Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

1951-03-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:172, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469); given

Stockholms slott den 30 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom.

folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en begränsning i mantalsskrivningsförrättares

skyldighet att i mantalslängd uppföra vissa juridiska personer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 172.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen den

28 juni 1946 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

35 §.

Gällande lydelse:

1 m o m. Vid mantalsskrivning skola

i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska---i riket;

2. alla vid nämnda tidpunkt bestående

inländska juridiska personer

samt därjämte de, som upptagits i den

föir förrättningsåret gällande mantalslängden

men upphört efter den i

november året före förrättningsåret,

ävensom sådana utländska juridiska

personer, vilka enligt senaste taxeringslängd

voro skattskyldiga här i

riket, därvid under juridiska personer

inbegripas ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och

andra likartade samfälligheter, som

förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning; dock att

svenska staten samt landsting, kommuner

och andra menigheter i riket

icke mantalsskrivas utom där de skola

upptagas i taxeringslängd för beskattning;

samt

3. alla vid---nästföregående

mantalsskrivning.

Där länsstyrelsen--—- eller

icke.

Föreslagen lydelse:

1 m o m. Vid mantalsskrivning

skola i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska —--i riket;

2. alla vid nämnda tidpunkt bestående

inländska juridiska personer

samt sådana utländska juridiska personer,

vilka enligt senaste taxeringslängd

voro skattskyldiga här i riket,

därvid under juridiska personer inbegripas

ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas

självständigt för delägarnas gemensamma

räkning; dock att svenska

staten samt landsting, kommuner

och andra menigheter i riket icke

mantalsskrivas utom där de skola

upptagas i taxeringslängd för beskattning;

samt

3. alla vid---nästföregående

mantalsskrivning.

Där länsstyrelsen---eller

icke.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om viss

ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469) samt anför

därvid följande.

Enligt 35 § 1 mom. andra punkten folkbokföringsförordningen skola i

mantalslängder uppföras bl. a. alla den 1 november förrättningsåret bestående

inländska juridiska personer samt därjämte sådana inländska juridiska

personer, som upptagits i den för förrättningsåret gällande mantalslängden

men upphört efter den 1 november året före förrättningsåret.

I en den 7 februari 1950 dagtecknad skrivelse till statsrådet och chefen för

finansdepartementet ha Föreningen Sveriges kronokamrerare och Sveriges

häradsskrivarförening gjort framställning om sådan ändring i 35 § 1 mom.

folkbokföringsförordningen, att i mantalslängd icke skulle uppföras sådana

inländska juridiska personer, som upptagits i den för förrättningsåret gällande

mantalslängden men upphört efter den 1 november året före förrättningsåret.

Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna om redovisning

1 mantalslängden av inländska juridiska personer ha föreningarna framhållit,

att i mantalslängden skulle upptagas dels den 1 november förrättningsåret

bestående inländska juridiska personer och dels vissa icke bestående

dylika personer, nämligen sådana, som varit upptagna i närmast föregående

mantalslängd men upphört under tiden efter den 1 november nästföregående

år; däremot skulle icke upptagas juridiska personer, som uppkommit efter

sistnämnda tidpunkt och upphört före den 1 november förrättningsåret. Det

sagda innebure exempelvis, att dödsboet efter en person, som avlidit före den

2 november 1948, skulle upptagas i mantalslängden för år 1950, om dödsboet

skiftats efter den 1 november 1948 men före den 1 november 1949, medan

dödsboet efter en person, som avlidit efter den 1 november 1948 och skiftats

före den 1 november 1949, icke skulle upptagas i mantalslängden för år 1950.

Någon saklig grund för en åtskillnad mellan dessa båda fall syntes icke före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ulaj.ts proposition nr 172.

ligga. Ej heller förelåge behov att i första fallet upptaga dödsboet i 1950 års

mantalslängd, eftersom dödsboet sista gången konnne att taxeras år 1950,

därvid inantalslängden för år 1949 låge till grund för taxeringen (66 § första

stycket kommunalskattelagen).

I fråga om tillkomsten av nu berörda bestämmelser i folkbokföringsförordningen

ha föreningarna anfört följande.

I folkbokföringskommitténs den 7 november 1944 avlämnade betänkande

med förslag till omorganisation av folkbokföringen saknar den mot 35 g 1

mom. folkbokföringsförordningen svarande 113 § bisatsen »samt därjämte

de, som upptagits i den för förrättningsåret gällande mantalslängden men

upphört efter den 1 november året före förrättningsåret». I yttrande över

förslaget framhöll emellertid taxeringsintendenten i Stockholm »att förslaget

innebure, att juridisk person som under året upphört skulle utelämnas

vid nästa mantalsskrivning. Ur beskattningssynpunkt syntes det emellertid

vara lämpligt, att sådan person finge kvarstå jämväl vid mantalsskrivningen

närmast efter det den juridiska personen upphört, eftersom en sista deklaration

i regel vore att förvänta från densamma». (Se proposition nr 255

till 1946 års riksdag, s. 220). Taxeringsintendenten torde härvid ha utgått

från att taxeringsårets mantalslängd, liksom tidigare, skulle ligga till grund

för taxeringen. Med anledning av taxeringsintendentens påpekande anförde

departementschefen (prop. s. 221): »Mot de av kommittén föreslagna bestämmelserna

angående personers uteslutande ur mantalslängd har jag i huvudsak

ej något att erinra. Lika med taxeringsintendenten i Stockholm anser

jag emellertid, att juridisk person, som upphört, bör upptagas även i

mantalslängden för året näst efter det då den juridiska personen upphört.»

På grund härav tillfogades nu ifrågavarande tilläggsbestämmelse i förslaget

till folkbokföringsförordning och antogs av riksdagen.

Emellertid hade vid angivna tidpunkt 1945 års riksdag i samband med

uppbördsreformen redan antagit förslag till lag om ändring i vissa delar av

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (SFS nr 897; se även proposition

nr 370, s. 48 och 126—131). Härigenom ändrades begreppet hemortskommun

från att gälla den kommun, där den skattskyldige författningsenligt

skall vara mantalsskriven för taxeringsåret till att gälla motsvarande

kommun för året näst före taxeringsåret, innebärande att mantalslängden

för sistnämnda år skall ligga till grund för taxeringen. Till följd härav har

den situationen uppkommit, att det omförmälda tillägget till 35 § 1 mom.

folkbokföringsförordningen saknar egentligt motiv.

Föreningarna ha vidare anfört, att stadgandet i 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

komme att onödigtvis komplicera mantalsskrivningsarbetet

och säkerligen medföra risk för uppkomsten av fel i mantalslängderna.

Det kunde antagas, att den åt 1949 års folkbokföringssakkunniga anförtrodda

översynen av folkbokföringen icke komme att avslutas ännu på lång

tid; om och i den mån de sakkunniga skulle föreslå ändring av 35 § 1

mom. folkbokföringsförordningen, kunde därför förslaget icke föranleda

beslut tidigare, än att den hittillsvarande ordningen måste tillämpas sannolikt

minst ytterligare ett par år. Det vore emellertid angeläget, att en ändring

komme till stånd med det snaraste. Författningsrummet i dess nuvarande

lydelse komme vidare troligen att tillämpas mindre enhetligt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Över nämnda skrivelse har, efter remiss, utlåtande avgivits av 1949 års

folkbokföringssakkunniga. I utlåtandet ha de sakkunniga erinrat om att

uppgifter till ledning för mantalsskrivning av juridiska personer hade avlämnats

dels på hösten år 1948 dels ock på hösten år 1949. Mantalsskrivning

av juridiska personer hade dock beträffande riket i dess helhet skett

först för år 1950. Enligt vad de sakkunniga erfarit hade det arbete, som

varit förenat med denna mantalsskrivning, varit synnerligen betungande för

bl. a. de lokala skattemyndigheterna. Icke minst hade därvid den påtalade

bestämmelsen att jämväl de juridiska personer, som upptagits i den för förrättningsåret

gällande mantalslängden men upphört efter den 1 november

året före förrättningsåret, skulle mantalsskrivas visat sig förorsaka mycket

onödigt arbete; att stadgandet saknade betydelse ur taxeringssynpunkt vitsordades

av de sakkunniga. Det hade även ifrågasatts, huruvida över huvud

taget en mantalsskrivning av juridiska personer hade någon funktion att

fylla. Ehuru de sakkunniga, vilka diskuterat frågan om ett eventuellt slopande

av mantalsskrivningen av juridiska personer, icke för närvarande

vore beredda att slutgiltigt taga ställning till denna fråga, funne de sakkunniga

uppenbart att en ändring av författningsrummet i den med framställningen

avsedda riktningen måste komma till stånd. Då den ifrågasatta ändringen

av 35 § 1 mom. andra punkten folkbokföringsförordningen icke

droge med sig ytterligare ändringar i folkbokföringsförfattningarna, tillstyrkte

de sakkunniga, att den med framställningen avsedda ändringen genomfördes.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skola

vid mantalsskrivning uppföras i mantalslängden — förutom bl. a. inländska

juridiska personer som bestå den 1 november förrättningsåret — sådana inländska

juridiska personer, som upptagits i den närmast föregående mantalslängden,

d. v. s. bestått den 1 november föregående år, men upphört

efter sistnämnda dag. Detta innebär exempelvis, att vid mantalsskrivningen

för år 1952 — vilken förrättning skall taga sin början hösten 1951 — skola

i mantalslängden upptagas, såvitt nu är i fråga, sådana inländska juridiska

personer (t. ex. dödsbon), som bestått den 1 november 1950 och därför

redovisats i mantalslängden för år 1951 men som upphört under tiden

från den 1 november 1950 till den 1 november 1951.

Syftet med den bär återgivna bestämmelsen i folkbokföringsförordningen

har uppenbarligen varit, att taxeringsmyndigheterna skulle ur mantalslängden

kunna erhålla upplysning rörande samtliga juridiska personer, som

skola åsättas taxering därest övriga förutsättningar härför äro för handen.

Emellertid bar redan i samband med genomförandet av 1945 års uppbördsreform

vidtagits sådan ändring i kommunalskattelagen, att numera

till grund för taxeringen skall ligga icke, såsom tidigare varit fallet, mantalslängden

för taxeringsåret utan mantalslängden för året näst före taxeringsåret.

Vid 1952 års taxering skall således användas mantalslängden för

år 1951, vilken längd anknyter till förhållandena den 1 november 1950, och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

mantalslängden för år 1952 kommer att begagnas först vid 1953 års taxering.

Vid sistnämnda taxering beskattas inkomst som åtnjutits under kalenderåret

1952 eller motsvarande räkenskapsår. På grund härav och då

en juridisk person, som upphört under tiden efter den 1 november 1950

men före den 1 november 1951, taxeras sista gången år 1952 (för inkomst

som åtnjutits under kalenderåret 1951 eller motsvarande räkenskapsår),

föreligger icke ur taxeringssynpunkt något behov av att i mantalslängden

för år 1952 — som enligt vad förut nämnts användes vid taxeringen år 1953

— upptaga juridiska personer som upphört under tidsperioden från den 1

november 1950 till den 1 november 1951.

På grund av det anförda tillstyrker jag att 35 § folkbokföringsförordningen

ändras sålunda, att ur paragrafen uteslutes bestämmelsen att i mantalslängden

skola uppföras sådana juridiska personer, som upptagits i den

för förrättningsåret gällande mantalslängden men upphört efter den 1 november

året före förrättningsåret.

Ändringen i fråga torde böra träda i kraft den 1 juli 1951.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Föredragande departementschefen hemställer härefter att nyssnämnda

förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

517407. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokförings för ordning en den a1 i texten
  2. 3LU 1951:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen den 28 s. 1 i texten