Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 194t (nr 536)

1951-03-30 · 112 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 111 av 112 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:176, Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 194t (nr 536)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

1

Nr 176.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 194t (nr 536);

given Stockholms slott den 30 mars 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536).

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås ändringar i civilförsvarslagen i syfte att skapa

en rättslig grundval för den utbyggnad av skyddsrumsbeståndet med fullträffsäkra

skyddsrum, som i nuvarande läge synes önskvärd. Bl. a. förordas

bestämmelser, som möjliggöra anordnande av fullträffsäkra allmänna

skyddsrum för hela civilbefolkningen inom särskilda större upptagningsområden.

Det bör ankomma på Konungen att bestämma, inom

vilka områden fullträffsäkra skyddsrum skola byggas, medan själva inrättandet

av de allmänna skyddsrummen enligt förslaget i regel skall åvila

kommunerna. Byggandet av enskilda skyddsrum föreslås skola fortgå i

huvudsak efter samma regler som hittills. Inom område med fullträffsäkra

skyddsrum för civilbefolkningen skall dock enligt förslaget länsstyrelsen

under vissa förutsättningar kunna befria ägare till anläggning eller

byggnad från skyldigheten att vid ny- eller ombyggnad inrätta enskilt

skyddsrum. I stället skulle det då åligga honom att bidraga till kostnaderna

för det fullträffsäkra skyddsrummet med ett belopp, som motsvarar

kostnaden för ett enskilt skyddsrum i anläggningen eller byggnaden. I

övrigt avses kostnaderna för de allmänna skyddsrummen skola fördelas

mellan staten och kommunerna efter samma regler som f. n. Statsbidrag

1—Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 176.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

skall alltså i regel utgå med 2/3 av nettokostnaderna. Vid statsbidragets

beräknande skall enligt förslaget avdrag göras för värdet av skyddsrummets

användning i fred. Vikten ur ekonomisk synpunkt av att de fullträffsäkra

skyddsrummen såvitt möjligt planeras och även inredas för

lämplig fredsanvändning understrykes.

Förslaget avser icke endast civilförsvarslagens skyddsrumsbestämmelser,

utan även vissa andra stadganden, som ansetts böra revideras i detta sammanhang.

Bl. a. föreslås att den f. n. i civilförsvarskungörelsen upptagna

skyldigheten för en i allmänna civilförsvaret inskriven person att anmäla

flyttning till civilförsvarschefen överföres till lagen och att underlåtenhet

att fullgöra anmälningsplikten belägges med särskilt bötesstraff.

Lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Härigenom förordnas, att 6, 18, 22 och 23 §§, 24 § 1 inom., 26, 28—30,

33, 45, 47, 48, 59, 88, 89 och 91 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 19441 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma lag skola

införas två nya paragrafer, betecknade 59 a § och 59 b §, av nedan angivna

lydelse.

(Gällande lydelse:)

6 §.

Inom civilförsvarsområde---

Civilförsvarschef och ställföreträdare

utses av länsstyrelsen.

Befattningshavare vid----

18 §.

Civilförsvarspliktig åligger — —

— han vistas.

22 §.

Inom stad och köping samt inom

annat tättbebyggt område, som icke

är av endast ringa omfattning och

betydelse, skola i mån av behov finnas

skyddsrum, i vilka vid fientlig

(Föreslagen lydelse:)

6 §•

---flera ställföreträdare.

Civilförsvarschef och ställföreträdare

utses av länsstyrelsen, där ej

Konungen för visst civilförsvarsområde

annorlunda förordnar.

--eller ställföreträdare.

18 §.

1 mom. Civilförsvarspliktig åligger

---han vistas.

2 m o m. Den som är inskriven i

det allmänna civilförsvaret år skyldig

att vid ombyte av bostad ofördröjligen

göra anmälan om sin nya

adress hos civilförsvarschef en.

22 §.

Inom stad och köping samt inom

annat tättbebyggt område, som icke

är av endast ringa omfattning och

betydelse, så ock annorstädes, där

särskilda förhållanden det påkalla,

1 Senaste lydelse av 26, 45 och 48 §§, so SFS 1948: 432, av 30 och 47 §§, se SFS 1950: 46

samt av 33 §, se SFS 1947: 388.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

verksamhet skydd kan beredas åt

personal som har att leda eller fullgöra

tjänst i allmänna civilförsvaret,

åt dem som omhändertagas vid

hjälpplats, härbärge och annan av

allmänna civilförsvaret anordnad anstalt,

eller åt vägfarande och andra

som uppehålla sig på allmän plats

(allmänt skyddsrum).

Jämväl annorstädes skall, där särskilda

förhållanden det påkalla, allmänt

skyddsrum finnas.

Den omfattning, vari allmänna

skyddsrum skola finnas, bestämmes

i organisationsplanen.

23 §.

Allmänt skyddsrum skall vara så

beskaffat, att det åtminstone skyddar

mot splitter från bomber och

mot andra vid explosion kringkastade

föremål ävensom mot rök- och

stridsgaser samt jämväl i övrigt erbjuder

skäligt skydd mot andra

verkningar av bomber än omedelbar

träffverkan. Särskilt skall iakttagas,

att allmänt skyddsrum, som är beläget

inom eller i omedelbar närhet

av byggnad, skall hava sådan håll
-

(Föreslagen lydelse:)

skola i mån av behov finnas skyddsrum,

i vilka vid fientlig verksamhet

skydd kan beredas åt personal

som har att leda eller fullgöra tjänst

i allmänna civilförsvaret, åt dem som

omhändertagas vid förbandsplats,

härbärge och annan av allmänna

civilförsvaret anordnad eller nyttjad

anstalt, eller åt vägfarande och

andra som uppehålla sig på allmän

plats.

Konungen äger föreskriva, att i

ort, som avses i första stycket, eller

i viss del därav jämväl skola anordnas

skyddsrum, avsedda för hela civilbefolkningen

inom särskilda

större upptagningsområden.

1 första och andra styckena avsedda

skyddsrum benämnas allmänna

skyddsrum.

Den omfattning, vari allmänna

skyddsrum skola finnas, ävensom

skyddsrummens beskaffenhet och

ungefärliga belägenhet bestämmes i

organisationsplanen med beaktande

av vad ovan i denna paragraf och i

23 § stadgas.

23 §.

Allmänt skyddsrum, som avses i

22 § andra stycket, skall vara fullträff

säkert. Annat allmänt skyddsrum

skall inom den ort eller del av

ort och i den mån, som Konungen

bestämmer, inrättas såsom fullträffsäkert

skyddsrum och eljest såsom

normalskyddsrum.

Fullträffs åk er t skyddsrum

skall skydda mot omedelbar

träffverkan av bomber och projektiler

av sådana typer, vilka vid stor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

fasthet, att det motstår den belastning

som kan uppkomma, om byggnaden

sammanstörtar. De byggnadstekniska

anordningarna i allmänt

skyddsrum skola vara av stadigvarande

natur. Allmänt skyddsrum

skall vara försett med reservutgång.

(Föreslagen lydelse:)

anfall med massinsats antagas komma

till användning. Sådant skyddsrum

skall jämväl erbjuda skydd mot

övriga verkningar av bomber och

projektiler av alla slag.

Normalskyddsrum skall

erbjuda skäligt skydd mot andra

verkningar av bomber och projektiler

än omedelbar träffverkan. Särskilt

skall iakttagas, att normalskyddsrum,

som är beläget inom eller

i omedelbar närhet av byggnad,

skall hava sådan hållfasthet, att det

motstår den belastning som kan

uppkomma, om byggnaden sammanstörtar.

I såväl fullträff säkert skyddsrum

som ock normalskyddsrum skola

de byggnadstekniska anordningarna

vara av stadigvarande natur. Sådana

skyddsrum skola vara försedda med

reservutgång samt, där de anordnas

i byggnad, utföras på det sått som

med hänsyn till byggnadens beskaffenhet

och läge är mest ändamålsenligt.

24 §.

1 mom. Inom område-----

1. hamn, järnvägsstation -—--

2. industriell anläggning vid vilken

i regel minst tjugufem personer

samtidigt äro sysselsatta;

3. anläggning som------

4. byggnad med — — —■ ------

5. annan anläggning ------

Vind anses — — —- —- —----

24 §.

— (enskilt skyddsrum):

---- allmänna samfärdseln;

2. industriell anläggning, såvitt i

regel minst tjugufem personer samtidigt

äro sysselsatta där eller den

tillsammans med annan eller andra

närbelägna anläggningar utgör en

grupp, inom vilken i regel minst tjugufem

personer äro sysselsatta;

----tjugufem personer;

----eller affärslokal; samt

--— — och läge.

— eller arbetsrum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

26 §.

Enskilt skyddsrum skall vara så

beskaffat som i 23 § sägs samt i övrigt

utföras på det sätt som med hänsyn

till anläggningens eller byggnadens

beskaffenhet och läge är mest

ändamålsenligt.

Enskilt skyddsrum,------

28 §.

Därest anordnande av skyddsrum

jämlikt bestämmelserna i 22—27 §§

prövas medföra oskälig kostnad,

äger länsstyrelsen medgiva undantag

från bestämmelserna. Dylikt undantag

må ock eljest av länsstyrelsen

medgivas, i den mån det kan ske

utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

29 §.

Då synnerliga skäl därtill äro, äger

Konungen för särskilda fall förordna,

att skyddsrum skall fylla större

krav på skyddsförmåga och utrymme

än vad som följer av bestämmelserna

i detta kapitel.

Om rätt-------- — ■—

30 §.

Utan medgivande som nedan sägs

må ej skyddsrum nyttjas eller de

tekniska anordningarna däri ändras

(Föreslagen lydelse:)

26 §.

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat

såsom normalskyddsrum enligt

vad därom stadgas i 23 §.

----annorlunda förordnar.

28 §.

Därest anordnande jämlikt bestämmelserna

i 22—27 §§ av skyddsrum,

som skall vara normalskyddsrum,

prövas medföra oskälig kostnad,

äger länsstyrelsen medgiva undantag

från bestämmelserna härom.

Dylikt undantag må ock eljest av

länsstyrelsen medgivas, i den mån

det kan ske utan eftergivande av

skäliga anspråk på skydd mot skada

av fientlig verksamhet.

Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, civilförsvar sstyr elsen

äger medgiva undantag från bestämmelserna

i 23 § om beskaffenheten

av fullträff säkert skyddsrum.

29 §.

Då skäl därtill äro, äger Konungen

för särskilda fall förordna, att

enskilt skyddsrum skall fylla större

krav på skyddsförmåga och utrymme

än vad som följer av bestämmelserna

i detta kapitel.

------70 §.

30 §.

Skyddsrum bör om möjligt inrättas

på sådant sätt att det kan nyttjas

under fred. Föreskrifter angående

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

på sätt som inkräktar å utrymmet

eller gör skyddsrummet mindre tjänligt

för sitt ändamål.

Medgivande lämnas av civilförsvarsstyrelsen

eller, såvitt angår

visst skyddsrum, efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar av

länsstyrelsen. Efter bemyndigande

av civilfötevarsstyrelsen må länsstyrelsen

överlämna beslutanderätten i

frågor av mindre vikt till civilförsvarschefen.

33 §.

I ort, varest skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning

av ansökan om sådant lov tillse,

att byggnadsföretaget överensstämmer

med bestämmelserna i detta kapitel

och med stöd därav meddelade

föreskrifter. I fråga om anläggning

eller byggnad som avses i 24 § 1

mom. 1—3, skall av byggnadsnämnd

meddelat lov till nybyggnad av

nämnden underställas länsstyrelsens

prövning i de hänseenden nyss sagts.

Vill någon----—---

Vad i----—---—

(Föreslagen lydelse:)

skyddsrums nyttjande under fred utfärdas

av civilförsvarsstyrelsen.

33 §.

I ort, varest skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning

av ansökan om sådant lov tillse,

att byggnadsföretaget överensstämmer

med bestämmelserna i

detta kapitel och med stöd därav

meddelade föreskrifter. I fråga om

anläggning eller byggnad, som avses

i 24 § 1 mom. 1—3, så ock i fråga om

fullträff säkert skyddsrum skall av

byggnadsnämnd meddelat lov till nybyggnad

av nämnden underställas

länsstyrelsens prövning i de hänseenden

nyss sagts.

--statlig myndighet.

— till nybyggnad.

45 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina myndigheter lämna

civilförsvarschcfen biträde i sådana

frågor rörande civilförsvaret som

hava samband med de särskilda

myndigheternas verksamhetsområden;
-

45 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina myndigheter lämna

civilförsvarschefen biträde i sådana

frågor rörande civilförsvaret som

hava samband med de särskilda

myndigheternas verksamhetsområden,

varvid kommun bland annat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

har att på därom gjord framställning

tillhandahålla tillgängliga, för

civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar,

kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande orga- b) i enlighet med gällande orga
nisationsplan

inrätta och utrusta all- nisationsplan inrätta och utrusta allmänna

skyddsrum samt vidtaga and- männa skyddsrum samt vidtaga andra

byggnadsanordningar ävensom re- ra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar

för vatten-, gas- och servanordningar för vatteii-, gas- och

elektricitetsförsörjningen; elektricitetsförsörjningen, så ock

under civilförsvarsberedskap, i den

omfattning civilförsvarsstyrelsen eller,

efter dennas allmänna anvisningar,

länsstyrelsen bestämmer, utföra

skyddsrum och vidtaga andra

byggnadstekniska åtgärder avseende

civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke

upptagits i organisationsplanen;

c) utföra källarmursgenombrott---— enskilda skyddsrum;

d) vårda och--------- —- omförmälda anordningarna;

e) förvara och----------- tjänstegrenarnas personal;

f) tillhandahålla lämpliga---- — ---- inom civilförsvaret;

g) svara för--—------anställning; samt

h) under civilförsvarsberedskap--—---annan egendom.

2 mom. Där åtgärd---------kostnaderna därför.

I den —--------------andelar därav.

Vad i------------—--- — nu sagts.

3 mom. Bidrag, som ägare av

anläggning eller byggnad erlagt till

kommun jämlikt 59 b §, skall av

kommunen till två tredjedelar redovisas

till statsverket å tid som Konungen

bestämmer. Där jämlikt i8 §

förhöjt statsbidrag utgår till kommun

för anordnande av visst skyddsrum,

skall kommunen av de på detta

belöpande fastighetsägarbidragen redovisa

häremot svarande andel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

47 §.

För kostnad, som kommun fått

vidkännas på grund av 45 § 1 mom.

b) och c), äger kommunen erhålla

statsbidrag med två tredjedelar av

kostnadens belopp. Statsbidraget må

dock ej beräknas å högre belopp än

det vartill kostnaden skäligen kan

skattas.

Statsbidrag fastställes----

Länsstyrelsen äger------

48 §.

Där särskilda omständigheter det

föranleda, äger Konungen medgiva,

att kommun må för kostnad, som

kommun fått vidkännas på grund av

45 § 1 mom. b) och c), erhålla högre

statsbidrag än förut stadgats.

59 §.

Ägare av anläggning eller byggnad

är pliktig att inrätta, utrusta

och underhålla enskilt skyddsrum,

som jämlikt 24 § skall finnas för anläggningen

eller byggnaden.

Innehar någon — ------ ---

(Föreslagen lydelse:)

47 §.

För kostnad, som kommun fått

vidkännas på grund av 45 § 1 mom.

b) eller c) eller 59 a §, äger kommunen

erhålla statsbidrag med två tredjedelar

av kostnadens belopp. Statsbidraget

må dock ej beräknas å

högre belopp än det vartill kostnaden

skäligen kan skattas. Beträffande

skyddsrum, som ini-ättas av

kommun, skall härvid från kostnaden

för skyddsrummets anläggande

dragas värdet av fredsanvändningen.

Till anläggningskostnaden

skall hänföras jämväl den merkostnad,

som betingas av att skyddsrummet

utföres för fredsanvändning.

--underställas Konungen.

------ Konungen meddelar.

48 §.

Där särskilda omständigheter det

föranleda, äger Konungen medgiva,

att kommun må för kostnad, som

kommun fått vidkännas på grund av

45 § 1 mom. b) eller c) eller 59 a §,

erhålla högre statsbidrag än förut

stadgats.

59 §.

1 mom. Ägare av anläggning eller

byggnad, som avses i 24 §, är,

där annat ej följer av vad nedan

stadgas, pliktig att inrätta, utrusta

och underhålla enskilt skyddsrum,

som skall finnas för anläggningen

eller byggnaden.

--- ■—--sig åtgärden.

2 in o m. Kan skyddsbehovet för

viss anläggning eller byggnad enligt

organisationsplanen tillgodoses genom

sådant allmänt skyddsrum, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

anses i 22 § andra stycket, äger länsstyrelsen

på framställning av ägaren

medgiva denne befrielse från skyldighet

som i 1 mom. första stycket

sägs. Ändå att framställning därom

ej skett, må länsstyrelsen, därest det

allmänna skyddsrummet färdigställts

eller eljest synnerliga skäl föreligga,

befria fastighetsägare från

skyldighet att i samband med nybyggnad

eller därmed jämförlig ändring

i befintlig byggnad inrätta eller

utöka enskilt skyddsrum.

Om skyldighet att i fall som nu

sagts erlägga bidrag till kostnaderna

för anordnande av skyddsrum stadgas

i 59 b §.

59 a §.

Skall ett i organisationsplanen

upptaget allmänt skyddsrum inrättas

som fullträff säkert skyddsrum

på mark, som åges eller nyttjas av

annan än kommun, må länsstyrelsen

medgiva honom att i stället för kommunen

inrätta och utrusta skyddsrummet,

därest det kan ske utan olägenhet

för skyddsrumsfrågans ordnande.

Anordnaren äger för sådant

fall att, enligt de allmänna föreskrifter

Konungen meddelar, av

kommunen utfå den del av anläggningskostnaden,

som överstiger skäligt

fredsanvändningsvärde. Fördelningen

av kostnaden i fall som här

avses bestämmes av länsstyrelsen.

59 b §.

Har länsstyrelse enligt 59 § 2

mom. medgivit befrielse från skyldighet

att inrätta, utrusta eller underhålla

enskilt skyddsrum för an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

88 §.

Är någon ---

89 §.

1 mom. Den som------

Varder någon — — -—----

2 mom. Civilförsvarspliktig, som

jämlikt 18 § kallats att inställa sig

personligen men utan laga förfall

uteblir, böte högst femtio kronor

(Föreslagen lydelse:)

läggning eller byggnad, vare ägaren

pliktig att i stället utgiva bidrag

till kommunen för skyddsrumskostnad

(fastighetsägarbidrag)

med belopp högst motsvarande normalkostnaden

för anordnande av

skyddsrum för anläggningen eller

byggnaden eller den del av densamma,

varom fråga är.

Då synnerliga skål därtill äro,

äger länsstyrelsen att efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar

medgiva befrielse helt eller delvis

från bidragsplikt enligt första stycket.

Konungen bestämmer normalkostnad

för anordnande av skyddsrum

samt meddelar föreskrifter i övrigt

rörande beräkningen av fastighetsägarbidraget

och dess erlåggande.

88 §.

—--för kostnaden.

Vad i första stycket sägs skall icke

gälla vid fullgörande av bidragsplikt,

varom stadgas i 59 b §.

89 §.

---— tio kronor.

--- sin upplysningsskyldighet.

2 mom. Med böter högst femtio

kronor straffes

1. civilförsvarspliktig som jämlikt

18 § 1 mom. kallats att inställa

sig personligen men utan laga förfall

uteblir; samt

2. i allmänna civilförsvaret inskriven

civilförsvarspliktig som utan

laga förfall underlåter att göra adressanmälan

jämlikt 18 § 2 mom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har den civilförsvarspliktige laga

förfall för sin utevaro men underlåter

han att, så snart ske kan, anmäla

förfallet hos civilförsvarsmyndighet,

böte tio kronor.

3 m o in. Underlåter någon att tillhandagå

med införskaffande av upplysningar

eller att förmedla ålägganden

och andra meddelanden efter

vad i 58 § sägs, straffes med dagsböter.

Har den civilförsvarspliktige laga

förfall för sin utevaro i fall som

under 1. sägs men underlåter han

att, så snart ske kan, anmäla förfallet

hos civilförsvarsmyndighet, böte

tio kronor.

3 inom. Har civilförsvarspliktig

om rekommenderad postförsändelse

mottagit avi, av vilken framgår, att

försändelsen avsänts av civilförsvarsmyndighet,

och underlåter han utan

laga förfall att avhämta försändelsen,

eller vägrar civilförsvarspliktig, dä

försändelse från civilförsvarsmyndighet

tillhandahålles honom, att

utkvittera eller mottaga densamma,

dömes till dagsböter.

å m o m. Underlåter någon att tillhandagå

med införskaffande av upplysningar

eller att förmedla ålägganden

och andra meddelanden efter

vad i 58 § sägs, straffes med dagsböter.

91 §.

Med dagsböter-------

I. den som —-------

10. den som — —-----—

II. den som eljest åsidosätter

föreskrift eller föreläggande, som

meddelats med stöd av denna lag

eller av Konungen meddelade tilllämpningsbestämmelser

till lagen och

ej avser åliggande, beträffande vilket

vite enligt 88 § kan stadgas.

Fälles någon--------

91 §.

------år straffes

----första stycket;

----anspråk; samt

11. den som eljest åsidosätter

föreskrift eller föreläggande, som

meddelats med stöd av denna lag

eller av Konungen meddelade tilllämpningsbestämmelser

till lagen och

ej avser åliggande, beträffande vilket

vite enligt 88 § kan stadgas, eller

bidragsplikt jämlikt 59 b §.

----egendomens värde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

13

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har jämlikt de före denna lags

ikraftträdande gällande bestämmelserna

skyldighet ej förelegat att för

anläggning eller byggnad inrätta enskilt

skyddsrum, må ej, med mindre

särskilda skäl därtill äro, på grund

av vad i 24 § stadgas anläggningens

eller byggnadens ägare åläggas att

inrätta skyddsrum.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet infor Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om ändrade

bestämmelser angående anordnande av skyddsrum m. m. samt anför.

Då frågan om civilförsvarets fortsatta verksamhet på grundval av 1945

års civilförsvarsutrednings betänkande (SOU 1947: 10) genom proposition

(nr 81) underställdes 1948 års riksdag, lämnades skyddsrumsfrågan öppen.

Den ansågs icke kunna lösas utan ytterligare utredning. Med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 20 februari 1948 tillkallade jag fyra sakkunniga

för att verkställa denna utredning. De sakkunniga, vilka antogo benämningen

1948 års skyddsrumsutredning, utgjordes av ledamoten av riksdagens

andra kammare G. F. Thapper, ordförande, borgarrådet Helge Berglund,

översten Björn Bjuggren och ledamoten av riksdagens första kammare

byråchefen Ragnar Lundqvist samt biträddes av ett flertal experter.

De sakkunniga avgåvo den 2 maj 1950 ett betänkande med förslag rörande

skyddsrumsfrågans ordnande, rubricerat »Skyddsrum för civilbefolkningen»

(SOU 1950: 13). Betänkandet utmynnar i ett förslag till ändringar i civilförsvarslagen

avsett att skapa den rättsliga grundvalen för en omfattande

utbyggnad under en tioårsperiod av fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen.

Nettokostnaderna härför uppskattas till 200 miljoner kronor,

att fördelas mellan stat, kommun och fastighetsägare. Ansvaret för anordnandet

av de fullträffsäkra skyddsrummen skulle emellertid i princip läggas

på kommunerna.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av överbefälhavaren -— efter

hörande av försvarsgrenscheferna, militärbefälhavarna och riksheinvärnschefen

— försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets

forskningsanstalt, arbetarskyddsstyrelsen — med bifogande av särskilda

yttranden av samtliga yrkesinspektörer och bergmästare samt spräng
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ämnesinspektionen —■ bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens

nämnd för samlingslokaler, medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan,

sjukvårdsberedskapsnämnden, civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Sveriges

geologiska undersökning, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

statens handels- och industrikommission, svenska atomkommittén, de sakkunniga

rörande bakteriologisk krigföring, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg, Gävle, Eskilstuna och Sundsvall, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Landsorganisationen i Sverige, Svenska

arbetsgivareföreningen, Stockholms garageägares och bensindistributörers

förening, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Hyresgästernas riksförbund, Sveriges

industriförbund, Riksluftskyddsförbundet, Svenska brandskyddsföreningen,

Svenska teknologföreningen, Samarbetskommittén för byggnadsfrågor

samt Civilförsvarsingenjörernas förening. Vid överståthållarämbetets

yttrande och många av de utlåtanden, som avgivits av länsstyrelser och

stadsfullmäktige, funnos fogade särskilda yttranden från civilförsvarsnämnder

och andra kommunala organ samt civilförsvarschefer.

I remissyttrandena tillstyrkes i allmänhet utredningens förslag i stöld

och behovet av en upprustning på detta område vitsordas från alla håll.

Delade meningar råda framförallt beträffande utredningens kostnadsberäkningar

och frågan om kostnadernas fördelning.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till utredningens förslag om

anordnande av fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen. Bl. a. beträffande

utbyggnadens omfattning och kostnadsfördelningen anser jag

emellertid vissa modifikationer erforderliga, överhuvud böra enligt min

mening statsmakterna icke i detta läge binda sig för en bestämd utbyggnadsplan

för skyddsrummen eller för en tidtabell för dess genomförande.

De förutsättningar av bl. a. militärteknisk och ekonomisk natur, på vilka

en sådan plan måste bygga, kunna nämligen ganska snabbt förändras och

påkalla en annan inriktning av arbetet eller en annan utbyggnadstakt.

Jag anhåller att i det följande få närmare behandla skyddsrumsfrågan.

I detta sammanhang berör jag dock i första hand endast de spörsmål, som

kräva reglering i lag. Jag kommer således icke att nu behandla andra frågor

i vidare mån än som erfordras för lagstiftningsfrågornas rätta bedömande.

Samtidigt torde vissa andra aktuella förslag om ändring i civilförsvarslagen

få upptagas till prövning. De anslagsfrågor, som äga samband med

utbyggnaden av skyddsrummen under nästföljande budgetår, komma att

anmälas särskilt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

I. Översikt av nuvarande förhållanden.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om skyddsrum finnas i civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536; ändr. se SFS 1945:760, 767, 1947:388,

1948:432 och 1950:46). Lagen skiljer mellan allmänna och enskilda

skyddsrum.

De allmänna skyddsrummen äro avsedda dels för det allmänna

civilförsvarets personal och verksamhet, dels för vägfarande och

andra som uppehålla sig på allmän plats, s. k. offentliga skyddsrum. Allmänna

skyddsrum skola finnas i stad och köping samt inom annat tättbebyggt

område, som icke är av endast ringa omfattning. Om särskilda

förhållanden påkalla det, skola allmänna skyddsrum inrättas också på

andra platser. Den omfattning, vari allmänna skyddsrum skola finnas inom

ett civilförsvarsområde, bestämmes i organisationsplanen för området

(22 §). De allmänna skyddsrummen skola erbjuda skäligt skydd mot andra

verkningar av bomber än omedelbar träffverkan. Ett sådant skyddsrum

skall sålunda bl. a. skydda mot rök- och stridsgaser och mot den belastning

som kan uppstå om byggnaden, där skyddsrummet ligger, störtar

samman (23 §). Så beskaffade skyddsrum benämnas normal skydd srum.

De skola anordnas och underhållas av kommun (45 § 1 mom.), som får

statsbidrag med i princip s/3 av kostnaden för inrättandet (47 §). Skyldighet

för kommun att anordna skyddsrum anses inträda endast i den mån

staten beviljar anslag för ändamålet.

I övrigt skola i viss utsträckning finnas enskilda skyddsrum.

Skyldighet att inrätta sådana föreligger endast inom område eller på plats,

där särskilt civilförsvar skall vara organiserat, d. v. s. i praktiken i städer,

köpingar och andra tättbebyggda orter som ha en folkmängd av minst 200

och en boendetäthet av 20 personer per ha, och blott för vissa i lagen

närmare angivna anläggningar och byggnader. Hit höra hamnar, järnvägsstationer

och jämförliga anläggningar, industriella anläggningar med minst

25 samtidigt sysselsatta personer, undervisnings- och vårdanstalter samt

hotell och pensionat som äro avsedda att hysa minst 25 människor, byggnad

med mer än två våningar som till väsentlig del är avsedd till bostad

eller till kontors- eller affärslokal, ävensom efter länsstyrelsens förordnande

annan anläggning eller byggnad där människor bo eller eljest vanligen

vistas (24 §). Enskilt skyddsrum skall, om det är avsett för bostadshus,

kunna hysa minst så många personer som beräknas under fredstid

bo i huset, samt i annat fall beräknas för så många människor som kunna

antagas under krig i allmänhet samtidigt vistas inom anläggningen eller

byggnaden eller den del därav, för vilken skyddsrummet är avsett (25 §).

Sådant skyddsrum skall erbjuda samma skydd som allmänt skyddsrum. Om

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

det är avsett för högst 25 personer, får det dock anordnas utan att det skyddar

mot rök- och stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen i särskilt fall förordnar

annorlunda (26 §). Skyldighet att anordna enskilt skyddsrum åvilar

anläggningens eller byggnadens ägare (59 §). Statsbidrag till kostnaderna

utgår icke utom för undervisningsanstalter och vissa trafikföretag.

Då synnerliga skäl föreligga, äger Konungen för särskilda fall förordna

att skyddsrum skall fylla större krav på skyddsförmåga och utrymme än

vad nyss sagts (29 §). Här avses framförallt s. k. fullträffsäkra

skyddsrum. Har sådant förordnande meddelats i fråga om ett enskilt

skyddsrum, är fastighetsägaren berättigad till skälig ersättning av

statsmedel för den kostnad som åsamkats honom. Anspråk på ersättning

prövas i den ordning som är stadgat i fråga om rekvisition för krigsmaktens

behov d. v. s. av särskilda värderingsnämnder. — Avser förordnande enligt

29 § åter ett allmänt skyddsrum, kan eventuellt högre statsbidrag än

Va av kostnaden komma i fråga. Enligt 48 § äger nämligen Konungen, där

särskilda omständigheter föranleda därtill, medgiva att kommun kan få

sådant högre statsbidrag bl. a. för kostnader för anordnande av skyddsrum.

Civilförsvarslagen innehåller även bestämmelser om källarmursgeno

in brott. I 32 § föreskrives sålunda, att källarmursgenombrott

skall upptagas för skyddsrum anordnade i källare till byggnad eller byggnader,

som utgöra eller tillhöra sluten kvartersbebyggelse eller annan sammanhängande

bebyggelse av minst 40 meters längd, där så anses erforderligt

för säkerställande av förbindelserna utåt i händelse av byggnadsras.

Skyldighet att utföra källarmursgenombrott (i befintliga byggnader) åligger

kommun.

Slutligen må här nämnas, att enligt 30 § civilförsvarslagen skyddsrum ej

utan särskilt medgivande får nyttjas eller de tekniska anordningarna däri

ändras på sätt som inkräktar på utrymmet eller gör skyddsrummet mindre

tjänligt för sitt ändamål. Medgivande lämnas av civilförsvar sstyrelsen, i

vissa fall av länsstyrelser eller civilförsvarschefer.

Det nuvarande skyddsrumsbeståndet.

Enligt vad civilförsvarsstyrelsen uppgivit (se prop. 248/1950 s. 10) utgöres

det nuvarande skyddsrumsbeståndet huvudsakligen av ca 15 000

normalskyddsrum med plats för omkring 1 milj. personer. Normalskyddsrummen

äro anordnade i byggnader, som uppförts efter år 1944 och följaktligen

till större delen äro belägna i samhällenas ytterområden. De inre

och befolkningstäta delarna ha däremot blivit eftersatta och sakna praktiskt

taget skydd. Civilförsvarets ledning och styrkor ha f. n. endast i

mycket begränsad omfattning skyddade uppehållsplatser. Skyddsrum i berg

ha anordnats i mycket liten utsträckning — ett 70-tal i hela landet med

20 000 platser.

2 — Biluing till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 176.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

I skyddsrumsbeståndet har härvid icke inräknats de enskilda skyddsrum

med omkring 1,8 milj. platser, som anordnades under kriget. Dessa provisoriska

anordningar anses nämligen icke uppfylla de krav man nu måste

ställa på enskilda skyddsrum. Däremot ha inräknats de normalskyddsrum,

som på grund av dispenser, meddelade under åren 1945—1948, från början

icke färdigställts annat än i fråga om den bärande konstruktionen. I enlighet

med ett av Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande lämnat bemyndigande

har nämligen civilförsvarsstyrelsen i januari 1951 ålagt vederbörande fastighetsägare

att iordningställa dessa skyddsrum. Erforderlig materiel har

tidigare upphandlats centralt genom statens försorg för att mot full ersättning

tillhandahållas fastighetsägarna.

1950 års riksdag beviljade under höstsessionen på tilläggsstat för budgetåret

1950/51 medel till en avsevärd förstärkning av beståndet av allmänna

skyddsrum. I enlighet med förslag, framlagda i propositionen nr 248, anvisades

sålunda 6 milj. kronor till kostnader för anordnande av allmänna

skyddsrum m. m. Av dessa medel avsågs 5 milj. kronor huvudsakligen skola

användas till fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen (offentliga

skyddsrum) och en milj. kronor till sådana skyddsrum för det allmänna

civilförsvaret.

Då på anslaget fanns en disponibel reservation av ca 6 milj. kronor,

vilken belöpte på det allmänna civilförsvarets skyddsrum, äro numera för

detta ändamål tillgängliga omkring 7 milj. kronor. Då frågan anmäldes

för Kungl. Maj:t framhöll jag att det vore min avsikt att tillse att anvisade

medel i huvudsak användes till sprängningsarbeten. Dessa arbeten ha också

numera påbörjats på några håll.

Behovet av skyddsrumsplatser.

Skyddsrumsutredningen har gjort en undersökning rörande behovet av

enskilda skyddsrum i landet enligt gällande bestämmelser och härvid kommit

fram till att detta f. n. omfattade omkring 5 milj. skyddsplatser. Då de

användbara skyddsrummen enligt civilförsvarsstyrelsens förut redovisade

uppskattning ha omkring 1 milj. platser, skulle alltså den totala bristen

utgöra ca 4 milj. platser. Härtill kommer ett enligt organisationsplanerna

icke täckt behov av offentliga skyddsrum för trafikanter, av civilförsvarsstyrelsen

angivet till 400 000 platser. II.

II. Allmänna synpunkter på och riktlinjer för skyddsrumsbyggandet.

Skyddsrumsutredningen.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller till en början att omfattande civilförsvarsåtgärder

icke minst anordnande av skyddsrum för civilbefolkningen måste för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

beredas och vidtagas under fred. Vad särskilt angår skyddsrumsfrågan så

utgör en tillfredsställande lösning av denna ett villkor för landets förmåga

att över huvud motstå ett krigs påfrestningar. Genomgripande befolkningsomflyttningar

från utsatta områden till mera skyddat belägna komma

sannolikt att framtvingas av förhållandena under krig, men viss del av

befolkningen måste stanna kvar i tätorterna för att upprätthålla för krigföringen

och folkförsörjningen livsviktiga funktioner. Denna del av befolkningen

måste effektivt kunna skyddas och förläggas i tekniskt fullvärdiga

skyddsrum. Det fordras också att skyddsrummen äro tillräckligt

stora och så placerade, att de i krigsöppningsskedet tillfälligt kunna mottaga

även befolkningsskikt, som planenligt skola flytta bort från orten i

fråga.

Av det anförda framgår att utredningens förslag i huvudsak avser skyddsrum

för civilbefolkningen. Även spörsmålet om skydd för det allmänna

civilförsvarets personal och verksamhet har emellertid uppmärksammats.

Frågor, som avse den ekonomiska försvarsberedskapen, såsom skyddande

av krigs- och försörjningsviktiga industrier, kraft- och vattenförsörjning

in. m. synas däremot i betänkandet ha berörts endast i förbigående. Skyddsåtgärder

för exempelvis viktig administrativ verksamhet, sjukhusvårdens

ordnande under krig etc. ha icke särskilt behandlats.

Skyddsrumsfrågan i andra länder.

I ett särskilt kapitel har utredningen i korthet redogjort för skyddsrumsfrågans

läge i några andra länder, nämligen Danmark, Norge, Schweiz,

Storbritannien och USA. I denna del torde få hänvisas till betänkandet

(s. 18—21). Här må endast nämnas att i alla större städer i Norge skola,

förutom de för varje byggnad föreskrivna skyddsrummen motsvarande

de svenska normalskyddsrummen, finnas offentliga fullträffsäkra skyddsrum

för 20 procent av invånarantalet. Dessa skyddsrum skola anordnas i

berg. Enligt en av stortinget antagen fyraårsplan beräknas utbyggnaden

vara slutförd före utgången av år 1953.

Anfallsmedel och skadeverkningar.

För vår egen del framhåller utredningen i det förut omnämnda inledande

avsnittet, att skyddsrumsfrågan måste lösas med vederbörligt hänsynstagande

till anfallsmedlens utveckling och skyddsrummen härvid konstrueras

så, att de fylla sitt ändamål även inför den utveckling, som f. n. kan

förutses eller bedömas trolig icke minst i fråga om atomvapnen. Frågan

om anfallsmedel och skadeverkningar behandlas närmare i ett särskilt

kapitel. Utredningen framhåller här till en början, att man för att kunna

bedöma omfattningen av de skyddsåtgärder, som böra vidtagas, måste söka

bilda sig en uppfattning om hur ett kommande krig kan komma att gestalta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

sig i fråga om anfallsmedel och skadeverkningar. Sammanfattningsvis yttrar

utredningen härom.

Anfallen mot hemorten, civilbefolkningen och den krigspotential, som

där finns, komma sannolikt i ett framtida krig att intensifieras mer än

under senaste kriget. Särskilt torde anfall komma att riktas mot kommunikationer,

kraftförsörjning, oljelager och krigsviktiga industrier samt

mot samhällen för att sönderslå viktiga administrativa och andra samhällsfunktioner.

Flygets utveckling möjliggör angrepp mot alla orter inom vårt

land, oberoende av deras geografiska läge, för såvitt icke anfallen hindras

av luftförsvar.

Tungt bombflyg kan medföra betydligt större bomblaster och fälla sin

last från högre höjder än tidigare. Fällning kan ske genom moln och utan

marksikt, men dock med god träffsäkerhet med hjälp av radarsikten och

andra instrument.

Snabba reabombplan samt bombplan eller bombförband med atombomber

komma att ställa stora krav på luftförsvaret, effektiv alarmering av civilbefolkningen

samt krav på att kvarvarande befolkning inom utsatta områden

har tillgång till fullträffsäkra skyddsrum, där de permanent kunna

uppehålla sig.

Styrda eller målsökande bomber med eller utan egen drivkraft kunna

fällas med god träffsäkerhet utom det lokala luftvärnets räckvidd.

Vid terroranfall mot tätorter torde brandbomber komma att användas

med betydligt större effekter än tidigare. Minbomber vid sådana anfall

torde komma att vid massinsats förekomma i viktklasser om högst 500 kg.

Mot speciella, krigsviktiga mål (administrativa centra, kommunikationer,

nyckelindustrier m. m.) komma sannolikt tyngre, styrda bomber att insättas.

Anfall med atombomber kunna beräknas sättas in mot mycket krigsviktiga

mål, mot större bebyggda samhällen samt mot större industriområden

av krigsavgörande betydelse. Möjligtvis kunna av psykologiska

skäl anfall sättas in även mot andra viktiga orter.

Vid bedömandet av mot vilka mål atombombanfall kunna bli aktuella

måste hänsyn tagas till vad som kan förutses beträffande utvecklingen.

Det är möjligt att i framtiden sådana förbättrade framställningsmetoder

uppnås, att atombomben vid krig kan få ännu vidare användningsområden

än vad som här bedömts för närvarande sannolikt.

Vad särskilt angår den flygtekniska utvecklingen och robotvapen

erinrar utredningen till en början om att modernt flyg även

från relativt långt bort belägna baser kan nå varje punkt av vårt land. Bombflygplanen

tendera att bli allt större. Med undantag för de allra största torde

även dessa plan komma att övergå till reaktionsdrift med i hög grad uppdrivna

hastigheter. — I fråga om robotvapen torde mycket stora räckvidder

vara möjliga och god träffsäkerhet uppnås vid avstånd av 30 å 40 mil.

Robotar av V-2 typ röra sig med en fart långt över ljudhastigheten men

äro dyrbara och tekniskt svåra att framställa. Annat än mot mycket stora

städer torde de därför icke komma att användas förrän om kanske 5 å 10

år. överhuvud taget medför utvecklingen inom det flygtekniska området

samt av robotvapen, radar m. in. ökade aktionsradier och flyghastigheter,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

större flyghöjd, kortare förvarningstider, större och effektivare bomblaster

samt ökad träffsäkerhet.

I fråga om brandämnen framhåller utredningen, att brandmedlens

utveckling sannolikt kommer att kännetecknas av strävan att nå effekter

genom massinsats. Ett antal småbränder kunde lätt växa ut till en katastrofbrand.

Utredningen fortsätter.

Vid mycket häftiga bränder över stora ytor medför den oerhörda värmemängden,

att luft från alla sidor sugs mot eldhärden. På så sätt uppkommer

s. k. eldorkan, som i ytterligt hög grad försvårar eldsläckningsarbetet.

Under kriget påträffades i provisoriska och icke gassäkra skyddsrum tusentals

offer, som synas ha dött ej direkt på grund av den höga temperaturen

utan av syrebrist, koloxidförgiftning och hetta gemensamt. Andra tusenden,

som försökte undkomma genom de flammande gatorna, förbrändes.

Risken för omfattande bränder har ytterligare ökat genom atombomben.

Då denna detonerar alstras en oerhörd hetta med antändningsförmåga på

stort avstånd från detonationscentrum.

Allt tyder på att brandmedlen även i ett framtida krig få stor betydelse

vid anfall mot tättbebyggda samhällen.

Beträffande radioaktiva stridsmedel, vilka bildas vid atombombkrevader

samt såsom biprodukter vid framställning av atombomber

m. m., må från betänkandet här återgivas följande uttalanden.

De radioaktiva stridsmedlen åstadkomma skada genom att utsända olika

strålar — —- —. De äro verksamma i än mindre mängder än stridsgaser.

Ett kilogram fördelat över en yta av en kvadratkilometer kan vara tillräckligt

för att på omkring en timme ge för människor dödlig stråldos. Utspridda

på marken över ett område, tvinga de radioaktiva stridsmedlen

därför till utrymning.

Den radioaktiva strålningen åstadkommer ingen skadlig inverkan på

materiel men däremot farliga skador på levande organismer. Skadorna visa

sig vanligen icke förrän efter en tid. — —- •—

Farligast äro de radioaktiva ämnena, om de på något sätt komma in i

kroppen, t. ex. vid inandning eller med förorenade födoämnen, då redan

ett par tusendels milligram kan innebära dödlig risk. En sådan fara föreligger

bl. a., om radioaktiva ämnen utspritts i form av fint stoft. Mot inandning

av sådana ämnen skyddar som regel gasmask, men filterbehållaren

blir snart själv radioaktiv och måste efter någon tid bytas. En annan

möjlighet är, att fienden använder sabotörer för att inblanda radioaktiva

ämnen i livsmedel, dricksvatten o. s. v. Beträffande skydd mot sistnämnda

fara äro ytterligare undersökningar erforderliga.

Genom särskilda instrument kan den radioaktiva strålningen påvisas och

indikering därigenom ske.

Sanering är knappast möjlig, men en viss självsanering sker automatiskt,

i det att strålningen successivt minskas.--- —

Den genomträngande strålningen från markbelagda områden har dock

icke större genomträngningsförmåga än att ca en halv meter sten helt

skyddar. Redan vid 30 cm (ungefärliga murtjockleken hos nuvarande normalskyddsrum)

kan man, vid de beläggningstätheter som kunna tänkas

ifrågakomma över större områden, stanna i dagar i skyddsrummet utan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl. Maj.ts proposition nr 176.

att riskera en livsfarlig stråldos. Då utrymning av skyddsrummen skall

utföras, måste den ske i snabbt tempo och om möjligt med hjälp av överbroning

med t. ex. plankgångar eller pappbeläggning.

Utredningen framhåller emellertid, att mängden radioaktiva ämnen, som

kan stå till förfogande för krigföring, än så länge är relativt begränsad. I

ett visst ögonblick kan nämligen en angripare praktiskt taget icke disponera

över större mängd radioaktiva ämnen än som framställts under närmast

föregående två månader.

Vad angår atombomben anför utredningen i huvudsak följande.

Atombomben, som med avseende på kraftkoncentration överträffar allt vad

man tidigare känt till, är på en gång brandbomb och minbomb. Därtill

kommer dess verkan medelst radioaktiv strålning. Då atomsprängämnen i

små kvantiteter ej kunna bringas att explodera, kan man ej framställa

atombomber med en sprängverkan av samma storlek som vanliga sprängbomber.

De maste vara större. Skydd mot atombomben kan ej improviseras

utan måste planläggas och genomföras under fred. Då de åtgärder, som

måste vidtagas, äro omfattande, kunna de ej hållas hemliga. Man kan därför

tillgodogöra sig erfarenheter från USA.

Utredningen lämnar härefter en översikt över eu atombombs skadeverkningar

och framhåller därvid, att enligt amerikanska uppskattningar en

sådan bomb, fälld utan förvarning över ett tättbefolkat industriområde1

och detonerande på lämplig höjd, skulle medföra att ca 100 000 människor

drabbades av skador av olika slag. 20 000 skulle dödas omedelbart och lika

många skulle do inom en vecka. Skadorna skulle bestå av chockverkan,

brännskador och sår, framkallade av explosion, splitter och ras; därtill

komma de för atombombanfall speciella skadorna av radioaktiv strålning,

vanligen synliga efter 3—21 dagar. Om skyddsmöjligheter icke funnes,

skulle inom en radie av 1 000 m dödsprocenten vara nära 100, varefter

skadorna skulle minska alltefter avståndet. På längre avstånd än 3 000 m

behöva skador knappast förutses. De radiologiska verkningarna av en atombombs

detonation äro beroende av om denna sker i luften, i vattnet eller

under jord. Härom anför utredningen bl. a.

Detonationen av en atombomb i luften framkallar två allmänna typer

av radiologiska risker. Den första och farligaste för människor framkallas

av den intensiva strålningen (gammastrålar och neutroner) i det ögonblick

detonationen sker. Detta speciella faromoment varar endast några sekunder,

men dess förmåga att döda är stor. Skydd mot dess verkan inträder

på tillräckligt avstånd från detonationscentrum eller uppnås i skyddsrum.

Visst skydd erbjudes genom terrängen, jordvallar, tjocka murar eller liknande

strålningsbarriärer.

Den andra typen av radiologiska risker, framkallade genom atombombkrevad,

är den långvariga eller kvarstående risk, som beror på närvaron

1 Här förutsattes tydligen ett område med en sammanträngd befolkning av flera hundra

tusen personer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mcij.ts proposition nr 176.

av bildade radioaktiva produkter. Vid en detonation i luften äro dessa

dock av underordnad betydelse, eftersom de flesta skadliga ämnena följa

med de heta explosionsgaserna uppåt och skingras på hög höjd.--- —

Om bomben detonerar under en vattenyta, så som skedde vid det andra

Bikini-försöket, skilja sig de radiologiska verkningarna väsentligt från dem

som framkallas av detonation i luften. Den strålning som utsändes i själva

detonationsögonbliclcet absorberas till stor del i omgivande vatten och får

därför relativt kort räckvidd och ringa verkan. Desto större verkan få de

radioaktiva klyvningsprodukterna, som nu icke ha fri väg upp till de högre

atmosfärskikten utan till stor del bindas i de vid explosionen uppslungade

vattenmassorna. Dessa falla inom kort ned igen såsom ett intensivt radioaktivt

regn eller dimma. Närliggande land och föremål ovan vattenytan

liksom själva vattnet bli ytterst kraftigt förgiftade med radioaktiva ämnen.

Som regel ligger denna förgiftning kvar i månader eller år.

Skyddsrumsutredningen redovisar i fortsättningen vissa beräkningar,

vilka med utgångspunkt från de erfarenheter, som vunnits av bomber av

den typ som användes i Japan, gjorts rörande verkningarna av de bomber

av »förbättrad» typ, som nu kunna tänkas finnas. Utredningen har härvid

särskilt uppehållit sig vid frågan, hur verkningarna av strålningen kunna

reduceras genom lämpligt vald skyddstäckning, och anför i denna del bl. a.

Vid de beräkningar som gjorts häröver har förutsatts, att bomben —

för att uppnå maximal skadegörelse över en stor yta -—• bringas att detonera

på en höjd av 800 meter över marken. Man finner då, att personer i ett

skyddsrum 600 meter från en punkt på marken mitt under den detonerande

bomben skulle få mer eller mindre svåra men i regel ej dödliga strålningsskador,

om de skyddas av ett skikt av 85 cm betong med volymvikten

2,4 eller av annat likvärdigt strålningsskydd. För att få samma skydd mitt

under bomben erfordras ett betongskikt av 105 cm.

Skäl finnas att antaga, att barn äro mycket känsligare för strålningens

skadliga verkningar än vuxna, även om kvantitativa uppgifter saknas. I

fullträffsäkra skyddsrum löpa ej ens barn några risker för strålskador,

men barn som befinna sig i s. k. normalskyddsrum vid ett atombombanfall

kunna drabbas av strålskador ännu på avstånd från bomben, vid vilka

ingen risk är för handen för vuxna personer. Detta ökar angelägenheten av

att barn såvitt möjligt bortflyttas från större orter vid atombombfara och

att normalskyddsrum i största möjliga utsträckning ersättas med fullträffsäkra

skyddsrum.

Utredningen konstaterar i annat sammanhang sammanfattningsvis, att

skyddet mot den radioaktiva strålningen är utan betydelse för dimensioneringen

av fullträffskyddsrum som konstrueras för fullträffverkan av vanliga

bomber. Skyddsrum av annan typ ger ett ofullständigt skydd mot

radioaktiv strålning.

Det förtjänar nämnas, att utredningen icke kunnat närmare beakta verkningarna

av »superbomben» (väteatombomben) men uttalar att bergskyddsrum

och fullträffsäkra betongskyddsrum enligt gjorda uppskattningar

kunna utföras så att de erbjuda betryggande skydd mot en sådan bomb.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Förvarning stiden.

Efter sin redogörelse för anfallsmedel och skadeverkningar i ett framtida

krig övergår utredningen till frågan om förvarningstiden, d. v. s. tiden

mellan flyglarm och anfall. Utredningen framhåller att denna tid tenderade

att minska på grund av de ökade flyghastigheterna och införandet

av robotvapen; i många fall kunde den bedömas gå ned till noll. Med stöd

av vissa beräkningar finner utredningen, att befolkningen i orter belägna

50 km från kusten eller yttersta luftbevakningen vid anfall på låg höjd

och med snabb anflygning måste kunna nå skyddsrum inom 4—5 minuter

från larm; i orter närmare kusten eller luftbevakningen inom än

kortare tid. På grund av de höga flyghastigheterna måste stora områden

larmas vid anflygning, vilket medför ett stort antal »blindlarm» och ökade

störningar av samhällslivet. I orter, där anfallsriskerna äro stora, är det

därför angeläget att under krig förlägga livsviktiga samhällsfunktioner i

berg eller under likvärdiga skydd. Den kvarvarande befolkningen måste

nattetid vistas i skyddsrum. I allmänhet är det önskvärt, att de skyddssökande

skola ha kortast möjliga väg att tillryggalägga.

Några slutsatser.

Utredningens bedömanden rörande anfallsmedel och skadeverkningar vid

luftanfall under ett eventuellt nytt krig, sammanställda med föreliggande

och här förut redovisade uppgifter om storleken och beskaffenheten av det

nuvarande skyddsrumsbeståndet i landet, ha för utredningens del lett till

slutsatsen att en väsentlig förstärkning av denna form av skydd mot anfall

från luften är nödvändig. Det understrykes, att skyddsrummen måste tillmätas

den allra största betydelse för hemortens försvar och därför ingå

som ett led i de totala försvarsåtgärderna. Utredningen finner anfallsmedlens

utveckling innebära, att det under anfall med moderna stridsmedel

praktiskt taget är omöjligt att vistas inom anfallsområdet utan skydd.

Kraven på skyddsrum ha till följd av utvecklingen skärpts såväl kvalitativt

som kvantitativt.

Skgddsrumstyper. Skyddsrummens tekniska utförande.

I förstnämnda hänseende, alltså beträffande frågorna vilka skyddsrumstyper,

som påkallas av de ökade kraven på skydd, samt skyddsrummens

tekniska utförande, förordar utredningen dels att fullträffsäkra skyddsrum

i framtiden bliva normal skyddsrumstyp, dels att vissa andra tekniska

förbättringar genomföras. Utvecklingen mot effektivare bomber, ökade

bombvikter och större bomblaster hade — framhåller utredningen — skärpt

kravet på skyddets beskaffenhet. Inom sådana områden, där användning

av atombomber eller massinsats av bomber av konventionell typ bedömes

trolig, måste man därför enligt utredningens mening övergå till skyddsrum

med större skyddsvärde än de s. k. normalskyddsrummen — fullträff
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

skyddsrum. Även i fråga om vissa konstruktionsdetaljer (skyddsrumsdörrar

in. m.) krävas för skydd mot atombomben andra anordningar än de

som f. n. användas. Då framtidens skyddsrum i större utsträckning än vad

som hittills ansetts erforderligt måste kunna tjäna som permanenta uppehållsplatser

för civilbefolkningen, måste de fylla högt ställda anspråk även

på inredning och utrustning.

Utredningen framhåller att de angivna ökade kraven föranledde en omvärdering

av begreppet »normalskyddsrum», bl. a. av den orsaken att de

nuvarande skyddsrummen med denna benämning enligt utredningens förslag

i framtiden icke komma att representera någon normaltyp. Med hänsyn

härtill föreslår utredningen att benämningen »normalskyddsrum» utgår

och att såsom beteckning för skyddsrum med motsvarande skyddsvärde

införes termen »husskyddsrum». Vid sidan av fullträffskyddsrummen och

husskyddsrummen böra enligt utredningens mening vid civilförsvarsberedskap

anordnas provisoriska skyddsrum.

Rörande den närmare beskaffenheten av dessa typer och skyddsrummens

utförande, så ha redan förut berörts vissa synpunkter på skyddet mot

radioaktiv strålning från atombomben. Utredningen har i detta sammanhang

ytterligare utvecklat dessa och härvid bl. a. redogjort för vissa undersökningar

beträffande de troliga verkningarna på olika bebyggelsetyper

vid en detonation över Stockholm av en atombomb av »förbättrad» typ

(detonationshöjd 800 in). Här må endast vissa av utredningens slutsatser

på denna punkt återgivas.

I fråga om s. k. normalskyddsrum av standardkonstruktion (husskyddsrum)

beräknas sålunda på avståndet 750 meter från punkten på marken

under detonationscentrum dödligheten vara ca 30 procent vid lamellhusbebyggelse

av typen Årsta och ca 12 procent vid punkthusbebyggelse av

typen Danviksklippan. Genom provisoriska förstärkningar (40 cm sandfyllning)

eller med betongförstärkningar (30 cm betong) skulle dessa tal

kunna sänkas till ca 5 procent. För den äldre stadsbebyggelsen nedbringas

genom motsvarande provisoriska anordningar dödligheten från ca 20 procent

till ca 10 procent på samma avstånd från detonationscentrum.

Det är sålunda möjligt att genom permanenta eller provisoriska förstärkningar

öka skyddet mot radioaktiv strålning i husskyddsrum. Permanenta

förstärkningar med 30 cm betong i fasadväggar och takbjälklag vid nybyggnad

av husskyddsrum medföra emellertid kostnadsökningar på i genomsnitt

40 procent. Med hänsyn till den ringa ökning av skyddseffekten,

som en sådan förstärkning av standardkonstruktionen för husskyddsrum

medför beträffande andra skadeverkningar än radioaktiv strålning, anser

utredningen att åtgärder av denna art icke äro tekniskt-ekonomiskt motiverade.

Vid befintliga skyddsrum kan motsvarande ökning av skyddseffekten

erhållas genom provisoriska anordningar (sandfyllning). Dessa förutsätta

dock tillgång till material, transportkapacitet och arbetskraft i sådan omfattning

alt de endast kunna genomföras i begränsad utsträckning på kort

lid i ett läge, då andra försvarsåtgärder samtidigt kräva stora insatser.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Skyddsrum av fullträffsäker typ ge däremot under här angivna förutsättningar

ett fullgott skydd mot radioaktiv strålning även mitt under

atombomben.

Utredningen har här även berört problemet att ordna en tillfredsställande

luftförsörjning för de skyddssökande under sådana perioder, då häftig brand

rasar ovanför skyddsrummen, dock utan att kunna lägga fram något förslag

till lösning.

Utredningen förordar, att fullträffskyddsrummen, där så är möjligt, anordnas

som bergrum. Där lämpligt berg icke finnes måste betongrum byggas.

Det framhålles emellertid, att nutida skyddsrumsteknik icke fordrar

att bergmassiv, vari bergrum anlägges, ligger högt i förhållande till omgivande

terräng. Täckningstjockleken bör i princip uppgå till minst 10—12

meter; minsta täckningst jockleken beror på bl. a. geologiska faktorer och

måste bestämmas från fall till fall. 5—7 meter är minimum med hänsyn

till rent sprängtekniska krav men vid denna tjocklek fordras för fullgott

skydd betydande och dyrbara förstärkningsåtgärder. Anläggningskostnaden

per in3 nyttig volym för skyddsrumsanläggning i berg med ca 1 400 sovplatser

(5 000 m3), projekterad med hänsyn till fredsanvändning som garage

eller dylikt, beräknas till omkring 150 kronor.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att betongrummen vore dyrbarare

och mera materialkrävande. Kostnaden per m3 nyttig volym är enligt

utredningens beräkning av ett normalfall ungefär dubbelt så stor för

betongrum som för bergrum. Betongrummen kunna vara antingen fr iliggande

eller utförda i anslutning till annan anläggning eller byggnad (kvarter

sskyddsrum). De tekniska förutsättningarna äro principiellt desamma

för båda dessa typer. I allmänhet fordras en total täckningstjocklek om

2,5 meter för fritt liggande anläggningar och 1,8 å 2,0 m för anläggningar

utförda under byggnad. Det praktiskt taget hundraprocentiga skydd mot

direkta skadeverkningar, som en anläggning i berg erbjuder, kan av ekonomiska

skäl knappast ernås i fråga om anläggningar, där skyddet måste

skapas med konstgjort material. De valda täckningstjocklekarna stå icke

emot fullträffar av största förekommande bomber men väl av sådana bomber,

som sannolikt komma i fråga vid massinsats mot tätorter.

Fullträffskyddsrummen — både bergrum och betongrum — böra enligt

utredningens mening av ekonomiska skäl ofta göras relativt stora. Utredningen

räknar med en medelstorlek för bergrum av 2 300, för friliggande

betongrum av 1 300 och för kvartersskyddsrum av 1 000 skyddsplatser.

Här avses liggplatser. Utredningen förordar nämligen att de inredas för

sovbruk. Erforderlig volym per skyddad person (liggande) uppgår i medeltal

enligt utredningens beräkningar till 3,5 m3.

I fråga om husskyddsrummens anordnande och utrustning har redan

nämnts, att de enligt utredningens förslag i allt väsentligt motsvara de

nuvarande normalskyddsrummen. Med provisoriska skyddsrum avser ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

redningen dels provisoriska förstärknings- och uppstöttningsanordningar i

källare för att skydda mot instörtningslast och i begränsad utsträckning

mot luftstötvåg, dels splitterskydd, utförda av standardelement i parker

och på öppna platser. Vad angår källarmursgenombrott anser utredningen,

att de nuvarande bestämmelserna härom böra tillämpas även i fortsättningen.

Skyddsrumsbyggandets omfattning.

Sedan utredningen sålunda genomgått de olika typerna av skyddsrum

och i princip uttalat sig för att fullträffskyddsrum i framtiden skola bli

normal skyddsrumstyp, har utredningen övergått till behovet av skyddsrum

och härvid i första hand behandlat frågan om inom vilka o mråden

skyddsrum skola byggas. Efter en redogörelse för det

nuvarande läget anför utredningen härvid.

Med hänsyn till de skärpta kraven på skyddsrummens beskaffenhet och

de ekonomiska konsekvenserna härav har det synts utredningen angeläget

att nedbringa skyddsrumsbyggandet till det oundgängligen nödvändiga. I

första hand böra orter av utpräglad betydelse för försvar och folkförsörjning

samt orter i övrigt, vars luftförsvar är betydelsefullt med hänsyn till

befolkningstätheten, förses med skyddsrum. Skyddets beskaffenhet bör anpassas

efter arten och intensiteten av de anfall, som med hänsyn till områdets

strategiska betydelse synas troliga. Med utgångspunkt härifrån har

utredningen sökt bedöma omfattningen av det mest angelägna skyddsrumsbehovet.

Reellt sett kan hela landet nås av motståndar flyg, och varje begränsning

i skyddsrumsbyggandet innebär därför ökat risktagande. Å andra sidan

kan fastslås, att vissa områden (orter) på grund av deras betydelse för vårt

lands försvar äro mer begärliga anfallsmål än andra. Det är med hänsyn

till de ekonomiska konsekvenserna nödvändigt att fastställa vilka orter som

måste förses med skyddsrum.

Behovets omfattning samt vilka orter som böra förses med skyddsrum

måste avgöras på grundval av vårt lands strategiska läge. Omfattning och

avvägning i övrigt måste ske med hänsynstagande till övriga åtgärder för

vårt lands försvar. Erforderliga utredningar, som läggas till grund för den

definitiva behovsgraderingen, böra därför göras av civilförsvarsstyrelsen i

samråd med överbefälhavaren. Den på behovsgraderingen grundade utbyggnadsplanen

bör liksom förslag till ändringar i densamma fastställas av

Kungl. Maj :t. I

I anslutning till dessa synpunkter anför utredningen, att behovet av

skyddsrum är direkt beroende av den anfallsrisk, som området i fråga är

utsatt för. Utredningen skiljer mellan följande riskgrupper:

a) risk för anfall med atombomber och tunga bomber,

b) risk för massanfall med upp till medeltunga bomber (normalt storanfall),

c) risk för ströanfall eller mindre risk för anfall överhuvud taget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Skyddsrumsbehovet bör enligt utredningen i första hand tillgodoses inom

områden, som äro att hänföra till riskgrupperna a) och b). Riskgruppen

c) omspänner en rad av områden, som enligt nuvarande bestämmelser skola

ha skyddsrum men vilka vid en begränsning i enlighet med anförda synpunkter

måste komma i andra hand. Viktigare punktmål (kommunikations-,

industri-, drivmedelscentra in. m.) böra enligt utredningens mening hänföras

till de två första grupperna. Hänsyn måste tagas till orternas utvecklingstendenser.

Skyddsrumsbehovets tillgodoseende är nämligen en fråga

på lång sikt.

Utredningen framhåller vidare, att även inom orterna i vissa fall bör

göras en avvägning av behovet med hänsyn till anfallsrisken. När det gäller

en större ort, som på grund av sin utsträckning eller de sannolika angreppsmålens

art och belägenhet ej är att anse såsom ett sammanhängande

bombmål, är det således icke säkert att ortens alla delar skola hänföras

till samma riskgrupp. Riskgraderingen medför olika kvalitativa skyddskrav.

Fullträffskyddsrum böra förekomma som normaltyp inom områden,

som äro att hänföra till riskgrupperna a) och b), medan i övrigt husskyddsrum

kunna godtagas som normaltyp. Avvägningen av behovet av fullträffskyddsrum

och husskyddsrum kan emellertid anges först efter ett bedömande

ort för ort. Utredningen anser att för orter med för våra städer

medelstor area större delen av ortsområdet faller in©m det egentliga riskområdet

[a) och b)].

Skyddsrumsutredningen har förutsatt, att skyddsrumsfrågans lösning i

sin helhet bör grundas på en detaljplanläggning av civil för svar smyndigheterna

och att även behov, som f. n. skola täckas av s. k. enskilda skyddsrum,

ingå häri. Behovet samt placeringen av skyddsrummen skulle sålunda,

sedan Kungl. Maj :t efter de principer som förut angivits, fastställt behovsgraderingen

d. v. s. vilka områden som skola förses med skyddsrum, upptagas

i organisationsplanen för civilförsvarsområdet. Organisationsplanerna

böra fortlöpande revideras.

Utredningen har emellertid anfört vissa synpunkter på fullträffskyddsrummens

storlek och placering inom området. En viktig

faktor är här, för hur stor del av befolkningen, fullträffskyddsrummen

skola avses. Utredningen utgår här icke, såsom f. n. sker i fråga om enskilda

skyddsrum i bostadshus, från fredsbefolkningen utan förordar att

skyddsrummen inom de egentliga riskområdena beräknas för den efter

mobilisering och avsedd utrymning kvarvarande delen av befolkningen. Då

skyddsrummen, såsom redan förut anmärkts, enligt utredningens mening

böra dimensioneras och inrättas som sovrum (3,5 in3 per skyddad person),

kunna de emellertid samtidigt tillfälligt rymma alla dem som under fred

vistas inom området. Den nyss antydda grundprincipen behöver därför icke

rubbas. Utredningen beräknar att vid krig omkring 50 procent av befolkningen

avgår genom mobilisering och utrymning. Det skulle alltså inom ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

riskområde a) ellei- b) behövas fullträffskyddsrum med liggplatser för

50 procent av områdets befolkning. Genom rationella beläggningsmetoder

— framförallt viss skiftindelning — och utnyttjande av möjligheter att

förlägga en del i samhällets ytterområden (i riskgrupp c) skulle dock

denna procentsiffra enligt utredningens mening kunna reduceras till mellan

25 och 40.

En annan faktor av betydelse i detta sammanhang är uppsamlingsområdets

storlek. Detta område bör i princip givetvis icke vara störrre än att

de där boende tillräckligt snabbt kunna nå sitt skyddsrum. Utredningen

framhåller att med utgångspunkt endast från de beräknade förvarningstiderna

(se s. 24) skulle skyddsbehovet bäst tillgodoses om skyddsrum

anordnas i direkt anslutning till anläggning eller byggnad, som det skall

betjäna. En dylik spridning är emellertid omöjlig att genomföra. I stället

angives en maximigräns för vägsträckan mellan bostad eller arbetsplats

och skyddsrum och tillfogas att bedömandet av möjligheterna att nå skyddsrummet

finge göras för varje ort och för varje särskilt fall. Maximiavståndet

bedömes ligga vid omkring 400 meter. Med ett sådant avstånd skulle

nämligen, vid en förvarningstid för daganfall av 3—5 minuter, de flesta

människor kunna uppsöka sitt skyddsrum före anfallet. Utredningen anser

icke någon risk för stockning vid ingångarna föreligga, då förflyttningstiderna

måste variera. Nattetid och under särskilda förhållanden skulle

emellertid enligt utredningens mening en del av de skyddssökande ej hinna

fram före anfallet. Förlustprocenten på grund härav torde dock bliva relativt

liten, då ett anfall som regel ej träffar alla punkter på en gång och

många därför hinna få skydd innan skadeverkningarna, speciellt storbränderna,

fått större omfattning. Sker anfallet med atombomb och med

kort förvarningstid, kunna emellertid stora förluster beräknas uppstå. Tätt

belägna fullträffsäkra skyddsrum voi*e emellertid ej tänkbara av ekonomiska

skäl. Alternativet är då utspridda skyddsrum av nuvarande typ,

men dessa hindra ej i ett dylikt fall stora förluster, då de som förut nämnts

ej skydda mot radioaktiv strålning. Utredningen anser därför skälen mot

maximiavståndet 400 meter icke vara av den art att avståndet generellt

måste sänkas. .

Utredningen har undersökt hur med hänsyn särskilt till dessa faktorer

fullträffskyddsrummen borde placeras inom olika typer av uppsamlingsonn-åden

och härvid särskilt understrukit, att den nuvarande dubbleringen

av antalet platser (t. ex. genom att en person har skyddsplats både i anslutning

till bostaden och till arbetsplatsen) bör nedbringas till ett absolut

minimum. I denna del torde få hänvisas till betänkandet (s. 64 ff).

Utredningen har från de angivna utgångspunkterna sökt uppskatta det

oundgängliga behovet av skyddsrum. Till grund för beräkningen av

erforderligt antal platser i fullträffskyddsrum har

legat eu undersökning av förhållandena i Stockholm, Göteborg, Malmö,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Eskilstuna, Gävle och Sundsvall med en sammanlagd befolkningssiffra av

1,4 milj. I dessa städer skulle behövas 489 000 sådana platser (35 procent av

befolkningen). Utredningen, som reserverar sig för att vissa faktorer ej

varit helt kända, anser undersökningen vara representativ. Med stöd av en

inom civilförsvar sstyrelsen i samråd med försvarsstaben gjord undersökning

uppskattar utredningen sammanlagda antalet invånare i områden,

som äro att hänföra till riskgrupperna a) och b) och som sålunda böra förses

med fullträff skyddsrum, till 3 milj.1 Efter att ha tagit hänsyn till avsedd

utrymning och mobilisering samt rationella beläggningsmetoder föreslår

utredningen därför en utbyggnad av fullträffskyddsrum med 750 000

liggplatser. Detta innebär, att 25 procent av nyssnämnda områdens befolkningsmängd

kan beredas liggplatser i fullträffskyddsrum, under det att

behovet skulle utgöra 35 procent, motsvarande 1 050 000 liggplatser. Av

ekonomiska skäl har utredningen dock icke ansett sig kunna förorda en

utbyggnad enligt det högre procenttalet. Även med så låg procentsiffra som

25 kan emellertid hela befolkningen (sittande) beredas skydd i katastroffall.

Av de angivna 750 000 platserna beräknar utredningen, att 510 000 kunna

anordnas i berg, 142 000 i friliggande betongrum och 98 000 i kvartersskyddsrum.

Skyddsrummen för det allmänna civilförsvaret ha icke beaktats vid dessa

beräkningar. De böra enligt förslaget utbyggas i den omfattning organisationsplanerna

ange.

Utöver de fullträffsäkra skyddsrummen skola enligt utredningens förslag

husskyddsrum inrättas i nybyggnader inom de största städernas ytterområden.

Med nuvarande byggnadskvot beräknar utredningen platsbehovet

i dessa skyddsrum för de närmaste tio åren till 300 000.

Riktlinjer för skyddsrumsbyggandet.

I fråga om de närmare riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet för att

täcka behovet av skyddsplatser i förordad utsträckning anför utredningen

till en början.

Ansträngningar för att tillgodose skyddsrumsbehovet böra främst inriktas

på att genomföra en engångsutbyggnad av fullträffskyddsrum inom

orter och riskzoner, där anfall med atombomber och tunga bomber eller

storanfall anses troliga. Jämsides med utbyggnaden av fullträffskyddsrum

inom de mest utsatta riskzonerna måste skyddsrumsfrågan tillfredsställande

ordnas för områden, där husskyddsrum godtagas såsom normaltyp.

Stora mängder material och arbetskraft åtgå för att anordna skyddsrum

liksom tid för arbetenas utförande. Åtgärderna kunna därför icke uppskjutas

till en tidpunkt då fara för angrepp är överhängande. Landets behov

av skyddsrum måste i så stor utsträckning som möjligt tillgodoses

under fred och åtgärderna samordnas med den löpande byggnadsverksam
1

Till jämförelse nämnes, att särskilt civilförsvar enligt gällande planläggning skall vara

organiserat inom områden med sammanlagt 4,2 milj. invånare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj:ts proposition nr 176.

heten. Den föreslagna utbyggnaden bör om möjligt genomföras inom en

tioårsperiod.

I fortsättningen framhålles att utbyggandet av husskyddsrum måste ske

i samma takt som bebyggelsen i övrigt, då däremot utbyggandet av bergoch

betongskyddsrum i byggnadstekniskt avseende har den fördelen, att

detsamma är oberoende av annan bebyggelse. Dessa skyddsrumsbyggnader

kunna därför tillgripas såsom beredskapsarbeten vid arbetslöshet. Inredandet

av skyddsrummen kan t. o. m. anstå t. v., om brist på byggnadsmateriel

skulle föreligga. Allt efter läget är det alltså möjligt att vid behov

minska eller forcera takten i skyddsrumsbyggandet.

Principiellt böra emellertid skyddsrummen enligt utredningens mening

färdigställas redan i fred. Härvid bör beaktas att de av ekonomiska skäl i

första hand inredas för avsedd fredsanvändning. På detta sätt skulle man

få en ekonomiskt rimlig lösning av skyddsrumsfrågan, som visserligen icke

ger befolkningen fullt färdiginredda skyddsrum men likväl skyddade

utrymmen, dit den vid behov kan ta sin tillflykt. Utredningen fäster stor

vikt vid möjligheterna att förränta skyddsrumskostnaderna genom fredsanvändning

och behandlar detta problem utförligt i ett särskilt kapitel.

Med hänsyn till dess samband med kostnadsfrågan skall det här beröras i

följande avsnitt.

Vid skyddsrumsplaneringen bör, fortsätter utredningen, hänsyn tagas

till befintliga skyddsrum. Bergskyddsrum ha emellertid hittills anordnats

i förhållandevis obetydlig omfattning, varför de icke nämnvärt påverka det

aktuella utbyggnadsbehovet. Såsom förut antytts anser utredningen, att

husskyddsrum icke skola inrättas vid nybyggnader inom de riskzoner, där

fullträffskyddsrum skall vara normaltyp. De befintliga normalskyddsrummen

i dessa zoner böra dock medräknas som en reserv för komplettering

av fullträffskyddsrummen. Delvis äro emellertid normalskyddsrummen, särskilt

vad gäller de största städerna, belägna inom ytterområdena utanför den

riskzon, där fullträffskyddsrum skola förekomma. I dylika fall är skyddsbehovet

helt eller delvis tillgodosett genom de redan befintliga skyddsrummen.

I fråga om ansvaret för byggandet av fullträffskyddsrummen

förordar utredningen i princip att dessa anordnas av vederbörande

kommun liksom hittills varit fallet beträffande de allmänna skyddsrummen.

Uppgiften kan icke åläggas fastighetsägarna. Skulle emellertid

enligt gällande organisationsplan ett fullträffsäkert skyddsrum inrättas

inom enskild markägares område, bör emellertid enligt utredningens mening

ägaren kunna få övertaga ansvaret för skyddsrummets tillkomst, om

detta kan ske utan förfång för skyddsrumsfrågans ordnande. Då kommunen

ju i detta fall har möjlighet att taga erforderliga markutrymmen i

anspråk med förfoganderätt, kan nämligen markägaren ha intresse av att

själv få svara för skyddsrummets tillkomst med bibehållen dispositionsrätt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Fastighetsägarna böra däremot liksom hittills svara för anordnande av

husskyddsrum, där sådana även i fortsättningen skola byggas d. v. s.

enligt förslaget huvudsakligen i storstädernas ytterområden. För de egentliga

riskzonernas del förordas att denna byggnadsskyldighet ersättes av en

motsvarande skyldighet att bidraga till kostnaderna för fullträffskyddsrummen.

Förslaget behandlas närmare i följande avsnitt.

I fortsättningen framhåller utredningen bl. a., att planeringen av skyddsrumsbyggandet

måste ske med största omsorg. Redan vid uppgörande av

stadsplan eller vid revidering av sådan plan bör en förhandsprövning av

skyddsrumsfrågan äga rum. Byggnadslov bör ej beviljas utan att det prövats

på vad sätt den tänkta byggnaden beröres av skyddsrumsfrågans

ordnande.

De nu redovisade förslagen avse utbyggnad under fred. Skyddsrumsutredningen

har emellertid gjort vissa uttalanden om vad som måste göras

om läget skulle skärpas innan de skyddsrum färdigställts

som utredningen föreslagit. Under sådana förhållanden

skulle befintliga permanenta skyddsrum och provisoriska skyddsrum

i byggnader ställas i ordning, provisoriska friliggande skyddsrum anordnas,

planerade källarmursgenombrott verkställas samt befintliga möjligheter

att forcera planerad utbyggnad av fullträffskyddsrum tillvaratagas.

Aktuella planer för provisoriska åtgärder i ett skärpt läge måste alltid

finnas.

Remissyttrandena.

Allmänna synpunkter.

Såsom redan inledningsvis framhållits, är inställningen i remissyttrandena

till skyddsrumsutredningens förslag i stort sett positiv. Många remissinstanser

bl. a. flertalet länsstyrelser ha i huvudsak intet att erinra mot

huvudpunkterna i förslaget. Överståthållarämbetet tillstyrker på grund av

frågans angelägenhetsgrad och brådskande natur att principbeslut fattas i

den riktning förslaget angiver. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller,

att bristen på skyddsrum måste anses som en av de allvarligaste

bristerna i vår försvarsberedskap. Det vore angeläget att skyddsrumsbyggandet

snarast påbörjades och bedreves med största skyndsamhet. Atomkommittén

framhåller vikten av att åtgärder snabbt vidtagas för att skydda

civilbefolkningen vid atombombanfall och påpekar, att en effektiv utbyggnad

av skyddsrummen därvid vore av stor betydelse.

Riksluftskyddsförbundet ansluter sig i princip till utredningen. Förbundet

betecknar betänkandet och det förslag det utmynnar i som ett mycket

betydelsefullt steg mot en lösning av skyddsrumsfrågan, vilken torde vara

den viktigaste och mest trängande av de åtgärder, som i fred måste vid
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

tagas för civilförsvaret. Utan fullgoda skyddsrum i tillräckligt antal kunde

nämligen intet civilförsvar lösa sina uppgifter, hur väl organiserat, väl

utbildat och väl lett det än vore. Och fullgott vore ett skyddsrum endast

om det är fullträffsäkert. Civilförsvarsstyrelsen, som framlägger en från

utredningsförslaget något avvikande lösning av skyddsrumsfrågan, vilken

skall redovisas i det följande, uttalar att denna lösning endast avsåge överskådlig

tid. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen kunde man ej binda

sig för långtidslösningar.

Utredningens förslag har uttryckligen avstyrkts endast i yttranden från

ett par kommuner bl. a. stadsfullmäktige i Hälsingborg. Flera remissinstanser

äro emellertid starkt kritiska särskilt beträffande vissa delar av

betänkandet.

Härvid har även påtalats, att utredningens förslag i stort sett endast

avsåge skyddsrum för civilbefolkningen i begränsad mening, och yrkats åtgärder

eller utredning på angränsande områden. Överståthållarämbetet

understryker betydelsen av att produktionen sprides och att utrymning av

utsatta orter sker i största möjligt utsträckning. Utrymning torde vara det

effektivaste och minst kostsamma skyddet för civilbefolkningen.

Överbefälhavaren anser att skyddsrumsbehovet borde tillgodoses även

för krigsproduktionen, kraftförsörjning, sjukvårdsanstalter m. m. Utredningen

borde därför kompletteras med en snabbutredning härom. För sjukvårdens

del göres motsvarande yrkande av försvarets sjukvårdsstyrelse, som

finner det vara en betänklig brist i utredningen att sjukvårdens behov av

skydd under krig ej beaktats. Även medicinalstyrelsen anför synpunkter

på frågan om skyddsrum vid sjukhus, särskilt sådana som ej skola vara

beredskapssjukhus, samt vid de bakteriologiska laboratorierna. Sjukvårdsberedskapsnåmnden

framlägger en plan för utbyggnad av skyddsrum vid

beredskapssjukhus.

Efter dessa mera allmänna synpunkter på betänkandet och på den begränsning

av skyddsrumsproblemets omfattning, som detta innefattar, torde

få redovisas vad vid remissbehandlingen anförts i anledning av förslaget i

de särskilda delar, som nu behandlas.

Anfallsmedel och skadeverkningar.

Vad härvid först angår frågan om vilka anfallsmedel och skadeverkningar,

som kunna väntas i ett eventuellt nytt krig, så har vad utredningen

anfört härom föranlett uttalanden från endast ett fåtal remissinstanser.

Atomkommittén framhåller, att utredningen under arbetets gång samrått

med kommittén i fråga om atombomben, samt anför vidare. I augusti 1950

offentliggjordes i USA utförliga uppgifter om strålverkningar och därav

betingad tjocklek hos skyddsrumsväggar. Vid jämförelse mellan dessa uppgifter

och det material som ligger till grund för utredningens beräkningar

hade överensstämmelsen befunnits vara god. Utredningen hade förutsatt

3 — Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 176.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

bomber av ökad verkningsgrad, av storleksordningen 6—8 gånger effektivare

än de över Japan fällda, vilket syntes vara befogat. Kommittén understryker

vad utredningen anfört om att barn vore känsligare för strålning

än vuxna. I ett kompletterande yttrande framhåller kommittén, att man

torde kunna räkna med högst två gånger större känslighet, vilket medför

att för barn behöves en ökad skyddsrumstjocklek av maximalt endast 10 cm

utöver den tjocklek som skyddar en vuxen. Emellertid synas särskilda

skyddsrumsanordningar icke i och för sig vara påkallade av denna anledning,

då även förändringar av detonationshöjden eller effektiva bombvikter,

vilka knappast kunde förutses, medförde en förändring av strålningen, som

motsvarade en större tjockleksvärdering än 10 cm.

Om vätebomben yttrar kommittén med stöd av i mars 1950 publicerade

uppgifter.

Det räknas med att den av superbomben utvecklade energien är omkring

1 000 gånger större än vid atombomben, och att allvarlig skadeverkan utövas

över mycket stora områden, kanske med 15—30 km radie. I avsaknad

av detaljerade uppgifter kunna inte beräkningar göras motsvarande dem

som tidigare utförts för atombomben. På grund av den snabba absorptionen

(upptagningen) av all hithörande strålning i skyddsrumsväggar, som exempelvis

vid 150 cm betong reducerar strålningen till en tusendel, kan man

dock draga vissa slutsatser. Bergrum, där väggtjockleken är minst 5 in,

skyddar med säkerhet mot strålningen även av en vätebomb på låg höjd.

Fullträffsäkra skyddsrum, väggtjocklek minst 2,5 in, synas ge fullt strålskydd

även rätt under eu vätebomb, som exploderar på minst 1 000 m höjd.

Vid en explosionshöjd på blott 500 in synes det svårt att avgöra, om 250 cm

ger tillräckligt skydd rätt under bomben (300 cm synes tillräckligt). 800 in

därifrån torde däremot 250 cm räcka. Med hänsyn till att vätebomben uppges

ödelägga ett mycket vidsträckt område, synes en relativt stor explosionshöjd

sannolik, men lägre höjder kunna knappast uteslutas.

Kommittén förklarar slutligen sammanfattningsvis, att skyddsrum, som

äro fullträffsäkra mot vanliga bomber, även utgöra ett gott skydd mot

atombomber.

Försvarets forskningsanstalt, som åberopar vissa i USA publicerade arbeten,

uttalar att utredningen syntes ha givit de radioaktiva verkningarna en

alltför stor tyngd. Av dödsfallen i Japan berodde endast 5—15 procent på

enbart radioaktiva skador. Väggarna hos vanliga bostadshus och fristående

skyddsrum av den typ, som förekom under andra världskriget, hade en viss

om ock begränsad skyddsverkan beroende på avståndet från explosionscentrum.

Mycket tjocka murar kunna helt eliminera strålningsfaran även

invid detonationscentrum. Ett endast några fots jordlager ger fullständigt

skydd. Det har vidare framkommit, att den radioaktiva strålningen från

explosionen och dess omedelbara närhet varade drygt en minut och alltså

icke var så kortvarig som man tidigare trott. Detta har stor betydelse, eftersom

en oskyddad person faktiskt kan hinna taga skydd och på så sätt undslippa

en del av strålningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

35

Förvarningstiden.

Den av utredningen beräknade förvarningstiden 4—5 minuter anser överbefälhavaren

liksom chefen för flygvapnet vara för lång med nuvarande

luftbevakning. Sedan planerad modernisering av luftbevakningen genomförts

torde man dock kunna kalkylera med de antagna förvarningstiderna.

Skyddsrumstyper. Skyddsrummens tekniska utförande.

Vad utredningen anfört om att utvecklingen lett till en kvalitativ och

kvantitativ skärpning av kravet på skyddsrum har icke föranlett några

erinringar vid remissbehandlingen. Icke heller det i anslutning härtill

gjorda uttalandet, att man inom vissa områden måste övergå till fullträffsäkra

skyddsrum har i princip mött någon gensaga. Däremot ha delade

meningar jTppat sig i frågorna i vilken utsträckning och inom vilka områden

denna övergång borde ske och om det, som utredningen menat, vore

lämpligt att i dessa områden slopa de nuvarande normalskyddsrummen.

Vad som härvid anförts skall strax redovisas. I detta sammanhang må

endast nämnas, att ett flertal remissinstanser berört frågor av teknisk natur

såsom om skyddsrumsdörrarnas beskaffenhet, vikten av tillfredsställande

luftreningsanordningar, lämpligt ordnade luftintag samt bergtäckningens

tjocklek i bergrummen. Även utredningens beräkningar av kostnaderna för

anordnande av berg- och betongrum ha kritiserats. Då kritiken även hänför

sig till utgångspunkterna för dessa beräkningar bl. a. skyddsrummens

storlek och värdet av skyddsrummens användning i fred torde den få

refereras i samband med remissyttrandena i dessa frågor.

Skyddsrumsbyggandets omfattning.

Jag övergår därför till remissinstansernas inställning till utredningens

uppskattning av behovet av skyddsrum och till de förslag, som framlagts

i anslutning härtill. Vad utredningen på denna punkt inledningsvis anfört

om att skyddsrumsbyggandet av ekonomiska skäl måste nedbringas

till det oundgängligen nödvändiga har icke direkt kritiserats. I några yttranden

skymtar emellertid den tanken, att det väsentliga är befolkningens

trygghet och att man då ej får lägga strikt ekonomiska synpunkter på

bedömandet.

Civilförsvar sstyr elsen framhåller på denna punkt, att en utbyggnad av

ideal natur troligen skulle bli alltför kostnadskrävande. Skyddsrumsbyggandet

måste alltså begränsas. De risker, som vi här tvingades att taga,

böra ej endast innebära att vi helt avstå från skyddsrum inom mindre utsatta

områden utan även att vi i viss omfattning avstå från fullträffskyddsrum

och i stället nöja oss med mindre fullgoda skyddsrum.

Utgångspunkten för lösningen av detta avvägningsspörsmål är för civilförsvarsstyrelsen

skyddsvärdet hos de båda skyddsrumstyperna, sett mot

bakgrunden av hemortsbekämpningens medel, samt den nuvarande bebyg
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kun/jl. Maj:ts proposition nr 176.

gelseus allmänna struktur. I förstnämnda del uttalar styrelsen bl. a. att det

syntes mindre troligt att i händelse av krig under de närmaste åren atombomben

skulle användas i stor skala mot vårt land. Stora risker förefunnes

dock för att ett begränsat antal dylika bomber kunde insättas mot våra

stöiTe städer. — Civilförsvarsstyrelsen fortsätter.

I fråga om den nuvarande bebyggelsens allmänna struktur vill styrelsen

särskilt fästa uppmärksamheten vid bebyggelsens ålderdomliga karaktär i de

centrala delarna av våra största städer. En utredning, som på styrelsens föranstaltande

gjorts ifråga om Stockholm —■ och förhållandena äro likartade

eller än mer besvärande i andra större städer — utvisar, att huvuddelen av

den centrala bebyggelsen utgöres av tegelhus med träbjälklag. I en sådan bebyggelse

är det tekniskt omöjligt att utföra källarskyddsrum, som skyddar

mot brand eller eljest har ett godtagbart skyddsvärde. Därest innevånarna

där skola kunna lämnas skydd, måste därför friliggande skyddsrum anordnas.

I de perifera delarna av det egentliga Stockholm samt i dess ytterområden

utgöres bebyggelsen huvudsakligen av byggnader med modernare konstruktioner,

kännetecknade av att bjälklagen äro utförda av betong. I denna

bebyggelse finns eller kan anordnas källarskyddsrum av normalskyddsrums

karaktär, dock ej alltid fullt enligt fordringarna på skyddsrum i nybyggnad.

Kännetecknande för den inre bebyggelsen är vidare dess täthet föranledd

av tomtmarkens ytterst hårda utnyttjande. Den yttre bebyggelsen karakteriseras

i motsats härtill av en glesare bebyggelse med stora fria ytor.

Från angivna utgångspunkt finner civilförsvarsstyrelsen, att utredningens

förslag att begränsa skyddsrumsbyggandet överhuvud till vissa orter, där

anfall med atombomber och tunga bomber eller normala storanfall kunde

förutses [riskgrupperna a) och b)], icke kan godtagas. Styrelsen anser att en

annan avvägning bör ske. Enligt styrelsens mening borde under en period,

som nu närmast kunde överblickas, fullträffskyddsrum byggas endast inom

sådana områden, där källarskyddsrum icke kunde utföras av tekniska skäl,

vilka områden ju även vore de mest riskfyllda. Inom andra områden torde

normalskyddsrum (husskyddsrum) utgöra ett gott och ofta tillräckligt

skydd.

Delvis liknande synpunkter som de av civilförsvarsstyrelsen sålunda åberopade

förekomma även i andra yttranden. Sålunda anse länsstyrelsen i Södermanlands

län och civilförsvarsingenjörernas förening, att byggandet av

fullträffskyddsrum bör koncentreras till tätare utbyggnad inom särskilt viktiga

orter. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter någon minskning av

antalet orter som skola förses med fullträffskyddsrum. I motsats härtill anser

riksluftskyddsförbundet att ort tillhörande någon av riskgrupperna a)

och b) bör betraktas som ett enhetligt riskområde och alltså förses med fullträffskyddsrum,

som täcker hela området. Undantag härifrån kunde dock

möjligen göras för de perifera delarna av Stockholm, Göteborg och Malmö,

där man sålunda skulle kunna nöja sig med enbart husskyddsrum. Skulle

ett genomförande av detta program medföra orimliga kostnader, syntes det

höra övervägas att begränsa byggandet av skyddsrum till sådana orter, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

ur krigsförsörjningssynpunkt vore särskilt betydelsefulla, för att göra skyddet

så effektivt som möjligt där. Fullträffskyddsrummen böra enligt förbundets

mening i viss utsträckning kompletteras med husskyddsrum bl. a.

med hänsyn till att fullträffskyddsrummen icke kunna beräknas bliva inrättade

så tätt som vore önskvärt. Husskyddsrum bör även i fortsättningen

inrättas i orter tillhörande riskgruppen c) och intill dess fullträffskyddsrummen

utbyggts i orter med sådana rum, allt enligt nu gällande bestämmelser.

Liknande synpunkter som de av riskluftskyddsförbundet anförda återkomma

helt eller delvis i flera yttranden särskilt från länsstyrelser. Landsorganisationen

har förutsatt att industriområdena regelmässigt förses med

fullträff skyddsrum.

Många remissinstanser, däribland flertalet länsstyrelser, yrka eller sätta

i fråga, att skyddsrum av normaltyp skola anordnas i alla eller åtminstone

vissa orter tillhörande riskgruppen c). I många yttranden framhålles, att

skyddsrum, liksom enligt gällande ordning, måste finnas på varje ort där enligt

organisationsplan särskilt civilförsvar skall finnas. Vikten av att mindre

tätorter förses med skyddsrum påpekas bl. a. av länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs och Malmöhus län, vilka understryka att sådana orter

ofta komma att vara evakueringsorter och att terrorbombning kan riskeras.

I flera yttranden betonas, att skyddsrummen ha en icke oväsentlig psykologisk

betydelse och befordra befolkningens trygghetskänsla. Länsstyrelsen i

Gotlands län anknyter till vissa uttalanden av utredningen om provisoriska

skyddsrum samt förklarar att då anordnandet av sådana vid skärpt läge rekommenderas

måste de ha visst skyddsvärde, som kanske är fullt tillräckligt

i orter med huvudsakligen villabebyggelse. Med modernt byggnadssätt

för små hus torde man utan större merkostnader kunna få provisoriska

skyddsrum i källare som motsvarade kraven på skydd mot instörtning och

viss brandsäkerhet. Sådant byggnadssätt borde föreskrivas för alla orter, där

särskilt civilförsvar skall vara organiserat, i den mån icke husskyddsrum

skulle inrättas. Dessa skyddsrum vid sidan av husskyddsrummen kunde benämnas

exempelvis hemskyddsrum. — Länsstyrelsen erinrar även om behovet

av offenliga skyddsrum för trafikanter i mindre orter.

Såsom skäl för vidsträcktare skyddsrumsbyggande än vad utredningen

föreslagit har i flera yttranden framhållits, att det allmänna civilförsvarets

ledning och personal ej få lämnas utan skydd. Sambandet mellan skyddsrumsbyggandet

samt det särskilda civilförsvarets organisation och verksamhet

understrykes av hl. a. civilförsvarsstyrelsen, civil/örsvarschefen i Stockholm

och ett tiotal länsstyrelser. Riksluftskyddsförbundet anför i denna del.

Avsaknaden av husskyddsrum försvårar eller omöjliggör hemskydds- och

blockorganisationens verksamhet. Allmänna civilförsvarets verksamhet är

i stor utsträckning baserad på den bevakning och rapportering, som åvilar

hemskydd och block. Vidare skall denna organisation omedelbart kunna in
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

gripa vid uppkomna person- och egendomsskador. Om husskyddsrum saknas,

kan man icke begära, att personalen under anfall skall uppehålla sig i

fastigheterna. Hemskydds- och blockverksamheten kommer att avsevärt försvåras

och fördröjas, om personalen skall uppehålla sig i fullträff skyddsrummen,

på mer eller mindre långt avstånd från det egna området.

I yttranden från länsstyrelser framhålles vidare, att nuvarande organisation

är särskilt ägnad för snabb observation av skador och raskt ingripande.

Särskilt är det av betydelse att bränder kunna släckas på tidigt stadium. Om

icke fullträffskyddsrummen på antytt sätt kompletteras med husskyddsrum

bör hemskydds- och verkskyddsorganisationens framtida ställning övervägas.

Utredningens bedömanden av de faktorer, som påverka skyddsru inni

e n s storlek och placering inom de områden, som skola förses

med skyddsrum, ha berörts i flera yttranden, överståthållarämbetet har ej

i och för sig något att erinra mot att skyddsrum skola finnas blott för den

efter mobilisering och utrymning kvarvarande delen av befolkningen. Dess

storlek är svår att bestämma; ämbetet anser emellertid att mer än 50 procent

kommer att avgå. Ett något mindre antal skyddsrumsplatser än vad utredningen

beräknat skulle alltså behövas. Med tanke på att utredningen av

ekonomiska skäl vill nedbringa skyddsrumsbyggandet till det oundgängligen

nödvändiga kan det ifrågasättas om det verkligen kunde vara motiverat

att göra permanenta skyddsrumsanläggningar för den i krig kvarvarande

befolkningen, därest det icke samtidigt funnes skyddade utrymmen, där

dessa personer kunde arbeta. Ämbetet ställer sig skeptiskt till möjligheterna

att i någon mera väsentlig omfattning kunna ordna sådana skyddade arbetsplatser.

Med hänsyn härtill är ämbetet benäget förorda, att skyddsrummen

i första hand avpassas för sittplatsbehov. Man finge ta risken av att vid ett

blixtanfall hela befolkningen inte skulle få rum.

Med utgångspunkt från den beräknade tiden mellan alarmering och anfall

(förvarningstiden), har ett tiotal länsstyrelser och flera andra remissinstanser,

däribland civilförsvarsstyrelsen och landsorganisationen, framhållit

att det beräknade maximiavståndet 400 in mellan bostad (arbetsplats)

och skyddsrum vore för stort. Särskilt inom orter med stor befolkningstäthet

vore riskerna för att de skyddssökande icke hinna fram i tid och för stockningar

i ingångarna allt för stora. Beräkningar i sistnämnda hänseende ha

gjorts av civilförsvarschefen i Stockholm. Allmänt framhålles i yttrandena

från de nämnda remissinstanserna, att skyddsrummen borde anläggas tätare

och göras mindre. Enligt civilförsvarsstyrelsens mening borde som regel

icke fler än 6 000 personer hänvisas till ett och sannna skyddsrum. Detta

motsvarade maximalt 1 500 sovplatser.

Vikten av att man icke placerade skyddsrummen schablonmässigt utan

tager tillbörlig hänsyn till lokala förhållanden understrykes på många håll.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

39

Flera länsstyrelser uttala sig för mindre skyddsrum. Även andra skäl än

de nyss angivna mot anordnande av stora skyddsrum anföras. Riksluftskyddsförbundet

framhåller sålunda, att ytterst svåra ordnings- och trafikledningsproblem

måste uppstå vid dirigering av allmänheten till skyddsrum

avsedda för många tusentals personer. Civilförsvarschefen i Stockholm

yttrar sig i samma riktning. Brandriskerna i stora skyddsrum understrykas

av civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören och riksluftskyddsförbundet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför sabotagerisken såsom skäl

mot stora skyddsrum.

Utredningens beräkning av behovet av platser i fullträffsäkra

skyddsrum bygga på dess slutsatser i fråga om

skyddsrummens storlek och placering och den kritik, som riktats mot dessa

slutsatser avser också de slutliga beräkningarna. Men även de kalkyler rörande

skyddsrumsbehovet i vissa större städer, som närmast utgöra underlaget

för dessa slutliga beräkningar, ha kritiserats. Civilförsvarschefen i

Stockholm anser sålunda att behovet för Stockholms del vore större än vad

utredningen antagit. Härvid bör dock nämnas, att kommunala organ i Stockholm,

som gjort vissa undersökningar om stadens skyddsrumsbehov, bl. a.

räknat med större utrymmen per skyddsplats än utredningen. Även stadsfullmäktige

i Malmö hålla före att staden bör förses med flera platser i fullträffsäkra

rum än utredningen tänkt sig.

Riktlinjer för skyddsrumsbyggandet.

Vad härefter angår de av utredningen förordade riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet,

framhåller ett flertal börda myndigheter att genomförandet

av utredningens förslag bör ske på kortare tid än tio år. Härvid åberopas

genomgående det utrikespolitiska läget. Hit höra länsstyrelserna i

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus och Västernorrlands län

samt stadsfullmäktige i Norrköping. Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar

att skyddsrummen för det allmänna civilförsvaret måste inrättas snabbt.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig i sitt remissvar utförligt vid frågan

om huru arbetskraftsbehovet skall tillgodoses vid ett genomförande av

utredningens förslag. Styrelsen uppskattar behovet av arbetskraft för

skyddsrumsbyggandet enligt förslaget, om även skyddsrummen till allmänna

civilförsvaret räknas, till omkring 3 000 årsarbetare under 10 år.

Härvid skulle byggnadsarbetare tillhörande samtliga kategorier sysselsättas.

Det är emellertid icke möjligt att på längre sikt bedöma skyddsrumsbyggandets

inverkan på arbetsmarknaden. Vissa bedömanden kunna dock göras.

Inom ramen för den för 1950 gällande investeringsbudgeten beräknades

byggnadstillstånd kunna lämnas till anläggningar för civilförsvaret för 1,5

milj. kronor. Utredningens förslag avser anläggningar för 65 milj. kronor

per år. Praktiskt taget hela programmet skulle sålunda komma att innebära

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition in- 176.

nytillkommen byggnadsverksamhet utan motsvarighet inom den f. n. gällande

investeringsramen. Knapphet på arbetskraft råder på åtskilliga områden.

Säsongsmässigt har likväl på vissa orter uppträtt arbetslöshet inom

byggnadsfacken.

I anknytning härtill anför styrelsen.

Huvudparten av de av utredningen föreslagna skyddsrumsarbetena äro

lämpliga att utföra såsom vinterarbete. Med hänsyn härtill synes någon del

av det tilltänkta byggnadsprogrammet kunna komma till utförande genom

att eljest säsongarbetslösa byggnadsarbetare tagas i anspråk för ändamålet.

Skulle skyddsrumsbyggande äga rum uteslutande med användning av dylika

arbetare torde dock under den närmaste tiden endast en ringa del av årsprogrammet

kunna förverkligas. — Därest arbetena efter ett på förhand

fastställt program bedrivas helt under vinterperioden med syfte att endast i

obetydlig grad undantränga annan byggnadsverksamhet, torde något större

del av programmet kunna genomföras. Därvid har förutsatts att andra

trängande försvarsarbeten på samma orter icke samtidigt komma till utförande.

Särskilda svårigheter att genomföra skyddsrumsprogrammet synes föreligga

i de största städerna i syd- och mellansverige, där dels bristen på grovarbetare

är särskilt utpräglad, och där även en ökning av byggnadsarbetarkåren

genom inflyttning, åtminstone under den närmaste framtiden torde

vara utesluten.

En speciell svårighet kan förutses på grund av den nu rådande knappheten

på vana bergarbetare.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, att i den mån skyddsrumsprogrammet

kan genomföras med anlitande av arbetskraft, som eljest skulle varit

utan sysselsättning exempelvis till föjd av säsongvariationer i övrig byggnadsverksamhet,

synes hinder ur arbetsmarknadssynpunkt icke föreligga

för genomförande av utredningens förslag. Under den närmaste tiden torde

emellertid endast en mycket begränsad del av det framlagda programmet

kunna genomföras på detta sätt.

Svenska teknologföreningen A''änder sig mot utredningens uttalanden om

att berg- och betongskyddsrum lämpa sig såsom beredskapsarbeten vid

eventuell arbetslöshet samt förklarar, att det vore mindre lyckligt om tillkomsten

av skyddsrummen i väsentlig grad skulle göras beroende av så

osäkra faktorer som växlingarna i arbetsmarknadsläget. Men sådana skyddsrum,

som väl ägna sig för utbyggnad vintertid, kunde vara lämpliga arbetsobjekt

för utjämning av säsongvariationer i arbetskraftstillgången.

I fråga om materialförsörjningen framhåller handels- och industrikommissionen,

att kostnaderna för de föreslagna skyddsrummen uppginge till

endast något över 3 procent av den nuvarande byggnadsinvesteringen (65,5

milj. kronor jämfört med ca 2 miljarder kronor). Ett genomförande av det

föreslagna skyddsrumsbyggandet torde, såvitt nu kunde bedömas, icke möta

binder ur materialsynpunkt, särskilt som bergskyddsrum torde draga endast

små kvantiteter byggnadsmaterial.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Utredningens uttalande att man vid planläggandet av utbyggnaden av ekonomiska

skäl bör beakta att skyddsrummen i första hand inredas för avsedd

fredsanvändning har icke föranlett invändningar från remissinstansernas

sida. En annan sak, som kommer att behandlas i det följande, är att meningarna

äro delade om den utsträckning i vilken fredsanvändning kan

komma i fråga.

Att ansvaret för byggandet av fullträffskyddsrum i första hand bör åvila

kommunen har icke bestritts under remissbehandlingen. Ej heller har uttalandet

om att enskilda i vissa fall skola beredas tillfälle att anlägga sådant

skyddsrum mött gensaga.

Beträffande möjligheterna att taga mark i anspråk för fullträffskyddsrum

har lantmäteristyrelsen gjort vissa uttalanden av intresse. De nuvarande

möjligheterna äro enligt styrelsens mening tillräckliga i de fall skyddsrumsintresset

är primärt. Lantmäteristyrelsen hänvisar här särskilt till möjligheterna

att i samband med planläggning enligt byggnadslagen trygga markdispositionen

för skyddsrum i berg och anför i denna del.

Ett samhälle kan exempelvis genom att lägga ett för skyddsrum avsett

och därtill lämpat område i allmän plats trygga sin rätt att även tvångsvis

förvärva den erforderliga marken. En annan utväg är att i planen lägga ut

det till skyddsrum erforderliga området såsom kvartersområde för offentligt

ändamål. Stadsplanebestämmelser för områdets bebyggande även under jorden

torde i sådana fall kunna fastställas. Därest bergrummet därvid befinnes

böra utsträckas över flera fastigheter torde erforderlig servitutsrätt härför

kunna förvärvas från dessa fastigheter. Sådant förvärv kan eventuellt

ske genom expropriation. Lantmäteristyrelsen förutsätter här att skyddsrummet

förlägges på så stort djup under byggnadsmark, att dess anordnande

icke kommer att hindra ett normalt utnyttjande av byggnadsmarken

enligt stadsplanen. Beträffande mark som ännu icke exploaterats lärer frågan

kunna ordnas även genom att i stadsplanen fastställes viss mindre kvartersdel

såsom exempelvis kvartersområde för skyddsrumsändamål. Hinder

torde icke föreligga mot att sådant område bildar tomt, därest stadsplanebestämmelserna

angiva ändamålet. Nämnda tomt kan på sätt förut angivits

även härska över eventuellt erforderligt servitut i angränsande fastigheter.

Å redan exploaterade områden kan — där bebyggelsen möjliggör detta —

genom ändring i stadsplanen även tänkas anordnandet av bergrumstomt.

Om möjlighet att avskilja mark inom kvarter till bergrumstomt icke föreligger

på grund av tätbebyggelse eller eljest torde genom stadsplaneändring

ingång tili skyddsrum, tagen i gatumark, kunna fastställas såsom specialområde

för skyddsrumsändamål. — Det har här förutsatts att åtminstone

huvudingången till skyddsrum under befintlig tätbebyggelse lägges i gata

eller öppen plats och ej inne i bebyggelsen, då ingången där lätt kan komma

att spärras därest bebyggelsen raseras vid luftanfall. — Av sådant specialområde

kan bildas fastighet genom avstyckning. En sådan fastighet kan

även på sätt tidigare angivits härska över erforderlig servitutsrätt i angränsande

fastigheter.

Lantmäteristyrelsen uppehåller sig även vid frågan om möjligheterna att

tillgodose markbehovet i det fall då skyddsrumsintresset icke är det primära

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

men det likväl är angeläget att ett bergrum kommer till stånd. Styrelsen anser

att det i ett dylikt fall, då fredsanvändningen vore det väsentliga, icke är

möjligt att med stöd av expropriationslagen eller genom förfoganderätt taga

markutrymmena i anspråk. Vissa skäl talade emellertid för att införa en

sådan expropriationsrätt och styrelsen anser det angeläget med en översyn

av expropriationsreglerna i sådant syfte. Det vore icke otänkbart att viss

expropriationsrätt medgåves, även då enskild person önskade medverka vid

skyddsrumsbygge.

Vad slutligen angår de av utredningen berörda allmänna frågorna om

planering av skyddsrumsbyggandet understrykes i flera remissvar betydelsen

av att denna göres omsorgsfullt. Lantmäteristyrelsen framhåller

vikten av att kommunerna i samband med samhällsplaneringen och i sin

markpolitik fästa stort avseende vid skyddsrumsfrågans ordnande. Civilförsvarschefen

i Stockholm anser, att civilförsvarschef på ett tidigt stadium

bör få yttra sig i stadsplanefrågor. Civilförsvarschef en i Katrineholm

förmenar att bestämmelser om fullträffskyddsrum böra intagas i stadsplan.

Svenska teknologföreningen pekar på den möjlighet av tidig prövning av

skyddsrumsfrågor t. o. in. före upprättande av stadsplan som medges jämlikt

byggnadsstadgans föreskrifter om generalplan. Riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap framhåller vikten av att vid planering samråd

sker med nämnden så att skyddsrumsplanerna i möjligaste mån bringas i

överensstämmelse med nämndens planering för tryggande av varuförsörjningen

i krig till krigsmakten och befolkningen i övrigt.

De av utredningen föreslagna åtgärderna i ett skärpt läge ha uppmärksammats

i några yttranden. Chefen för l:a militärområdet anser att planläggningen

för dessa åtgärder borde påbörjas först och bedrivas med största

kraft. Riksluftskyddsförbundet framhåller att provisoriska åtgärder måste

vidtagas i nuvarande läge, varvid utredningens förslag bör läggas till grund

för snabbt beslut i frågan. Särskilt understrykes nödvändigheten av att källarmursgenombrott

verkställas. Sistnämnda synpunkt framföres även av

länsstyrelsen i Malmöhus län och civilförsvarschef en i Ystad. Länsstyrelsen

i Gotlands län anser, såsom förut berörts, att »provisoriska skyddsrum» böra

anordnas i fredstid såsom »hemskyddsrum», samt framhåller det olämpliga

i att till en osäker beredskapstid uppskjuta nödvändiga åtgärder som utan

olägenhet kunde göras i fred.

Departementschefen.

Då statsmakterna 1944 vid prövningen av förslaget till gällande civilförsvarslag

behandlade frågan om civilförsvaret och därmed även skyddsrumsfrågan

pågick ännu det andra världskriget. Det var då endast i begränsad

utsträckning möjligt att tillgodogöra sig krigserfarenheterna. Icke

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

minst gällde detta skyddet mot anfall från luften, då ju både de flesta storanfallen

mot Tyskland, robotbombningen och användandet av atombomben

ägde rum under krigets senare skede. Den utredning, som efter krigets slut

hade att se över civilförsvaret — 1945 års civilförsvarsutredning — kunde

däremot i sitt arbete bygga på dessa erfarenheter. De redovisades också

utförligt i utredningens den 10 januari 1947 avgivna betänkande (SOU

1947:10) och i den härpå grundade propositionen till 1948 års riksdag

(nr 81), där förslag framlades till ordnande av civilförsvarets fortsatta

verksamhet.

Jag framhöll härvid mera allmänt att det vore ställt utom allt tvivel, att

sådana civilförsvarsåtgärder, som planerats även i vårt land, varit i hög

grad ägnade att mildra verkningarna av luftkrigföringen. Särskilt hade det

varit möjligt att avsevärt begränsa förlusterna i människoliv i förhållande

till vad som kunnat förväntas på grund av omfattningen av den materiella

förödelsen. På denna punkt kunde jag hänvisa till uppgifter från Tyskland,

enligt vilka visserligen över 300 000 personer dödades vid luftanfall men

dessa samtidigt vållade så stora materiella skador, att man beräknat att

samtidigt som bostad eller arbetsplats för 100 personer förstördes, så dödades

endast en person. Jag underströk, att förekomsten av skyddsrum uppenbarligen

i icke ringa grad bidragit till denna relativt låga förlustsiffra, trots

att skyddsrummen icke varit av särskilt stark konstruktion.

Beträffande robotbomberna (V-bomberna) och atombomben samt deras

verkningar redovisades i samma proposition åtskilliga data och uppgifter.

I fråga om V-bomberna erinrade jag bl. a. om att de medförde svåra påfrestningar

för de hemsökta områdena i Belgien och England. Detta sammanhängde

med att lokaliseringen in. in. av bomberna i luften och meddelande

av förvarning kunde ske endast i begränsad mån och beträffande

bomber av typen V-2 icke alls. I fråga om atomenergiens utnyttjande för

krigsändamål framhöll jag, att det innebar tillkomsten av ett anfallsvapen

av ny och fruktansvärd natur med en verkan som motsvarade tusentals

bomber av eljest använda slag. Jag kunde härvid peka på den vidsträckta

ödeläggelsen av de båda japanska städer, som utsattes för anfall med atombomber,

samt det höga antalet dödade, 120 000. Från en av försvarets forskningsanstalt

sammanställd rapport återgavs i propositionen uttalanden angående

atombombens verkningar bl. a. en beräkning om den verkan en

atombomb av Japantyp skulle få, om den fälldes mot Stockholms centrum.

Därest utrymning ej alls skett och skyddsrummen icke uppsökts, skulle

enligt beräkningarna cirka 120 000 människor då ha dödats, om skyddsrummen

uppsökts däremot endast omkring 10 000.

Civilförsvarsutredningen hade mot bakgrunden av dessa fakta förordat

en omfattande utbyggnad av skyddsrumsbeståndet. Till civilbefolkningens

skydd förordades härvid clcls att enskilda skyddsrum alltjämt inrättades i

nybyggnader, dels alt i orter med mer än JO 000 invånare friliggande full
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

träffsäkra anläggningar utfördes för 10—20 procent av befolkningen till en

kostnad av 150 milj. kronor. Dessutom förutsattes en utbyggnad av de

allmänna skyddsrummen för omkring 100 milj. kronor. Från dessa siffror

skulle dragas värdet av fredsanvändningen.

För egen del förklarade jag mig vid prövningen av detta förslag i princip

ense med utredningen om att skyddsrum borde byggas även i fortsättningen.

I frågan i vilken omfattning och på vad sätt detta borde ske ansåg jag

däremot att åtskilliga spörsmål måste ytterligare utredas innan slutlig ståndpunkt

kunde tagas. Beträffande skyddsrummens konstruktion och lokalisering

var det vidare enligt min mening av största vikt att de nyaste vetenskapliga

rönen särskilt rörande verkningarna av och skyddsmedlen mot

den radioaktiva strålningen beaktades.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit uppdrogs åt särskilda sakkunniga

att verkställa denna utredning. De sakkunniga — 1948 års skyddsruinsutredning

— ha slutfört sitt arbete genom ett den 2 maj 1950 dagtecknat

betänkande med förslag rörande skyddsrumsfrågans ordnande. I

betänkandet kompletteras de av civilförsvarsutredningen och i propositionen

nr 81/1948 lämnade uppgifterna om den nutida luftkrigföringens

anfallsmedel och skadeverkningar. Skyddsrumsutredningen har härvid kommit

till den slutsatsen att anfallen mot hemorten i ett framtida krig sannolikt

komma att intensifieras mer än under andra världskriget. Effektivare

och snabbare anfallsmedel i form av större och tyngre reaktionsdrivna

bombplan och robotar med en fart långt över ljudhastigheten höra till de

iörbättrade vapen, som kunna väntas komma till användning i ett nytt

krig. Anfallen komma sannolikt att riktas även mot samhällen för att slå

sönder viktiga administrativa och andra samhällsfunktioner. Man lär här

kunna tillägga — för att försvaga folkets stridskraft och motståndsvilja.

Vad särskilt angår anfall med atombomber anser utredningen att dessa

komma att sättas in framför allt mot mycket krigsviktiga mål, mot större

bebyggda samhällen och mot större industriområden av krigsavgörande

betydelse.

Dessa uttalanden om det framtida kriget mot civilbefolkningen grunda

sig på amerikanska bedömanden och vissa undersökningar om anfallsmålen

under de sista krigsåren och synas väl underbyggda. De ha icke föranlett

några erinringar från militärt håll. Det synes ej heller troligt att de senaste

årens eifarenheter bl. a. från kriget i Korea böra leda till några väsentligt

ändrade slutsatser om vad som kan väntas i ett kommande krig.

Vad då särskilt angår atombomben, så har utredningen vid sin bedömning

av skadeverkningarna av och skyddsmedlen mot denna förutsatt eu

atombomb av »förbättrad» typ, d. v. s. 6—8 gånger effektivare än de som

fälldes över Hiroshima och Nagasaki 1945. De skadeverkningar mot människor,

som förutses då en sådan bomb användes, synas emellertid icke så

avsevärt skilja sig från vad som förut redovisats. Man räknar dock med

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

45

större dödsprocent på avstånd upp till 1 500 meter från detonationscentruin.

Vad som i detta sammanhang framför allt synes vara av intresse är emellertid,

att även om sådana effektivare atombomber användas, så anses

alltjämt även skyddsrum av ganska enkelt slag erbjuda ett visst skydd

och fullträffsäkra skyddsrum med tillräcklig berg- eller betongtäckning

skydda också då detonationen sker rakt över skyddsrummet. T. o. m. om

ett så fasansfullt förstörelseverktyg som den s. k. vätebomben (superbomben)

med en energiutveckling 1 000 gånger atombombens användes,

skulle enligt atomkommittén ett fullträffsäkert skyddsrum med en väggtjocklek

av minst 2,5 meter ge fullt strålskydd vid en explosionshöjd av

1 000 meter. En sådan bomb anses eljest medföra allvarliga skadeverkningar

över mycket stora områden, kanske med 15—30 km radie.

Det sagda avser speciellt skador genom den radioaktiva strålningen, då

fullträffsäkra skyddsrum i och för sig skydda även mot atombombexplosionens

övriga skadeverkningar genom den intensiva förbrännande värmestrålningen

och den kraftiga lufttrycksvågen. En annan sak är att dessa

båda faktorer tillsammans kunna åstadkomma omfattande katastrofbränder,

en eldorkan, som kan allvarligt försvåra eller omöjliggöra lufttillförseln

till fullträffskyddsrummen. Frågan om åtgärder häremot har uppmärksammats

av utredningen men synes icke ha fått en tillfredsställande lösning.

Problemet måste uppenbarligen beaktas vid den tekniska utformningen

av skyddsrummen. Utredningen har eljest jämlikt sina direktiv särskilt

uppehållit sig vid strålningsverkningar av radioaktiv art och funnit

att berg- dier betongrum, som skyddade mot fullträffar av vanliga bomber,

även utgjorde ett fullgott skydd mot dessa verkningar av en atombombexplosion.

Atomkommittén har samma uppfattning. Även de vanliga normalskyddsrummen

anses ge ett visst, icke oväsentligt skydd mot den radioaktiva

strålningen och detta kan förbättras genom olika anordningar.

Av det anförda framgår enligt min mening tydligt att ett eventuellt

kommande krig i minst lika hög grad som det andra världskriget kan väntas

medföra anfall mot hemorten och civilbefolkningen och att dessa anfall

komma att bli om möjligt mera systematiska och förödande än under

det senaste kriget. Riktigheten av den slutsats jag fastslog 1948, då jag

uttalade att skyddsrum borde byggas även i fortsättningen, bekräftas sålunda

tillfullo av de sist förflutna årens militärtekniska utveckling och

erfarenheter. Uppenbarligen förhåller det sig så att om vårt land överhuvud

skall kunna utstå påfrestningarna av ett krig, så måste det finnas

skyddsrum som ge ett tillfredsställande skydd för civilförsvarets ledning

och personal samt för civilbefolkningen. Och med hänsyn till de moderna

stridsmedlens verkningar kan, såsom också torde framgå av den lämnade

redogörelsen, ett absolut skydd endast lämnas genom fullträffsäkra skyddsrum.

Utredningens förslag om att sådana skyddsrum skola inrättas i ökad

omfattning har också i och för sig tillstyrkts vid remissbehandlingen. Jag

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

kan i princip ansluta mig till detsamma och vill även i likhet med utredningen

förorda att dessa skyddsrum om möjligt anordnas i berg. På grund

av markförhållandena kommer det dock uppenbarligen bli nödvändigt att

även bygga betongrum antingen friliggande eller i anslutning till bostadskvarter.

I det följande skall närmare »behandlas frågan i vilken omfattning

och på vad sätt utbyggnaden av de fullträffsäkra skyddsrummen bör

genomföras.

Jag vill understryka, att detta ställningstagande ej endast grundats på

verkningarna av atombomben. Jämväl i övrigt kunna, som förut antytts,

sadana anfallsmedel väntas komma till användning, att en förstärkning av

skyddet påkallas. Anser man sig kunna räkna med att atombomben icke

kommer att användas i ett krig mot vårt land blir slutsatsen alltså likväl

densamma.

Det har gjorts gällande, att det effektivaste och billigaste skyddet mot

anfall från luften åstadkommes genom att industrin utsprides och civilbeiolkningen

evakueras från de utsatta områdena. Detta är i och för sig

riktigt men å andra sidan äro sådana åtgärder givetvis möjliga endast i

begränsad utsträckning, om samhället överhuvud skall fungera. Omfattningen,

i vilken utrymning kan ske, blir i stället en viktig faktor vid den

avvägning mellan skyddsbehov och risker, som måste ske då skyddsrummens

storlek skall bestämmas. Jag återkommer senare till denna fråga.

Självfallet behöver det inrättas skyddsrum och skyddade utrymmen icke

endast, som nyss framhölls, för det allmänna civilförsvaret och civilbefolkningen

utan även för att tillgodose t. ex. krigsproduktionens, folkförsörjningens

och sjukvårdens skyddsbehov. I detta sammanhang synes det dock

ej finnas anledning att behandla annat än det skyddsrumsbyggande, som

f. n. regleras i civilförsvarslagen. Jag åsyftar nämligen nu endast att skapa

en rättslig grundval för en utbyggnad av de i nämnda lag avsedda skyddsrummen.

Frågor om skyddade utrymmen för produktionen torde få upptagas

bland andra spörsmål, som avse den ekonomiska försvarsberedskapen.

Och frågan om skyddsrummen vid sjukhus torde få övervägas

i anslutning till en av sjukvårdsberedskapsnämnden gjord framställning

i ämnet. Det nyss sagda utesluter icke att en samordning av hela

skyddsrums- och bergrumsbyggandet sker både på planerings- och verkställighetsstadiet.

De avvägningsspörsmål som då uppkomma torde emellertid

icke böra diskuteras här.

Den nuvarande situationen måste vara den naturliga utgångspunkten för

prövningen av frågorna rörande omfattningen av den utbyggnad av fullträffskyddsrum,

som bör genomföras, och det sätt på vilket utbyggnaden

bör ske. Beskaffenheten och antalet av de skyddsrum som finnas bör härvid

sammanställas med de skärpta kraven på skydd.

Enligt civilförsvarslagen gäller f. n. att i de viktigaste tätorterna skola

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

finnas skyddsrum för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet

och offentliga skyddsrum för trafikanter (allmänna skyddsrum). Vidare

skall i varje ort med särskilt civilförsvar inrättas s. k. enskilda skyddsrum

i bostadshus med mer än två våningar och i eu rad andra större byggnader

och anläggningar. Varken allmänna eller enskilda skyddsrum behöva göras

fullträffsäkra utan de skola inrättas som s. k. normalskyddsrum. Omkring

15 000 sådana skyddsrum med plats för ca 1 milj. personer finnas f. n.

men då de anordnats i hus uppförda efter 1944 är det egentligen samhällenas

ytterområden som blivit tillgodosedda. I berg finnas endast ett 70-tal

fullträffsäkra skyddsrum. På grundval av beslut, som fattats av 1950 års

riksdag vid höstsessionen efter förslag framlagda i proposition nr 248, ha

emellertid sprängningsarbeten påbörjats för några allmänna skyddsrum i

berg, varvid även civilbefolkningens behov av offentliga skyddsrum skall

tillgodoses.

Skyddsrumsutredningen har tänkt sig att de fullträffsäkra skyddsrummen

skola bli normaltyp och anordnas i alla orter där risk föreligger för

anfall med atombomber eller annat storanfall medan däremot normalskyddsrum

— av utredningen benämnda husskyddsrum -—- skulle inrättas

endast i de största städernas ytterområden. Orter med tillsammans 3 milj.

invånare skulle i första hand förses med fullträffskyddsrum varvid dock

platser endast skulle anordnas för 25 procent av detta antal. Då platserna

enligt förslaget skulle dimensioneras för sovplatsutrymme, anser utredningen

emellertid att i katastroffall hela befolkningen skulle kunna få fullträffsäkert

skydd. Utbyggnaden skulle genomföras inom kortast möjliga tid

och i varje fall inom en tioårsperiod.

Utredningens förslag på denna punkt har vid remissbehandlingen kritiserats

på åtskilliga håll. Särskilt har man vänt sig mot att normalskyddsrummen

skulle slopas i den utsträckning som föreslagits och framhållit,

att detta skulle innebära att många tätorter lämnades helt utan skydd och

att nybyggnader inom orter med fullträff säkra skyddsrum icke utrustades

med normalskyddsrum, oaktat kanske fullträffskyddsrummet icke skulle

inrättas förrän långt senare. Man har även påpekat, att det särskilda civilförsvaret

skulle få svårt att verka effektivt i orter eller byggnader, där

skyddsrum helt saknades.

Dessa synpunkter kunna icke frånkännas berättigande. F. n. skola enskilda

skyddsrum inrättas i orter med en sammanlagd befolkning av 4,2

milj. personer. Över en miljon människor äro alltsa bosatta pa platser, där

enligt förslaget skyddsrum icke vidare skulle inrättas. Uppenbarligen är

det här icke fråga om platser, där det föreligger någon större risk för storanfall.

Men utredningen anser att ströanfall dock måste riskeras på dessa

orter och anfallsrisken kan bli större om evakuerad befolkning från storstäderna

eller från andra hotade områden samlas där, vilket icke synes

osannolikt. Hemskyddet torde vidare för sin verksamhet vara beroende av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:Is proposition nr 176.

det stöd normalskyddsrummen innebära och förekomsten av sådana skyddsrum

torde överhuvud taget vara av icke oväsentlig psykologisk betydelse

för befolkningen i gemen; den trygghetskänsla, som även ett icke fullvärdigt

skyddsrum skänker, bör icke underskattas medan å andra sidan frånvaron

av lätt tillgängligt skydd kan vara ägnat att skapa panik, när anfallet

kommer. De anförda olägenheterna skärpas genom att enligt utredningens

mening ej heller offentliga skyddsrum för trafikanter i fortsättningen skola

ordnas i dessa orter. Huruvida utredningen anser att skyddsrum skola

byggas där för det allmänna civilförsvaret är icke fullt klart. Å andra sidan

torde knappast kunna bestridas att någon form av skydd är nödvändigt

om ett dylikt civilförsvar i längden skall kunna upprätthållas.

Det sagda gäller i viss mån även de större orterna, där enligt utredningsförslaget

de fullträffsäkra skyddsrummen skulle bli normaltyp, särskilt om

utbyggnaden av dessa skulle utsträckas över en tioårsperiod. Fullträffskyddsrummen

kanske icke ha hunnit utbyggas, då kriget kommer. Då utredningen

tänkt göra skyddsrummen stora och lägga dem glest, skulle det

vidare för många bli svårt att inom den korta förvarningstiden hinna till det

anvisade skyddsrummet.

Den föreslagna begränsningen av byggandet av normalskyddsrum synes

framför allt vara betingad av en strävan att nedbringa totalinvesteringarna

för skyddsrumsbyggandet till det lägsta möjliga. Man har funnit det nödvändigt

att bygga ut beståndet av fullträffsäkra skyddsrum och har då ansett

sig böra göra nedskärningen i fråga om övriga skyddsrum. Vad jag nyss

anfört talar tydligen emot en lösning efter dessa linjer. Normalskyddsrummen

böra bibehållas i väsentligt större utsträckning än vad utredningen

tänkt sig.

Detta medför att en annan avvägning måste ske mellan det av anfallsriskerna

betingade skyddsbehovet och de faktorer av bl. a. ekonomisk natur,

som tvinga till en begränsning, då det gäller att tillgodose detta behov. Att

skyddsrum icke kunna byggas i sådan omfattning att alla tänkbara skyddsbehov

kunna tillgodoses är nämligen tydligt. Även genomförandet av det begränsade

program, som förordats av utredningen, skulle enligt dess beräkningar

under en tioårsperiod totalt draga en bruttokostnad av 650 milj. kröner

eller 65 milj. kronor för år, vilket motsvarar något över 3 procent av

den nuvarande totala byggnadsinvesteringen. Såsom kommer att närmare

utvecklas i följande avsnitt, måste dessa kostnader anses för lågt beräknade.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anmält att det ur arbetsmarknadssynpunkt

syntes vara svårt att genomföra förslaget, såvida detta icke kunde ske med

anlitande av arbetskraft, som eljest skulle vara utan sysselsättning, men att

under den närmaste tiden endast en mycket begränsad del av programmet

kunde genomföras på detta sätt. Härav synes sålunda rentav följa att

skyddsrumsbyggandet totalt måste begränsas i förhållande till det faktiska

behovet även utöver vad utredningen föreslagit.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Jag har tidigare förordat, att fullträffsäkra skyddsrum byggas i ökad omfattning.

Enligt vad nyss antyddes borde emellertid detta icke medföra, att

byggandet av normalskyddsrum i nybyggnader delvis upphörde. I stället

måste då planerna att inrätta fullträffsäkra skyddsrum i orter med tillhopa

3 milj. invånare väsentligt beskäras.

Förut har antytts, att det föreliggande avvägningsproblemet måste lösas

med utgångspunkt från vårt nuvarande läge i vad gäller utrustning med

godtagbara skyddsrum och framhållits att sådana framför allt finnas i samhällenas

ytterområden. Stadskärnorna synas däremot ha blivit eftersatta

samtidigt som riskerna för storanfall med atom- och brandbomber de senaste

åren ökat. Enligt vad civilförsvarsstyrelsen uppgivit förhåller det sig i

själva verket så att de centrala delarna av våra största städer icke endast

sakna källarskyddsrum med godtagbart skyddsvärde utan även att sådana

skyddsrum av tekniska skäl icke kunna inrättas i den nuvarande bebyggelsen.

Civilförsvarsstyrelsen har på grund härav förordat, att fullträffsäkra

skyddsrum skola inrättas endast i dessa områden. Härvid har dock icke

närmare angivits vilka städer och områden som avses och det antal skyddsrum

som erfordras där. Det är emellertid uppenbart att detta program

innebär en ganska avsevärd nedskärning av utredningens planer på en utbyggnad

av de fullträffsäkra skyddsrummen. Med hänsyn härtill och då

skyddsbehovet för dessa områden är särskilt stort och under tid, som kan

överblickas, knappast kan tillgodoses på annat sätt, vill jag i så måtto ansluta

mig till eivilförsvarsstyrelsens förslag att jag förordar att den tillstyrkta

utbyggnaden av fullträffsäkra skyddsrum i första hand sker inom

de av styrelsen avsedda områdena. Jag åsyftar härvid såväl skyddsrum för

det allmänna civilförsvaret som skyddsrum för civilbefolkningen.

Härmed är icke sagt, att fullträffsäkra skyddsrum där skola byggas så att

de helt täcka civilbefolkningens skyddsbehov. Särskilt med hänsyn till de

ekonomiska konsekvenserna vill jag icke binda mig för någon sådan principlösning.

Jag anser mig därför icke heller kunna generellt godtaga utredningens

förslag att fullträffskyddsrummen för civilbefolkningen skola anordnas

för den i krig kvarvarande delen av befolkningen — eller snarare

för viss del av denna — men inrättas med sovplatser så att de vid ett blixtanfall

innan utrymning skett kunde rymma hela fredsbefolkningen. Förhållandena

i varje särskilt fall och de faktorer som bestämma utbyggnadstakten

få här vara avgörande. För varje fullträffskyddsrum, som planeras

och färdigställes, måste dock självfallet fastslås, för vilket område det är

avsett, och detta bör angivas i organisationsplanen.

Å andra sidan bör det icke vara uteslutet, att fullträffsäkra skyddsrum i

framtiden anordnas även inom andra områden än de förut omnämnda. Vad

särskilt angår skyddsrummen för det allmänna civilförsvaret bör det, med

hänsyn till betydelsen även för civilbefolkningen av att ledningscentraler

in. in. under alla förhållanden kunna fungera ostörda, redan nu kunna

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 176.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

komma i fråga att inrätta fullträffsäkra sådana skyddsrum även i andra

orter än de nu avsedda. Författningsbestämmelserna synas därför böra

utformas så att det anförtros åt Kungl. Maj:t att i stort fastställa inom

vilka områden fullträffsäkra skyddsrum skola finnas å ena sidan för det

allmänna civilförsvaret och å andra sidan för civilbefolkningen. I fråga

om skyddsrummen för det allmänna civilförsvaret och för trafikanter bör

härvid även kunna föreskrivas att endast vissa dylika t. ex. skyddsrum

för ledningscentraler skola göras fullträffsäkra inom det angivna området.

I övrigt bör däremot den omfattning, vari fullträffsäkra skyddsrum skola

anordnas inom området, bestämmas i organisationsplanen. Vilka principer

som härvid böra tillämpas beträffande skyddsrummen för civilbefolkningen

är beroende bl. a. av upptagningsområdenas storlek. Utredningen

har här utgått ifrån ett maximiavstånd mellan bostad resp. arbetsplats

och skyddsrum av 400 meter, vilket teoretiskt innebär att upptagningsområdet

högst kan utgöras av en cirkel med 400 meters radie. I likhet

med många remissinstanser anser jag detta område vara för stort. Härvid

fäster jag mig icke endast vid att 400 meter utgör en betydande vägsträcka

att tillryggalägga under den förvarningstid av 3—5 minuter, som i bästa fall

kan påräknas vid daganfall, utan även vid de svårigheter i form av stockningar

vid ingångarna som man sannolikt måste räkna med. Utredningen

anser visserligen att någon risk för stockningar icke föreligger, då förflyttningstiderna

variera. Enligt min mening medför den korta förvarningstiden

emellertid, att en betydande anhopning likväl kommer att uppstå i slutet

av denna tidsperiod, vilket måste medföra köbildning om icke flera ingångar

inrättas och dessa göras mycket breda. Då detta ur andra synpunkter torde

vara olämpligt och en vägsträcka till skyddsrummet av 400 meter måste anses

för lång, bör enligt min mening upptagningsområdena om möjligt göras

mindre. I stället få flera fullträffsäkra skyddsrum inrättas eller, därest detta

av andra skäl f. n. icke kan eller bör ske, skyddsbehovet, där så är möjligt,

tillgodoses genom skyddsrum av nu använd normaltyp.

Såsom torde ha framgått av det förut anförda böra nämligen enligt min

mening skyddsrum av denna typ inrättas i nybyggnader även i fortsättningen

i avsevärt större utsträckning än vad utredningen tänkt sig. De skäl,

som tala härför, ha delvis redan redovisats. Jag vill särskilt understryka,

att dessa skyddsrum, som enligt min mening liksom hittills böra benämnas

normalskyddsrum, äga ett icke föraktligt skyddsvärde. De skola i regel vara

gas- och bakteriesäkra och i stor utsträckning brandsäkra samt vidare

skydda mot instörtningslast och i viss mån mot luftstötvåg. De giva även

visst skydd mot radioaktiv strålning och det skyddet kan genom icke alltför

genomgripande förstärkningsarbeten ökas. Jag kan visserligen icke förorda,

att sådana förstärkningar genomföras nu men det är uppenbarligen av värde

att möjlighet finns att på det sättet förbättra skyddet för ett stort antal

människor, om risken för atombombanfall skulle öka.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

De skyddsmöjligheter, normalskyddsrummen sålunda ge, äro enligt min

mening tillräckliga inom de mindre utsatta orter, som av utredningen hänförts

till riskgrupp c) och som tillsammans med de orter, där enligt utredningsförslaget

fullträffskyddsrum böra inrättas, väl i huvudsak motsvarar

det område, där enskilda skyddsrum skola byggas enligt gällande bestämmelser.

I den mån fullträffsäkra skyddsrum icke anordnas inom de mera

riskfyllda områdena på grund av de begränsningar i utredningens program,

som tidigare förordats, synas normalskyddsrummen även utgöra ett godtagbart

skydd för civilbefolkningen inom dessa områden.

Av dessa skäl och på de grunder som förut åberopats till stöd för ett bibehållande

av skyldigheten att inrätta normalskyddsrum, torde i princip sådana

skyddsrum böra inrättas i nuvarande omfattning vid nybyggnad inom

områden med särskilt civilförsvar. Möjlighet bör emellertid finnas att göra

undantag då skyddsbehovet för den nya fastigheten tillgodoses genom ett

fullträffsäkert skyddsrum eller då det på grund av bebyggelsens struktur

måste anses särskilt olämpligt att normalskyddsrum bygges. Frågan under

vilka förutsättningar ett dylikt undantag bör meddelas sammanhänger emellertid

med spörsmålet om fastighetsägarnas skyldighet att i sådant fall bidraga

till kostnaderna för fullträffskyddsrummen och torde få behandlas

tillsammans med detta spörsmål i följande avsnitt.

Det sagda avser närmast de enskilda skyddsrummen. Men även för det

allmänna civilförsvaret och för trafikanter böra enligt min mening inrättas

skyddsrum av typen normalskyddsrum i nuvarande utsträckning i den mån

det föreliggande skyddsbehovet icke skall tillgodoses genom fullträffsäkra

skyddsrum.

Med hänsyn till vikten av att de totala investeringarna i skyddsrumsbyggandet

icke göras större än nödvändigt kan det givetvis ifrågasättas att begränsa

byggandet av normalskyddsrum genom att undantaga de minst utsatta

orterna. Det kan även tänkas att de nuvarande kraven på skyddsrummens

beskaffenhet sänkas i fråga om enskilda skyddsrum på dessa orter.

Jag är emellertid icke beredd att f. n. utan särskild utredning förorda någon

av dessa lösningar. Frågan kan emellertid komma i ett annat läge om omständigheterna

framtvinga en utbyggnad av de fullträffsäkra skyddsrummen

utöver vad här förordats.

Vad härefter angår frågan om de närmare riktlinjerna för den nu tillstyrkta

utbyggnaden har redan förut framhållits att det icke är möjligt att

binda sig för ett visst program. Jag anser icke heller att det bör göras upp

något tidsschema för förstärkningen av skyddsrumsbeståndet. Utbyggnadstakten

får bestämmas av en fortlöpande avvägning mellan å ena sidan tillgängliga

resurser särskilt i form av arbetskraft och material eller snarare de

investeringsbehov som föreligga i övrigt och å andra sidan det rådande utrikes-

och militärpolitiska läget och därmed förknippade riskmoment. Vad

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

dagens situation angår, så kan beträffande det första ledet framhållas att

tillgången på lämplig arbetskraft f. n. synes vara mindre god särskilt sommartid,

såvida icke annan byggnadsverksamhet skall inskränkas, medan

däremot hinder ur materialsynpunkt icke anses möta ens att genomföra utredningens

program. Å andra sidan har det utrikespolitiska läget skärpts

vilket, såsom jag framhöll till det vid propositionen 248/1950 fogade statsrådsprotokollet,

gör det angeläget att påbörja och forcera skyddsrumsbyggandet.

Frågan om vilka åtgärder, som på grund härav böra vidtagas under

nästa budgetår, torde få anmälas särskilt. I detta sammanhang åsyftar jag

endast att få till stånd sådana författningsändringar, att det blir möjligt

att i den mån det finnes erforderligt förstärka vår slcyddsrumsberedskap

särskilt genom anordnande av fullträffsäkra skyddsrum.

Huruvida de nya fullträffskyddsrummen omedelbart böra färdigställas

och inredas eller icke, saknar jag därför anledning att nu taga ställning till.

Jag vill endast framhålla vikten ur ekonomisk synpunkt av att de såvitt

möjligt planeras och även inredas för lämplig fredsanvändning. Att skyddsrumsinvesteringarna

i största utsträckning göras räntabla torde nämligen

utgöra en av förutsättningarna för att den så angelägna upprustningen av

vårt skyddsrumsbestånd skall kunna genomföras.

Beträffande frågan om vem som närmast bör ansvara härför så har ingen

invändning gjorts mot utredningens förslag, att byggandet av fullträffsäkra

skyddsrum i första hand skall ske i kommunernas regi. Redan nu åligger

det kommunerna att inrätta och utrusta skyddsrum för det allmänna civilförsvaret

och offentliga skyddsrum för trafikanter. Uppgiften att anordna

fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen ansluter sig naturligt till

detta åliggande. Dessa olika kategorier av skyddsrum böra enligt min mening

alltjämt sammanfattas under benämningen allmänna skyddsrum. Jag

förordar att kommunerna åläggas att inrätta och utrusta dessa skyddsrum.

Frågan om fördelningen av kostnaderna härför skall behandlas i följande

avsnitt.

I likhet med utredningen anser jag att möjlighet bör finnas för en enskild

fastighetsägare att efter särskild prövning från kommunen övertaga ansvaret

för inrättandet av ett fullträffsäkert skyddsrum. Detta bör kunna komma

i fråga i de fall, då skyddsrummet lämpligen bör ligga på enskild mark, vilken

eljest skulle fått tagas i anspråk av kommunen genom förfoganderätt,

såvida ej en frivillig överenskommelse om upplåtelsen kommit till stånd. I

första hand torde emellertid de fullträffsäkra skyddsrummen böra anläggas

på mark, som redan är i allmän ägo eller som kan tagas i anspråk av

det allmänna med stöd av byggnadslagens bestämmelser. Vad lantmäteristyrelsen

anfört om de rättsliga möjligheterna härutinnan synes vara värt

allt beaktande. Jag vill även understryka vad lantmäteristyrelsen anfört om

vikten av att kommunerna vid samhällsplaneringen fästa stort avseende vid

skyddsrumsfrågan.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Överhuvudtaget synes det vara angeläget att planeringen av skyddsrumsbyggandet

sker med största omsorg och i intimt samråd med byggnadsnämnden

och andra myndigheter, som handha stadsplane- och byggnadsfrågor.

Jag kan dock icke ansluta mig till den i ett yttrande framförda tanken

att bestämmelser om fullträffskyddsrum alltid skola intagas i stadsplan.

En sådan ordning skulle i alltför hög grad binda planerandet och

därigenom stå i strid med de förut anförda allmänna synpunkterna på

skyddsrumsbyggandet.

I det föregående har förordats att fullträffsäkra skyddsrum skola anordnas

inom vissa områden, men någon viss plan eller tidtabell, efter vilken utbyggnaden

av skyddsrummen skall ske, har icke fastslagits. Självfallet kommer

det att taga åtskillig tid innan fullträffskyddsrum inrättats i någon

mera avsevärd utsträckning. Utredningen har för det fall att läget skulle

skärpas under utbyggnadstiden förordat vissa åtgärder och framhållit att

planer för deras genomförande måste upprättas och hållas aktuella. Jag

vill kraftigt understryka vad utredningen sålunda anfört. Planläggningen av

ifrågavarande åtgärder bör enligt min mening börja omedelbart och ske parallellt

med planeringen av skyddsrumsbyggandet. I den mån skyldighet

icke redan nu föreligger att vidtaga provisoriska åtgärder — i fråga om t. ex.

källarmursgenombrott och i organisationsplan upptagna byggnadsordningar

är detta fallet — torde skyldigheten böra fastslås i lag. Frågan kommer att

behandlas i specialmotiveringen under 45 §. Här skall endast beröras ett av

en länsstyrelse framfört förslag att provisoriska skyddsrum skulle inrättas

i varje fastighet i ort med särskilt civilförsvar men utan fullträff skyddsrum

för civilbefolkningen, alltså även i villor och egnahem, som f. n. ej behöva

förses med skyddsrum. Förslaget visar på en brist i det nuvarande systemet.

Detta medför att stora villasamhällen med ofta kanske utsatt läge i utkanten

av viktiga tätorter, invid flygplatser eller stora trafikleder kunna

helt sakna skyddsrum för civilbefolkningen. Emellertid är jag icke beredd

att utan vidare utredning förorda ett åläggande för det stora antal små

fastighetsägare, det här gäller, att inrätta skyddsrum i sina källare. Skyddsbehovet

kan måhända lösas bättre efter andra linjer. Jag vill här endast

erinra om de enkla skyddsanordningar, som under andra världskriget anordnades

i England inom områden med liknande bebyggelse. Frågan bör

uppmärksammas under det fortsatta planläggningsarbetet. Härvid bör även

beaktas, att redan gällande lag i 24 § 1 mom. p. 5 innehåller en befogenhet

för länsstyrelse att förordna att skyddsrum skall inrättas i mindre byggnad,

om detta anses erforderligt med bänsyn till byggnadens beskaffenhet

och läge, samt att länsstyrelsen enligt 28 § kan medgiva undantag från

bestämmelserna om skyddsrums beskaffenhet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition nr 176.

III. Kostnader och kostnadsfördelning.

Skyddsrumsutredningen.

Beräkning av de totala skyddsrumskostnaderna.

Utredningen har gjort vissa beräkningar av vad ett genomförande av utredningens

program för utbyggnad av skyddsrumsbeståndet skulle kosta.

Huvuddelen av kostnaderna hänför sig till fullträffskyddsrum för civilbefolkningen.

På grundval av undersökningar av förhållandena i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Gävle och Sundsvall har utredningen,

som enligt vad som förut sagts anser 750 000 platser i sådana skyddsrum

behövliga, beräknat att 510 000 av dessa platser kunna anordnas i bergskyddsrum.

Medelstorleken skulle såsom förut nämnts vara för bergskyddsrummen

utrymme för ca 2 300 personer (liggande), för betongskyddsrummen

ca 1 300 samt för kvartersskyddsrummen ca 1 000. Då utredningen

räknar med en genomsnittlig anläggningskostnad per plats å 500, 1 050

resp. 960 kronor skulle bruttokostnaderna bli 255, 149 resp. 94 milj. kronor

eller sammanlagt i runt tal 500 milj. kronor. Häri ingå icke utgifter för

särskild inredning såsom monteringsbara logementsväggar och logementsutrustning.

Normalskyddsrum skola, som framgår av den föregående framställningen,

enligt utredningens förslag inrättas i samband med nybyggnader i vissa

ytterområden till de största städerna. Utredningen beräknar att skyddsrum

med ungefär 300 000 platser skola komma att färdigställas under en tioårsperiod.

Utredningen har därvid kalkylerat med nuvarande byggnadskvoter.

Då varje plats skulle kosta 100 kronor skulle totalkostnaden per år bli 3

milj. kronor.

I betänkandet redovisas också beräkningar av civilförsvarsstyrelsen angående

kostnaderna för skyddsrum för det allmänna civilförsvarets personal

och verksamhet. Beräkningarna, som gjorts med ledning av utredningens

allmänna riktlinjer och gällande organisationsplaner, sluta på ett

totalbelopp av 125 milj. kronor, därav 25 milj. för ledningscentraler och

återstoden för gruppstationer avsedda för aktiv personal, hjälpplatser, fordons

skydd m. in.

Sammanfattningsvis förklarar utredningen att, om utbyggnaden av fullträffskyddsrum

för civilbefolkningen och det allmänna civilförsvaret fördelas

under en tioårsperiod samt hänsyn jämväl tages till normalskyddsrum

enligt vad nyss sagts, medelkostnaden per år blir 65,5 milj. kronor, varav

50 milj. falla på fullträffskyddsrum för civilbefolkningen, 12,5 milj. på

sådana skyddsrum för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet

samt 3 milj. på normalskyddsrum.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition, nr 176.

Fördelningen av skgddsrumskostnaderna.

Såsom förut framhållits, föreslår utredningen att kommunerna i princip

skola vara huvudmän för fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen.

Under vissa förhållanden skall det dock finnas möjlighet för enskild fastighetsägare

att övertaga ansvaret för visst skyddsrumsbygge. För finansieringen

av byggandet av de fullträffsäkra skyddsrummen skola kommunerna

enligt förslaget i likhet med vad f. n. gäller få statsbidrag med en

viss del av nettokostnaderna. Till motivering av förslaget att kommunerna

skola bära en viss del av kostnaderna själva anför utredningen.

Medansvaret i kostnaderna för skyddsrum som kommunen inrättar är

närmast motiverat av att kommunen utövar tillsyn över och förvaltar

skyddsrummen. Skyddsrummet är också att anse såsom kommunens egendom

i det fall det icke är inrymt i annans fastighet. —----

Vad däremot gäller fullträffskyddsrum, som fastighetsägare anordna men

med rätt till bidrag från det allmänna, kunna delvis andra synpunkter

anläggas. Kommunen är i sådana fall icke engagerad i skyddsrummets anordnande

eller utnyttjande på samma sätt som då det bygges av kommunen.

Skäl tala emellertid för att kommunerna bidraga till skyddsrumskostnaderna

även i detta fall. Framför allt är det ägnat att skärpa kommunernas

vaksamhet beträffande samhällsplaneringen på lång sikt — vilket

är av utomordentlig betydelse för skyddsrumsfrågans vidare utveckling —

om de bli ekonomiskt medansvariga för skyddsrumsbyggandet i stort.

Utredningen förordar i anslutning härtill att kommunen skall bidraga till

kostnaderna för fullträffskyddsrum även i det fall att skyddsrummet anordnas

av fastighetsägaren. Även statsbidrag borde utgå men förskjutas av

kommunen. Det allmännas kostnader skulle här fördelas efter samma

grunder som då kommunen var huvudman.

Om fördelningen av kostnaderna framhåller utredningen vidare, att den

nuvarande principen att fastighetsägarna skola vara delaktiga i ansvaret

för skydd åt de i fastigheten boende alltjämt bör gälla. I likhet med vad

nu är fallet bör dock icke ägare av anläggning eller byggnad, som en gång

försetts med godkänt skyddsrum, åläggas nya skyddsrumskostnader. Fastighetsägare

bör således bidraga till kostnader för skyddsrum endast då fråga

är om nybyggnad eller därmed jämförlig till- och ombyggnad. Liksom f. n.

bör ägare till mindre byggnad vara undantagen.

Utredningen föreslår att kostnaderna för husskyddsrum (normalskyddsrum)

liksom hittills bäras av fastighetsägarna. I den mån husskyddsrum

icke skall anordnas inom ett visst område utan skyddsbehovet för där

belägna anläggningar och byggnader skall tillgodoses genom full träffsäkra

skyddsrum, böra enligt förslaget de fastighetsägare, som härigenom befrias

från att ordna husskyddsrum i stället bidraga till kostnaderna för

fullträffskyddsrummet med belopp som om husskyddsrum hade anordnats

för anläggningen eller byggnaden i fråga, s. k. fastighetsägarbidrag. Härigenom

komma fastighetsägarens kostnader att vara lika stora då bus
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Iiungl. Maj:ts proposition nr 176.

skyddsrum resp. fullträffskyddsrum anordnas. Storleken av fastighetsägares

kostnadsbidrag bör i enlighet härmed bestämmas till normalkostnaden

för anordnande av husskyddsrum. Härvid måste varje fastighets skyddsbehov

beräknas. Efter anvisningar, som meddelas av civilförsvarsstyrelsen,

bör skyddsbehovet för varje särskilt fall på förslag av den lokala civilförsvarsmyndigheten

fastställas av länsstyrelsen. I likhet med vad fallet är

f. n. bör det vägledande därvid vara för bostadshus det antal personer, som

under fred vanligen vistas i byggnaden, samt för andra slag av byggnader

det antal personer, som kunna antagas under krig samtidigt finnas där.

Enligt utredningens förslag bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

den normalkostnad för anordnande av husskyddsrum (normalskyddsrum)

som sålunda skall ligga till grund för beräkning av fastighetsägarbidrag.

Utredningen hänvisar till en inom bostadsstyrelsen gjord undersökning,

enligt vilken medelkostnaden för ett normalskyddsrum skulle

uppgå till 130 kronor per skyddad person. Med hänsyn till att ett sådant

skyddsrum i många fall, särskilt då det gäller större sådana, kunna anordnas

till lägre kostnad beräknar utredningen emellertid normalkostnaden

till 100 kronor per skyddsplats.

Utredningen framhåller vidare, att fastighetsägarnas bidrag till kostnaderna

för fullträff skyddsrum måste ses på lång sikt. Bidragen skulle nämligen

enligt förslaget erläggas först då de berörda byggnaderna färdigställts,

även om skyddsrummet anlagts dessförinnan. Intill dess bidragen flyta in

måste det allmänna under sådana förhållanden förskjuta motsvarande kostnadsdel.

Fredsanvändning och värdet av denna.

Vid beräknande av statsbidrag för ett skyddsrumsbygge måste, framhåller

utredningen vidare, hänsyn tagas till det fredsanvändningsvärde som

skyddsrummet kan äga. Utredningen framhåller, att de stora skyddsrumsinvesteringarna

icke böra läggas ned såsom improduktivt kapital utan i

största möjliga utsträckning göras räntebärande. Detta är av betydelse

redan ur rent investeringsbegränsande synpunkt, i det att skyddsrummen,

om de användas under fred, till motsvarande del ersätta andra investeringar.

Skyddsrumsinvesteringarna behöva följaktligen icke till den delen

betraktas såsom egentliga försvarskostnader. Planeringen av skyddsrum

bör sålunda ske med tanke på deras användning under fred. De skyddsrum

i berg, som redan finnas, utnyttjas nu i viss utsträckning, huvudsakligen

såsom lagerutrymmen. Så inbringa ungefär 25 offentliga bergskyddsrum i

Stockholm, som icke äro planerade för fredsanvändning, en bruttoinkomst

av nära 3 procent på det investerade kapitalet.

Utredningen diskuterar vidare frågan om tjänliga arbetslokaler kunna

anordnas i bergrum samt besvarar frågan jakande. Med moderna luftkonditionerings-,

uppvärmnings- och belysningsanordningar äro förutsätt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

ningarna gynnsamma för fullgoda arbetsförhållanden. Undersökning av

läkarstatistiken för sjukdom vid bergverkstäder jämförd med motsvarande

statistik vid verkstäder ovan jord har enligt utredningen icke givit belägg

för att det skulle vara förenat med hälsorisk att arbeta i bergverkstäder.

Härefter övergår utredningen till att granska de ekonomiska faktorerna.

I betänkandet redogöres för tre projekt, ett hotell, en garageanläggning och

en anläggning innehållande fritidslokaler, samtliga tänkta såsom insprängda

i berg. För hotellet och garageanläggningen ha uppgjorts kalkyler över anläggningskostnaderna

och hyresintäkter m. m. Härvid har utredningen skilt

på kostnaderna för enbart fredsanvändning och de kostnader, som tillkomma

på grund av planering för skyddsrumsanvändning. Räntekostnaderna

ha av utredningen beräknats till 3 procent på hela det nedlagda kapitalet.

Dessutom kalkyleras med en årlig avskrivning av 0,6 procent på de

kostnader, som hänföra sig till skyddsrummets användning i fred med

undantag för mark- och sprängningskostnader. Utredningen finner att man

med dessa utgångspunkter synes ha rätt att räkna med att upp till 80 procent

av anläggningskostnaderna för ett bergrum förränta sig (vid en låneränta

om 3 procent). För betongrum skulle endast 50 procent av kostnaderna

vara räntabla. Utredningen anser, att i vissa fall ännu gynnsammare

resultat kunna uppnås, samt drager den slutsatsen att investeringarna för

fullträffskyddsrum kunna göras räntabla till i genomsnitt 60 procent. Det

understrykes emellertid, att det slutliga resultatet blir beroende av de lokala

förhållandena samt villigheten att i varje fall anordna skyddsrum för

kvalificerat ändamål. I anslutning därtill framhåller utredningen att man

bör sträva efter att inreda skyddsrummen så, att största möjliga fredsanvändning

utvinnes. Fredsanvändningen bör icke ensidigt inriktas på vissa

slag av byggnadsprojekt utan anpassas efter ortens förhållanden. Många

olika ändamål kunna tillgodoses. Skyddsrummen kunna inredas till garage,

lagerlokaler och arkiv lika väl som till mer inredningskrävande lokaler,

såsom samlings- och föreningslokaler, hotell, butiker, verkstäder, lokaler

för hantverk och småindustri.

Såsom nyss nämnts anser utredningen, att hänsyn måste tagas till fredsanvändningsvärdet,

då statsbidraget skall bestämmas. Utredningen finner

det emellertid vara svårt att på förhand angiva detta värde. Anläggningen

kanske efter en tid disponeras på annat sätt än vad man ursprungligen

räknat med. Lokalernas inredning kanske förbättras, hyresmarknaden förändras

o. s. v., så att lokalerna bli mera värdefulla. Utvecklingen kan också

tänkas gå i annan riktning. En värdemätare på fredsanvändningsvärdet

har man i de årliga driftresultaten för skyddsrummet i fråga. Ett förfaringssätt

grundat på årliga eller andra periodiska redovisningar av driftresultaten

för de särskilda fallen synes emellertid av praktiska skäl uteslutet.

Man torde i stället vara hänvisad till att fastställa värdet en gång

för alla i form av beräknat kapitaliserat frcdsanvändningsvärde. Vid be
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

stämmandet härav bör hänsyn tagas bl. a. till det allmänna hyresläget inom

orten, sannolik användning av skyddsrummet, beräknade underhålls- och

driftkostnader och liknande omständigheter. Av olika skäl tillråder utredningen

försiktighet vid bestämmande av fredsanvändningsvärdet. Detta bör

principiellt bestämmas såsom den beräknade minsta inkomsten av användning.

Uppkommer på lång sikt vinst utöver vad som förutsetts bör enligt

utredningens mening huvudmannen, som står för eventuella risker, få tillgodogöra

sig denna.

Emellertid framhåller utredningen, att hinder ej bör möta för civilförsvarsstyrelsen

att, sedan tillräckliga erfarenheter vunnits angående anläggningskostnader

och fredsanvändningsvärde, övergå till efter genomsnittliga

kostnader och värden framräknade medeltal såsom grund för statsbidragsgivningen.

Statsbidragets storlek och beräknande.

I likhet med 1945 års civilförsvarsutredning förordar skyddsrumsutredningen

en höjning av statsbidragets belopp från 2/3 till 3/4 av nettokostnaderna.

I fråga om de fullträffsäkra skyddsrummen för civilbefolkningen

skall enligt förslaget detta förhöjda statsbidrag utgå både då kommunen

är huvudman för skyddsrumsbygget och då enskild fastighetsägare anordnat

skyddsrummet och kommunen förskotterat det allmännas andel. Statsbidraget

skall såsom redan nämnts utgå å kommunens nettokostnad, d. v. s.

på den del av kostnaden, som återstår sedan fredsanvändningsvärdet frånräknats.

De på skyddsrummet belöpande fastighetsägarbidragen skola däremot

enligt förslaget icke avdragas utan till 3/4 redovisas av kommunen till

statsverket i den mån de flyta in.

Även i fråga om skyddsrummen för det allmänna civilförsvarets personal

och verksamhet, vilka skyddsrum enligt förslaget kunna vara antingen fullträffsäkra

eller anordnade som husskyddsrum, föreslår utredningen att

statsbidraget skall höjas från 2/3 till 3/4 av nettokostnaden. Då sådana

skyddsrum endast i begränsad utsträckning kunna utnyttjas för fredsändamål

— skyddsrummen måste av beredskapsskäl stå färdiginredda och

centralerna behöva hållas tillgängliga för övningar — räknar utredningen

icke med fredsanvändningsvärde för dem.

Beräkning av den årliga skgddsrumskostnaden.

I följande uppställning ha sammanförts utredningens beräkningar över

de årliga skyddsrumskostnaderna och deras fördelning, därest utredningens

förslag genomfördes under en tioårsperiod.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

59

Tablå

över medelkostnaderna per år (i milj. kronor) om den av skyddsrumsutredningen

föreslagna utbyggnaden av fullträff skyddsrum fördelas under en

10-årsperiod.

t

2

3

4

5

6

Skyddsrumstyp

Brutto-

kostnad

Freds-

använd-

ning

Fastig-

hets-

ägar-

bidrag

Det all- männas

kostnader

[betr. A

l-(2 + 3)]

Statens

kostnader

(3/i av 4)

Kommu- nernas

kostnader

(i/4 av 4)

A. Fullträffskyddsrum för

civilbefolkningen ......

50

30

8

12

9

3

B. Normalskyddsrum.....

31

—

—

—

—

—

C. Skyddsrum för det all- männa civilförsvaret ..

12,5

—

—

12,5

9,4

3,1

Summa per år

65,5

30

8

24,5

18,4

6,1

1 Åvilar helt fastighetsägarna, som alltså svara för tillhopa 11 milj. kr.

Remissyttrandena.

Beräkning av de totala skyddsrumskostnaderna.

De av utredningen gjorda beräkningarna av de totala skyddsrumskostnaderna

ha behandlats endast i några yttranden. Dessa mynna mestadels

ut i konstateranden att utredningens kalkyler äro alltför optimistiska. Civilförsvarsstyrelsen

finner att utredningens beräkningar i denna del ge anledning

till erinringar beträffande dels fördelningen emellan bergskyddsrum

å ena samt betong- och kvartersskyddsrum å andra sidan, dels underlåtenheten

att taga tillräcklig hänsyn till kostnader för framför allt skyddsrumsinredning.

I sistnämnda del framhåller styrelsen, att skyddsrumsinredningen

borde anskaffas redan under fred och att kostnaderna härför

borde påföras nyanläggningen, överslagsvis torde dessa kostnader för

750 000 platser uppgå till 30 milj. kronor. Även vissa andra kostnader hade

icke medräknats i full utsträckning. Styrelsen beräknar de totala kostnaderna

för fullträffskyddsrum för civilbefolkningen, utbyggda enligt utredningens

program, på följande sätt.

Det har förutsatts, att bergrum kunna anordnas till 50 procent, betongskyddsrum

till 30 procent och kvartersskyddsrum till 20 procent. Vidare

har förutsatts, att bergrummen i medeltal rymma 1 500 personer, betongskyddsrummen

1 000 personer och kvartersskyddsrummen 800 personer.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Totalkostnaden för fullträffskyddsrum för civilbefolkningen, utbyggda i

den omfattning, som utredningen föreslagit, blir då

Antal

platser

Genomsnitts-

kostnad

Kostnad

milj. kr.

per person

Bergskyddsrum .........

..... 375 000

600

225

Betongskyddsrum .......

225 000

1 200

270

Kvartersskyddsrum .....

150 000

1 200

180

675

750 000

Utredningens uttalanden om kostnaden för normalskyddsrum och skyddsrum

för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet ha icke föranlett

särskilda erinringar.

Fördelningen av skyddsrumskostnaderna.

Frågan om fördelningen av kostnaderna för skyddsrum har behandlats

av flertalet hörda myndigheter och organisationer. Grundsatsen att fastighetsägare

och kommuner skola bidraga till kostnaderna för fullträffskyddsrummen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande flertalet

remissinstanser bl. a. av civilförsvarsstyrelsen och samtliga länsstyrelser.

Några anse emellertid, att staten ensam borde svara för hela kostnaden

för byggandet av fullträffskyddsrum. Hit höra stadsfullmäktige i

Göteborg, Sundsvall och Sundbyberg, styrelsen för Svenska stadsförbundet,

Hyresgästernas riksförbund, civilförsvar schef en i Boden och civilförsvarsnämnden

i Östersund.

Som motivering för detta ståndpunktstagande anföra stadsfullmäktige i

Sundsvall att det militära, ekonomiska och psykologiska försvaret vore en

helt statlig angelägenhet och att civilförsvaret vore av lika stor betydelse

för landets försvar i dess helhet. Hyresgästernas riksförbund framhåller,

att skyddsrummens uppgift vore att genom skydd åt vissa personer möjliggöra

fortsatt produktion, stridsledning och civilförsvarsledning m. m. Därigenom

tillgodosåges ej blott de personers intresse, som använde skyddsrummen,

utan alla medborgares intresse, även om de icke vistades inom

område som berördes av stridshandlingar. Stadsförbundets styrelse yttrar,

att det ej vore rimligt att vissa orter, där riksviktiga industrier funnes eller

som vore administrations- eller kommunikationscentra, skulle belastas med

särskilda kostnader för civilförsvaret. De lokala terrängförhållandena varierade

också, vilket medförde att kostnaderna fördelades ojämnt mellan riskorterna.

Kostnaderna borde slås ut över hela riket, vilket skedde om staten

stode för dem. Stadsfullmäktige i Norrköping anse att åtminstone kostnaderna

för ledningscentraler, förläggningscentraler, hjälpplatser och källarmursgenombrott

helt borde åvila staten.

Stadsfullmäktige i Stockholm och Sundbyberg samt Svenska landskommunernas

förbund avvisa förslaget att kommunerna skulle deltaga i kost
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

nadsansvaret för de av enskilda personer uppförda och ägda fullträffskyddsrum,

som under fred utnyttjas av ägaren.

Vad angår fastighetsägarbidraget så har i några av de nyssnämnda

yttrandena, där såväl sådant bidrag som kommunandel i skyddsrumskostnaderna

avstyrkts, särskilt framhållits att det vore oriktigt att

fastighetsägarna skulle deltaga i dessa kostnader speciellt i de fall där det

fullträffsäkra skyddsrummet ännu ej byggts. Sveriges fastighetsägareförbund

gör gällande att förslaget innebär en utvidgning av fastighetsägarnas

kostnadsansvar, då de fullträffsäkra skyddsrummen torde få anses motsvara

de hittillsvarande allmänna skyddsrummen. Dessutom skulle kostnadsbördan

även i samband med om- eller tillbyggnad drabba ägare av

äldre hus. Finansieringen av bidraget bleve svår särskilt då fullträffskyddsrummet

ännu ej existerade. Då anläggandet av fullträffskyddsrum kunde

draga ut på tiden, riskerade fastighetsägaren, att, om läget skärptes, därjämte

få inrätta husskyddsrum. Förbundet framhåller med skärpa det

orimliga i den föreslagna lösningen av kostnadsfrågan och hemställer att

förslaget i denna del måtte omprövas och att fastighetsägarna härvid helt

befriades från varje kostnadsansvar vid genomförandet av landets skyddsrumsfråga.

Även Hyresgästernas riksförbund avstyrker bestämt det föreslagna

fastighetsägarbidraget. Förbundet framhåller att bidraget komme

att överflyttas på hyresgästerna och medföra en stegring av bostadskostnaderna.

Bidraget skulle dessutom belasta fastighetsägarna inom de områden

och orter, som skola förses med fullträffskyddsrum, synnerligen ojämnt.

Villa- och egnahemsbyggare skulle befrias från en betydande del av skyddsrumskostnaderna

och denna del finge i stället i sista hand bäras av hyresgästerna

i flerfamilj sfastigheter. Liknande synpunkter framföras av Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

Sveriges industriförbund ifrågasätter starkt det berättigade i de föreslagna

fastighetsägarbidragen. Ekonomisk medverkan från fastighetsägarnas sida

kunde i viss mån synas befogad så länge skyddsrummen inrymdes i de särskilda

fastigheterna. Men då det gällde inrättandet av stora fristående

skyddsrum borde den ekonomiska sidan av saken bedömas på annat sätt.

Det vore då mer fråga om en hela försvarets angelägenhet. Liksom de nuvarande

allmänna skyddsrummen borde byggandet av dessa skyddsrum helt

finansieras av allmänna medel. Bostadsstyrclsen för ett liknande resonemang

med utgångspunkt från att fastighetsägarbidrag måste medföra en

motsvarande hyreshöjning i huset. Styrelsen drar också den konsekvensen,

att fastighetsägare, som åläggas anordna husskyddsrum, borde få kompensation

för kostnaderna.

De grunder för bestämmande av fastighetsägarbidrag, som föreslagits av

utredningen, kritiseras av Stockholms stadsfullmäktige, som anse att, då

fullträffskyddsrum gåvc ett betydligt bättre skydd och vore väsentligt dyrare

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

än husskyddsrummen samt fastighetsägarna därjämte befriades från ansvar

för skyddsrumsbyggande, fastighetsägarna borde lämna högre bidrag.

I fråga om tidpunkten för erläggande av fastighetsägarbidrag anföra

stadsfullmäktige i Malmö, att betalningsskyldighet ej borde inträda förrän

skyddsrummet vore färdigt. Sveriges industriförbund anser det icke rimligt

att en fastighetsägare belastas med skyddsrumskostnad långt innan det för

hans fastighet avsedda skyddsrummet uppförts.

Fredsanvåndning och värdet av denna.

Den bl. a. för bedömandet av omfattningen av det allmännas kostnader

för skyddsrumsbyggandet viktiga frågan om fredsanvändningen av fullträffskyddsrum

har berörts i det övervägande antalet remissvar. I allmänhet

är inställningen positiv till utredningens uttalanden i denna del. Kritiska

synpunkter saknas emellertid icke. Sålunda har tanken på vidgad användning

av arbetslokaler under jord föranlett erinringar. I denna del ansluta

sig emellertid bl. a. medicinalstyrelsen och styrelsen för statens institut för

folkhälsan i princip till utredningen. Arbetarskyddsstyrelsen ställer sig

tveksam till utredningens uppfattning om lämpligheten av att använda

skyddsrum som arbetslokaler men vill av ekonomiska skäl ej motsätta sig

detta blott arbetarskyddets krav beaktas. Flertalet yrkesinspektörer avvisa

tanken på arbetslokaler under jord för permanent arbete såsom industri

och hantverk. Riksbrandinspektören och Svenska brandskyddsföreningen

påpeka brandriskerna och de betydande svårigheter, som äro förenade med

eldsläckning i underjordslokaler. Riksbrandinspektören tillägger, att de

anordningar, som måste vidtagas för livräddning och eldsläckning vid

brand, kunde befaras bli så omfattande och dyrbara att de helt eliminerade

förtjänsten av fredsanvåndning.

Ett flertal remissinstanser har berört frågan om vilka former av fredsanvändning

som äro tänkbara. Riksbrandinspektören anser att användning

såsom hotell, biograf och fritidslokal endast i undantagsfall borde komma

i fråga. Skolöverstyrelsen avvisar tanken på användning för skoländamål.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att skyddsrummen i fredstid i första hand

böra användas till garage, förråd och samlingslokaler. Flera myndigheter

och organisationer rekommendera främst garage såsom lämplig fredsanvändning.

Riksbrandinspektören varnar emellertid för brandfara från bensinstationer

i anslutning till garage.

Civilförsvarsstyrelsen understryker vikten av att spörsmålen kring fredsanvändningen

av skyddsrummen uppmärksammas. Styrelsen framhåller

att åtskilliga i och för sig aktuella investeringsbehov, som ställts på framtiden

på grund av den rådande investeringsbegränsningen för byggnadsoch

anläggningsverksamhet skulle kunna tillgodoses om företagarna uppmärksammades

på möjligheterna att planera skyddsrumsanläggningar för

fredsutnyttjande och disponera behövliga lokaler i dessa. Det vore viktigt

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

att markkostnad vid byggande i berg täcktes av allmänna medel. Tänkbart

vore att företagarna kunde få vissa uppdämda investeringsbehov tillgodosedda

under villkor att investeringarna kombinerades med bergrumsbygge.

Styrelsen förordar att ett intresseråd tillsättes för att samordna allmänna

och enskilda investeringsbehov med skyddsrumsbyggandet och anför

om ett sådant råds uppgifter och sammansättning.

Rådet bör i första hand skaffa sig en överblick över de allmänna förutsättningarna

samt genom undersökningar få fram ett så utförligt bedömningsmaterial

som möjligt angående olika investeringsbehov. Rådet bör

ange riktlinjerna för de krav på förräntning av kostnaderna, som från

civilförsvarsmyndigheternas sida skola ställas vid prövningen av statsbidrag

till skyddsrum. Det är rent anslagsmässigt i statsnyttans intresse, att

räntabilitetsnivån blir den högsta möjliga. Det är här fråga om att bevaka

intressen, som måste anses falla utanför ramen för civilförsvarets verksamhet.

Enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning kunna icke möjligheterna

att anordna och utnyttja skyddsrummen tillfredsställande tillvaratagas,

därest uppgiften ensidigt skulle falla på civilförsvarets myndigheter.

I rådet bör ingå representanter för bland annat civilförsvaret, investeringskontrollerande

myndigheter, kommunerna samt näringslivet. Rådets

verksamhet synes med fördel kunna anknytas till arbetsmarknadsstyrelsen,

där investeringsfrågor behandlas centralt.

Sambandet mellan skyddsrumsbyggande med sikte på fredsanvändning

och investeringskontrollen har berörts även av länsstyrelsen i Östergötlands

län, som påpekar att avgörande för frågan om fredsanvändning i vidsträckt

omfattning kan komma till stånd blir byggnadspolitikens utformning, framför

allt principerna för tillståndsgivningen beträffande motsvarande anläggningar

ovan jord. Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelsen

i Jönköpings län framhålla att enskilda företagare, som anlägga

bergrum, böra tillgodoses genom tillfredsställande avskrivningsrätt.

Från flera håll påtalas, att utredningen varit för optimistisk icke blott

i fråga om möjligheterna till fredsanvändning utan även beträffande beräkningen

av fredsanvändningsvärdena. Dylika uttalanden göras bl. a. av

länsstyrelsen i Stockholms län, kommunala organ i Stockholm och Göteborg,

riksluftskyddsförbundet och Sveriges industriförbund. Sistnämnda förbund

framhåller särskilt att svårigheter torde uppstå att hyra ut bergrum, då

förhyrningen måste ske på det villkor att lokalen omedelbart måste utrymmas

vid skärpning av det utrikespolitiska läget. Byggnadsstyrelsen anser

utredningens kalkyler med fredsanvändningsvärde av 70 procent av

anläggningskostnaderna för bergrum och 50 procent för betongrum bygga

på mycket lösa beräkningar. Civilförsvarsstyrelsen räknar med procentsatserna

50 och 30.

Utredningens tanke att fredsanvändningsvärdet principiellt bör bestämmas

efter den beräknade minsta inkomsten av det aktuella skyddsrummets

användning med hänsyn till allmänna hyresläget inom orten, sannolik användning

av skyddsrummet, beräknade underhållskostnader m. in. anses

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

av statskontoret icke innebära den riktiga lösningen. Statskontoret framhåller

att det med en sådan ordning kunde tänkas att man sökte pressa

ned nyttovärdet i syfte att få största möjliga statsbidrag. Till grund för

bestämmande av fredsanvändningsvärde borde i stället läggas vissa normalprocentsatser,

lämpligen 70 procent av anläggningskostnaderna för bergrum

och 50 procent för betongrum. Lägre procentsatser skulle kunna godkännas

endast av Kungl. Maj :t.

I motsats härtill ansluter sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i

denna del i princip till utredningen men framhåller att fredsanvändningsvärdet

mången gång torde vara mycket diskutabelt. Ett överskattande

av fredsanvändningsvärdet torde knappast stimulera till byggande av fullträffskyddsrum.

Länsstyrelsen anser därför, att detta värde icke bör fastställas

generellt utan beräknas från fall till fall. Vid bestämmande av statsbidrag

borde fredsanvändningsvärde frånräknas endast i de fall då sådan

användning med säkerhet kunde beräknas vid anläggningens planerande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om icke statsbidrag borde beräknas

å anläggningskostnaden utan frånräknande av fredsanvändningsvärde.

Man kunde då räkna med väsentligt större intresse från kommunernas

sida att anlägga fullträffskyddsrum.

Bostadsstyrelsen framhåller, att utredningen icke uttalat sig om huru

kostnaderna motsvarande fredsanvändningen skola förräntas under tid då

fredsanvändning icke kan komma i fråga. Enligt styrelsens mening borde i

ett sådant fall fastighetsägaren hållas skadeslös i samma ordning som då

eljest förfoganderätt utövades vid krig eller krigsfara.

Statsbidragets storlek och beräknande.

Den av skyddsrumsutredningen liksom tidigare av civilförsvarsutredningen

föreslagna fördelningen av det allmännas kostnader för skyddsrum

sålunda att kommunerna skulle bära 1ji och staten 3/4 godtages eller lämnas

utan erinran av flertalet remissinstanser, som yttrat sig härom. Civilförsvarsstyrelsen

ifrågasätter emellertid, att statsbidrag skall utgå med 2/3 av

de kostnader, som ej täckas av fastighetsägarbidrag och fredsanvändningsvärde,

samt anför.

Civilförsvarsutredningen torde ha grundat sitt förslag på den allmänna

inställningen, att staten i princip bör bära ansvaret och kostnaderna för

civilförsvaret. De praktiska och andra skäl som motivera kommunernas

medverkan vid skyddsrumbyggandet, borde enligt civilförsvarsutredningen

icke föranleda till större ekonomiskt deltagande än föreslagna 3/4 av kostnaderna.

Skyddsrumsutredningens förslag innebär, att kommunerna engageras i

byggandet av skyddsrum i betydligt större omfattning än vad civilförsvarsutredningen

förutsatte. Detta medför också, att totalt sett kostnaderna för

kommunerna öka. Detta talar för att statsbidraget höjes.

Frågan har emellerid en annan och enligt styrelsens uppfattning mer

väsentlig sida. Genomförandet av förslaget att anordna fullträffskyddsrum

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

förutsätter, att dessa planeras och utföras på sådant sätt, att varje möjlighet

tillvaratages att göra anläggningskostnaderna räntabla. Ett mycket stort

inflytande torde i sådant syfte kunna utövas av kommunerna. Utredningen

understryker för sin del detta. Det slutliga resultatet av fredsanvändningen

säges sålunda bero bland annat av villigheten att i varje fall söka anordna

skyddsrum för kvalificerat ändamål.

Givilförsvarsstyrelsen vill ifrågasätta, om icke statsbidraget, just av det

skälet att kommunerna å sin sida här ha intressen att tillvarataga, bör

såsom hittills utgå med 2/3 av kostnaderna. En sådan fördelning skulle

sannolikt verksamt bidraga till att den för fredsanvändningen så nödvändiga

koordinationen med annat samhällsbyggande ger åsyftat resultat.

Av betydelse är också, att kommunerna numera i mycket stor utsträckning

betriats från kostnader för civilförsvaret. Det är egentligen endast

beträffande skyddsrum som kommunerna nämnvärt ekonomiskt engageras.

Som helhet betraktat torde man i vårt land ha gått längre i fråga om att

överföra civilförsvarets kostnader på staten än i övriga länder.

Statskontoret vill ej motsätta sig att statsbidrag i huvudsak skall utgå

enligt utredningens riktlinjer men anser att man i förenklande syfte borde

låta kommunerna ensamma förskjuta den del av anläggningskostnaderna,

som vore avsedd att slutligt täckas av fastighetsägarbidraget. I konsekvens

härmed syntes statsbidraget i princip böra bestämmas till 3/4 av anläggningskostnaden

minskad med fredsanvändningsvärde och beräknat fastighetsägarbidrag.

Av de sistnämnda bidragen borde dock endast 70 procent

avräknas vid statsbidragets bestämmande, då bidragen normalt kunde beräknas

inflyta till kommunerna successivt under en längre tidsperiod.

Några remissinstanser påtala, att de lokala förhållandena kunna vara

sådana att kostnaderna drabba en kommun hårdare än en annan kommun

i samma riskgrupp. Detta vore bl. a. fallet när bergrum icke kunde anordnas

utan skyddsrummen måste byggas i betong. Betongrummen vore nämligen

väsentligt dyrare att anlägga. Om statsbidraget beräknades efter

samma procentsats överallt bleve därför skyddsrumskostnaden per skyddad

person högre för kommuner inom de områden där fullträffskyddsrum

måste utföras såsom betongrum än på platser där möjlighet till bergskyddsrum

funnes. Stadsfullmäktige i Malmö anse i anslutning till detta resonemang,

att statsbidrag borde utgå efter olika grunder för skilda skyddsrumstyper

så att kommunens kostnader per skyddsplats bleve ungefär desamma

över hela landet. Länsstgrelsen i Östergötlands län och riksluftskyddsförbundet

giva uttryck för liknande synpunkter.

Beräkning av den årliga skyddsrumskostnaden.

I denna del har ciuilförsvarsstyrelsen — i anslutning till styrelsens förut

redovisade uppfattning om totalkostnaderna för fullträffskyddsrum för

civilbefolkningen enligt utredningens förslag — i vissa avseenden kritiserat

utredningens på s. 59 intagna tablå. Enligt styrelsens mening skulle ett

realiserande av utredningens förslag medföra en totalkostnad å 675 milj.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1651. 1 sand. Nr 176.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

kronor för nu avsedda skyddsrum. Utredningen hade räknat alltför optimistiskt

i fråga om fredsanvändningsvärdet. Civilförsvarsstyrelsen menar

att man ej kan räkna med en räntabel andel i kostnaderna å mer än 50

procent av bergrumskostnaderna och 30 procent av betongrumskostnaderna.

Då kostnaderna för bergrum kunde beräknas till 225 milj. kronor

och för betongrum till 270 milj. kronor skulle nettokostnaderna för bergrum

bli 112,5 milj. kronor och för betongrum 189 milj. kronor. Fördelade

under en tioårsperiod skulle årliga bruttokostnaderna uppgå till 67,5 milj.

kronor, varav 19,35 milj. kronor räntabel andel. Utredningens motsvarande

siffror voro 50 och 30 milj. kronor. I civilförsvarsstyrelsens kalkyler inginge

emellertid kostnader för skyddsruinsinredning med 3 milj. kronor

om året, vilket icke vore fallet med utredningens.

Departementschefen.

Redan i mitt tidigare anförande har jag framhållit, att vad jag nu åsyftar

är att skapa en rättslig grundval för den utbyggnad av skyddsrumsbeståndet,

som i nuvarande läge synes önskvärd. Självfallet kan dock icke

kostnadsfrågan i detta sammanhang lämnas åt sidan. Storleken av kostnaderna

för de skyddsrum, som skola anordnas, är ju bl. a. av betydelse

för bedömandet av frågan om deras fördelning mellan stat, kommun och

fastighetsägare.

Såsom tidigare antytts skulle ett genomförande av utredningens förslag

draga betydande kostnader. Enligt utredningens beräkningar skulle sålunda

den totala bruttokostnaden för en utbyggnad efter angivna riktlinjer under

en tioårsperiod utgöra 650 milj. kronor eller i genomsnitt 65 milj. kronor

om året. Att exakt bedöma riktigheten av dessa beräkningar låter sig icke

göra. De bygga på en rad faktorer, vilkas värde var för sig äro föremål för

delade meningar. Varje rubbning av utredningens ståndpunkt beträffande

någon av dessa primära faktorer t. ex. av fördelningen mellan bergrum

och betongrum, erforderliga utrymmet per skyddsplats och skyddsrummens

storlek i övrigt förändrar väsentligt slutresultatet. Den största delen

av kostnaderna belöpa på de fullträffsäkra skyddsrummen, som måste

bliva synnerligen arbetskraftskrävande och, särskilt såvitt angår betongskyddsrummen,

materialkrävande. Löneutvecklingen under de senaste månaderna

måste påverka kostnaderna åtminstone under den närmaste tiden.

Det är omöjligt att förutsäga huru utvecklingen på lönemarknaden och i

fråga om materialkostnaderna kan gestalta sig under de tio år som enligt

utredningen skulle erfordras för utbyggnaden. Oavsett detta ha flera remissinstanser

uttalat att utredningens kalkyler äro alltför optimistiska. Jag

anser att det finns starka skäl för en sådan skepsis mot dessa kalkyler.

I det föregående har jag uttalat mig för att fullträffsäkra skyddsrum för

det allmänna civilförsvaret och för civilbefolkningen i första hand skola

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Iiungl. Maj. ts proposition nr 176.

anordnas endast inom vissa områden. I förhållande till utredningens förslag

innebär detta en avsevärd inskränkning av de områden, som skola

förses med skyddsrum. Jag har dock icke förordat något visst program

för utbyggnaden av skyddsrumsbeståndet eller någon tidtabell för dess

genomförande. Avsikten är att utbyggnaden skall ske i den mån läget

kräver och de materiella resurserna göra det möjligt. Med hänsyn härtill

kan emellertid en jämförelse med kostnaderna för utredningens program

icke göras. Jag anser det icke heller erforderligt eller möjligt att göra några

detaljberäkningar vad en fullständig utbyggnad av fullträffsäkra skyddsrum

inom de angivna områdena skulle draga för kostnader. Att totalkostnaderna

för skyddsrumsbyggandet även i ett sådant fall skulle understiga

kostnaderna för genomförandet av utredningens förslag är emellertid

sannolikt.

Det anförda avser de totala kostnaderna. Jag övergår härefter till frågan

om hur dessa kostnader skola fördelas. F. n. gäller, att ägare till anläggning

eller byggnad, som skall ha enskilt skyddsrum, är pliktig att anordna

och bekosta detsamma. Har någon ålagts att anordna enskilt skyddsrum

med större skyddsförmåga än normalskyddsrum eller med större utrymme

än vad som erfordras för anläggningen eller byggnaden såsom sådan, är

han berättigad till särskild ersättning av statsmedel. De allmänna skyddsrummen

skola inrättas och utrustas av kommunerna, men för kostnad,

som kommun fått vidkännas härför, äger kommunen få statsbidrag.

Vad nu till en början angår de enskilda skyddsrummen bör enligt min

mening ägaren av en anläggning eller byggnad även i fortsättningen svara

för hela kostnaden för det skyddsrum, som skall finnas där, såvitt det rör

sig om skyddsrum av vanlig typ. Likaså bör den fastighetsägare, som

ålagts att göra det enskilda skyddsrummet i sin fastighet fullträffsäkert,

alltjämt vara berättigad till särskild ersättning av statsmedel.

Med allmänt skyddsrum förstås f. n. skyddsrum för allmänna civilförsvarets

personal och verksamhet samt för vägfarande och andra som uppehålla

sig på allmän plats. Allmänna skyddsrum enligt departementsförslaget

äro avsedda dels för dessa kategorier, dels för hela civilbefolkningen

inom särskilda större upptagningsområden. Såsom jag förut närmare

utvecklat bör skyldighet att anordna allmänna skyddsrum i princip

åvila kommunerna. Frågan om vem som skall bära kostnaderna har

varit föremål lör delade meningar. Utredningen anser, att kostnaderna

böra fördelas mellan stat, kommun och fastighetsägare. Under remissbehandlingen

ha åtskilliga myndigheter och organisationer närmast med tanke

på de fullträffsäkra skyddsrummen hävdat, att kostnaderna äro av den

art att de helt böra gäldas av statsmedel. Det har därvid framhållits, att

skyddsrummen tillgodosåge hela landets intressen och alt civilförsvaret

liksom andra försvarsanordningar måste anses såsom en rent statlig angelägenhet.

Detta resonemang kan synas bestickande. Det måste emellertid

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

beaktas, att för invånarna i de kommuner, där fullträffsäkra skyddsrum

anläggas, innebära skyddsrummen väsentliga fördelar som icke komma

invånarna i andra kommuner till godo. Ehuru fullträffskyddsrum avses

skola inrättas endast på de mest utsatta orterna, kan man icke bortse från

att risk för anfall finns även annorstädes. De som vistas i orter utan fullträffskyddsrum

kunna vid anfall icke påräkna det effektiva skydd som

sådana anläggningar giva. Och det allmänna civilförsvaret kan icke på orter

utan fullträffsäkra skyddsrum för t. ex. ledningscentraler fungera lika

säkert som på platser med sådana skyddsrum, vilket uppenbarligen då anfallet

kommer är till nackdel för ortens befolkning i genien. I likhet med

flertalet remissinstanser anser jag därför att kommunerna icke endast böra

ansvara för skyddsrumsbyggandet utan även böra deltaga i kostnaderna

härför. Självfallet bör emellertid staten bidraga till kostnaderna för fullträffskyddsrummen.

Frågan om statsbidragets storlek skall strax behandlas,

men jag vill redan nu förutskicka, att enligt min mening statens andel

i kostnaderna principiellt bör vara väsentligt större än kommunernas.

Det anförda avser närmast fullträffsäkra allmänna skyddsrum. Samma

principer böra emellertid gälla för sådana skyddsrum för det allmänna

civilförsvaret och för trafikanter, som äro inrättade som normalskyddsrum.

Jag har förut tillstyrkt, att fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen

anläggas i viss utsträckning och att detta i princip skall ske genom kommunerna.

Fråga uppstår då huru ägare till sådana anläggningar och byggnader

inom ett fullträffskyddsrums upptagningsområde, vilka enligt lagen

skola förses med skyddsrum, böra förhålla sig. Skyddsrumsutredningen,

som anser att skyddsrum av normaltyp icke böra inrättas inom ett sådant

område, har föreslagit att vid nybyggnad eller därmed jämställd ombyggnad

inom området fastighetsägaren i stället för att inrätta enskilt skyddsrum

skall till det allmänna erlägga ett särskilt bidrag (fastighetsägarbidrag)

med belopp som motsvarar kostnaderna för inrättande av enskilt skyddsrum

i huset resp. utvidgning av befintligt sådant skyddsrum. Under remissbehandlingen

har detta förslag kritiserats främst av bostadsstyrelsen samt

fastighetsägar- och hyresgästorganisationerna. Därvid har framhållits, att

det icke vore rimligt att fastighetsägarna skulle påläggas kostnader för

anläggningar utom fastigheterna. Dessa kostnader medförde högre hyror.

Utredningens förslag om fastighetsägarbidrag till kostnaderna för de fullträffsäkra

skyddsrummen måste ses mot bakgrunden av det allmänna program

för skyddsrumsbyggandet, som förordas, med slopande av normalskyddsrummen

utom i storstädernas ytterområden. Fastighetsägarnas bidragsskyldighet

träder på ett naturligt sätt i stället för skyldigheten att

inrätta dessa enskilda skyddsrum av normal typ och avser ju även att få

samma ekonomiska konsekvenser. Bostadsstyrelsen har också vid sitt avstyrkande

av fastighetsägarbidragen dragit den slutsatsen, att fastighetsägarna

borde få bidrag till kostnaderna för normalskyddsrummen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

De riktlinjer för skyddsrunisbyggandet, som förordats i det föregående,

avvika emellertid på ifrågavarande punkt helt från utredningens program.

Skyldigheten att i orter med särskilt civilförsvar inrätta enskilda skyddsrum

avses sålunda i princip skola bestå orubbad. Endast för de fall att

fastighetens skyddsbehov tillgodoses genom ett redan färdigställt fullträffsäkert

skyddsrum eller det eljest måste anses särskilt olämpligt att normalskyddsrum

bygges bär jag förordat undantag från denna grundsats.

Under sådana förhållanden kan det uppenbarligen icke komma i fråga att

införa den ordning med självständiga fastighetsägarbidrag, som utredningen

tänkt sig.

Å andra sidan skulle det fastighetsägarna emellan framstå som en orättvisa

om just i de berörda undantagsfallen ägaren av en nybyggd fastighet

helt skulle befrias från varje utgift för skyddsrum. Jag kan nämligen icke

biträda den av bostadsstyrelsen framlagda tanken om ett bidrag från det

allmännas sida till de enskilda skyddsrummen. En sådan ordning skulle

icke endast få ekonomiska konsekvenser för statsverket; den skulle även

kunna minska fastighetsägarnas intresse för en rimlig lösning av skyddsrumsfrågan

i det konkreta fallet. Dessutom ter det sig nog i det allmänna

betraktelsesättet naturligt att fastighetsägaren tillhandahåller sina hyresgäster

ett visst skydd i händelse av krig. Kostnaderna härför torde också

inräknas i de produktionskostnader, som under rådande hyresreglering

bli bestämmande för hyrorna i nybyggda hus, och även påverka hyrorna

om hyresregleringslagen ej funnes.

Om alltså skyldigheten för fastighetsägarna att ensamma svara för kostnaderna

för enskilda skyddsrum bör kvarstå, medför onekligen, som nyss

antyddes, rättvisesynpunkten att fastighetsägarna i de fall, där sådana

skyddsrum ej behövde byggas, i stället i någon form få bidraga till de fullträffsäkra

skyddsrum som i dessa fall ersätta normalskyddsrummen. Detta

gäller även för hyresgästernas del, om — såsom jag förutsätter — ett

sådant bidrag skall inräknas i fastighetens produktionskostnad. Annars

skulle nämligen hyresgästerna i ett hus med enskilt skyddsrum få en högre

hyra än hyresgäster i ett i och för sig likvärdigt hus, vars skyddsbehov i

krig tillgodoses genom ett fullträffsäkert skyddsrum, oaktat det sistnämnda

väl i allmänhet får anses mera värdefullt.

På grund härav vill jag föreslå att fastighetsägare, som befriats från

skyldigheten att anordna enskilt skyddsrum på den grund alt fastigheten

har eller kan beräknas få tillgång till ett fullträffsäkert skyddsrum, ålägges

att erlägga ett fastighetsägarbidrag till kommunen såsom huvudman för

fullträff skyddsrummet. Den befrielse från skyldighet att anordna enskilt

skyddsrum, som alltså skulle utgöra en förutsättning för fastighetsägarbidrag,

bör meddelas av länsstyrelse. Det torde nämligen alltid böra ske en

prövning av vilken skyddsrumstyp som är den lämpligaste enligt de i föregående

avsnitt angivna riktlinjerna för skyddsrunisbyggandet. I första hand

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

torde det få ankomma på fastighetsägaren själv att påkalla en sådan prövning.

Med hänsyn till att det enligt berörda riktlinjer stundom kan vara

uppenbart olämpligt att enskilda skyddsrum inrättas inom vissa områden

samt ett sådant skyddsrumsbygge, då ett fullträffskyddsrum redan anordnats,

även kan innebära en onödig investering, bör det emellertid finnas

möjlighet för länsstyrelsen att även utan framställning från fastighetsägaren

föreskriva att enskilt skyddsrum ej skall byggas.

1 fråga om fastighetsägarbidragets storlek kan jag i huvudsak ansluta

mig till skyddsrumsutredningen. Uppenbarligen blir en schematisk beräkning

av bidraget nödvändig, varvid det som utredningen tänkt sig torde

vara lämpligt att Kungl. Maj:t fastställer visst eller vissa normalvärden

för kostnaden per skyddsplats. I princip bör nämligen fastighetsägarbidraget

för en viss fastighet enligt min mening motsvara kostnaden för ett normalskyddsrum

i fastigheten och alltså vara beroende av skyddsbehovets omfattning.

Den av Stockholms stad framförda tanken att fastighetsägarbidragen

skola utgå med högre belopp, främst därför att fullträffskyddsrummen

gåve betydligt större skydd, kan jag sålunda icke biträda. Därigenom skulle

de ägare till nya hus, som befrias från skyldighet att anordna enskilt skyddsrum,

komma i ett ekonomiskt sämre läge än övriga. I detta sammanhang

vill jag bestämt understryka, att den nu förordade lösningen ekonomiskt

sett icke innebär någon förändring i fastighetsägarnas nuvarande skyldigheter.

Samtidigt som fastighetsägarbidragen sålunda leda till rättvisa kostnader

fastighetsägare emellan medföra de givetvis, att det allmännas kostnader

för fullträffskyddsrummen nedbringas. Då fullträffskyddsrum skola anordnas

i första hand inom storstadsområden med äldre bebyggelse, där nyoch

ombyggnader förekomma i blott begränsad omfattning, torde man emellertid

icke kunna räkna med att de komma att få större betydelse för det

allmänna. Anses det i framtiden påkallat att bygga fullträffsäkra skyddsrum

i större utsträckning än nu förordats, kan saken komma i ett annat

läge och det kan bli fråga om en vidgad tillämpning av ordningen med

fastighetsägarbidrag. De nu förordade bestämmelserna torde emellertid

utan större jämkningar kunna anpassas för en sådan situation.

Av väsentligt större betydelse än fastighetsägarbidragen för möjligheterna

att genomföra förslaget om utbyggnad av skyddsrumsbeståndet är att

skyddsrumsinvesteringarna göras räntabla genom att skyddsrummen planeras

och inredas för lämplig fredsanvändning. Jag har förut framhållit

vikten härav. Skyddsrumsutredningen har också funnit att man i största

möjliga utsträckning bör söka utnyttja dem ekonomiskt under fredstid.

Den har undersökt flera tänkbara användningssätt och bl. a. gjort kalkyler

över de ekonomiska möjligheterna att använda skyddsrum som garage och

hotell. Undersökningarna ha lett till slutsatsen att investeringar för full
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

träff skyddsrum kunde göras räntebärande efter 3 procent till i genomsnitt

60 procent av totala anläggningskostnaderna.

De uppslag, som utredningen fört fram, synas mig vara väl värda att

fullfölja, även om ytterligare undersökningar bl. a. i fråga om hotellprojektets

lämplighet torde bli nödvändiga. Särskilt bör det emellertid komma i

fråga att utnyttja fullträffskyddsrummen till garage, förråd och samlingslokaler.

I de områden, där dessa skyddsrum företrädesvis skola anordnas,

torde ofta råda brist på lämpliga sådana utrymmen och en ganska god förräntning

bör därför i vissa fall kunna påräknas. I första hand bör det ankomma

på kommunerna att tillse och verka för att bästa möjliga fredsanvändning

av skyddsrummen kommer till stånd. Jag förutsätter att dessa

frågor fortlöpande uppmärksammas och ägnas intresse av berörda kommunala

myndigheter.

Såsom framhållits i några remissyttranden äro möjligheterna att utnyttja

skyddsrummen för fredsändamål och därmed de angivna kalkylernas bärighet

bl. a. beroende på den allmänna investeringskontrollens särskilt byggnadspolitikens

utformning. Civilförsvarsstyrelsen har för att underlätta en

önskvärd samordning på detta område förordat tillsättande av ett investeringsråd

i anslutning till arbetsmarknadsstyrelsen med representanter för

berörda intressen. Förslaget synes mig vara uttryck för en riktig tanke.

Den samordning, som åsyftas, bör emellertid kunna åvägabringas i friare

former än civilförsvarsstyrelsen tänkt sig. Samråd mellan berörda myndigheter

och organisationer bör ske både centralt och på det lokala planet.

Jag utgår från att civilförsvarsinyndigheterna uppmärksamma det samordningsbehov

som här föreligger.

Jag övergår härefter till frågan om fredsanvändningens betydelse för beräknandet

av statsbidraget. Den totala kostnaden för anläggande av fullträffskyddsrum,

inberäknat den merkostnad som betingas av att skyddsrummet

utföres för fredsanvändning, skall enligt utredningens förslag

minskas med det kapitaliserade fredsanvändningsvärdet. Tanken är, att

skyddsrummets huvudman skall stå för insatsen av det kapital som är

räntebärande. Statsbidrag skall beräknas allenast på de överskjutande kostnaderna.

Jag finner detta resonemang riktigt och kan sålunda icke ansluta

mig till den mening som framförts vid remissbehandlingen, nämligen att

statsbidrag borde beräknas å anläggningskostnaden utan frånräknande av

fredsanvändningsvärde. Det är visserligen sannolikt att man då skulle kunna

påräkna större intresse från kommunernas sida att anlägga fullträffskyddsrum,

men med ett sådant beräkningssätt lär det lätteligen kunna hända

att statsbidraget kom att överstiga den icke räntabla delen av anläggningskostnaden.

Detta vore icke rimligt. Redan f. n. gäller för övrigt att statsbidraget

icke får beräknas på högre belopp än det, vartill kostnaden skäligen

kan skattas.

Ett antagande av skyddsrumsutredningens förslag på denna punkt förut
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

sätter emellertid att beräkningen av fredsanvändningsvärdet sker på ett

riktigt sätt. Man har därvid att räkna med många osäkra faktorer: möjligheterna

att kontinuerligt ha utrymmet uthyrt, den inverkan därpå och på

hyrans storlek, som villkoret att lokalerna omedelbart måste utrymmas

vid civilförsvarsberedskap måste ha, fluktuationer på hyresmarknaden i

allmänhet, underhållskostnader och risken för uteblivna intäkter då utrymmet

i skärpt läge måste tagas i anspråk för skyddsändamål. Utredningen

förordar att fredsanvändningsvärdet bestämmes efter den beräknade minsta

inkomsten av användning och förutsätter alltså individuell beräkning för

varje skyddsrum. Häremot står statskontorets uppfattning att man — för att

undvika att skyddsrummets huvudman genom att pressa ned det kapitaliserade

nyttovärdet får oskäligt högt statsbidrag — till grund för bestämmande

av fredsanvändningsvärde bör lägga vissa normalprocentsatser samt

att lägre fredsanvändningsvärde skulle kunna medgivas blott efter Kungl.

Maj:ts godkännande. Vid övervägande av detta spörsmål har jag funnit att

skyddsrumsutredningens lösning principiellt är att föredraga. Förhållandena

måste vara mycket skiftande. Om icke normalprocentsatsen sättes

lågt, vilket statskontoret ej avsett, är det troligt att lägre fredsanvändningsvärde

skulle påyrkas hos Kungl. Maj :t i ett ganska stort antal fall. Fredsanvändningsvärdet

kommer sannolikt någon gång under speciella förhållanden

att visa sig vara obetydligt. Vid värdets bestämmande efter utredningens

riktlinjer kan man lättare nå ett rättvist resultat. Givet är att

myndigheterna så småningom komma fram till fasta normer för beräknande

av statsbidrag då det gäller likartade skyddsrum med enahanda

fredsanvändning. Men därifrån och till de av statskontoret föreslagna generella

beräkningsgrunderna är steget långt. Enligt min mening bör fredsanvändningsvärdet

i stället med tanke på alla ovissa faktorer beräknas

synnerligen försiktigt. Resultatet skulle eljest sannolikt bli att kommunerna

allmänt finge svara för större del av nettokostnaderna än som kan anses

skäligt. Med det anförda vill jag emellertid icke ha sagt att jag utan vidare

accepterar tanken att man skall taga hänsyn blott till den fredsanvändning

som med säkerhet kan beräknas vid planerandet av skyddsrummet. Inom

vissa gränser måste man nog räkna med ytterligare fredsanvändningsvärde.

En betydelsefull fråga är spörsmålet om konsekvenserna av att ett skyddsrum,

för vilket vid anläggandet ett kanske avsevärt fredsanvändningsvärde

beräknats, måste tagas i anspråk för sitt egentliga ändamål. Klart är att

detta måste kunna ske med kort varsel. Har skyddsrummet anordnats av

enskild torde denne härvid knappast ha rätt till ersättning enligt civilförsvarslagens

regler om gottgörelse, då egendom tages i anspråk med förfoganderätt.

Här är nämligen fråga om sådana skyddsrum, som inrättats

på grund av denna lags bestämmelser och ingå i organisationsplanerna.

Det allmännas rätt att, då så erfordras, utan vidare taga skyddsrummen

i besittning synes i dessa fall vara konstituerad redan i och med det att

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

den enskilde berättigats att med bidrag från det allmänna anlägga skjåldsrummet,

som eljest skulle ha byggts av kommunen, eventuellt efter

förfarande enligt civilförsvarslagens förfoganderegler. Det synes mig emellertid

i och för sig vara rimligt att den enskilde, då han måste avstå från

att utnyttja lokalerna, gottgöres i varje fall för de kostnader han kan ha

för förräntning av det av honom i skyddsrummet nedlagda kapitalet. En

annan ordning skulle sannolikt avhålla många enskilda från att engagera

sig i skyddsrumsbyggande. Jag är emellertid ej beredd att i detta sammanhang

taga definitiv ståndpunkt till frågan. Ytterligare utredning synes

vara nödvändig i denna del liksom beträffande vissa andra av utredningen

behandlade spörsmål om åtgärder för att stimulera till byggande i berg.

Tills vidare torde saken kunna lösas avtalsmässigt i samband med att vederbörande

markägare berättigas anlägga skyddsrummet.

Den angivna frågan kan bli aktuell även för kommun, som inrättat

skyddsrum och erhållit statsbidrag efter avräkning för fredsanvändningsvärde.

Det är tänkbart att kommunen i sådant fall, om anläggningen måste

tagas i anspråk för skyddsändamål, bör erhålla ersättning av statsmedel

för sina räntekostnader efter samma grunder som gälla för statsbidrag i

allmänhet. Även denna fråga torde emellertid böra ytterligare utredas innan

statsmakterna taga definitiv ståndpunkt till densamma. Jag vill i detta

sammanhang erinra om nödvändigheten av att uthyrning av fullträffskyddsrum

sker under villkor att anläggningen i ett beredskapsläge omedelbart

skall utrymmas.

Vad härefter angår frågan om statsbidragets beräknande så har skyddsrumsutredningen

föreslagit, att som utgångspunkt skall tagas totala anläggningskostnaden.

Härifrån skulle dragas värdet av fredsanvändningen.

Å återstående belopp skulle kommunen få statsbidrag med tre fjärdedelar.

Liksom nu skulle möjlighet finnas till statsbidrag med högre belopp, om

särskilda skäl föranleda därtill. Av influtna fastighetsägarbidrag skulle

kommunen i efterhand till statsverket redovisa andel som motsvarade statsbidraget.

Denna principiella lösning har i allmänhet godtagits av de remissinstanser

som gått in på denna fråga. Statskontoret hävdar dock att man för att

förenkla proceduren skulle från anläggningskostnaden draga av ej blott

fredsanvändningsvärdet utan även 70 procent av det belopp som kunde beräknas

flyta in från fastighetsägare. En sådan ordning torde emellertid vara

svår att tillämpa med de riktlinjer för fastighetsägarnas bidragsplikt, som

förordats i det föregående. Det torde vara praktiskt taget omöjligt att vid

planerande av ett för civilbefolkningen avsett skyddsrum ens tillnärmelsevis

beräkna hur mycket som kommer att flyta in från fastighetsägare. Full

rättvisa nås endast om kommunerna ha att redovisa statens andel i fastighetsägarbidragen

allteftersom bidragen inflyta. Jag ansluter mig därför på

denna punkt till utredningen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Bestämmandet av vilken andel av det allmännas kostnader som skall

falla på statsverket är en avvägningsfråga. F. n. gäller att statsbidrag som

regel utgår med 2/3 av den kostnad som kommun fått vidkännas för allmänna

skyddsrum. I särskilda fall kan högre statsbidrag utgå. Av den föregående

framställningen framgår, att kommunernas skyldighet att anordna

skyddsrum avses skola väsentligen utvidgas. Med hänsyn härtill kunde det

synas vara anledning att såsom utredningen förordat höja statsverkets andel

något. Såsom jag förut antytt måste man emellertid beakta, att inrättandet

av fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen ur skyddssynpunkt

innebär en fördel för kommunen. Utnyttjas möjligheterna till nyttig

fredsanvändning väl, minskas den del av kapitalinsatsen, som ej är räntebärande.

Det är kommunerna som bäst kunna överblicka möjligheterna till

fredsanvändning och tillvarataga dem. Det är därför av stor betydelse att

kommunerna icke svara för en alltför liten del av det investerade belopp,

som sålunda ej ger någon avkastning. På grund härav anser jag mig böra

förorda civilförsvarsstyrelsens linje, enligt vilken statsbidraget liksom f. n.

skall utgöra 2/3 av detta belopp och kommunandelen i den icke räntebärande

kapitalinsatsen sålunda utgöra 1/3. Det bör framhållas, att skillnaden

mellan denna linje och skyddsrumsutredningens icke är stor — det

rör sig blott om 1/12 av nyssnämnda insats. För kommunernas del innebär

det alltså en förhållandevis ringa merbelastning utöver vad som skulle vara

fallet om utredningens förslag godtoges. Jag vill vidare understryka att

efter förstatligandet av civilförsvarets administration 1948 skyldigheten att

svara för en del av kostnaderna för de allmänna skyddsrummen är den

enda väsentliga ekonomiska skyldighet med avseende å civilförsvaret, som

alltjämt ligger kvar på kommunerna. Det synes då icke finnas skäl att

generellt minska denna andel.

Bestämmelsen i 48 § civilförsvarslagen, som för särskilda fall medger

högre statsbidrag än det normala, bör emellertid enligt min mening bibehållas

oförändrad. Det bör nämligen finnas möjlighet att då kostnaderna

för visst skyddsrum eller viss typ av skyddsrum beräknas bliva särskilt

höga från fall till fall medgiva högre statsbidrag än 2/3 av nettokostnaden.

Några remissinstanser ha påpekat att det förhållandet att betongskyddsrum

vore väsentligt dyrare än bergskyddsrum generellt motiverade högre

statsbidrag för betongskyddsrum. En särskild regel därom synes dock ej

erforderlig, då dylika fall på rättvist sätt kunna regleras genom tillämpning

av 48 §.

Vad jag nu anfört har företrädesvis tagit sikte på det fall, att allmänt

skyddsrum anordnas såsom fullträffskyddsrum. I den mån ett allmänt

skyddsrum av normaltyp har fredsanvändningsvärde bör givetvis detta

värde frånräknas före bestämmandet av statsbidrag enligt de nyss förordade

normerna. Statsbidraget bör även här alltjämt utgöra 2/3 av nettokostnaderna.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

I närmast föregående avsnitt har framhållits att enskild fastighetsägare

bör ha möjlighet att efter särskild prövning övertaga ansvaret för inrättandet

av ett fullträffsäkert skyddsrum. Det har satts i fråga att kommunen

i ett sådant fall icke alls skulle deltaga i kostnaderna för skyddsrummet.

Jag kan icke dela denna uppfattning. Om ansvaret för anordnande av

fullträffskyddsrum överlämnas till enskild person, får denne rätt att i

fredstid oinskränkt utnyttja utrymmet. Det är således fredsanvändningen

som här är det väsentliga. Kommunen blir befriad från besväret att anlägga

skyddsrummet och undgår därjämte den ekonomiska risk som fredsanvändningen

alltid måste föra med sig. Kommunen behöver icke heller

investera medel för fredsanvändning. Det kan därför vara till fördel för

kommunen om en enskild vill påtaga sig att inrätta fullträffskyddsrum.

Det synes alltså ej finnas skäl för att kostnaderna utöver fredsanvändningsvärde

i ifrågavarande fall skulle fördelas annorlunda än om kommunen

i egen regi anordnar fullträffskyddsrum.

IV. Specialmotivering.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits i det föregående, har inom

inrikesdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536). I förslaget ha även upptagits vissa ändringar

i och tillägg till civilförsvarslagen, vilka påkallats av civilförsvarsstyrelsen

i skrivelse den 18 januari 1951. Över nämnda skrivelse har överståthållarämbetet

efter hörande av civilförsvarschefen i Stockholm avgivit

yttrande.

I det följande skall det inom inrikesdepartementet upprättade förslaget

behandlas paragrafvis. Härvid skall även beröras vissa av skyddsrumsutredningen

väckta frågor av mera speciell karaktär, som icke synas böra föranleda

ändring i lagen.

0 §.

Civilförsvarschef och ställföreträdare för denne utses enligt andra stycket

i denna paragraf av länsstyrelse.

Civilförsvarsstyrelsen anför i sin skrivelse den 18 januari 1951.

1950 års riksdag biföll ett i samma års statsverksproposition framlagt

förslag om att för uppdraget såsom civilförsvarschef i Stockholms civilförsvarsområde

på personalförteckningen för personalen inom civilförsvarsområdenas

administration skulle upptagas en tjänst i lönegrad Ce 33, att

inrättas från och med den dag, då den nuvarande befattningshavaren avginge.

Då denna tjänst bör tillsättas av Kungl. Maj:t, synes en ändring av

6 § andra stycket civilförsvarslagen vara erforderlig. Civilförsvarsstyrelsen

vill därför föreslå, att 6 § andra stycket civilförsvarslagen avfattas på följande

sätt: »Civilförsvarschef och ställföreträdare utses, där ej Konungen

för visst fall annorlunda bestämmer, av länsstyrelsen.»

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj ris proposition nr 176.

Överståthållarämbetet har intet att erinra mot civilförsvarsstyrelsens förslag.

Civilförsvarschefen i Stockholm anser att ändringen även bör avse entledigande

av civilförsvarschef.

Departementschefen.

På de av civilförsvarsstyrelsen anförda skälen tillstyrkes styrelsens förslag

till ändring av 6 § andra stycket. Någon anledning att, såsom ifrågasatts,

i lagen reglera vem som skall entlediga civilförsvarschef torde ej föreligga.

18 §.

Enligt 37 § civilförsvarskungörelsen åligger det den, som är inskriven i

allmänna civilförsvaret, att vid ombyte av bostad ofördröj ligen göra anmälan

om sin nya adress hos civilförsvarschefen. Underlåtenhet att fullgöra

detta åliggande är emellertid icke straffbelagd.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår i sin skrivelse den 18 januari 1951, att bestämmelsen

utbrytes ur civilförsvarskungörelsen och införes i lagen samt

att en bestämmelse om straff vid underlåtenhet att efterkomma anmälningsskyldighet

även intages i lagen. Till motivering anföres.

Enligt vad civilförsvarsstyrelsen erfarit av länsstyrelserna förekommer

det i stor utsträckning, att den sålunda stadgade anmälningsskyldigheten

icke iakttages. Detta förhållande vållar civilförsvaret stort ohägn och är

betänkligt ur allmän beredskapssynpunkt. Ett stävjande, åtminstone i viss

grad, av underlåtenheten torde kunna ske därigenom att myndigheterna

erhålla möjlighet att beivra densamma liksom fallet är inom det militära

vid motsvarande underlåtenhet (jämför 37 § värnpliktslagen).

Överståthållarämbetet tillstyrker förslaget och föreslår att även bestämmelsen

i 39 § sista stycket civilförsvarskungörelsen om skyldighet för i

verkskydd och hemskydd inskrivna att vid ombyte av anställning resp. bostad

underrätta civilförsvarschefen därom överföres till lagen och att

underlåtenhet att fullgöra underrättelseskyldigheten straffhelägges. Civilförsvarschefen

i Stockholm upplyser att inom Stockholms civilförsvarsområde

högst 50 procent av i civilförsvaret inskriven personal gör adressanmälan

vid ombyte av bostad.

Departementschefen.

Ur beredskapssynpunkt är det betydelsefullt, att civilförsvarschef snabbt

kan inkalla personalen inom allmänna civilförsvaret. Detta försvåras avsevärt

om färska adresser på denna personal icke äro tillgängliga. Föreskriften

i civilförsvarskungörelsen om adressanmälan vid ombyte av bostad synes

icke efterlevas. Jag kan därför tillstyrka civilförsvarsstyrelsens förslag

att ifrågavarande föreskrift överföres till lagen och att underlåten adressanmälan

belägges med straff. Däremot kan jag icke biträda överståthållarämbetets

förslag att vidtaga motsvarande åtgärder beträffande anmälnings*

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

skyldigheten för i det särskilda civilförsvaret inskrivna. Då den lokala ledningen

i allmänhet torde ha sådan personlig kontakt med de olika inskrivna,

att den även utan anmälan får vetskap om flyttningen, lär en lagbestämmelse

av föreslagen innebörd icke vara nödvändig för att göra verkoch

hemskyddets beredskap effektiv.

Den ifrågavarande bestämmelsen i 37 § civilförsvar skungörelsen torde

lämpligen böra upptagas i ett nytt andra moment i lagens 18 §. Straffbestämmelsen

behandlas under 89 §.

22—23 §§.

I nu gällande utformning innehålla dessa paragrafer bestämmelser om

allmänna skyddsrum. I fråga om innehållet i dessa bestämmelser hänvisas

till lagtexten och till den redogörelse som förut lämnats (s. 16). Här må

endast nämnas att enligt 22 § tredje stycket skall i organisationsplanen

bestämmas, i vilken omfattning allmänna skyddsrum skola finnas. Enligt

10 § i lagen fastställes organisationsplan av länsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsen

kan emellertid med stöd av 23 § tredje stycket civilförsvarskungörelsen

föreskriva, att organisationsplan i visst eller vissa hänseenden skall

underställas styrelsen för godkännande.

Bestämmelser om enskilda skyddsrum finnas f. n. i 24— 27 §§ civilförsvarslagen.

Vissa i 24 § 1 mom. angivna anläggningar skola inom område

eller å plats, där enligt organisationsplanen särskilt civilförsvar skall vara

organiserat, förses med enskilt skyddsrum.

Skyddsrumsutredningen. I utredningens förslag skiljes icke längre mellan

allmänna och enskilda skyddsrum. Det bör enligt förslaget ankomma på

Kungl. Maj :t att med hänsyn till orternas mer eller mindre utsatta läge

pröva, om överhuvudtaget skyddsrum skola finnas. Bestämmelse härom

har upptagits i 22 § första stycket utredningens lagförslag. Förut har

nämnts efter vilka riktlinjer enligt utredningens mening Kungl. Maj :ts

prövning bör ske. Utredningen framhåller, att prövning kan avse att bestämma,

om skyddsrum skola finnas för såväl civilbefolkningen som det

allmänna civilförsvaret eller för endast det sistnämnda. Utredningen fortsätter.

Den omfattning, vari skyddsrum skola finnas inom orterna, anges i organisationsplanerna

för det sammantagna skyddsbehovet. Av planerna skall

också framgå av vilken beskaffenhet skyddsrummen skola vara och beträffande

fullträffskyddsrum var de skola vara belägna. Organisationsplanerna

förutsättas i dessa delar bli underställda civilförsvarsstyrelsen.

Enligt 23 § utredningens lagförslag skall skyddsrum vara anordnat såsom

fullträffskyddsrum eller husskyddsrum. Paragrafen upptager närmare

bestämmelser om dessa båda skyddsrumstypers beskaffenhet, vilka i huvudsak

redovisats i det föregående under II. Den motsvarar 23 och 26 §§

gällande lag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Utredningen föreslår att i en 25 § införas bestämmelser om det antal

personer, för vilka fullträffskyddsrummen skola inredas. Vid anordnande

av sådana skyddsrum skall enligt paragrafens första stycke iakttagas, att

skyddsrum inom område av huvudsakligen bostadskaraktär tillfälligt skall

kunna hysa så många personer, som beräknas under fred i allmänhet vistas

inom det område för vilket skyddsrummet är avsett, samt att skyddsrum

inom område av annan karaktär tillfälligt skall kunna hysa så många

personer, som kunna antagas under krig i allmänhet samtidigt besöka eller

vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom det område för vilket

skyddsrummet är avsett. Paragrafens andra stycke stadgar, att fullträffskyddsrum

i övrigt skall inrättas på sådant sätt, att varaktiga uppehållsplatser

kunna iordningställas för så många personer, som kunna antagas

under krig kvarstanna inom det område för vilket skyddsrummet är

avsett.

Remissyttrandena.

Frågorna om hos vem rätten bör ligga att bestämma var skyddsrum

skola finnas samt om detaljplanläggningen av skyddsrumsbyggandet ha

berörts i flera yttranden. Länsstyrelsen i Hallands län vänder sig mot att

kommittéförslaget beträffande den omfattning, vari skyddsrum skola finnas

inom området, hänvisar till organisationsplanen. Länsstyrelsen anser

att de nu gällande bestämmelserna i detta avseende äro mera vägledande

för den, som av lagen söker kunskap om skyldighet att anordna skyddsrum.

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår, att Kungl. Maj:ts bestämmanderätt

i fråga om skyddsrumsbyggandets omfattning endast skall avse de fullträffsäkra

skyddsrummen och att eljest skyddsrum skola anordnas inom

område och å plats, där enligt organisationsplanen särskilt civilförsvar skall

vara organiserat. Civilförsvarschefen i Katrineholm anser att organisationsplanen

bör upptaga de områden, där skyddsrum skola finnas, samt vidare

uppgift om skyddsrummen skola vara fullträffsäkra eller icke men att planen

i sistnämnda del bör fastställas av Kungl. Maj :t.

Flera remissinstanser bl. a. järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen ha anfört

synpunkter på planläggningen i detalj av skyddsrumsbyggandet och på

tillkomsten av organisationsplanens bestämmelser härutinnan.

Rikshemvärnschefen föreslår sådan ändring av 22 §, att därav uttryckligen

framgår att skyddsrummen äro avsedda även för hemvärnet. Bestämmelsen

om att skyddsrum skola finnas åt dem, som omhändertagas vid av

allmänna civilförsvaret anordnad anstalt, borde ändras till att avse av allmänna

civilförsvaret utnyttjad anstalt. Till motivering härför anföres bl. a.

Fn samförläggning av hemvärnet till vissa skyddsrum skulle i vissa orter

och under vissa lägen bättre tillgodose de krav på beredskap m. in., som

hemvärnets uppgifter medföra. En dylik anordning behöver icke rubba

principen att hemvärnsmännen i största möjliga utsträckning skola kunna

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

fullgöra sitt civila arbete. Den förutsätter emellertid att vid skyddsrumssystemets

planering och utbyggnad hänsyn även tages till hemvärnets speciella

uppgifter och behov, vilket nödvändiggör en samverkan med vederbörande

militära myndigheter (närmast fobef).

Hemvärnet är för sin sjukvård i viss utsträckning hänvisat till civilförsvarets

sjukvårdsorgan. I personalbesparande syfte är en ytterligare samordning

av hemvärnets och civilförsvarets sjukvård under planläggning.

Denna samordning innebär bl. a. att på sina håll civilförsvaret då så erfordras

och är möjligt även skall kunna utnyttja hemvärnets egna sjukvårdsorgan.

Överbefälhavaren anser att hemvärnschefens förslag bör uppmärksammas,

då skyddsrumsbehovet i krig beräknas.

Departementschefen.

Tidigare har förordats, att den nuvarande termen »allmänt skyddsrum»

skall bibehållas såsom en sammanfattande beteckning för följande tre olika

kategorier skyddsrum 1) skyddsrummen för det allmänna civilförsvaret och

för dem som omhändertagas vid civilförsvarets anstalter; 2) skyddsrummen

för vägfarande och andra som uppehålla sig på allmän plats de s. k.

offentliga skyddsrummen; samt 3) de fullträffsäkra skyddsrummen för

civilbefolkningen.

Någon klar gräns mellan dessa olika kategorier finns icke. Så är det t. ex.

självfallet intet som hindrar att ett skyddsrum för civilbefolkningen till

en del avses och inredes för det allmänna civilförsvaret. Några särskilda

skyddsrum för trafikanter (offentliga skyddsrum) förutses ej i utredningens

förslag. Utredningen torde mena, att trafikanternas skyddsbehov skall

tillgodoses genom de fullträffsäkra skyddsrummen för civilbefolkningen.

I den mån sådana inrättas kpmmer detta också att bli fallet. I övrigt kommer

det emellertid alltjämt att finnas behov av skyddsrum för trafikanter

och jag har också redan förut uttalat mig för att dessa skyddsrum skola

anordnas även i fortsättningen i mån av behov, lämpligen i de orter, som

skola förses med skyddsrum för det allmänna civilförsvaret.

Utredningen har föreslagit att sådana skyddsrum även då de icke göras

fullträffsäkra, skola anordnas endast inom områden, som bestämmas av

Konungen, och tänkt sig att Kungl. Maj :t efter en behovsprövning skulle

fastställa var skyddsrum överhuvud skola finnas. Av vad jag anfört under

II i det föregående framgår, att jag icke kunnat ansluta mig till detta förslag

i fråga om de enskilda skyddsrummen och att sådana enligt min mening

även i fortsättningen i princip skola finnas på varje ort med särskilt

civilförsvar. I likhet med ett par länsstyrelser anser jag det icke heller påkallat

att kräva Kungl. Maj :t prövning av frågan, inom vilka orter sådana

skyddsrum för det allmänna civilförsvaret böra finnas, som icke skola vara

fullträffsäkra. Det avgörande är självfallet om orten behöver ett allmänt

civilförsvar. Detta torde bäst kunna bestämmas på samma sätt som f. n.,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

d. v. s. genom att i lagen uppräknas vissa kategorier av platser — städer,

köpingar etc. — där i män av behov skola finnas dylika skyddsrum och

att sedan den närmare omfattningen angives i organisationsplanen. 22 §

första stycket har därför i departementsförslaget bibehållits i stort sett

oförändrad. De jämkningar som skett betingas av ändringar i civilförsvarets

organisation. »Hjälpplats» har sålunda utbytts mot »förbandsplats»

och på yrkande av hemvärnschefen ha de allmänna skyddsrummen förklarats

vara avsedda även för sådana fall, då det allmänna civilförsvaret icke

själv anordnat t. ex. den förbandsplats, varom fråga är, utan endast använder

en av hemvärnet anordnad förbandsplats.

Fullträffsäkra allmänna skyddsrum böra däremot enligt vad jag tidigare

uttalat endast anordnas inom områden, som Konungen bestämmer, och i

avsnittet II har jag med sikte närmast på skyddsrummen för civilbefolkningen

angivit var sådana skyddsrum i första hand böra inrättas. I lagtexten

synes böra markeras, för vilka dessa skyddsrum äro avsedda. Ifrågavarande

befolkningskategorier torde lämpligen kunna angivas som »hela

civilbefolkningen inom särskilda större upptagningsområden». Det karakteristiska

för dessa skyddsrum i förhållande till de enskilda skyddsrummen

är nämligen att de äro avsedda icke endast för invånarna i en viss

byggnad, de arbetande i en viss anläggning eller de besökande i en samlingslokal

utan även för trafikanter och andra som kunna antagas befinna

sig inom upptagningsområdet vid flyglarm. Avgränsningen mot de enskilda

skyddsrummen, vilka ju kunna anordnas gemensamt för flera byggnader

och 4 anslutning till hamnar, järnvägsstationer och anstalter kunna bli

stora, kan synas obestämd. Detta torde dock vara av mindre betydelse då,

som nämnts, enskilda skyddsrum alltid skola anordnas i orter med särskilt

civilförsvar och en befrielse från skyldighet att inrätta dylika inom

områden med fullträffsäkra skyddsrum, regelmässigt avses skola förknippas

med ett åläggande att utgiva fastighetsägarbidrag. Och skyldigheten att

i visst fall anordna fullträffsäkert skyddsrum kan alltid i sista hand underställas

Kungl. Maj :ts prövning genoin besvär över beslutet om fastställande

av organisationsplan.

Såsom redan tidigare fastslagits bör nämligen den omfattning, vari allmänna

skyddsrum skola finnas, liksom hittills bestämmas i organisationsplanen.

Där torde även få angivas dessa skyddsrums beskaffenhet och ungefärliga

belägenhet. Bestämmelser härom ha upptagits i 22 § fjärde stycket.

De i olika remissvar framförda önskemålen om medverkan i detaljplanläggningen

av skyddsrumsbyggande! och vid upprättande av organisationsplaner

i ifrågavarande del torde, i den mån de äro befogade, få beaktas genom

tillämpningsföreskrifter. Jag erinrar om att civilförsvarskungörelsen innehåller

ett särskilt kapitel om organisationsplaner.

Vid organisationsplanens upprättande måste givetvis beaktas vad Kungl.

Maj :t föreskrivit om anordnande av fullträffsäkra allmänna skyddsrum

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

inom vissa områden. Av skäl som angivits i den allmänna motiveringen innebär

en sådan föreskrift emellertid icke, att fullträffsäkra skyddsrum

skola inrättas för hela det behov som kan föreligga inom området. I fråga

om skyddsrum för allmänna civilförsvaret och för trafikanter har i lagtexten

särskilt angivits att fullträffsäkra dylika skyddsrum endast skola

anordnas i den mån Konungen bestämmer.

Beträffande de allmänna skyddsrummens beskaffenhet måste i organisationsplanen

i första hand angivas om skyddsrummet skall vara fullträffsäkert

eller anordnas som normalskyddsrum. Den närmare innebörden

härav angives i 23 §, som icke torde fordra särskild kommentar utöver

vad som anförts i den allmänna motiveringen. Jag vill dock framhålla, att

då i enlighet med utredningens förslag fastslagits, att fullträffsäkert skyddsrum

skall skydda dels mot omedelbar träffverkan av de bomb- och projektiltyper,

vilka vid storanfall med massinsats antagas komma till användning,

dels mot övriga verkningar av alla slag av bomber och projektiler,

icke avsetts något annat än att allmänt karakterisera denna skyddsrumstyp.

Ett under alla förhållanden fullkomligt skydd torde icke gå att åstadkomma

i praktiken i varje fall icke då det gäller betongrum.

Till skyddsrummens beskaffenhet hör även storleken, närmast antalet

personer, för vilka skyddsrummet är avsett. Detta bör liksom skyddsrummets

upptagningsområde angivas i organisationsplanen. På skäl, som angivits

i den allmänna motiveringen, torde däremot några bestämmelser

härutinnan icke böra införas i lagen. Departementsförslaget innehåller därför

ingen motsvarighet till 25 § i utredningens förslag. Självfallet bör ett

skyddsrum för civilbefolkningen icke göras mindre än att det kan åtminstone

tillfälligt hysa så många personer, som kunna antagas under krig

i allmänhet vistas inom upptagningsområdet.

Vad angår hemvärnschefens förslag att i lagen särskilt skall angivas, att

skyddsrummen för det allmänna civilförsvaret även skola inrättas för hemvärnet

eller att särskilda allmänna skyddsrum skola anordnas för hemvärnet,

kan jag icke biträda detta. I den mån särskilda skyddsrumsförläggningar

av hemvärnet anses nödvändiga av militära skäl, torde sådana få

anordnas i militär regi.

24 §.

Första momentet av denna paragraf innehåller bestämmelser om var enskilda

skyddsrum skola finnas, varvid de olika anläggningar och byggnader,

som skola förses med sådana skyddsrum, uppräknats under fem punkter.

Punkt 2 avser byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del

är avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal. Punkt 5 avser

»annan anläggning eller byggnad inom vilken människor bo eller eljest

vanligen vistas, såframt länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med

hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge». Med

() - - Hihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 176.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

stöd av denna punkt ha länsstyrelserna bl. a. föreskrivit att vissa byggnader

med mindre än tre våningar skola förses med skyddsrum. I beslut

den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t för att åvägabringa likformighet mellan

dessa lokala bestämmelser förklarat hinder icke möta för länsstyrelserna

att förordna att skyldigheten att ordna enskilda skyddsrum i byggnader med

mindre än tre våningar t. v. begränsades till byggnader, innehållande minst

12 eldstäder fördelade på minst tre bostadslägenheter.

I övrigt hänvisas beträffande momentets innehåll till lagtexten och framställningen

s. 16.

Skyddsrumsntredningen. 24 § i utredningsförslaget innehåller en uppräkning

av de anläggningar och byggnader, som skola förses med eller ha tillgång

till skyddsrum. I anslutning till förslag av 1945 års civilförsvarsutredning

förordas härvid ändring i följande tre hänseenden: 1) Punkt 2,

som avser industriell anläggning vid vilken i regel minst 25 personer samtidigt

äro sysselsatta, utökas med anläggning »av mindre beskaffenhet»,

därest densamma genom sitt läge ingår i grupp av anläggningar inom vilken

i regel minst 25 personer äro sysselsatta; 2) Punkt 4 ändras till att

avse »byggnad med en sammanlagd lägenhetsyta av minst 360 kvadratmeter

som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontors- eller

affärslokal»; 3) som en komplettering till punkt 4 upptages i ett andra

stycke föreskriften, att sammanhängande radhusbebyggelse anses såsom

en byggnad.

Remissyttrandena. Vid remissbehandlingen har särskilt ändringen i punkt

4) uppmärksammats. Flera länsstyrelser, några civilförsvar schef er, civilförsvar

singenjörernas förening in. fl. anse den i punkten angivna undre gränsen

för anordnande av skyddsrum för hög. Det framhålles att gränsdragningen

skulle innebära att endast ett relativt fåtal byggnader utom i de

större städerna skulle bliva försedda med skyddsrum. I flera av yttrandena

föreslås att som norm i stället angives att byggnaden innehåller minst 12

eldstäder, fördelade på minst tre bostadslägenheter, vilket uppgives motsvara

nuvarande praxis, tillkommen på grund av föreskrifter med stöd av

punkt 5. I den mån undre gränsen angives i kvadratmeter lägenhetsyta

har som gräns föreslagits 220 m2 (civilförsvarschefen i Stockholm), 250 in2

(länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län) och 275 in2 (civilförsvarschefen

i Bodafors). Länsarkitekten i Norrbottens län anser att i stället för »lägenhetsyta»

bör användas termen »våningsyta».

Svenska teknologföreningen kritiserar bestämmelsen, åt! sammanhängande

radhusbebyggelse skall anses såsom en byggnad. Denna regel syntes

vara befrämjande varken för en sund utveckling av bostads- och byggnadsformer

eller för skyddsrumsfrågans tillfredsställande lösning. Byggnadsnämnden

i Göteborg anser att bestämmelsen bör så ändras att det blir uteslutet

att ett hus betungas med skyddsrum till förmån för övriga.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Departementschefen. Enligt utredningens förslag skulle den nuvarande

generella skyldigheten att inom område med särskilt civilförsvar anordna

enskilda skyddsrum i vissa i 24 § uppräknade anläggningar och byggnader

upphöra och i allmänhet ersättas med en skjddighet att för dessa anläggningar

och byggnader erlägga ett bidrag till kostnaderna för fullträffskyddsrum.

Paragrafen skulle alltså framför allt få betydelse såsom underlag

för sistnämnda skyldighet. Med den av mig förordade linjen bibehåller

däremot 24 § sin nuvarande uppgift att angiva i vilka fastigheter enskilda

skyddsrum skola anordnas.

Ett par av de punkter, under vilka dessa fastigheter uppräknas, borde

enligt utredningens mening ändras. I fråga om punkt 2) har jag härvid

intet att erinra mot utredningens förslag i sak. Beträffande åter punkt 4)

så har detta förslag kritiserats i flera remissvar, då det upptagit en sammanlagd

lägenhetsyta av 360 in2 som undre gräns för att en byggnad med

bostads-, kontors- eller affärslokaler skall förses med skyddsrum. Det vill

också synas som om denna gräns vore alltför högt beräknad i jämförelse

med den ordning som f. n. tillämpas med stöd av särskilda föreskrifter. Det

synes emellertid överhuvudtaget vara svårt att få fram en norm, som är

generellt användbar, om gränsen skall angivas i kvadratmeter lägenhetsyta.

Med hänsyn till att bestämmelsen även avser hus med kontors- eller

affärslägenheter kan jag icke heller ansluta mig till förslaget att gränsen

skulle angivas i visst antal eldstäder och bostadslägenheter. Jag förordar i

stället att den nuvarande regeln bibehålies. I den mån denna regel ger ett

mindre tillfredsställande resultat för vissa byggnadstyper och byggnadens

läge påkallar det, torde länsstyrelsen få föreskriva inrättande av skyddsrum

med stöd av punkt 5. Den önskvärda enhetligheten länen emellan på

detta område torde liksom hittills kunna ernås genom centralt utfärdade

föreskrifter.

24 § 2 mom. torde kunna bibehållas oförändrad. I utredningens förslag

finnes motsvarande regel upptagen i 26 i; 1 inom. tredje stycket.

26 §.

Ändringen i denna paragraf är av formell natur och betingad av att som

beteckning för de nuvarande skyddsrummen av normaltyp införes termen

»normal skyddsrum».

28 §.

Denna paragraf innehåller f. n. regler om rätt för länsstyrelse att medgiva

undantag från bestämmelserna om anordnande av skyddsrum. Bl. a.

föreskrives, att undantag kan medgivas i den mån det kan ske utan eftergivande

av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Detta stadgande synes även kunna utnyttjas för generella dispenser för de

minst utsatta orterna bland dem, som skola ha särskilt civilförsvar. Dispensrätten

har emellertid begränsats till all avse endast bestämmelserna om

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

anordnande av skyddsrum som normalskyddsrum. Har Kungl. Maj :t bestämt,

att fullträffsäkra skyddsrum skola finnas inom visst område, bör

nämligen länsstyrelsen icke kunna meddela generellt undantag härifrån.

Däremot bör det vara möjligt för Kungl. Maj:t eller, efter särskilt bemyndigande,

civilförsvarsstyrelsen att dispensera från föreskrifterna om fullträffsäkert

skyddsrums beskaffenhet. Ett stadgande härom har upptagits i

ett nytt andra stycke.

Jag har tidigare vid behandlingen av frågorna om kostnader och kostnadsfördelning

förordat införande av en befogenhet för länsstyrelse att

befria ägaren till en byggnad från skyldigheten att där inrätta enskilt

skyddsrum. Bestämmelser härom ha upptagits i 59 § 2 inom. departementsförslaget.

Förutsättningen skulle i princip vara att byggnaden låg inom

upptagningsområdet för ett färdigt eller planerat fullträffsäkert skyddsrum

för civilbefolkningen och husägaren skulle i stället bli skyldig att

bidraga till kostnaderna för detta. Denna befogenhet för länsstyrelserna

bör självfallet vara primär i förhållande till dispensrätten enligt 28 § första

stycket. Göres en ansökan om undantag jämlikt sistnämnda lagrum bör

därför länsstyrelse undersöka, om ej befrielse kan och bör medgivas enligt

59 § 2 mom. Först om detta icke anses böra ske, bör det komma i fråga

att meddela undantag enligt 28 § t. ex. från bestämmelserna om skyddsrummets

beskaffenhet. Det torde få ankomma på civilförsvarsstyrelsen att

utfärda anvisningar för prövningen av dessa dispensärenden.

29 §.

Enligt denna paragraf äger Konungen för särskilda fall förordna, att

skyddsrum skall fylla större krav på skyddsförmåga och utrymme än vad

som följer av bestämmelserna i lagens skyddsrumskapitel. Med stöd härav

kan sålunda redan f. n. föreskrivas att ett skyddsrum skall göras fullträffsäkert.

Såsom framgår av det förut anförda (s. 17) äger en fastighetsägare,

som får ett sådant åläggande i fråga om ett enskilt skyddsrum, rätt till

viss ersättning av statsmedel.

Skyddsrumsutredningen föreslår, att 29 § upphäves. En viss motsvarighet

till denna paragraf utgör emellertid 59 § 3 mom. i utredningens förslag.

Där stadgas, att om fullträffskyddsrum skall anordnas enbart för tillgodoseende

av skyddsbehovet vid viss anläggning eller byggnad, så är ägaren,

efter Konungens förordnande pliktig att inrätta, utrusta och underhålla

skyddsrummet. Statsbidrag avses skola utgå för kostnader utöver fastighetsägarbidrag

och fredsanvändningsvärde. — Till motivering anföres.

I fall, som avses i 59 § 3 mom., huvudsakligen större industrier som ha

karaktären av s. k. krigsindustri, bör skyddsrumsfrågan ses såsom en industriens

och det allmänna försvarets angelägenhet utan direkt samband

med kommuns skyldighet att anordna skyddsrum. Så är exempelvis fallet,

om skyddsrum skall finnas speciellt för viss industri och andra än i industriföretaget

sysselsatta av olika skäl ej äga tillträde till skyddsrummet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Skyddsrumskostnaden blir då en belastning, som helt sammanhänger med

krigsproduktionen och som motiverar, att kostnaderna bestridas av staten

till den del de icke motsvaras av fredsanvändningsvärde och fastighetsägarbidrag.

Samma förfaringssätt kan också vara motiverat i andra fall,

exempelvis beträffande större trafikanläggningar och i samband med sjukhusvårdens

ordnande vid krig.

Departementschefen. Det torde även i fortsättningen behövas en bestämmelse,

som möjliggör för Kungl. Maj :t att i särskilda fall bestämma att

enskilda skyddsrum skola göras fullträffsäkra. Med hänsyn härtill har

29 § bibehållits i departementsförslaget, såvitt den avser enskilda skyddsrum,

med den jämkningen att förordnande enligt paragrafen kan meddelas

då skäl därtill äro. Härigenom blir det möjligt att vid t. ex. en

industri- eller trafikanläggning eller ett sjukhus få ett fullträff säkert

skyddsrum till stånd mot det att staten ersätter vissa kostnader. Bestämmelsen

kommer sålunda att fylla samma uppgift och får i stort sett samma

sakliga innebörd som den av utredningen föreslagna regeln i 59 § 3 mom.

30 §.

Paragrafen reglerar i sin gällande lydelse skyddsrums nyttjande under

fred. I fråga om den närmare innebörden hänvisas till lagtexten.

Skyddsrumsiitredningen föreslår, att bestämmelserna om fredsanvändning

förenklas genom att i paragrafen endast stadgas dels att skyddsrum

skall inrättas på sådant sätt att det om möjligt kan nyttjas under fred,

dels att föreskrifter om skyddsrums nyttjande under fred utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Remissyttrandena. Arbetarskyddsstyrelsen förordar, med tanke på bergrummen,

att paragrafen kompletteras med en erinran om bestämmelsen i

8 § arbetarskyddskungörelsen, att bergverkstad eller därmed jämförlig helt

under jord förlagd arbetslokal icke får inrättas utan styrelsens medgivande.

Yrkesinspektören i X distriktet anser att föreskrifter för skyddsrums nyttjande

under fred böra utfärdas i samråd med arbetarskyddsstyrelsen och

/eller vederbörande yrkesinspektör. Brandchefen i Stockholm ifrågasätter,

om icke paragrafen borde kompletteras med en föreskrift att skyddsrum

skall vara försett med lämpliga eldsläckningsanordningar.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser det föra för långt med en i lag fastslagen

skyldighet atl inrätta skyddsrum för fredsanvändning och föreslår

alt det endast stadgas, att skyddsrum om möjligt bör inrättas så att det

kan utnyttjas under fred.

Departementschefen. Jag har i den allmänna motiveringen i olika sammanhang

understrukit vikten av alt skyddsrumsinvesteringar i största möjliga

utsträckning göras räntebärande genom alt skyddsrummen inrättas

för fredsanvändning. En allmän erinran härom har intagits i 30 §. Avfatt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ningen har härvid på förslag av länsstyrelsen i Gotlands län uppmjukats

i förhållande till vad utredningen tänkt sig.

Närmare föreskrifter om fredsanvändningen torde få utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

I likhet med utredningen anser jag det onödigt att belasta

lagen med bestämmelser om en särskild prövning för att fredsanvändning

skall få ske. Att, såsom ifrågasatts, i själva lagen upptaga en hänvisning

till den i administrativ ordning utfärdade arbetarskyddskungörelsen,

torde ej kunna komma i fråga. Att arbetarskyddets och brandskyddets

skäliga krav skola beaktas vid fredsanvändningen är självfallet liksom att

civilförsvarsstyrelsen vid utarbetandet av anvisningar för fredsanvändning

bor samarbeta med andra berörda myndigheter.

33 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om byggnadsnämnds kontroll

över att föreskrifterna om skyddsrum efterlevas. Bl. a. stadgas, att av

by88nadsnämnd meddelat lov till nybyggnad i fråga om anläggning eller

fry&8nad, som avses i 24 § 1 mom. p. 1—3, skall av nämnden underställas

länsstyrelsens prövning i vad det rör skyddsrum.

Skyddsrumsutredningen förordar, att även byggnadslov i fråga om fullträffskyddsrum

skall underställas. Dessutom har i utredningsförslaget

gjorts vissa huvudsakligen formella jämkningar i paragrafen.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön anser att

adtingen paragrafen bör ändras så, att byggnadsnämnden har att underställa

ärendet länsstyrelsens prövning innan byggnadslov lämnas, eller också

en särskild anvisning bör lämnas åt nämnderna att avfatta sina beslut på

sådant sätt, att sökanden får full klarhet om när byggnadslovet blir slutgiltigt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län gör ett liknande förslag och anför

till motivering härav.

Rätt ofta förekommer, särskilt är detta fallet beträffande byggnadsnämnder

i mindre tätorter, att byggnadsnämnd godtagit förslag till skyddsrum,

vars planlösning eller tekniska utförande i skilda detaljer varit felaktiga

eller mindre väl genomtänkta. Dessa detaljer hava under ärendets behandling

hos länsstyrelsen fått rättas till för att länsstyrelsen skall kunna godkänna

byggnadsloven. Enär anläggningarna ofta varit påbörjade innan

rättelse kunnat ske, hava ändringarna åsamkat byggherren kostnader, som

ej behövt förekomma, därest felaktigheterna varit uppmärksammade innan

byggnadslov meddelats.

Civilförsvarscliefen i Boden framhåller, att civilförsvarschefens möjligheter

att kontrollera skyddsrumsbyggandet måste förbättras.

Departementschefen. Jag har i huvudsak intet att erinra mot de ändringar

i paragrafen, som utredningen förordat. Den av ett par länsstyrelser

framförda tanken om en förhandsgranskning från länsstyrelsernas sida

av de byggnadslovsärenden rörande skyddsrum, som skola underställas,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

diskuterades redan vid lagens tillkomst 1944 men avvisades då med hänvisning

till att länsstyrelsen var besvärsmyndighet i dessa ärenden. Med

hänsyn härtill kan jag icke nu biträda förslaget om en lagändring på denna

punkt. Det är emellertid önskvärt att byggnadsnämnderna i tveksamma

ärenden, som röra skyddsrum, på förhand taga kontakt med vederbörande

länsstyrelse så att de av länsstyrelsen i Kopparbergs län berörda olägenheterna

undvikas. Ett stöd härför gives i 84 § byggnadsstadgan.

I detta sammanhang vill jag helt allmänt understryka vikten av att byggnadsnämnderna

se till, att skyddsrumsbestämmelserna iakttagas. Särskilt

i fråga om skyddsrum vid kroppssjukhusen har, enligt vad jag erfarit,

byggnadsnämndernas kontroll varit bristfällig.

45 §.

Första momentet i denna paragraf innehåller en uppräkning av kommunernas

åligganden med avseende å civilförsvaret, fördelad på åtta punkter

betecknade a)—h). Bestämmelserna fingo sin nuvarande utformning

1948. Departementsförslaget innehåller vissa tillägg till punkterna a) och

b), vilka i det följande komma att behandlas var för sig. Paragrafen har

vidare utökats med ett tredje moment. De där upptagna bestämmelserna

om redovisning av fastighetsägarbidrag överensstämma i huvudsak med

vad utredningen förordat och torde icke behöva motiveras utöver vad som

anförts i det föregående under III.

1 mom. a).

Enligt denna punkt åligger det f. n. kommun att genom sina myndigheter

lämna civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret

som ha samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden.

Föreskriften fanns i civilförsvarslagen i dess ursprungliga lydelse.

Då 1945 års civilförsvarsutredning i sitt betänkande SOU 1947: 10 föreslog

att den ifrågavarande skyldigheten för kommunerna skulle kvarstå, fastän

administrationen i övrigt förstatligades, framhöll utredningen att skyldigheten

borde utnyttjas i större utsträckning än vad dittills varit fallet.

Utredningen tilläde.

Sålunda bör exempelvis byggnadsteknisk expertis inom städernas byggnadsväsende

kunna anlitas för liknande frågor inom civilförsvaret samt

statistiska utredningar anförtros därför lämpade kommunala organ. Den

speciella planläggningen inom sådana tjänstegrenar, som uppbyggas kring

kommunala kårer, torde likaledes böra ske under medverkan av motsvarande

kommunala förvaltningar. Biträde av här avsett slag torde liksom

hittills böra lämnas utan kostnad för statsverket.

Då det på grundval av civilförsvarsutredningens betänkande utarbetade

förslaget till ändringar i civilförsvarslagen anmäldes för remiss till lagrådet,

uttalade jag på denna punkt, att jag icke fann det oskäligt att de

normalt fungerande kommunala organen ålades i viss mån vidgade skyldigheter

att medverka vid lösandet av civilförsvarets uppgifter samt att jag

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

därför anslöt mig till vad utredningen föreslagit. Det kommunala organet

borde emellertid icke vara skyldigt att biträda i andra ärenden än sådana

som enligt organisationsplanen hänföra sig antingen enbart till den egna

kommunen eller till denna jämte annan eller andra kommuner. Riksdagen

gjorde ingen erinran mot detta uttalande.

Ändringsförslag. Med anledning av en framställning från civilförsvarsstyrelsen

om anslag till inköp från de kommunala myndigheterna av ritningar

över nybyggnader, som behövdes för att efter bombskador kunna

snabbt lokalisera skyddsrum, källargångar m. m., uttalade jag i årets statsverksproposition

(XI ht s. 380 p. 199) att medel icke borde anvisas för

detta ändamål, då det syntes självfallet att kommunen borde kostnadsfritt

tillhandahålla dessa ritningar. Jag framhöll vidare att lagen borde förtydligas

på denna punkt.

Civilförsvar sstyr elsen har i skrivelsen den 18 januari 1951 uttalat att

den ansåge att en sådan ändring vore mycket värdefull. Bestämmelsen

borde avse även andra fastigheter än nybyggnader, i den mån eivilförsvarschefen

icke har ritningar däröver och dessa ritningar äro av betydelse för

ledningen av civilförsvaret. Styrelsen föreslår, att 45 § 1 mom. a) utformas

så, att avsedda skyldigheter inbegripas i lagtexten.

I yttrande över skrivelsen har överståthållarämbetet tillstyrkt den föreslagna

ändringen med tillägg att vid densamma torde beaktas vad civilförsvarschefen

i Stockholm anfört i ärendet. Här åsyftas följande uttalande

av denne.

Ett förtydligande av kommuns skyldighet att lämna civilförsvarschef biträde

bör icke inskränka sig till att omfatta ett påpekande av skyldigheten

att tillhandahålla omnämnda ritningar. Reglering av ett dylikt specialfall

synes kunna medföra motsatt effekt än den avsedda. I stället bör

i 45 § 1 mom. a) intagas ett allmänt stadgande om kommuns skyldighet

att verkställa utredningar, överlämna ritningar och annat material samt i

övrigt lämna civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret,

som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden.

Departementschefen. Av vad som förekommit vid tillkomsten 1948 av

de nu gällande bestämmelserna om kommunernas åligganden med avseende

å civilförsvaret framgår enligt min mening otvetydigt att statsmakterna

velat giva föreskrifterna under 1 mom. a) i 45 § en vidsträckt innebörd.

Jag vill särskilt understryka vad civilförsvarsutredningen i sin utan erinran

lämnade exemplifiering anfört om att vissa utredningar borde anförtros

åt därför lämpade kommunala organ och att den speciella planläggningen

inom sådana tjänstegrenar, som uppbyggas kring kommunala

kårer, torde ske under medverkan av motsvarande kommunala förvaltningar,

allt utan kostnad för statsverket. Som exempel på dylika tjänstegrenar

kan nämnas ordnings- och bevakningstjänsten samt brandtjänsten,

vilka ju äro uppbyggda kring de kommunala polis- och brandkårerna. Här

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

äro de berörda kommunala organen sålunda skyldiga att biträda civilförsvarschefen.

Uttalandet torde emellertid kunna givas en mera generell

innebörd och innefatta alla kommunala organ med fredsmässiga uppgifter

av betydelse för civilförsvaret. Även den nu aktuella frågan om skyldighet

för kommun att tillhandahålla vissa för civilförsvaret erforderliga ritningar

och liknande material skulle härigenom lösas. Emellertid synes det i klarhetens

intresse lämpligt att sistnämnda skyldighet uttryckligen fastslås i

lagen. Härvid bör dock angivas att det endast är fråga om ett exempel.

45 § 1 mom. a) har i departementsförslaget kompletterats i enlighet

härmed.

1 mom. b).

I denna punkt fastslås kommunernas skyldighet att i enlighet med gällande

organisationsplan inrätta och utrusta allmänna skyddsrum samt vidtaga

andra byggnadsanordningar m. m. Då såsom framgår av den allmänna

motiveringen denna skyldighet bör kvarstå orubbad, behöver punkten i

denna del icke ändras.

Skyddsrumsutredningen föreslår att punkten b) kompletteras med ett

åläggande för kommun att under civilförsvarsberedskap utföra skyddsrum

och andra byggnadstekniska åtgärder avseende civilförsvaret i den omfattning

civilförsvarsstyrelsen (länsstyrelsen) bestämmer, oaktat åtgärden icke

upptagits i organisationsplanen. Till motivering anföres.

Sannolikt kunna icke alla åtgärder, som påkallas i en hastigt uppkommen

beredskaps- eller krigssituation, förutses i organisationsplanerna. Så

är exempelvis fallet om nya rön påkalla åtgärder, som icke kunnat förutses.

I den mån det icke enligt civilförsvarslagen ankommer på fastighetsägare

eller annan att utföra åtgärderna och dessa icke lämpligen kunna

åvägabringas på annat sätt, bör kommunen vidtaga desamma. — Utredningen

framhåller vidare, att om kommuns kostnader på grund härav

skulle få en omfattning, som icke kan anses överensstämma med de skyldigheter,

som normalt åvila kommunen enligt organisationsplanen, böra

kostnaderna helt eller till högre andel än den för skyddsrum och byggnadsanordningar

föreskrivna bestridas av statsmedel.

Departementschefen, .lag tillstyrker utredningens förslag om tillägg till

45 § 1 mom. b). Vad angår kostnaderna för de åtgärder, som kommun på

grund härav kan bli skyldig vidtaga, så böra de allmänna reglerna om statsbidrag

gälla. Statsbidrag bör alltså utgå med 2/3 av kostnaden eller om särskilda

omständigheter föranleda därtill efter Konungens medgivande med

större belopp.

47—48 §§.

Ändringarna i dessa paragrafer torde icke erfordra någon motivering utöver

vad som anförts i det föregående under 111.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

59 §.

1 in o in. av denna paragraf motsvarar nuvarande 59 §. Mom. 2 är

däremot nytt och innehåller den bestämmelse om befrielse från den i mom.

1 fastslagna skyldigheten att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum,

som behandlats i det föregående under III. Förutsättningen för sådan

befrielse är i första hand, att den anläggning eller byggnad, varom fråga

är, ligger inom område, som jämlikt förordnande enligt 22 § andra stycket

skall förses med allmänna skyddsrum för civilbefolkningen, samt att i enlighet

härmed i organisationsplanen upptagits ett sådant skyddsrum med

upptagningsområde innefattande anläggningen eller byggnaden. Vidare förutsättes

att fastighetsägaren gör framställning hos länsstyrelsen om befrielse.

I två fall bör emellertid som redan nämnts även utan sådan framställning

undantag kunna meddelas från skyldigheten att i samband med

nybyggnad eller därmed jämförlig ändring i befintlig byggnad inrätta nytt

enskilt skyddsrum eller utöka redan befintligt sådant. De avsedda fallen

äro: 1) fullträffskyddsrummet, inom vars upptagningsområde den ifrågavarande

anläggningen eller byggnaden ligger, är redan färdigställt; 2) att

eljest synnerliga skäl föreligga för undantag. Härmed avses t. ex. att fullträffskyddsrummet

håller på att byggas eller att åtminstone projekteringen

av detsamma börjat. Även det förhållandet att bebyggelsens struktur är

sådan, att ett enskilt skyddsrum icke skulle fylla någon uppgift, bör emellertid

kunna anses som ett sådant skäl för undantag, i varje fall om anläggningen

eller byggnaden icke ligger i utkanten av upptagningsområdet.

Avsikten är emellertid icke att länsstyrelserna skola meddela generella

dispenser för större områden. Bestämmelsen förutsätter en individuell prövning.

Det bör emellertid icke vara uteslutet att då bebyggelse kan väntas

inom vissa kvarter i en stadskärna på förhand föreskriva, att enskilda

skyddsrum ej behöva anordnas.

Frågan huruvida befrielse enligt ifrågavarande moment skall medgivas

bör prövas innan byggnadslov begäres, så att länsstyrelsens beslut i ärendet

kan företes för byggnadsnämnden.

59 a §.

Denna nya paragraf har med några smärre jämkningar överförts från

59 § 2 inom. i skyddsrumsutredningens förslag. Paragrafen, som reglerar

enskild fastighetsägares rätt att från kommunen övertaga ansvaret för inrättandet

av ett fullträffsäkert allmänt skyddsrum, har i huvudsak behandlats

i den allmänna motiveringen. Här skall endast några speciella frågor

beröras.

För att ett övertagande av huvudmannaskapet skall kunna ske fordras,

att vederbörande äger eller nyttjar den mark där skyddsrummet skall inrättas.

Med att han nyttjar marken åsyftas här i första hand, att han inne
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

har den med tomträtt eller det är fråga om sådan ofri tomt i stad, som avses

i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra.

Givetvis förutsättes även att nyttjanderätten innefattar befogenhet att

bygga eller inrätta skyddsrum av det slag, varom fråga är. Det bör ankomma

på länsstyrelsen att vid den prövning av frågan, som alltid avses skola ske,

även tillse att de rättsliga förutsättningarna äro för handen. I vissa fall

torde det vara lämpligt att inhämta markägarens medgivande.

Den som anordnar skyddsrummet bör ha rätt till bidrag från det allmänna

för anläggningskostnaderna med avdrag för skäligt fredsanvändningsvärde.

Enligt utredningens förslag skulle även anordnarens eget fastighetsägarbidrag

dragas från bruttokostnaden. Då ett sådant bidrag endast

kan komma i fråga dels då en byggnad samtidigt uppföres å området och

dels på grund av det skyddsbehov, som följer av den planerade fredsanvändningen,

synes det emellertid enklast att detta bidrag får erläggas i vanlig

ordning enligt 59 b § och utan avräkning mot det allmännas bidrag.

Vad slutligen angår avräkningen för fredsanvändningsvärdet, så åsyftas,

såsom utredningen framhållit, med skäligt fredsanvändningsvärde icke endast

själva beräkningssättet, utan också att det bör krävas, att skyddsrummet

efter förhållandena planeras så att ett skäligt värde kan utvinnas av

dess användning under fred.

59 b §.

Paragrafen, som är ny, motsvarar 60 § i utredningens förslag och innehåller

bestämmelser om fastighetsägarbidraget. Utöver vad förut redovisats

anför utredningen till motivering av sistnämnda lagrum.

Det synes av praktiska skäl motiverat, att bidragen till skyddsrumskostnaderna

erläggas av anläggningens eller byggnadens ägare redan i samband

med att anläggningen eller byggnaden slutbesiktigas, oavsett om skyddsrum

hunnit färdigställas eller ej. I fråga om andra byggnadsarbeten än dem

som utföras av staten eller under statlig ledning är byggnads tagande i bruk

beroende av slutbesiktning i den ordning, varom stadgas i 89 § byggnadsstadgan.

Beträffande byggnadsarbeten, där byggnadsnämnd icke är skyldig

att företaga slutbesiktningar, bör betalningsskyldighetens fullgörande bestämmas

till eu motsvarande tidpunkt. Att bidragen erläggas på detta tidiga

stadium befrämjar eu ändamålsenlig utbyggnad av skyddsrummen. Någon

ovisshet om tidpunkten för betalningsskyldighetens inträdande behöver icke

uppkomma, och ställande av säkerhet för dess fullgörande påkallas icke i

lika hög grad som vid betalningsskyldighet vid en senare tidpunkt. Betalningsskyldigheten

förutsättes vila å den som äger anläggningen eller byggnaden

då den slutbesiktigas och för vilkens räkning besiktningen äger rum.

Om särskilda skäl finnas för att uppskjuta betalningens fullgörande, exempelvis

på grund av svårighet att beräkna bidragets storlek, bör sådant anstånd

efter prövning kunna beviljas av länsstyrelsen. Närmare bestämmelser

härom liksom om förfaringssättet i övrigt vid bidragets uttagande utfärdas

av Kungl. Maj:t.

För särskilda fall kan befrielse från bidragsplikten ifrågakomma, varför

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

regler böra finnas även härom. Det kan tänkas att ägaren av den nyuppförda

anläggningen eller byggnaden själv vidtager sådana åtgärder, att

skyddsrumsfrågan för anläggningen eller byggnaden tillfredsställande löses.

Detta är exempelvis fallet om anläggningen eller byggnaden helt eller delvis

förlägges i berg och skyddsrumsbehovet tillgodoses därmed. Fall kunna

också tänkas förekomma, då enligt denna lags bestämmelser godtagbara

skyddsrum redan finnas. Befrielse från bidragsplikten bör kunna medgivas

av länsstyrelsen efter anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Enligt utredningens mening beröras icke 71 och 72 §§ civilförsvarslagen

angående nyttjanderättshavares bidrag till civilförsvarsåtgärder resp. bostadsrättshavares

skyldighet i sådant avseende av den här stadgade bidragsskyldigheten.

Någon ändring av nämnda lagrum föreslås därför icke.

Remissyttrandena. Stadsfullmäktige i Stockholm och Malmö m. fl. anse

det önskvärt, att fastighetsägaren förpliktigas ställa säkerhet för bidraget

före byggnadsföretagets påbörjande i likhet med vad som gäller i fråga om

gatukostnadsbidrag. Fastighetskontoret i Göteborg anser att frågan om befrielse

från fastighetsägarbidraget bör bedömas i samband med byggnadslovet.

Departementschefen. Såsom framgår av vad som anförts under III i det

föregående bör enligt min mening fastighetsägarnas bidrag till skyddsrumskostnaderna

icke som utredningen tänkt sig ordnas som ett självständigt

bidrag utan i stället anslutas till den befrielse från skyldighet att ordna normalskyddsrum

som under vissa förutsättningar kan ske enligt 59 § 2 mom.

I fråga om de särskilda bestämmelserna om fastighetsägarbidraget och

dess erläggande kan jag emellertid i huvudsak ansluta mig till utredningen.

Det synes emellertid icke vara nödvändigt att i själva lagen upptaga bestämmelser

om tidpunkten för betalningsskyldighetens inträde och dess fullgörande.

Ej heller torde, med den begränsade omfattning fastighetsägarnas

bidragsskyldighet kommer att få enligt de av mig förordade bestämmelserna,

i lagen böra införas speciella regler om ställande av säkerhet för bidragsskyldighetens

fullgörande. ''Närmare bestämmelser om bidragets erläggande,

prövning av ansökan om befrielse in. in. torde få meddelas i administrativ

ordning.

Bidragets storlek bör, såsom förut framhållits, i möjligaste mån avvägas

så att det motsvarar kostnaden för normalskyddsrum i fastigheten eller,

om det är fråga om tillbyggnad, kostnaden för att genom inrättande av

platser i sådant skyddsrum tillgodose det ökade skyddsbehov som uppstått.

Vissa generella regler torde emellertid bli nödvändiga och dessa böra

i enlighet med vad utredningen förordat lämpligen anknyta till av Kungl.

Maj :t fastställd normalkostnad per skyddsplats i sådant skyddsrum. Då

byggnadskostnaderna växla i olika delar i riket, bör det kunna komma i

fråga att fastställa olika normalbelopp för t. ex. Stockholm och Malmö.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

Däremot bör skyddsbehovets storlek i det konkreta fallet icke få inverka,

oaktat givetvis kostnaden per skyddsplats är större då skyddsbehovet endast

kräver anordnande av ett skyddsrum med ett fåtal platser än då ett mycket

stort skyddsrum måste ordnas. Här bör man i stället söka komma fram

till ett genomsnitt. Särskilda regler erfordras beträffande bidragets storlek

vad gäller undervisningsanstalter, hamnar samt vissa trafikföretag av vikt

för den allmänna samfärdseln. I fråga om kostnaderna för skyddsrum vid

dylika anläggningar gälla f. n. speciella föreskrifter i det att staten lämnar

bidrag efter samma grunder som gälla för allmänna skyddsrum. Huruvida

denna ordning bör bibehållas även i fortsättningen torde icke böra prövas

i detta sammanhang. För att lagtexten icke skall lägga hinder i vägen för

en särreglering på denna punkt, vill jag emellertid förorda en formulering,

enligt vilken fastighetsägarbidraget skall utgå med belopp högst motsvarande

normalkostnaden för skyddsrum. Ett bidrag med lägre belopp än

normalkostnaden kan även vara motiverat i det fall att bidragsplikten

ersätter endast skyldighet att utrusta eller underhålla skyddsrummet.

88 §.

Ändringen i denna paragraf torde ej kräva särskild motivering.

89 §.

I 2 m o m. av denna paragraf har införts en bestämmelse om straff för

underlåten adressanmälan enligt den nya regeln i 18 § 2 mom. och i samband

härmed har momentet omredigerats. Straffet föreslås skola utgöra

böter högst femtio kronor. Civilförsvarsstgrelsen föreslog för sin del, att

straffbestämmelsen skulle införas i 91 §, där straffet i normalfallet utgör

dagsböter eller fängelse. Då det här gäller en ren polisförseelse har detta

förslag synts mig mindre lämpligt.

Paragrafens nuvarande 3 mom. har överförts till ett nytt 4 mom. och

i stället har i förstnämnda moment upptagits en ny av civilförsvarsstgrelsen

i skrivelsen den 18 januari 1951 föreslagen föreskrift om straffansvar för

civilförsvarspliktig, som utan laga förfall underlåter att avhämta rekommenderad

postförsändelse från civilförsvarsmyndighet eller vägrar att,

då försändelse från sådan myndighet tillhandahålles honom, utkvittera

eller mottaga densamma. En motsvarande föreskrift finnes i 38 § värnpliktslagen.

Dess införande i civilförsvarslagen har förordats av civilförsvarsstyrelsen

med hänvisning till att det stundom förekommer att civilförsvarspliktiga

underlåta att utkvittera dylika rekommenderade försändelser.

Förslaget har tillstyrkts av överståtliållarämbetet och jag har för

min del intet att erinra mot bifall till detsamma. Jag förutsätter att aviseringen

av försändelserna ordnas så att det tydligt framgår, att de härröra

från civilförsvarsmyndighet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 G.

91 §.

Ändringen i denna paragraf, som föreslagits av skyddsrumsutredningen,

torde ej behöva särskilt motiveras.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Då det är av största vikt, att byggandet av fullträffsäkra skyddsrum

enligt i det föregående angivna riktlinjer snarast kan påbörjas, vill jag förorda,

att de föreslagna lagändringarna träda i kraft med ingången av

budgetåret 1951/52.

De av skyddsrumsutredningen föreslagna övergångsbestämmelserna ha

upptagits under två punkter A och B. Då bestämmelserna under B förutsätta

att de enskilda skyddsrummen skola slopas inom område med fullträffskyddsrum

— en linje, som icke biträtts i det föregående — äro endast

föreskrifterna under A av betydelse i detta sammanhang. Om dessa

anför utredningen.

I likhet med hittills gällande övergångsbestämmelser (punkt 3) böra

skärpta bestämmelser angående skyddsrums beskaffenhet eller omfattningen

av skyddsrum icke annat än i särskilda fall medföra skärpta fordringar

för redan godkända skyddsrum eller åläggande att anordna nytt

skyddsrum.

Det må anmärkas att övergångsbestämmelserna under A endast avse enskilda

skyddsrum (husskyddsrum).

Remissyttrandena. Vad vid remissbehandlingen anförts om övergångsbestämmelserna

hänför sig i allmänhet till förslaget under B. Beträffande

punkt A hemställer Sveriges industriförbund, att regeln att i särskilda fall

även den, som redan fått skyddsrum godkänt, skulle kunna underkastas

strängare bestämmelser skall utgå.

Departementschef en. Såsom torde ha framgått av vad förut anförts innebära

de nu förordade skyddsrumsbestämmelserna icke någon skärpning

i fråga om de enskilda skyddsrummens beskaffenhet och storlek. Någon

övergångsbestämmelse med undantag för redan godkända skyddsrum torde

därför icke vara erforderlig. För anläggningar och byggnader med skyddsrum,

som inrättats före ikraftträdandet av civilförsvarslagen, gäller självfallet

alltjämt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till denna. Däremot

kan den nu föreslagna jämkningen i 24 § medföra, att vissa anläggningar,

som f. n. icke behöva vara försedda med skyddsrum, skola utrustas med

sådana. Såsom utredningen synes ha förmenat, böra emellertid dessa skärpningar

icke gälla redan uppförda fastigheter. Jag vill därför tillstyrka en

övergångsbestämmelse av innebörd att dessa fastigheter undantagas, såvida

ej särskilda skäl föranleda till annat. Sistnämnda tillägg bör enligt min

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

mening finnas, särskilt med hänsyn till att en ort kan ha fält mera utsatt

läge, sedan anläggningen kom till stånd.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter att lagrådets utlåtande över förut

omnämnda inom inrikesdepartementet upprättade förslag till lag om ändring

i civilförsvar slagen den 15 juli 19bb (nr 536) måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan, bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet.

Eivor Hermansson.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Förslag

till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Härigenom förordnas, att 6, 18, 22 och 23 §§, 24 § 1 mom., 26, 28—30,

33, 45, 47, 48, 59, 88, 89 och 91 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 19441 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i samma lag skola

införas två nya paragrafer, betecknade 59 a § och 59 b §, av nedan angivna

lydelse.

(Gällande lydelse:)

6 §•

Inom civilförsvarsområde---

Civilförsvarschef och ställföreträdare

utses av länsstyrelsen.

Befattningshavare vid----—

18 §.

Civilförsvarspliktig åligger — —

— han vistas.

22 §.

Inom stad och köping samt inom

annat tättbebyggt område, som icke

är av endast ringa omfattning och

betydelse, skola i mån av behov finnas

skyddsrum, i vilka vid fientlig

(Föreslagen lydelse:)

6 §•

--- — flera ställföreträdare.

Civilförsvarschef och ställföreträdare

utses av länsstyrelsen, där ej

Konungen för visst fall annorlunda

förordnar.

--eller ställföreträdare.

18 §.

1 mom. Civilförsvarspliktig åligger

—--han vistas.

2 mo m. Den som är inskriven i

det allmänna civilförsvaret är skyldig

att vid ombyte av bostad ofördröjligen

göra anmälan om sin nya

adress hos civilförsvarschef en.

22 §.

Inom stad och köping samt inom

annat tättbebyggt område, som icke

är av endast ringa omfattning och

betydelse, så ock annorstädes, där

särskilda förhållanden det påkalla,

1 Senaste lydelse av 26, 45 och 48 §§, se SFS 1948: 432, av 30 och 47 §§, se SFS 1950: 46

samt av 33 §, se SFS 1947: 388.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

verksamhet skydd kan beredas åt

personal som har att leda eller fullgöra

tjänst i allmänna civilförsvaret,

åt dem som omhändertagas vid

hjälpplats, härbärge och annan av

allmänna civilförsvaret anordnad anstalt,

eller åt vägfarande och andra

som uppehålla sig på allmän plats

(allmänt skyddsrum).

Jämväl annorstädes skall, där särskilda

förhållanden det påkalla, allmänt

skyddsrum finnas.

Den omfattning, vari allmänna

skyddsrum skola finnas, bestämmes

i organisationsplanen.

23 §.

Allmänt skyddsrum skall vara så

beskaffat, att det åtminstone skyddar

mot splitter från bomber och

mot andra vid explosion kringkastade

föremål ävensom mot rök- och

stridsgaser samt jämväl i övrigt erbjuder

skäligt skydd mot andra

verkningar av bomber än omedelbar

träffverkan. Särskilt skall iakttagas,

att allmänt skyddsrum, som är beläget

inom eller i omedelbar närhet

7—Biliang till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse:)

skola i mån av behov finnas skyddsrum,

i vilka vid fientlig verksamhet

skydd kan beredas åt personal

som har att leda eller fullgöra tjänst

i allmänna civilförsvaret, åt dem som

omhändertagas vid förbandsplats,

härbärge och annan av allmänna

civilförsvaret anordnad eller utnyttjad

anstalt, eller åt vägfarande och

andra som uppehålla sig på allmän

plats.

I fråga om ort, som avses i första

stycket, äger Konungen föreskriva

att i orten eller viss del därav jämväl

skola anordnas skyddsrum, avsedda

för hela civilbefolkningen inom

särskilda större upptagningsområden.

I första och andra styckena avsedda

skyddsrum benämnas allmänna

skyddsrum.

Den omfattning, vari allmänna

skyddsrum skola finnas, ävensom

skyddsrummens beskaffenhet och

ungefärliga belägenhet bestämmes i

organisationsplanen med beaktande

av vad ovan i denna paragraf och i

23 § stadgas.

23 §.

Allmänt skyddsrum, som avses i

22 § andra stycket, skall vara fullträffsäkert.

Annat allmänt skyddsrum

skall inom ort eller del av

ort och i den mån, som Konungen

bestämmer, inrättas såsom fullträffsäkert

skyddsrum och eljest såsom

normalskyddsrum.

Fullträff säkert skyddsr

u m skall skydda mot omedelbar

träff verkan av de bomb- och projek1951.

1 sand. Nr 176.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

98

(Gällande lydelse:)

av byggnad, skall hava sådan hållfasthet,

att det motstår den belastning

som kan uppkomma, om byggnaden

sammanstörtar. De byggnadstekniska

anordningarna i allmänt

skyddsrum skola vara av stadigvarande

natur. Allmänt skyddsrum

skall vara försett med reservutgång.

24 §.

1 mom. Inom område----

1. hamn, järnvägsstation---

2. industriell anläggning vid vilken

i regel minst tjugufem personer

samtidigt äro sysselsatta;

3. anläggning som —

4. byggnad med--

5. annan anläggning

Vind anses ---

(Föreslagen lydelse:)

tiltyper, vilka vid storanfall med

massinsats antagas komma till användning.

Sådant skyddsrum skall

jämväl erbjuda skydd mot övriga

verkningar av alla slag av bomber

och projektiler.

Normalskyddsrum skall

erbjuda skäligt skydd mot andra

verkningar av bomber än omedelbar

träffverkan. Särskilt skall iakttagas,

att normalskyddsrum, som är beläget

inom eller i omedelbar närhet av

byggnad, skall hava sådan hållfasthet,

att det motstår den belastning

som kan uppkomma, om byggnaden

sammanstörtar.

De byggnadstekniska anordningarna

i skyddsrum, som avses i andra

eller tredje stycket, skola vara av

stadigvarande natur. Sådant skyddsrum

skall vara försett med reservutgång,

samt, där det anordnas i

byggnad, utföras på det sätt som med

hänsyn till byggnadens beskaffenhet

och läge år mest ändamålsenligt.

24 §.

--(enskilt skyddsrum):

---allmänna samfärdseln;

2. industriell anläggning vid vilken

i regel minst tjugufem personer

samtidigt äro sysselsatta ävensom

mindre anläggning än nu sagts,

därest densamma genom sitt läge

ingår i grupp av anläggningar inom

vilken i regel minst tjugufem personer

äro sysselsatta;

----tjugufem personer;

---eller affärslokal; samt

----och läge.

- — eller arbetsrum.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kunyl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

26 §.

Enskilt skyddsrum skall vara så

beskaffat som i 23 § sägs samt i övrigt

utföras på det sätt som med hänsyn

till anläggningens eller byggnadens

beskaffenhet och läge är mest

ändamålsenligt.

Enskilt skyddsrum,-----

28 §.

Därest anordnande av skyddsrum

jämlikt bestämmelserna i 22—27 §§

prövas medföra oskälig kostnad,

äger länsstyrelsen medgiva undantag

från bestämmelserna. Dylikt undantag

må ock eljest av länsstyrelsen

medgivas, i den mån det kan ske

utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

29 §.

Då syhnerliga skäl därtill äro, äger

Konungen för särskilda fall förordna,

att skyddsrum skall fylla större

krav på skyddsförmåga och utrymme

än vad som följer av bestämmelserna

i detta kapitel.

Om rätt----------

30 §.

Utan medgivande som nedan sägs

må ej skyddsrum nyttjas eller de

tekniska anordningarna däri ändras

(Föreslagen lydelse:)

26 §.

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat

såsom normalskyddsrum enligt

vad därom stadgas i 23 §.

-----annorlunda förordar.

28 §.

Därest anordnande av skyddsrum

såsom normalskyddsrum jämlikt bestämmelserna

i 22—27 §§ prövas

medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen

medgiva undantag från bestämmelserna

härom. Dylikt undantag

må ock eljest av länsstyrelsen

medgivas, i den mån det kan ske

utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen

äger medgiva undantag från bestämmelserna

i 23 § om beskaffenheten

av fullträff säkert skyddsrum.

29 §.

Då skäl därtill äro, äger Konungen

för särskilda fall förordna, att

enskilt skyddsrum skall fylla större

krav på skyddsförmåga och utrymme

än vad som följer av bestämmelserna

i detta kapitel.

— 70 §.

30 §.

Skyddsrum bör om möjligt inrättas

på sådant sätt att det kan nyttjas

under fred. Föreskrifter angående

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

på sätt som inkräktar å utrymmet

eller gör skyddsrummet mindre tjänligt

för sitt ändamål.

Medgivande lämnas av civilförsvarsstyrelsen

eller, såvitt angår

visst skyddsrum, efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar av

länsstyrelsen. Efter bemyndigande

av civilförsvarsstyrelsen må länsstyrelsen

överlämna beslutanderätten i

frågor av mindre vikt till civilförsvarschefen.

33 §.

I ort, varest skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning

av ansökan om sådant lov tillse,

att byggnadsföretaget överensstämmer

med bestämmelserna i detta kapitel

och med stöd därav meddelade

föreskrifter. I fråga om anläggning

eller byggnad som avses i 24 § 1

mom. 1—3, skall av byggnadsnämnd

meddelat lov till nybyggnad av

nämnden underställas länsstyrelsens

prövning i de hänseenden nyss sagts.

Vill någon--------

Vad i--—-------

45 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina myndigheter lämna

civilförsvarschefen biträde i sådana

frågor rörande civilförsvaret som

hava samband med de särskilda

(Föreslagen lydelse:)

skyddsrums nyttjande under fred utfärdas

av civilförsvarsstyrelsen.

33 §.

I ort, varest skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning

av ansökan om sådant lov förvissa

sig om vad som gäller med avseende

å skyddsrum för byggnadsföretaget.

Skall skyddsrum anordnas,

har byggnadsnämnden vidare

att tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer

med bestämmelserna i

detta kapitel och med stöd därav

meddelade föreskrifter. I fråga om

anläggning eller byggnad, som avses

i 24 § 1 mom. 1—3, så ock i fråga om

fullträff säkert skyddsrum skall av

byggnadsnämnd meddelat lov till nybyggnad

av nämnden underställas

länsstyrelsens prövning i de hänseenden

nyss sagts.

— statlig myndighet,

till nybyggnad.

45 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina myndigheter lämna

civilförsvarschefen biträde i sådana

frågor rörande civilförsvaret som

hava samband med de särskilda

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

101

(Gällande lydelse:)

myndigheternas verksamhetsområden;
-

b) i enlighet med gällande organisationsplan

inrätta och utrusta allmänna

skyddsrum samt vidtaga andra

byggnadsanordningar ävensom reservanordningar

för vatten-, gas- och

elektricitetsförsörjningen;

c) utföra källarmursgenombrott

d) vårda och

e) förvara och

f) tillhandahålla lämpliga — —

g) svara för — —- -—- —- ---

h) under civilförsvar sberedskap

2 mom. Där åtgärd

I den--

Vad i — —

(Föreslagen lydelse:)

myndigheternas verksamhetsområden,

varvid kommun bl. a. har att på

därom gjord framställning tillhandahålla

för civilförsvaret erforderliga

byggnadsritningar, kartor och dylikt;
b)

i enlighet med gällande organisationsplan

inrätta och utrusta allmänna

skyddsrum samt vidtaga andra

byggnadsanordningar ävensom reservanordningar

för vatten-, gas- och

elektricitetsförsörjningen, så ock

under civilförsvarsberedskap utföra

skyddsrum och vidtaga andra byggnadstekniska

åtgärder avseende civilförsvaret

i den omfattning civilförsvarsstyrelsen

eller, efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar,

länsstyrelsen bestämmer, oaktat

åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;
---

enskilda skyddsrum;

omförmälda anordningarna;

tjänstegrenarnas personal;

---inom civilförsvaret;

--anställning; samt

--annan egendom.

kostnaderna därför,

andelar därav,

nu sagts.

3 in o in. Bidrag, som ägare av

anläggning eller byggnad erlagt till

kommun jämlikt 59 b §, skall av

kommunen till två tredjedelar redovisas

till statsverket å tid som Konungen

bestämmer. Där jämlikt 48 §

högre statsbidrag utgår till kommun

för anordnande av visst skyddsrum,

skall kommunen av de på detta belöpande

fastighetsugarbidragen redovisa

häremot svarande andel.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

47 §.

För kostnad, som kommun fått

vidkännas på grund av 45 § 1 mom.

b) och c), äger kommunen erhålla

statsbidrag med två tredjedelar av

kostnadens belopp. Statsbidraget må

dock ej beräknas å högre belopp än

det vartill kostnaden skäligen kan

skattas.

Statsbidrag fastställes----

Länsstyrelsen äger-----

48 g.

Där särskilda omständigheter det

föranleda, äger Konungen medgiva,

att kommun må för kostnad, som

kommun fått vidkännas på grund av

45 § 1 mom. b) och c), erhålla högre

statsbidrag än förut stadgats.

59 §.

Ägare av anläggning eller byggnad

är pliktig att inrätta, utrusta

och underhålla enskilt skyddsrum,

som jämlikt 24 § skall finnas för anläggningen

eller byggnaden.

Innehar någon-------

(Föreslagen lydelse:)

47 §.

För kostnad, som kommun fått

vidkännas på grund av 45 § 1 mom.

b) och c) eller på grund av 59 a §,

äger kommunen erhålla statsbidrag

med två tredjedelar av kostnadens

belopp. Statsbidraget må dock ej beräknas

å högre belopp än det vartill

kostnaden skäligen kan skattas. Beträffande

skyddsrum, som inråttas

av kommun, skall härvid från kostnaden

för skyddsrummets anläggande

dragas värdet av fredsanvändningen.

Till anläggningskostnaden

skall hänföras jämväl den merkostnad,

som betingas av att skyddsrummet

utföres för fredsanvändning.

--underställas Konungen.

--- — — Konungen meddelar.

48 §.

Där särskilda omständigheter det

föranleda, äger Konungen medgiva,

att kommun må för kostnad, som

kommun fått vidkännas på grund av

45 § 1 mom. b) och c) eller på grund

av 59 a §, erhålla högre statsbidrag

än förut stadgats.

59 §.

1 m o m. Ägare av anläggning eller

byggnad är, där annat ej följer

av vad nedan stadgas, pliktig att inrätta,

utrusta och underhålla enskilt

skyddsrum, som jämlikt 24 § skall

finnas för anläggningen eller byggnaden.

-----sig åtgärden.

2 mom. Kan skyddsbehovet för

viss anläggning eller byggnad enligt

organisationsplanen tillgodoses genom

sådant allmänt skyddsrum, som

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

103

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

avses i 22 § andra stycket, äger länsstyrelsen

på framställning av ägaren

medgiva denne befrielse från skyldighet

som i 1 mom. första stycket

sägs. Har det allmänna skyddsrummet

färdigställts eller föreligga eljest

synnerliga skål för undantag, må

länsstyrelsen, ändå att framställning

därom ej skett, befria fastighetsägare

från skyldighet att i samband med

nybyggnad eller därmed jämförlig

ändring i befintlig byggnad inråtta

eller utöka enskilt skyddsrum.

Om skyldighet att i fall som nu

sagts erlägga bidrag till kostnaderna

för anordnande av skyddsrum stadgas

i 59 b §.

59 a §.

Skall ett i organisationsplanen

upptaget allmänt skyddsrum inråttas

som fullträff säkert skyddsrum

på mark, som äges eller nyttjas av

annan än kommun, må länsstyrelsen

medgiva denne att i stället för kommunen

inråtta och utrusta skyddsrummet,

därest det kan ske utan förfång

för skyddsrumsfrågans ordnande.

Anordnaren äger för sådant fall

att enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar av kommunen

utfå den del av anläggningskostnaden,

som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde.

Fördelningen av

kostnaden i fall som här avses bestämmes

av länsstyrelsen.

59 b §.

Ägare av anläggning eller byggnad,

för vilken på grund av bestämmelsen

i 59 § 2 mom. enskilt skyddsrum ej

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

88 §.

Är någon ---

89 §.

1 mom. Den som----- —

Varder någon —• —-----

2 mom. Civilförsvarspliktig, som

jämlikt 18 § kallats att inställa sig

personligen men utan laga förfall

uteblir, böte högst femtio kronor.

(Föreslagen lydelse:)

skall inrättas, utrustas eller underhållas,

skall i stället utgiva bidrag

till kommunen för skyddsrumskostnad

(fastighetsägarbidrag)

med belopp högst motsvarande normalkostnaden

för anordnande av

skyddsrum för anläggningen eller

byggnaden eller den del av densamma,

varom fråga är.

Då synnerliga skäl därtill åro,

äger länsstyrelsen att efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar

medgiva befrielse helt eller delvis

från bidragsplikt enligt första stycket.

Normalkostnad för anordnande av

skyddsrum bestämmes av Konungen,

som ock i övrigt meddelar föreskrifter

rörande beräkningen av fastighetsägarbidrag

et och dess erläggande.

88 §.

---för kostnaden.

Vad i första stycket sägs skall icke

gälla vid fullgörande av bidragsplikt,

varom stadgas i 59 b §.

89 §.

---tio kronor.

--- sin upplysningsskyldighet.

2 mom. Med böter högst femtio

kronor straffes

1. civilförsvarspliktig som jämlikt

18 § 1 mom. kallats att inställa

sig personligen men utan laga förfall

uteblir; samt

2. i allmänna civilförsvaret inskriven

civilförsvarspliktig som utan

att laga förfall föreligger underlåter

att göra adressanmålan jämlikt 18 §

2 mom.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

Har den civilförsvarspliktige laga

förfall för sin utevaro men underlåter

han att, så snart ske kan, anmäla

förfallet hos civilförsvarsmyndighet,

böte tio kronor.

3 in o in. Underlåter någon--

— med dagsböter.

(Föreslagen lydelse:)

Har den civilförsvarspliktige laga

förfall för sin utevaro i fall som

under 1. sägs men underlåter han

att, så snart ske kan, anmäla förfallet

hos civilförsvarsmyndighet, böte

tio kronor.

3 mom. Har civilförsvars pliktig

om rekommenderad postförsändelse

mottagit avi, av vilken framgår, att

försändelsen avsänts av civilförsvarsmyndighet,

och underlåter han utan

laga förfall att avhämta försändelsen,

eller vägrar civilförsvarspliktig, då

försändelse från civilförsvarsmyndighet

tillhandahålles honom, att

utkvittera eller mottaga densamma,

dömes till dagsböter.

4 in o in. Underlåter någon -— -—

—- med dagsböter.

91 §.

Med dagsböter —

1. den som

10. den som

11. den som eljest åsidosätter

föreskrift eller föreläggande, som

meddelats med stöd av denna lag

eller av Konungen meddelade tilllämpningsbestämmelser

till lagen och

ej avser åliggande, beträffande vilket

vite enligt 88 § kan stadgas.

Fälles någon —- -------

91 §.

----år straffes.

--första stycket;

anspråk; samt

11. den som eljest åsidosätter

föreskrift eller föreläggande, som

meddelats med stöd av denna lag

eller av Konungen meddelade tilllämpningsbestämmelser

till lagen och

ej avser åliggande, beträffande vilket

vite enligt 88 § kan stadgas, eller

bidragsplikt jämlikt 59 b §.

- -----egendomens värde.

Följande övergångsbestämmelser

skola gälla:

3. Har jämlikt de före denna lags

ikraftträdande gällande bestämmel
-

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

Har jämlikt de före denna lags

ikraftträdande gällande bestämmelserna

skyldighet ej förelegat att för

anläggning eller byggnad inrätta en
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

(Gällande lydelse:)

serna för anläggning eller byggnad

inrättats enskilt skyddsrum, som

blivit i vederbörlig ordning godkänt,

må ej, med mindre särskilda skäl

därtill äro, på grund av vad i 25 §

stadgas anläggningens eller byggnadens

ägare åläggas att inrätta nytt

skyddsrum eller att utöka det godkända

skyddsrummet, ej heller på

grund av stadgandet i 26 § åläggas

att vidtaga förändringar beträffande

sådant skyddsrum eller dess byggnadstekniska

anordningar.

(Föreslagen lydelse:)

skilt skyddsrum, må ej, med mindre

särskilda skäl därtill äro, på gfrund

av vad i 24 § stadgas anläggningens

eller byggnadens ägare åläggas att

inrätta skyddsrum.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

107

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 mars

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 15 mars 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

9 mars 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19H

(nr 536).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet S. O. af

Geijerstam.

Lagrådet yttrade:

6 §•

Av remissprotokollet framgår, att skälet för det föreslagna tillägget till

andra stycket är att det ansetts lämpligt, att Kungl. Maj:t tillsätter tjänsten

som civilförsvarschef i Stockholm. Avsikten med ändringsförslaget synes

alltså icke vara, att för ett civilförsvarsområde chefen och ställföreträdare

för honom vanligen skola utses av länsstyrelsen men i något visst fall,

därest förordnande därom meddelas, av Konungen. Med den avfattning

tillägget fått är emellertid en sådan tolkning icke utesluten. Lagens rätta

innebörd skulle komma till tydligare uttryck, om orden »för visst fall» utbyttes

mot »för visst civilförsvarsområde».

23 §.

Gällande lag innehåller bestämmelser hland annat därom, att allmänt

skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skäligt skydd mot

vissa verkningar av bomber.

Enligt stadgandena i andra stycket av förevarande paragraf i det remitterade

förslaget skall full träffsäkert skyddsrum skydda mot omedelbar

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

traffverkan av de bomb- och projektiltyper, vilka vid storanfall med massmsats

antagas komma till användning, varjämte sådant skyddsrum skall

erbjuda skydd mot övriga verkningar av alla slag av bomber och projektiler.

I tredje stycket föreskrives, att normalskyddsrum skall erbjuda skäligt

skydd mot andra verkningar av bomber än omedelbar träffverkan.

Däremot nämnes i detta stycke intet om verkningar av projektiler. Detta

lörhållande synes kunna verka vilseledande, då i sistnämnda stycke med

\ erkningar av bomber lärer vara avsett att jämställa verkningar av projektiler.

Ett tillägg av orden »och projektiler» efter ordet »bomber» förordas

därför.

33 §.

Då i första stycket första punkten av förevarande paragraf i den föreslagna

nya lydelsen stadgas, att byggnadsnämnden har att vid prövning

av ansökan om byggnadslov förvissa sig om vad som gäller med avseende

å skyddsrum för byggnadsföretaget, utsäges därmed ej annat än vad som

måste anses självklart. Det synes därför onödigt att tynga lagtexten med

en föreskrift av detta innehåll. Med hänsyn härtill hemställer lagrådet, att

första styckets nuvarande avfattning bibehålies, dock med det föreslagna

tillägget rörande byggnadslov i fråga om fullträffsäkert skyddsrum.

45 §.

Då under 1 mom. a) såsom exempel på biträde, som det åligger de kommunala

myndigheterna att lämna civilförsvarschefen, angives tillhandahållande

av för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och

dylikt, lärer väl därmed åsyftas icke att kommunen skall vara pliktig att

på framställning låta upprätta dylika handlingar utan allenast att skyldighet

föreligger att överlämna handlingar, som äro tillgängliga hos

nämnda myndigheter. I tydlighetens intresse synes detta böra komma till

uttryck i lagtexten, förslagsvis genom att efter ordet »tillhandahålla» inskjuta

ordet »tillgängliga».

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 17(i.

109

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, lagrådets den 29 mars

1951 avgivna utlåtande över det den 9 mars 1951 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen.

De av lagrådet gjorda erinringarna beträffande avfattningen av 6, 23 och

33 §§ avse förtydligande eller förenkling av lagtexten och torde böra iakttagas.

I det remitterade förslaget hade till 45 § 1 mom. a) fogats ett tillägg,

vari såsom exempel på biträde, som det ålåge de kommunala myndigheterna

att lämna civilförsvarschefen, angivits att de voro skyldiga att »tillhandahålla

för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och

dylikt». Lagrådet har ifrågasatt, att här i tydlighetens intresse efter ordet

»tillhandahålla» skall inskjutas ordet »tillgängliga». Jag har intet att erinra

häremot, då de kommunala myndigheternas skyldighet enligt det särskilt

upptagna exemplet endast bör avse att tillhandahålla — i original

eller kopia — byggnadsritningar, kartor och dylikt, som finnas tillgängliga

hos myndigheten. Härmed är emellertid icke sagt, att kommunens

åliggande enligt 45 § 1 mom. a) att biträda civilförsvarschefen i frågor som

ha samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden icke

kan avse även upprättande av handlingar, verkställande av utredningar

och liknande. I denna del må endast hänvisas till det i remissprotokollet

återgivna uttalandet av 1945 års civilförsvarsutredning, enligt vilket med

stöd av ifrågavarande stadgande byggnadsteknisk expertis inom städernas

byggnadsväsende bör kunna utan kostnad för statsverket anlitas för liknande

frågor inom civilförsvaret samt statistiska utredningar anförtros

därför lämpade kommunala organ.

I lagförslaget ha vidare vissa formella jämkningar vidtagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Föredraganden hemställer härefter, att det jämkade förslaget till lag om

ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19H (nr 536) måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 176. 111

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen.................................................... 1

Sammanfattning.................................................. 1

Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen.......................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 mars 1951 ........................ 14

I. Översikt av nuvarande förhållanden ............................ 16

Gällande bestämmelser ...................................... 16

Det nuvarande skyddsrumsbeståndet .......................... 17

Behovet av skyddsrumsplatser................................ 18

II. Allmänna synpunkter på och riktlinjer för skyddsrumsbyggandet ...... 18

Skyddsrumsutredningen ...................................... 18

Inledande synpunkter .................................... 18

Skyddsrumsfrågan i andra länder............................ 19

Anfallsmedel och skadeverkningar .......................... 19

Förvarningstiden ........................................ 24

Några slutsatser.......................................... 24

Skyddsrumstyper. Skyddsrummens tekniska utförande .......... 24

Skyddsrumsbyggandets omfattning .......................... 27

Riktlinjer för skyddsrumsbyggandet.......................... 30

Remissyttrandena .......................................... 32

Allmänna synpunkter...................................... 32

Anfallsmedel och skadeverkningar .......................... 33

Förvarningstiden ........................................ 35

Skyddsrumstyper. Skyddsrummens tekniska utförande .......... 35

Skyddsrumsbyggandets omfattning .......................... 35

Riktlinjer för skyddsrumsbyggandet.......................... 39

Departementschefen.......................................... 42

III. Kostnader och kostnadsfördelning .............................. 54

Skyddsrumsutredningen ...................................... 54

Beräkning av de totala skyddsrumskostnaderna................ 54

Fördelningen av skyddsrumskostnaderna...................... 55

Fredsanvändningen och värdet av denna...................... 56

Statsbidragets storlek och beräknande........................ 58

Beräkning av den årliga skyddsrumskostnaden ................ 58

Remissyttrandena .......................................... 59

Beräkning av de totala skyddsrumskostnaderna................ 59

Fördelningen av skyddsrumskostnaderna...................... 60

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

Sid.

Fredsanvändning och värdet av denna........................ 62

Statsbidragets storlek och beräknande........................ 64

Beräkning av den årliga skyddsrumskostnaden ................ 65

Departementschefen.......................................... 66

IV. Specialmotivering ....................................... 75

Departementschefens hemställan ................................ 95

Till lagrådet remitterat förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen .. 96

Utdrag av lagrådsprotokollet den 29 mars 1951 ........................ 107

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 mars 1951 109

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

116161

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 a1 i texten
  2. 1LU 1951:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19H s. 1 i texten