Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 178

1951-04-06 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:178, Kungl. Maj.ts proposition nr 178

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjning av

traktamentscrsättning, utgående enligt allmänna resereglementet

den 27 juni 1929 (nr 210), m. m.; gir

ven Stockholms slott den G april 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till förordning om höjning av traktamentsersättning,

utgående enligt allmänna resereglementet den 27 juni 1929

(nr 210),

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av den enligt allmänna resereglementet

utgående traktamentsersättningen inom samtliga traktamentsklasser med

två kronor för dag, varav mer än åtta timmar tagits i anspråk, samt

med två kronor för natt. I anslutning härtill förordas en höjning jämväl av

reservbefälstraktamentena.

1 Bihanij till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 17S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungt. Maj:ts proposition nr 17$.

Förslag

till

förordning om höjning av traktamentsersättning, utgående enligt

allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att traktamentsersättning, utgående enligt allmänna

resereglementet den 27 juni 1929, skall inom samtliga traktamentsklasser

höjas med två kronor för dag, varav mer än åtta timmar tagits i anspråk

för resa eller förrättning, samt med två kronor för natt.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17S.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förhöjning av

traktamentsersättning, utgående enligt allmänna resereglementet, m. m.

samt anför därvid följande.

I 33 § statens allmänna avlöningsreglemente finnas bestämmelser meddelade

angående vissa särskilda ersättningar, som tillkomma tjänstemän

för beräknade eller styrkta utgifter på grund av tjänsten.

Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden hänvisas

i 33 § 1 mom. avlöningsreglementet till vad därom stadgas i allmänna resereglementet

och i särskilda av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter. Nu gällande

allmänna resereglemente fastställdes den 27 juni 1929 (nr 210). Till

resereglementet höra tilläggsbestämmelser, vilka återfinnas i kungörelsen

den 30 december 1946 (nr 901).

Ersättning vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden utgår i

form av dels resekostnadsersättning, dels traktamentsersättning. Resekostnadsersättningen

motsvarar i allmänhet tjänstemannens verkliga kostnad

för färdbiljetter o. d. Traktamentsersättningen, vilken är avsedd att täcka

den merkostnad, främst för mat och logi, som förrättningen förorsakar

tjänstemannen, utgår däremot med vissa i reglementet angivna belopp, vilka

avvägts så att de antagits i allmänhet täcka nämnda merkostnad. Traktamentets

storlek är i viss mån beroende av tjänstemannens löneställning.

Tjänstemännen hänföras därför alltefter lönegradsplaceringen till fyra olika

traktamentsklasser. Traktamentsbeloppen ha höjts vid olika tillfällen, senast

från och med den 1 januari 1947.

För närvarande utgå traktamentena med de belopp, som framgå av följande

tabell.

Traktamentsklasser

För dag ......................

> natt ....................

Tillhopa för dygn

A

B

C

D

17 kronor

10 kronor

27 kronor

14 kronor

9 kronor

23 kronor

12 kronor

y kronor

20 kronor

10 kronor

7 kronor

17 kronor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Enligt i 17 § resereglementet meddelade bestämmelser skall i regel traklamentsersättning

icke utgå för dag, varav högst 3 timmar tagits i anspråk

för resa eller förrättning, eller för natt, varav högst 1 timme sålunda tagits

i anspråk. För dag, varav mer än 3 men högst 8 timmar tagits i anspråk

för resa eller förrättning, utgår traktamentsersättningen med hälften av det

i tabellen upptagna beloppet.

I anslutning till resereglementet har Kungl. Maj:t utfärdat ett stort antal

särskilda föreskrifter för olika förvaltningsområden. Dessa föreskrifter innebära

i allmänhet en begränsning av den rätt till ersättning, som skulle

föreligga enligt resereglementets bestämmelser, och gälla i regel endast vid

förrättningar inom det distrikt (län etc.), till vilket vederbörandes tjänstgöring

huvudsakligen är förlagd. Dylika föreskrifter bruka sammanföras

under den gemensamma benämningen besparingsreglementen.

Enligt 33 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente äger tjänsteman

åtnjuta tjänstgöringstraklamente under tjänstgöring å annan ort inom

riket än stationeringsorten. Sådant traktamente utgår enligt av Kungl.

Maj :t i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet meddelade föreskrit

ter. Antalet traktamentsklasser och beloppen i de olika klasserna äro

desamma, som fastställts för resetraktamentet enligt allmänna resereglementet.

Enär behov visat sig föreligga av en allmän översyn av bland annat förutnämnda

bestämmelser, tillkallades med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande

den 18 november 1949 tre sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn

av allmänna resereglementet m. m. De sakkunniga, som antagit benämningen

1949 års reseersättningskommitté, ha icke ännu slutfört sitt uppdrag.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 21 december 1950 dagtecknad skrivelse

ha Statstjänarkarteilen, Statstjänstemannens riksföi''bund och Tjänstemännens

centralorganisation gjort gemensam framställning i fråga om en höjning

av rese- och tjänstgöringstraktamentena. Häröver ha statens priskontrollnämnd

och statskontoret avgivit infordrade utlåtanden.

I omförmälda framställning ha organisationerna framhållit, att en uppräkning

av traktamentsersättningarna vid resa och vid tjänstgöring å annan

ort än den ordinarie tjänstgöringsorten verkställdes i anslutning till

den år 1947 genomförda allmänna löneregleringen för statstjänstemännen.

Sedan dess ha nya prisstegringar ägt rum, varigenom enligt organisationernas

mening traktamentenas värde betydligt försämrats. Organisationerna

ha härom anfört följande.

Sedan september 1946 har priset såväl på restaurangernas måltider som

på hotellrum ökat i betydande utsträckning. Eftersom prisstegringarna icke

varit enhetliga, är det icke möjligt -—- annat än genom mycket vittgående

undersökningar -— att exakt angiva deras genomsnittliga storlek. Det förefaller

emellertid sannolikt att de i fråga om måltider fram till hösten 1950

i varje fall uppgått till minst 10 procent och i fråga om rumspriserna fram

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

till samma lid till 15 ä 20 procent. Redan inträdda prisstegringar iå därför

anses motivera en förbättring av nu utgående traktamenten. Härtill kommer

emellertid, att den nu inledda allmänna prisstegringsvågen utan tvivel

kommer att väsentligt skärpa situationen. Ökade livsmedelspriser medföra

salunda ökade priser på restaurangmåltider, och hotellrummen torde på

grund av ökade lönekostnader, uppvärmningskostnader och anskaffningskostnader

hli dyrare. I detta sammanhang förtjänar det framhållas icke

hlott att nu gällande traktamentsbelopp äro helt otillräckliga utan även att

extra utgifter vid resor och förrättningar ofta stiga mera och i snabbare

takt än utgifterna på den ordinarie tjänstgöringsorten.

Organisationerna anse alltså, att traktamentsersättningarna böra förbättras.

I avvaktan på resultatet av det inom 1949 års reseersättningskommitté

pågående utredningsarbetet föreslå organisationerna, att förbättringarna genomföras

såsom ett provisorium, varvid samma förhöjning i kronor räknat

bör tillämpas inom alla traktamentsklasser. Motsvarande justeringar föreslås

beträffande de traktamenten, som utgå enligt besparingsreglementena.

Enligt organisationernas mening böra förbättringarna träda i kraft

snarast möjligt.

Statens priskontrollnämnd påpekar, att nämnden i samband med att nu

gällande traktamentsersättningar år 1946 fastställdes överlämnade två inom

nämndens livsmedelsbyrå upprättade promemorior över inträffade stegringar

av hotell- och restaurangpriserna under tiden september 1941—april

1946 samt tiden april—september 1946. Nämnden begränsar därför sitt utlåtande

till en redogörelse över prisutvecklingen under tiden oktober 1946—

januari 1951. Nämnden anför följande.

Samtliga restauranger fingo den 1 januari 1947 vid omsättningsskattens

avveckling reducera sina serveringspriser med cirka 5 procent.

Restauranger utan rätt till spritutskänkning ha under tidsperioden erhållit

tillstånd till generella prishöjningar med öresbelopp å vissa drycker samt

å rätter, enstaka måltider och abonnemangsmåltider. Prishöjningen kan

beräknas uppgå till mellan 15 och 24 procent, beroende på de olika restaurangernas

skiljaktiga prislägen. Utöver dessa generella prishöjningar har

nämnden efter enskilda framställningar medgivit ett betydande antal restauranger

prishöjningar med varierande belopp. Det är dock icke möjligt

att närmare precisera den verkan dessa prishöjningar kunna ha haft på

prisnivån inom branschen.

Restauranger med rätt till spritutskänkning ha erhållit tillstånd till generella

procentuella prishöjningar, som för restauranger i privat ägo och

för de allmänna restaurangbolagens tredjeklassrestauranger utgöra omkring

10 procent och för sistnämnda bolags första- och andraklassrestaurangcr

omkring 15 procent. Även spritrestaurangerna ha erhållit tillstånd till prishöjning

efter individuella framställningar. Den 19 april 1950 medgavs för

dem viss prisfrihet och i januari 1951 ha de undantagits från prisstoppet

utorn i vad gäller läskedrycker. Något uttalande om prisutvecklingen sedan

prissättningen blev fri kan ännu icke göras. Enligt vad som uppgivits för

nämnden torde emellertid priserna ha höjts med i genomsnitt ungefär 10

procent.

Vad beträffar rumspriser ha de hotell, som drivas av de allmänna restaurangbolagen,

erhållit generella tillstånd till prishöjningar, vilka kunna beräknas

uppgå till omkring 21 procent. För hotell i privat ägo har något ge
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj tis proposition nr 178.

nerellt tillstånd till prishöjning icke lämnats, men efter individuella ansökningar

ha medgivits prishöjningar, som kunna beräknas ha medfört en generell

höjning av prisnivån på området med i runt tal 10 procent.

Sedermera har priskontrollnämnden anmält, att nämnden med giltighet

från och med den 12 februari 1951 beviljat hotellen och pensionaten en höjning

av stoppriserna för rum med 7,5 procent.

Statskontoret anser, att de sedan oktober 1946 inträdda stegringarna i hotell-

och restaurangpriserna otvivelaktigt i och för sig kunna motivera eu

höjning av nu utgående traktamenten. Statskontoret erinrar emellertid, att

arbete nu pågår med en översyn av resereglementets bestämmelser, vilken

översyn enligt vad ämbetsverket under hand erfarit kunde beräknas bli

slutförd under hösten 1951. Då frågan om traktamentenas storlek nära

sammanhänger ined villkoren för deras utgående, synas enligt statskontoret

övervägande skäl tala för att spörsmålet om avvägningen av traktamentsbeloppen

upptages vid nämnda utredningsarbete. Statskontoret ifrågasätter

därför, om icke — i avvaktan på slutförandet av denna särskilda utredning

— de nu utgående traktamentsbeloppen böra kvarstå oförändrade.

I vart fall anser ämbetsverket, att dagtraktamentet icke bör undergå någon

ändring, enär storleken av detta traktamente torde möjliggöra för förrättningsmännen

att även efter prishöjningarna genom viss återhållsamhet få

täckning för uppkommande merutgifter. Däremot synas statskontoret de

reella förutsättningarna för befattningshavarna att genom egna åtgöranden

hålla utgifterna för hotellrum nere vara avsevärt mera begränsade. En höjning

av nattraktamentet synes dock enligt statskontorets mening kunna begränsas

till en krona i samtliga traktamentsklasser. Tillräckliga skäl att i

detta sammanhang företaga någon ändring i de s. k. besparingsreglementelta

anser statskontoret icke föreligga.

Vid förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer — Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund, Sueriges akademikers centralorganisation

och Tjänstemännens centralorganisation — har den i framställningen

berörda frågan om höjning av traktamentenas belopp upptagits

till behandling. Därvid har den 3 april 1951, under förutsättning av riksdagens

godkännande, med Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund

och Tjänstemännens centralorganisation träffats en överenskommelse av

innebörd, att traktamentsersättning, som utgår enligt allmänna resereglementet,

inom samtliga traktamentsklasser höjes med två kronor för dag,

varav mer än åtta timmar tagits i anspråk, samt med två kronor för natt.

Höjningen bör enligt överenskommelsen ske snarast, om möjligt redan från

och med den 1 maj 1951.

Sveriges akademikers centralorganisation har förklarat sig av principiella

skäl icke kunna biträda överenskommelsen.

Departementschefen. Såsom framgår av statskontorets utlåtande i ärendet

kunna vissa betänkligheter anföras mot att under pågående översyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

lare i lönegrad Ma 6 och löjtnanter (motsvarande) samt 6 kronor till förvaltare

i lönegrad Ma 8 och officer i lägst kaptens grad (motsvarande).

Det synes mig skäligt, att dessa belopp, med beaktande av levnadskostnadsfördyringen,

höjas med 2 kronor. Härför erfordras riksdagens medgivande.

Höjningen bör genomföras samtidigt med ökningen av traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna förenämnda förslag till förordning om höjning

av traktamentsersättning, utgående enligt allmänna resereglementet

den 27 juni 1929 (nr 210),

2) medgiva, att reservbefälstraktamentena höjas med två

kronor för dygn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

K. Sandberg.

617412. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

av allmänna resereglementet framlägga förslag om en höjning av traktamentsersättningarna.

Denna översyn avser visserligen huvudsakligen en teknisk

överarbelning av gällande bestämmelser, men frågan om grunderna

för traktamentenas utgående är nära sammanhängande med bl. a. spörsmålet

om traktamentenas storlek. Detta gäller framför allt storleken av traktamentsersättningen

vid resa eller förrättning, som icke tager hel dag i

anspråk.

Emellertid ha priserna inom hotell- och restaurangnäringen stigit avsevärt,

sedan de nuvarande traktamentsbeloppen fastställdes. Med hänsyn härtill

anser jag, trots nyssnämnda betänkligheter, att dessa belopp böra i viss

mån höjas.

Med beaktande av de i det föregående återgivna uppgifterna om prisstegringens

storlek synes höjningen skäligen böra uppgå till de i förenämnda

överenskommelse angivna beloppen eller således 2 kronor för dag och 2 kronor

för natt inom samtliga traktamentsklasser. Då emellertid prisstegringen

obestridligen är mindre kännbar vid resor och förrättningar, som föranleda

förrättningsmannens frånvaro från tjänstgöringsorten under blott några

timmar — ett endast till hälften reducerat traktamente utgår ju vid kortvariga

resor — anser jag att förhöjningen av dagtraktamentena icke bör

gälla vid andra resor eller förrättningar än sådana, som taga mer än 8 timmar

i anspråk.

Med hänsyn till att den föreslagna förhöjningen av traktamentsbeloppen

i avvaktan på resultatet av 1949 års reseersättningskommittés arbete får

anses ha provisorisk karaktär torde föreskrifter om beloppens förhöjning

icke böra intagas i allmänna resereglementet utan meddelas i särskild föriattning,

vilken bör träda i kraft snarast möjligt.

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet utarbetats förslag

till förordning om höjning av traktamentsersättning, utgående enligt allmänna

resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210). Förslaget torde böra föreläggas

riksdagen för godkännande.

De i tilläggsbestämmelserna till statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade föreskrifterna om tjänstgöringstraktamente torde böra ändras till

att motsvara vad sålunda föreslagits i fråga om traktamentsersättning enligt

resereglementet. Vidare böra justeringar vidtagas i de s. k. besparingsreglementena.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i dessa

hänseenden.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Centralstyrelsen för de svenska

reservofficersförbunden och Svenska reservunderofficersförbundet i

skrivelse den 24 februari 1951 hemställt, att i avvaktan på resultatet av

1949 års reseersättningskommittés arbete de reservbefälstraktamenten, som

utgå enligt 1943 års reservbefälskungörelser, måtte provisoriskt höjas med

hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna. Ifrågavarande traktamenten

utgå med för dygn räknat, 3 kronor till underbefäl (motsvarande), 4 kronor

till sergeanter och fanjunkare (motsvarande), 5 kronor till förval
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

ningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan tullen fastställts till

10 kronor för 100 kilogram för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.

Till grund för förslaget i propositionen nr 239: 1950 om sänkningen av

tullen å metanol låg en skrivelse från Sveriges kemiska industrikontor. I

denna framhölls bl. a., att metanol utgjorde en mycket viktig råvara inom

den organisk-kemiska industrien. Tullen å metanol hade tidigare uppgått

till 30 kronor för 100 kilogram men sänktes på förslag av 1906 års tullkommitté

till 20 kronor för 100 kilogram, vilket vid dåvarande tidpunkt torde

ha motsvarat mellan 20 och 25 procent av varuvärdet. Metanolpriset hade

sedan dess — i motsats till den allmänna prisutvecklingen — sjunkit avsevärt

till följd av att en mycket betydande tillverkning av metanol på syntetisk

väg ägde rum i flera länder. Tullsatsen 20 kronor för 100 kilogram motsvarade

något mer än 50 procent av importvärdet för ren metanol. De inhemska

konsumenterna av metanol hade sedan länge önskat en nedsättning

av den gällande tullsatsen, vilken icke stode i proportion till tullsatserna för

den kemiska industriens färdigprodukter.

I en den 12 mars 1951 dagtecknad skrift har Sveriges kemiska industrikontor

hemställt, att den f. n. gällande lägre tullen för metanol måtte bibehållas

för tiden t. o. m. den 30 juni 1954. Till .stöd för framställningen

åberopar kemikontoret vad kontoret anfört i den nyss angivna skrivelsen.

över kemikontorets nya framställning ha utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen,

kommerskollegium och statens priskontrollnämnd.

Generaltullstgrelsen och kommerskollegium ha hemställt, att den nuvarande

lägre tullsatsen .skall fastställas att gälla tills vidare.

Priskontrollnämnden har förklarat, att nämnden icke finner anledning

till erinran mot kemikontorets förslag.

Departementschefen. I likhet med kemikontoret och de i ärendet hörda

myndigheterna förordar jag att tulltaxan i vad den avser metanol bör bibehålla

sin ändrade lydelse jämväl efter den 30 juni 1951. Såsom jag i

tidigare sammanhang angivit torde vissa förberedelser för en allmän tulltaxerevision

komma att igångsättas inom den närmaste tiden. Då frågan

om tullen å metanol under alla förhållanden kommer att omprövas vid

denna revision, synes det icke erforderligt att giltighetstiden nu formellt

begränsas.

Fortsatt, bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från

gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för lärarpersonal vid statsunderstödda folkhögskolor och lan a1 i texten
  2. SU 1951:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av traktamentsersättning, utgående enligt allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 18 i texten