Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 54 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1951-03-30 · 73 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 72 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:182, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 54 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 54 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms

slott den 30 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 54 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om .statlig inkomstskatt; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 12 februari

1943 (nr 44) om kupongskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i nu gällande bestämmelser angående

skattskyldighet för utdelning å innehavda aktier och andelar.

Erfarenhetsmässigt ha s. k. familjebolag, å vilka överlåtits aktier och

andelar, i betydande omfattning utnyttjats för att bereda fysisk person en

icke avsedd skattelindring. För att förhindra detta föreslås att familjebolag,

vars aktier eller andelar ägas av ett fåtal fysiska personer och som utnyttjats

för ernående av obehörig skattelindring, skola — i motsats till vad

nu gäller — vara skattskyldiga för utdelning. För underlättande av aktiernas

eller andelarnas överförande från familjebolaget till dess intressenter

ha vissa övergångsbestämmelser föreslagits.

Vidare har föreslagits att reglerna om skattefrihet för utdelning skola

utvidgas att gälla aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bankeller

annan penningrörelse, och aktiebolag, som driva sjuk-, olycksfalls- eller

skadeförsäkringsrörelse, dock att skattefriheten föreslås begränsad till utdelning

å s. k. organisationsaktier. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 182.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 54 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att 54 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på

Nuvarande lydelse:

54 §.

Från skattskyldighet f r i k a 1- 1 a s:

a) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar, vilka

icke driva bank- eller annan penningrörelse

eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag,

svenska solidariska bankbolag

och svenska ekonomiska föreningar;
b)

medlem av — — — till livförsäkring.

sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

54 §.

Från skattskyldighet f r i k a 1- 1 a s:

a) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med

undantag och inskränkningar som

nedan i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar;
b)

medlem av-----till livför
säkring.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,

äga icke åtnjuta vid a)

omförmäld skattefrihet; dock att

aktiebolag eller ekonomisk förening,

som driver bank- eller annan penningrörelse,

samt aktiebolag, som

driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

äro frikallade

från skattskyldighet för utdelning å

aktier och andelar, vilka innehavas

som ett led i organisationen av sådan

bolagets eller föreningens verksamhet.

Om aktierna i svenskt aktiebo
-

1 Senaste lydelse se 1950: 308.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

3

Nuvarande lydelse:

Att personer,---samma pa
ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

lag eller andelarna i svensk ekonomisk

förening till huvudsaklig del

ägas eller på därmed jämförligt sätt

innehavas — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer och om bolaget eller föreningen

icke visar att dess vinstmedel

i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna, skall vad i

första stycket vid a) sägs äga tilllämpning

allenast såvitt avser utdelning

å aktier eller andelar, vilka

innehavas av bolaget eller föreningen

såsom ett led i organisationen av

annan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om synnerliga

skäl därtill föranleda, medgiva

bolag eller förening, som jämlikt

bestämmelserna i nästföregående

stycke skall utgöra skatt för utdelning

å aktier eller andelar, att

för viss tid åtnjuta i första stycket

vid a) omförmäld skattefrihet. Över

beslut, som riksskattenämnden meddelat

i sådant ärende, må klagan

icke föras.

Att personer, — —--samma pa
ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

I samband med ikraftträdandet av denna lag skall följande iakttagas.

Därest delägare i bolag eller förening, som på grund av bestämmelserna

i 54 § tredje stycket icke åtnjuter skattefrihet för utdelning å innehavda

aktier eller andelar, före den 1 januari 1954 av bolaget eller föreningen

förvärvar sådana aktier eller andelar till ett pris icke understigande bolagets

eller föreningens anskaffningskostnad för samma tillgångar, skall den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

omständigheten att aktiernas eller andelarnas verkliga värde vid överlåtelsen

överstiger nämnda pris icke medföra att delägaren skall anses hava

åtnjutit skattepliktig intäkt. Avyttrar delägaren sålunda förvärvade aktier

eller andelar, skall vid tillämpning av bestämmelserna om realisationsvinst

i 35 § så anses som om delägaren förvärvat tillgångarna vid tidpunkten för

bolagets eller föreningens förvärv av diesamma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägare i bolag

eller förening, som av riksskattenämnden för viss tid lämnats sådant medgivande

varom i 54 § fjärde stycket förmäles, inom två år efter utgången av

nämnda tid förvärvar aktier eller andelar varom här är fråga.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

7 §.

Från skattskyldighet---av
sedda

ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar, vilka

icke driva bank- eller annan penningrörelse

eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar;
i)

här i---hänförlig verk
samhet.

Föreslagen lydelse:

7 §•

Från skattskyldighet---av
sedda

ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undantag

och inskränkningar som nedan

i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar;
i)

här i---hänförlig verk
samhet.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,

äga icke åtnjuta vid h)

omförmäld skattefrihet; dock att

1 Senaste lydelse se 1950: 309.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

5

Nuvarande

Att personer, —

ragraf.

lydelse: Föreslagen lydelse:

aktiebolag eller ekonomisk förening,

som driver bank- eller annan penningrörelse,

samt aktiebolag, som

driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

äro frikallade

från skatteskyldighet för utdelning

å aktier och andelar, vilka innehavas

som ett led i organisationen av

sådan bolagets eller föreningens

verksamhet.

Om aktierna i, svenskt aktiebolag

eller andelarna i svensk ekonomisk

förening till huvudsaklig del

ägas eller på därmed jämförligt sätt

innehavas -—- direkt eller genom förmedling

av juridisk person -—- av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer och om bolaget eller föreningen

icke visar att dess vinstmedel

i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna, skall vad i

första stycket vid h) sägs äga tilllämpning

allenast såvitt avser utdelning

å aktier eller andelar, vilka

innehavas av bolaget eller föreningen

såsom ett led i organisationen av

annan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om synnerliga

skäl därtill föranleda, medgiva

bolag eller förening, som jämlikt

bestämmelserna i nästföregående

stycke skall utgöra skatt för

utdelning å aktier eller andelar, att

för viss tid åtnjuta i första stycket

vid h) amförmäld skattefrihet, över

beslut, som riksskattenämnden meddelat

i sådant ärende, må klagan

icke föras.

— — samma pa- Att personer,---samma pa
ragraf.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

\

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.

Därest delägare i bolag eller förening, som på grund av bestämmelserna

i 7 § tredje stycket icke åtnjuter .skattefrihet för utdelning å innehavda

aktier eller andelar, före den 1 januari 1954 av bolaget eller föreningen

förvärvar sådana aktier eller andelar till ett pris icke understigande bolagets

eller föreningens anskaffningskostnad för samma tillgångar, skall den

omständigheten att aktiernas eller andelarnas verkliga värde vid överlåtelsen

överstiger nämnda pris icke medföra att delägaren skall anses hava åtnjutit

skattepliktig intäkt. Avyttrar delägaren sålunda förvärvade aktier

eller andelar, skall vid tillämpning av bestämmelserna om beskattning av

realisationsvinst så anses som om delägaren förvärvat tillgångarna vid tidpunkten

för bolagets eller föreningens förvärv av desamma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägare i bolag

eller förening, som av riksskattenämnden för viss tid lämnats sådant

medgivande varom i 7 § fjärde stycket förmäles, inom två år efter utgången

av nämnda tid förvärvar aktier eller andelar varom här är fråga.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 12 februari 19431 om kupongskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1 §■

Skyldighet att---förvärvat

aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt

skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan

för annan, i det att han huvudsakli
-

Föreslagen lydelse:

1 §•

Skyldighet att---förvärvat

aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt

skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan

för annan, i det att han huvudsakli
-

1 Senaste lydelse se 1947: 579.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

7

Nuvarande lydelse:

gen för dennes räkning framträder

såsom ägare till aktie, å vilken utdelningen

belöper, försåvitt bulvanförhållandet

är i strid med ett enligt

lag gällande förbud eller det avser

att bereda obehörig förmån vid

taxering till statlig inkomstskatt eller

kommunal inkomstskatt.

Skyldighet att — — — statlig inkomstskatt.

1 den — — — erforderligt belopp.

Föreslagen lydelse:

gen för dennes räkning framträder

såsom ägare till aktie, å vilken utdelningen

belöper, försåvitt bulvanförhållandet

är i .strid med ett enligt

lag gällande förbud eller det avser

att bereda obehörig förmån vid

taxering till statlig inkomstskatt eller

kommunal inkomstskatt. Sådan

skyldighet skall även åligga utdelningsberättigad,

som innehar aktie

under sådana förhållanden att fysisk

person därigenom obehörigen

vinner befrielse från kupongskatt.

Skyldighet att---statlig in
komstskatt.

I den — — — erforderligt belopp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrade

bestämmelser angående beskattning av utdelning å aktier och andelar

i vissa fall, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Enligt gällande bestämmelser skall av aktiebolag och ekonomisk förening

förvärvad inkomst i princip beskattas två gånger, nämligen först hos bolaget

eller föreningen och — till den del inkomsten utdelas till bolagets

eller föreningens delägare — därefter hos dessa. Detta framgår av, å ena

sidan, föreskriften i 38 § 1 mom. kommunalskattelagen att till intäkt av

kapital räknas, bland annat, utdelning å svenska aktier och andelar i svenska

ekonomiska föreningar, och, å andra sidan, den omständigheten att reglerna

angående inkomstberäkningen för nämnda juridiska personer icke

medge rätt till avdrag för utdelning till delägarna.

I detta sammanhang må även erinras om bestämmelsen i 38 § kommunalskattelagen

att såsom utdelning från ekonomisk förening anses jämväl vad

som vid föreningens upplösning utskiftas till medlem utöver inbetald insats.

Till denna bestämmelse, som tillkommit i syfte att göra dubbelbeskattningen

av sådan förenings inkomst effektiv, saknas en direkt motsvarighet i

vad det gäller utskiftning av vinstmedel från aktiebolag som upplöses. I

stället har i förordning den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar upptagits bestämmelser av innebörd, att svenskt

aktiebolag, som utskiftar vinstmedel till delägarna, skall i anledning härav

erlägga en särskild utskiftningsskatt till staten. Det må tilläggas att reglerna

om beskattning av vinstmedel, som utskiftas från aktiebolag eller

ekonomisk förening, gälla oavsett om det utskiftade härrör av medel, som

för bolaget eller föreningen utgjort skattepliktig inkomst eller ej.

Av 2 § förordningen om statlig inkomstskatt framgår, att de nyss återgivna

stadgandena i kommunalskattelagen äga en motsvarande tillämplighet

vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

I syfte att förhindra en flerfaldig beskattning av aktiebolags och ekonomiska

föreningars inkomst har i 54 § första stycket a) kommunalskattelagen

och 7 § första stycket h) förordningen om statlig inkomstskatt föreskrivits,

att svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar äro

frikallade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar. Från denna frihet från kedjebeskattning

ha dock uttryckligen undantagits sådana bolag och föreningar, vilka driva

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Vidare bör uppmärksammas bestämmelsen i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen,

att om aktiebolag eller ekonomisk förening åtnjutit inkomst

genom sådan utdelning å aktier eller föreningsandelar, för vilken skatteplikt

enligt vad nyss sagts icke föreligger, så äger bolaget eller föreningen

ej åtnjuta avdrag för ränta å gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,

i vidare mån än som räntan överstiger utdelningen. Därest icke annat framgår

av förebragt utredning, skall jämlikt 44 § kommunalskattelagen och

anvisningarna till samma paragraf å värdehandlingarna i fråga i regel anses

belöpa lika stor del av bolagets eller föreningens hela gäld, som värdehandlingarnas

bokförda värde utgör utav bokförda värdet av bolagets eller

föreningens samtliga tillgångar.

Slutligen må erinras om bestämmelserna i förordningen den 26 juni 1933

(nr 395) om ersättningsskatt, vilka bestämmelser tillkommit i avsikt att

förhindra att vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar i syfte att bereda

delägarna skattelindring underlåta att besluta en eljest motiverad vinstutdelning.

Det nu återgivna komplexet av författningsbestämmelser har, främst under

de senaste åren, utsatts för åtskillig kritik. Sålunda har framhållits

bl. a. att den föreskrivna friheten från kedjebeskattning i avsevärd omfattning

föranlett formellt fullt lagliga transaktioner, vilka transaktioners

egentliga syfte dock uteslutande varit att ernå en av lagstiftaren icke avsedd

skattelindring. Den konstaterade luckan i lagstiftningen skulle ha utnyttjats

främst av skattskyldiga med betydande förmögenhet, som av dem

placerats i ett för ändamålet bildat förvaltningsbolag, men över huvud taget

av s. k. familjebolag d. v. s. aktiebolag eller ekonomiska föreningar med en

eller ett fåtal delägare, som vore verksamma under sådana omständigheter

att intresset av att uttaga vinstmedel från bolaget eller föreningen i form

av utdelning vore av underordnat intresse.

Här må omnämnas att Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund i skrivelse

den 24 juli 1946 till finansdepartementet ansett sig böra rikta uppmärksamheten

på önskvärdheten av att åtgärder vidtoges till förhindrande av

det rådande missbruket av de ifrågavarande skattefrihetsbestämmelserna.

Men kritik bär även riktats mot bestämmelserna i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt till den del desamma

föreskriva skyldighet för aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, att skatta för utdelning

å aktier och föreningsandelar. Det har därvid hävdats, att bestäm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

melserna i fråga föranledde en materiellt icke befogad och i princip icke

heller avsedd merbeskattning. Sålunda må omnämnas att Svenska bankföreningen

och Svenska försäkringsbolags riksförbund till finansdepartementet

ingivit en den 21 oktober 1942 dagtecknad skrivelse, däri hemställts

att åtgärder måtte vidtagas i syfte att erhålla sådan ändring i gällande bestämmelser,

att skattefrihet måtte medgivas bankaktiebolag för utdelning

å aktier och andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av

bolagets verksamhet, ävensom för utdelning å aktier, som med Konungens

särskilda tillstånd förvärvats för tillgodoseende av ett för bankväsendet

eller det allmänna gagneligt ändamål, samt att skattefrihet medgåves försäkringsaktiebolag

för utdelning å aktier och andelar, vilkas innehavande

utgjort ett led i organisationen av utav bolaget idkad sjuk-, olycksfallseller

skadeförsäkringsrörelse.

Över sistnämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av

statskontoret, kammarrätten, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,

överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län.

Förenämnda framställningar från Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

samt från Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags

riksförbund ha därefter överlämnats till 7944 års allmänna skattekommitté

att av kommittén tagas i övervägande vid fullgörande av kommittén åliggande

utredningsuppdrag.

Kommittén (riksdagsmannen H. L. E. Sjödahl, ordförande, bankdirektören

E. Browaldh, revisionsintendenten E. Hjohlman, f. d. kammarrättsrådet

E. D. Sivert samt riksdagsmännen A. W. Strand och O. E. Werner) har den

23 juni 1950 avgivit betänkande med förslag angående ändrade bestämmelser

för beskattning av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall,

m. m. (SOU 1950: 21). Vid betänkandet, som även innefattar förslag till

ändrade regler rörande beskattningen av periodiskt understöd m. m. — vad

kommittén i sistnämnda hänseenden anfört har jag icke för avsikt att nu

upptaga till behandling — ha fogats av kommittén utarbetade författningsförslag.

Dessa förslag till den del de beröra frågan om ändrade bestämmelser

rörande beskattning av utdelning å aktier och andelar torde få såsom Bihang

1 fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över betänkandet i nu ifrågavarande del ha, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarrätten, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle, Sveriges

fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening och Föreningen

auktoriserade revisorer), bank- och fondinspektionen (med överlämnande

av yttrande från Svenska bankföreningen), försäkringsinspektionen (med

överlämnande av yttrande från Svenska försäkringsbolags riksförbund),

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och

Västernorrlands län, mellankommunala prövningsnämnden, Taxerings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 182.

11

nämndsordförandenas riksförbund, Sveriges advokatsamfund och Tjänstemännens

centralorganisation. Därjämte har tillfälle att avgiva yttrande över

betänkandet beretts landsorganisationen i Sverige, som förklarat betänkandet

i förevarande del icke föranleda något landsorganisationens yttrande,

och Kooperativa förbundet, som emellertid velat yttra sig över kommitténs

förslag allenast till den del detta avsåge ändrade beskattningsregler rörande

utdelning, uppburen av aktiebolag som dreve bank- eller annan penningrörelse

eller försäkringsrörelse. Slutligen må nämnas att i anledning av betänkandet

har en skrivelse inkommit från Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

II. De s. k. familjebolagens skattskyldighet för utdelning

å innehavda aktier och andelar.

1. Historik.

Kommittén har, å s. 101—109 i betänkandet, lämnat en historik rörande

tillkomsten av de förut berörda bestämmelserna om dubbelbeskattning av

inkomst, förvärvad av aktiebolag eller ekonomisk förening, och om inskränkning

i skattskyldigheten för utdelning, som uppbäres av vissa bolag

och föreningar. Här torde i första hand få hänvisas till den av kommittén

lämnade redogörelsen. Emellertid må i korthet erinras om följande.

Dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst infördes

-— såsom framgår av kommitténs redogörelse — etappvis. När år

1910 för statsbeskattningens vidkommande dubbelbeskattning genomfördes

beträffande den del av ett aktiebolags inkomst, som utdelades till delägarna,

gjordes intet undantag för det fall, där den som uppbar utdelningen var ett

aktiebolag. En s. k. kedjebeskattning kom alltså att i sådana fall äga rum.

För kommunalbeskattningens del infördes en viss dubbelbeskattning först

genom en år 1919 beslutad ändring i 1910 års bevillningsförordning. Denna

ändring innebar, att uppburen utdelning skulle — i motsats till vad förut

gällt -— upptagas som inkomst av kapital. Dock undantogos aktiebolag (och

senare även ekonomiska föreningar) från sådan skattskyldighet. Detta innebar,

att kedjebeskattning för inkomst av utdelning, som uppbars av aktiebolag

eller ekonomisk förening, ifrågalcom allenast då mottagaren var bolag

ellei förening, som drev sådan verksamhet (bank-, penning- eller försäkringsrörelse)

att utdelningen blev hänförlig till inkomst av rörelse.

Av förarbetena till sistnämnda lagstiftning framgår, att man vid bestämmelsernas

utformning särskilt beaktat att ett bolag kunde inneha aktier i ett

annat bolag såsom ett led i organisationen av sin verksamhet. Men även om

aktieinnehavet icke hade sådan karaktär, ansågs en undantagslös föreskrift

om beskattning av utdclningsinkomst föranleda en icke motiverad merbeskattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Först genom 1928 års lagstiftning infördes på statsbeskattningens område

den frihet från kedjebeskattning, som alltfort föreligger och för vilken inledningsvis

lämnats en redogörelse. Bestämmelserna härutinnan överensstämma

— såsom ock framgår av det förut sagda — med motsvarande bestämmelser

i 1928 års kommunalskattelag.

Av förarbetena till 1928 års lagstiftning framgår att anledningen till den

då verkställda inskränkningen i kedjebeskattningen var dels den synpunkten

att när det gällde moder- och dotterbolag i egentlig mening syntes icke kunna

krävas mer än att den sammanlagda skatten för bolagen och deras delägare

icke borde vara större (och ej heller mindre) än om bolagen sammanslutits

till ett bolag och dels att man icke heller för andra fall — då fråga

alltså icke vore om moder- och dotterbolag — ansåge sig kunna förebringa

ett hållbart försvar för en kedjebeskattning.

Det må emellertid samtidigt erinras om att redan vid genomförandet av

1928 års lagstiftning uttalades vissa farhågor för att ifrågavarande bestämmelser

skulle komma att utnyttjas på ett icke avsett sätt. Dessa synpunkter

ha därefter närmare utvecklats av 1928 års bolagsskatteberedning i ett år

1931 avgivet betänkande. Sålunda har bolagsskatteberedningen erinrat bland

annat om de möjligheter, som funnes för en förmögen person att för förvaltningen

av sin förmögenhet bilda ett aktiebolag, vars praktiskt taget samtliga

aktier han ägde. Detta bolag tillfördes skattefritt utdelningen å förvaltade

aktier och förmögenhetens verkliga ägare kunde undandraga sig beskattningen

genom att överlåta aktierna i förvaltningsbolaget under sådana omständigheter

att beskattning såsom för realisationsvinst icke kunde ifrågakomma.

I avsikt att förhindra nyss antydda missbruk av bestämmelserna antogs

vid 1933 års riksdag den här förut omnämnda förordningen om ersättningsskatt,

vilken i huvudsak byggde på ett av bolagsskatteberedningen framlagt

förslag. Förordningen är i huvudsak av följande innehåll.

Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet

väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom, eller sådant företag, som enligt 64 § 2

mom. kommunalskattelagen skall, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende

betraktas såsom svensk ekonomisk förening, vid disponerandet

av sin vinst för visst verksamhetsår underlåtit att besluta vinstutdelning,

ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av

företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med

hänsyn till ställningen må anses mer än skäligt ringa, och göra omständigheterna

sannolikt, att ett väsentligt syfte härvid varit att bereda fysiska

personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskattning här i riket,

skall av företaget erläggas särskild skatt till staten, benämnd ersättningsskatt.

Slutligen må här erinras om vissa uttalanden, som gjordes av 1949 års

utskiftningsskattesakkunniga i ett den 30 november 1949 avgivet betänkan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

13

de med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen om

skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar

in. m. Sistnämnda sakkunniga anförde sålunda bland annat att principen

om dubbelbeskattning av aktiebolags och ekonomisk förenings vinstmedel i

stori sett kunnat upprätthållas i avseende å de stora — framför allt de börsnoterade

— bolagen med många aktieägare. Möjligheterna att hindra aktieägare

i s. k. familjebolag att undgå dubbelbeskattning vore däremot icke

särdeles stora. Därvid erinrades särskilt om möjligheterna att kringgå bestämmelserna

genom uttagande av onormalt höga löner, genom att fysisk

person som ägde bolag med ansamlade vinstmedel förvärvade ett annat

bolag med delvis förbrukat aktiekapital och till det senare bolaget överförde

vinstmedel från det förra bolaget och genom att bolaget eller föreningen på

obegränsad tid utlånade sina vinstmedel till delägarna.

Utskiftningsskattesakkunniga uttalade i anslutning till det nu återgivna,

att de antydda möjligheterna vore allmänt kända samt att ytterligare möjligheter,

för vilka någon redogörelse icke lämnades, förefunnes. Dessa möjligheter

föranleddes bland annat av det förhållandet, att förvaltningsbolag vore

fritagna från skattskyldighet för utdelning från andra bolag och föreningar.

2. Erfarenheter av regeln om frihet från kedjebeskattning m. m.

1944 års allmänna skattekommitté har genom skrivelse den 30 juni 1944

anmodat ett antal myndigheter och organisationer att giva kommittén del

av sina erfarenheter av verkningarna av den i 54 § första stycket a) kommunalskattelagen

och 7 § första stycket h) förordningen om statlig inkomstskatt

medgivna friheten från skatt å utdelningar ävensom av förordningen om

ersättningsskatt. Kommittén har å s. 110—116 i betänkandet lämnat en

redogörelse för de inkomna svaren å nämnda skrivelse.

Av denna redogörelse framgår, sammanfattningsvis, att åtskilliga länsstyrelser

ansett sig kunna konstatera att de nyss nämnda bestämmelserna

lämnat av de skattskyldiga i icke obetydlig utsträckning utnyttjade möjligheter

att kringgå den av lagstiftaren åsyftade beskattningen. Därvid har

erinrats om t. ex. sådana fall, där en person överlåtit sina innehavda aktier

till ett av honom ägt förvaltningsbolag mot en av detta bolag utställd

revers. Den skattefritt uppburna utdelningen på nämnda aktier användes

av förvaltningsbolaget för amortering av reversskulden, vilken amortering

utgjorde för förvaltningsbolagets ägare icke skattepliktig inkomst. I andra

fall hade förvaltningsbolagets delägare mot revers uttagit vinstmedel, som

bolaget tillförts genom skattefri utdelning. Vidare hade konstaterats sådana

förfaringssätt som att ägaren av ett bolag med ansamlade vinstmedel efter

ett mer än femårigt innehav av aktierna i bolaget överlåtit dessa för tulla

värdet till ett bolag eller en förening, som till sig skattefritt överfört vinstmedlen

genom utdelning. Även andra exempel ha lämnats på skatteflykts
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

åtgärder, som möjliggjorts av de nuvarande bestämmelsernas utformning.

I anslutning härtill ha åtskilliga länsstyrelser understrukit angelägenheten

av en översyn av bestämmelserna i fråga.

I de till kommittén från vissa näringsorganisationer inkomna yttrandena

i anledning av nyssnämnda skrivelse har framhållits, att ett återinförande

av kedjebeskattning av utdelning skulle uppenbarligen strida mot

elementära billighetskrav och antagna beskattningsprinciper samt verka i

hög grad försvårande för industriens kapitalförsörjning.

Beträffande ersättningsskatten har av nagra länsstyrelser den meningen

uttalats, att förordningen i sin nuvarande utformning vore svårtillämplig

och att bestämmelserna i densamma lätt kunde kringgås.

3. Kommittén.

Kommittén framhåller, att bestämmelserna om skattefrihet för utdelning,

som uppburits av aktiebolag eller ekonomisk förening, i mycket stor utsträckning

utnyttjats för ernående av en icke avsedd skattelindring och att

avsevärda belopp därigenom undandragits från beskattning. Sålunda hade

under senare år kunnat förmärkas en ökad och allt tydligare tendens att

inom aktiebolag och ekonomiska föreningar vidtaga i och för sig fullt lagliga

transaktioner, vilka uppenbarligen endast haft till syfte att bereda

lindring i fysiska personers beskattning. Beskattningsmyndigheterna hade

visserligen möjlighet att ingripa i sådana fall, då det kunde påvisas att

skentransaktion förelåge. Denna möjlighet vore dock endast i undantagsfall

tillfyllest. Åtskilliga av de metoder, som komme till användning, vore av

sådan beskaffenhet att - därest man ville upprätthålla gällande principer

om beskattning av aktiebolags och ekonomisk förenings vinst — en

ändring i skattelagstiftningen vore den enda framkomliga vägen. En sådan

ändring syntes kommittén påkallad även ur den synpunkten, att det

icke kunde anses tillfredsställande med en lagbestämmelse, vars effektivitet

vore beroende av om vissa transaktioner kunde upptäckas eller ej. Det

kunde icke anses förenligt med kravet på en rättvis och jämlik beskattning,

att sådana skattskyldiga, vilka upptäckt vissa luckor i lagstiftningen

och visste att begagna sig därav, gåves möjlighet till en icke avsedd skattelindring,

medan andra skattskyldiga, som icke kände till dessa luckor eller

icke ville begagna sig av dylika metoder, finge erlägga full skatt.

Kommittén erinrar även om utskiftningsskattesakkunnigas här tidigare

atergivna uttalanden rörande förefintliga möjligheter att kringgå reglerna

om dubbelbeskattning samt anför i anslutning därtill följande.

Förutsättningen för att de transaktioner, varom här är fråga, skola kunna

äga rum, är bestämmelsen i 54 § första stycket a) kommunalskattelagen

och 7 § första stycket h) förordningen om statlig inkomstskatt om aktiebolags

och ekonomiska föreningars skattefrihet för vissa utdelningar. Genom

denna bestämmelse möjliggöres dels en till tiden praktiskt taget obegränsad

fondering av utdelningar å aktier och andelar och dels ett skattefritt

uttagande av vinstmedel eller tillgodogörande av värdestegringar å

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

15

tillgångar, som förvaltas av företaget. På grund härav kan förekomma,

att utdelningar å aktier och andelar undgå beskattning såväl hos det utdelningsberättigade

företaget som hos delägaren i detta samt att övriga

av aktiebolags eller ekonomisk förenings intäkter undgå beskattning hos

delägaren.

Kommittén omtalar, att den vid övervägande av de åtgärder, vilka

kunde vidtagas för att upprätthålla principen om dubbelbeskattning av

aktiebolags och ekonomiska föreningars vinst, kommit till den uppfattningen

att det vore nödvändigt upphäva den i nyssnämnda författningsregler

omförmälda skattefriheten i sådana fall, då densamma kunde utnyttjas

till kringgående av denna princip. Kommittén anför vidare.

Syftet med den av kommittén ifrågasatta inskränkningen av skattefriheten

är, som framgår av det föregående, att hindra sådana missbruk, som

möjliggöras genom luckor i den nuvarande skattelagstiftningen. Kommittén

vill med andra ord uppnå, att det icke längre skall bliva möjligt för

skattskyldiga att genom formella överlåtelser av sina tillgångar på juridiska

personer och liknande transaktioner obehörigen undgå skatt. För

att nå detta mål borde således skattefriheten för utdelningar upphävas i

sådana fäll, då det är sannolikt, att svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening innehar aktier eller andelar i svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar i väsentligt syfte att bereda fysiska personer,

vilka äga del i bolaget eller föreningen, lindring i deras beskattning här i

riket.

Inom kommittén har diskuterats möjligheten av en lagstiftning av sådan

innebörd, att frågan om skattefrihet eller icke skulle göras beroende av förhållandena

i det särskilda fallet. Kommittén har emellertid funnit det stöta

på alltför stora praktiska svårigheter att lösa problemet efter denna linje,

eftersom det är fråga om transaktioner, som äro mycket svåra att upptäcka.

Förhållandena äro enligt kommitténs mening sådana, att en lagbestämmelse

av innebörd att dess tillämpning skulle göras beroende av huruvida

vissa förhållanden upptäcktes eller icke, skulle vara av föga värde. Med

hänsyn till det tidsödande utredningsarbete, som skulle krävas i varje särskilt

fall, skulle på taxeringsmyndigheterna läggas en orimlig arbetsbörda

utan att man fick någon säker garanti för att icke åtskilliga transaktioner

undginge upptäckt. Enligt kommitténs mening bör därför författningsbestämmelsen

om möjligt utformas så, att taxeringsmyndigheternas arbete

inskränkes till sedvanlig kontroll av att densamma efterleves.

Kommittén påpekar, att åtgärder för effektivisering av dubbelbeskattningen

borde i första hand taga sikte på s. k. familjebolag, vilka utgjorde

ett medel att åstadkomma icke avsedd lindring i fysisk persons beskattning,

enär dessa bolag genom sin konstruktion tilläte en icke befogad fondering

av vinstmedel och kunde utnyttjas som ett hjälpmedel för ett skattefritt

överförande av vinstmedel. Reglerna om skattefrihet för utdelning

borde därför upphävas för sådana fall, då det icke kunde anses motiverat

att en juridisk person helt eller delvis ägdes av en annan juridisk person.

Kommittén säger sig därför vilja föreslå, att aktiebolag och föreningar

hädanefter uppdelades i två kategorier, av vilka den ena skulle äga åtnjuta

skattefrihet för utdelningar i likhet med vad nu gällde medan den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

andra icke eller endast i viss utsträckning i fortsättningen skulle komma i

åtnjutande av dylik skattefrihet. Till den kategori företag, för vilka skattskyldighet

för utdelningar enligt kommitténs mening borde införas, hörde

i första hand sådana företag, vilka fölle inom ersättningsskatteförordningens

tillämpningsområde. Om kommittén endast åsyftat dylika företag,

skulle gränsdragningen kunnat ske genom en hänvisning till förordningen

om ersättningsskatt. Kommittén ansåge emellertid, att en begränsning av

skattefriheten borde ifrågakomma även beträffande rörelseidkande bolag

och föreningar, i den mån dessa kunde utnyttjas för åstadkommande av

icke avsedd skattelindring för fysisk person. Kommittén kunde nämligen

icke finna tillfredsställande, att en person, som dreve rörelse i aktiebolagsform,

genom att exempelvis överföra sitt privata aktieinnehav i främmande

företag å bolaget, skulle erhålla möjlighet till obehörig skattelindring. Genom

att icke begränsa införande av kedjebeskattningen till endast rena förvaltningsbolag

vunnes tillika, att man hindrade ett kringgående av den

ifrågasatta bestämmelsen genom att förvaltningen kombinerades med rörelse

av något slag. Utmärkande för de företag kommittén ansåge böra

undantagas från bestämmelsen om skattefrihet vore i regel, att utdelningsintresset

vore av underordnad betydelse, enär aktierna eller andelarna

ägdes så att en eller ett fåtal personer bestämde över dispositionen av bolagets

vinstmedel.

I betänkandet framhålles därefter att kommitténs förslag således innebure,

att förevarande skattefrihetsbestämmelser icke skulle gälla beträffande

sådana företag, vilka direkt eller genom förmedling av juridisk person

innehades av en eller ett fåtal fysiska personer under sådana förhållanden,

att utdelningsintresset vore av underordnad betydelse. I fråga om

företag, vilka helt eller till huvudsaklig del dreve annan rörelse än förvaltningsrörelse,

skulle upphävandet av skattefriheten dock icke avse utdelningar

å aktier eller andelar, därest innehavet av dessa utgjorde ett led i

företagets organisation.

Kommittén, som föreslår att de med den av kommittén förordade lagändringen

åsyftade aktiebolagen och ekonomiska föreningarna skulle benämnas

familjebolag, framhåller att med denna beteckning åsyftades icke

blott familj e- eller släktbolag i egentlig mening utan även andra bolag och

föreningar med endast ett fåtal aktie- eller andelsägare. I samband därmed

anföres följande.

Kommitténs förslag innebär införande av kedjebeskattning bl. a. i fråga

om förvaltningsbolag av viss typ. Däremot kan införande av kedjebeskattning

självfallet icke ifrågakomma beträffande holdingbolag av sådant slag

som exempelvis Aktiebolaget Custos, Aktiebolaget Investor, Aktiebolaget

Industrivärden m. fl., vilka hava en betydelsefull uppgift att fullgöra vid

näringslivets kapitalförsörjning och vilkas ändamål uppenbarligen icke är

att förvalta förmögenhetstillgångar åt viss bestämd fysisk person eller

familj. I fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driva annan

rörelse än förvaltningsrörelse, innebär kommitténs förslag, att om exempelvis

en eller ett fåtal personer driver livsmedelsaffär i aktiebolagsform,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

17

bolaget blir skattskyldigt för utdelningar å sådana av bolaget ägda aktier i

andra företag, vilka icke hava samband med rörelsen. Däremot föreligger

icke, såsom framgår av det föregående, skattskyldighet för utdelning från en

i aktiebolagsform driven filial etc.

1 betänkandet framhålles att genom införandet av det av kommittén förordade

undantaget från principen om frihet från kedjebeskattning eliminerades

flertalet möjligheter till missbruk. Eftersom famil jebolagen bleve

skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar, komme nämligen dylika

intäkter att dubbelbeskattas även om delägarna i familjebolaget uttoge

vinstmedel därifrån under sådana förhållanden att någon inkomst- eller

utskiftningsbeskattning icke föranleddes därav. En lagbestämmelse enligt

kommitténs förslag komme även att förhindra att familjebolag användes

.såsom hjäipbolag för kringgående av förordningen om utskiftningsskatt

respektive 38 § kommunalskattelagen. Däremot utgjorde den föreslagna

författningsändringen icke något hinder för att sådana företag, vilka enligt

kommitténs förslag även i fortsättningen skulle äga full skattefrihet

för utdelningar eller vilka dreve bank- eller penningrörelse, användes för

att åstadkomma en icke avsedd skattelindring. Kommittén vore medveten

om att här funnes en i varje fall teoretisk möjlighet att i viss utsträckning

kringgå dubbelbeskattningens andra led och hade även övervägt att föreslå

bestämmelser i avsikt att borttaga dessa möjligheter. Härom anföres följande.

Ett kringgående av dubbelbeskattningens andra led genom att familjebolags

tillgångar överföras till aktiebolag eller förening, som fortfarande

skall äga åtnjuta .skattefrihet för utdelningar, synes, vilket även torde framgå

av vad 1949 års utskiftningsskattesakkunniga anfört i denna del, icke

kunna hindras genom en effelctivisering av utskiftningsskatteförordningen,

utan endast genom att i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen

om statlig inkomstskatt införes en kompletterande bestämmelse av innebörd,

att eljest medgiven skattebefrielse för utdelning icke skall gälla i

fråga om utdelning å aktier eller andelar i familjebolag, därest aktierna

eller andelarna förvärvats på sådant .sätt att utskiftningsskatt undgåtts genom

transaktionen.

Det sagda torde böra belysas genom ett exempel. Anfag att familjebolaget

A äger fonderade vinstmedel, å vilka vilar en utskiftningsskatteslculd å

100 000 kronor. I stället för att upplösa A och betala utskiftningsskatten

kunna delägarna i nämnda bolag .sälja aktierna till aktiebolaget B, vilket

åtnjuter skattefrihet för utdelning å aktier. Delägarna i A kunna erhålla

fulla värdet för sina aktier utan hänsyn till utskiftningsskatteskulden, eftersom

B kan taga ut samtliga tillgångar i A skattefritt i form av utdelning.

Genom cn bestämmelse som förklarade, att den i kommitténs förslag i

54 § första .stycket a) punkt 1 kommunalskattelagen och 7 § första stycket

h) punkt 1 förordningen om statlig inkomstskatt omförmälda friheten från

skattskyldighet icke skulle gälla i fråga om utdelningar å aktier eller andelar

i familjebolag, därest vid tidpunkten för överlåtelsen av aktierna eller

andelarna i familjebolaget detta innehade vinstmedel, å vilka vilade skuld

för utskiftningsskatt, skulle väsentligen begränsa denna möjlighet till skatteundandragande.

En bestämmelse av antytt innehåll skulle nämligen enligt

kommitténs mening i regel framtvinga en utskiftning av de tillgångar,

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 182.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

å vilka skuld för utskiftningsskatt vilade. För afl göra bestämmelsen mera

lättillämplig i praktiken skulle den kunna utformas så, att den i princip

endast komme att avse synliga vinstmedel samt sådana vinstmedel, vilka

använts till vid taxeringen icke medgivna ned- eller avskrivningar å familjebolagets

anläggnings- eller omsättningstillgångar.

Kommittén erinrar även om de möjligheter, som förefinnas för delägare

i familjebolag att till fulla värdet överlåta aktierna eller andelarna å bolag

eller förening, som dreve bank- eller penningrörelse. Sistnämnda bolag eller

förening kunde därefter genom utdelning till sig överföra familjebolagets

vinstmedel. Denna utdelning utgjorde visserligen i och för sig skattepliktig

inkomst men med hänsyn till att aktierna eller andelarna i dessa fall finge

karaktär av varulager skulle en mot utdelningen svarande nedskrivning å

nämnda tillgångar medföra att något belopp till beskattning icke skulle

framkomma. Kommittén anför i anslutning till det nu återgivna, att man

för de antydda fallen skulle kunna framtvinga eu utskiftning av de familjebolagets

tillgångar, ,som vore behäftade med skuld för utskiftningsskatt

respektive skatt för utdelning, genom att föreskriva att nedskrivning å aktier

eller andelar i familjebolag icke finge ske, om familjebolaget vid tidpunkten

för övergången av äganderätten till aktierna eller andelarna innehade

vinstmedel, vilka icke använts till vid taxering medgiven ned- eller

avskrivning å anläggnings- eller omsättningstillgångar.

Kommittén tillägger emellertid, att enligt vad kommittén erfarit hade de

senast angivna möjligheterna till skatteundandragande ännu icke använts

på ett sätt som kunde karakteriseras såsom missbruk, och kommittén ansåge

för egen del mindre sannolikt att dylikt missbruk skulle behöva befaras

för framtiden. De av kommittén antydda bestämmelserna, som skulle

stoppa eventuella missbruk, skulle måhända även, för att icke bliva alltför

svårtillämpliga i praktiken, behöva givas sådan utformning, att de skulle

få verkningar även beträffande rent affärsmässiga transaktioner, vilka icke

hade något ,som helst samband med undandragande av skatt. Dessa omständigheter

hade föranlett kommittén att avstå från att föreslå bestämmelser,

som skulle hindra även de nu antydda möjligheterna till skatteundandragande.

Enligt kommitténs mening borde således en dylik lagstiftning böra

anstå till dess erfarenheten visade, att ett behov därav förelåge.

Kommittén framhåller, att de av kommittén föreslagna bestämmelserna

blott berörde familjebolag och allenast den del av sådant bolags verksamhet,

som bestode i förvaltning av fast egendom eller värdepapper. Någon skärpning

av företagsbeskattningen vore det följaktligen icke tal om. Men man

erhölle en synnerligen önskvärd sanering på ett område, där det för närvarande

rådde helt oefterrättliga förhållanden. En lagstiftning i enlighet

med kommitténs förslag kunde nämligen antagas få den konsekvensen, att

familjebolag, vilka väsentligen bedreve endast förvaltningsrörelse, komme

att avvecklas samt i fråga om övriga familjebolag att sådana tillgångar, som

icke tillhörde rörelsen, uttoges ur bolaget. Därefter anföres följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

19

Kommittén räknar sålunda med att de föreslagna bestämmelserna dels

komma att avsevärt motverka nybildning av familjebolag med enbart förvaltande

verksamhet och dels medföra en avveckling av nu existerande sådana

familjebolag. Kommittén anser dessa konsekvenser i och för sig önskvärda.

De uppgifter dylika företag fylla torde i allmänhet lika väl kunna

anförtros åt en för ändamålet bildad stiftelse. Under vissa omständigheter

kan emellertid ifrågavarande förvaltningsform måhända vara nödvändig.

Det torde därför vara lämpligt att möjligheter givas för nybildning av dylika

bolag i viss utsträckning. Detta torde kunna åstadkommas genom att

efter en prövning i det särskilda fallet, bolaget medgives rätt att åtnjuta

skattefrihet för utdelningar enligt 54 § första stycket a) punkt 1 kommunalskattelagen

och 7 § första stycket h) punkt 1 förordningen om statlig

inkomstskatt i kommitténs förslag. Spörsmålet torde kunna lösas genom

ett dispensförfarande. Detta bör avse, att då på grund av omständigheterna

synnerliga skäl därtill föranleda, familjebolag må för viss tid åtnjuta sådan

skattefrihet för utdelning, som angives i nyssnämnda författningsrum. Dispensförfarandet

synes böra handhavas av Kungl. Maj :t, eller, därest möjlighet

därtill finnes, av den myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer.

För att den önskade övergången från indirekt till direkt ägande skulle

kunna ske utan att de skattskyldiga drabbades av obilliga verkningar, fordrades,

framhåller kommittén därefter, vissa övergångsbestämmelser, vilka

tilläte att de av familjebolaget ägda tillgångarna kunde uttagas av ägarna

till aktierna eller andelarna i familjebolaget utan att den värdestegring som

inträtt å tillgångarna från den tidpunkt, överlåtelse till familjebolag skett,

bleve föremål för beskattning. Sådan borde däremot drabba inom familjebolaget

fonderade vinstmedel. Möjlighet syntes m. a. o. böra beredas ägarna

av familjebolaget att under en övergångstid å förslagsvis tre år ändra

det skatterättsliga läget till det, som hade förelegat, därest bildandet av familjebolaget

icke skett.

Kommittén har till belysande av behovet av de förordade övergångsbestämmelserna

lämnat följande exempel.

Om exempelvis grundaren av en industriell anläggning bildat ett aktiebolag

för övertagande av anläggningen samt sedermera överlåtit denna till

ett av familjen ägt holdingbolag, torde en presumtiv köpare av anläggningen

icke hava möjlighet förvärva denna på annat sätt än genom alt inköpa aktierna

i holdingbolaget. Om denna köpare sedermera på grund av de ovan

föreslagna bestämmelserna tvingas att uttaga aktierna i industribolaget ur

holdingbolaget, skulle detta, därest icke övergångsbestämmelser av antydd

innebörd införas, föranleda att den värdestegring, aktierna i förstnämnda

bolag undergått, icke blott under den nya ägarens innehav utan under hela

den tid de legat hos holdingbolaget, måhända uppgående till flera decennier,

bleve beskattad. Den skulle nämligen beskattas, antingen såsom s. k. förtäckt

utdelning, därest ägaren till aktierna i holdingbolaget köper aktierna i

industribolaget för lägre pris än det verkliga värdet, eller, därest han förvärvar

dem genom utskiflning, av utskiftningsskatt. Om något holdingbolag

icke hade bildats och överlåtelse till sådant bolag icke verkställts av den ursprunglige

ägaren, hade krav på dylik beskattning av värdestegringen endast

framställts för den händelse förutsättningarna för beskattning av realisationsvinst

förelegat.

Om holdingbolaget icke funnits, utan aktierna i industribolaget hade ägts

direkt av en eller flera fysiska personer, samt dessa inom 5 år från förvar
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

vet avyttrat företaget genom försäljning av aktierna, hade därå uppkommande

värdeökning beskattats såsom realisationsvinst. Genom en dylik försäljning

skulle emellertid en verklig förändring av äganderätten till företaget

hava inträtt, vilket däremot icke blir fallet, då ägaren till aktierna i holdingbolaget

av detta inköper aktierna i industribolaget. Ett medgivande av

skattefrihet synes sålunda vara välgrundat även i sådana fall, då försäljningen

enligt 35 § kommunalskattelagen skulle föranleda, att holdingbolaget

åsattes taxering för realisationsvinst.

Kommittén tillägger, att av samma skäl som anförts för medgivande av

skattefrihet för till äventyrs uppkommande realisationsvinst borde dock, enligt

kommitténs uppfattning, den delägare i familjebolaget, som köpte aktierna

i industribolaget i de fall, varom nu vore fråga, vid en framtida försäljning

av dessa i beskattningshänseende berättigas räkna holdingbolagets

fång såsom sitt eget. Det sagda gällde vid uttagande av tillgångar ur alla

familjebolag, vilka förvaltade fysisk persons privatförmögenhet, vare sig de

vore rena förvaltningsbolag eller rörelsedrivande bolag. Familj ebolag, vilka

ägde fastigheter, berördes av de av kommittén föreslagna ändringarna i 54 §

första stycket a) kommunalskattelagen och 7 § första stycket h) förordningen

om statlig inkomstskatt endast i så måtto, att en skattefri avveckling med

anlitande av hittillsvarande möjligheter stoppades. Även dylika familjebolag

borde emellertid beredas tillfälle att under en övergångstid överföra fastigheten

till direkt ägande. Dessa familjebolag hade i regel tillkommit för att

inbespara lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelser. Därvid hade emellertid

icke beaktats, att bolagsbildningen medfört dubbelbeskattning av fastighetsinkomsten,

vilket i regel medfört att det indirekta ägandet i dylika fall ofta

varit till avsevärd nackdel för ägaren av aktierna eller andelarna.

Såsom ett villkor för att familjebolag, vilka helt eller till huvudsaklig del

dreve förvaltningsrörelse, skulle komma i åtnjutande av skattefrihet enligt

de föreslagna övergångsbestämmelserna, syntes — framhåller kommittén vidare

—- böra krävas att familj ebolaget upplöstes inom en tid av tre år,

då eljest kunde befaras att fonderade vinstmedel finge kvarstå i företaget

obegränsad tid. I fråga om familjebolag, vilkas verksamhet huvudsakligen

bestode i rörelse av annat slag än förvaltningsrörelse, kunde icke ett dylikt

villkor uppställas för tillämpning av övergångsbestämmelserna.

Sammanfattningsvis anför kommittén, att bestämmelser borde meddelas

i syfte att om ägare till aktier eller andelar i familjebolag inköpte av familjebolaget

ägd fast eller lös egendom till ett pris, icke understigande familj ebolagets

anskaffningspris, skulle inkomstskatt icke utgå för s. k. förtäckt

utdelning och ej heller för realisationsvinst, dels ock att köparen, därest

denne i sin tur försålde de från bolaget eller föreningen inköpta tillgångarna,

vid tillämpning av 35 § kommunalskattelagen berättigades räkna bolagets

fång som sitt eget. Dessa regler skulle, vad anginge familjebolag som till

huvudsaklig del vore förvaltningsbolag, gälla endast om bolaget upplöstes

inom tre år från dagen för den föreslagna lagändringens ikraftträdande.

Kommittén uttalar i anslutning därtill, att om ägaren av aktierna eller

andelarna av någon anledning ansåge sig böra betala ett pris överstigande bo
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 182.

lagets anskaffningskostnad, skulle vid beräkning av utskiftningsskatt hänsyn

i vanlig ordning tagas till den vinst familjebolaget därigenom gjorde. Kommittén

tillägger emellertid, att den förutsatte att vad i övergångsbestämmelserna

stadgades om skattefrihet vid överförande till direkt ägo av tillgångar,

som förvaltades av familj ebolag, skulle i tillämpliga delar gälla även om den

skattskyldige i stället för att köpa tillgångarna av familjebolaget valde att

uttaga desamma genom utskiftning eller utdelning i samband med familjebolagets

upplösning. Således borde vid upplösning av aktiebolag utskiftningsskatt

icke utgå å skillnaden mellan anskaffningsvärdet och verkliga värdet

och vid upplösning av ekonomisk förening skulle denna skillnad icke utgöra

inkomst av kapital för den utdelningsberättigade. Icke realiserad värdestegring

borde således icke under några omständigheter beskattas. Däremot syntes

det icke vara praktiskt genomförbart att fritaga realiserad värdestegring

från beskattning i denna ordning. Genom att icke stadga att skattefriheten

enligt övergångsbestämmelserna endast skulle avse egendom, som familjebolaget

ägt vid författningsändringens ikraftträdande, lämnades emellertid

möjlighet till skattefrihet även i vissa fall, där en realiserad värdestegring

förelåge. Kommittén åsyftade därmed närmast de fall, då delägare i

familjebolag som förvaltade fastighet, själv köpt fastigheten av familjebolaget

mot revers. I dylikt fall kunde det finnas möjlighet för delägaren att

låta detta köp gå tillbaka samt därefter köpa fastigheten till familjebolagets

anskaffningsvärde.

Kommittén påpekar till sist att de förordade övergångsbestämmelserna i

allmänhet möjliggjorde den önskade övergången till direkt ägande utan att

delägarna drabbades av obilliga verkningar av den föreslagna begränsningen

av skattefriheten för utdelningsinkomst. Fall kunde emellertid förekomma

då vad i de föreslagna övergångsbestämmelserna upptagits icke vore tillfyllest.

Det kunde nämligen antagas, att det understundom kunde stöta på

stora svårigheter att upplösa ett familjebolag inom den angivna tiden t. ex.

på grund av kreditavtal, testamentariska föreskrifter o. d. Dylika fall syntes

lämpligen böra lösas genom ett dispensförfarande av innebörd, att då

på grund av omständigheterna synnerliga skäl därtill föranledde, familjebolag

skulle för viss tid äga åtnjuta skattefrihet för utdelning. Dispensförfarandet

syntes böra handhavas av Kungl. Maj :t eller av myndighet, som

Kungl. Maj :t bestämde.

Vad i det föregående återgivits utgör det förslag, varom flertalet av kommitténs

ledamöter förenat sig. Emellertid ha två av kommitténs ledamöter,

nämligen herrar Browaldh och Sivert (i det följande kallade reservanterna),

riktat erinringar mot vad kommitténs majoritet i vissa hänseenden anfört

samt framlagt ett eget förslag till frågans lösning.

Reservanterna säga sig dela uppfattningen att friheten från s. k. kedjebeskattning

kunde utnyttjas för ernående av obefogad skattelindring. Något

material för bedömande av i vilken omfattning detta skett hade emellertid

icke förebragts och syntes svårligen kunna åstadkommas. Med hänsyn till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

det jämförelsevis ringa antalet skattskyldiga i sådana inkomstlägen, att de

kunde tänkas utnyttja ifrågavarande bestämmelser för vinnande av skattelindring,

förefölle det dock icke troligt att de belopp, som genom de åsyftade

missbruken undandragits beskattning, varit av sådan storleksordning,

att de haft nämnvärd betydelse ur statsfinansiell synpunkt. De utdelningsbelopp,

för vilka skattefrihet rätteligen icke bort ifrågakomina, kunde i

varje fall icke uppgå till mer än en ytterst ringa bråkdel av det sammanlagda

beloppet av utdelningar från svenska aktiebolag. Och då detta belopp

-—• enligt uppgift från kupongskattekontoret omkring 500 milj. kronor — i

sin tur utgjorde mindre än tre procent av den år 1949 till statlig inkomstskatt

taxerade sammanlagda inkomsten 17 175 milj. kronor, kunde den

statsfinansiella betydelsen av den föreliggande frågan uppenbarligen icke

vara avsevärd. Men reservanterna säga sig — med hänsyn till att de obehörigen

undandragna skattebeloppen i de individuella fallen understundom

varit betydande och därför stötande för rättskänslan — likväl vara av den

uppfattningen att en viss inskränkning i den nuvarande friheten från kedjebeskattning

borde vidtagas i syfte att förekomma dylika transaktioner.

Reservanterna, som erinrat om den av kommittén angivna utgångspunkten

att skattefriheten för utdeln,ing borde upphävas i de fall, då det vore

sannolikt att familjebolagets innehav av aktier eller andelar betingats av

önskemålet att bereda fysisk person skattelindring, framhålla att skärpningen

av beskattningsreglerna borde begränsas till de fall, där placeringen

av aktierna eller andelarna hos en juridisk person tillkommit i sådant syfte.

Emellertid hade kommittén — under förmenande att det här gällde transaktioner,

som vore mycket svåra att upptäcka — icke stannat för ett förslag

av sådan innebörd utan föreslagit en avfattning av lagtexten, som utvidgade

kretsen av de företag, som skulle drabbas av skärpningen, högst

avsevärt därutöver. Syftet med arrangemanget med ett förvaltningsbolag

skulle icke tillmätas någon betydelse.

Reservanterna anföra därefter följande.

Enligt majoritetens förslag sker således en, huvudsakligen på aktiestockens

fördelning baserad, uppdelning av bolagen i två kategorier, av vilka

den ena skall äga åtnjuta frihet från kedjebeskattning men den andra icke.

Vad som förekommit under förarbetena såväl till aktiebolagslagen som till

vissa bestämmelser i skattelagstiftningen giver emellertid otvetydigt vid

handen, att det är utomordentligt svårt att utforma lagbestämmelser, som

innebära en på aktiestockens fördelning grundad gränsdragning mellan olika

kategorier av bolag; detta framför allt därför, att bolag trots likartad

fördelning av aktiestocken ofta äro av helt olikartad karaktär. Det må i

detta avseende allenast erinras om att exempelvis kraftföretag och vissa

slag av försäljningsbolag ofta kännetecknas av att de både ha ett fåtal

delägare och att utdelningsintresset kan anses vara av underordnad betydelse.

Dessa båda kategorier skulle enligt majoritetens förslag hänföras till

kategorien familjebolag och underkastas kedjebeskattning, även om de alls

icke tillkommit i något skattelindrande syfte, utan uteslutande såsom en

under föreliggande omständigheter lämplig eller kanske till och med nödvändig

förvaltningsform. Med hänsyn till näringslivets komplicerade natur

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

och den mångfald organisatoriska enheter, som av lojala och ofta tvingande

skäl komma till användning däri, synes det över huvud taget icke vara möjligt

att bilda sig en uppfattning om vilka kategorier bolag av helt skilda

företagstyper som vid den praktiska tillämpningen av dess författningsförslag

komme att drabbas av en rigorös kedjebeskattning utöver de av majoriteten

avsedda företagen och vilka rubbningar inom näringslivet, som därav

skulle kunna uppkomma.

Därefter framhålles att enligt reservanternas mening måste man ovillkorligen

uppställa det kravet, att effekten av undantagsreglerna i möjligaste

mån begränsades till just de åsyftade fallen av missbruk, och att reglerna

ej så utformades att de förhindrade eller försvårade utnyttjandet

av aktiebolagsformen för fullt legitima ändamål. Kommitténs förslag tillgodosåge

icke dessa krav. Bestämmelserna hade så utformats, att den för

fallen av missbruk åsyftade skatteskärpningen med säkerhet komme att

inträda även i många fall, då någon obehörig skattelindring icke åtnjutits.

Detta förhållande komme i sin tur att ej sällan medföra en upplösning av

redan existerande bolag respektive förhindrande av ny bolagsbildning även

i sådana fall, då bolagsformen skulle vara en fullt legitim och kanske mycket

starkt önskvärd förvaltningsform.

Reservanterna erinra om att enligt kommitténs förslag bleve skatten väsentligt

högre än vid direkt ägarskap nämligen vid holdingbolagsformens begagnande

i alla sådana fall, då utdelningarna till holdingbolaget helt eller

delvis förts vidare genom utdelning eller utskiftning till delägarna. I anslutning

därtill lämna reservanterna —-ås. 157 i betänkandet — en redogörelse

för den skattebelastning, som vid ett genomförande av kommitténs förslag i

vissa fall kunde uppkomma.

Reservanterna säga sig vilja föreslå en bestämmelse av innebörd, att därest

omständigheterna gjorde sannolikt att förvaltningsbolaget innehade aktier

eller andelar i väsentligt syfte att bereda fysiska personer lindring i deras

beskattning, skulle skattefriheten för utdelning allenast gälla den del av utdelningen,

som överfördes till delägarna på sådant sätt att vad av dem uppburits

hänfördes till för delägarna skattepliktig intäkt.

Därefter framhålles att mot detta förslag hade erinrats, att det skulle

»stöta på alltför stora praktiska svårigheter att lösa problemet efter denna

linje, eftersom det är fråga om transaktioner, som äro mycket svåra att upptäcka».

Härtill anföra emellertid reservanterna att det icke kunde anses rimligt,

att sådana svårigheter skulle anses utgöra ett skäl för utsträckning av

den ifrågavarande lagstiftningen till att omfatta jämväl sådana fall, där skatteskärpningen

icke vore sakligt motiverad. Om särskilda bestämmelser befunnes

erforderliga för att underlätta upptäckten av de ifrågavarande transaktionerna,

borde sådana tagas under övervägande. Den av 1947 års taxeringssakkunniga

föreslagna riksskattenämnden kunde måhända med ledning

av från taxeringsintendenterna inkomna upplysningar låta upplägga

ett centralt register över bolag, beträffande vilka särskild undersökning

kunde antagas vara påkallad.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Därefter beröras de svårigheter, som ansetts vara förenade med tillämpningen

av reservanternas förslag. Härom anföres bland annat följande.

Enligt den av oss föreslagna bestämmelsen skulle taxeringsnämndens ordförande

i förekommande fall tillställa bolaget en anmaning att inkomma

med uppgift om anledningen till aktieinnehavet. Om bolaget då icke uppgav

godtagbara skäl för detta innehav eller styrkte, att utdelningen tillförts

delägarna på sådant sätt, att den utgjort för dem skattepliktig intäkt, skulle

utdelningen upptagas till beskattning hos bolaget. Detta är den enligt majoriteten

»orimliga arbetsbörda», som vid tillämpning av vårt förslag i dylika

fall skulle komma att vila på taxeringsmyndigheterna. Det är vidare att

märka, att detta anmaningsförfarande som regel endast skulle behöva begagnas

under det första året efter lagändringens ikraftträdande. Sedan karaktären

av ett aktieinnehav en gång blivit klarlagd, skulle nämligen utdelningen

regelmässigt komma att upptagas till beskattning i den mån bolaget

icke styrkte, att den överförts till delägarna, och en anmaning skulle därför

i fortsättningen behöva ifrågakomma blott i de fall, då bolag av här åsyftat

slag förvärvat ytterligare aktier.

Reservanterna påpeka vidare, att det gjorts gällande att den av dem föreslagna

bestämmelsen skulle föranleda samma svårigheter vid tillämpningen

som de, vilka befunnits föreligga beträffande ersättningsskatteförordningen,

och att bestämmelserna således icke skulle bli tillräckligt effektiva. Härtill

genmäles emellertid att nämnda svårigheter sammanhängde med reglerna

om bevisbördans fördelning samt att enligt reservanternas förslag hade vederbörande

bolag att framlägga godtagbara skäl för sitt aktieinnehav och därvid

utreda i vad mån den av bolaget uppburna utdelningen tillförts bolagets delägare

på sådant sätt att densamma utgjort för delägarna skattepliktig inkomst.

Förhållandena vore med hänsyn därtill i förevarande hänseende icke

på något sätt jämförbara.

\ad angår de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna framhålles,

att beträffande fonderade vinstmedel, som utskiftades från ekonomisk

förening, bleve dessa regelmässigt att hänföra till s. k. ackumulerad

inkomst. Beträffande vinstmedel, som fonderats hos bolag, bleve läget emellertid

ett annat; dessa skulle enligt kommitténs förslag i vanlig ordning beläggas

med utskiftningsskatt vid bolagets^ upplösning och utskiftningsskatten

skulle därvid utgå efter den procentsats, som tillämpades vid tidpunkten

för bolagets upplösning, även om vinstmedlen fonderats under en tid med

väsentligt lägre skattesats. En dylik beskattning stode visserligen i överensstämmelse

med den i skattelagstiftningen i allmänhet gällande principen att

fonderade vinstmedel, oavsett om fonderingen skett genom uppläggande av

dold reserv eller såsom synlig fondering, beskattades efter den skattesats,

som gällde vid den tidpunkt, då vinstmedlen framkomme till beskattning.

Men med hänsyn till de under senare tid starkt stegrade skattesatserna finge

tillämpningen av denna princip icke sällan en beskattningseffekt, som

även vid fullt frivilliga likvidationer framstode såsom mycket hård, och än

hårdare måste den te sig vid en likvidation, som framtvingades av en stark

skärpning i hittills gällande regler för beskattningen av vissa bolagsformer.

Att strikt upprätthålla principen i dessa sistnämnda fall skulle därför enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

reservanternas mening vara alltför obilligt och skulle jämväl stå i strid mot

grundsatser, som i andra sammanhang kommit till uttryck i skattelagstiftningen.

I anslutning till det nu återgivna föreslå reservanterna, att särskilda regler

skulle gälla beträffande den skattesats efter vilken utskiftningsskatt skulle

räknas i de fall, då bolag trädde i likvidation jämlikt de föreslagna övergångsbestämmelsernas

föreskrifter. Därefter anföres.

Närmare preciserat innebär vårt förslag, att om och i den mån bolaget

ådagalägger, att i det till utskiftningsskatt beskattningsbara beloppet ingå

vinstmedel, som upptagits bland bolagets egna fonder eller synligt balanserade

vinstmedel å sådan tid, att om likvidation samtidigt därmed anmälts

för registrering, utskiftningsskatt skulle ha utgått efter lägre skattesats

än den vid taxeringstillfället gällande, så skall den lägre skattesatsen tilllämpas

å den mot dylika vinstmedel svarande delen av det beskattningsbara

beloppet. Vi förutsätta, att denna för bolaget fördelaktiga skatteberäkning

skall tillämpas endast i sådana fall, då bolaget framställt med nöjaktig utredning

styrkt yrkande därom, samt att bolagets utredning icke skall avse annat

än i bokföringen redovisade synliga fonder och vinstmedel. Man torde

därför icke med fog kunna göra gällande, att den föreslagna bestämmelsen

skulle medföra någon nämnvärd ökning av taxeringsmyndigheternas arbetsbelastning,

och det skall slutligen framhållas, att bestämmelsen kan antagas

komma att i utomordentligt hög grad stimulera till bolagsavvecklingar, vilket,

såsom vi ovan framhållit, även enligt vår mening är önskvärt. Icke

minst torde det vara angeläget, att underlätta avvecklingen av åtskilliga

fastighetsbolag.

Vad angår det av reservanterna framlagda förslaget i hänseenden, som i

det föregående icke närmare berörts, torde här allenast få hänvisas till av

dem utarbetade författningsförslag, vilka fogats vid detta protokoll såsom

Bihang 2.

4. Remissyttrandena.

Kommitténs förslag om ändrade bestämmelser rörande beskattningen

av utdelning å aktier och andelar, vilka uppburits av familj ebolag, har i

huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de remissyttranden, som

avgivits av kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Malmöhus, Skaraborgs och Örebro län, mellankommnnala

prövning snämnden och Tjänstemännens centralorganisation. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län föreslår en anordning av innebörd alt man beskattar

aktiebolag och ekonomiska föreningar för all uppburen utdelning,

men medger avdrag ett följande år för så stor del därav som enligt beslut

vid nästa bolagsstämma utdelas av bolaget till dess intressenter. Det av

reservanterna framlagda förslaget har tillstyrkts av kommerskollegium,

länsstyrelsen i Värmlands län, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, Sveriges grossistförbund

och Sveriges advokatsamfund. Skånes handelskammare liksom

handels kamrarna i Göteborg och Gävle ställa sig i första hand avvisande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

till såväl kommitténs som reservanternas förslag, medan länsstyrelsen i Väsiernorrlands

lön samt Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening

och Föreningen auktoriserade revisorer påkalla en förnyad utredning i ämnet;

i andra hand förordas en lagstiftning enligt reservanternas förslag.

Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker kommitténs förslag och länsstyrelsen

i Västmanlands län såväl kommitténs som reservanternas förslag.

Från remissyttrandena torde följande få här återgivas.

Kammarrätten understryker att nu ifrågavarande bestämmelser vore i

sin gällande lydelse så utformade att de öppnade möjligheter att ernå obehörig

skattelindring. Vissa av de metoder, som därvid kunde anlitas, vore

av den art att uppnående av skattelindringen icke kunde med gällande

lagstiftning förhindras. Den enda framkomliga vägen att förhindra dessa

missbruk vore att i viss utsträckning upphäva nu gällande förbud mot kedjebeskattning.

Angående det av reservanterna framlagda förslaget anför kammarrätten

följande.

Mot reservanternas avgränsning av de bolag och ekonomiska föreningar,

för vilka kedjebeskattning skulle införas, må anmärkas att någon bevisning

rörande syftet med innehav av aktier eller föreningsandelar svårligen

kan föras, i varje fall, såsom här är ifrågasatt, från taxeringsmyndigheternas

sida. I regel lärer syftet med bolags eller förenings innehav av aktier

eller föreningsandelar bliva uppenbart, först om delägarna i sin tur uttaga

utdelningen å dessa i sådana former, att de ernå lindring i sin beskattning.

Intill dess skulle utdelningen undgå dubbelbeskattning hos det mellanliggande

bolaget eller föreningen, vilket innebär att det undandragande av

skatt för utdelning, som kommittén vill förebygga, skulle ha ägt rum.

Med den av reservanterna föreslagna avgränsningen av de bolag och föreningar,

beträffande vilka förbudet mot kedjebeskattning skulle upphävas,

synes således icke något effektivt hinder ha rests mot de missbruk, som

kommittén med den ifrågasatta lagändringen velat stävja.

Kammarrätten erinrar vidare om att enligt reservanterna skulle de bolag

och föreningar, som enligt reservanternas förslag bleve underkastade

kedjebeskattning, dock vara fria från skattskyldighet för utdelning, som

överfördes till delägarna på sådant sätt att desamma beskattades för utdelningen,

samt framhåller i anslutning därtill att i princip förelåge visserligen

goda skäl för en sådan anordning. Därefter anföres följande.

Emellertid torde det mellanliggande bolaget (ekonomiska föreningen)

ofta ha även andra inkomster än av utdelning. Det kan även ha från tidigare

år överförda, för utdelning disponibla medel. Om utdelningen från

det mellanliggande bolaget för visst år icke uppgår till sammanlagda beloppet

av samtliga dess inkomster för beskattningsåret och dess för utdelning

disponibla medel från tidigare år, uppstår frågan vad som genom utdelningen

överförts till den fysiska personen.

Beslutet om utdelningen från det mellanliggande bolaget måste vid dess

taxering vara definitivt, vilket ofta torde möta praktiska svårigheter att

åvägabringa. Även om det .skulle medhinnas att fatta ett sådant beslut

inom nu angiven tid, kan dock detta beslut klandras. Med hänsyn härtill

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proportion nr 182.

kunde den modifikationen av reservanternas förslag tänkas, att det mellanliggande

bolaget (ekonomiska föreningen) visserligen taxerades för all

uppburen utdelning å aktier och föreningsandelar, men att genom ett restitutionsförfarande

skattefrihet erhölles för utdelningen i av reservanterna

angiven utsträckning. Ett sådant restitutionsförfarande måste emellertid,

enligt sakens natur, bliva icke blott till sin konstruktion komplicerat utan

även vid sin praktiska tillämpning svårhanterligt.

Särskilda tekniska och praktiska problem skulle uppstå på grund av den

omständigheten, att enligt reservanternas förslag för ett och samma bolag

den uppburna utdelningen skulle kunna bliva till viss del skattefri och

till Viss del ''skattepliktig. Detta förhållande skulle, emedan den skattefria

respektive skattepliktiga delen av utdelningen icke hänförde sig till vissa

individuella aktier eller andelar, nödvändiggöra viss ändring av stadgandena

i 39 § 1 mom. andra stycket och 44 § kommunalskattelagen. Vidare

skulle ändring bliva nödvändig i---bestämmelserna om utskiftnings
skatt,

i vad dessa angå taxering till utskiftningsskatt vid fusion, och i de

i samband därmed stående, föreslagna bestämmelserna rörande inkomsttaxeringen.

Kammarrätten framhåller därefter, att den av reservanterna föreslagna

gränsdragningen mellan skattepliktig och icke skattepliktig utdelning således

kunde befaras föra med sig så svårlösta tekniska problem och tilllämpningen

i det praktiska taxeringsarbetet medföra sådan belastning av

detta arbete, att kammarrätten måste ställa sig tveksam till möjligheterna

att genomföra reservanternas förslag i denna del.

Kammarrätten, som påpekat att benämningen familj ebolag vore inadekvat

och därför mindre lämplig, framhåller att gränsdragningen mellan

familj ebolag och andra aktiebolag och ekonomiska föreningar vore i viss

mån elastisk, vilket kunde emotses medföra vissa tillämpningssvårigheter.

Å andra sidan kunde en hårdare gränsdragning leda till materiellt oriktiga

resultat. Uppenbart vore att ett bolags eller en förenings egenskap av familj

ebolag kunde genom olika åtgärder fördöljas. Antalet ifrågakommande

bolag och föreningar vore förmodligen dock icke större än att en grundlig

utredning skulle kunna verkställas av vederbörande taxeringsnämnder. I

sammanhang därmed anmärker kammarrätten, att enligt 75 § aktiebolagslagen

förelåge rätt för aktieägarminoritet med sammanlagt aktiebelopp, utgörande

minst en tiondel av hela kapitalet, att påkalla aktieutdelning med

på visst sätt maximerat belopp. Enligt kammarrättens uppfattning borde

sådan minoritetsrätt icke anses konstituera ett utdelningsintresse, som betoge

bolaget dess karaktär av familj ebolag.

Kammarrätten riktar vissa invändningar mot de av kommittén föreslagna

övergångsbestämmelserna till den del desamma avsåge att underlätta

ett överförande av tillgångar från familjebolaget till direkt ägande

och påpekar i samband därmed att dessa bestämmelser icke täckte de fall,

då bolaget före avvecklingen realiserat en värdestegring. Detta strede mot

den av kommittén angivna utgångspunkten att delägarna icke skulle komma

i sämre läge än om arrangemanget med indirekt ägande aldrig vidtagits.

Även i andra sammanhang syntes övergångsbestämmelserna i denna

del kunna leda till mindre tillfredsställande resultat.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Även i vissa detalj hänseenden riktas erinringar mot övergångsbestämmelsernas

utformning. Sålunda framhåller kammarrätten att enligt förslaget

skulle den värdestegring, som vid avvecklingen icke loges till beskattning,

beräknas till skillnaden mellan marknadsvärdet vid avvecklingen

och, lägst, familjebolagets anskaffningsvärde. Några närmare anvisningar

hade emellertid icke lämnats hur detta anskaffningsvärde skulle

beräknas. Sådana anvisningar syntes erforderliga i bl. a. de fall, då familjebolaget

förvärvat tillgångarna i fråga genom utdelning eller utskiftning

eller — ett fall som framdeles torde bliva ganska vanligt — genom fusion.

Kammarrätten framhåller vidare, att den av kommittén uttalade meningen

att vad i övergångsbestämmelserna stadgades om skattefrihet vid

överförande till direkt ägande av tillgångar, som förvaltades av familjebolag,

skulle i tillämpliga delar gälla även om den skattskyldige i stället

för att köpa tillgångarna av familjebolaget valde att uttaga desamma genom

utskiftning eller utdelning i samband med familjebolagets upplösning,

icke omfattades av övergångsbestämmelserna sådana de avfattats.

Kammarrätten erinrar även om att i övergångsbestämmelserna inrymts

ett dispensförfarande, varigenom ett familjebolag kunde berättigas komma

i åtnjutande av skattefrihet för sådana utdelningar, vilka enligt de föreslagna

bestämmelserna skulle bliva föremål för kedjebeskattning, under

viss tid efter dessa bestämmelsers ikraftträdande. Intet motsade att sådan

dispens kunde avse längre tid än tre år efter nämnda tidpunkt. Övergångsbestämmelserna

hade emellertid icke så utformats, att de föreslagna skattelindringarna

vid familjebolags avveckling bleve i dylikt fall tillämpliga.

överståthållarämbetet bekräftar utifrån ämbetets erfarenheter, att särskilt

under senare tid hade de tidigare uttalade farhågorna för missbruk

av förevarande bestämmelser besannats. Det vore framför allt i de fall, då

familjebolag förvaltade fast egendom eller värdepapper, som missbruk förekommit

genom att vinstmedel fonderats och därefter med undgående av

den med lagstiftningen avsedda dubbelbeskattningen tillgodoförts aktieägarna

på olika sätt.

Ämbetet anför därefter följande.

Även om överståthållarämbetet anser, att med den utformning kommitténs

förslag erhållit, någon skatteskärpning i regel icke skulle behöva

uppkomma i andra fall än då en sådan kunde anses motiverad, har dock

ämbetet — med hänsyn till att industriens representanter i kommittén befarat,

att förslaget skulle medföra obilliga verkningar för näringslivet —

övervägt huruvida de nuvarande missbruken skulle kunna undvikas genom

mindre långt gående åtgärder än de av kommittén föreslagna. Härvid

vill ämbetet framhålla, att den av industriens kommittérepresentanter förordade

lösningen knappast torde giva möjlighet att i erforderlig omfattning

hindra missbruk — icke minst genom den föreslagna rätten för familj

ebolagen att uppskjuta utdelningen till kommande år. En tänkbar lösning,

som vore effektivare än den sistnämnda men mindre långt gående

än kommittémajoritetens förslag, vore i stora drag följande. Familjebolag

av den ifrågavarande typen skulle alltid beskattas för uppburen utdelning.

Om bolaget inom visst antal år efter det, då utdelningen uppburits, vi
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

sade att denna tillgodoförts aktieägarna -—- med undantag av föreskriven

avsättning till reservfond och skuldregleringsfond -— skulle bolaget äga

erhålla restitution av den skatt, som belöpte på utdelningen. Nyssnämnda

lösning skulle emellertid medföra ett betydande merarbete och skapa många

svårlösta taxeringstekniska problem både för de berörda bolagen och skattemyndigheterna,

och ämbetet anser sig därför icke böra förorda densamma.

Överståthållarämbetet tillägger, att då ämbetet icke funne att de berörda

missförhållandena fullt effektivt kunde undanröjas annorledes än

på det sätt kommittén föreslagit och då förslagets genomförande icke syntes

behöva medföra några menliga verkningar för näringslivet, funne ämbetet

sig böra tillstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala lön, som vitsordat behovet av lagstiftningsåtgärder,

påpekar att familj ebolag ofta bildats av fullt legitima och sakligt motiverade

skäl, t. ex. för att bevara en majoritetspost eller på grund av testamentariska

föreskrifter. Sådana bolag borde därför undantagas från den

skärpta beskattningen. Genom den av reservanterna föreslagna författningsändringen

skulle detta syfte nås. Detta förslag hade dock den svagheten,

att det icke skulle omöjliggöra erhållande av skattelindring även i

sådana fall, då detta icke vore befogat. Det skulle även stöta på alltför

stora praktiska svårigheter att lösa problemet efter denna linje, eftersom

det bleve fråga om transaktioner, som vore mycket svåra att upptäcka.

Länsstyrelsen förklarar sig därför tillstyrka kommitténs förslag, men

understryker samtidigt behovet av bestämmelser varigenom Kungl. Maj :t

eller, eventuellt, riksskattenämnden berättigades att i .särskilda fall medgiva

dispens tills vidare från tillämpningen av de nya bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län — som omtalar att de föreslagna författningsändringarna

skulle av länets ca 3 700 aktiebolag beröra 475 bolag,

vilkas verksamhet helt eller delvis utgjordes av förvaltning av värdepapper,

och 156 bolag, vilkas verksamhet bestode i fastighetsförvaltning — säger

sig biträda kommitténs förslag men föreslår sådan omformulering av dispensbestämmelserna

att möjlighet i större utsträckning skulle föreligga att

bereda förvaltningsaktiebolag, vilkas existens kunde visas vara oundgänglig

för genomförandet av viss administrativ organisation, tillfälle att fortsätta

sin verksamhet.

Länsstyrelsen framhåller vidare att de skattskyldiga finge anses ha ett

berättigat krav på att definitionen å familjebolag gjordes så klar att någon

tvekan icke behövde råda, huruvida ett bolag kunde vänta beskattning av

aktieutdelningar eller ej. I samband därmed uttryckes önskemål om bestämmelser,

som ålade bolagen att utan särskild anmaning i samband med

deklarationen lämna erforderliga uppgifter till bedömande av om bolaget

vore att hänföra till familjebolag eller ej. Länsstyrelsen uttalar även den

meningen att frågan om avdrag för gäldränta enligt 39 § 1 mom. andra

stycket kommunalskattelagen hörde så intimt samman med frågan om

skattefrihet för utdelningar, att dessa problem borde lösas i ett sammanhang.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

I det av länsstyrelsen i Skaraborgs län avgivna yttrandet

att de av kommittén uppmärksammade fallen av missbruk av gällande bestämmelser

om skattefrihet för utdelning visat tendens till ökning, varför

länsstyrelsen funne det synnerligen angeläget med en författningsändring.

Länsstyrelsen berör även kommitténs uttalande om beskattningsmyndigheternas

möjlighet att i fråga om transaktioner, som kunde leda till obehörig

skattelindring, bedöma varje fall efter transaktionens verkliga innebörd

samt anför i anslutning därtill följande.

Hittills har uteslutande överlämnats åt praxis att avgöra om beskattning

kan inträda vid skentransaktioner av olika slag. På grund av de ständigt

skiftande förhållandena är emellertid denna praxis — utom i vissa

klart avgränsade fall — mycket osäker och lämnar icke erforderlig ledning

vid bedömning av de mera komplicerade fallen, där det därjämte ofta

rör sig om betydande skattebelopp. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida

man alltjämt bör grunda dessa ömtåliga och för den enskildes ekonomi

så ingripande avgöranden endast på rättspraxis. Till prövning torde i detta

sammanhang böra upptagas frågan om möjligheten av att i lagstiftningsväg

meddela reglerande bestämmelser i ämnet. Det må erinras om att

redan 1928 års bolagsskatteberedning varit inne på en sådan tankegång

(jämför dess betänkande s. 9). Sedan dess har ytterligare accentuerats behovet

av korrektiv mot kringgående av skattelagarna. Även om det är

mycket svårt att utforma lagbestämmelser i detta ämne, synes detta dock

icke böra hindra genomförandet av i och för sig lämpliga och såsom erfarenheten

visat nödvändiga lagbestämmelser. Blotta tillvaron av sådana

bestämmelser skulle sannolikt för övrigt i många fall verka avhållande för

skattskyldiga att inlåta sig på transaktioner, som kunna stämplas som

skatteflykt. Länsstyrelsen föreslår alltså, att frågan om skentransaktioner

och deras rättsliga innebörd göres till föremål för vidare övervägande i

samband med den nu föreliggande lagstiftningsfrågan.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att det icke finge förbises att

skälen till aktiers sammanförande i ett holdingbolag kunde vara fullt legitima.

Kedjebeskattning borde därför icke komma i fråga beträffande

holdingbolag tillkommande utdelning, som i sin tur utdelades till aktieägarna.

Länsstyrelsen kunde emellertid icke dela reservanternas uppfattning,

att kedjebeskattning endast borde drabba bolag eller förening, som

innehade aktier eller andelar »i väsentligt syfte att bereda fysiska personer

lindring i deras beskattning». Givetvis skulle från varje bolag eller

förening, som därvid komme i fråga, göras gällande att syftet icke vore

skattelindring. Att förebringa bärande bevisning om syftet med aktie- eller

andelsinnehavet skulle för beskattningsmyndigheterna merendels medföra

oöverstigliga svårigheter. En lagstiftning av sådan innebörd skulle därför

vara nära nog verkningslös. Länsstyrelsen tillägger, att då enligt kommitténs

förslag kedjebeskattning icke skulle ifrågakomma beträffande organisationsaktier

samt vissa dispensmöjligheter skulle öppnas, finge betryggande

garantier mot oskäliga verkningar av kommitténs förslag anses vara

givna.

Länsstyrelsen, som förklarat sig i princip icke ha någoit att erinra mot

de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna, ifrågasätter huru
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

31

vida icke utskiftningsskatt under den ifrågakommande övergångsperioden

och för de bolag, som i nämnda bestämmelser avsåges, borde utgå efter

trettio procent.

Till sist säger sig länsstyrelsen icke vilja uraktlåta att fästa uppmärksamhet

vid den ökade tendensen att till ett för ändamålet bildat kommanditbolag,

vanligen med familjemedlemmarna som delägare, överflytta försäljningen

av ett i form av aktiebolag drivet familjeföretags tillverkningar

och därmed även större delen av vinsten å tillverkningarna. Därigenom

undginge icke blott aktiebolaget till viss del beskattning utan ernåddes också

skattelättnad genom att vinsten fördelades på flera händer.

Mellankommunala prövning snämnden, som tillstyrker kommitténs förslag,

säger sig finna det nödvändigt att definitionen på s. k. familjebolag

bleve mer preciserad. I allt fall borde i motiven till en kommande lagstiftning

angivas vilka omständigheter, som borde tillmätas avgörande betydelse,

då det gällde att fastslå huruvida ett företag vore att anse som familjebolag

eller ej.

Nämnden anför därefter följande.

Enligt nämndens uppfattning böra vid denna gränsdragning framför allt

följande förhållanden beaktas.

a) Antalet aktieägare och fördelningen av aktierna. Om antalet aktieägare

är tio eller flera och om tio aktieägare ha någorlunda stor andel av aktiekapitalet,

bör företaget icke enbart av den anledningen, att antalet aktieägare

är förhållandevis ringa, hänföras till familjebolag.

b) Aktiekapitalets storlek. Om aktiekapitalet är obetydligt i förhållande

till omslutningen tyder detta på att utdelningsintresset är av underordnad

betydelse. Praktiskt taget alla aktiebolag med aktiekapital av 5 000 eller

10 000 kronor, vilka ägas av fysiska personer, böra hänföras till familjebolag.

c) Utdelnings politiken. Om utdelningspolitiken är normal, vilket får anses

vara fallet om omkring 50 procent eller mera av årsvinsten utdelas, utgör

detta ett skäl för att hänföra företaget till den grupp som frikallas från

skattskyldighet för aktieutdelning. I årsvinsten bör i detta sammanhang inräknas

nedskrivning å aktieinnehav, som icke erfordras med hänsyn till

marknadsvärdet å detsamma. I detta sammanhang torde man i allmänhet

böra taga hänsyn till hittillsvarande utdelningspolitik. Den omständigheten,

att ett företag ändrat utdelningspolitik sedan kommittéförslaget blivit känt,

bör som regel ej påverka bedömandet.

d) Manipulationer. Om ett företag tidigare utnyttjat skattelagarnas bestämmelser

på ett sätt som kan jämställas med manipulationer, exempelvis

genom att utgiva fondaktier och efter kort tid inlösa desamma, bör detta

räknas företaget till last i detta sammanhang, varför företaget i tveksamma

fall bör hänföras till familjebolag.

Nämnden framhåller vidare att de föreslagna bestämmelserna till förhindrande

av obehörigt kringgående av reglerna om dubbelbeskattning syntes

otillräckliga. Företag, som ansåges driva handel med värdepapper och

som därför vore skattskyldiga för aktieutdelning men å andra sidan vore

berättigade till avdrag för nedskrivning å innehav av värdepapper, skulle

nämligen fortfarande kunna inköpa aktiebolag och upplösa desamma på så
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition, nr 182.

dant sätt att dubbelbeskattning undvekes. För att förhindra detta syntes

bestämmelser böra införas i anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen,

varigenom nämnda avdragsrätt inskränktes för företag av antydd art.

I det av Tjänstemännens centralorganisation avgivna yttrandet understrykes

angelägenheten av att skattebestämmelserna utformades på sådant

sätt att de av kommittén konstaterade missbruken av bestämmelserna omöjliggjordes.

TCO tillstyrkte därför i princip kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att det vore uppenbart

att gällande skatteplikt för utdelningar i vissa fall kunde inbjuda till

missbruk och att inskränkningar i denna skattefrihet därför borde genomföras.

Länsstyrelsen funne sig emellertid böra rikta invändningar mot att

man genom nya skatteregler skulle i vissa fall göra det omöjligt för ett

aktiebolag eller en förening att överhuvud taget fortleva. Därefter anföres

följande.

Enligt länsstyrelsens mening saknas anledning att allenast därför att man

vill komma till rätta med vissa oarter hos ett mindre antal aktiebolag och

föreningar genomföra en ordning, som riskerar, att man dödar flertalet familjeföretag.

En väg, som är mindre radikal men som dock synes leda till

den åsyftade effekten, synes vara, att man å ena sidan i princip beskattar

aktiebolagen och föreningarna för all utdelning, men å andra sidan medgiver

dessa företag rätt till avdrag för så stor del därav, som de i sin tur

utdela till sina egna intressenter enligt beslut av nästa bolagsstämma. Härigenom

giver man lättnad just för de speciella fall, då kedjebeskattning eljest

skulle inträtt genom skattefrihetens upphävande. Att ett förvaltningsbolag

skulle hos sig magasinera utdelningar från andra företag utan att i

sin tur föra medlen vidare, skulle då icke längre bliva lockande ur beskattningssynpunkt.

Med hänsyn till det konstaterade missbruket av ifrågavarande bestämmelser

säger sig kommerskollegium finna tillräckliga skäl föreligga för en

lagändring, som hindrade dylikt förfarande. Däremot kunde kollegium icke

förorda att bestämmelserna så utformades, att alla familjebolag med huvudsakligen

förvaltningsverksamhet drabbades av kedjebeskattning och således

även sådana bolag, som icke tillkommit i syfte att bereda delägarna

skattelindring utan såsom den i det särskilda fallet lämpligaste formen för

förvaltningsverksamheten. Kollegium ansåge sig därför böra förorda reservanternas

förslag. — På ett därmed likartat sätt uttalar sig länsstyrelsen i

Värmlands lån.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare åberopa såsom

eget yttrande ett av delegerade för nämnda organisationer samt för

Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund avgivet

yttrande. I detta framhålles bland annat att sammanförandet av aktier

i ett rörelseidkande bolag hos ett förvaltningsbolag med en begränsad krets

fysiska personer såsom delägare vore ofta föranlett och icke sällan nödvändigt

av fullt legitima skäl. Därefter anföres.

Några typexempel skola nämnas. Vid försäljning av aktierna i mindre

och medelstora företag till ett begränsat antal köpare mot villkor att säljaren

skall lämna kredit å viss del av köpeskillingen är det ofta en oefter
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

33

givlig förutsättning att aktierna förvaltas av ett holdingbolag, enär säljaren

eljest riskerar att vid bristande betalning sakna möjlighet att återfå kontrollen

över företaget, därför att majoriteten splittrats. Holdingbolagsformen

plägar sålunda komma till användning i exempelvis sådana fall, då anställda

hos ett företag beredas tillfälle förvärva detta, trots att deras kapitaltillgångar

icke på långt när förslå till köpeskillingens gäldande. På samma

sätt gäller att minoritetsposter i familj ebolag ofta icke äro var för sig

användbara som kreditunderlag, även om det är fråga om mycket goda företag,

medan de däremot sammanförda i ett holdingbolag, som på så sätt

kommer att representera en majoritet, kunna få ett mycket betydande belåningsvärde.

Dylika kreditmöjligheter kunna uppenbarligen vara av väsentlig

betydelse, då man planerar att utvidga eller starta ny rörelse. Den ifrågavarande

förvaltningsformen har i dylika fall uppenbarligen icke tillkommit

i syfte att bereda de fysiska personer, som äga företagen, någon skattelindring,

och en skatteskärpning borde därför enligt majoritetens och reservanternas

gemensamma utgångspunkt vara utesluten.

Att de uppgifter holdingbolagen i ovan antydda fall ha att fylla i regel

icke, på sätt majoriteten gör gällande, kunna anförtros åt för ändamålet

bildade stiftelser, torde för var och en med kreditväsendet förtrogen person

vara uppenbart. Aktiebolagens verksamhet och kontrollen därav är ju, i

motsats till vad fallet är med stiftelserna, i detalj reglerad genom civillagstiftningen

framför allt i syfte att skydda bolagens fordringsägare.

Vi anse oss böra understryka, att ovan anförda fall endast utgör ett par

exempel på den mångfald fullt legitima skäl, vilka föranleda att holdingbolagsformen

i betydande utsträckning kommit och även i fortsättningen

måste komma till användning inom näringslivet. Såsom reservanterna anfört

kan detta ha sin grund i testamentsföreskrifter, avtal av skilda slag,

oenighet mellan aktieägarna m. m.

Under åberopande av i huvudsak samma skäl som anförts av reservanterna

till stöd för det av dem framlagda förslaget, förordas att sistnämnda

förslag lägges till grund för en lagstiftning.

Även Skånes handelskammare bekräftar förekomsten av de påtalade missbruken

och understryker i samband därmed att den nuvarande ordningen,

vilken innebure att vissa medborgarkategorier på ur rättslig synpunkt

oantastliga vägar kunde bereda sig en lindring i skattebördan, som icke stode

övriga medborgare till buds, måste i längden verka undergrävande på den

allmänna skattemoralen och därför icke kunde ur samhällets synpunkt tolereras.

Handelskammaren säger sig vara i princip införstådd med nödvändigheten

av lagstiftningsåtgärder, men invänder mot kommitténs förslag att

detsamma i vissa lägen skulle leda till en obillig och sakligt icke motiverad

skattebelastning samt därjämte uppresa hinder för användning av holdingbolag

såsom förvaltningsform även i sådana fall, då dylika bolag tillkommit

för helt andra ändamål än att bereda intressenterna skattelindring.

Kommittén hade själv varit medveten om att det icke vore rimligt att anlägga

samma betraktelsesätt beträffande alla holdingbolag av denna typ och av

denna anledning föreslagit ett dispensförfarande. Med hänsyn till erfarenheterna

av de dispcnsbestämmelser, som på senare år influtit på skilda områden

inom lagstiftningen, funne handelskammaren denna lösning icke vara

it Bihang till riksdagens protokoll l''J~>t. 1 samt. Nr 182.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

34

ur näringslivets synpunkt betryggande, då man på förhand saknade kännedom

om vilken praxis, som kunde komma att tillämpas.

Handelskammaren framhåller vidare att icke heller reservanternas förslag

utgjorde en fullt tillfredsställande lösning, då jämväl enligt detta vaga

gränser uppdroges mellan skattefrihet och skatteplikt och alltför stort område

lämnades åt rättstillämpningen. En förutsättning för reservanternas

förslag vore därför att en riksskattenämnd inrättades med uppgift att verka

för enhetlig rättstillämpning och med möjlighet att snabbt behandla hithörande

ärenden.

På ett i huvudsak likartat sätt uttalar sig handelskammaren i Göteborg,

som i samband med en diskussion av de föreslagna övergångsbestämmelserna

framhåller att syftet med bestämmelserna i praktiken omöjliggjordes

genom den höga utskiftningsskatt, som komme att utgå på fonderade medel.

I många familj ebolag vore dessa fonderade medel investerade i fabriksanläggningar

o. d., varför det bleve omöjligt att inom den korta tid som föreslagits

framskaffa erforderliga kontanta medel för erläggande av utskiftningsskatt.

I detta sammanhang finge hänsyn även tagas till de av statsmakterna

nyligen införda kreditrestriktionerna. Bolag av nu berört slag utestängdes

från möjligheten att begagna sig av övergångsbestämmelserna och komme

i en mycket svår situation.

Handelskammaren i Gävle erinrar om kommitténs förslag att delägare i

familjebolag skulle i vissa fall äga uttaga bolagets tillgångar till anskaffningsvärdet

utan att förtäckt aktieutdelning skulle anses föreligga och framhåller

i samband därmed att bestämmelser borde meddelas att icke heller

gåvoskatt skulle i sådant fall utgå.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att kommittén icke lämnat

en överskådlig redogörelse över tänkbara former av missbruk på ifrågavarande

område och heller icke framlagt någon utredning, som vore ägnad

belysa den faktiska förekomsten därav och storleken av på sådant sätt undantagna

skattebelopp. Då länsstyrelsen icke inom länet uppmärksammat

förhållanden, som avsåges skola motverkas av den ifrågasatta lagändringen,

kunde länsstyrelsen icke tillförlitligen bedöma behovet av en lagändring av

den vittingripande art, varom fråga vore. Länsstyrelsen säger sig icke kunna

undgå att reagera mot införandet av bestämmelser, som på ett så drastiskt

sätt skulle förändra en sedan länge bestående, av skatte- och civillagstiftningen

sanktionerad ordning utan att de ekonomiska verkningarna för näringslivet

gjorts till föremål för en analys. Därest omedelbara åtgärder ansåges

erforderliga, föresloge länsstyrelsen såsom provisorisk åtgärd en ändring

i överensstämmelse med reservanternas förslag. Genom en dylik lösning

skulle tillika värdefulla erfarenheter vinnas rörande behovet och följderna

av en lagstiftning enligt kommittémajoritetens linje. — En från det nu återgivna

avvikande mening har uttalats av landskamreraren i länet, som förordat

att kommitténs förslag genomfördes.

Sveriges köpmannaförbund framhåller som sin mening, att det vore oundgängligen

nödvändigt att medgiva familjebolag, som vid ett genomförande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

35

av den föreslagna lagstiftningen nödgades likvidera, uppskov i förslagsvis tio

år med erläggandet av den av likvidationen föranledda skatten. Det syntes

även böra föreskrivas, att skatten finge erläggas med inteckningar i en

utskiftad fastighet eller med utskiftade aktier.

Sveriges redareförening framhåller bland annat, att om rederibolag med

en eller ett fåtal ägare försålt eller förlorat ett av sina fartyg samt ersättningsfartyg

icke omedelbart kunnat anskaffas, vore det helt naturligt att

bolaget sökte erhålla största möjliga avkastning å det belopp, som erhållits

för det försålda eller förlista fartyget, intill dess nytt fartyg kunnat anskaffas.

Om bolaget placerade beloppet i t. ex. börsnoterade aktier, skulle

bolaget enligt förslaget få skatta för utdelningen å aktierna. Detta skulle

försvåra ersättningsanskaffningen och innebära en skärpning av företagsbeskattningen.

Om bolaget hade ägt blott detta fartyg, kunde den skärpta

beskattningen nödsaka bolaget att avveckla sin verksamhet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län riktar mot kommitténs förslag den invändningen,

att detsamma skulle medföra en skatteskärpning för ett långt

större antal bolag och föreningar än som i och för sig vore påkallat. Under

hänvisning till de betydande tillämpningssvårigheter, som skulle uppkomma

vid ett genomförande av såväl kommitténs som reservanternas förslag,

säger sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka någotdera av dessa förslag.

5. Departementschefen.

Med den i skattelagstiftningen intagna ståndpunkten att aktiebolags och

ekonomisk förenings vinst skall i princip beskattas två gånger — nämligen

först när den juridiska personen förvärvar densamma och därefter när vinsten

genom utdelning eller utskiftning tillföres bolagets eller föreningens delägare

— måste det anses i hög grad otillfredsställande med bestämmelser

så utformade att det andra ledet i dubbelbeskattningen kan av vissa skattskyldiga

genom transaktioner av olika slag kringgås. Såsom av statliga

myndigheter och organisationer på näringslivets områden framhållits,

måste förefintligheten av dylika, i verkligheten även utnyttjade luckor i

lagstiftningen verka undergrävande på den allmänna skattemoralen och stå

i uppenbar strid mot den vedertagna principen om en rättvis och jämlik

beskattning. Väl har av någon länsstyrelse anförts, att de av kommittén

påtalade missförhållandena där icke observerats och det synes icke uteslutet

att liknande uttalanden kunnat göras jämväl från länsstyrelser, som icke

haft att yttra sig över betänkandet. Men det torde böra observeras -— förutom

att det här gäller transaktioner som kunna vara mycket svårupptäckta

-—• att dessa transaktioner erfarenhetsmässigt förekomma främst i

de större städerna. Det synes ur denna synpunkt vara anledning att fästa

särskilt avseende vid de yttranden, som avgivits av kammarrätten, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt

Malmöhus län och mellankommunala prövningsnämnden. I samtliga dessa

yttranden understrykes behovet av lagstiftningsåtgärder.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Såsom från åtskilliga håll anmärkts har kommittén icke framlagt någon

redogörelse angående frekvensen av de åtgärder av skatteflyktskaraktär,

mot vilka den föreslagna lagstiftningen riktar sig. Ej heller har någon utredning

presterats rörande den inverkan å skatteunderlaget, som dessa

transaktioner övat. Det torde emellertid ligga i sakens natur, att sådana

undersökningar -— därest de över huvud kunna verkställas -— äro svårgenomförda

och knappast kunna tänkas lämna ett resultat, som medger ett

mera säkert bedömande av frågans fiskaliska betydelse. Därtill kommer

att — därest ändrade lagbestämmelser icke meddelades — de ifrågavarande

transaktionerna kunna förutses få en från år till år allt större omfattning.

Trots avsaknaden av ett statistiskt underlag för bedömandet av

frågans fiskaliska innebörd torde likväl kunna antagas, att skatteflyktsåtgärderna

i fråga för närvarande nedbringa skatteunderlaget med något

eller några tiotal milj. kronor årligen samt att desamma till övervägande

del beröra skattskyldiga i högre inkomstlägen.

Åtskilliga av de transaktioner, varom i förevarande sammanhang är tal,

bygga på nu gällande bestämmelser om frihet från skatt å utdelning mellan

aktiebolag och ekonomiska föreningar. En lagstiftning bör därför uppenbarligen

taga sikte på att begränsa denna skattefrihet. Även om en effektiv

och ur skilda synpunkter acceptabel begränsningsregel skulle kunna

givas, är det emellertid uppenbart att därigenom icke skulle vinnas någon

fullständig garanti för en dubbelbeskattning i alla de fall, där sådan är

av lagstiftaren avsedd. Vissa transaktioner bygga nämligen på andra förutsättningar

än gällande frihet från kedjebeskattning.

Kommittén har gjort ett uttalande att taxeringsmyndigheterna kunde ingripa

i sådana fall, där det träffade arrangemanget kunde betecknas som

en skentransaktion. Detta har föranlett länsstyrelsen i Skaraborgs län att

uttala önskemål om en klar lagbestämmelse att tillämpa för sådana fall,

där en av en skattskyldig vidtagen åtgärd kunde betecknas som en skatteflyktsåtgärd.

Det syntes länsstyrelsen icke önskvärt att enbart överlämna

åt praxis att söka komma till rätta med de svårbedömda och för den enskilde

så betydelsefulla frågor, varom i dessa fall vore tal.

Kommittén har icke framlagt något förslag till sådant stadgande. Även

för egen del är jag av den uppfattningen att en uttrycklig bestämmelse att

tillämpa i nu åsyftade fall icke för närvarande bör införas i lagstiftningen.

En dylik bestämmelse finge utformas antingen som ett allmänt stadgande

att en vidtagen åtgärd skulle bedömas efter sin verkliga innebörd och att

alltså de rent yttre former, som givits en transaktion, icke skulle vara avgörande

vid det skatterättsliga bedömandet, eller som ett i detalj utfört

stadgande angående hur vissa transaktioner skulle ur skattesynpunkt bedömas.

Jag vill anmärka, att redan gällande bestämmelser torde medge att en

ren skatteflyktsåtgärd bedömes efter sin verkliga innebörd. I detta sammanhang

må sålunda erinras om det av riksdagen godtagna uttalande, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

37

gjordes av 1933 års bevillningsutskott (bet. nr 40) och vari framhållits att

vissa i skatteundandragande syfte verkställda åtgärder borde redan med

en tillämpning av gällande bestämmelser kunna bedömas efter deras verkliga

innebörd. Vidare bör i detta sammanhang omnämnas ett av regeringsrätten

den 14 februari 1951 meddelat utslag, som torde bliva vägledande

vid avgörande av en råd fall, likartade med det då avgjorda, och i vilka

genom en serie åtgärder den vinst, som funnits ansamlad i bolag eller föreningar,

vilka förvaltat fastigheter, överförts till vederbörande delägare under

sådana förhållanden att — vid ett formellt betraktande — någon utdelning

eller utskiftning icke ägt rum. Likväl har regeringsrätten funnit

vad som förekommit böra bedömas så att vederbörande delägare tillförts

belopp, som i beskattningsavseende vore att betrakta såsom skattepliktig

utdelning.

Vad härefter angår lämpligheten av ett stadgande angående hur speciella

fall eller transaktioner vore att bedöma, torde böra framhållas att det

här rör sig om en .sådan mångfald av olika situationer, där speciella på

frågans bedömande inverkande omständigheter skulle föreligga, att det

knappast vore görligt att utfinna ur skilda synpunkter godtagbara bestämmelser.

Man skulle därjämte tillskapa än större ovisshet om huru sådana

fall skulle bedömas, som fölle utanför den direkta rättsliga regleringen.

Enligt min mening synes man alltså i de fall, varom nu varit fråga,

alltfort böra lita till praxis. Och det torde därvid kunna förutsättas att i

praxis åtgärder, som endast i syfte att kringgå beskattningsreglerna givits

en viss utformning, komma att bedömas efter deras verkliga innebörd.

Vad i det föregående anförts har — som av det sagda framgår — i första

hand åsyftat sådana fall av skatteundandragande, som icke skulle beröras

av de av kommittén föreslagna bestämmelserna. Läget är emellertid ett

annat, när man kommer till de av kommittén särskilt uppmärksammade

luckorna i lagstiftningen. Här finnas direkta positiva bestämmelser, som

kunnat utnyttjas i skatteundandragande syfte och vilka därför böra

ändras.

Kommittén såväl som reservanterna inom densamma äro överens därom,

att .skattefrihet för utdelning bör upphävas för sådana fall, då det vore

sannolikt att bolag eller förening innehade aktier eller andelar i syfte att

bereda fysiska personer lindring i beskattningen. Däremot föreligga delade

meningar angående hur bestämmelserna böra utformas.

Kommitténs förslag innebär i korthet följande.

En definition lämnas av begreppet familjebolag, varmed menas aktiebolag

och ekonomisk förening, vars aktier eller andelar innehavas av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, inbördes besläktade eller ej,

under sådana förhållanden att intresset av att uttaga vinstmedel från den

juridiska personen i form av utdelning är av underordnad betydelse. Vidare

föreslås att familjebolaget skall skatta för utdelning, som uppburits å

av bolaget innehavda aktier och andelar. Härifrån göres dock det undan
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

taget att .skatteplikten icke omfattar utdelning å aktier eller andelar, vilka

innehavas såsom ett led i organisationen av en verksamhet som icke väsentligen

består i förvaltningsrörelse.

Med sitt förslag har kommittén åsyftat att — så långt detta vore möjligt

— uppställa vissa objektiva kriterier, vilka skulle vara avgörande för

frågan om utdelningens beskattning. Däremot har kommittén velat avvisa

en anordning enligt vilken skatteplikten gjordes beroende av att taxeringsmyndigheterna

i det särskilda fallet upptäckte att transaktioner i syfte att

kringgå dubbelbeskattningsregeln företagits.

Då kommittén emellertid varit av den uppfattningen, att den här åsyftade

förvaltningsformen i särskilda fall kunde vara erforderlig, har tillika

föreslagits att Kungl. Maj:t skulle äga medgiva familjebolag skattefrihet

för utdelning för viss tid. Sådant medgivande skulle kunna lämnas såväl

vid lagändringens ikraftträdande existerande familjebolag som bolag vilket

framdeles bildades.

Därjämte föreslås vissa övergångsbestämmelser i syfte att underlätta ett

överförande till direkt ägo av familjebolagens tillgångar.

Reservanternas förslag innebär att det för beskattning av utdelning avgörande

skulle vara, huruvida syftet med arrangemanget att överlåta aktierna

eller andelarna å ett förvaltningsbolag varit att bereda fysisk person

skattelindring. Reservanterna ha erinrat om de betydande svårigheter,

som voro förenade med en på aktiestockens fördelning grundad gränsdragning

mellan olika kategorier av bolag, och i anslutning därtill gjort gällande

att en påtaglig brist på överensstämmelse förelåge mellan majoritetens

motivering för skatteskärpning och den föreslagna författningsändringen.

Den av reservanterna förordade lagstiftningen skulle däremot icke

framtvinga upplösning av redan existerande bolag respektive förhindra ny

bolagsbildning i fall då bolagsformen vore eu fullt legitim och kanske mycket

starkt önskvärd förvaltningsform. En lagstiftning borde därför rikta

sig mot de förvaltningsbolag, som utnyttjades i skatteundandragande syfte,

och kedjebeskattningen borde drabba den del av förvaltningsbolagets

utdelningsinkomst, som icke överfördes till delägarna på sådant sätt att

desamma därför beskattades.

Vid ett genomförande av reservanternas förslag bleve icke erforderligt

med särskilda dispensföreskrifter. Men reservanterna föreslå vissa övergångsbestämmelser,

avsedda att underlätta avvecklingen av förvaltningsbolag.

Vad angår reservanternas förslag vill jag icke bestrida att med ett rent

teoretiskt och principiellt betraktelsesätt skulle kunna hävdas att en lagstiftning

enligt denna linje vore tillräcklig, då syftet med en lagändring

allenast bör vara att göra dubbelbeskattningen effektiv och i och för sig

icke att åstadkomma en flerfaldig beskattning eller att omöjliggöra ett utnyttjande

av förvaltningsformer, som av fullt legitima skäl befunnits än
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182. 39

damålsenliga. Likväl torde avgörande invändningar vara att rikta mot reservanternas

förslag.

Till en början må sålunda erinras om att det här gäller transaktioner,

som äro mycket svårupptäckta, varför en lagstiftning enligt reservanternas

förslag skulle förutsätta ingående och mycket tidsödande undersökningar

från taxeringsmyndigheternas sida. Likväl skulle någon garanti icke erhållas

för att syftet med lagstiftningen skulle uppnås. Härtill kommer svårigheten

att över huvud kunna förebringa utredning angående det för ett

sådant stadgandes tillämplighet avgörande, nämligen om syftet med förvaltningsformen

varit att ernå skattelindring för fysisk person. Slutligen

och icke minst finnes anledning att uppmärksamma de invändningar, som

främst av kammarrätten riktats mot reservanternas förslag ur synpunkten

att detsamma .skulle medföra avsevärda tillämpningssvårigheter, när

det gällde att avgöra om och i vad mån av förvaltningsbolaget uppburen

utdelning utnyttjats för utdelning till delägarna. Härutinnan tillåter jag

mig hänvisa till min förut lämnade redogörelse för kammarrättens remissyttrande.

Av det sagda framgår att jag för egen del icke kan förorda en lagstiftning

sådan som den av reservanterna föreslagna. Innan jag övergår att

behandla kommitténs förslag, får jag emellertid först erinra om den av

vissa remissinstanser ifrågasatta anordningen med en beskattning hos bolaget

eller föreningen av all uppburen utdelning men med rätt för samma

bolag eller förening antingen till restitution av den skatt, som belöpt på

utdelning som framdeles utnyttjats för vidareutdelning till tysiska personer,

eller till avdrag vid inkomstberäkningen för vad av utdelningen utdelats

till intressenterna enligt beslut vid en framtida bolagsstämma.

Det torde vara ofrånkomligt att en dylik anordning måste bli komplicerad

och i den praktiska tillämpningen svårhanterlig. En lagstiftning av sådan

innebörd skulle vidare i huvudsak överensstämma med den B-skatt,

som — i syfte att göra dubbelbeskattningen av aktiebolags inkomst effektiv

— på sin tid uttogs för den del av bolagets taxerade inkomst, vilken

icke utdelades till aktieägarna. Mot denna skatteform riktades emellertid

på sin tid mycket kraftiga invändningar — däribland den att B-skatt uttoges

även för vinstmedel som i ett senare skede av bolagets verksamhet

kunde gå förlorade — och B-skatten avskaffades genom beslut vid 1926

års riksdag.

Med det av kommittén framlagda förslaget är den väsentliga fördelen

förenad, att sedan väl konstaterats att i det särskilda fallet föreligger ett

familjebolag i den av kommittén angivna meningen, blir rättstillämpningen

enkel. Väsentligt större garantier än vid ett genomförande av reservanternas

förslag skulle vinnas för att syftet med lagstiftningen skulle uppnås.

Utredningssvårighcter och skatteprocesser rörande i vad mån av familjebolagct

uppburen utdelning använts för vidareutdelning skulle i huvudsak

undvikas. Visserligen undginges icke de svårigheter, som bleve förenade

med att konstatera förvaltningsbolagets karaktär av familjebolag, men

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

dessa svårigheter kunna uppenbarligen icke vara större men möjligen

mindre än att åstadkomma bevisning rörande det egentliga syftet med

arrangemanget med ett förvaltningsbolag.

Innan slutlig ställning tages till kommitténs förslag, bör emellertid beaktas

huruvida verkningarna av ett genomförande av detsamma skulle

kunna tänkas leda till ur andra synpunkter icke acceptabla konsekvenser.

De invändningar av sådan art, som framställts mot förslaget, innebära

att de av kommittén förordade bestämmelserna skulle gå långt utöver

syftet med en lagstiftning och försvåra eller omöjliggöra utnyttjandet av

förvaltningsformer mot vilka några invändningar ur skattesynpunkt icke

vore att framställa och vilka av andra skäl vore de för ändamålet mest

lämpliga eller rent av enda användbara. En sådan lagstiftning skulle vidare

i särskilda fall kunna föranleda eu flerfaldig och orättfärdig beskattning.

De antydda invändningarnas bärighet sammanhänger väsentligen med

utformningen och innebörden av de bestämmelser, som skulle vara avgörande

för om ett bolag eller en förening skulle beskattas för utdelning

eller ej. En viss tvekan kan råda angående innebörden av kommitténs förslag

till den del detta såsom ett villkor för att ett familjebolag i skatteteknisk

mening skulle anses föreligga angiver, att utdelningsintresset skall vara

av underordnad betydelse. Vissa av kommittén gjorda uttalanden synas

antyda att med sagda föreskrift åsyftats att täcka alla de fall, där — oavsett

huruvida genom åtgärder av ett eller annat slag reglerna om dubbelbeskattning

i det särskilda fallet kringgåtts eller ej — möjlighet till sådant kringgående,

objektivt sett, skulle föreligga. Å andra sidan har den föreslagna

författningstexten så utformats, att bolag eller förening, som väl i andra

hänseenden fyller villkoren för att anses såsom familjebolag men som genom

att i behörig omfattning verkställa utdelning visat sig ha intresse

av att på sådant sätt överföra vinstmedlen till intressenterna, icke faller

in under det föreslagna stadgandet.

Den kritik, som riktats mot kommitténs förslag, synes ha utgått från

att bestämmelsen skulle ha den först angivna innebörden. Vid en lagstiftning

enligt kommitténs linje böra emellertid enligt min mening bestämmelserna

så utformas, att allenast de bolag och föreningar, vilka genom åtgöranden

av ett eller annat slag kringgått dubbelbeskattningsregeln, skola

göras skattskyldiga för uppburen utdelning. Därigenom erhölles en lagstiftning,

vilken täckte vad som åsyftats men icke ginge utöver vad som

kunde anses riktigt och rimligt. Icke heller torde en dylik bestämmelse innebära

en komplicering ur tillämpningssynpunkt, nämligen därest vad jag i

fortsättningen kommer att anföra godtages.

En på nu antytt sätt utformad föreskrift skulle medföra, att samtliga

aktiebolag och ekonomiska föreningar, som innehaft aktier i utnyttjat

syfte att bereda fysisk person skattelindring, få skatta för erhållen utdelning.

I de fall, där denna förvaltningsform icke utnyttjats för sagda ändamål,

inträder däremot icke någon skatteskärpning. Detta innebär att i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

skattehänseende lojalt uppträdande bolag och föreningar icke genom beskattningsbestämmelser

tvingas avveckla; ej heller förhindras tillskapandet

av nya legitima bolag eller föreningar. Det bör ankomma på vederbörande

bolag eller förening att förebringa utredning om att förutsättningar

för beskattning av uppburna utdelningar icke föreligga; där så icke sker,

bör familjebolaget beskattas för utdelningarna.

Mot en lagstiftning av nu angiven innebörd kunna enligt min mening berättigade

invändningar icke resas. Jag förordar därför att beskattningsreglerna

ändras i enlighet med det nyss sagda.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att vissa utländska staters

skattelagstiftning upptar mycket stränga regler till förhindrande av

ett obehörigt utnyttjande av familjebolag. Jag tillåter mig här hänvisa till

en av t. f. kammarrättsfiskalen Börje Villard på mitt uppdrag sammanställd

PM ang. vissa beskattningsfrågor i Storbritannien och Amerikas Förenta

Stater, vilken promemoria finnes såsom Bihang 3 fogad vid detta protokoll.

Vid den föregående diskussionen har icke berörts en grupp av förvaltningsföretag,

som synes böra ägnas uppmärksamhet. Jag åsyftar sådana

bolag och föreningar, vilka visserligen icke tillkommit i syfte att vinna

skattelättnad för fysisk person och heller icke i första hand utnyttjats för

dylikt ändamål, men där vidtagna åtgärder likväl medfört en skattelindring

mot vilken kan riktas invändningar. Sålunda kan exempelvis en majoritetspost

av aktier i ett rörelseidkande bolag ha av i och för sig helt legitima

skäl överförts till ett holdingbolag och där utnyttjats som kreditunderlag

i samband varmed avtal träffats med långivaren om att holdingbolagets

inkomst, d. v. s. utdelningen från det rörelseidkande bolaget, skall

användas för amortering av skulden. Ett införande av kedjebeskattning i

fall som dessa och liknande — något som ur vissa synpunkter kunde anses

riktigt -— skulle kunna i vissa fall tillskapa betydande svårigheter.

Kommittén, som uppmärksammat de nu antydda fallen, har föreslagit att

genom ett dispensförfarande familjebolaget i fråga skulle medgivas rätt

att för viss tid icke skatta för uppburen utdelning. Även enligt min mening

bör — för undvikande av obilligheter som kunna föranledas av en

på förut antytt sätt anordnad kedjebeskattning — möjlighet tillskapas att

i särskild ordning medgiva familjebolag frihet från en eljest inträdande

skyldighet att skatta för utdelning. Uppenbarligen bör sådan dispens medgivas

allenast, därest särskilda skäl föreligga såsom ingångna kreditavtal,

testamentariska föreskrifter eller liknande. Sådan dispens bör regelmässigt

ifrågakomma blott beträffande bolag eller förening, som vid tidpunkten

för de nya bestämmelsernas ikraftträdande träffat sådant avtal eller arrangemang

att en tillämpning av dessa bestämmelser på grund därav skulle

medföra påtagligt obilliga verkningar. Med hänsyn till det sagda kan jag

därför även biträda kommitténs förslag till dispensföreskrifter med understrykande

av att en restriktiv tillämpning av desamma bör eftersträvas.

Dispensförfarandet synes — därest riksdagen kommer att biträda vad i

proposition nr P>4 föreslagits rörande inrättandet av eu riksskattenämnd

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

— böra anförtros denna nämnd, vars beslut i dispensärende icke bör kunna

överklagas.

Jag övergår nu att behandla ''särskilda frågor, sammanhängande med

den ifrågasatta lagstiftningen.

Såsom en första förutsättning för att skatteplikt skall föreligga för utdelning

å innehavda aktier och andelar bör gälla att antalet delägare i den

utdelningsberättigade juridiska personen utgöres av en person eller ett fåtal

personer. Av uppenbara skäl bör någon precisering ej ske av det antal

delägare, som högst må finnas för att skatteplikt sregeln skall gälla. Vid

prövning av stadgandets tillämplighet i det enskilda fallet bör avseende

även fästas vid hur stor andel av aktie- eller andelskapitalet, som finnes

hos de olika delägarna. Vid utformningen av praxis bör alltså uppmärksammas,

att det är vid antalet verkliga intressenter som i första hand bör

fästas avseende. Lagstiftningens syfte att förhindra obehöriga skattelättnader

avses hela tiden skola vara det för praxis’ utformning normgivande.

Den omständigheten att delägare i den juridiska personen kan vara

annan juridisk person förhindrar i och för sig icke stadgandets tillämplighet.

Kommittén har uttryckligen reglerat det fall, där det ifrågakommande

familjebolaget äges av fysisk person genom förmedling av juridisk

person. Här må tilläggas att den omständigheten, att bland delägarna kan

återfinnas juridisk person, med vilken fysisk person icke står i direkt intressegemenskap,

icke bör i och för sig medföra att — därest omständigheterna

i övrigt tala för en tillämpning av stadgandet — en sådan tillämpning

blir utesluten. I författningstexten får detta sin täckning genom en

föreskrift att aktierna eller andelarna i den ifrågakommande juridiska personen

skola »till huvudsaklig del» ägas, direkt eller indirekt, av fysisk person.

Den andra förutsättningen för stadgandets tillämplighet i det särskilda

fallet är det förut berörda villkoret att den valda förvaltningsformen utnyttjas

för att bereda fysisk person skattelindring. Det torde icke böra

ifrågakomma att i författningstexten mera preciserat angiva förutsättningens

innebörd utan får det ankomma på beskattningsnämnderna och skattedomstolarna

att i varje särskilt fall pröva förhandenvaron av förutsättningen.

Den prövning, som därvid ifrågakommer, får i första hand verkställas

på grundval av tillgängliga uppgifter rörande den förda utdelningspolitiken.

Därvid kan icke krävas att större del av tillgängliga vinstmedel

användes för utdelning än som med hänsyn till konsolideringskrav, önskemålet

att vidmakthålla en relativt jämn utdelning och liknande omständigheter

framstår såsom rimligt. Å andra sidan bör beaktas huruvida intressenterna

i förvaltningsbolaget annorledes än genom utdelning tillförts

vinstmedel och detta tillika skett på sådant sätt att ett obehörigt skatteundandragande

kan sägas uppkomma. I det av mellankommunala prövningsnämnden

avgivna yttrandet ha angivits vissa omständigheter, som

kunna tjäna till ledning vid prövning av stadgandets tillämplighet. Utöver

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

vad där anförts må framhållas, att om ett förvaltningsbolag belastas med

betydande utgifter i anledning av avtal med eller åtaganden gentemot delägare

eller annan med vilken delägaren kan sägas vara i intressegemenskap

och anledningen till dessa avtal eller åtaganden varit önskemål att bereda

fysisk person skattelindring, kan icke den omständigheten, att bolaget utdelat

återstående, enligt vinst- och förlusträkningen tillgängliga vinstmedel,

åberopas av bolaget till stöd för skattefrihet för utdelning. Jag delar

även den av kammarrätten uttalade meningen, att en av en aktieägarminoritet

framtvingad utdelning i och för sig icke bör vara i förevarande hänseende

avgörande.

I allmänhet synes bolags eller förenings karaktär av familjebolag i skatteteknisk

mening böra bedömas icke blott på grundval av vad som förekommit

under beskattningsåret. Har sålunda ett familj ebolag under ett tidigare

år utnyttjats för kringgående av beskattningsreglerna, bör detta vara

tillräckligt skäl för att fortsättningsvis skattlägga bolaget för mottagen utdelning.

En förklaring från bolagets sida att det icke vidare tänker medverka

till transaktioner i skatteundandragande syfte bör i sådant fall regelmässigt

icke godtagas. Godtages nämligen en sådan förklaring skulle —

därest den framdeles likväl icke infriades — något korrektiv däremot icke

finnas. Befogade invändningar mot en dylik tillämpning av stadgandet synas

icke kunna framställas. Ett bolag, som medverkat till skatteflyktsåtgärder,

får vara berett att taga konsekvenserna därav. Dock synes en viss försiktighet

böra iakttagas beträffande sådana familj ebolag, som existera vid

lagändringens ikraftträdande och vilkas medverkan till transaktioner i antytt

syfte ligger relativt långt tillbaka i tiden.

Det kan förutses, att den nu diskuterade förutsättningen för ett bolags

eller en förenings skattskyldighet för utdelning kan i särskilda fall medföra

tillämpningssvårigheter och delade meningar kunna tänkas uppstå angående

förutsättningens förhandenvaro. Än mer vägande invändningar ur nu angivna

synpunkter skulle emellertid vara att rikta mot en lagstiftning av

innebörd att bolag skulle drabbas av kedjebeskattning, därest, rent objektivt

sett, något intresse av att uttaga vinstmedel genom utdelning från bolaget

icke skulle finnas. För en sådan bestämmelses tillämplighet skulle

nämligen krävas en fullständig kännedom hos den prövande myndigheten

om alla de transaktioner genom vilka det andra ledet i dubbelbeskattningen

skulle i det särskilda fallet kunna kringgås.

Det torde med hänsyn till det .sagda vara ofrånkomligt att, såsom redan

antytts, utforma bestämmelserna på sådant sätt, att det skall ankomma

på ifrågavarande bolag och föreningar att visa att förutsättningarna för

frihet från kedjebeskattning föreligga. Endast bolaget eller föreningen äger

utan vidare kännedom om de förhållanden, som äro i sådant hänseende avgörande,

och kan utan svårigheter redogöra för desamma. Skulle bevisskyldigheten

däremot läggas på taxeringsmyndigheterna, komme dessa att

ställas inför tidsödande och mycket svårgenomförda uppgifter.

Jag får i detta sammanhang även erinra om de möjligheter, som — därest

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 182.

en riksskattenämnd kommer att inrättas — komma att finnas för bolag

och föreningar att i vissa fall erhålla bindande förhandsbesked i hithörande

frågor.

De ifrågavarande bestämmelserna böra, i enlighet med vad kommittén

föreslagit, vidare så utformas att därunder bliva i princip hänförliga icke

blott sådana bolag och föreningar, som avses i förordningen om ersättningsskatt,

utan även rörelseidkande bolag och föreningar som innehava aktier

och andelar. Därest sådant bolag eller sådan förening finnes böra i det

särskilda fallet beskattas för uppburen utdelning, synes från beskattning

dock böra undantagas utdelning å aktier och andelar, som innehavas såsom

ett led i organisationen av den egentliga verksamheten. Såsom i något remissyttrande

påpekats, kunna svårigheter uppstå vid särskiljandet av s. k.

organisationsaktier från andra aktier; dessa svårigheter torde dock icke

innebära någon avgörande invändning mot ett sådant stadgande. Jag får i

detta sammanhang även erinra om Sveriges redareförenings uttalande om

den skärpning av företagsbeskattningen, som enligt föreningens mening

skulle uppkomma i det fall, där ett av ett fåtal personer ägt rederibolag förlorat

eller försålt ett fartyg och i avvaktan på tillfälle att verkställa ersättningsanskaffning

placerat försäkringsersättningen eller köpeskillingen i

börsnoterade aktier. Härtill bör genmälas att de av mig förordade bestämmelserna

icke bliva tillämpliga, därest bolaget i skälig omfattning använder

sina vinstmedel för utdelning.

Beteckningen familjebolag skulle med den föreslagna utformningen av

författningsbestämmelserna avse icke blott vissa aktiebolag utan även vissa

ekonomiska föreningar och detta oavsett om delägarna i den juridiska

personen vore inbördes besläktade eller ej. Av dessa bolag och föreningar

skulle vidare blott de vara familjebolag i skatteteknisk mening, som medverkat

till att bereda fysisk person viss skattelättnad. Av det sagda framgår

— som även kammarrätten påpekat — att benämningen familj ebolag

är inadekvat och även kan vara direkt vilseledande. Om än benämningen

vunnit en viss hävd, bör densamma — helst som något påtagligt behov därav

icke föreligger — ej upptagas i författningstexten.

Det av länsstyrelsen i Malmöhus län gjorda påpekandet att bestämmelserna

om avdrag för gäldränta i 39 § kommunalskattelagen hade sådant

samband med frågan om skattefrihet för utdelning, att nämnda bestämmelse1''

borde i detta sammanhang omprövas, får jag upptaga till behandling i

samband med en redogörelse för kommitténs förslag om skattefrihet för

utdelning å aktier och andelar, som innehavas av bolag vilka driva bankeller

annan penningrörelse.

Såväl kommittén som mellankommunala prövningsnämnden har riktat

uppmärksamheten på följande förfaringssätt, som kunna utnyttjas för ett

skätteundandragande. Delägarna i ett familjebolag med ansamlade vinstmedel

kunna till fulla värdet överlåta aktierna eller andelarna å ett bolag,

som vore frikallat från skattskyldighet för utdelning. Detta bolag kunde

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

därefter till sig skattefritt överföra vinstmedlen genom utdelning. Aktierna

eller andelarna kunde även överlåtas till ett sådant bolag, vars innehavda

aktier vore att hänföra till varulager. Utdelningen bleve visserligen i detta

fall skattepliktig intäkt, men genom en motsvarande nedskrivning å aktierna

eliminerades konsekvenserna därav. Kommittén har antytt vissa lagstiftningsåtgärder,

som skulle kunna vidtagas till mötande av dylika skatteflyktsåtgärder,

men ansett sig icke böra framlägga något förslag i ämnet,

då missbruk av angiven art ännu icke iakttagits och det vore mindre sannolikt

att dylika transaktioner behövde befaras för framtiden.

Därest vad jag i det föregående förordat i lagstiftningsväg genomföres,

kunna hos förvaltningsbolag av familjebolagskaraktär vinstmedel i obehörig

omfattning icke längre ansamlas utan att en kedjebeskattning av utdelningsinkomst

inträder. Med hänsyn härtill skulle införandet av författningsbestämmelser

till förhindrande av de nu senast antydda skatteflyktsmöjligheterna

närmast taga sikte på de familj ebolag, som redan vid den av mig

förordade lagändringens ikraftträdande inneha vinstmedel. Det synes med

hänsyn härtill tveksamt om lagstiftningen bör tyngas med de komplicerade

bestämmelser, som kommittén för sin del icke velat föreslå. Då härtill

kommer att redan gällande bestämmelser synas möjliggöra åsättandet av

en materiellt riktig taxering i sådana fall, där rena skatteflyktsåtgärder

föreligga, ansluter jag mig för egen del till den uppfattningen att med införandet

av uttryckliga bestämmelser bör anstå till dess erfarenheten utvisar

att behov därav förefinnes.

Ett införande av kedjebeskattning av utdelningsinkomst lärer i åtskilliga

fall medföra att familjebolag komma att avvecklas, nämligen då bolaget

eller föreningen utnyttjats för vinnande av skattelättnad åt fysisk person.

En sådan avveckling kan komma att aktualisera skatteanspråk, som vid

ett bibehållande av gällande bestämmelser först i en obestämd framtid blivit

aktuella. Kommittén har föreslagit särskilda övergångsbestämmelser av innebörd

att vissa av dessa skatteanspråk skulle av det allmänna eftergivas i

syfte att underlätta familjebolagets likvidation och överförande av dess tillgångar

till direkt ägande.

Det kan synas i någon mån tveksamt huruvida tillräckliga skäl föreligga

för att efterskänka skatteanspråk, som vila på företag vilka tillskapats och

utnyttjats för ett av lagstiftaren icke avsett skatteundandragande. Det bör

bemärkas, att dessa skatteanspråk icke tillskapas genom införandet av de

av mig i det föregående förordade bestämmelserna utan redan tidigare uppkommit

genom vederbörande skattskyldiges eget förfarande och i vetskap

om att de fördelar av skilda slag, som varit förenade med den valda förvaltningsformen,

vunnits till priset av ifrågavarande skatteanspråk. Då jag

för egen del likväl är beredd att upptaga vissa av de av kommittén i detta

hänseende föreslagna bestämmelserna, är det i medvetande om att principiella

invändningar kunna riktas även mot en mera begränsad skatteeftergift.

Och det framstår som uppenbart, att bestämmelser om sådan eftergift

över huvud icke böra i detta sammanhang införas för andra fall än

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 182.

dem då skatteanspråket blivit aktuellt som en följd av genomförandet av

den nu ifrågavarande lagstiftningen. Den av kommittén förebragta utredningen

innefattar icke material nog för ett bedömande av lämpligheten att

meddela bestämmelser om skatteeftergift i hänseenden, som icke höra

samman med frågan om skattskyldighet för utdelning.

Under hänvisning till det sist sagda kan jag till en början icke ansluta

mig till förslaget att nu göra avkall på de skattekrav, vilka kunna åvila

aktiebolag eller ekonomisk förening som äger fastighet, eller att föreskriva

lättnader i den beskattning, som kan ifrågakomma när delägare i sådant

bolag eller sådan förening till underpris förvärvar fastigheten. Dessa spörsmål

ha intet att skaffa med reglerna om beskattning av utdelning. Det må

även tilläggas att bolags- eller föreningsformen i fall som de nu nämnda

valts för vinnande av vissa förmåner — däribland den att undslippa lagfartsstämpel

vid förändringar i den reella äganderätten -— och att tillräckliga

skäl icke kunna anses föreligga för att eftergiva det skattekrav, som

varit priset för att vinna dessa förmåner. Därtill kommer att aktierna eller

andelarna i många fall bytt ägare och att vid gjorda överlåtelser prissättningen

kan ha påverkats av skattekravet, varför en regel av antytt slag

skulle kunna opåkallat gynna den senaste ägaren.

Däremot kan jag biträda förslaget att underlätta för delägare att från förvaltningsbolaget

(föreningen) till sig överföra de aktier eller andelar, vilka

bolaget (föreningen) innehar vid lagstiftningens ikraftträdande och varå

avkastningen enligt de av mig föreslagna bestämmelserna blir föremål för

kedjebeskattning. Delägare bör sålunda äga förvärva nämnda tillgångar till

bolagets (föreningens) anskaffningsvärde utan att förtäckt aktieutdelning

skall anses äga rum. Jag kan även biträda förslaget att om delägaren därefter

avyttrar aktierna eller andelarna, bolagets (föreningens) fång skall

läggas till grund för ett bedömande om skattepliktig realisationsvinst föreligger

eller ej.

Därest bolaget (föreningen) erhållit aktierna eller andelarna annorledes

än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, bliva bestämmelserna att

tolka så att förtäckt aktieutdelning icke föreligger, därest tillgångarna i

fråga på ett motsvarande sätt överföras till delägarna. Har bolaget (föreningen)

genom utdelning, utskiftning eller fusion förvärvat aktierna eller

andelarna, bör såsom anskaffningsvärde gälla det verkliga värdet vid förvärvstillfället.

Med bestämmelser av nyss angiven innebörd underlättas -— icke minst

ur synpunkten att vinstmedel därigenom icke ansamlas hos bolaget eller

föreningen — för delägarna i familj ebolag att överföra aktierna eller andelarna

till direkt ägande och därigenom förhindra den flerfaldiga beskattning,

som i och för sig icke eftersträvas av lagstiftaren, men som likväl

kan bli en följd av de nya bestämmelserna. Familjebolagets intressenter

kunna alltså vidtaga åtgärder för undvikande av den kedjebeskattning av

utdelning, som föreskrivits till förhindrande av ett utnyttjande av holdingbolag

för kringgående av beskattningsreglerna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Anledning synes icke föreligga att förknippa utnyttjandet av sagda övergångsbestämmelser

med en skyldighet för förvaltningsbolaget (föreningen)

att upplösas. Däremot bör föreskrivas att överförandet skall ske inom viss

tid, förslagsvis två år efter författningsändringens ikraftträdande.

Rätt för familjebolagets intressenter att till bolagets anskaffningskostnad

övertaga aktierna eller andelarna får anses innefatta tillräcklig möjlighet

för vederbörande att undvika obilliga verkningar av en införd kedjebeskattning.

Däremot synas skäl icke föreligga för att ytterligare komplicera de

mycket invecklade bestämmelserna om beräkning av utskiftningsskatt vid

aktiebolags likvidation och skattebestämmelserna vid upplösning av ekonomisk

förening i syfte att medge skattelindring, därest förvaltningsbolaget

(föreningen) i stället föredragit att försälja aktierna eller andelarna till

deras verkliga värde för att därefter utdela eller utskifta medel. Jag vill i

detta sammanhang även erinra om den av mig förordade bestämmelsen om

rätt för riksskattenämnden att i särskilda fall medgiva dispens från de nya

bestämmelsernas tillämpning. Då sådan dispens medgivits, böra bestämmelserna

om delägares rätt att till anskaffningskostnaden förvärva bolagets

(föreningens) aktier eller andelar utan skattepåföljd kunna utnyttjas inom

två år efter utgången av den tid för vilken dispens meddelats.

Med den uppfattning, för vilken jag i det föregående givit uttryck, finnes

icke någon anledning att till närmare behandling upptaga den av kommittén

och i åtskilliga remissyttranden berörda frågan om den skattemässiga

behandlingen av realiserade, hos familjebolag ansamlade värdestegringsvinster.

Ej heller utgör den förordade kedjebeskattningen något skäl för specialbestämmelser

rörande storleken av utskiftningsskatten vid upplösning

av familj ebolag.

III. Bank- och andra penningbolags skattskyldighet för utdelning

å aktier och andelar.

Såsom framgår av det tidigare sagda äro enligt gällande bestämmelser

aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bank- eller annan penningrörelse,

underkastade skattskyldighet för utdelning å aktier och andelar.

Anledningen härtill är att av sådana företag innehavda aktier och andra

värdehandlingar i beskattningshänseende i regel äro att betrakta såsom

varor i rörelsen och att avkastningen därå följaktligen utgör inkomst avrörelse.

Emellertid inneha bank- och penningbolag understundom aktier i

verkliga dotterföretag och sådana s. k. organisationsaktier äro icke att anse

som tillgångar av varulagers natur.

Spörsmålet om beskattningen av utdelning å dylika organisationsaktier

uppmärksammades av 1928 års bolag sskatt eberedning, som icke ansåg det

förenat med några avgörande svårigheter att särskilja dylika aktier från

andra av bank- och penningbolag innehavda aktier. Förslag framlades därför

till bestämmelser av innebörd att bolag eller förening, som drev bank
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

eller annan penningrörelse, skulle frikallas från skyldighet att skatta för

utdelning å organisationsaktier. Förslaget ledde emellertid icke till någon

lagstiftningsåtgärd.

Svenska bankföreningen upptog i yttrande, som avgavs över ett av 1936

års skattekommitté den 27 november 1937 avgivet betänkande med förslag

till omläggning av den direkta statsbeskattningen in. m., frågan om bankbolagens

skattskyldighet för utdelning. I nämnda yttrande — däri erinrades

om en år 1933 genomförd ändring i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse,

varigenom bankaktiebolag förhindrades driva handel med aktier — anfördes

bl. a. följande.

Att, då kedjebeskattningen år 1928 i princip borttogs, undantag gjordes

för bankbolagens del, motiverades med, att bankbolagen drevo handel med

aktier. Sådan handel är emellertid numera bankbolag helt förbjuden och

någon anledning till undantagets bibehållande förefinnes således icke längre.

Aktier, som bankbolag äga eller förvärva, äro antingen övertagna panter,

som skola föryttras snarast möjligt, eller aktier i bolag, avsedda att förvalta

fastigheter för bankkontorens inrymmande, eller ock, undantagsvis,

aktier, som med Konungens särskilda tillstånd förvärvats för tillgodoseende

av ett för bankväsendet eller det allmänna gagneligt ändamål.

I många fall handhava bankbolagen förvaltningen av bankfastigheterna

genom dotterbolag. Erfarenheten visar, att det kan möta svårigheter och

stundom måste anses uteslutet att så ordna de ekonomiska förhållandena

mellan ett bankbolag och dess dotterbolag, att detta senare icke redovisar

någon vinst. Att bankbolaget skall åläggas skattskyldighet för av dotterbolaget

redovisad vinst är dock alldeles stridande mot de principer, vilka

sedan tillkomsten av 1928 års skattelagstiftning gälla i hithörande hänseenden.

Bolagsskatteberedningen, som avgav sitt betänkande vid en tid då

bankbolagen ännu ägde rätt att i viss utsträckning driva handel med aktier,

beaktade nu berörda förhållanden, då beredningen i sitt förslag upptog bankbolags

frikallande från skattskyldighet för utdelning från aktiebolag eller

ekonomiska föreningar eller vinst genom utskiftning från aktiebolag, i den

mån utdelningen eller utskiftningsvinsten härflutit från aktier eller andelar,

vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av bankbolagets

verksamhet.

Bankföreningens hemställan att bolagsskatteberedningens förslag måtte

genomföras, vilken hemställan hade biträtts av bank- och fondinspektionen,

föranledde icke annan åtgärd än ett uttalande i propositionen nr 258 till

1938 års riksdag att frågan lämpligen borde tillsammans med vissa andra

spörsmål upptagas av 1936 års skattekommitté vid dess fortsatta utredningsarbete.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade framställningen har bankföreningen

därefter i skrivelse den 21 oktober 1942 hemställt, att skattefrihet

måtte medgivas bankaktiebolag för utdelning å aktier och andelar,

vilka innehades som ett led i organisationen av bolagets verksamhet, ävensom

å aktier som med Konungens särskilda tillstånd förvärvats för tillgodoseende

av ett för bankväsendet eller det allmänna gagneligt ändamål.

Därvid har bl. a. framhållits, att numera hade den uppfattningen vunnit erkännande,

att aktier, som av bankerna förvärvats i och genom lånerörelsen,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

49

borde — oaktat den med förvärvet förbundna försälj ningsskyldigheten —

anses hänförliga till tillgångar av varulagers natur. Vid dylikt förhållande

hade bankföreningen begränsat sitt yrkande på sätt framginge av det nyss

återgivna.

Från de remissyttranden, som avgivits över förenämnda framställning,

må här följande återgivas.

Kammarrätten har tillstyrkt att det förevarande spörsmålet upptoges till

omprövning men samtidigt förklarat sig sakna möjlighet att bedöma vilken

minskning i skatteintäkterna, som skulle föranledas av ett bifall till

framställningen.

Bank- och fondinspektionen har framhållit att enligt gällande banklag

vore bankaktiebolag principiellt förbjudna att förvärva aktier. Undantag

från detta förbud hade stadgats beträffande dels aktier i på visst sätt

konstruerade bankfastighetsaktiebolag, dels efter Konungens tillstånd i varje

särskilt fall aktier i annat svenskt aktiebolag, i utländskt bankföretag eller

i svenskt aktiebolag, vars ändamål kunde anses gagneligt för bankväsendet

eller det allmänna, dels ock aktier, som bank nödgades inköpa till skyddande

av fordran eller övertaga såsom betalning för fordran. Aktier av

sistnämnda slag, som bank förvärvat, vore banken emellertid skyldig att

åter avyttra så snart lämpligen kunde ske och senast då avyttringen kunde

äga rum utan förlust för banken.

Inspektionen, som tillstyrkt den av bankföreningen gjorda framställningen,

har som sin mening uttalat att befrielse från kedjebeskattning av utdelning

å aktier i bankfastighetsaktiebolag syntes vara av skäligen ringa

betydelse i statsfinansiellt hänseende. I vad mån den föreslagna skattebefrielsen

i övrigt hade betydelse i sådant hänseende kunde icke bedömas utan

en mera ingående undersökning men inspektionen hade velat framhålla

att särskilt tillstånd till aktieförvärv hittills meddelats allenast i ringa omfattning.

överståthållaråmbetet, som förklarat sig anse en ändring i gällande bestämmelser

böra komma till stånd, har beträffande de praktiska följderna

i taxeringsarbetet av förslagets genomförande åberopat ett av biträdande

iaxeringsintendenten E. Hjolman avgivet yttrande. Däri har framhållits

att vissa svårigheter kunde uppkomma när det gällde att skilja mellan

olika slag av aktier. Det syntes uteslutet, att företagen utan att lämna utredning

skulle kunna medgivas skattefrihet för utdelning. En obligatorisk

uppgiftsskyldighet för det företag, som ansåge sig vara frikallat från skattskyldighet

för sådan inkomst, syntes erforderlig.

Därefter har Hjohlman anfört följande.

Undantagsvis kunna naturligtvis svårigheter ändock uppstå. Så kan t. ex.

ett försäkringsaktiebolag genom ett fastighetsaktiebolag eller en fastighetsförening

äga en fastighet i vilken ett filialkontor beredes lokal men som

i övrigt uthyres i avsikt att göra nedlagt kapital räntebärande för försäkringsrörelsen.

Hur i ett sådant fall moderbolagets skattskyldighet för utdelning

från dotterbolaget skall bedömas, kan vara svårt alt avgöra. Själv

anser jag det rimligt, att utdelningen skall beskattas, då dotterbolagets

4 Diliang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 1S2.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

vinst, som utdelas, knappast kan härröra från den del av fastigheten, som

användes för moderbolagets rörelse. Men ett rättsfall rörande en försäkringsanstalts

(Städernas Allmänna Brandstodsbolag) rätt till avdrag för avskrivning

å den fastighet i vilken anstaltens huvudkontor inrymts, komplicerar

problemet. Nitton procent av fastigheten användes i rörelsen, medan

åttioen procent uthyrdes. Anstalten medgavs icke rätt att till någon del avskriva

fastigheten såsom varulager, utan erhöll endast normalt »slitningsavdrag».

(Se Regeringsrättens årsbok 1941 not. Fi 439.) Det kan då anses

inkonsekvent, att i ett avseende betrakta sådan fastighet i sin helhet såsom

använd i rörelsen men i ett annat avseende såsom helt eller delvis varulager.

Jag påpekar, ehuru det kan synas onödigt, önskvärdheten av att dessa

frågor regleras genom lagbestämmelser, därest de föreslagna författningsändringarna

genomföras.

Slutligen kan det förtjäna påpekas, att banker och försäkringsaktiebolag,

som erhålla skattefrihet för utdelning å vissa aktier eller andelar, icke

böra få avdrag för ränta å lånat kapital, som hänför sig till dessa tillgångar.

Detta lärer dock följa redan av bestämmelserna i 39 § kommunalskattelagen.

Även i övriga avgivna remissyttranden har bankföreningens förslag biträtts.

Kommittén.

Kommittén framhåller, att såsom redan 1924 års skatteberedning påpekat

borde i fråga om moder- och dotterbolag i inskränkt mening den sammanlagda

skatten för bolagen och deras delägare i princip vara densamma

som om bolagen sammanslutits till ett enda bolag. Därefter anföres följande.

De aktier, som ägas eller förvärvas av bankbolag äro, som bankföreningen

framhållit, antingen övertagna panter, vilka skola avyttras snarast möjligt,

eller aktier i bolag, avsedda att förvalta fastigheter för bankkontorens inrymmande,

eller ock undantagsvis aktier, som med Konungens särskilda

tillstånd förvärvats för tillgodoseende av ett för bankväsendet eller det allmänna

gagneligt ändamål.

Såsom av bank- och fondinspektionen vid skilda tillfällen uttalats, synes

icke skäl att beträffande något slag av dylikt aktieinnehav bibehålla beskattning

av utdelning. Denna principiella ståndpunkt delas av övriga myndigheter,

vilka avgivit yttrande över framställningen.

Enligt kommitténs mening torde det i praktiken icke möta några svårigheter

att skilja mellan sådan utdelning, som enligt framställningen icke

skall beskattas hos mottagande företaget, och sådan som skall beskattas.

Vad angår statsfinansiella konsekvenser, hava såväl bank- och fondinspektionen

som statskontoret uttalat, att en skattebefrielse enligt bankföreningens

framställning torde bliva av skäligen ringa betydelse för skatteunderlaget.

Resultatet av en undersökning, som kommittén låtit vidtaga, torde

bestyrka riktigheten av dessa antaganden. Undersökningen, som har omfattat

samtliga affärsbanker och som utvisar dessa bankers sammanlagda

innehav av aktier, vilkas utdelning enligt bankföreningens framställning

skulle bliva skattefri, har givit följande resultat:

Nominella värdet av aktier och andelar, vilkas innehavande utgjort ett

led i organiserandet av bankbolagens verksamhet -— främst aktier i fastighetsaktiebolag

— uppgick den 31 december 1948 till 51 116 800 kronor. Ut
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S2.

delningen å aktier och andelar, vilka utgjort ett led i bankbolagens verksamhet,

uppgick för vart och ett av åren 1947 och 1948 till 17 800 kronor.

Nominella värdet av aktier, som med Konungens särskilda tillstånd förvärvats

för tillgodosende av ett för bankväsendet eller det allmänna gagneligt

ändamål, uppgick den 31 december 1948 till 7 791 900 kronor. Utdelningen

å detta slag av aktier uppgick för vart och ett av åren 1947 och

1948 till 245 533 kronor.

Kommittén tillägger, att eftersom skattebefrielse för utdelning å aktier av

sådant slag, varom här vore fråga, finge anses synnerligen motiverad, och

då enligt kommitténs mening varken praktiska eller statsfinansiella skäl

lade hinder i vägen för en dylik skattebefrielse, föresloge kommittén att 54 §

kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt ändrades

i enlighet därmed.

I detta sammanhang torde även få omnämnas att kommittén något berört

den i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen upptagna bestämmelsen, att om

bolag eller förening åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier eller

andelar, för vilken skattskyldighet icke föreligger, äger bolaget eller föreningen

ej åtnjuta avdrag för gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,

i vidare mån än som räntan överstiger utdelningen.

Kommittén anför härom.

Bestämmelsen har tillkommit för att förebygga missbruk av den i 54 §

första stycket a) kommunalskattelagen medgivna skattefriheten. Om utdelningen

är skattefri, borde nämligen icke kostnader, som belöpte å denna få

avdragas från skattepliktiga intäkter. Exempel: Ett industribolag har 50 000

kronor skattepliktig nettointäkt av rörelse. Bolaget lånar en miljon kronor

mot en ränta av 5 procent och köper aktier, som giva en avkastning av 5

procent. Bolaget har således en inkomst å 100 000 kronor, därav 50 000 kronor

utgör skattepliktig inkomst. Skulle gäldräntan vara avdragsgill skulle

bolaget icke redovisa någon skattepliktig inkomst.

Bestämmelsen i 39 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen innebär

i realiteten en begränsning av den i 54 § första stycket a) samma lag medgivna

skattefriheten. Bestämmelsen strider mot utgångspunkten för medgivande

av nämnda skattefrihet nämligen att moder- och dotterbolags sammanlagda

skattebörda icke skulle bliva större än om allenast ett företag

funnits. I praktiken torde bestämmelsen medföra besvärliga utredningar

samt transaktioner med vinstöverflyttningar, kommissionärsbolag o. s. v.

Ett vidhållande av bestämmelsen då fråga är om gäldränta, som hänför

sig till aktier eller andelar, vilka utgöra ett led i organiserandet av aktiebolags

eller ekonomisk förenings rörelse, synes uppenbarligen icke vara påkallad.

I fråga om avdragsrätten för gäldränta, som hänför sig till aktier eller

andelar, vilka utgöra placeringsobjekt för överskottsmedel, torde en ändring

knappast kunna göras utan att samtidigt vidtages en ändring av dessa aktiers

eller andelars behandling i beskattningshänsende. Förutsättningen för

ett upphävande av bestämmelsen i 39 § 1 inom. andra stycket kommunalskattelagen

i fråga om gäldränta, som belöper å dylika tillgångar, synes

nämligen enligt kommitténs mening vara, att aktierna eller andelarna betraktas

såsom varulager i rörelsen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 182.

Kommittén framhåller, att en ändring av 54 § första stycket a) kommunalskattelagen

i enlighet med kommitténs förslag aktualiserade en prövning

av huruvida förenämnda bestämmelse i 39 § kunde upphävas eller ändras.

Spörsmålet vore emellertid av den art och omfattning, att kommittén ansåge

sig icke i förevarande sammanhang kunna framlägga något förslag till lösning

av problemet utan inskränkte sig till att framhålla, att en översyn av

bestämmelserna syntes påkallad.

Remissyttrandena.

Kommitténs förslag i nu förevarande del har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i samtliga avgivna remissyttranden.

Följande torde här få återgivas från nämnda yttranden.

Kammarrätten framhåller, att de i 54 § första stycket a) punkt 2 kommunalskattelagen

och 7 § första stycket h) punkt 2 förordningen om statlig

inkomstskatt upptagna bestämmelserna, vilka enligt sin föreslagna avfattning

endast avsåge svenska aktiebolag, även syntes böra gälla svenska ekonomiska

föreningar.

Bank- och fondinspektionen tillstyrker — under hänvisning till att verkställd

utredning utvisade att den ifrågasatta begränsningen av skattskyldigheten

endast finge obetydliga statsfinansiella verkningar — kommitténs förslag

mot vars utformning inspektionen icke funnit något att erinra.

Mellankommunala prövningsnämnden påpekar, att enligt förslaget skulle

ekonomiska föreningar, som icke hänfördes till familjebolag, frikallas från

skattskyldighet för utdelning. Detta skulle innebära, att sådana ekonomiska

föreningar som dreve inlåningsverksamhet under bankmässiga förhållanden,

exempelvis Kooperativa förbundet och Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsförening, erhölle en gynnsammare ställning än banker. De föreslagna

bestämmelserna borde ändras så att samma regler gällde för alla

svenska bolag och föreningar, som dreve bank- eller annan penningrörelse.

Även Kooperativa förbundet vänder sig mot förslaget att göra åtskillnad

mellan aktiebolag som driver bank- eller annan penningrörelse och ekonomisk

förening med sådan verksamhet. Förbundet anför härtill följande.

Det är ett faktum att vissa ekonomiska föreningar driva penningrörelse.

Bank- och fondinspektionen har i ett den 24 februari 1950 daterat yttrande

till riksdagens tredje lagutskott i anledning av motion (11:66) angående

bl. a. införande av offentlig kontroll över vissa föreningars inlåningsverksamhet

framhållit, att inlåningsrörelse i icke ringa omfattning bedrives av

ekonomiska föreningar. Inspektionen uppräknar följande föreningar: Kooperativa

förbundet, vissa till förbundet anslutna föreningar, HSB:s riksförbund

och HSB i Stockholm, hantverksföreningarnas lånekassor och ett

antal andra kreditföreningar samt slutligen sparkassor hos personalföreningar

vid statliga eller kommunala verk och institutioner eller vid industriföretag.

Med utgångspunkt från kända uppgifter om sagda föreningars inlåning

å sparkasseräkning vid utgången av år 1948 konstaterar inspektionen

att denna inlåning uppgår till sammanlagt omkring 250 miljoner kronor.

Att enbart inlåning av angiven art skall anses innebära att en förening

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

driver penningrörelse vill styrelsen icke påstå. Till KF anslutna föreningar,

som hava egen sparkassa men som använda de inlånade medlen endast som

driftskapital åt sig själva, torde icke kunna anses driva affärsrörelse med

penningar. Andra av de av inspektionen uppräknade företagen, däribland

Kooperativa förbundet, använda däremot de inlånade medlen helt eller delvis

till utlåning, och dessa föreningar måste anses driva penningrörelse. KF

äger ett sextiotal helägda dotterföretag, som bilda ett led i organisationen av

KF:s verksamhet, varjämte KF äger betydande andelar i ett tjugutal företag,

med vilka KF ekonomiskt samarbetar. Det är ett önskemål, att utdelning

måtte kunna tagas från dessa med KF samorganiserade företag utan att

kedjebeskattning skall behöva uppstå.

Förbundet har förklarat sig med hänsyn till det nu återgivna vilja föreslå

att den tilltänkta lagstiftningen om skattefrihet för utdelning från organisationsföretag

måtte utvidgas att gälla även ekonomiska föreningar, som dreve

penningrörelse. Förbundet tillägger, att då emellertid kommittén icke berört

de av förbundet åberopade förhållandena, vore det måhända lämligast att

denna fråga bleve föremål för kompletterande utredning.

Förbundet, som även berört den förut omnämnda regeln i 39 § 1 mom.

kommunalskattelagen om avdrag för gäldränta, framhåller att förbundet

för sin del ansåge att man icke kunde försvara bibehållandet av ifrågavarande

ränteregel, då det gällde utdelning mellan moder- och dotterföretag.

Att införa skattefrihet för utdelning å organisationsaktier och -andelar utan

att samtidigt upphäva ränteregeln vore ganska meningslöst.

Hyresgästernas sparkasse- och hyggnadsföreningars riksförbund u. p. a.,

som framhållit att förbundet dreve sparkasseverksamhet och vore underkastad

beskattning för utdelning å aktier och andelar, har ävenledes föreslagit

att ekonomiska föreningar, som dreve bank- eller annan penningrörelse,

skulle i beskattningshänsende likställas med bankaktiebolag, när

det gällde skyldighet att skatta för utdelning.

Departementschefen.

I skattelagstiftningen har ■— såsom av det tidigare sagda framgår — den

ståndpunkten i princip intagits, att när fråga är om moder- och dotterbolag

i egentlig mening, finnes icke anledning att kräva att den sammanlagda

skatten för bolagen och deras delägare skall vara större än om bolagen

sammanslutits till ett bolag. Från en sådan utgångspunkt finnes icke anledning

att vidhålla en beskattning av utdelning å s. k. organisationsaktier

(andelar). Vad kommittén föreslagit innebär således i själva verket en

rättelse av en inadvertens i skattelagstiftningen.

De nu gällande bestämmelserna äro att se mot bakgrunden av en i den

tidigare diskussionen i ämnet hävdad svårighet att särskilja sådana aktier

och andelar, som innehavas såsom ett led i organisationen av en verksamhet,

från andra aktier och andelar. Vad i betänkandet och de däröver avgivna remissyttrandena

anförts, synes utvisa att dessa svårigheter icke äro av så
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

dan beskaffenhet att de utgöra något vägande skäl mot en materiellt riktigt

utformad lagstiftning.

Såsom det av kommittén framlagda författningsförslaget utformats skulle

ekonomisk förening, som driver bank- eller annan penningrörelse, hänföras

under den allmänna regeln om skattefrihet för utdelning och sålunda ställas

bättre än aktiebolag med verksamhet av sådan art. En sådan anordning

torde icke ha av kommittén avsetts. Då det icke synes föreligga anledning

att i lorevarande sammanhang göra åtskillnad mellan aktiebolag och ekonomisk

förening, bör den föreslagna författningstexten omformuleras.

Aktier, som av bankaktiebolag innehavas jämlikt sådant medgivande av

Konungen, varom i 45 § lagen om bankrörelse förmäles, torde i regel ha

karaktär av organisationsaktier. Därest så emellertid undantagsvis icke skulle

vara fallet, föreligger icke heller den principiella grunden för en bestämmelse

om skattefrihet för utdelning. Vid en lagstiftning i ämnet bör i författningstexten

därför icke inrymmas någon föreskrift om skattefrihet för

utdelning å aktier, som innehavas med Konungens särskilda tillstånd.

Beträffande spörsmålet om den inverkan å skatteunderlaget, som en ändring

av ifrågavarande bestämmelser skulle medföra, må framhållas att denna

inverkan, såsom av förebragt utredning framgår, torde vara relativt

obetydlig, något som i sin tur sammanhänger med de i praktiken erfarenhetsmässigt

i betydande utsträckning utnyttjade möjligheterna att kringgå

de ifrågavarande bestämmelserna.

Av det nu sagda framgår att jag är beredd förorda, att bestämmelser införas

om skattefrihet för utdelning å aktier och andelar, som av aktiebolag

och ekonomisk förening med bank- eller penningförvaltande verksamhet

innehavas som ett led i organisationen av sådan verksamhet.

Såsom från några håll påpekats finnes i och för sig anledning att i samband

med en lagstiftning av antydd innebörd ompröva den i 39 § 1 mom.

kommunalskattelagen upptagna regeln om avdrag för ränta å gäld. En

sådan omprövning vore även motiverad med hänsyn till de i det föregående

föreslagna bestämmelserna angående vissa familjebolags skattskyldighet

för utdelning. Då kommittén emellertid icke framlagt något förslag

till lösning av detta spörsmål och frågan är av så invecklad beskaffenhet

att den erfordrar en särskild utredning, kan något förslag till ändring av

sagda bestämmelse nu icke framläggas. Frågan om sådan ändring torde

framdeles få upptagas till prövning. Detta utgör emellertid icke något

skäl mot att omedelbart genomföra de av mig i det föregående förordade

bestämmelserna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

55

IV. Försäkringsföretags skattskyldighet för utdelning å aktier

och andelar.

I den inledningsvis lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser

har erinrats om att svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar,

som driva försäkringsrörelse, äro undantagna från bestämmelserna om

skattefrihet för utdelning å aktier och andelar.

I en vid 1927 års riksdag väckt motion hade föreslagits att försäkringsbolag

icke skulle inbegripas bland de företag, som skulle utgöra skatt för

aktieutdelningar m. m. Första särskilda utskottet yttrade i betänkande i

anledning av motionen bland annat följande.

I den mån försäkringsföretagen skatta i försäkringstagares ställe torde

dessa yrkanden ej vara motiverade, ty ett undantag från skattskyldighet

skulle innebära ej befrielse från tredubbel beskattning utan befrielse allenast

från den dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomst, som är en integrerande

del av vårt skattesystem i allmänhet och från vilken befrielse

ej gives på andra punkter. Beträffande sakförsäkringsaktiebolag, i vilka

för närvarande hela överskottet tillfaller aktieägarna, skulle däremot

skattefrihet för utdelning från verkliga dotterbolag innebära en konsekvens

av den givna utgångspunkten. Detta skulle emellertid vara fallet även med

utdelning från dotterbolag till banker — bankernas aktier i dotterbolag

äro i verkligheten ej att betrakta som vara i deras verksamhet — men

på grund av omöjligheten att urskilja den ena och andra typen aktier,

torde enhetliga regler för ifrågavarande slag av företag böra givas.

Såsom av utskottets uttalande framgår blir beträffande försäkringsaktiebolag

fråga om kedjebeskattning allenast i den mån bolagets vinst utdelas

till aktieägarna. I övrigt är det endast vanlig dubbelbeskattning.

1928 års bolagsskatteberedning föreslog, att kedjebeskattningen skulle

undanröjas, där fråga vore om aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort

ett led i organisationens verksamhet. Såvitt anginge utdelningar, vilka

belöpte å livförsäkringsrörelse, syntes det enligt bolagsskatteberedningen

icke kunna göras gällande, vare ,sig att de belöpte på aktieägarna i denna

deras egenskap eller att så ej vore fallet. Då med hänsyn till att beträffande

dylik verksamhet aktieutdelningen merendels vore så begränsad, att

den måste anses oberoende av vilka inkomstkällor bidragit till vinsten, och

då det skulle möta stora svårigheter att inom livförsäkringsrörelsen uppdraga

en gränslinje, ansåge beredningen det riktigast att lämpa lagstiftningen

med hänsyn därtill. Skattefriheten syntes följaktligen böra begränsas

att avse utdelningar, som vore att hänföra till av aktiebolag bedriven

sakförsäkringsrörelse •— däri inbegripen sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse

— i den mån utdelningen belöpte å aktieägarna i denna deras egenskap

och härflutit från aktier, som uppfyllde villkoret att innehavas av

organisatoriska skäl för sakförsäkringsrörelsen. Att för aktiebolag, som

bedrcve .såväl livförsäkringsrörelse som sakförsäkringsrörelse, utskilja de

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

utdelningar, som vore att hänföra till sakförsäkringsrörelsen, syntes ej böra

möta svårighet, då en uppdelning av bolagets vinst mellan dessa båda grupper

på grund av 30 § kommunalskattelagen alltid måste göras. Enär svenska

ekonomiska föreningar ej kunde bedriva försäkringsrörelse, finge de

anförda synpunkterna ej tillämpning å dem.

Förslaget ledde icke till någon lagstiftningsåtgärd.

Förut har omnämnts att Svenska försäkringsbolags riksförbund i skrivelse

den 21 oktober 1942 hemställt, att skattefrihet måtte medgivas försäkiingsaktiebolag

för utdelning å aktier och andelar, vilkas innehavande utgjort

ett led i organisationen av utav bolaget idkad sjuk-, olycksfalls- eller

skadeförsäkringsrörelse. I framställningen bär bland annat framhållits, att

man i beskattningshänseende beträffande nedskrivning av värdena skilde

mellan ett försäkringsbolags av organisatoriska skäl innehavda aktier och

aktieportföljen i övrigt. Till det förra slaget av aktier hänfördes icke blott

aktier i rena dotterbolag utan även undantagsvis minoritetsposter i vissa

bolag, t. ex. i det fall att två eller flera försäkringsföretag gemensamt dreve

försäkringsverksamhet av ett eller flera slag genom ett för ändamålet

bildat aktiebolag, som således vore att anse som dotterbolag till de ifrågavarande

försäkringsföretagen gemensamt. Såsom förutsättning för skattefriheten

syntes böra gälla att moderbolaget bedreve sjuk-, olycksfalls- eller

skadeförsäkringsrörelse och att aktierna i dotterbolaget innehades som ett

led i organisationen av denna rörelse. Att moderbolaget även bedreve livförsäkringsrörelse

eller annan verksamhet syntes icke böra utgöra hinder

för skattefrihet i angiven omfattning. Därvid förtjänade även framhållas,

att innehavet av aktier i ett dotterbolag, som endast dreve livförsäkringsrörelse,

mycket väl kunde utgöra ett led i organisationen av moderbolagets

rörelse inom andra branscher. Med hänsyn till den uppdelning av aktieinnehavet

på olika branscher, som enligt praxis redan verkställdes, syntes

en bestämmelse av ifragasatt innebörd icke behöva befaras bereda svårigheter

vid tillämpningen.

I framställningen har vidare framhållits att bolagsskatteberedningen föreslagit

att utdelningen å ifrågavarande aktier eller andelar endast skulle

vara skattefri i den mån utdelningen belöpte å aktieägarna i denna deras

egenskap. Anledningen till denna inskränkning i skattefriheten hade av

beredningen angivits vara, att endast beträffande vinst, som belöpte å aktieägarna,

kedjebeskattning ifrågakomme.

Emellertid belöpte i regel i rena .sakförsäkringsbolag överskottet å rörelsen

helt och hållet å aktieägarna. Efter den år 1938 beslutade omläggningen

av statsbeskattningen verkställdes icke längre vid taxeringen någon

beräkning av den del av försäkringsaktiebolagens inkomst, som belöpte å

aktieägarna i denna deras egenskap. En begränsning av skattefriheten till

denna del av utdelningen skulle .således föranleda en viss komplicering av

taxeringsförfarandet. Någon begränsning av skattefriheten i berörda hänseende

syntes emellertid med hänsyn till den ringa del av inom sjuk-,

olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse uppkommande överkott, som be
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

löpte å försäkringstagarna, icke vara erforderlig och knappast av sakliga

skäl motiverad. Man syntes nämligen med fog kunna göra gällande, att

storleken av försäkringstagarnas vinstandel inom dessa försäkringsgrenar,

där sådan undantagsvis utginge, icke rönte inflytande av det belopp, varmed

bolaget kunde ha uppburit utdelning å aktier av nu ifrågavarande

slag.

I de remissyttranden, som avgivits över riksförbundets framställning,

hade denna i huvudsak tillstyrkts. Följande torde få här återgivas från

försäkringsinspektionens yttrande.

Till de i framställningen anförda skälen vill inspektionen för sin del lägga

vissa ytterligare, vilka beröra inspektionens tillsynsverksamhet. Att i

vissa fall"försäkringsbolag, som önska utöka sin verksamhet med en ny

försäkringsgren, låta detta ske genom ett dotterbolag, kan understundom

bero på tillsynsmyndighetens inställning. Såsom exempel kan nämnas kreditförsäkringen,

vilken försäkringsverksamhet — sedan dess riskfyllda karaktär

blivit uppenbar — enligt inspektionens mening icke lämpligen bör

upptagas av bolag, som driver annan direkt försäkringsverksamhet. Ett

annat skäl för försäkringsbolag att använda dotterbolag för en utvidgning

kan vara, att bolaget icke önskar öka antalet inom den tilltänkta verksamhetsgrenen

arbetande bolag utan föredrager att inköpa aktiemajoriteten i

ett redan bestående bolag. I regel kan man räkna med att en ökning av antalet

inom en viss försäkringsgren arbetande bolag medför en tendens till

ökning av förvaltningskostnaderna med åtföljande fördyring av försäkringsskyddet

för allmänheten. Det torde få anses mindre lämpligt, att en

anordning, som från det allmännas synpunkt kan betraktas som den mera

tillfredsställande, drabbas av hårdare beskattning.

I inånga fall äro moderbolag och dotterbolag fast sammanknutna i en

organisatorisk enhet med gemensamma lokaler och gemensamma tjänstemän.

Under sådana förhållanden finnas stora möjligheter alt bokföringsmässigt

fördela exempelvis hyres- och lönekostnader mellan moderbolag

och dotterbolag på ett sätt, som icke motsvarar verkliga förhållandet. Genom

sådan bokföring kan moderbolaget uttaga vinsten på ett dotterbolags

rörelse genom att låta det senare bolaget bära en del av det förras omkostnader,

varigenom utdelningen å dotterbolagets aktier kan hållas låg eller

helt inställas. Ur de synpunkter inspektionen har att bevaka är det av vikt

att kostnadsfördelningen göre.s efter riktiga principer och icke påverkas av

omständigheter, som böra vara ovidkommande. Av denna anledning är en

skattelagstiftning, som är ägnad att framkalla en med verkligheten icke

överensstämmande bokföring, enligt inspektionens uppfattning i hög grad

olämplig. Då inom flera försäkringsgrenar omkostnader och skadekostnader

äro av .samma storleksordning, komma omkostnaderna att utöva ett

mycket väsentligt inflytande på premiesättningen, varför oriktigt bokförda

omkostnader kunna förrycka grunden för densamma.

De erinringar mot gällande lagstiftning, som inspektionen ovan framfört,

utgöra enligt inspektionens mening i och för sig tillräckliga skäl för

en lagändring, alldeles oavsett de skäl, som kunna härledas ur principerna

för skattelagstiftningen. Nämnda erinringar gälla emellertid i lika hög grad

ömsesidiga försäkringsbolag som försäkringsaktiebolag och i lika hög grad

livförsäkringsrörelse som skadeförsäkringsrörelse. Anledningen till att

1928 års bolagsskatteberedning begränsade sitt förslag om befrielse från

kcdjebeskattning till att avse endast aktiebolag var den, att om ömsesidiga

försäkringsbolag befriades från skall å Vissa aktieutdelningar, delta .skulle

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

innebära befrielse från den dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomst, som

är en integrerande del av vårt skattesystem. Att denna begränsning gjorts

även i det remitterade förslaget, torde ha samma grund. Inspektionen vill

emellertid framhålla, att beskattningen av försäkringsföretag i många avseenden

måste anses som en specialagstiftning varför ett avsteg i fråga om

försäkringsbolag från de allmänna principerna icke torde behöva få några

konsekvenser i fråga om andra skattskyldiga.

Utsträckes den föreslagna skattebefrielsen även till ömsesidiga försäkringsbolag,

bortfaller anledningen att utesluta aktier, vilkas innehavande

utgjort ett led i organisationen av livförsäkringsrörelse.

Den utsträckning av skattebefrielsen, .som ovan ifrågasatts, skulle även

undanröja den i vissa fall betydande svårigheten att avgöra, huruvida innehav

av aktier utgör ett led i organisationen av å ena sidan sjuk-, olycksfallseller

skadeförsäkringsrörelse eller å andra sidan livförsäkringsrörelse. Vidare

må framhållas, att om befrielsen inskränkes till den förra gruppen

av försäkringsgrenar, det kan ifrågasättas, huruvida icke viss sjuk- och

■olycksfallsförsäkringsrörelse bör likställas med livförsäkringsrörelse, nämligen

sådan, där vinsträtt för försäkringstagarna är föreskriven.

Slutligen må här omnämnas att försäkringsinspektionen — till bedömande

av frågans fiskaliska innebörd — gjort vissa undersökningar rörande

försäkringsbolagens innehav den 31 december 1948 av aktier i andra försäkringsbolag,

i bolag med ändamål att anskaffa försäkringar och i förvaltningsbolag

med huvudsakligt ändamål att äga aktier i försäkringsbolag. Därvid

hade bortsetts från aktier, vilka ägdes av sådana försäkringsbolag, som

enligt 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen voro skattskyldiga endast för

inkomst av fastighet. Ställning hade ej tagits till frågan, huruvida aktieinnehavet

i de enskilda fallen kunde anses utgöra ett led i organiserandet

av försäkringsrörelsen eller ej.

Resultatet framgår av följande sammanställning.

Aktierna tillhöra

Utdelning i kronor 1949 å aktier av angiven

art, som innehades 31/ia 1948

Total

utdelning

Härav å aktier, som närmast äro

att hänföra till sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse.

Aktiebolag ..............

468 749

387 428

ömsesidiga bolag........

283 435

3 000

Summa..................

752 184

390 428

Kommittén.

Kommittén framhåller, att en beskattning av försäkringsaktiebolagens utdelningar

å aktier och andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organiserandet

av bolagens verksamhet, strede mot principen om att kedjebeskattning

skulle undvikas. Såsom försäkringsinspektionen påpekat kunde ett

bibehållande av kedjebeskattningen för försäkringsbolag därjämte bland

annat medföra att genom en med verkligheten icke överensstämmande bokföring

dotterbolagens vinst nedbragtes för att i görligaste mån undvika ut
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Knngl. Maj.ts proposition nr 182.

delning på dotterbolagens aktier. I likhet med försäkringsinspektionen ansåge

kommittén, att en lagstiftning, som vore ägnad att framkalla dylika

transaktioner, vore i hög grad olämplig.

Kommittén anför därefter följande.

Såsom framgår av försäkringsinspektionens ovan återgivna yttrande ävensom

riksförbundets framställning, torde betydande svårigheter kunna uppkomma

vid bedömandet av huruvida ett aktieinnehav utgör ett led i organisationen

av å ena sidan sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse eller

å andra sidan livförsäkringsrörelse. Vidare ifrågasätter försäkringsinspektionen,

huruvida icke viss sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse bör likställas

med livförsäkringsrörelse, därest skattebefrielse inskränkes till det förra

slaget försäkringsrörelse.

Försäkringsinspektionen anser, att bl. a. dessa omständigheter tala for att

skattefrihet införes för utdelning å alla aktier, vilka ingå såsom ett led i

organisationen av försäkringsrörelse. Enligt de av försäkringsinspektionen

företagna utredningarna skulle en skattebefrielse för alla organisationsaktier

endast obetydligt mera påverka skatteunderlaget än om skattefriheten

gavs den begränsade omfattning, som yrkas i riksförbundets framställning.

En lösning av problemet enligt försäkringsinspektionens förslag torde medföra

en avsevärd förenkling i tillämpningen. Vid ett bedömande av detta förslag

torde ock uppmärksammas att, med hänsyn till den lägre procentsats

efter vilken statlig inkomstskatt uttages hos de skattskyldiga varom här ar

fråga, skatteförlusten blir relativt ringa.

Kommittén förklarar sig därför vilja ansluta sig till försäkringsinspektionens

förslag att försäkringsbolag i vad det gällde överskottet å rörelsen

frikallades från skatt å utdelning å aktier i svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar, därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort

ett led i organiserandet av bolagets försäkringsrörelse.

Remissyttrandena.

I samtliga remissyttranden, där kommitténs förslag i nu ifrågavarande

del särskilt berörts, har förslaget tillstyrkts. Dock ha vissa påpekanden

gjorts. Följande må här återgivas.

Kammarrätten ifrågasätter huruvida icke med försäkringsaktiebolag borde

i förevarande hänseende likställas ömsesidiga försäkringsbolag samt •

sedan efter författningsändringar, vilka trädde i kraft den 1 januari 1951,

understödsföreningar vore i viss utsträckning skattskyldiga för inkomst belöpande

på livförsäkringsverksamhet — jämväl å dylika föreningar. Denna

fråga sammanhängde med hur tredje ledet i kedjebeskattningen av utdelningen

uppfattades. Till delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar

syntes regelmässigt utdelningen utgå i lorm av återbäring

å försäkringspremie eller nedsättning av sådan premie. Utdelningen skulle

då kunna påverka delägarens taxering i vissa fall så att den toges till beskattning

såsom inkomst av tjänst eller så att den, i förekommande fall,

minskade beloppet av delägarens allmänna avdrag för försäkringspremier.

Detta spörsmål, vars lösning måste sökas under beaktande av lagstiftning

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

även på andra områden än beskattningens, vore emellertid av den komplicerade

natur att det tarvade en mera ingående utredning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund säger sig hälsa med tillfredsställelse

att kommittén ansett sig kunna förorda den av försäkringsinspektionen

ifrågasatta utvidgningen av skattefriheten. Emellertid borde ömsesidiga

försäkringsbolag — såsom kommittén kunde antagas ha avsett — böra erhålla

samma skattefrihet som försäkringsaktiebolagen.

Departementschefen.

Såsom framgår av det förut återgivna tillföras aktieägarna i försäkringsaktiebolag,

som idkar sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse, huvuddelen

av bolagets vinst. Med hänsyn härtill synas tillräckliga skäl föreligga

att, såsom Svenska försäkringsbolags riksförbund i sin framställning

den 21 oktober 1942 ifrågasatt, fritaga dylika bolag från skattskyldighet för

utdelning å aktier och andelar, vilka av bolaget innehavas som ett led i organisationen

av sin verksamhet. Jag förordar alltså att bestämmelser av sådan

innebörd meddelas och får samtidigt som min mening framhålla att

man synes av praktiska skäl kunna underlåta att komplicera dylika bestämmelsers

tillämpning med en föreskrift att denna skattefrihet skulle omfatta

allenast den del av utdelningen, som av bolaget föres vidare till delägarna

genom utdelning.

Vad härefter angår förslaget att utsträcka skattefriheten för utdelning till

aktiebolag, som driva livförsäkringsrörelse, innebära de nuvarande bestämmelserna

om skattskyldighet för utdelning att — om därvid bortses från den

mindre del av vinsten som tillföres aktieägarna -—- en i princip riktig beskattning

uppnås. Redan av detta skäl måste erinringar ur beskattningssynpunkt

vara att framställa mot förslaget i denna del. Härtill kommer att om

ändringar vidtagas i de bestämmelser, som beröra frågan om skatteplikt för

av livförsäkringsbolag uppburna intäkter, detta skulle kunna motivera en

omprövning av den schablonregel rörande beräkning av nettointäkt av livförsäkringsrörelse,

som genom beslut vid 1950 års riksdag upptagits i 30 §

kommunalskattelagen med anvisningar.

Vad slutligen angår det i vissa remissyttranden upptagna förslaget att utsträcka

skattefriheten för utdelning till ömsesidiga försäkringsbolag, skulle

genomförandet av ett sådant förslag innefatta ett avsteg från vedertagna

beskattningsprinciper, som jag icke vill förorda.

Jag förordar därför att skattefrihet för utdelning införes i den omfattning,

som riksförbundet påkallat i framställningen den 21 oktober 1942.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

61

V. Övriga frågor.

1. Förordningen om kupongskatt.

Kommittén. Kommittén framhåller att enligt 1 § i förordningen om kupongskatt

förelåge under vissa förutsättningar skyldighet att utgöra statlig

inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning a aktier i svenskt aktiebolag,

när den utdelningsberättigade vore fysisk person, vilken ej vore bosatt

eller icke stadigvarande vistades här i riket. Det hade för kommittén uppgivits

att denna skattskyldighet kringginges på så sätt, att den skattskyldige

överläte sina aktier på ett holdingbolag mot revers. I stället för genom utdelning

toge den skattskyldige därefter ut vinstmedlen genom ränta å reversen.

För denna ränta vore han icke skattskyldig till kommunal inkomstskatt

eller statlig inkomstskatt här i riket. Den av kommittén ifrågasatta författningsändringen

medförde att utdelningen visserligen bleve skattepliktig inkomst

hos holdingbolaget men denna bestämmelse bleve utan effekt, därest

bolaget tillätes skattefritt göra avdrag för ränta, som i själva verket vore utdelning.

Kommittén tillägger, att enligt kommitténs uppfattning förelåge här ett

bulvanförhållande i syfte att bereda den verklige ägaren av aktierna frihet

från kupongskatt. Jämlikt 1 § andra stycket sistnämnda förordning skulle

skyldighet att utgöra kupongskatt åligga utdelningsberättigad, som uppträdde

såsom bulvan för annan, i det att han huvudsakligen för dennes räkning

framträdde såsom ägare till aktie, å vilken utdelningen belöpte, för såvitt

bulvanförhållandet vore i strid med ett enligt lag gällande förbud eller det

avsåge att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomstskatt eller

kommunal inkomstskatt. Om bulvanförhållandet avsåge att bereda obehörig

frihet från kupongskatt, hade däremot den ifrågavarande bestämmelsen enligt

vad kommittén inhämtat icke ansetts tillämplig. Kommittén ansåge, att

ifrågavarande missförhållande enkelt och effektivt kunde avhjälpas därigenom,

att i sistnämnda bestämmelse efter ordet »obehörig» insattes orden

»frihet från kupongskatt eller» samt föresloge en dylik komplettering av

stadgandet. Denna författningsändring borde enligt kommitténs mening vidtagas

i så god tid, att den kunde tillämpas å utdelningar, som vore tillgängliga

för lyftning redan under år 1951.

Remissyttrandena. Förevarande förslag har tillstyrkts i samtliga remissyttranden,

dock att mellankommunala prövningsnämnden påpekat att av

kommittén åsyftat holdingbolag enligt vanligt språkbruk ej kunde betecknas

som bulvan, varför den föreslagna författningstexten borde omarbetas.

Departementschefen. Jag ansluter mig i princip till kommitténs förslag.

Det av mellankommunala prövningsnämnden gjorda påpekandet bör dock

iakttagas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

2. Förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Kammarrätten har erinrat om de år 1950 genomförda ändringarna i förordningen

om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, vilka bland

annat innefattade vissa bestämmelser om lättnader i utskiftningsbeskattningen

vid fusion av aktiebolag i vissa fall. Vidare hade genomförts vissa

därav betingade ändringar i bestämmelserna rörande inkomsttaxeringen.

Från dessa lättnader hade emellertid undantagits svenska aktiebolag, som

dreve penningrörelse. Skälet därtill vore, att sådana bolag enligt gällande

bestämmelser vore underkastade kedjebeskattning. Därest i enlighet med

kommitténs förslag kedjebeskattningen inskränktes beträffande bolag, vilka

dreve bank- eller penningrörelse eller försäkringsrörelse, och dels utvidgades

till att omfatta familjebolag, syntes därav betingad ändring av de utav

kammarrätten åsyftade bestämmelserna rörande taxering till utskiftningsskatt

och för inkomst påkallad.

Departementschefen. Därest de av mig i det föregående förordade bestämmelserna

genomföras, uppkommer fråga om ändring i vissa delar av

t Öl ordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar och av de

bestämmelser, som reglera inkomstbeskattningen vid vissa fall av fusion.

Kommittén har icke upptagit dessa spörsmål till behandling. Med hänsyn

till ämnets invecklade karaktär är jag icke beredd att nu framlägga något

förslag. Jag torde i stället få framdeles återkomma till dessa frågor.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt synas böra bliva tillämpliga

fr. o. m. 1953 års taxering för inkomst. Med en sådan ikraftträdandebestämmelse

gives nödigt rådrum för avveckling av familjebolagens aktieinnehav.

Den föreslagna ändringen i kupongskatteförordningen bör däremot

träda i kraft dagen efter det författning i ämnet utkommit.

VI. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 54 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 12 februari

1943 (nr 44) om kupongskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6$

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Bihang 1.

1944 års allmänna skattekommittés förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att---54 § kommunalskattelagen den 28 sep
tember

1928 samt anvisningarna till nämnda författningsrum skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

54 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) nedannämnda juridiska personer:

1. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar av annan art

än i punkterna 2—4 nedan angivas:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;

2. svenska aktiebolag, vilka driva bank- eller annan penningrörelse:

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å andelar i svenska ekonomiska

föreningar, därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort ett

led i organisationen av aktiebolagets verksamhet eller utgöres av aktier, som

med Konungens särskilda tillstånd förvärvats för tillgodoseende av ett för

bankväsendet eller det allmänna gagneligt ändamål;

3. svenska aktiebolag, vilka driva försäkringsrörelse:

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å andelar i svenska ekonomiska

föreningar, därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort ett

led i organisationen av aktiebolagets försäkringsrörelse;

4. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka direkt

eller genom förmedling av juridisk person huvudsakligen ägas eller på annat

därmed jämförligt sätt innehavas av en eller ett fåtal fysiska personer

under sådana förhållanden, att intresset av att uttaga vinstmedel i form

av utdelning år av underordnad betydelse (familjebolag):

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å andelar i svenska ekonomiska

föreningar, därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort ett

led i organisationen av verksamhet, vilken icke väsentligen består i förvaltning

av fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom:
b)

medlem av---av kapital;

c) utlänning eller---förordning åtnjutits;

d) ägare av---avsedda ändamål;

e) i riket---—■ kommunal inkomstskatt.

Att personer — — -—• samma paragraf.

Konungen må, därest på grund av omständigheterna synnerliga skäl därtill

föranleda, medgiva familjebolag att för viss tid åtnjuta i a) punkt 1

hår ovan omförmäld skattefrihet för utdelningar från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

65

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952, dock att i samband med lagens

ikraftträdande följande skall iakttagas:

Inköper delägare i familjebolag inom tre år efter den dag denna lag trätt

i kraft av familj ebolaget ägda fastigheter eller värdepapper eller därmed

likartad lös egendom till ett pris icke understigande anskaffningsvärdet,

skall den omständigheten att tillgångarnas marknadsvärde vid överlåtelsen

överstiger nämnda pris icke medföra att inkomstskatt påföres för s. k. förtäckt

aktieutdelning eller för realisationsvinst. Därest delägaren i sin tur

försäljer de från familj ebolaget förvärvade tillgångarna skall vid tillämpning

av 35 § kommunalskattelagen vid bestämmande av tidpunkten för förvärvet

delägaren äga rätt att räkna familjebolagets fång som sitt eget. Vad

ovan sagts skall dock icke gälla i fråga om innehav av aktier och andelar

därest innehavet utgjort ett led i organisationen av verksamhet, vilken icke

väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

Består familj ebolags verksamhet helt eller till huvudsaklig del i förvaltning

av fast eller lös egendom, skall vad ovan sagts gälla endast om familjebolaget

upplöses inom tre år efter den dag denna lag trätt i kraft.

Konungen må medgiva, därest på grund av omständigheterna synnerliga

skäl därtill föranleda, att familjebolag viss tid efter den dag denna

lag trätt i kraft, må åtnjuta i 54 § a) punkt 1 omförmäld skattefrihet för

utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar.

Anvisningar

till 54 §.

1. Den befrielse---29 § 2 mom.

Med familjebolag förstås sådana svenska aktiebolag och svenska ekonomiska

föreningar, i vilka samtliga aktier eller andelar ägas av en enda

person eller av ett fåtal personer, oavsett om de tillhöra samma familj eller

icke. Begreppet familjebolag användes sålunda i vidsträckt bemärkelse och

inbegriper följaktligen icke endast aktiebolag och föreningar, vilka kunna

betecknas såsom familje- eller slåktbolag i egentlig mening utan åven alla

aktiebolag och ekonomiska föreningar med endast ett fåtal aktie- eller

andelsägare.

2. Till ledning---- följande exempel:

Dödsboet efter--- 300 kronor.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 182.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

1944 års allmänna skattekommittés förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § och 9 § 2 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt den 26 juli 1947

(nr 576).

Härigenom förordnas, att 7 §--- —- förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av---kapital;

b) utlänning eller---förordning åtnjutits;

c) staten:----all inkomst;

d) landsting, kommuner---all inkomst;

e) akademier samt---all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar----av rörelse;

g) här ovan---avsedda ändamål;

h) nedannämnda juridiska personer:

1. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar av annan art

än i punkterna 2—4 nedan angivas:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;
2.

svenska aktiebolag, vilka driva bank- eller annan penningrörelse:

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och d andelar i svenska ekonomiska

föreningar, därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort

ett led i organisationen av aktiebolagets verksamhet eller utgöres av aktier,

som med Konungens särskilda tillstånd förvärvats för tillgodoseende av

ett för bankväsendet eller det allmänna gagneligt ändamål;

3. svenska aktiebolag, vilka driva försäkringsrörelse:

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å andelar i svenska ekonomiska

föreningar, därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort

ett led i organisationen av aktiebolagets försäkringsrörelse;

4. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka direkt

eller genom förmedling av juridisk person huvudsakligen ägas eller på annat

därmed jämförligt sått innehavas av en eller ett fåtal fysiska personer

under sådana förhållanden, att intresset av att uttaga vinstmedel i form

av utdelning år av underordnad betydelse (familjebolag):

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar,

därest innehavet av aktierna eller andelarna utgjort ett led i organisationen

av verksamhet, vilken icke väsentligen består i förvaltning av

fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom;

i) här i---statlig inkomstskatt.

Att personer--— samma paragraf.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Konungen må, därest på grund av omständigheterna synnerliga skål därtill

föranleda, medgiva familjebolag att för viss tid åtnjuta i h) punkt 1

hår ovan omförmåld skattefrihet för utdelningar från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Vad som stadgas i

övergångsbestämmelserna till lagen den 1951 om ändring i kom
munalskattelagen,

skall äga motsvarande tillämpning jämväl vid taxering

till statlig inkomstskatt.

1944 års allmänna skattekommittés förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 12 februari

1943 (nr 44) om kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen om kupongskatt den 12 februari

1943 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Skyldighet att--— förvärvat aktien. _ .

Skyldighet att utgöra kupongskatt skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan för annan, i det han huvudsakligen för dennes

räkning framträder såsom ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper,

för såvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud

eller det avser att bereda obehörig frihet från kupongskatt eller obehörig

förmån vid taxering till statlig inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt.

Skyldighet att----statlig inkomstskatt.

I den utsträckning---erforderligt belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Bihang 2.

Reservanternas förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 54 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till nämnda lagrum skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

54 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) nedan nämnda juridiska personer:

1. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar av annan art

än i punkterna 2 och 3 nedan angives:

för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar,

dock med undantag varom i andra stycket förmäles;

2. svenska aktiebolag---= majoriteten---försäkringsrörelse;

b) medlem av--— = majoriteten---kommunal inkomstskatt.

Gora omständigheterna sannolikt, att svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening direkt eller genom förmedling av annan juridisk person

innehar aktier i svenska aktiebolag eller andelar i svenska ekonomiska föreningar

i väsentligt syfte att bereda fysiska personer lindring i deras beskattning

här i riket, skall den under a) 1 omförmälda friheten från skattskyldighet

allenast gälla utdelning, som överföres till delägarna på sådant sätt, att

vad av dem uppburits hänföres till för delägarna här i riket skattepliktig

intäkt. °

Att personer---paragraf.

Anvisningar

till 54 §.

1. Den etc.---29 § 2 mom.

En förutsättning för tillämpning av 54 § andra stycket torde merendels

vara, att större delen av det ifrågavarande företagets aktie- eller andelskapital

äges av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro

inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band eller

gemensamma intressen.

2. Till ledning--- 300 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

69

Reservanternas förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen om

statlig inkomstskatt den 26 juli 1947 (nr 576).

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av —--kapital;

b) utlänning eller — — — förordning åtnjutits:

c) staten —--all inkomst;

d) landsting, kommuner —---all inkomst;

e) akademier samt---— all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar —--av rörelse;

g) här ovan---avsedda ändamål;

h) nedan nämnda juridiska personer;

1. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar av annan art

än i punkterna 2 och 3 nedan angives:

för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar,

dock med undantag varom i andra stycket förmäles;

2. svenska aktiebolag---= majoriteten---försäkringsrörelse;

i) här i riket---inkomstskatt.

Göra omständigheterna sannolikt, att svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening direkt eller genom förmedling av annan juridisk person

innehar aktier i svenska aktiebolag eller andelar i svenska ekonomiska föreningar

i väsentligt syfte att bereda fysiska personer lindring i deras beskattning

här i riket, skall den under h) 1 omförmälda friheten från skattskyldighet

allenast gälla utdelning, som överföres till delägarna på sådant sätt, att

vad av dem uppburits hänföres till för delägarna här i riket skattepliktig

intäkt.

Att personer---samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Reservanternas förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser rörande beskattning

i samband med avveckling av vissa svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar.

Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott

förordna som följer.

1 §•

Inköper den, som direkt eller genom förmedling av annan juridisk person

är delägare i svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, under

något av de beskattningsår, för vilket taxering verkställes åren 1952—1954,

av bolaget eller föreningen sådana aktier eller andelar, varå utdelningen är

underkastad skatteplikt enligt vad i 54 § andra stycket kommunalskattelagen

sägs, till ett pris icke understigande bolagets eller föreningens anskaffningskostnad,

skall den omständigheten, att tillgångarnas marknadsvärde

vid överlåtelsen överstiger nämnda pris, icke medföra, att inkomstskatt

påföres för s. k. förtäckt utdelning å aktier eller för realisationsvinst.

Därest köparen sedermera försäljer de av bolaget eller föreningen förvärvade

tillgångarna, skall vid tillämpning av 35 § kommunalskattelagen vid bestämmande

av tidpunkten för förvärvet köparen äga rätt att räkna bolagets

fång som sitt eget.

Vad ovan stadgats skall ock gälla beträffande fastigheter och annan lös

egendom än i första stycket sägs, därest bolagets eller föreningens verksamhet

helt eller till huvudsaklig del består i förvaltning av fast eller lös egendom,

samt under förutsättning tillika dels att större delen av företagets aktie-

eller andelskapital äges av en person eller att företagets delägare eller

flertalet av dem äro inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra

personliga band eller gemensamma intressen, dels ock att senast före utgången

av det beskattningsår, för vilket taxering äger rum år 1954, för

registrering anmälts, att bolaget eller föreningen trätt i likvidation.

2 §•

Vid taxering till utskiftningsskatt i samband med likvidation, anmäld

till registrering under något av i 1 § omförmälda beskattningsår, av aktiebolag,

som i samma lagrum avses, skall iakttagas, att därest bolaget ådagalägger,

att i det till sådan skatt beskattningsbara beloppet ingå vinstmedel,

vilka upptagits bland bolagets egna fonder eller synligt balanserade vinstmedel

å sådan tid, att, om likvidation samtidigt därmed anmälts för registrering,

utskiftningsskatt skulle ha utgått efter lägre skattesats än den vid taxeringstillfället

gällande, den lägre skattesatsen skall tillämpas å den mot dylika

vinstmedel svarande delen av det beskattningsbara beloppet.

3 §.

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas av

Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

71

Bihang 3.

PM

ang. vissa beskattningsfrågor i Storbritannien och Amerikas

Förenta Stater.

Storbritannien.

I Storbritannien utgå årligen tre inkomstskatter, som samtliga äro statliga.

Dels erlägges en allmän inkomstskatt (income tax), vilken är en proportionell

bottenskatt. Dels uttages dessutom, om årsinkomsten överstiger

2 000 pund, av fysiska personer en progressiv tilläggsskatt (surtax) samt av

juridiska personer en proportionell tilläggsskatt (profits tax).

Income tax utgår beträffande fysiska personer med 3 shillings per pund

för de första 50 punden av den beskattningsbara inkomsten, med 6 shillings

per pund för följande 200 pund samt med 9 shillings per pund å återstoden

av den beskattningsbara inkomsten. Juridiska personer erlägga income tax

med 9 shillings per pund, sålunda med 45 procent av nettointäkten. Surtax

utgår enligt en progressiv skala, som börjar med 2 shillings per pund för inkomst

mellan 2 000 och 2 500 pund samt slutar med 9 shillings 6 pence per

pund (47,5 procent) å den del av inkomsten, som överstiger 20 000 pund.

Profits tax utgår med högre skattesats, 30 procent, å utdelad vinst men med

allenast 10 procent å icke utdelad vinst. I vissa fall begränsas emellertid

skattesatsen till 10 procent även å utdelad vinst.

Ett i Storbritannien hemmahörande aktiebolag påföres skatt för hela sm

årsvinst oberoende av om den utdelas eller icke. Aktieägarna åsättas icke

income tax för erhållen utdelning, men bolaget är berättigat att vid utbetalning

av utdelningen avdraga den del av bolagets inkomstskatt, som belöper

på utdelad vinst. Fysiska personer äro skyldiga att erlägga surtax å uppburen

utdelning, allt för så vitt totalinkomsten överstiger 2 000 pund. Vid bestämmande

av den inkomst -—- överstigande 2 000 pund — varå profits tax skall

beräknas äro juridiska personer berättigade att avräkna erhållen utdelning,

om det utdelande bolaget självt är skattskyldigt till profits tax.

För att förhindra att fysiska personer, som uppbära aktieutdelning, genom

bildande av aktiebolag till vilka aktierna överföras undandraga sig surtax,

infördes genom Finance Act 1922 bestämmelser, som medföra att i Storbritannien

domicilierade aktiebolag i vissa fall kunna åsättas surtax. Förutsättningarna

härför äro dels att bolaget kontrolleras av icke fler än 5 personer

(s. k. controlled company) och dels att en skälig del av bolagets vinst

icke inom rimlig tid blivit utdelad till bolagets aktieägare, så att dessa

kunnat bliva taxerade till surtax. Med uttrycket controlled company avses

ett bolag, vari 5 eller färre personer antingen äga eller äro berättigade att

förvärva mer än 50 procent av röstberättigade aktier i bolaget eller av bolagets

aktiekapital, eller äga eller äro berättigade att förvärva så stor del av

aktiekapitalet, som berättigar dem att uppbära mer än 50 procent av bolagets

utdelade vinst. Följande personer anses i berörda sammanhang endast såsom

en person, nämligen släktingar (dock ej brors- eller systerbarn eller deras

avkomlingar), personer som äro delägare i dödsbo vari bolagets aktier inga,

delägare i handelsbolag in. fl. Vidare föreskrives att såsom controlled com
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 182.

party icke skall anses ett bolag vars röstberättigade aktier till mer än 50

procent ägas av ett annat bolag, om detta andra bolag — moderbolaget -—

icke är ett controlled company.

Vid avgörandet av frågan huruvida ett bolag skall anses hava utdelat en

skälig del av sin vinst eller icke, skall hänsyn tagas till omständigheterna i

varje särskilt fall, således bl. a. till storleken av normalt uppkommande förpliktelser

i bolagets verksamhet samt av investeringar som få anses nödvändiga

eller tillrådliga för rörelsens konsolidering och utveckling.

Beträffande bolag vars inkomst huvudsakligen består av kapitalinkomst

(s. k. investment companies) gälla vissa särskilda bestämmelser. Sålunda

räknas, vid bestämmandet av huruvida ett dylikt bolag skall anses såsom

controlled company eller icke, bolagets långivare till personer vilka kontrollera

bolaget. Om i ett investment company, när detsamma sedermera

avvecklas, 5 eller färre personer skulle vara berättigade att i egenskap av

aktieägare eller långivare mottaga mer än hälften av de av bolagets tillgångar,

vilka stode till förfogande för utskiftning till dylika personer, så

räknas bolaget såsom ett controlled company.

Taxering till surtax i nu berörda avseende åsättes bolagets aktieägare men

i bolagets namn. Härvid sammanlägges aktieägarens under året verkligen

åtnjutna inkomst med viss del av bolagets vinst, nämligen den del, som beräknas

hava utgjort honom tillkommande utdelning efter avdrag för belopp,

som eventuellt redan utdelats. Å det sålunda erhållna beloppet påföres surta^L

(under förutsättning, givetvis, att detta belopp överstiger 2 000 pund). Vid

skattens uträknande beräknas utdelningen utgöra aktieägarens toppinkomst.

Skatten erlägges av bolaget så framt icke aktieägarna föredraga att själva

betala densamma. Uraktlåter bolaget att betala skatten kan den indrivas från

aktieägarna.

Amerikas Förenta Stater.

Till förbundsstaten erläggas årligen av såväl fysiska som juridiska personer

dels en allmän inkomstskatt (normal tax) och dels en tilläggsskatt (surtax).

För vissa bolag tillkomma speciella tilläggsskatter, vilka drabba icke

utdelad bolagsvinst.

Beträffande ensamstående fysiska personer utgå för inkomst under kalenderåret

1950 normal tax och surtax enligt en kombinerad progressiv

skala, som börjar med belopp å högst 2 000 dollars, varå skatt uttages med

17,4 procent, samt slutar med belopp överstigande 200 000 dollars, varå skatten

är 143 656 dollars för 200 000 dollars jämte 84,35 procent av överskottet.

Det sammanlagda beloppet av normal tax och surtax får emellertid aldrig

överstiga 80 procent av nettoinkomsten.

Beträffande i Förenta Staterna hemmahörande juridiska personer utgå

för inkomst under kalenderåret 1950 normal tax med 23 procent samt surtax

— å belopp överstigande 25 000 dollars —- med 19 procent. För inkomst under

beskattningsår som löpa från den 1 juli 1950 eller senare dag äro skattesatserna

25 respektive 20 procent.

Ett aktiebolags årsvinst är föremål för dubbelbeskattning, enär vinsten

beskattas såväl hos bolaget som, i den mån den utdelas, hos aktieägarna.

Juridiska personer erhålla emellertid avdrag från bruttoinkomsten med 85

procent av det belopp, som erhållits i utdelning från i Förenta Staterna hemmahörande

juridiska personer, vilka själva äro föremål för inkomstbeskattning.

Avdraget skall dock aldrig överstiga 85 procent av nettoinkomsten. Berörda

avdrag får icke åtnjutas vid beräkning av de speciella tilläggsskatter,

som åvila vissa bolag. Dessa skatter äro följande.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

a) Särskild surtax å bolag, som bildats för att aktieägarna skola undgå

surtax (surtax on improper accumulations of surplus). Alla bolag — med

undantag för amerikanska och utländska »personal holding companies» —

skola årligen erlägga en särskild tilläggsskatt, om de bildats eller begagnas

i avsikt att undvika att deras aktieägare eller aktieägarna i något annat

bolag — t. ex. ett moderbolag — åsättas surtax och i sådant syfte ackumulera

i stället för att utdela uppkomna vinster. Avsikt att undgå att aktieägare

påföras surtax anses vara för handen, om bolaget endast är ett hotdingbolag

eller ett kapitalägande bolag (holding or investment company)

och bolaget icke kan visa, att det icke bildats eller begagnas för nämnda

ändamål. . . , , . . ,

Den särskilda tilläggsskatten utgår med 27,5 procent a beloppet av icke

utdelad nettoinkomst, då denna icke överstiger 100 000 dollars samt med 38,5

procent å outdelad nettoinkomst överstigande nämnda belopp.

b) särskild surtax å amerikanskt personal holding company.

Härmed förstås en amerikansk juridisk person av vars bruttointäkt minst

80 procent utgöres av inkomst av kapital och dylikt. Sådant holdingbolag är

skyldigt att årligen erlägga en särskild tilläggsskatt på outdelad nettoinkomst,

oberoende av anledningen till att utdelning icke verkställts.

Skatten utgår med 75 procent å de första 2 000 dollars samt därefter med

85 procent. . ,

En amerikansk kommentator har framhållit, att denna osedvanligt harda

beskattning kan leda till att nu berörda bolag för att undvika beskattningen

kunna nödgas verkställa utdelningar, som stå^ i strid med bolagslagarna

i många amerikanska stater. Det har även papekats, att det vore

förvånande att personal holding companies fortfarande finnas, ehuru det

uppenbarligen varit kongressens avsikt att lagstifta ihjäl sådana bolag.

c; Särskild surtax å regulated investment company.

Detta är ett kapitalägande holdingbolag vars bruttointäkt till minst 90 procent

består av utdelningar, räntor och vinster från försäljning eller dylikt

av aktier eller andra värdepapper. För att ett dylikt holdingbolag skall anses

som ett regulated investment company krävs emellertid även bland annat,

att mindre än 30 procent av bolagets bruttoinkomst härrör från försäljning

av värdepapper, som innehavts under kortare tid än tre manader.

Berörda bolag erlägga förutom normal tax och surtax enligt samma skattesatser

som andra bolag även en särskild tijläggsskatt, som i regel utgår

med 25 procent av icke utdelade realisationsvinster.

Stockholm i mars 1951.

Börje Villard.

G Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 1S2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m. s. 10 i texten