Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i 1917 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen, m. m

1951-04-06 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:185, Med förslag till ändringar i 1917 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar

i 1917 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen,

m. mgiven Stockholms slott den

6 april 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417),

3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för de

högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418),

4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för de

högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419) samt

5) kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till förslag, som i annat sammanhang förelagts riksdagen,

upptagas i förevarande proposition förslag till ändringar i 1947 års pensionsreglementen.

Bl. a. föreslås ändrade pensionsunderlag för överläkare vid

fångvårdens sinnessjukavdelningar och statens sinnessjukhus i anledning

av de i statsverkspropositionen framlagda löneregleringsförslagen för dessa

befattningshavare. Vidare förordas vissa specialbestämmelser på grund av

förslaget om lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan vid Ultuna

(prop. 1951: 126) samt ändringar i pensionsreglementena för de högre kom
1

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 185.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

munala skolorna såsom en följd av förslaget om lönereglering för rektorer

vid sistnämnda skolor (prop. 1951: 112).

I propositionen föreslås tillika en mindre förhöjning av vissa reservpensioner,

som utgå enligt 1943 års reservbefälskungörelser, och ändrade bestämmelser

i fråga om reglering av reservpension, som sammanträffar med

lön eller tjänstepension. Även i fråga om officerare i väg- och vattenbyggnadskåren

förordas ändrade bestämmelser. Sålunda föreslås att kårens personal

skall i stort sett åtnjuta lön och pension enligt de grunder, som numera

gälla för reservpersonal.

Härjämte behandlas i propositionen frågor om beredande av pensionsrätt

i statens pensionsanstalt för befattningshavare hos skytteförbundens överstyrelse

och hos centralförbundet för befälsutbildning samt om pension åt

vissa personer i statsunderstödd verksamhet in. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

3

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416).

Härigenom förordnas, ati 29 och 33 §§ samt 35 § 1 och 2 mom. 1947 års

allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

29 §.

Andra huvudtiteln.

Fångvårdsanstalterna.

För befattning såsom överläkare skall tillämpas det tjänstepensionsunderlag,

som enligt 14 § gäller för 36 löneklassen å löneplan nr 1.

33 §.

Nionde huvudtiteln.

Lantbruksskolan vid Ultuna.

För befattning såsom rektor vid lantbruksskolan vid Ultuna skall tilllämpas

det tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gäller för 33 löneklassen

å löneplan nr 1.

Länsveterinärer.

För befattning---löneplan nr 1.

35 §.

Elfte huvudtiteln.

1 inom. Statens sinnessjukhus.

För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skall tillämpas

det tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gäller för 36 löneklassen å

löneplan nr 1.

2 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning såsom överläkare vid statens anstalt för fallandesjuka

skall tillämpas det tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gäller för 36

löneklassen å löneplan nr 1.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.

1 Senaste lydelse av 33 § samt 35 § 1 och 2 mom., se 1948:589.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417).

Härigenom förordnas, att 18 och 22 §§ samt 24 § 1 och 2 mom. 1947 års

allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

Andra huvudtiteln.

Fångvårdsanstalterna.

För befattning såsom överläkare skall tillämpas det familj epensionsunderlag,

som enligt 9 § 2 mom. gäller för 36 löneklassen å löneplan nr 1.

22 §.

Nionde huvudtiteln.

Lantbruksskolan vid Ultuna.

För befattning såsom rektor vid lantbruksskolan vid Ultuna skall tillämpas

det familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gäller för 33 löneklassen

å löneplan nr 1.

Länsveterinärer.

För befattning —--löneplan nr 1.

24 §.

Elfte huvudtiteln.

1 mom. Statens sinnessjukhus.

För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skall tillämpas

det familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gäller för 36 löneklassen

å löneplan nr 1.

2 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning såsom överläkare vid statens anstalt för fallandesjuka

skall tillämpas det familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gäller

för 36 löneklassen å löneplan nr 1.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.

1 Senaste lydelse av 22 § samt 24 § 1 och 2 mom., se 1948:590.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

5

F örslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för

de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 inom., 3 §, 18 § 2 inom., 19 § 1, 4 och

5 mom., 20 § 1 mom., 21 § 1 mom. samt 24 § ävensom rubriken framför

19 § 1947 års tjänstepensionsreglemente för de högre kommunala skolorna

den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

1 inom. Detta reglemente äger tillämpning å rektorer samt ordinarie och

extra ordinarie lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,

praktiska mellanskolor och högre folkskolor (de högre kommunala

skolorna), vilka äro underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.

3 §•

Befattningshavare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, är efter

avgång från befattningen berättigad att åtnjuta tjänstepension eller tjånsteliuränta,

allt enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i

reglementet jämte de närmare bestämmelser, som för tillämpningen av

detsamma utfärdas av Kungl. Maj :t.

1 reglementet---befattningen m. m.

18 §.

2 mom. Rörligt tillägg — — — års ålder.

Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed

grundbeloppet överstiger 1 100 kronor, och ej heller å däri ingående öretal,

som överskjuter fullt krontal.

2 kap. Rektorer.

19 §.

t mom. Rektor äger rätt att vid avgång från rektorsbefattningen komma

i åtnjutande av tjänstepension (rektorspension) i enlighet med vad nedan

i denna paragraf sägs, under förutsättning att han jämväl enligt detta

reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser är berättigad till

tjänstepension för lärarbefattning.

Där avgång---rektorspension utgå.

Rektor, vars förordnande efter det han uppnått en levnadsålder av 00

år på grund av därom av honom uttryckt önskan upphäves, innan rätt till

tjänstepension för lärarbefattningen inträtt, må kunna av Kungl. Maj:t

medgivas rätt att komma i åtnjutande av rektorspension, därest avgången

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. 1948:591 och beträffande 19 § 1 mom. 1949:257.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

finnes icke vara stridande mot det allmännas intresse, och under förutsättning

tillika att han vid frånträdande av lärarbefattningen kunde tillgodoräkna

sig så stort antal tjänstår att detta utökat med den tid han innehaft

rektorsbefattning uppgår till minst 30 år.

Bestämmelserna i---- uttryckt önskan.

4 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag för rektorsbefattning skall vid

bestämmandet av tjänstepension för tiden intill den månad varunder pensionstagaren

uppnår 67 års ålder tillämpas det belopp (begynnelseunderlag),

som framgår av nedanstående tabell, samt för tiden därefter det belopp

(slutunderlag), som erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget

med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj :t i särskilt fall förordnar om

lägre avdrag.

Skolform

Begynnelseunderlag

kronor

Högre folkskola............................

7 944

Annan högre kommunal skola:

om rektor ej innehar adjunktskompetens ..

8 772

om rektor innehar adjunktskompetens, ....

9 564

5 mom. Övergår rektor till lärarbefattning, skall i tjänstepensionshänseende

gälla vad för lärarbefattningen finnes stadgat.

Har med tjänstepensionsrätt förenad rektorsbefattning innehafts under

minst 12 år i oavbruten följd, äger dock befattningshavaren kvarstå vid

rektors tjänstepensionsrätt. I sådant fall skall med avseende å den tjänstepension,

vartill han må bliva berättigad, iakttagas att pensionens grundbelopp

icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava bestämts,

om han intill avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda rektor

sbef attningen.

20 §.

1 mom. Den som----- folkpensionering (för tidslip ränta).

Såsom förutsättning---likväl gälla,

a) att befattningshavaren under sammanlagt minst tre år före avgången

innehaft anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt;

samt

b) att han icke efter avgången men före den i första stycket a) eller b)

avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt.

Där lärare---en tjänstelivränta.

Avgår rektor samtidigt från rektors- och lärarbefattning, må likaledes allenast

en tjänstelivränta utgå. Livräntebeloppet skall därvid motsvara det

högsta av de för de särskilda befattningarna beräknade beloppen.

21 §.

1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där ej annat

föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet

vid avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat

med tid, som vid avgången må hava återstått till utgången av den månad

varunder befattningshavaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare

stadgas i 22 §.

Härvid iakttages — ---om förtidspension;

b) att tid, under vilken befattningshavaren icke innehaft med tjänstepensionsrätt

förenad befattning och för vilken han icke enligt vad därom särskilt

stadgats bidragit till tjänstepensioneringen, vid tjänstårsberäkningen i intet

fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar; samt

c) att såsom---före avgången.

24 §.

Befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka i

reglementet förmäles. Ordinarie befattningshavare är likväl icke skyldig

underkasta sig ändring av föreskrifterna i 12 § 2 mom. och 19 § 4 mom. om

beloppet av tjänstepensionsunderlag, i 14—16 §§ och 19 § 3 mom. första

stycket om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp eller i 18 § om

rörligt tillägg, dock att sådan befattningshavare skall vara pliktig att, därest

de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande

till “%« av levnadskostnaderna i mars 1946, efter prövning av

Kungl. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem procent

av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för

de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 och 3 inom., 2 § 3 inom., 3 §, 12 § 1 och

2 inom., 13 §, 14 § 2 inom. samt 15 § 1 mom. ävensom rubriken framför 12 §

1947 års familjepensionsreglemente för de högre kommunala skolorna den

30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) rektor eller lärare, som är underkastad 1947 års tjänstepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna;

b) den som---- — tjänstepensionsreglemente; samt

1 Senaste lydelse, sc beträffande 1 § 1 mom. 1949:258 och beträffande 12 § 1 mom. 1948:592.

Se därjämte beträffande 12 § 1 mom. och 14 § 2 mom. prop. 1951: 184.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava

blivit underkastad detta reglemente, avgått från sin befattning utan rätt att

för densamma komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles,

under förutsättning att befattningshavaren under sammanlagt minst tre år

före avgången innehaft anställning, som vid nämnda tidpunkt varit förenad

med tjänstepensionsrätt, varom i 3 mom. tredje stycket här nedan förmäles.

Bestämmelsen under c) här ovan avser icke sådant fall, då befattningshavaren

efter avgången innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt,

som nyss sagts.

3 mom. Vad i detta reglemente sägs om befattningshavare skall, där ej

annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande

befattningshavare, som i 1 inom. b) eller c) avses.

Vad i--— svarande engångsbelopp.

Med tjänste----- eller familjepensionsbestämmelser.

2 §•

3 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att

till sin make utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga

avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans

under minst fem år och befattningshavarens make vid sammanlevnadens

hävande uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn

till omständigheterna finnes skäligt, förordna att maken skall vara berättigad

till familjepension eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat---nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med

laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare

äktenskap.

3 §.

Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt enligt

bestämmelserna i 1 § detta reglemente för mer än en befattning, skall

familjepension eller familjelivränta för varje befattning utgå enligt för densamma

meddelade bestämmelser, dock med iakttagande av de i 15 § 1 mom.

meddelade bestämmelserna rörande sammanträffande förmåner.

Efter den — ----familjelivränta utgå.

Där avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt

enligt reglementet såväl för rektorsbefattning som för ordinarie lärarbefattning,

må oavsett bestämmelsen i första stycket, familjepension eller familjelivränta

utgå allenast för rektorsbefattningen.

2 kap. Rektorer.

12 §.

1 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande efter rektor skola bestämmelserna

i 6—8 samt 10 och 11 §§ äga motsvarande tillämpning.

Härvid skall--— års ålder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

2 mom. Såsom familjepensionsunderlag för rektorsbefattning skall gälla

det belopp, som angives i följande tabell.

Skolform

Familjepensions-

underlag

kronor

Högre folkskola............................

3180

Annan högre kommunal skola:

om rektor ej innehar adjunktskompetens ..

3 444

om rektor innehar adjunktskompetens ....

3 696

13 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande

befattningshavare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c).

14 §.

2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes

av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av

det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som

antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av

det slag, varom i 10 § a) och b) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången

uppnådda tjänstår, utökade med tid, som från avgången må hava

återstått till pensioneringsperiodens inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller

påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda

utökning.

I fråga om beräkning av tjänstår samt tid för pensioneringsperiodens inträde

för rektor skola härvid stadgandena i 12 § 1 mom. andra stycket lända

till efterrättelse.

Vid beräkning---två tredjedelar.

I övrigt---motsvarande tillämpning.

15 §.

1 mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt

för mer än en befattning, antingen enligt detta reglemente eller enligt

såväl detta reglemente som andra familj epensionsbestämmelser, beror på

Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de förmaner, vilka tillhöra endera

respektive den enligt detta reglemente utgående familjepensionen ellei

familjelivräntan, av sådan anledning skola minskas med de till den andra

familj epensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

F ö r s I a g

till

kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan den 30 iuni 1947 (nr 420).

Härigenom förordnas, att 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente

lör folkskolan den 30 juni 1947 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

17 §.

2 mom. Rörligt tillägg---års ålder.

Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed

grundbeloppet överstiger 1 100 kronor, och ej heller å däri ingående öretal,

som överskjuter fullt krontal.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

11

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, finans-,

ecklesiastik- och jordbruksdepartementen samt t. f. chefen för inrikesdepartementet

anmäler chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, vissa

pensionsfrågor in. m. och anför därvid följande.

1 :o.

Vissa ändringar i 1947 års pensionsreglementen.

I årets statsverksproposition (II ht, p. 32 och XI ht, p. 28) har föreslagits

viss lönereglering från och med den 1 juli 1951 för överläkare vid fångvårdens

sinnessjukavdelningar samt för överläkare vid statens sinnessjukhus

och vid statens anstalt för fallandesjuka. För sådan överläkare äro pensionsunderlagen

med hänsyn till vissa utöver lönen utgående förmåner bestämda

till de belopp, som enligt de allmänna reglerna gälla för befattningshavare

i lönegraden närmast över den, till vilken överläkartjänsten är hänförd. Då

samtliga ifrågavarande överläkare enligt lönereglcringsförslagen skola hänföras

till lönegraden Ca 32, bör vid bifall härtill föreskrivas, att såsom pensionsunderlag

skola tillämpas de underlag, som fastställts för löneklass 36

å löneplan nr 1.

I propositionen 1951: 126 har i anslutning till den lönereglering, som i

propositionen 1951: 113 föreslagits för bl. a. lärarpersonalen vid lantmannaoch

lantbruksskolor, framlagts förslag om överförande å löneplan av viss

lärarpersonal vid den statliga lantbruksskolan vid Ultuna, vilka befattningshavare

vid bifall till förslaget bli underkastade 1947 års allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementen. Härvid erfordras specialbestämmelser a\

motsvarande slag, som i propositionen 1951: 113 förordats beträffande lärarpersonalen

vid de icke-statliga lantbruksundervisningsanstalterna. Sålunda

bör avgångsskyldigheten för de berörda befattningshavarna vid Ultuna

inträda vid utgången av den årsperiod — den 1 november den 31 oktober

_ under vilken stadgad levnadsålder uppnås. Vidare bör vid bifall till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Nåd som föreslagits i propositionen 1951:113 föreskrivas, att såsom pensionsunderlag

för rektor skola tillämpas de underlag, som gälla för löneklass

33 å löneplan nr 1.

I tjänste- och familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna

och tjänstepensionsreglementet för folkskolan påkallas vissa ändringar

med hänsyn till vad som förordats i propositionerna 1951:112 angående

löne- och pensionsreglering för lärare vid vissa statsunderstödda

piivata läroanstalter m. in. och 1951:114 angående lönerevision för vissa

chefstjänstemän in. in.

Vad sistnämnda proposition angår har däri föreslagits en sådan ändring

av 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, att det maximibelopp av

tjänstepensionsunderlaget, varå rörligt tillägg må beräknas, höjes från 800

kronor till 1 100 kronor för månad. Motsvarande ändring torde böra företagas

i tjänstepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och

för folkskolan.

I propositionen 1951: 112 har förordats bl. a., att rektorsbefattningarna

vid de högre kommunala skolorna skola inrättas såsom särskilda tjänster

med lönegradsbeteckningen Cb liksom vid de högre allmänna läroverken och

realskolorna. Härav föranledas vissa ändringar av formell natur i tjänsteoch

familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna. Någon

höjning av pensionsunderlagen bör således icke ske.

I fråga om motiven för de nu ifrågavarande ändringsförslagen torde jag

få hänvisa till förenämnda propositioner.

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag

till

1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417),

3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för de

högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418),

4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för de

högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419), samt

5) kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420).

Dessa författningsförslag torde böra underställas riksdagen för godkännande.

Med hänsyn till det system med pensioneringsperioder, som i annan proposition

föreslagits och som förutsättes skola tillämpas även beträffande

personalen vid lantbruksskolan vid Ultuna, har den förut berörda bestämmelsen

att avgång skall ske vid utgången av viss tidrymd icke ansetts lämpligen

böra intagas i författningstexten utan densamma torde få meddelas

i särskild ordning.

Författningsförslagen böra träda i kraft den 1 juli 1951. Erforderliga övergångsbestämmelser

torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185. 13

2:o.

Förhöjd pension åt viss reservpersonal.

Senast meddelade bestämmelser angående personal i försvarets reserver

återfinnas i reservbefälskungörelserna för armén, marinen och flygvapnet

den 19 november 1943, nr 815—817, vilka trädde i kraft den 1 januari 1944.

Från och med sistnämnda dag upphävdes dittills gällande författningar i

ämnet, nämligen förordningarna den 23 september 1927, nr 364—366, avseende

armén, flottan och kustartilleriet, den 9 juni 1933, nr 360—362, avseende

mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna, samt den

31 maj 1934, nr 218, avseende flygvapnet. De äldre bestämmelserna skulle

emellertid alltjämt i viss utsträckning äga tillämpning å den vid de nya kungörelsernas

ikraftträdande i reserv anställda personalen.

Enligt dessa äldre bestämmelser ägde förtidsavgången och reservanställd

personal, som i vederbörlig ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet,

efter fyllda 55 år komma i åtnjutande av årlig pension, officer (likställd)

med 900 kronor och underofficer med 672 kronor. Å dessa belopp utgingo

dyrtidstillägg och senare även kristillägg, vilka tilläggsförmåner enligt

för dylika förmåner stadgade grunder beräknades å på visst sätt förhöjda

underlag. I samband med den allmänna omreglering av äldre tjänstepensioner,

som ägt rum enligt kungörelserna den 31 maj 1946, nr 402, och

den 30 juni 1947, nr 657, ha nyssnämnda pensionsbelopp tekniskt omräknats

med hänsyn till de ändrade reglerna för tilläggsförmånernas beräkning. Under

budgetåret 1946/47 utgjorde sålunda nu ifrågavarande, enligt bestämmelserna

i 1927, 1933 och 1934 års reservbefälsförordningar utgående pensioner

1 128 kronor för officer och 876 kronor för underofficer, å vilka belopp

utgingo rörligt tillägg och kristillägg enligt då stadgade grunder. Från

och med den 1 juli 1947 ha pensionerna utgått med 1 380 respektive 1 068

kronor jämte rörligt tillägg enligt samma grunder, som tillämpas beträffande

lön enligt statens allmänna avlöningsreglemente.

1952 års reservbcfälssakkunniga, vilkas förslag ligger till grund för de nu

gällande reservbefälskungörelserna, föreslogo, att reservpensionen skulle utgå

med skilda belopp allteftersom anställningshavaren kvarstått i reserv intill

utgången av det år, varunder han uppnått 38, 47 eller 55 år. Pensionen för

anställningshavare, tillhörande den första kategorien, ansågo de sakkunniga

böra sättas något lägre än de dåvarande pensionerna å 900 och 672 kronor,

enär den prestation, som uppfyllts, både faktiskt och framför allt i förhållande

till de värnpliktigas tjänstgöring avsevärt understege vad som dittills

krävts för att erhålla pensionsrätt. För egen del föreslogo de sakkunniga i

fråga om denna personal, att pensionen skulle bestämmas till 780 kronor för

officer och 600 kronor för underofficer. För den som kvarstått i reserv till

och med det kalenderår, varunder han fyllt 47 år, föreslogo de sakkunniga,

att pensionsbeloppet skulle bestämmas till 1 020 respektive 780 kronor, alltså

något högre än den äldre reservpensionen. Slutligen föreslogo de sak
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

kunniga, att den som kvarstått i reserv till och med utgången av det kalenderår,

varunder 55 års ålder uppnåddes, skulle få uppbära pension av

1 200 respektive 000 kronor. A pensionerna skulle enligt de sakkunnigas förslag

utgå tilläggsförmåner i form av dyrtidstillägg och kristillägg enligt

samma grunder, som tillämpades i fråga om de pensioner, som utginge enligt

dittills gällande reservbefälsförordningar. De sakkunniga anförde härvid,

att det naturligen kunde ifrågasättas, huruvida icke en inräkning i pensionsbeloppen

av viss del av dyrtidstillägget borde äga rum med därav följande

övergång till systemet med rörligt tillägg enligt de nya avlöningsreglementenas

principer. Att de sakkunniga för sin del icke ansett sig böra föreslå

en dylik omläggning sammanhängde med att därmed skulle följa en avsevärd

reell förbättring av förmånerna för dem, som i stället för pension uttoge

mot pensionens värde svarande kapitalbelopp. Å dylikt kapitalbelopp

beräknades nämligen icke dyrtidstillägg. Med genomförandet av en sådan

förbättring kunde det befaras att antalet av dem, som i stället för pension

uttoge dess kapitalbelopp, komme att ytterligare ökas. En dylik utveckling

ansåge de sakkunniga icke vara önskvärd.

I yttrande över de sakkunnigas förslag anförde statskontoret bl. a. följande.

Medan den vanliga tjänstepensionen närmast har till syfte att bereda en

avgången tjänsteman medel till hans ålderdomsför sörj ning, har reservpensionen

en väsentligt annan karaktär. Sistnämnda pension är sålunda närmast

att betrakta som en premie avsedd att underlätta reservpersonalens

rekrytering och kompensera densamma för de särskilda kostnader och olägenheter,

som reservtjänstgöringen för med sig. Denna reservpensionens

karaktär framträder särskilt tydligt genom att vederbörande vid uppnåendet

av viss ålder har valfrihet att utbyta den årliga »pensionspremien» mot

en engångsersättning, som är att likställa med avskedsgratifikation. Benämningen

»pension» måste därför även enligt nuvarande ordning anses

missvisande och ägnad att skapa oklarhet i begreppen. Genom att betrakta

reservpensionen som en tjänstepension i vedertagen bemärkelse ledes man

i likhet med de sakkunniga fram till en utbyggnad av systemet till att omfatta

även ett slags fainiljepensionsrätt för de efterlevande. Hur behjärtansvärd

en dylik anordning än kan förefalla, anser likväl statskontoret att

viss återhållsamhet i detta avseende är motiverad. Därest statskontorets

i tidigare sammanhang framförda förslag, att första anställningsperioden

för all reservpersonal skall utlöpa vid 47 års ålder, vinner beaktande, bortfaller

den första pensionsgruppen. Skulle de sakkunnigas förslag beträffande

antalet anställningsperioder godkännas, synas i allt fall tillräckliga

skäl knappast föreligga att tillerkänna den personal, som avföres ur reserven

redan vid 38 års ålder, rätt till särskild pension eller ett mot dennas

kapitaliserade värde svarande belopp. Enligt statskontorets mening kan

det ifrågasättas, om reservpensionen bär bibehållas för någon annan kategori

än den, som kvarstår i reserven till fyllda 55 år. För den, som frivilligt

avgår eller av annan orsak — t. ex. ådagalagd olämplighet — avföres

ur reserven dessförinnan, synes ersättningen kunna begränsas till en avskedsgratifikation

till belopp ungefärligen motsvarande hälften av pensionens

uträknade kapitalvärde. Beträffande storleken av den pension, som

skulle tillfalla reservbefäl, som kvarstått i reserven till 55 års ålder, torde

de av de sakkunniga föreslagna pensionsbeloppen, 1 200 kronor respektive

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 18ö.

900 kronor kunna godtagas, dock med den viktiga begränsningen, att något

dyrtidstillägg icke synes böra utgå å desamma. Redan den omständigheten,

att man vid uträkningen av pensionens kapitaliserade värde hittills

icke medräknat dyrtidstillägg, talar för en dylik begränsning. Med hänsyn

till reservpensionens speciella karaktär torde heller inga sakliga skäl

kunna anföras till stöd för utbetalande av dyrtidstillägg å här avsedda ersättningar.

Gentemot statskontorets förslag om en avveckling av de rörliga

förmånerna å reservpensionerna kommer givetvis att anföras, att för

närvarande dyrtidstillägg och kristillägg utgå å dessa pensioner, varför med

nuvarande indexläge ett godtagande av detta förslag i realiteten skulle innebära

en försämring av pensionerna. I anledning härav torde emellertid

böra uppmärksammas, att — såvitt ämbetsverket kan bedöma — frågan om

reservpensionerna kommit i ett helt annat läge genom införandet i värnpliktslagen

av en skyldighet för varje svensk man att underkasta sig officersutbildning.

Medan sålunda med tidigare ordning reservpensionen utgjorde

en kompensation för, i första hand, den extra utbildningen och, i

andra hand, den särskilda tjänstgöringsskyldigheten, kvarstår efter omläggningen

i princip endast att särskilt kompensera reservofficeren i förhållande

till den värnpliktige officeren för reservofficerens vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet. Härtill kommer, att under de senaste åren den

statliga lönepolitiken alltmera tagit sikte på att i fråga om statliga befattningshavare

förbehålla indexreglerade löner och pensioner åt sådana anställningshavare,

vilka ha sin huvudsakliga försörjning av staten.

Vid anmälan inför Kungl. Maj :t den 5 mars 1943 av frågan om krigsmaktens

reservpersonal anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet,

att han icke kunde ansluta sig till statskontorets förslag att pensionsrätt

skulle tillkomma allenast personal, som kvarstode i reserven till 55

års ålder. Att icke medgiva pension för personal, som tillhörde reserven

till 38 års ålder, kunde enligt departementschefens uppfattning icke överensstämma

med rättvisa och billighet, och att ersätta pensionen till anställningshavare,

som avginge ur reserven före 55 års ålder, med engångsbelopp

jämlikt statskontorets förslag ansåge departementschefen innebära en

försämring, som kunde äventyra rekryteringen. Departementschefen fann

sig alltså böra tillstyrka, att i enlighet med de sakkunnigas förslag pension

— dock med olika belopp — finge utgå vare sig anställningen slutade vid

38, 47 eller 55 års ålder. Beträffande tilläggsförmåner å pensionerna anförde

departementschefen, att det måste anses önskvärt, att rörligt tillägg

utginge å pensionerna i stället för dyrtidstillägg såsom de sakkunniga tänkt

sig, samt att från denna utgångspunkt den årliga pensionen syntes böra

bestämmas till 840 kronor för officer och 600 kronor för underofficer vid

avgång tidigast med utgången av det kalenderår, varunder 38 års ålder

uppnåtts, till 1 080 kronor för officer och 840 kronor för underofficer vid

avgång tidigast med utgången av det kalenderår, varunder 47 års ålder

uppnåtts, ävensom till 1 320 kronor för officer och 1 020 kronor för underofficer

vid avgång tidigast med utgången av det kalenderår, varunder 55

års ålder uppnåtts.

Beträffande rätten för reservpersonalen alt i stället för pension uttaga

ell mot pensionens kapitaliserade värde svarande belopp anförde departementschefen

i huvudsak följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

Liksom hittills bör reservpersonalen äga möjlighet att på en gång uttaga

dylikt engångsbelopp. Vid beräkningen av det kapitaliserade värdet

bör, i likhet med vad som för närvarande gäller och de sakkunniga förutsatt,

hänsyn tagas endast till själva pensionsbeloppet men ej till därå utgående

tillägg. Den av mig här förut förordade höjningen av pensionsbeloppen

i förhållande till de sakkunnigas förslag medför emellertid en höjning

jämväl av de kapitaliserade värdena. För denna höjning saknas i

och för sig skäl, eftersom pensionsbeloppens höjning i princip endast innebär,

att en del av dyrtidstillägget inräknats i pensionsbeloppen. Härtill

kommer, att det ur social synpunkt är angeläget att möjligheten att uttaga

pensionen i form av ett engångsbelopp begagnas endast i undantagsfall.

Två olika utvägar att undvika höjningen av de kapitaliserade värdena synas

stå till buds. Antingen kan till grund för kapitaliseringen läggas endast viss

del av pensionsbeloppen eller också kan kapitaliseringen ske efter en något

högre procentsats än de sakkunniga föreslagit. Förstnämnda utväg synes

emellertid med hänsyn till uppkommande tekniska svårigheter icke böra

ifrågakomma. Vad beträffar procentsatsen vill jag erinra därom, att densamma

från personalhåll ifrågasatts skola närmare anknytas till gällande

ränteläge och sålunda fastställas till tre eller tre och en halv procent. En

dylik sänkning av procentsatsen skulle direkt uppmuntra till uttagning av

pension i form av engångsbelopp och kan därför icke av mig biträdas;

fastmer synes med hänsyn till det förut anförda av de sakkunniga föreslagen

procentsats, fem procent, böra höjas. Jag har därför övervägt att

föreslå kapitaliseringsprocentens fastställande till sex procent. Då emellertid

en höjning, motsvarande den verkställda uppräkningen av pensionsbeloppen,

icke torde uppgå till mer än ungefär en fjärdedels procent, har

jag dock slutligen stannat för att icke föreslå någon ändring av hittills

gällande procentsats och förordar alltså, att kapitaliseringen bestämmes

skola ske efter fem procent.

De i 1943 års reservbefäls kungörelser innefattade bestämmelserna överensstämma

med vad departementschefen sålunda föreslagit. Efter teknisk

omreglering enligt den från och med den 1 juli 1947 gällande kungörelsen

nr 657/1947 utgöra pensionsbeloppen i de tre olika grupperna för officer

respektive 1 020, 1 320 och 1 608 kronor samt för underofficer respektive

804, 1 020 och 1 248 kronor, vartill kommer rörligt tillägg enligt grunder,

som gälla i fråga om lön jämlikt statens allmänna avlöningsreglemente.

I en år 1947 hos Kungl. Maj:t gjord framställning ha de svenska reservofficersförbunden,

genom sin centralstyrelse, och svenska reservunderofficersförbundet

hemställt om höjning av grundbeloppen av pensionerna enligt 1943

års reservbefälskungörelser. Förbunden ha därvid gjort gällande, att sagda

grundbelopp kommit att fastställas till lägre belopp än som åsyftats vid bestämmelsernas

utarbetande, i det att vid den omräkning av de av de sakkunniga

föreslagna pensionsbeloppen, som måst vidtagas med anledning

därav att å pensionerna skulle utgå rörligt tillägg i stället för dyrtidstillägg,

icke uppmärksammats, att dyrtidstillägget i motsats till det rörliga tillägget

beräknades å enligt vissa grunder förhöjt underlag. Följden härav hade blivit

bl. a., att de pensionsförmåner, som enligt 1943 års reservbefälskungörelser

utginge till beställningshavare, vilken kvarstått i reserv till 47 års ål
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 18).

der, understege de pensionsförmåner, som tillkomme personal, vilken varit

underkastad närmast dessförinnan gällande reservbefälsbestämmelser och

haft mindre tjänstgöringsskyldighet än förstnämnda beställningshavare.

I anslutning till vad sålunda anförts ha förbunden anhållit, att grundbeloppen

av pensionerna enligt 1943 års kungörelser måtte höjas med så stort

belopp, som erfordrades för att pensionerna inberäknat rörligt tillägg och

kristillägg icke komme att understiga de av 1942 års reservbefälssakkunniga

föreslagna grundbeloppen jämte dyrtidstillägg och kristillägg.

Statskontoret anförde i utlåtande den 21 maj 1947 över nyssberörda framställning

följande.

Den av förbunden påvisade differensen mellan pensionsförmånerna har

ytterst sin grund i anordningen med särskilda tilläggsunderlag vid bestämmandet

av dyrtidstillägg å de lägsta pensionsbeloppen, vilken i högre indexlägen

medför, att pensioner enligt de äldre förordningarna komma att överstiga

pensioner enligt 1943 års reservbefälskungörelser. Göras åter jämförelser

mellan pensionsförmånerna vid indextalet 156 —- den i allmänna

tjänstepensionsreglementet förutsatta principen för jämförelse av pensionsbelopp

med olikartade tilläggsförmåner — blir exempelvis reservpensionen

för officerare enligt 1927 och 1934 års förordningar 1 044 kronor mot 1 080

kronor enligt 1943 års kungörelser. Vid en övergång till systemet med rörligt

tillägg är det icke möjligt att i alla lägen ernå full överensstämmelse med

förut gällande grunder. Vid stigande index komma sålunda pensionerna med

rörligt tillägg att understiga pensioner, å vilka tillkommer dyrtidstillägg.

Genom att 1946 års tekniska omräkning av de äldre reservpensionerna, som

innebar en övergång från dyrtidstillägg till rörligt tillägg, skedde vid^ då rådande

höga indexläge, har den föreliggande differensen blivit fastlåst. Då

emellertid de pensionsbelopp, som utgå enligt 1943 års kungörelser, enligt

statskontorets mening synas vara i och för sig skäliga, anser ämbetsverket

den påvisade differensen i förhållande till beloppen enligt 1927 och 1934 års

förordningar icke böra föranleda en höjning av förstnämnda belopp.

Försvarets civilförvaltning avgav utlåtande i ärendet den 6 juni 1947 och

anförde därvid, att — oavsett vilken anledningen kunde ha varit till att pensionerna

år 1943 bestämts såsom skett —- det förefölle ämbetsverket tveksamt,

om tillräckliga skäl förelåge för en omräkning av de fastställda beloppen.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 10 januari 1948 dagtecknad skrift ha reservofficers-

och reservunderofficersförbunden därefter —- under framhållande

att i och med tillkomsten av 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

de allmänna tjänstepensionerna undergått icke oväsentliga förhöjningar,

motiverade av de ökade levnadskostnaderna och penningvärdets försämring

— hemställt, att såväl äldre som nya reservpensioner måtte höjas

till belopp, som med hänsyn till höjningen av de allmänna tjänstepensionerna

kunde anses skäliga, och att i samband därmed pensionerna enligt 1943

års reservbefälskungörelser måtte bestämmas till sådana belopp, att de komme

att stå i proportion till reservpensionerna enligt 1927 och 1934 års reservbefälsförordningar.

1 utlåtande den 30 januari 1948 över sistnämnda framställning har försva
2

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 185.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 186.

rets civilförvaltning erinrat, att anledningen till att personal i försvarsväsendets

reserver icke kommit att omfattas av den från och med den 1 juli 1947 genomförda

pensionsregleringen vore att söka bl. a. i det förhållandet att reservpensionerna

icke vore att jämställa med tjänstepensioner i allmänhet. Civilförvaltningen

har vidare anfört, att ämbetsverket icke funne skäl frångå sin

i utlåtandet den 6 juni 1947 uttalade uppfattning i annan mån än att ämbetsverket

ansåge det otillfredsställande, att reservpersonal, som fullgjort

tjänstgöring enligt 1943 års bestämmelser intill utgången av det år, varunder

47 års ålder uppnåtts, skulle erhålla lägre pension än den personal, som vore

hänförlig till 1927 och 1934 års förordningar och vars tjänstgöring i fredstid

upphörde med utgången av det år, varunder vederbörande fyllde 42 respektive

40 år.

Statskontoret har i utlåtande den 6 februari 1948 över förbundens sist omförmälda

framställning anfört följande.

Såsom ämbetsverket i olika sammanhang framhållit har reservpensionen

väsentligen annan karaktär än den vanliga tjänstepensionen. Reservpensionen

är sålunda närmast att betrakta såsom en premie avsedd att underlätta

reservpersonalens rekrytering och kompensera den för de särskilda kostnader

och olägenheter, som reservtjänstgöringen för med sig. Denna reservpensionens

speciella karaktär har jämväl kommit till uttryck i det förhållandet,

att något närmare samband icke upprätthållits mellan reservpensionen

och den övriga ersättning, som tillkommer reservpersonalen.

Den under år 1947 genomförda löneregleringen för befattningshavare i

statens tjänst m. fl. har visserligen kommit att öva inflytande även på avlöningsvillkoren

för anställningshavare i försvarsväsendets reserver. För reservpersonalen

gäller nämligen, nu liksom tidigare, att avlöningen under

tjänstgöringen bestämmes efter för motsvarande personal på aktiv stat gällande

grunder. Den omständigheten att avlöningsförmånerna undergått förändring

på grund av för den aktiva personalen genomförd lönereglering har

emellertid tidigare icke föranlett en motsvarande reglering av reservpersonalens

pensionsförhållanden. Ej heller kan den år 1947 genomförda pensionsregleringen

för statstjänstemännen tagas till intäkt för en revision av reservpensionerna,

då dessa ej varit satta i relation till de allmänna pensionerna.

För egen del har statskontoret, såsom framgår av ämbetsverkets utlåtande

den 21 maj 1947 över reservofficers- och reservunderofficersförbundens

år 1947 i pensionsfrågan gjorda framställning, ansett de pensionsbelopp, som

utgå enligt 1943 års kungörelser, i och för sig skäliga samt avvisat förslaget

om höjning av dessa belopp i förhållande till pensionsbeloppen enligt 1927

och 1934 års reservbefälsförordningar. Av detta statskontorets ställningstagande

torde följa, att ämbetsverket icke heller finner skäl föreligga för den

nu föreslagna allmänna höjningen av reservpensionsbeloppen enligt samtliga

gällande reservbefälsförfattningar.

Departementschefen.

I likhet med ämbetsverken och på i huvudsak de skäl, som anförts av

dessa, finner jag mig icke kunna tillstyrka tillmötesgående av det i förbundens

senaste skrivelse framställda yrkandet om en allmän förbättring av

såväl äldre som nyare reservpensioner. Icke heller finner jag mig kunna

biträda den i förbundens tidigare skrivelse gjorda framställningen om uppjustering

av pensionerna enligt 1943 års kungörelser till belopp, vartill

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.

19

desamma skulle uppgå, därest de bestämdes i direkt anknytning till vad

1942 års reservbefälssakkunniga föreslagit samt tekniskt omräknades på

grund av övergången till system med rörligt tillägg i stället för dyrtidstilllägg.

Däremot finner jag det förtjänt av övervägande, huruvida icke någon

jämkning av de år 1943 fastställda pensionsbeloppen skäligen bör äga rum

för åstadkommande av lämplig relation mellan dessa belopp och äldre pensioner.

I samband härmed må erinras, att förutvarande chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, i svar år 1948 å en interpellation, avseende

löne- och pensionsförhållandena för försvarsväsendets reserver, uttalade,

att han hade för avsikt att, sedan erforderlig ytterligare utredning

verkställts, föreslå Kungl. Maj :t framläggande av proposition till riksdagen

om jämkning av pensionsbeloppen enligt 1943 års reservbefälskungörelser

i sist omförmälda syfte.

Såsom den föregående redogörelsen utvisar uppgå pensionsbeloppen för

reservofficerare efter den tekniska omräkning, som genomförts från och

med den 1 juli 1947 i syfte att å samtliga pensionsbelopp skulle utgå rörligt

tillägg enligt från sistnämnda tidpunkt gällande grunder, till följande

belopp, nämligen pensioner enligt 1927, 1933 och 1934 års reservbefälsförordningar

till 1 380 kronor samt pensioner enligt 1943 års reservbefälskungörelser

till 1 020 kronor i fall då tjänstgöringsskyldigheten upphört vid 38

års ålder, till 1 320 kronor i fall då tjänstgöringsskyldigheten upphört vid

47 års ålder, och till 1 608 kronor i fall då tjänstgöringsskyldigheten upphört

vid 55 års ålder. För reservunderofficerarna uppgå pensionsbeloppen

till 1 068 kronor enligt de äldre författningarna samt till respektive 804,

1 020 och 1 248 kronor enligt 1943 års kungörelser. Såsom förbunden påpekat

understiger sålunda reservpension enligt 1943 års kungörelser för anställningshavare,

vilken varit tjänstgöringsskyldig till 47 års ålder, den pension,

som tillkommer äldre författningar underkastad anställningshavare,

vilken varit tjänstgöringsskyldig allenast intill 42 eller, beträffande flygvapnet,

40 års ålder.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört förordar jag, att pensioner,

som sålunda enligt 1943 års bestämmelser utgå till anställningshavare,

vilka tillhört reserven till 47 års ålder, höjas så att de komma att något

överstiga äldre reservpensioner och att i samband härmed någon justering

uppåt vidtages även av pensioner enligt samma bestämmelser åt personal

i reserven, som kvarstått till 55 års ålder. Beträffande den närmare avvägningen

av beloppen finner jag mig för egen del böra tillstyrka, att de nuvarande

pensionsbeloppen enligt 1943 års kungörelser åt anställningshavare,

som kvarstått till 47 eller 55 års ålder, eller alltså 1 080 respektive 1 320

kronor (efter omreglering 1 320 och 1 608 kronor) för reservofficerare och

840 respektive 1 020 kronor (efter omreglering 1 020 kronor och 1 248 kronor)

för reservunderofficerare höjas till 1 152 respektive 1 368 kronor (efter

omreglering 1 404 och 1 668 kronor) för reservofficerare samt till 900

respektive 1 068 kronor (efter omreglering 1 104 och 1 308 kronor) för reservu

nderof f icerare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i 1943

års reservbefälskungörelser, som påkallas av bifall till vad jag här förordat.

Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1951. I anslutning härtill

må omnämnas, att på grund av övergångsbestämmelser, meddelade i samband

med tillkomsten av 1943 års kungörelser, pension enligt bestämmelserna

i dessa kungörelser kan utgå först från år 1952.

Den föreslagna pensionsförbättringen kommer att medföra en höjning av

de engångsbelopp, motsvarande pensionens kapitaliserade värde, vilka de

pensionsberättigade äga utbekomma i stället för pension. En sådan konsekvens

förefaller i och för sig icke önskvärd men höjningen synes mig vara

alltför obetydlig för att motivera ändrade kapitaliseringsgrunder.

3:o.

Sammanträffande av reservpension med lön eller tjänstepension.

Förutom i de under nästföregående punkt berörda författningarna äro bestämmelser

om rätt till reservpension för förtidsavgången och reservanställd

personal i försvarets reserver meddelade i ett antal äldre författningar,

vilka alltjämt äro av betydelse. Bestämmelser om reservpension finnas sålunda

intagna i följande reservbefälsförfattningar, nämligen

förordningen den 27 juni 1902 (nr 74) angående antagning, utbildning och

pensionering av reservbefäl vid flottan,

förordningen den 28 november 1902 (nr 117) angående anställning och

pensionering av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv,

förordningen den 13 oktober 1905 (nr 63) angående mariningenjörkårens

reserv,

förordningen den 9 februari 1906 (nr 4) angående arméns reserver av

befäl och civilmilitär personal,

förordningen den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns reserver av

befäl och civilmilitär personal,

kungörelserna den 18 juni 1915 (nr 238 och 239) angående antagning, utbildning

och pensionering av befäl i flottans respektive kustartilleriets reserv,

förordningarna den 23 september 1927 (nr 364—366) angående befäl och

civilmilitär personal i arméns reserver samt befäl i flottans respektive kustartilleriets

reserv,

förordningarna den 9 juni 1933 (nr 360—362) angående mariningenjörrespektive

marinintendentur- och marinläkarkårens reserv,

förordningen den 31 maj 1934 (nr 218) angående personal i flygvapnets

reserv samt

kungörelserna den 19 november 1943 (nr 815—817) angående personal i

arméns, marinens och flygvapnets reserver.

Bestämmelser om reservpension äro därjämte meddelade i förordningen

den 18 juni 1937 (nr 677) angående väg- och vattenbyggnadskåren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 18-5.

Reservbefälsförfattningarna kunna uppdelas på tre grupper, nämligen

dels de, som härröra från tid före 1927, dels de, som tillkommit under sagda

är eller på 1930-talet, och dels 1943 års kungörelser. För att särskilja de tre

grupperna från varandra användas i det följande benämningarna de äldre

respektive de nyare och de nyaste reservbefälsförfaltningarna.

Enligt de äldre reservbefälsförfattningarna utgår årlig pension med 500

kronor för viss civilmilitär personal, 300 kronor för officer och 200 kronor

för underofficer. Å dessa grundbelopp utgå pensionstillägg enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360) och pensionsförhöjningar — benämnda

förhöjning I och förhöjning II — enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280). Pensionstillägget och förhöjning II ha karaktären av faktiska förbättringar

medan förhöjning I tillkommit i syfte att bereda kompensation

för minskade dyrtidstilläggsförmåner. Å pensionerna jämte pensionstillägg

och förhöjningar utgingo tidigare dyrtids- och kristillägg, vilka förmåner

beräknades å på visst sätt förhöjda underlag. I syfte att nå anknytning till

modernare system för beräknande av rörliga tilläggsförmåner gjordes ifrågavarande

pensioner den 1 juli 1946 till föremål för teknisk omreglering i

enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 402); å

de omreglerade pensionsbeloppen utgingo rörliga tilläggsförmåner — rörligt

tillägg och kristillägg ■— enligt 1941 års pensionssystem. I samband

med den allmänna pensionsreglering, som genomfördes den 1 juli 1947,

blevo enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 657) här

avsedda pensioner ånyo tekniskt omreglerade och uppgå numera för år

räknat till 1 476 kronor för den civilmililära personalen, 1 200 kronor för

officer samt 1 068 kronor för underofficer. Rörligt tillägg å dessa belopp

beräknas enligt de grunder, som gälla enligt 1947 års pensionssystem.

De årliga pensioner — 900 kronor för officer och vederlike samt 672

kronor för underofficer —- vilka utgå enligt de nyare reservbefälsförfattningarna,

äro avsedda att motsvara de pensioner, som inberäknat pensionstillägg

och förhöjningar tillkomma personal, underkastad de äldre reservbefälsförfattningarna;

de pensioner, som utgå till officerare och vederlikar,

ha dock blivit föremål för vissa justeringar. I likhet med pensioner enligt

de äldre reservbefälsförfattningarna voro ifrågavarande pensioner tidigare

förenade med dyrtidstillägg och kristillägg och ha gjorts till föremål för

teknisk omreglering den 1 juli 1946 och den 1 juli 1947, varigenom tidigare

utgående dyrtids- och kristillägg ersatts med rörligt tillägg enligt 1947

års pensionssystem. Efter den senast företagna omregleringen utgöra pensionernas

årliga grundbelopp, såsom under nästföregående punkt nämnts,

1 380 kronor för officer och vederlike samt 1 068 kronor för underofficer.

I fråga om reservpension, utgående enligt de nyaste reservbefälsförfattningarna,

torde jag få hänvisa till vad under nästföregående punkt anförts.

Reservpension utgår med samma belopp oberoende av om den sammanträffar

med statlig lön eller tjänstepension och föranleder ej heller minsk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

ning av sådan sidoförmån. Sammanträffande med lön eller tjänstepension

kan däremot medföra, att tilläggsförmånerna å reservpension utgå med reducerat

belopp eller över huvud taget icke utgå. Härom må nämnas följande.

De särskilda med reservpensioner enligt de äldre reservbefälsförfattningarna

förenade förmåner — pensionstillägg och förhöjning II — vilka ha

karaktären av faktiska pensionsförbättringar, bortfalla i flertalet fall, då

reservpensionen sammanträffar med annan förmån; pensionstillägg utgår

ej i vidare mån än att de sammanlagda löne- och pensionsförmånerna, tilllägget

inräknat, ej överstiga 2 560 kronor, och förhöjning II utgår över huvud

taget icke vid sammanträffande med tjänstepension. Förhöjning I däremot

åtnjutes oberoende av om sammanträffande äger rum men utgår med

lägre belopp då pensionstillägget bortfaller eller reduceras.

Även beträffande dyrtidstillägget finnas bestämmelser meddelade, vilka

innebära att tillägget reduceras eller över huvud taget icke utgår, när reservpensionen

jämte sammanträffande förmåner överstiger vissa angivna maximibelopp.

Åtnjutes vid sidan av reservpensionen annan med dyrtidstillägg

förenad förmån, beräknas tillägg endast å så stor del av reservpensionen att

den, sammanlagd med sidoförmånen, ej överstiger 700 kronor för månad,

då sidoförmånen utgöres av lön, och 400 kronor för månad, då den utgöres

av tjänstepension. Reducering sker enligt samma regel, då reservpensionen

sammanträffar med lön enligt 1939 års lönesystem eller tjänstepension enligt

1941 års pensionssystem, men bestämmelserna härom äro, under hänsynstagande

till att i sådan lön och tjänstepension är inräknat dyrtidstilllägg,

utformade så att övergången till nämnda löne- respektive pensionssystem

icke skall medföra någon minskning av dyrtidstillägget å reservpensionen.

I samtliga här berörda fall av sammanträffanden uteblir den i

det föregående omförmälda förhöjningen av tilläggsunderlaget för dyrtidstillägget,

därest reservpensionen jämte sidoförmån — såsom praktiskt taget

alltid torde vara fallet — överstiger 150 kronor för månad. Vad angår

det kristillägg, som utgår jämsides med dyrtidstillägget, gälla motsvarande

reduktionsregler.

I likhet med dyrtidstillägget kunna å reservpensionen utgående röxdiga

tilläggsförmåner enligt 1941 års pensionssystem bli föremål för reducering,

då reservpensionen sammanträffar med annan förmån. Enligt härom meddelade

bestämmelser —- intagna i 1943 års reservbefälskungörelser och 1946

års omregleringskungörelse — beräknas ifrågavarande tilläggsförmåner å

sammanlagda beloppet av reservpensionen jämte sidoförmån, dock högst å

sammanlagt 900 kronor för månad vid sammanträffande med lön och 500

kronor för månad vid sammanträffande med tjänstepension.

Beträffande rörligt tillägg enligt 1947 års pensionssystem gäller på motsvarande

sätt enligt 1947 års omregleringskungörelse, att tillägg må beräknas

å sammanlagt högst 1 200 kronor för månad vid sammanträffande med

lön och å sammanlagt högst 800 kronor för månad vid sammanträffande

med tjänstepension.

De. svenska reservofficersförbunden, genom sin centralstyrelse, och svenska

reservunderofficers förbundet ha i gemensam skrivelse framhållit, att

den avsevärda reducering av reservpensionsförmånerna, som i många fall

uppkomme vid sammanträffande med annan förmån från statlig eller därmed

jämförlig anställning, syntes förbunden mindre tillfredsställande och

mindre väl överensstämma med reservpensionens särskilda karaktär. Särskilt

otillfredsställande vore det, att reservpersonal, underkastad de äldre

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

reservbefälsförfattningarna, vid övergång från lön till tjänstepension i samband

med pensionsavgång från civil statlig anställning finge vidkännas en

icke oväsentlig minskning av reservpensionen. Under åberopande härav ha

förbunden hemställt, att vad som funnes stadgat om begränsning av pensionsförmån

på den grund, att pensionen sammanträffade med lön eller

annan pension från statlig eller därmed jämförlig anställning, icke skulle

gälla i fråga om reservpension.

Statskontoret, som i ärendet avgivit utlåtande, har anfört följande i fråga

om reservpensionens och de därmed förenade tilläggsförmåneinas karaktär.

Statskontoret vill erinra, att ämbetsverket i sitt yttrande över 1942 års

reservbefälssakkunnigas förslag till nya förordningar angående personalen

i försvarets reserver framhållit bland annat, att reservpensionen hade eu

väsentligt annan karaktär än den vanliga tjänstepensionen. Reservpensionen

vore enligt ämbetsverkets mening en premie, avsedd att underlätta

personalens rekrytering och kompensera densamma för de särskilda kostnader

och olägenheter, som reservtjänstgöringen förde med sig. Denna reservpensionens

karaktär framträdde .särskilt tydligt genom att vederbörande

vid viss ålder hade valfrihet att utbyta den årliga pensionspremien

mot en engångsersättning, som vore att likställa med avskedsgratifikation.

Med hänsyn till reservpensionens karaktär ansåg statskontoret icke heller

sakliga skäl kunna anföras till stöd för utbetalande av dyrtidstillägg a har

avsedda förmåner. Genom statsmakternas beslut i anledning av sakkunnigförslaget

bibehölles emellertid rätten till rörliga tilläggsförmåner å reservpension,

dock att hänsyn ej finge tagas till sådana tilläggsförmåner vid

beräkningen av pensionens kapitaliserade värde. På grund av tillämpningen

å reservpensionerna av vissa bestämmelser om reglering av äldre

pensioner samt statsmakternas beslut att tillförsäkra rörliga tilläggsförmaner

å sådana pensioner ha dessa kommit att likställas med eljest författningsenligt

utgående tjänstepensioner.

I det följande har statskontoret erinrat, att de reservpensioner, som utgå

enligt de äldre reservbefälsförfattningarna, blivit väsentligt uppräknade

i och med att å grundbeloppen utginge pensionstillägg och pensionsförhojningar.

I fråga om de beloppsreduceringar, som vid sammanträffande kunde

ifrågakomma beträffande nämnda tilläggsförmåner, har ämbetsverket

gjort följande uttalande.

Tillämpningen av dessa kungörelser i här avsedda fall har i och för sig

kunnat förefalla tveksam med hänsyn till reservpensionens särskilda karaktär,

men den torde dock få anses ha godtagits av statsmakterna. Den

på detta sätt uppräknade grundpensionen har nämligen sedermera fått

bestämma storleken av grundpensionerna enligt 1927 års reservbefälsförordning,

vilka grundpensioner medgivas utgå oavsett beställningshavarens

innehav av civil statstjänst eller pension för sådan. Det måste med hänsyn

till denna senare omständighet te sig såsom uppenbart oskäligt, att de i

kungörelserna om pensionstillägg och pcnsionsförhöjningar intagna bestämmelserna

om begränsning av pensionsförbättringarna alltjämt skola

äga tillämpning å grundpension enligt äldre reservbefälsbestämmelser.

Framhållas må även, att regleringsbestämmelserna i kungörelsen om pensionstillägg,

vilka vid sammanträffande förmåner förutsätta en sammanslagning

av grundbeloppen, icke ge ett rättvisande resultat för de fall, där

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.

å reservpensionen skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg, medan å den

andra förmånen beräknas rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. På grund

av det nu anförda anser statskontoret, att reduktion av reservpensionerna

i vad avser pensionstillägg och pensionsförhöjning II icke längre bör ifrågakomrna.

Grundförmånerna enligt före år 1927 utfärdade förordningar böra

alltså under alla förhållanden utgöra för marinläkare och mariningenjör

972, för officerare 768 samt för underofficerare 672 kronor för år.

Vad härefter angår frågan om de rörliga tilläggsförmånernas behandlingvid

reservpensions sammanträffande med lön och tjänstepension har statskontoret

tunnit en ändring i gällande bestämmelser motiverad främst av

administrativa skäl samt härom anfört i huvudsak följande.

I dyrtidstilläggskungörelsen intagna bestämmelser om reducering av tillläggsunderlaget

i fall, då lön, varå rörligt tillägg utgår, eller tjänstepension,

vari inberäknas dylikt tillägg, avse endast lön och tjänstepension enligt 1939

års lönesystem respektive enligt 1941 års pensionssystem. Några motsvarande

bestämmelser ha icke intagits i dyrtidstilläggskungörelsen i samband

med tillkomsten av 1947 års löne- och pensionsreglementen. Fråga

har då uppkommit, huru skall förfaras, då lön eller pension enligt dessa

reglementen sammanträffar med förmån, varå dyrtidstillägg utgår. Vad

angår med dyrtidstillägg förenade löneförmåner till den som äger uppbära

lön för annan befattning, exempelvis timlärare vid privatläroverk,

har statskontoret i samband med utbetalande av statsbidrag till dessa läroverk

ansett dyrtidstillägg böra utgå å timlärararvodet utan hänsyn till om

vederbörande vid sidan därav varit berättigad till avlöningsförmåner med

förhöjning enligt statens löneplansförordning. Till stöd för detta ståndpunktstagande

kan enligt ämbetsverkets mening förutom den omständigheten,

att direkt tillämplig författningsbestämmelse saknas, åberopas, att

sagda löneplansförordning icke innehåller några bestämmelser om maximering

av förhöjning å lönen för det fall att befattningshavaren uppbär

avlöning för mer än en tjänst. Vad angår reservpensionerna har statskontoret

däremot, då i 1947 års omregleringskungörelse, vilken är tillämplig å

sådana pensioner, intagits ett stadgande om vissa maximigränser för det

rörliga tillägget, icke ansett sig kunna underlåta att vid deras utbetalande

taga hänsyn till bestämmelserna i vederbörande dyrtidstilläggskungörelse.

För att möjliggöra ett dylikt hänsynstagande har ämbetsverket, även

om därför saknats vederbörligt författningsstöd, ansett sig nödsakat att

omrakna lön eller pension enligt 1947 års reglementen till de belopp, som

skolat tillämpas, därest de omedelbart före den 1 juli 1947 gällande reglementena

alltjämt ägt giltighet, samt låta den sålunda omräknade förmånen

bli avgörande för utgående dyrtidstillägg å reservpensionen.

Av det nu framförda framgår, att för bestämmandet av dyrtidstillägg

å reservpension, vilket måste äga rum, innan teknisk omreglering vidtages,

saknas direkt tillämpliga regler och att det praktiserade förfaringssättet

kräver omfattande räkneoperationer. Härtill kommer, att varje förändring

i avlöningsförhållandena förutsätter nya tidsödande uträkningar. Trots

rådande förhållanden är statskontoret dock icke berett tillstyrka reservbefälsorganisationernas

hemställan, att även vid beräkning av rörliga tillläggsförmåner

å reservpension må bortses från det förhållandet, att pensionstagaren

åtnjuter lön av statsmedel eller annan statlig pension, däri

inbegripet pension från statens pensionsanstalt, enär det statliga pensionssystemet

även efter 1947 års regleringar innefattar reduktionsbestämmelser

vid sammanträffandet av rörliga tilläggsförmåner. För att emellertid

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

åstadkomma förenkling och större enhetlighet på detta område får statskontoret

föreslå en reglering av hithörande bestämmelser så att de erhålla

följande innebörd. Då pensionstagare vid sidan av reservpension åtnjuter

sådan annan förmån, som enligt gällande bestämmelser inverkar å storleken

av dyrtidstillägget å reservpensionen, omräknas grundförmånerna —

utgörande för exempelvis officer enligt 1912 års förordning såsom ovan föreslagits

768 kronor och enligt 1927 års förordning 900 kronor — med tilllämpning

av 1946 års omregleringskungörelse (tabell C), därvid dyrtidstillägg

anses utgå å proportionellt, ej förhöjt tilläggsunderlag. Det nya

grundbeloppet kommer då att i de anförda fallen utgöra 852 respektive

i 008 kronor. Till dessa belopp läggas rörligt tillägg och kristillägg enligt

de omedelbart före den 1 juli 1947 gällande grunderna eller tillhopa 36 procent,

varefter teknisk omreglering verkställes jämlikt 1947 års omregleringskungörelse.

De härigenom erhållna grundbeloppen utgöra 1 044 respektive

1 224 kronor för år. Frågan huruvida rörligt tillägg enligt 1947

års grunder skall utgå å dessa belopp regleras därefter enligt sistnämnda

kungörelse.

Även å pension enligt 1943 års kungörelser — någon sådan pension utgår

ännu icke — bör vid sammanträffande med förmåner som här avses beräknas

rörligt tillägg och kristillägg med tillhopa 36 procent, varpå de sammanlagda

förmånerna tekniskt omregleras enligt 1947 års kungörelse. Med

det sålunda frainräknade beloppet följer rörligt tillägg enligt 1947 års

grunder med den begränsning, som angives i sagda kungörelse.

Statskontoret har i enlighet härmed föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle

hos riksdagen utverka bemyndigande att utfärda bestämmelser av innebörd,

att för den som jämte reservpension åtnjuter lön eller tjänstepension,, hänsyn

till nämnda förhållande skall vid reservpensionsförmånernas bestämmande

tagas allenast på följande sätt. Dels skall vid omreglering av s. k. äldre eller

s. k. nyare reservpension dyrtidstillägg icke beräknas å förhöjt underlag. Dels

skola för bedömande av frågan, i vad mån å omreglerad reservpension må

utgå rörligt tillägg enligt 1947 års pensionssystem, iakttagas de begränsningar,

som följa av 1947 års omregleringskungörelse.

Statskontoret har beräknat, att ett genomförande av de föreslagna förändringarna

i fråga om reservpensionsförmånernas reglering skulle medföra

en årlig kostnadsökning av omkring 145 000 kronor. Huvudparten av

denna ökning hänför sig till pensioner enligt de äldre reservbefälsförfattningarna.

Departementschefen.

Vid såväl 1940 som 1947 års omreglering av äldre pensioner intogs den

ståndpunkten, att reservpensionerna visserligen borde inbegripas under omregleringen

men att denna icke borde åsyfta en förändring av pensionernas

storlek utan endast avse att möjliggöra en tillämpning av samma procenttal

för förhöjning av reservpensioner som för förhöjning av pensioner enligt

gällande allmänna tjänstepensionsreglemente (s. k. teknisk omreglering).

Härvid togs hänsyn bl. a. därtill, alt den, som är berättigad till reservpension,

i motsats till andra pensionstagare kunnat utfå pensionens kapitaliserade

värde i stället för ärlig pension, ett förhållande som givetvis talar

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

emot att man i efterhand genomför reella förändringar beträffande de årliga

reservpensionerna. Av den angivna ståndpunkten bör närmast följa,

att en reell förändring av de årliga reservpensioner, till vilka vederbörande

förvärvat rätt, ej heller bör medgivas genom tillskapande av för pensionstagaren

förmånligare grunder för reglering av reservpensionsbeloppet i det

fall, att han är berättigad att vid sidan av reservpensionen åtnjuta lön eller

tjänstepension av statsmedel. Under sådana förhållanden, och då tillräcklig

anledning att nu frångå den tidigare intagna ståndpunkten icke synes mig

föreligga, är jag icke beredd att förorda bifall till personalförbundens förslag

att samtliga maximeringsföreskrifter skola sättas ur kraft, såvitt angår

reservpension. Av samma skäl kan jag icke biträda statskontorets förslag

att de före 1947 års pensionsreglering meddelade maximeringsreglerna

skulle för reservpensionstagarnas del sättas ur kraft. Jag kan ej heller förorda,

att de höjningar av vissa maximeringsgränser, vilka föreslagits i den

till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 114 angående lönerevision

för vissa chefstjänstemän in. m. skola erhålla sådan verkan, att reservpensionsförmånerna

därigenom förhöjas för den, som vid sidan av

reservpension åtnjuter lön eller tjänstepension.

Från regeln att åtgärder, vilka innebära reella ändringar i reservpensionsförmånerna,

nu icke böra vidtagas, synes mig emellertid ett undantag

böra göras, såvitt angår de pensionstillägg och pensionsförhöjningar, som

beretts reservpensionstagare, vilka åtnjuta reservpension enligt de s. k.

äldre reservbefälsförfattningarna. Såsom av det föregående framgår ha

pensionstillägg och pensionsförhöjning II, vilka åsyftat att medföra en

verklig förhöjning av reservpensionsförmånerna, vid tillkomsten av 1927

års reservbefälsförfattningar inarbetats i de nya reservpensionernas fasta

belopp. Härtill kommer, att de reduceringar av ifrågavarande förmåner,

som bli en följd av att reservpension sammanträffar med annan förmån, i

allmänhet äro avsevärda; i exemplifierande syfte kan nämnas, att för officer,

som vid sidan av reservpensionen åtnjuter tjänstepension, reservpensionsförmånernas

belopp i flertalet fall minskas med nära fyra femtedelar.

Med hänsyn till anförda omständigheter tala enligt min mening övervägande

skäl för att pensionstillägg och pensionsförhöjning få utgå med fullt

belopp, jämväl då reservpensionen sammanträffar med lön eller tjänstepension.

Härutöver vill jag med hänsyn till de av statskontoret påtalade olägenheterna

i administrativt hänseende av nuvarande bestämmelser förorda, att

dessa på visst sätt jämkas för ernående av förenkling.

I första hand föreligger behov av förenklade regler för de fall, då reservpension

enligt de äldre eller nyare reservpensionsförfattningarna sammanträffar

med lön eller tjänstepension enligt 1947 års löne- respektive pensionssystem.

För bedömande i sådana fall av frågan, om och i vad mån

dyrtidstillägg må utgå å reservpensionen förfares för närvarande så, att

lönen eller tjänstepensionen först omräknas till de belopp, som skolat tilllämpas,

därest 1939 års avlönings- respektive 1941 års tjänstepensionsreg
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj.ts proposition nr 185.

lemente alltjämt ägt giltighet, och sedan omräknas på nytt för att bli ekvivalent

med den löne- respektive pensionsnivå, som gällde på 1920- och

1930-talen. Detta beräkningsförfarande bör kunna förenklas genom att lönen

eller tjänstepensionen direkt nedräknas till sistnämnda löne- respektive

pensionsnivåer. En sådan direkt nedräkning synes böra ske genom att

lönen minskas dels med 25 procent, dels ock med 110 kronor för månad och

tjänstepensionen minskas dels med 30 procent, dels ock med 90 kronor

för månad.

Även för de fall, då reservpension enligt de nyaste reservbefälsförfattningarna

sammanträffar med lön eller tjänstepension enligt 1947 års lönerespektive

pensionssystem, böra anvisningar utfärdas om hur de i angivna

författningar intagna sammanträffandereglerna skola tillämpas. 1

dessa fall är det erforderligt att nedräkna lönen eller tjänstepensionen till

de belopp, som gällde enligt 1939 års löne- respektive 1941 års pensionssystem.

Denna nedräkning sker enklast, därest lönen minskas dels ined

20 procent, dels ock med 45 kronor för månad och tjänstepensionen minskas

dels med 25 procent, dels ock med 45 kronor för månad.

I övrigt torde böra föreskrivas att omreglering skall ske av allenast den

del av reservpensionen, varå rörliga tilläggsförmåner beräknas. För att

ytterligare underlätta omregleringen av reservpension enligt de äldre eller

nyare reservbefälsförfattningarna — vilken nu sker med successiv tillämpning

av 1946 och 1947 års omregleringskungörelser — bör föreskrivas, att

omregleringen skall ske direkt på grundval av reservpensionens grundbelopp,

eller i förekommande fall del därav, sålunda, att detta förhöjes med

35,3 procent, varvid det förhöjda beloppet kommer att utgöra det nya

grundbeloppet. Enligt de nyaste reservbefälsförfattningarna utgående reservpension

bör omregleras genom ökning med 24,i procent.

Kungl. Maj :t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att meddela

erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu anförts.

De ändrade bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1951.

4:o.

Vissa bestämmelser för officerare i väg- och vattenbyggnadskaren.

Det av 1942 års reservbefälssakkunniga den 6 november 1942 framlagda

förslaget till ny förordning angående väg- och vattenbyggnadskåren förelädes

icke riksdagen samtidigt med de av nämnda sakkunniga utarbetade

förslagen till reservbefälsförordningar, enär kårens framtida ställning ansågs

beroende av försvarsväsendets ingenjörutrednings resultat. Sedermera har

1945 års försvarskommitté tillstyrkt, att väg- och vattenbyggnadskåren bibehålies

såsom en särskild militär kår. Chefen för försvarsdepartementet har

även kommit till den uppfattningen, att kåren bör bibehållas, och avser nu

att föreslå, att den för kåren gällande förordningen den 18 juni 1937 (nr

677) ersättes med en ny författning, huvudsakligen i syfte att beträffande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

tjänstgöringsförhållanden och anställningsvillkor nå närmare överensstämmelse

med vad som enligt 1943 års reservbefälskungörelser (nr 815—817)

gäller för den egentliga reservpersonalen. Förslag till ny kungörelse angående

väg- och vattenbyggnadskåren har framlagts av chefen för armén.

Yttranden över förslaget ha avgivits av försvarets civilförvaltning och statskontoret.

I detta sammanhang aktualiseras vissa avlönings- och pensionsspörsmål,

vilka torde böra underställas riksdagens prövning.

Enligt gällande bestämmelser åtnjuter kårens personal, i likhet med reservpersonalen,

vid fullgörande av författningsenlig tjänstgöring lön enligt

lör motsvarande personal på aktiv stat stadgade grunder. Även i övrigt är

kårens personal i avlöningshänseende i stort sett likställd med reservpersonalen.

Vissa olikheter förefinnas dock. Sålunda är kårens personal till

skillnad från reservpersonalen ej berättigad till ekiperingshjälp. Däremot

är kåren tillhörig officer i kaptens eller högre tjänstegrad — men däremot

ej löjtnant — under vissa förhållanden i traktamentsavseende förmånligare

ställd än officer i reserven. De avlöningsbestämmelser, som innefattas i

arméchefens förslag till ny författning ansluta sig i allt väsentligt — utom

i fråga om vissa officerares förutnämnda förmånsställning i traktamentsavseende

-— till motsvarande bestämmelser beträffande reservpersonalen

och innebära således bl. a. att kårens personal skall få åtnjuta förmånen

av ekiperingshjälp. Civilförvaltningen har i sitt utlåtande framhållit, att

det vore önskvärt med lika avlöningsbestämmelser för kårens personal som

för motsvarande reservpersonal, samt har i anslutning därtill ifrågasatt, huruvida

det vore motiverat att låta officerare i högre tjänstegrader åtnjuta

särskilda förmåner i fråga om traktamente. Till detta uttalande har statskontoret

anslutit sig.

För egen del anser jag, att för kårens personal böra gälla i stort samma

avlöningsvillkor som för reservpersonalen. Jag kan därför biträda förslaget,

att kårens personal erhåller ekiperingshjälp, men anser det däremot ej motiverat,

att officerare i högre tjänstegrader bibehållas vid sin nuvarande förmånsställning

i traktamentsavseende, särskilt som de i fortsättningen erhålla

lön efter bostadsortens ortsgrupp och icke såsom nu efter ortsgrupp 1.

Jag får alltså föreslå, att bestämmelser om avlöningsförmåner för denna

personal måtte få utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

i .sådant avseende gäller för motsvarande reservpersonal. I fråga om traktamentsförmånerna

torde dock vissa övergångsbestämmelser bli erforderliga.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana bestämmelser.

De pensionsbestämmelser, som äro tillämpliga i fråga om kårens personal,

ansluta sig i allt väsentligt till vad som före tillkomsten av 1943 års

reservbefälskungörelser gällde för reservpersonalen och pension, fastställd

enligt 1921 års pensionsunderlagsskala, utgår alltså med ett grundbelopp av

900 kronor för år, vartill komma rörliga tilläggsförmåner. Arméchefens förslag

syftar till att för kårens personal, som enligt nuvarande bestämmelser

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

29

i regel kvarstår i kåren intill fyllda 65 år, skall tillämpas det för reservpersonalen

tillämpade systemet med indelning av anställningstiden i perioder

samt att avgång skall ske under 47 :e, 55 :e, 60 :e eller 65 :e levnadsåret. Vidare

innebär förslaget, att kårens personal kommer i fråga om tjänstgöring

att få i stort sett samma skyldigheter som reservpersonalen. Med hänsyn

härtill har arméchefen föreslagit, att kårens personal skall i fråga om rätt

till pension likställas med reservpersonalen och således få åtnjuta pensioner,

vilka äro differentierade och till beloppen bestämda enligt de grunder,

som gälla beträffande reservpensionerna.

För egen del finner jag detta förslag godtagbart. Med tillämpning av 1941

års pensionsunderlagsskala skulle således ifrågavarande personal få uppbära

reservpension, vars årliga grundbelopp skulle utgöra 1 080 kronor vid avgång

under 47 :e levnadsåret och 1 320 kronor vid avgång under 55 :e levnadsåret

eller senare. De bestämmelser i övrigt, som äro erforderliga i syfte

att nå överensstämmelse med reservpersonalens pensionsvillkor, torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda. I detta sammanhang må nämnas, att

därest riksdagen skulle bifalla det i det föregående framlagda förslaget om

förhöjning av vissa reservpensioner, de nu föreslagna pensionsbeloppen böra

böjas i motsvarande mån. Vad jag tidigare föreslagit i fråga om sammanträffande

av reservpension och lön eller tjänstepension får jämväl betydelse

för nu förevarande pensioner.

Frågan i vilken utsträckning kårens personal bör medgivas rätt att övergå

till anställning enligt de nya bestämmelser, som avses skola gälla för kåren,

är av betydelse ur den synpunkten att de, som medgivas att övergå, bli berättigade

till de förhöjda pensioner, varom jag i det föregående avgivit förslag.

Enligt de av arméchefen föreslagna övergångsbestämmelserna skulle

samtlig personal, som under år 1950 uppnått en levnadsålder av högst 52

år, beredas möjlighet att övergå å de nya bestämmelserna. Enligt arméchefens

mening borde väg- och vattenbyggnadskårens personal i förevarande

avseende i princip icke försättas i sämre läge än om den fått sina avlöningsoch

pensionsförhållanden reglerade samtidigt med reservpersonalen, vilken

medgavs att övergå till anställning enligt 1943 års reservbefälskungörelser

under förutsättning att vederbörande under år 1943 icke uppnådde högre

levnadsålder än 46 år. Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till arméchefens

förslag, medan försvarets civilförvaltning ansett motsvarande övergångsbestämmelser

böra gälla som enligt 1943 års reservbefälskungörelser.

Jag är f. n. icke beredd att taga ställning till denna fråga utan förutsätter

att det får ankomma på Kungl. Maj :t att efter ytterligare utredning besluta

härom. Härvid vill jag framhålla, att medgivande att övergå till anställning

enligt de nya bestämmelserna givetvis icke bör lämnas personal, som ej avses

skola efter övergången fullgöra tjänstgöring i fred.

Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj:t att

meddela beslut beträffande avlönings- och pensionsförmåner åt personal i

väg- och vattenbyggnadskåren i huvudsaklig överensstämmelse med i det

föregående uppdragna riktlinjer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

5:o.

Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa

befattningshavare.

I propositionen 1949:200 med förslag rörande pensionering genom statens

pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, in. m. framhöll

dåvarande chefen för finansdepartementet, att han ansåge övervägande

skäl tala för att bl. a. skytteförbunden.s överstyrelse och centralförbundet

för befälsutbildning bereddes möjlighet att vinna anslutning till

statens pensionsanstalt för sina befattningshavare men att han icke vore i

tillfälle att utan ytterligare utredning framlägga förslag i ämnet. Vad departementschefen

sålunda framhållit föranledde icke någon erinran från

riksdagens sida.

I skrivelser den 11 respektive den 13 maj 1950 ha skytteförbundens överstyrelse

och centralförbundet för befälsutbildning gjort framställning om

pensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavare, anställda hos

organisationerna.

Skijtteförbundens överstyrelse har i sin framställning anfört bl. a. följande.

Avlöning till den hos skytteförbundens överstyrelse anställda personalen

har städse bestritts av statsmedel, nämligen ur det under fjärde huvudtiteln

upptagna reservationsanslaget till det frivilliga skytteväsendets befrämjande.

I överensstämmelse med ett av dåvarande chefen för försvarsdepartementet

i statsverkspropositionen år 1939 gjort uttalande i samband med frågan

om dyrtidstillägg till personalen att ifrågavarande personal borde erhålla

en bestämd lön för år, i huvudsak motsvarande vad som hittills utgått inklusive

dyrtidstillägg, tillämpades enligt utfärdade regleringsbrev fr. o. in.

budgetåret 1942/43 det då gällande civila icke ordinarie lönereglementet

och personalen inplacerades i lönegrader enligt detsamma. Fr. o. m. den 1

juli 1947 tillämpas för personalens avlöning det från sagda dag gällande

statens allmänna avlöningsreglemente.

Vid kansliet finnas följande befattningar, nämligen en såsom sekreterare

(Ce 27), en såsom kontorist (Ce 13), en såsom kanslibiträde (Ce 11),

en såsom vaktmästare (Ce 9) och en såsom kontorsbiträde (Ce 8).

I fråga om den nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen har

överstyrelsen upplyst, att denne åtnjuter pension i egenskap av f. d. kapten

å aktiv stat. Enligt överstyrelsens mening bör han dock komma i åtnjutande

av viss pensionsförmån jämväl för sekreterarbefattningen. Överstyrelsen

har erinrat, att Kungl. Maj :t den 8 juni 1917 medgivit, att en

fond finge bildas, av vilken årliga räntan skulle användas för pensionering

av sekreterare ho.s överstyrelsen och deras efterlevande. Pensioner ha utgått

ur fonden åt förre sekreteraren och dennes änka. På grund av särskilda

beslut av Kungl. Maj :t utgå för närvarande pensioner ur fonden till en

förutvarande vaktmästare och ett förutvarande kontorsbiträde. Pensionsfonden,

som den 31 december 1949 uppgick till omkring 195 400 kronor, har

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

förutsatts skola efter en anslutning av personalen till statens pensionsanstalt

användas för bestridande av kostnader för de från fonden nu utgående

pensionerna samt för pensionsavgifter till statens pensionsanstalt.

Centralförbundet för befälsutbildning har hemställt, att pensionsrätt i

statens pensionsan,stalt måtte beredas sådana befattningshavare vid förbundets

sekretariat, vilka icke äro reservstatsanställda eller från militär

beställning pensionsavgångna. Den sålunda för erhållande av pensionsrätt

i SPA avsedda personalen, vilken inplacerats i lönegrader enligt det statliga

lönesystemet, utgöres av en kassörska (Ca 14), en expeditionsvaktmästare

och portvakt (Ca 12), tre kanslibiträden (Ca 11) och ett kontorsbiträde

(Ca 8).

I fråga om den frivilliga befälsutbildningens uppgifter samt det statliga

stödet till verksamheten har centralförbundet anfört i huvudsak följande.

Centralförbundets allmänna uppgifter anges i de av Kungl. Maj :t den 4

juni 1943 fastställda grundstadgarna vara att arbeta för riksförsvaret,

främst genom fortsatt frivillig utbildning av befäl vid armén.

Den frivilliga befälsutbildningen avser värnpliktig personal, fast anställd

icke aktiv personal, befäl och befäl.saspiranter vid hemvärnet samt annan

i riksförsvaret deltagande personal.

Verksamheten har till ändamål dels att möjliggöra för värnpliktig personal

att frivilligt genomgå sådan militär utbildning, som erfordras för

att erhålla förnyat förordnande i innehavd tjänstegrad (tjänsteklass) —

repetitionsutbildning — och för att förordnas i högre tjänstegrad (tjänsteklass)

-—- befordringsutbildning — dels ock att möjliggöra såväl för krigsmakten

tillhörande fast anställd icke aktiv personal som även för försvarsgagnande

verksamhet intresserad annan personal att frivilligt genomgå sådan

militär utbildning, som kan vara av betydelse för krigsberedskapen

eller för rikets försvar i allmänhet och för sådan personals deltagande i

landets försvar.

Centralförbundet åtnjuter för sin verksamhet statsanslag, som för innevarande

budgetår uppgår till 1 262 000 kronor inklusive naturaförmåner.

Statens pensionsanstalt har tillstyrkt de gjorda framställningarna. Pensionsanstalten

har härvid förordat, att befattningarna vid ett inordnande

under SPA-reglementet hänföras till grupp B, vilket innebär, att befattningarna

bliva förenade med pensionsrätt först sedan anstalten beviljat

registrering i enlighet med bestämmelserna i 3 § SPA-reglementet. I fråga

om pensionsåldrarna har pensionsanstalten föreslagit att bestämmelsen 10 c

i 38 § SPA-reglementet skall göras tillämplig. Enligt denna bestämmelse

utgör pensionsåldern 60 år för befattning hänförd till någon av pensionsklasserna

1: 1—1: 19 och 65 år för annan befattning med möjlighet likväl

för pensionsanstalten att bestämma pensionsåldern till 63 eller 65 respektive

60 eller 63 år där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig

befattning befinnes påkallat.

Statens pensionsanstalt har förklarat sig icke ha något att erinra emot

att pensionsrätten i vad avser befattningshavare hos centralförbundet för

befälsutbildning begränsas till att gälla annan befattningshavare än sådan,

som är reservstatsanställd eller pensionsavgången. I detta sammanhang har

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 18ö.

pensionsanstalten erinrat, att befattningshavare, som innehar reservstatsanställning,

på grund av 2 § SPA-reglementet äro undantagna från pensionsrätt

enligt reglementet. För att de från militär anställning pensionsavgångna

skola bli undantagna från SPA-reglementets tillämpning erfordras

emellertid, framhåller pensionsanstalten, viss komplettering av reglementet.

Statens pensionsanstalt föreslår i detta hänseende en tilläggsbestämmelse

till 38 § av innebörd att den som åtnjuter tjänstepension undantages från

reglementets tillämpning såframt ej Kungl. Maj :t annat förordnar. Bestämmelsen

skulle enligt pensionsanstaltens förslag icke vara generell utan skulle

för särskilda grupper av befattningshavare kunna införas såsom specialbestämmelse.

Pensionsanstalten har förordat, att bestämmelsen göres tillämplig

å befattningshavare vid skytteförbundens överstyrelse och centralförbundet

för befälsutbildning. Vad angår den förut nämnde sekreteraren vid

skytteförbundens överstyrelse har pensionsanstalten icke någon erinran att

göra emot att denne i enlighet med den föreslagna tilläggsbestämmelsen

genom beslut av Kungl. Maj :t inordnas under SPA-reglementet.

Departementschefen.

Vid statsmakternas ställningstagande till 1944 års pensionsutrednings förslag

angående pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga

befattningshavare (prop. 1949: 200; bankoutsk. uti. 48; r. skr. 396)

löstes frågorna om avgränsningen av pensionsanstaltens verksamhet blott

provisoriskt. Slutlig ståndpunkt i dessa frågor avsågs skola tagas efter ytterligare

utredning. Utredningen har anförtrotts åt särskilda sakkunniga, vilka

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari i år tillkallats

för att verkställa en översyn av det statliga pensionsväsendet. I detta läge

bör helt naturligt försiktighet iakttagas, då det gäller att ansluta nya grupper

av befattningshavare till pensionsanstalten. I fråga om befattningshavare

vid skytteförbundens överstyrelse och centralförbundet för befälsutbildning

anser jag —- med hänsyn särskilt till förenämnda uttalande i

propositionen 1949: 200 av föredragande departementschefen, vilket uttalande

ej föranledde någon erinran från riksdagen — att betänkligheter ej

möta mot en anslutning till statens pensionsanstalt. Jag vill härvid även

erinra, att befattningshavare vid centralförbundet för nykterhetsundervisning,

beträffande vilka i propositionen 1949:200 gjordes enahanda uttalande

som i fråga om de nu förevarande båda personalgrupperna, erhöllo

pensionsrätt i pensionsanstalten år 1950 efter beslut av Kungl. Maj :t och

riksdagen.

I enlighet med statens pensionsanstalts förslag i utlåtandena över framställningarna

böra befattningshavarna vid ett inordnande under SPA-reglementet

hänföras till den i reglementet angivna gruppen B och alltså förenas

med pensionsrätt först sedan pensionsanstalten på framställning beviljat

registrering. Pensionsklasserna komma härvid att bestämmas av pensionsanstalten

med hänsynstagande till löneförmånerna och med beaktande av

storleken av de pensionsförmåner, som tillkomma annan med avseende å

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

de huvudsakliga arbetsuppgifterna eller eljest jämförlig befattningshavare,

för vilken löneställningen är fastställd i författning eller av Kungl. Maj :t.

Även i fråga om pensionsåldrarna ansluter jag mig till pensionsanstaltens

förslag. Vad angår omfattningen av pensioneringen inom befattningshavargrupperna

har pensionsanstalten föreslagit införande av en ny särbestämmelse

i reglementet, enligt vilken den som åtnjuter tjänstepension enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser först efter medgivande av Kungl. Maj :t

skulle kunna inordnas under SPA-reglementet. För egen del är jag icke beredd

att för närvarande tillstyrka att en dylik särbestämmelse införes i

reglementet. Möjlighet bör sålunda i varje fall tills vidare stå öppen även

för pensionsavgången militär beställningshavare att utan prövning av Kungl.

Maj :t erhålla SP A-anslutning. I fråga om personalen vid centralförbundet för

befälsutbildning torde denna möjlighet tills vidare komma att föreligga för

endast en befattningshavare.

Beträffande pensionsförmånernas storlek för den som är berättigad till

mer än en pension vill jag erinra, att i SP A-reglementet finnas intagna bestämmelser

angående reglering av sammanträffande förmåner.

Riksdagens bemyndigande att meddela pensionsbestämmelser för angivna

befattningshavare i enlighet med vad jag förordat torde böra utverkas.

Bestämmelserna synas böra tillämpas från och med den 1 juli 1951.

6:o.

Pension åt vissa personer.

Jag torde härefter få övergå till uppkomna frågor om pension åt vissa personer

i statsunderstödd verksamhet m. m.

a) Fråga om pension åt förre plantskoleföreståndaren hos skogsvårdsstyrelsen

i Kristianstads län Frans Hugo Svensson och förre förmannen hos

skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län Olof Enoch Edlund. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

beträffande Svensson,

att han är född den 3 februari 1885 och sålunda 66 år gammal;

att han från och med år 1917 till och med den SO april 1949 innehaft tillfällig

anställning huvudsakligen såsom arbetsledare vid skogsvårdsstyrelsens

i Kristianstads län plantskola Skäldinge i Munkaljungby kommun;

att hans tjänstgöring omfattat i genomsnitt 7 —8 månader om året och

att den effektiva tjänstetiden, beräknad efter 300 dagar per år, uppgått till

i runt tal 17 år;

att hans avlöning, som utgått i form av dagarvode, under åren 1942—

1948 uppgått till i medeltal 2 280 kronor för år;

att dagarvodet för tiden närmast före avgången ur tjänst utgått med 15

kronor för förrättningsdag;

samt att Svensson författningsenligt icke är berättigad till någon pension

på grund av sin anställning i skogsvårdsslyrclsens tjänst; och

3 Bihang till riksdagens protokoll i951. 1 samt. Nr 185.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kiingl. Maj. ts proposition nr 185.

beträffande Edlund,

att han är född den 21 januari 1894 och således 57 år gammal;

att han under tiden 1 november 1912—31 oktober 1916 innehaft fast anställning

såsom manskap vid försvarsväsendet;

att han under tiden 30 maj 1917—16 juli 1918 varit anställd såsom lagledare

hos statens bränslekommission;

att han under åren 1918—1925 innehaft tillfälliga anställningar, dels

i domänverket såsom tillförordnad kronojägare, förman, extra tillsyningsman

och hantlangare under sammanlagt omkring 3 år, dels ock hos

.skogsvårds styrel sen i Västernorrlands län såsom extra länsskogsvaktare

under sammanlagt omkring 3 månader;

att han under åren 1925—1926 och 1929—1948 innehaft anställning såsom

förman hos skogsvårdsstyrelsen i YTärmlands län och därunder haft

en sammanlagd effektiv tjänstetid, beräknad efter 300 dagar per år, av i

runt tal 16 år;

att han på grund av hjärtsjukdom entledigats från sin anställning den

31 oktober 1948;

att tjänstetiden i stats- och skogsvårdsstyrelsetjänst, inberäknat militäranställningen,

till den del densamma fullgjorts efter fyllda 21 års ålder,

sålunda uppgått till omkring 22 år 2 månader;

att hans avlöning, som utgått i form av dagarvode, under åren 1941—

1947 utgjort i medeltal 3 540 kronor för år;

att dagarvodet för tiden närmast före avgången ur tjänst utgått med 16

kronor för förrättningsdag, varjämte Edlund åtnjutit traktamente med 5

kronor för dag;

samt att Edlund på grund av till pensionsstyrelsen inbetalade avgifter

till ett belopp av sammanlagt 1 801 kronor -— varav 747 kronor 72 öre utgöra

bidrag från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län — är berättigad till

pension, som, därest den uttagits från och med den 1 februari 1949, hade

kommit att uppgå till 125 kronor 3 öre för år.

Svensson och Edlund ha gjort framställning om erhållande av pension

av statsmedel.

Skogsstyrelsen har i utlåtande den 31 oktober 1949 anfört bl. a. följande.

Den största gruppen av skogsvårdsstyrelsernas icke pensionsberättigade

personal utgöres av tillfälliga arbetsledare och förmän, dels med och dels

utan skogsskoleutbildning. Budgetåret 1947/48 uppgick sålunda antalet anställda

tillhörande nämnda personalkategori till icke mindre än 1179, varav

206 med .skogsskoleutbildning.

Före den 1 juli 1947 — från och med vilken dag meddelats vissa enhetliga,

av skogsstyrelsen på grundval av de förhandlingsresultat som nåtts

vid överläggningar med vederbörande personalorganisationer utarbetade

grunder beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden för ifrågavarande

personalgrupp —■ ägde skogsvårdsstyrelserna frihet att själva bestämma

angående anställnings- och avlöningsvillkoren för den tillfälliga personalen,

vilket medförde, att hithörande förhållanden blevo i hög grad oenhetliga.

Beträffande avlöningsvillkoren synes det vanligaste ha varit, att avlöningen

helt och hållet utgick i form av dagarvoden, stundom så beräkna
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Mcij.ts proposition nr 18ö.

de, att de innefattade såväl arvoden i egentlig mening som traktamenten

och reseersättningar. Bland avlöningsförmånerna i övrigt torde i förevarande

sammanhang även böra nämnas det av vissa skogsvårdsstyrelser lämnade

bidraget till den anställdes frivilliga pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen.

ifrågavarande bidrag, vilket vanligen omfattade halva pensionsavgiften,

dock med viss maximering, ingick i den anställdes avlöningsförmåner

vid omkring hälften av skogsvårdsstyrelserna.

Nyssnämnda, från och med den 1 juli 1947 tillämpade avlöningsgrunder

ha sedermera, från och med den 1 juli 1949, ersatts av »Grunder för avlöning

åt vid skogsvårdsstyrelse anställd förman», vilka i huvudsak anknyta

till 1947 års och i korthet innebära följande.

Förmanspersonalen är med hänsyn till utbildning och tjänsteuppgifter

uppdelad i kategorierna stämplingsförman och annan förm

a n. Anställning såsom stämplingsförman är avsedd för förman, som

genomgått .skogsskola eller på annat sätt förvärvat sådana kvalifikationer,

att han är lämplig att leda ^stämpling av virke. Till kategorien annan

förman äro att hänföra röjningsförmän och plantörer m. fl. För vardera av

nu nämnda kategorier finnas två avlöningsformer, betecknade dagavlönad

förman och månadsavlönad förman, av vilka den

senare avlöningsformen är avsedd att användas i fall, då anställningen är

av mera kontinuerlig natur.

Avlöningsbeloppen för dagavlönad och månadsavlönad förman äro så avvägda,

att den sammanlagda månadsinkomsten under månad omfattande

25 tjänstgöringsdagar uppgår till ett och samma belopp, oavsett huruvida

förmannen är avlönad enligt den ena eller den andra avlöningsformen.

Förutom lön äger förman åtnjuta vissa särskilda ersättningar såsom resekostnads-

och traktamentsersättning, telefonersättning m. in.

Slutligen bidrager skogsvårdsstyrelse, därest förman så önskar, till frivillig

pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen. Nämnda bidrag, som må

avse årspension om högst 500 kronor, utgår för varje tjänstgöringsdag med

ett belopp motsvarande 1/600 av den för förmannen tillämpliga årsavgiften,

dock högst 60 öre för tjänstgöringsdag.

Frågan i vilken utsträckning och under vilka former pensionsrätt borde

beredas åt skogsvårdsstyrelsemas befattningshavare var senast föremål för

ingående behandling i .samband med den år 1946 genomförda omorganisationen

av skogsvårdsstyrelserna.

Vad först beträffar skogsvårdsstyrelsemas fasta personal närmast

motsvarande nuvarande ordinarie personal — hade denna före den 1 juli

1946 pensionsrätt i statens pensionsanstalt jämlikt bestämmelserna i I—

III och VII kapitlen i pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919

(nr 878). Med hänsyn till att de för tillämpning från och med den 1 juli

1946 föreslagna avlöning,sbestämmelserna för skogsvårdsstyrelsemas ordinarie

befattningshavare anpassats efter de för statstjänstemännen gällande

avlöningsreglementena ansågs lämpligast, att en motsvarande anknytning

genomfördes jämväl beträffande pensionsvillkoren. Detta skedde genom att

skogsvårdsstyrelsemas ordinarie befattningshavare från och med den 1

juli 1946 inordnades under folkskolans dåvarande tjänste- och familjepensionsrcglementen.

Numera gäller, alt de jämlikt 1 § kungörelsen den 30

juni 1947 (nr 695) angående utsträckt tillämpning av 1947 års tjänste-och

familjepensionsreglementen för folkskolan, sådant författningsrummet lyder

enligt kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 595), skola vara underkastade

sagda pensionsreglementen.

I fråga om beredande av pensionsrätt åt den extra och tillfälliga personalen

uttalade 1944 års skogsvårdsstyrelseutredniiig i sitt den 4 december

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

1945 avgivna betänkande (SOU 1945:58, s. 117), att någon obligatorisk

pensionsrätt i statens pensionsans!alt visserligen icke borde tillkomma

ifrågavarande personal, men att möjlighet dock alltjämt borde finnas att

bevilja även extra befattningshavare pensionsrätt, om detta i något fall på

grund av särskilda omständigheter skulle befinnas skäligt. Därvid hade utredningen

i åtanke främst sådana fall, där sedan lång tid anställda extra

befattningshavare i samband med omorganisationen icke kunde erhålla ordinarie

anställning. Skogsvårdsstyrelseutredningens förenämnda förslag

vann emellertid icke statsmakternas gillande.

Vad slutligen angår pensionsfrågan för de vid skogsvårdsstyrelserna anställda

arbetarna och dem närstående anställningshavare erinrade skogsvårdsstyrelseutredningen

om att 1944 års pensionsutredning, som vore sysselsatt

med en revidering av grunderna för statens pensionsanstalts verksamhet,

hade att taga ställning till frågan om ett eventuellt införande i anstaltens

reglemente av bestämmelser rörande pensionering av arbetarpersonal. I betraktande

härav hade utredningen avhållit sig från att framlägga förslag

om statligt ordnad pensionering för skogsvårdsstyrelsernas arbetarpersonal

och hade ej heller funnit sig böra pröva, i vad mån en sådan borde genomföras.

Enligt utredningens mening borde det få ankomma på varje skogsvårdsstyrelse

för sig att besluta huruvida någon pensionering för arbetare

och därmed likställda anställningshavare borde anordnas. Där sådan funnes

böra äga rum, borde pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring

eller liknande försäkringsform hos enskild pensionsanstalt få anlitas, såvida

ej i stället valdes utvägen att först i samband med aktuella pensionsfall

fatta beslut om pension.

Vid sistnämnda frågas behandling i samband med framläggande av prop.

nr 257 till 1946 års riksdag anförde föredragande departementschefen

(''prop. s. 6), att han ansåge förslag från pensionsutredningens sida böra avvaktas,

innan någon statlig reglering av pensionsrätten för skogsvårdsstyrelsernas

arbetarpersonal genomfördes. Uppkomme dessförinnan i något

enstaka fall behov av pension, borde frågan härom underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

Ehuru, såsom av vad tidigare här ovan anförts framgår, enhetlighet visserligen

numera råder beträffande anställnings- och aviöningsvillkoren

för de vid skogsvårdsstyrelserna verksamma förmännen, utvisar en jämförelse

de olika skogsvårdsstyrelserna emellan, att förmännens tjänstgöringsförhållanden

i övrigt äro i hög grad varierande. Detta gäller främst

den årliga tjänstgöringstidens längd. Sålunda äro hos cn del styrelser förmännen

i stor utsträckning kontinuerligt sysselsatta året om, medan de

hos andra år från år huvudsakligen tjänstgöra enbart under viss eller vissa

arbetssäsonger. Vidare föreligga stora olikheter beträffande förmännens

ställning i arbetet, såtillvida att en del äro enbart arbetsledande, medan

andra åter intaga en mellanställning mellan arbetsledare och arbetare, vilket

förhållande gör det tveksamt, huruvida ifrågavarande personal i pensionsavseende

närmast bör hänföras till kategorien tjänstemän eller kategorien

arbetare.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts anser skogsstyrelsen det svårligen

låta sig göra att genomföra en allmän statlig pensionering av skogsvårdsstyrelseförmännen.

Denna befattningshavargrupp synes fördenskull icke

böra vara helt utesluten från möjligheten att erhålla statspension i egentlig

mening utan sådan synes böra kunna få utgå efter prövning av omständigheterna

i det enskilda fallet. Vid detta sitt ståndpunktstagande har skogsstyrelsen

bland annat beaktat, att många av de äldre förmännen trots långvarig

skogsvårdsstvrelsetjänst av formella skäl — främst avsaknad av skogs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

skoleutbildning — icke kunnat beredas ordinarie anställning. Vidare synes

även böra uppmärksammas, att de förmän, som under de närmaste åren

komma att avgå från anställning hos skogsvårdsstyrelse, icke hinna att med

bidrag av skogsvårdsstyrelsemedel fullgöra årliga inbetalningar till den i

11 § 1''örberörda avlöningsgrunder omförmälda frivilliga pensionsförsäkringen

i den omfattning som erfordras för att högsta pension -— 500 kronor —

skall utgå.

Vad beträffar Svensson och Edlund, som redan frånträtt sina anställningar

vid respektive skogsvårdsstyrelser, synas vissa skäl tala för att dessa

med hänsyn till sin långvariga anställning i skogsvårdsstyrelsetjänst finge

komma i åtnjutande av årlig pension till lämpligt belopp. Därvid torde för

Edlunds del pensionsbeloppet böra avvägas under hänsyntagande till den

frivilliga pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen, till vilken bidrag utgått

av skogsvårdsstyrelsemedel.

Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 25 november 1949 anslutit sig

till skogsstyrelsens i ärendet framlagda förslag samt förordat, att pensionernas

grundbelopp med tillämpning av de i kungörelsen den 30 juni

1947 (nr 490) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst angivna grunderna — bestämmas beträffande Svensson

till 1 116 kronor och beträffande Edlund till 1 428 kronor årligen.

Statskontoret har i utlåtande den 13 december 1949 biträtt pensionsanstaltens

förslag.

Departementschefen.

Då frågan om pensionering av skogsvårdsstyrelsernas arbetarpersonal berördes

i proposition nr 257 till 1946 års riksdag uttalade dåvarande chefen

för finansdepartementet — såsom skogsstyrelsen angivit i sitt utlåtande —

att förslag från 1944 års pensionsutredning syntes böra avvaktas, innan

någon statlig reglering av pensionsrätten beträffande arbetarpersonalen genomfördes.

Något förslag från 1944 års pensionsutredning i detta hänseende

framlades emellertid icke; utredningen framhöll i sitt den 30 oktober 1948

avgivna betänkande med förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare, att anslutning av personal

i egentlig arbetaranställning till statens pensionsanstalt icke ifrågasatts

i de för utredningen meddelade direktiven och att arbetarpersonalen ej

lämpligen kunde inordnas i samma reglemente som befattningshavarna.

Spörsmålet huruvida pension under statlig medverkan bör tillkomma arbetsförmän

och arbetare i statsunderstödd verksamhet kommer nu att upptagas

till övervägande av den av mig i enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 23 februari 1951 tillkallade pensionsutredningen. I avbidan på resultatet

av utredningens överväganden rörande pensioneringen av här avsedd personal

böra självfallet pensioneringsåtgärder, som kunna verka föregripande

på utredningens resultat, undvikas. Å andra sidan synes mig erforderligt, att

möjlighet öppnas att under vissa förhållanden bereda pension åt anställningshavare

som avgått eller komma att avgå före slutförandet av utredningen.

Jag förordar därför, att frågan om pension åt sådana anställnings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

liavare göres till föremål för statsmakternas behandling från fail till fall.

Erinras må härvid om att såväl i 1944 års skogsvårdsstvrelseutrednings betänkande

som i förberörda proposition nr 257 till 1946 års riksdag ifrågasatts

en sådan individuell pensionering i avvaktan på utfärdandet av generella

pensionsbestämmelser. En pensionering i dylik provisorisk ordning,

vilken såsom av det nyss sagda framgår icke får bliva förpliktande i fråga om

andra än den i pensioneringsbeslutet närmast avsedde anställningshavaren,

synes böra begränsas att avse anställningshavare, som avgått tidigast från

och med den 1 juli 1946, d. v. s. dagen för ikraftträdandet av sådana statliga

avlönings- och pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare vid

skogsvårdsstyrelser, varigenom de i avlönings- och pensionshänseenden blevo

jämställda med statstjänstemän.

Pensioneringen synes böra ske med tillämpning av de i kungörelsen den

30 juni 1947, nr 490, innefattade s. k. summariska arbetarpensionsbestäminelserna.

Statens pensionsanstalt och statskontoret ha också beträffande de

nu närmast ifrågavarande två anställningshavarna — arbetsledaren Svensson

och arbetsförmannen Edlund — tillstyrkt beviljande av pension i enlighet

med dessa bestämmelser. Även jag anser, att i fråga om såväl Svensson

soin Edlund sådana omständigheter föreligga, att pension bör beredas dem,

och jag förordar därför att förslag i sådant hänseende förelägges riksdagen.

Beträffande avvägningen av pensionsbeloppen ansluter jag mig till i ärendet

avgivet förslag, enligt vilket pensionen bör bestämmas till ett årligt belopp

av 1 116 kronor åt Svensson och 1 428 kronor åt Edlund jämte rörligt

tillägg.

Det synes kunna antagas, att ytterligare ansökningar av förmän vid skogsvårdsstyrelser,

vilka i likhet med Svensson och Edlund avgått efter den 1

juli 1946, skola inkomma. Därest förslag om pension åt Svensson och Edlund

bifalles av riksdagen, torde liknande ansökningar jämlikt riksdagens skrivelse

den 17 juli 1948, nr 448, kunna bifallas av Kungl. Maj :t enligt nu angivna

grunder utan riksdagens hörande.

b) Fråga om pension åt förre kriminalkonstapeln August Bernhard Ignatius

Zaar. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Zaar är född den 17 december 1890 och således 60 år gammal;

att han under tiden den 15 februari 1914—den 31 mars 1921 innehaft

tjänster vid polisen i Stockholm, Enköping, Västerås och Katrineholm utan

att för någon av dessa anställningar ha kommit i åtnjutande av pension;

att han under tiden den 12 maj 1921—den 31 december 1925 innehaft ordinarie

tjänst som poliskonstapel vid Östergötlands länspolis med placering

i Kisa och av Östergötlands läns landsting tillerkänts pension med 354 kronor

för år jämte härå löpande tilläggsförmåner, för närvarande uppgående

till 23,6 procent;

att han under tiden den 1 januari 1926—den 31 oktober 1933 innehaft

ordinarie tjänst som kriminalkonstapel i Linköping med huvudsaklig tjänstgöring

utom staden och av Linköpings stad uppbär pension med 668 kronor

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185. 39

för år jämte härå löpande tilläggsförmåner, för närvarande uppgående till

36 procent;

att han efter anmodan av landssekreteraren vid länsstyrelsen i Östergötlands

län den 1 november 1933 tillträtt ordinarie tjänst som kriminalkonstapel

vid statspolisavdelningen i Norrköping, där han kvarstannat till uppnådd

pensionsålder den 31 december 1947, och av Norrköpings stad uppbär pension

med 1 404 kronor för år jämte härå löpande tilläggsförmåner, för närvarande

uppgående till 36 procent;

att hans sammanlagda pensionsförmåner för år från städerna Linköping

och Norrköping för närvarande uppgå till 2 817 kronor 92 öre, av vilket

belopp 2 072 kronor utgöra grundpension och 745 kronor 92 öre rörligt

tillägg;

samt att Zaar, därest han kvarstannat i sin tjänst såsom kriminalkonstapel

vid polisverket i Linköping till den 31 december 1947, i pension av Linköpings

stad från och med den 1 januari 1948 skulle ha erhållit 3 324 kronor

jämte tilläggsförmåner med 12 procent å detta belopp.

Svenska polisföi''bundet har gjort framställning om Kungl. Maj :ts medverkan

för beredande av skälig pension åt Zaar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört bland annat följande.

Enligt länsstyrelsens uppfattning torde Linköpings stad icke lagligen kunna

åläggas att utgiva högre pension till Zaar. Det kan icke bortses ifrån att

Zaars mer eller mindre framtvingade övergång från anställningen hos Linköpings

stad till statspolisen i Norrköping för honom medfört avsevärt sämre

pensionsförmåner än om han kvarstått i sin tjänst vid poliskåren i Linköping.

Vid sådant förhållande synas billighetsskäl tala för att Zaar av

statsmedel beredes en skälig utfyllnad av den till honom nu utgående pensionen.

Statspolisintendenten har anfört följande.

Med instämmande i den mening länsstyrelsen i Östergötlands län uttalat

i sitt i ärendet den 29 juni 1950 avgivna utlåtande får jag förorda att Zaar

av statsmedel tillerkännes fyllnadspension beräknad sålunda att denna jämte

de belopp han såsom pension äger uppbära från städerna Linköping och

Norrköping uppgår till samma belopp, som han skulle hava ägt uppbära från

Linköpings stad, därest han intill uppnådd pensionsålder kvarstått såsom

kriminalkonstapel i Linköpings stads polisdistrikt. Fyllnadspensionen synes

mig böra utgå för tiden från och med den 1 januari 1948.

Statskontoret har avstyrkt, att åtgärder vidtagas för att tillerkänna Zaar

tilläggspension av statsmedel, och anfört bl. a. följande.

Statskontoret vill erinra, att de fall där gottgörelse av statsmedel vid

sidan av de i polislagstiftningen reglerade statsbidragen utgivits till kostnaderna

för pensionering av kommunalt anställda polismän — bortsett härvid

från pensioneringen av vissa fjärdingsmän —■ huvudsakligen haft avseende

å polismän, som varit anställda för hela rikets behov eller ock anlitats

för tjänstgöring vid särskilda för polisväsendet i dess helhet inrättade institutioner.

Framställningar om att statsverket skulle pålaga sig de ökade kostnader

för pension åt kommunalt anställd polisman, som uppkomma därigenom,

att denne får såsom tjänstår för pension tillgodoräkna sig verksam
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

het i icke pensionsberättigande anställning hos annat polisdistrikt, torde

städse hava lämnats utan bifall. Icke heller bör enligt statskontorets mening

den omständigheten, att en befattningshavare på grund av förflyttning från

ett polisdistrikt till ett annat erhållit sämre sammanlagda pensionsförmåner

än som skolat utgå, därest han under hela anställningstiden kvarstått

hos det första polisdistriktet, anses utgöra skäl för statsverket att påtaga

sig kostnaderna för en utfyllnad av pensionsförmånerna. Någon skyldighet

för en polisman att underkasta sig dylik förflyttning föreligger nämligen

icke.

Departementschefen.

Vid tillkomsten av statspolisorganisationen förutsattes, att staten skulle

ansvara för de särskilda kostnader för pensionering som kunde uppkomma

i händelse landstingspolismän överginge i tjänst hos någon stad i samband

med den nya organisationen (prop. 178/1932 s. 43). Zaar har visserligen

övergått från anställning vid landstingspolisen till polisbefattning hos stad

redan före statspolisorganisationens genomförande, men hans verksamhet

som polisman före hans överflyttning till statspolisavdelning har huvudsakligen

varit förlagd utom det polisdistrikt, där han var anställd. Han har

sålunda under sin anställningstid vid Linköpings polisverk fullgjort samma

arbetsuppgifter som polispersonal vid statspolisen. Eftersom överflyttningen

till statspolisavdelningen i Norrköping skedde på initiativ av dåvarande

landssekreteraren vid länsstyrelsen i Östergötlands län och var till fördel för

statsverket både ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt synes statsverket

böra hålla Zaar skadeslös för den förlust han på grund av överflyttningen

har lidit i pensionshänseende. Med hänsyn härtill anser jag mig böra

förorda, att Zaar — såsom länsstyrelsen i Östergötlands län och statspolisintendenten

föreslagit — tillerkännes pension med skillnaden mellan å ena

sidan den grundpension han skulle ha erhållit av Linköpings stad om

han kvarstått i tjänst där till den 31 december 1947, 3 324 kronor, och å

andra sidan de grundpensioner han erhåller från städerna Linköping och

Norrköping — tekniskt omräknade till sammanlagt 2 516 kronor 40 öre med

hänsyn till de olika grunderna för tilläggsförmånerna — eller med 807 kronor

60 öre för år jämte rörligt tillägg.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda förslag till

1) kungörelse om ändring i 7.947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417),

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

3) kungörelse om ändring i 1957 års tjänstepensionsreg
lemcnte

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1957

(nr 518), «

4) kungörelse om ändring i 1957 års familjepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni

1957 (nr 519) samt

5) kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1957

års tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni

1957 (nr 520),

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats utfärda

1) erforderliga övergångsbestämmelser till förenämnda

författningsförslag,

2) bestämmelser om förhöjning i vissa fall av reservpensioner,

som utgå enligt 1943 års reservbefälskungörelser,

3) föreskrifter i fråga om reglering av reservpension,

som sammanträffar med lön eller tjänstepension enligt av

Kungl. Maj :t och riksdagen antagna avlönings- eller pensionsbestämmel

ser,

4) bestämmelser om avlönings- och pensionsförmåner

åt personal i väg- och vattenbyggnadskåren och

5) pensionsbestämmelser för befattningshavare hos skytteförbundens

överstyrelse och centralförbundet för befälsutbildning,

dels medgiva att från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. må utgå

1) till förre plantskoleföreståndaren hos skogsvårdsstyrelsen

i Kristianstads län Frans Hugo Svensson, räknat från

och med den 1 maj 1949, under hans återstående livstid en

årlig pension av 1 116 kronor,

2) till förre förmannen hos skogsvårdsstyrelsen i Värmlands

län Olof Enoch Edlund, räknat från och med den 1

november 1948, under hans återstående livstid en årlig

pension av 1 428 kronor samt

3) till förre kriminalkonstapeln August Bernhard Ignatius

Zaar, räknat från och med den 1 januari 1948, under

hans återstående livstid en årlig pension av 807 kronor 60

öre.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. AV 185.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

/

4

Innehållsförteckning.

Författningsförslag.................................................... 3

Vissa ändringar i 1947 års pensionsreglementen........................... 11

Förhöjd pension åt viss reservpersonal................................... 13

Sammanträffande av reservpension med lön eller tjänstepension............. 20

Vissa bestämmelser för officerare i väg- och vattenbyggnadskåren........... 27

Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare 30

Pension åt vissa personer.............................................. 33

Hemställan........................................................... 40

517354. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilt bidrag till producent av svensk film m. m. jämte i ämne s. 1 i texten
  2. SU 1951:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementen m. m. jämte i ämnet väck s. 1 i texten