Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1959 (nr 315) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

1951-04-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:195, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1959 (nr 315) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1959 (nr 315)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. mgiven Stockholms slott den 6 april 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 195.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

vilken jämlikt lag den 2 juni 1950 (nr 221) gäller till och med den

30 juni 1951, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766) med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 20 december 1946 med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning stadgas i fråga om bankaktiebolags

inlåning under tid, som i lagen angives1, skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om inlåning under tiden från och med den 1 juli 1951

till och med den 30 juni 1952. 1

1 Jfr 1949:313

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om fortsatt giltighet

av lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv och av lagen med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning samt anför därvid följande.

I en den 8 februari 1951 dagtecknad skrivelse ha fullmäktige i riksbanken

hemställt, bland annat, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa

fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte

erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1952. Fullmäktige ha i

skrivelsen tillika anmält att fullmäktige icke hade något att erinra mot en

förlängning av giltighetstiden för lagen den 20 december 1946 (nr 766) med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv.

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de

förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser -—• utöver det i lagen om

bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

äro upptagna i lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

I nämnda lag stadgas följande.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordent
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

liga omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i

riksbanken och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om

bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall

uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugufem procent, av bolagets förbindelser

med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av

insättningar å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i

riksbanken och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista

tillgodohavanden hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgå till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering

av växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgå till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställas.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Genom lag den 2 juni 1950 (nr 221)

har förordnats, att 1949 års lag skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1951.

Bestämmelser enligt 1949 års lag ha av Kungl. Maj :t meddelats i kungörelsen

den 10 augusti 1950 (nr 483) med förordnande jämlikt lagen den

3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv. Kungörelsen trädde

i kraft den 1 oktober 1950 och gäller tills vidare t. o. in. den 30 juni 1951. I

I sin tidigare nämnda skrivelse den 8 februari 1951 ha fullmäktige i riksbanken

erinrat om att de svenska kreditinstitutens totala utlåning redan i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

4

w«r

september månad 1949 visade tecken på en allmän kreditexpansion. De frivilliga

kreditbegränsningar, som tillämpats i enlighet med föreliggande

överenskommelser mellan riksbanken och kreditinstituten, hade av fullmäktige

bedömts såsom otillräckliga. Mot bakgrunden av föreliggande inflationsrisker

hade fullmäktige ansett det erforderligt, att åtgärder vidtoges

för att motverka en fortsatt kreditutvidgning. I skrivelse till Kungl. Maj :t

den 27 juli 1950 hade fullmäktige därför föreslagit, att förordnande jämlikt

1949 års kassareservlag skulle utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse

med ett vid skrivelsen fogat utkast till kungörelse i ämnet. Med bifall

till fullmäktiges förslag utfärdade Kungl. Maj :t i det föregående omnämnda

kungörelse den 10 augusti 1950, nr 483. Fullmäktige ansåge att

1949 års kassareservlag och det med stöd därav utfärdade förordnandet

fortfarande vore erforderliga. Enligt vad fullmäktige inhämtat torde 1949

års banklagssakkunniga icke komma att framlägga resultatet av sin översyn

av 1911 års lag om bankrörelse till sådan tid, att proposition kunde vara

att förvänta till 1951 års riksdag. Under sådant förhållande föresloge fullmäktige

att kassareservlagen förlängdes i oförändrad form, förslagsvis för

en tid av ett år.

Fullmäktige i riksgåldskontoret ha i sitt utlåtande förklarat, att riksgäldsfullmäktige

icke hade något att erinra mot bifall till bankofullmäktiges

framställning.

Även bank- och fondinspektionen har lämnat bankofullmäktiges framställning

utan erinran.

Departementschefen. I likhet med bankofullmäktige och de i ärendet hörda

remissinstanserna anser jag det åt Konungen lämnade bemyndigandet

att meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv fortfarande

böra bibehållas och biträder i enlighet härmed förslaget, att 1949

års lag förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.

Till frågan om den fortsatta tillämpningen av bestämmelserna i 1950

års kungörelse torde jag få återkomma i senare sammanhang.

Lagstiftningen angående bankaktiebolagens inlåning.

I 49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse stadgades,

enligt lagrummets ursprungliga lydelse, att bankaktiebolags inlåning icke

finge överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Genom särskilda

lagar med temporär giltighet, utfärdade under åren 1917, 1918, 1919

och 1920, sattes nämnda regel ur kraft såvitt angick bankbolag, vars egna

fonder uppgingo till minst fem miljoner kronor. Från och med den 1 januari

1921 avvecklades denna provisoriska lagstiftning, därvid med stöd

av dåmera vunna erfarenheter åt 49 § 1 mom. gavs den förändrade avfattning,

som ännu gäller. Enligt den lydelse, lagrummet sålunda erhållit, skiljes

mellan bankaktiebolag med mindre och större fonder. För bankaktie
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 195.

bolag, vars egna fonder uppgå till högst fem miljoner kronor, får inlåningen

allenast med det belopp, som motsvarar vad för bolagets räkning innestår

hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem gånger beloppet av bolagets

egna fonder. Uppgå de egna fonderna till mera än fem miljoner kronor,

må inlåning äga rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat

med nio gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem

miljoner kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger

beloppet av bolagets egna fonder.

Till bankbolags egna fonder räknas i förevarande sammanhang grundfond,

reservfond och dispositionsfond men icke balanserade vinstmedel. Efter

det beslutet om omläggning av uppbördsförfarandet fattats jämställas

med dispositionsfond enligt praxis skattereserver, i den män de icke längre

behöva tagas i anspråk för det ursprungligen avsedda ändamålet.

Jämväl efter ingången av år 1921 ha emellertid banklagens bestämmelser

genom tillfällig lagstiftning modifierats, senast genom lagen den 20 december

19b6 (nr 766) med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags

inlåning.

Enligt vad i nämnda lag stadgas må bankaktiebolag — utan hinder av

bestämmelserna i 49 § 1 mom. lagen om bankrörelse — under tiden intill

utgången av juni månad 1949 mottaga inlåning med

dels ett belopp motsvarande summan av

a) bolagets inneliggande kassa;

b) vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret

eller å postgiro eller hos annat inländskt bankaktiebolag med

lyftningsrätt vid anfordran eller efter en dags uppsägning;

c) bolaget tillhöriga, å inländsk bank dragna checkar samt av sådan bank

utställda egna växlar, betalbara vid anfordran;

d) marknadsvärdet, dock högst nominella värdet, å bolaget tillhöriga av

svenska staten utfärdade skattkammarväxlar samt å sådana bolaget tillhöriga

obligationer, vilka utfärdats av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, under förutsättning

att obligationernas återstående löptid icke överstiger fem år;

ej tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å sådana bolaget tillhöriga obligationer, som avses under

d) men vilkas återstående löptid överstiger fem år; samt

f) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å andra bolaget tillhöriga inhemska obligationer, vilka äro

av fullgod beskaffenhet;

dels ock ett belopp motsvarande, om bolagets eget kapital icke överstiger

tem miljoner kronor, sex gånger det egna kapitalet samt, om bolagets eget

kapital är istörre än nyss sagts, trettio miljoner kronor ökat med tio gånger

skillnaden mellan bolagets eget kapital och fem miljoner kronor.

Enligt vad i lagen vidare stadgas skall vid tillämpningen av nyssnämnda

bestämmelser såsom inlåning anses — utöver vad som är att anse såsom

inlåning enligt lagen om bankrörelse — ej mindre belopp, för vilka bolaget

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

7

ansvarar på grund av egna accepter eller som tillförts bolaget genom försäljning

av postremissväxlar eller genom rediskontering eller försäljning

av andra växlar, än även beloppet av de garantiförpliktelser, som bolaget

iklätt sig, i den mån dessa förpliktelser icke täckas av hos bolaget insatta,

till bolaget pantförskrivna medel.

I lagen den 3 juni 1949 (nr 313) om fortsatt tillämpning av nyssnämnda

lag har förordnats att vad där stadgas i fråga om bankaktiebolags inlåning

under tiden intill utgången av juni 1949 skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om inlåning under tiden därefter intill utgången av juni

1951.

I sin förut omnämnda skrivelse den 8 februari 1951 ha fullmäktige i riksbanken

erinrat om att giltighetstiden för 1946 års lag utlöpte den 30 juni

1951. Ehuru lagen formellt anknöte till inlåningsrätten innebure lagen likväl

i praktiken en utvidgning av bankernas utlåningsmöjligheter. Mot bakgrunden

av vad fullmäktige tidigare i skrivelsen anfört angående utlåningsutvecklingen

kunde ifrågasättas, huruvida lagen borde erhålla fortsatt giltighet.

En återgång till bestämmelserna i 1911 års lag om bankrörelse skulle

emellertid medföra stora svårigheter och i varje fall nödvändiggöra en lång

övergångstid. Fullmäktige ville därför icke göra någon erinran mot en förlängning

av ifrågavarande lag.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i sitt utlåtande över bankofullmäktiges

skrivelse icke uttalat någon erinran mot vad bankofullmäktige anfört.

Bank- och fondinspektionen har i sitt förut angivna utlåtande hemställt

att giltighetstiden för 1946 års lag måtte förlängas, förslagsvis till och med

den 30 juni 1952, före vilken tidpunkt statsmakterna torde ha erhållit tillfälle

att taga ställning till det förslag till nya inlåningsbestämmelser som

1949 års banklagssakkunniga komme att framlägga. Såvitt inspektionen

kunde förstå hade man ur solvenssynpunkt icke någon som helst anledning

att återgå till de i lagen om bankrörelse meddelade inlåningsföreskrifterna.

Inspektionen kunde ej heller eljest finna något skäl härför. Bankofullmäktiges

antydan om att man av penningpolitiska motiv kunde ifrågasätta att

återuppliva banklagens inlåningsbestämmelser funne inspektionen böra avvisas

av flera grunder. I första hand borde sålunda erinras om att en

sådan åtgärd skulle få mycket ojämna verkningar, i det att somliga banker

icke alls skulle beröras därav, medan åter andra skulle hamna i allvarliga

svårigheter. Härtill komme att kassareservbestäminelserna utgjorde ett för

reglering av kreditvolymen speciellt tillskapat instrument, som numera

tagits i bruk och som kunde smidigt anpassas efter omständigheterna.

Departementschefen. Av förarbetena till lagen med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning framgår, att denna lagstiftning tillkommit

såsom ett provisorium i avvaktan på att definitivt förslag skulle framläggas

rörande bankernas inlåningsrätt. 1949 års banklagssakkunniga torde

emellertid icke komma att avlämna något dylikt förslag i sådan tid att ställ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 195.

ning till detsamma kan tagas före den 30 juni 1951, då giltighetstiden för

1946 års lag utlöper. Jag tillstyrker därför att lagen får fortsatt giltighet

för tiden till och med den 30 juni 1952.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över dessa författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

1 Bilagan, som — frånsett en redaktionell jämkning — är likalydande med det vid propositionen

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 april

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 30 mars 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9

mars 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1959 (nr 315) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1956 (nr 766) med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

expeditionschefen F. G. H. Öhman.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 195.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 april 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 2 april 1951

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 9 mars 1951 remitterade förslagen

till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1959 (nr 315) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1956 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Föredragande departementschefen hemställer att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

517306

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 a1 i texten