Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m

1951-04-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:196, Med förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

1

jSv 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa

bestämmelser till skydd för försvaret m. m.; given

Stockholms slott den 6 april 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940

(nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret in. in.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att i lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret in. in. skall införas en bestämmelse, enligt vilken

bevakningspersonal vid anläggning in. m. som avses i lagen äger befogenhet

att i vissa fall verkställa kroppsvisitation samt tillfälligt omhändertaga personer

och av dem medförda föremål. Närmare föreskrifter om utövande av

denna befogenhet skola meddelas av Kungl. Maj :t.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 196.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

Härigenom förordnas, att efter 6 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad

7 §, av den lydelse nedan angives samt att nuvarande 7 § i lagen

skall betecknas 8 §.

7 §•

Enligt de närmare bestämmelser Konungen utfärdar äger bevakningspersonal

vid anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som skyddas

enligt 1—3 §§ befogenhet att i den omfattning som kräves för fullgörande

av bevakningsuppgiften företaga kroppsvisitation å personer, som där

söka vinna tillträde eller uppehålla sig, samt undersöka föremål som de

medföra, så ock på platsen eller i dess närhet tillfälligt omhändertaga personer

och av dem medförda föremål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 196.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga

angående ändring i lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

m. m. samt anför därvid följande.

1940 års skyddslag.

I samband med den omarbetning av 8 kap. strafflagen in. m. som genomfördes

år 1940 tillkom även lagen den 17 maj 19W (nr 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. Denna lag ersatte lagen den 9 maj

1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av

betydelse för rikets försvar.

Huvudsyftet med 1940 års lag är att hindra tillträde för obehöriga till anläggningar

och områden som äro av vikt för försvaret eller folkförsörjningen.

I 1 § stadgas att Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande

militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning,

inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet

eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara

vid krigsmaktens företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana

anläggningar m. in. eller av sådana företag, övningar eller försök taga

fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar, eller att inom sådana

anläggningar in. in. inneha sprängämnen.

Förbud av detta slag kan, enligt 2 §, av Konungen eller enligt Konungens

bemyndigande av vederbörande länsstyrelse utfärdas i fråga om anläggning

in. in. som eljest är av betydelse för försvarsväsendet. När riket befinner sig i

krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden

kan i samma ordning utfärdas dylikt förbud även i fråga om anläggning

m. in. som är av betydelse för folkförsörjningen.

Vidare föreskrives i 3 § att Konungen vid krig eller krigsfara eller eljest

under utomordentliga av krig föranledda förhållanden kan avdela särskilda

säkerhetsområden, i fråga om vilka sådant förbud som avses i 2 § enligt

Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av veder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196,

börande militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses

krigsskådeplats. Under samma förhållanden kan Konungen även i andra fall

än i 1 och 2 §§ avses utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier

eller göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel

eller dylikt.

I 4 § stadgas straff (dagsböter eller fängelse) för överträdelse av förbud enligt

1—3 §§. Straff kan även ådömas där någon, ehuru förbud ej blivit meddelat,

genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift om sina personliga

förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning

m. m. eller tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök som avses

i lagen.

5 § upptar bestämmelser om sjömätning och lödning vid rikets kuster

m. m.

Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna

under förfarande som enligt lagen är förbjudet, jämte använda apparater

och materiel ävensom sprängämnen, som någon innehaft i strid mot förbud

som utfärdats enligt lagen, må enligt 6 §, oavsett om någon fälles till ansvar

för överträdelse av lagen, förklaras förverkade till kronan.

Slutligen stadgas i 7 § att böter som ådömas enligt lagen tillfalla kronan.

I kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 383) med tillämpningsföreskrifter till

1940 års lag, benämnd bevakningskungörelsen, har Kungl. Maj :t givit vissa

bemyndiganden att meddela förbud enligt lagen ävensom bestämmelser rörande

bevakningspersonals befogenheter i vissa hänseenden.

Bevakningspersonalen och dess nuvarande befogenheter.

Den personal, som har till uppgift att utföra bevakning vid anläggningar

in. m. vilka skyddas enligt 1940 års lag eller som eljest har att vid sådana

anläggningar in. in. ingripa mot misstänkta personer, kan i huvudsak uppdelas

i följande kategorier: 1) militär personal; 2) personal tillhörande

civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst; 3) järnvägarnas, kraftföretagens,

telegrafverkets och luftfartsverkets personal; 4) polismän och

ordningsvakter, som avdelats eller anställts för bevakningsuppgift; samt

5) personal vid andra verk än de under 3) nämnda ävensom vid enskilda

industrier och företag.

Beträffande befogenheterna för bevakningspersonal må till en början

erinras om rättegångsbalkens regler om särskilda tvångsmedel i samband

med upptäckt av eller utredning om brott (24—28 kap.). Av intresse i detta

sammanhang äro bestämmelserna om gripande, beslag samt kroppsvisitation

och kroppsbesiktning.

Vad först angår gripande innebär detta en förberedelse till häktning

eller anhållande. Häktning kan endast beslutas av rätten (24 kap. 4 §).

Häktning får ske, om någon på sannolika skäl misstänkes för brott varå

straffarbete kan följa och det skäligen kan befaras, att den misstänkte avviker

eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff eller genom

undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

5

det finnes anledning antaga att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Kan straffarbete ej följa på brottet men väl fängelse, får den misstänkte

häktas om han ej har stadigt hemvist inom riket och det skäligen kan befaras

att han avviker. Om å brottet icke kan följa lindrigare straff än straffarbete

i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart att anledning

därtill saknas. I fall då det kan antagas att den misstänkte kommer att

dömas endast till böter eller mistning av befattning å viss tid, får häktning

ej ske. (24 kap. 1 g.) Oberoende av brottets beskaffenhet kan häktning

ske om den misstänkte är okänd och undandrar sig att uppgiva namn och

hemvist eller anledning förekommer att hans uppgift därom är osann, likaså

om han saknar hemvist inom riket och det skäligen kan befaras att han

genom att begiva sig från riket undandrar sig lagföring eller straff

(24 kap. 2 §).

Provisoriskt berövande av friheten kan ske genom anhållande. Detta kan

i avbidan på rättens beslut äga rum om mot någon förekommer skäl till

häktning. Även om ej fulla skäl till häktning föreligga, kan den misstänkte

anhållas, om det finnes vara av synnerlig vikt att han i avbidan

på ytterligare utredning tages i förvar. Beslut om anhållande meddelas av

undersökningsledaren eller åklagaren. (24 kap. 5 §.)

Om det mot någon förekommer skäl till anhållande men beslut därom

icke kan utan fara avvaktas, äger polisman i avvaktan på sådant beslut

gripa den misstänkte. Dessutom föreligger rätt för envar att gripa den som

begått brott varå frihetsstraff kan följa och som träffas å bar gärning eller

flyende fot. Detsamma gäller den som är efterlyst för brott. (24 kap. 7 §.)

Föremål som skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om brott

eller vara någon genom brott avhänt eller på grund av brott förverkat,

kan tagas i beslag (27 kap. 1 §). Vissa inskränkningar gälla beträffande

beslag å skriftlig handling, brev, telegram, annan postförsändelse o. s. v.

(27 kap. 2 och 3 §§). Beslag beslutas i allmänhet av undersökningsledare

eller åklagare eller av rätten. Den som med laga rätt griper eller anhåller

misstänkt eller verkställer häktning, husrannsakan eller kroppsvisitation

får dock även lägga beslag på föremål som därvid påträffas (27 kap. 4 §).

Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling,

som tages i beslag, får i allmänhet icke närmare undersökas, ej heller brev

eller annan sluten handling öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren

eller åklagaren. Om den som verkställer beslaget ej äger närmare

undersöka handlingen skall den av honom förseglas (27 kap. 12 §).

Förekommer anledning att brott förövats, varå frihetsstraff kan följa,

kan kroppsvisitation företagas för eftersökande av föremål som

är underkastat beslag eller eljest till utrönande av omständighet som kan

äga betydelse för utredning om brottet. Å annan än den som skäligen kan

misstänkas för brottet får kroppsvisitation dock företagas endast om synnerlig

anledning förekommer att därigenom föremål som är underkastat beslag

skall anträffas eller annan utredning om brottet vinnas. (28 kap.

11 §.) Å den som skäligen kan misstänkas för brott varå frihetsstraff kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

följa må även kroppsbesiktning företagas (28 kap. 12 §). Enligt

processlagberedningens definition avses med kroppsvisitation undersökning

av någons kläder eller vad han eljest bär på sig, under det att kroppsbesiktning

innebär undersökning av kroppen. Åtgärden beslutas av undersökningsledaren,

åklagaren eller rätten; om fara är i dröjsmål kan åtgärden

dock beslutas av polisman. År kroppsvisitation eller kroppsbesiktning

av mera väsentlig omfattning skall den verkställas inomhus och i avskilt

rum. Verkställes den av annan än läkare, skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen

anmodat trovärdigt vittne närvara. Kroppsvisitation eller

kroppsbesiktning å kvinna må ej verkställas eller bevittnas av annan än

kvinna eller läkare. (28 kap. 13 §.)

Om någon som skall häktas, anhållas eller eljest gripas, försöker undkomma

den som skall verkställa åtgärden, får det våld brukas som med

hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller om

någon med våld eller hot sätter sig emot polisman eller någon för bevakning

eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman, som skall verkställa

tjänsteåtgärd. Bestämmelser härom finnas i 5 kap. 10 § strafflagen.

Om den som skall verkställa åtgärden därvid använder större våld än som

är medgivet, kan han efter omständigheterna få nedsatt straff eller i vissa

fall helt befrias från straff.

Närmare föreskrifter om utövande av den befogenhet att använda visst

mått av våld som sålunda tillkommer polisman och krigsman finnas i författningar

utfärdade i administrativ ordning.

Rörande de förut nämnda särskilda kategorierna bevakningspersonal vid

anläggningar in. in. som skyddas enligt 1940 års skyddslag må nämnas ytterligare

följande.

1) Militär personal. I den militära bevakningstjänsten ingår i viss

omfattning polispersonal. Den militära bevakningspersonalen är dock i allmänhet

ej utrustad med polismans skydd och befogenhet.

Vissa särskilda föreskrifter om bevakningen vid anläggningar m. m. som

skyddas enligt 1940 års lag ha meddelats i bevakningskungörelsen. Dessa bestämmelser

voro intill den 1 januari 1951 tillämpliga blott å militär bevakningspersonal.

3 och 4 §§ i bevakningskungörelsen innehålla följande bestämmelser

:

3 §. Officer och underofficer samt underbefäl, som fullgör underofficers

tjänst, så ock militär post, vakt, patrull eller annan för bevakning särskilt

utställd eller utsänd avdelning äger att inom anläggning, inrättning, fartyg,

luftfartyg eller område, som skyddas enligt förenämnda lag1 gripa och kvarhålla

den som misstänkes för spioneri eller sabotage eller överträder förbud,

som meddelats enligt denna kungörelse, ävensom taga i beslag föremål,

vilket innehaves av den som gripes och vilket skäligen kan antagas äga betydelse

för utredningen i saken. Samma rätt föreligger jämväl mot misstänkt

person, som är på flykt från anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller

område som här sägs. Civil person, som gripits, skall jämte i beslag tagna

föremål ofördröj ligen överlämnas till polismyndigheten i orten.

1 1940 års skyddslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

4 §. En var är skyldig att på anfordran av militär post, vakt, patrull eller

annan för bevakning särskilt utställd eller utsänd avdelning uppgiva namn

och hemvist. Undandrager sig någon att lämna sådan uppgift eller förekommer

skälig anledning, att uppgift, som han lämnat, är oriktig, må han tagas

i förvar till dess tillförlitlig upplysning i nämnda hänseenden vunnits. Civil

person, vilken tagits i förvar, skall ofördröj ligen överlämnas till polismyndigheten

i orten.

Enligt sagda bestämmelser äger sålunda militär bevakningspersonal viss

befogenhet att vid fullgörande av bevakningsuppdraget omhändertaga misstänkta

personer samt taga i beslag vissa föremål.

2) Personal tillhörande civilförsvarets ordning soch

bevakningstjänst. Enligt 3 § civilförsvarskungörelsen den 14

september 1944 (nr 646) — i lydelse enligt kungörelse den 3 juni 1949 (nr

379) — finnes inom civilförsvaret en särskild tjänstegren, benämnd ordnings-

och bevakningstjänst, för upprätthållande av ordning och för bevakning.

Vid fullgörande under civilförsvarsberedskap av tjänstgöring i civilförsvaret

åtnjuter personal inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst

polismans skydd och befogenhet (87 a §). Omfattningen av den bevakning

av anläggningar och byggnader som ankommer på det allmänna

civilförsvaret bestämmes av överbefälhavaren efter förslag av civilförsvarsstyrelsen

och efter samråd med vederbörande ämbetsverk (2 § 2 mom.). Den

för bevakningsuppgifterna uttagna civilförsvarspersonalen utgöres för närvarande

av dels värnpliktiga, dels personer som icke längre äro värnpliktiga.

En stor del av denna bevakningspersonal har tidigare tillhört den s. k. landstormspolisen.

Enligt 5 § bevakningskungörelsen — vilken paragraf tillkommit genom

kungörelse den 1 december 1950 (nr 618) — skall personal inom civilförsvarets

ordnings- och bevakningstjänst vid fullgörande under civilförsvarsberedskap

av bevakningsuppgift, som ankommer på civilförsvaret äga samma

befogenheter som tillkomma militär personal enligt 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen.

3) Järnvägarnas, kraftföretagens, telegrafverkets

och luftfartsverkets personal. Särskilda kungörelser ha utfärdats

om civilförsvaret vid järnvägarna (den 30 juni 1948, nr 561), vid

statens vattenfallsverk och vissa icke statliga kraftföretag (s. d., nr 562),

vid telegrafverket (s. d., nr 563) samt vid luftfartsverket (den 14 januari

1949, nr 29). Civilförsvaret vid dessa verk utgör s. k. särskilt verkskydd

som skall samordnas med driften av verket i övrigt. Vad angår skyddet

mot spioneri och sabotage ingår detta i järnvägsverkskyddet i en särskild

verksamhetsgren benämnd markskydd. Vid de övriga tre verken finnas

särskilda tjänstegrenar avseende ordnings- och bevakningstjänst. Bevakningsuppgifter

tillkomma emellertid verkspersonalen även i den mån den

ej tillhör civilförvaret vid verket. Verkspersonalen skall sålunda gripa och

skyndsamt till närmaste polisman överlämna den som beträffande anläggning

m. in. gör sig skyldig till spioneri, sabotage eller försök eller förbe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

redelse därtill. Den som bryter mot förbud att taga fotografier o. dyl. eller

trots tillsägelse av personalen ej upphör därmed eller på grund av sitt förhållande

skäligen kan misstänkas att ha för avsikt att begå spioneri eller

sabotage må av personalen avlägsnas från anläggningen eller området samt,

om det finnes erforderligt, tillfälligt ställas under särskild uppsikt eller

omhändertagas. Har personalen vidtagit sådan åtgärd, skall anmälan därom

omedelbart göras hos närmaste polisman. Verkspersonalen åtnjuter vid

fullgörande av denna verksamhet polismans skydd och befogenhet (se de

särskilda kungörelserna resp. 21 § 4 och 5 mom., 21 § 4 och 5 inom., 24 §

4 och 5 mom. och 21 § 4 och 5 mom.).

4) Polismän och ordningsvakter, som avdelats eller

anställts för bevakning suppgift. Enligt 18 § lagen om

polisväsendet i riket kan polisbevakning på statens bekostnad ombesörjas i

särskild ordning samt dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid

t. ex. visst företag. Närmare föreskrifter om dylik på enskild bekostnad

anordnad polisbevakning (ordningsvakt) ha meddelats i 46 § polisreglementet

den 4 juni 1948.

5) Personal vid andra verk än de under 3) nämnda

ävensom vid enskilda industrier och företag. Beträffande

denna grupp ha några särskilda bestämmelser icke utfärdats. I den

mån personalen icke tillhör någon av de förut omförmälda kategorierna

har den alltså inga särskilda befogenheter i fråga om tvångsåtgärder utöver

dem som tillkomma varje medborgare.

Framställning av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.

I skrivelse den 1 juli 1950 ha överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen

hemställt om vissa ändringar i 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen in. in. I

skrivelsen framhålles, att sedan dessa bestämmelser utfärdats vissa förhållanden

inträtt som syntes påfordra ändring av bestämmelserna. Sålunda

borde de utvidgas att omfatta — förutom militär personal — även andra

personalkategorier med uppgift att utföra bevakning samt dessutom göras

tillämpliga på driftspersonal och liknande personal, till vars åligganden det

hörde att ingripa mot misstänkta personer.

Därutöver ha i skrivelsen påkallats vissa ändringar rörande bevakningspersonalens

befogenheter. Det framhålles att personalens åtgärder i fråga om

gripande och kvarhållande av misstänkta samt beslagtagande av föremål

icke borde betraktas såsom processuella tvångsmedel underkastade rättegångsbalkens

regler. Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att utbyta uttrycken

gripa, kvarhålla och beslag mot andra. Vidare borde det uttryckligen

angivas att bevakningspersonalen hade rätt att eftersöka föremål som

finge omhändertagas (beslagtagas). I det sistnämnda hänseendet anföres

närmare i skrivelsen:

Med hänsyn till de vitala intressen, som skola skyddas, synes det icke

vara orimligt att införa skyldighet för envar som önskar vinna tillträde till

skyddad anläggning att underkasta sig visitation av sig själv samt av för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

don och gods in. m. som han medför. Genom att införa en sådan skyldighet

—• vid sidan av den redan stadgade skyldigheten att uppge namn och hem*

vist —- torde visitationen icke behöva framstå som ett processuellt tvångsmedel.

Reglerna i rättegångsbalken för kroppsvisitation och husrannsakan

äro icke heller tjänliga för att reglera bevakningspersonalens åtgärder i

förevarande hänseende. I praktiken har det redan visat sig att en effektiv

bevakning icke kan utföras utan att möjlighet finnes att företa visitation

av inpasserande. Sålunda torde under sistförflutna beredskaptid visitationer

som här avses icke ha varit ovanliga och de torde även för närvarande

förekomma vid skilda tillfällen. Befogenhet härtill torde man ansett sig ha

med hänsyn till ändamålet med bevakningen. Någon enstaka gång, då åtgärden

företagits av polisman, torde bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken

ha legat till grund därför. Militär bevakningspersonal, som i regel

icke haft polismans befogenheter, har dock icke kunnat åberopa sig på

rättegångsbalkens regler. Frågan synes därför böra regleras för att undanröja

varje tvekan om bevakningspersonalens befogenheter i detta hänseende.

Här må dock framhållas, att ett mera allmänt visiterande av. åtminstone

kända inpasserande icke skall behöva ifrågakomma. Tillämpningen

av kungörelsens bestämmelser kunna närmare regleras instruktionsmässigt.

I detta sammanhang må anmälas, att det för närvarande pågår

arbete inom förvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen med att åstadkomma

en allmän instruktion för all bevakningspersonal, avsedd att utfärdas av

chefen för försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen gemensamt.

I skrivelsen framföras även vissa andra ändringsförslag beträffande bevakningsbestämmelserna,

huvudsakligen av formell natur.

Yttranden över framställningen.

Över framställningen ha efter remiss yttranden avgivits av telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län samt statspolisintendenten.

Järnvägsstyrelsens yttrande har avgivits efter samråd med svenska

järnvägsföreningen. överståthållarämbetet har bifogat yttranden av civilförsvarschefen

i Stockholms civilförsvarsområde samt polismästaren i Stockholm.

Vid de av länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus

län avgivna utlåtandena ha fogats yttrande av vederbörande landsfogde.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har överlämnat yttranden av landsfogden,

poliskammaren i Malmö samt civilförsvarscheferna i Landskrona och Ystads

civilförsvarsområden. Slutligen bär länsstyrelsen i Norrbottens län överlämnat

yttranden av landsfogden samt civilförsvarscheferna i Luleå och Bodens

civilförsvarsområden.

Framställningen har i yttrandena antingen lämnats utan erinran eller

blivit i princip tillstyrkt. Det har sålunda vitsordats att behov föreligger att

utsträcka bevakningskungörelsens bestämmelser till att avse även civil bevakningspersonal

samt att vidga befogenheterna för personalen.

Beträffande kretsen av ingreppsberättigade personer bar en väsentlig utvidgning

förordats av vattenfallsstyrelsen, som ansett att man borde försöka

få till stånd en mera allmän medverkan från medborgarnas sida till ingri
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

pande vid spioneri- och sabotageaktioner, t. ex. från personer som bo i närheten

av eller tillfälligt passera förbi en skyddad anläggning. Den som ingrepe

i fall då skälig misstanke kunde uppstå om att brott mot rikets säkerhet

vore omedelbart förestående eller fullbordat borde likställas med den

som åtnjöte polismans skydd och befogenhet och kunna påräkna ersättning

för kropps- eller andra skador som uppkomme i samband med ingreppet.

Eu mera restriktiv hållning till det i framställningen gjorda förslaget om

utvidgning av kretsen av ingreppsbcrättigade personer har däremot intagits

av överståthållarämbetet, som funnit det tveksamt om en utvidgning borde

ske till andra personalkategorier än dem som åtnjuta polismans skydd och

befogenhet. Den personal som härutöver skulle kunna ifrågakomma utgjordes

av sådana anställda vakter, som ej innehade förordnande såsom ordningsvakt,

samt driftspersonal vid andra företag än kommunikationsverken

och kraftförelagen. I allmänhet hade denna personal enligt ämbetets mening

icke sådana arbetsuppifter eller sådan utbildning att det kunde anses

nödvändigt eller lämpligt att tillerkänna den de vidsträckta befogenheter

varom här vore fråga. Ämbetet har i sitt yttrande påpekat att full likställighet

ändock ej kunde uppnås med hänsyn till att bestämmelserna i 5 kap.

10 § strafflagen om rätt att i vissa fall bruka våld endast avsåge krigsman

och polisman. Även statspolisintendenten har ifrågasatt lämpligheten av att

bevakningskungörelsens bestämmelser utsträckas till att gälla hos enskilda

industrier och företag anställd personal, som ej tilldelats polismans skydd

och befogenhet. Såsom förutsättning därför borde gälla dels att vederbörande

av myndighet underkastats en personlig lämplighetsprövning i någon form

och dels att möjlighet funnes att i disciplinär eller straffprocessuell ordning

utkräva ett ansvar för tjänsteutövningen.

I några yttranden ha även upptagits särskilda spörsmål rörande omfattningen

av bcvakningspersonalens befogenheter. Bl. a. må anmärkas att

överståthållarämbetet understrukit, att det borde klart framgå att visitation

kunde tillgripas även mot sådana personer som icke misstänkas för

spioneri eller sabotage eller överträtt meddelade förbud. Visitation skulle

nämligen framstå som mindre kränkande för den enskilde om den på detta

sätt ej vore beroende av misstanke om brott. Landsfogden i Göteborgs och

Bohus lån har uttalat, att rätten att eftersöka och omhändertaga föremål

borde till förekommande av missförstånd uttryckligen begränsas till att avse

allenast föremål inom den skyddade anläggningen eller i dess omedelbara

närhet. Civilförsvarschefen i Ystads civilförsvarsområde har ställt sig tveksam

till den i framställningen uttalade uppfattningen att ifrågakommande

åtgärder ej skulle betraktas såsom processuella tvångsmedel. Genom något

tillägg till bevakningskungörelsen borde enligt hans mening rättegångsbalkens

regler lätt kunna anpassas till här ifrågavarande ändamål.

Den remitterade framställningen har tills vidare icke föranlett annan

Kungl. Maj :ts åtgärd än att — på sätt redan förut nämnts — enligt kungörelse

den 1 december 1950 (nr 618) till bevakningskungörelsen fogats en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ny 5 §, som ger personalen inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst

under civilförsvarsberedskap samma befogenheter som tillkomma militär

personal enligt 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen.

Departementschefen.

Det är uppenbarligen av vikt att bevakningen av sådana anläggningar

m. in., som med hänsyn till försvaret och folkförsörjningen åtnjuta skydd

enligt 1940 års skyddslag, göres så effektiv som möjligt. Härför erfordras,

bland annat, att bevakningspersonalen utrustas med befogenheter, som göra

det möjligt för den att väl utföra sin viktiga uppgift. I denna del torde de nuvarande

bestämmelserna, som i huvudsak innefattas i 1940 års bevakningskungörelse,

ej vara fullt tillfredsställande.

I den förut omförmälda framställningen av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen

har särskilt framhållits önskvärdheten av att bevakningspersonalen

erhåller rätt att eftersöka föremål som kunna giva upplysning

om planerat spionage o. d. Detta förutsätter införande av skyldighet för

envar som önskar vinna tillträde till skyddad anläggning m. m. eller som

uppehåller sig där att underkasta sig kroppsvisitation och undersökning av

fordon och annat som han medför. En så vidsträckt visitationsrätt för bevakningspersonalen

innebär ett betydande intrång i medborgarnas personliga

integritet. Å andra sidan ter det sig svårt att verkligen upprätthålla det

skydd som 1940 års lag avser att bereda vissa anläggningar m. in., om visitering

tillåtes endast i den begränsade utsträckning som rättegångsbalken

medger. Sålunda lärer ett förbud att inom visst område inneha sprängämnen

kunna bli tämligen illusoriskt, därest det ej förenas med skyldighet för inpasserande

att underkasta sig visitering. önskemålet om en utsträckning av

bevakningspersonalens befogenheter till att omfatta visitationsrätt synes

därför ej kunna tillbakavisas.

Eftersom det förefaller tveksamt huruvida Kungl. Maj :t äger i administrativ

ordning utfärda föreskrifter i detta hänseende, synes frågan böra regleras

i lag, lämpligen genom en komplettering av 1940 års skyddslag. I nämnda

lag torde sålunda böra införas stadgande om att bevakningspersonal äger

befogenhet att företaga kroppsvisitation å personer som söka vinna tillträde

till eller uppehålla sig i skyddad anläggning m. m. samt undersöka föremål

som de medföra. Kroppsbesiktning torde däremot böra få ske endast under

de förutsättningar rättegångsbalken anger. Några särskilda regler om

kroppsbesiktning erfordras därför icke.

Tydligt är att befogenheten att visitera icke bör vara oinskränkt. Vidare

bör sättet för utförande av kroppsvisitation regleras till skydd mot onödigt

kränkande ingrepp i den personliga integriteten. Då det är nödvändigt att

åtgärderna i fråga anpassas efter rådande läge och graden av den vaksamhet

som är påkallad, synes det dock böra överlåtas åt Kungl. Maj :t att, i

form av komplettering av bevakningskungörelsen, utfärda de närmare bestämmelser

som äro erforderliga. I själva lagtexten torde under sådana förhållanden

behöva angivas allenast att visitationsbefogenhet föreligger i den

omfattning som kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

Några föreskrifter om vilka åtgärder bevakningspersonalen har att vidtaga

mot den som vägrar att underkasta sig visitering torde ej heller lämpligen

kunna upptagas i lagtexten. I regel torde visitering påkallas i samband

med inpassering, och den som då vägrar att underkasta sig åtgärden lär i

allmänhet höra avvisas. Även denna fråga kan närmare regleras i bevakningskungörelsen.

I den remitterade framställningen har även berörts frågan om rätt för bevakningspersonal

att gripa och kvarhålla misstänkta personer samt lägga beslag

på misstänkta föremål. Härom firmas redan bestämmelser i bevakningskungörelsen.

Det har emellertid påpekats i framställningen att bevakningspersonalens

åtgärder av här ifrågavarande slag icke borde betraktas såsom

processuella tvångsmedel underkastade rättegångsbalkens regler och att på

grund härav en annan terminologi än rättegångsbalkens vore motiverad.

Det synes riktigt att bevakningskungörelsens bestämmelser om tillfälligt

omhändertagande icke i första hand ha processuell karaktär utan ha ett

mera utpräglat skyddssyfte. Till utmärkande härav torde avfattningen av

dessa bestämmelser böra något jämkas. Även i fråga om rätt till tillfälligt

omhändertagande kan det emellertid råda tvekan om hur långt Kungl. Maj :ts

administrativa lagstiftningsbefogenhet sträcker sig. Till förebyggande av

sådan tvekan och för vinnande av anknytning till den bestämmelse om visitering

som föreslagits skola införas i 1940 års skyddslag torde i nämnda

lag böra upptagas även bestämmelse om befogenhet för bevakningspersonal

att, i den omfattning som kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften och

enligt de närmare bestämmelser som utfärdas av Konungen, tillfälligt omhändertaga

personer eller föremål. Befogenheten bör med hänsyn till angelägenheten

av en effektiv bevakning avse såväl den som vistas inom skyddad anläggning

som den som uppehåller sig i dess närhet.

Den av vattenfallsstyrelsen i dess yttrande över överbefälhavarens och civilförsvarsstyrelsens

framställning väckta frågan om utvidgning av de befogenheter

att ingripa mot misstänkta som tillkomma envar torde ej böra upptagas

till behandling i detta sammanhang.

Som framgår av redogörelsen för yttrandena ha överståthållarämbetet och

statspolisintendenten ifrågasatt att begränsa befogenheterna till — förutom

militär personal — sådan personal som åtnjuter polismans skydd och befogenhet.

Uteslutna skulle därigenom bli vakter som ej erhållit förordnande

som ordningsvakter enligt 18 § polislagen och 46 § polisreglementet samt

personal med bevakningsuppgifter vid andra företag med verkskydd än kommunikationsverken

och kraftföretagen. Mot att giva också denna personal

de föreslagna befogenheterna att ingripa kan tydligen anföras bland annat

att den ej alltid blivit underkastad någon personlig lämplighetsprövning och

att det därför kunde vara förenat med vissa risker att anförtro densamma

så vidsträckta befogenheter som förslaget innebär. Om 1940 års skyddslag

och i anslutning därtill utfärdade förbud in. in. skola kunna fylla sitt syfte

synes det emellertid oundgängligt att befogenheterna att ingripa givas åt all

den personal som har att fullgöra bevakningsuppgifter enligt lagen. De bris
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

ter i personalens utbildning som obestridligen kunna föreligga på ett och

annat håll torde väsentligen kunna avhjälpas genom de instruktioner för

bevakningstjänsten som man kan vänta komma att utfärdas. Jag anser därför

att de föreslagna befogenheterna skola tillkomma all bevakningspersonal

vid anläggning m. m. som skyddas enligt 1940 års lag.

Bestämmelser om visitering och tillfälligt omhändertagande torde i enlighet

med det anförda kunna införas såsom 7 § i skyddslagen, i samband varmed

nuvarande 7 § erhåller beteckningen 8 §.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1951.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358)

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över detta lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

'' Bilagan, vilken är av samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 april

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 3 april 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 16 mars 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358)

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn P. G. Bergsten.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 april 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet och t. f.

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 4 april 1951 avgivna

utlåtande över det till lagrådet den 16 mars 1951 remitterade förslaget

till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 a1 i texten