Angående godkännande av mellan Sverige och Ungern träffad uppgörelse rörande ersättning för svenska privata ekonomiska intressen
1951-04-13 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:208, Angående godkännande av mellan Sverige och Ungern träffad uppgörelse rörande ersättning för svenska privata ekonomiska intressen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
1
Nr 20S.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av mellan Sverige och Ungern träffad uppgörelse rörande
ersättning för svenska privata ekonomiska intressen;
given Stockholms slott den 13 april 1951.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 20S.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
Bilaga A.
(Översättning.)
Abkommen
zwischen dem Königreieh Schweden
und der Ungarischen Volksrepublik betrcffend
die Abgeltung der schwedischen
Interessen in Ungarn.
Die Regierung des Königreichs
Schweden und die Regierung der
Ungarischen Volksrepublik haben,
vom Wunsche geleitet, endgiiltig
alle zwischen den beiden Ländern
noch schwebenden wirtschaftlichen
Fragen der Vergangenheit zu regeln
— auch mit Rucksicht auf den Briefwechsel
vom 26. Juli 1946 betreffend
die Anerkennung schwedischer Forderungen
gegeniiber ungarischen
Schuldnern —, folgendes vereinbart:
Artikel 1.
Die Ungarische Regierung leistet
der Schwedischen Regierung
1. als Globalentschädigung fiir
alle schwedischen Vermögenswer
te,
Rechte und Interessen, die durch
eine ungarische Verstaatlichung oder
durch eine andere Massnahme, die
mit den strukturellen Wandlungen
der ungarischen Volkswirtschaft in
Verbindung steht, betroffen worden
sind;
alle Forderungen, welche einem
schwedischen Gläubiger gegen einen
Schuldner zustehen, der in Ungarn
verstaatlicht wurde oder dessen Vermögen
von Massnahmen, die mit den
strukturellen Wandlungen der ungarischen
Volkswirtschaft in Verbindung
stehen, betroffen worden ist, mit
Ausnahme der aus Warenlieferungen
entstandenen Forderungen, des weiteren
2.
als Globalabfindung bestimmt
Överenskommelse
mellan Konungariket Sverige och
Ungerska Folkrepubliken beträffande
ersättning för de svenska intressena
i Ungern.
Konungariket Sveriges och Ungerska
Folkrepublikens regeringar ha
med önskan att slutgiltigt reglera alla
mellan de båda länderna ännu oavgjorda
ekonomiska frågor från äldre
tid — varvid hänsyn även tagits till
skriftväxlingen den 26 juli 1946 beträffande
erkännande av svenska
fordringar hos ungerska gäldenärer
—- överenskommit följande:
Artikel l.
Ungerska regeringen erlägger till
svenska regeringen
1. såsom globalskadeersättning för
alla svenska förmögenhetsvärden, rättigheter
och intressen, vilka drabbats
av förstatligande i Ungern eller någon
annan åtgärd, som sammanhänger
med de strukturella förändringarna
i det ungerska folkhushållet;
alla fordringar, som tillkomma någon
svensk borgenär gentemot en
gäldenär, som förstatligats i Ungern
eller vars förmögenhet drabbats av
åtgärder, som sammanhänga med
de strukturella förändringarna i det
ungerska folkhushållet, med undantag
för fordringar till följd av varuleveranser;
vidare
2. såsom globalgottgörelse att användas
-
Kungl. j\Iaj:ts p*oposition nr 208.
3
a) zum Riickkauf aller in Wertpapieren
verkörperten ungarischen
Schuldverpflichtungen, die in schwedischem
Eigentum stehen und
b) zur endgiiltigen Abgeltung aller
in Wertpapieren nicht verkörperten,
schwedischen Gläubigern gegeniiber
bestehenden ungarischen Schulden finanziellen
Charakters
die in den, integrierende Bestandteile
des Abkommen.s bildenden Protokollen
Nr. 1, 2 und 3 vorgesehenen
Zahlungen.
Artikel 2.
Als schwedische Vermögenswerte,
Rechte, Interessen und Forderungen
im Sinne von Artikel 1 werden Vermögenswerte,
Rechte, Interessen und
Forderungen betrachtet, die naturlichen
Personen schwedischer Staatsangehörigkeit
und juristischen Personen
oder Handelsgesellschaften mit
Sitz in Schweden oder mit uberwiegend
schwedischem Interesse gehören.
Artikel 3.
Die Schwedische Regierung verpflichtet
sich vom Tage der Unterzeichnung
dieses Abkommens an, und
solange die Ungarische Regierung
ihren aus demselben herriihrenden
Verpflichtungen nachkommt, die Anspriiche,
welche durch dieses Abkommen
geregelt worden sind, nicht zu
unterstiitzen.
Die Schwedische Regierung garantiert,
dass nach voller Bezahlung der
Globalentschädigung bezw. Globalabfindung
laut Artikel 1 weder die
Ungarische Regierung, noch andere
ungarische natiirliche oder juristische
Personen und Handelsgesellschaften
eine weitcre Zahlung, unter welchem
Rechtstitel es auch sei, fur die in Artikel
1, Ziffer 1 und 2 angegebenen
Anspriiche zu leisten habcn.
Falls während der Daucr des Abkommens
eventuelle Anspriiche, för
welche laut Absatz 2 dieses Artikels
die Garantie der Schwedischen Regierung
Giiltigkeit hat, dennoch rechtskräftig
durchgesetzt werden sollten,
a) för återköp av alla i värdepapper
föreliggande ungerska skuldförbindelser
i svensk ägo och
b) som slutlig likvid för alla ungerska
skulder av finansiell art, vilka
tillkomma svenska borgenärer och
som föreligga i annan form än som
värdepapper,
de betalningar, vilka äro fastställda
i protokoll 1, 2 och 3, som utgöra
integrerande beståndsdelar av denna
överenskommelse.
Artikel 2.
Såsom svenska förmögenhetsvärden,
rättigheter, intressen och fordringar
enligt artikel 1 anses förmögenhetsvärden,
rättigheter, intressen
och fordringar, vilka tillhöra fysiska
personer med svenskt medborgarskap
och juridiska personer eller handelsbolag
med säte i Sverige eller med
övervägande svenskt intresse.
Artikel 3.
Svenska regeringen förbinder sig
att, från och med dagen för undertecknandet
av denna överenskommelse
och så länge ungerska regeringen
iakttager sina därav härflytande
förpliktelser, icke understödja
de anspråk, vilka reglerats genom
denna överenskommelse.
Svenska regeringen garanterar, att
sedan globalskadeersättningen respektive
globalgottgörelsen enligt artikel
1 till fullo betalats, varken ungerska
regeringen eller andra ungerska
fysiska eller juridiska personer och
handelsbolag på vilken rättsgrund det
vara må skola hava att erlägga någon
ytterligare betalning för de i artikel 1,
mom. 1 och 2, angivna anspråken.
Om under överenskommelsens giltighetstid
eventuella anspråk, för vilka
enligt andra stycket av denna artikel
svenska regeringens garanti gäller,
likväl skulle bliva med rättslig
verkan genomförda iir ungerska rege
-
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 208.
so ist die Ungarische Regierung berechtigt
die fur Ungarn daraus entstandenen
Schäden zu Lasten der
laut Protokollen Nr. 1, 2 und 3 zu
zahlenden entsprechenden letzten
Zahlungsraten der Schwedischen Regierung
gegenuber zu verrechnen.
Vom Tage der Unterzeichnung dieses
Abkommens an betrachtet die
Ungarische Regierung alle vor der
Unterzeichnung des Abkommen aus
öffentlichem Recht entstandenen
Anspriiche, die auf den in Artikel 1
erwähnten schwedischen Vermögenswerten,
Rechten, Interessen und
Forderungen lasten und fur welche
schwedische Interessenten, die auf
Grund des vorliegenden Abkommens
entschädigt worden sind, häften, als
endgultig geregelt.
Gegen Bezahlung der vorgesehenen
Globalentschädigung und Globalabfindung
wird die Schwedische Regierung
der Ungarischen Regierung alle
noch in schwedischen Händen befindlichen
Beweisdokumente, Titel
und Wertpapiere gemäss Vereinbarung
laut Protokollen Nr. 1, 2 und
3 iibergeben, die sich auf die in Artikel
1, Ziffer 1 und 2 aufgezählten
schwedischen Vermögenswerte, Rechte,
Interessen und Forderungen beziehen.
Artikel A.
Die Verpflichfungen der ehemaligen
schwedischen Eigentiimer von Unternehmen
oder Grundstiicken in
Ungarn, die in Ungarn verstaatlicht
oder durch eine beschränkende Massnahme
ähnlicher Art betroffen wurden,
werden mit dem Tage der Unterzeichnung
dieses Abkommens —
insofern diese auf den erwähnten
Unternehmen oder Grundstiicken lasten
und in den Geschäftsbuchern oder
Grundbiichern eingetragen sind —
suspendiert und nach voller Bezahlung
der in Artikel 1 bestimmten Globalentschädigung
werden die Eigentiimcr
von den erwähnten Verpflichtungen
endgiiltig befreit. Dies be
-
ringen berättigad att gentemot svenska
regeringen avräkna de därigenom
för Ungern uppkomna skadorna från
de sista betalningsraterna som enligt
protokollen 1, 2 och 3 skola erläggas.
Från och med dagen för undertecknandet
av denna överenskommelse
betraktar ungerska regeringen såsom
slutgiltigt reglerade alla före överenskommelsens
undertecknande på offentlig
rätt grundade anspråk, som
belasta de i artikel 1 omnämnda svenska
förmögenhetsvärdena, rättigheterna,
intressena och fordringarna,
och för vilka svenska intressenter
häfta, vilka gottgjorts på grund av
förevarande överenskommelse.
Mot betalning av den stadgade globalskadeersättningen
och globalgottgörelsen,
skall svenska regeringen enligt
överenskommelse jämlikt protokollen
1, 2 och 3 till ungerska regeringen
överlämna alla urkunder, fordringsbevis
och värdepapper ännu i
svensk ägo, vilka hänföra sig till de i
artikel 1, mom. 1 och 2, uppräknade
svenska förmögenhetsvärdena, rättigheterna,
intressena och fordringarna.
Artikel 4.
De förpliktelser, som åvilat tidigare
svenska ägare av företag eller
fastigheter i Ungern, vilka förstatligats
i Ungern eller som drabbats av
någon inskränkande åtgärd av liknande
slag, suspenderas — såvitt de
belasta de nämnda företagen eller fastigheterna
och äro införda i handelsböckerna
eller fastighetsböckerna —
från och med dagen för undertecknandet
av denna överenskommelse.
Sedan hela den i artikel 1 fastställda
globalskadeersättningen betalats, befrias
ägarna slutgiltigt från nämnda
förpliktelser. Detta gäller även i tilllämpliga
delar för panträtter, som belasta
dylika företag och fastigheter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
5
zieht sich sinngemäss auch auf an
solchen Unternehmen oder Grundstiicken
bestehende Pfandrechte.
Artikel 5.
Die Globalentschädigung bezw.
Globalabfindung gemäss Artikel 1,
Ziffer 1 und 2 wird entsprechend
dem von der Schwedischen Regierung
aufzustellenden Verteilungsplan verteilt,
ohne dass dureh die Art und
Weise der Verteilung gegenuber den
schwedischen Interessenten irgendeine
Haftung der Ungarischen Volksrepublik
begrundet wiirde.
Artikel 6.
Die Bezahlung '' der in Artikel 1
vorgesehenen Globalentschädigung
bezw. Globalabfindung erfolgt im
Wege von Abzweigungen aus den Exporterlösen
(Nebenkosten inbegriffen)
der ungarischen Ausfuhr nach
Schweden.
Die Modalitäten för die Zahlungen
werden in den beigelegten Protokollen
iiber
1. die Abgeltung der schwedischen
Forderungen finanziellen Charakters,
2. die Entschädigung för die Vermögenswerte,
Rechte, Interessen und
Forderungen der Svenska Tändsticks
Aktiebolaget,
3. die Entschädigung för die unter
1 und 2 niclit aufgeföhrten schwedischen
Vermögenswerte, Rechte, Interessen
und Forderungen festgelegt.
Diese Protokolle enthalten die näheren
Bestimmungen iiber die Zahlungstermine,
die an den Zahlungsterminen
fälligen Zahlungsraten, sowie
die Prozentsätze, nach welchen
die Abzweigungen aus den Exporterlösen
zur Sicherstellung der vorgesehenen
Zahlungen erfolgen.
Insoweit in den beigelegten Protokollen
Zahlungen dureh Abzweigungen
vorgesehen sind, erfolgen
diese in jedem Jalire nur bis zur Höhc
der zur Zahlung fälligen Ratcn. För
diese Zahlungen wird jedoch eine
während der Daucr des Abkommens
fortlaufende Evidenz öber diejenigen
Artikel 5.
Globalskadeersättningen respektive
global gottgörelsen enligt artikel 1,
mom. 1 och 2, fördelas efter en plan,
som upprättas av svenska regeringen,
utan att genom sättet för fördelningens
verkställande något som helst ansvar
kan göras gällande för Ungerska
Folkrepubliken gentemot de svenska
intressenterna.
Artikel 6.
Betalningen av den i artikel 1 förutsedda
globalskadeersättningen resp.
globalgottgörelsen gäldas genom avsättningar
från likviderna (bikostnader
inbegripna) för ungersk export
till Sverige.
Betalningsmodaliteterna fastställas
i bilagda protokoll rörande
1. ersättning för de svenska fordringarna
av finansiell art,
2. skadeersättning för Svenska
Tändsticks Aktiebolagets förmögenhetsvärden,
rättigheter, intressen och
fordringar,
3. skadeersättning för i 1 och 2 icke
angivna svenska förmögenhetsvärden,
rättigheter, intressen och fordringar.
Dessa protokoll innehålla de närmare
bestämmelserna angående betalningsterminerna,
de vid betalningsterminerna
förfallande raterna
ävensom de procentsatser, enligt vilka
avsättningarna från exportlikviderna
skola verkställas för de fastställda
betalningarnas säkerställande.
I den mån betalningar genom avsättningar
äro fastställda i de bilagda
protokollen, verkställas dessa under
varje år endast intill det belopp,
som motsvarar förfallande bctalningsrater.
Eu under avtalstiden
fortlöpande bokföring skall dock föras
rörande de belopp, som skulle ha
6
Kungl. Maj:ts proposition in- 20S.
Summen gefuhrt, wclchc sicli bei
Fortfuhrung der Abzweigungen ergeben
wurden. Falls in einem oder
mehrcrcn Jahren dic Abzweigungen
zur Leistung der vorgesehenen Zahlungen
nicht genugen, d. h. Defizite
gegenuber dem Zahlungsplan entstehen
sollten, ist die Ungarische Regierung
bereit, die laut der erwähnten
Evidenz erreichten uberschiisse, bis
zur Höhe der Defizite, fur die Ergänzung
der aus den Abzweigungen resultierenden
Summen aus eigenen
Mitteln zuzuschiessen.
Der in diesem Abkoinmen festgelegte
Zahlungsplan ist tatsächlich
von einem entsprechenden ungarischen
Export nach Schweden bedingt.
Die Schwedische und Ungarische Regierungen
sind bereit, unter Beachtung
des fur den Warenaustausch
vorgesehenen Gleichgewichts, sowie
unter Beriicksichtigung der jeweiligen
Versorgungslage Schwedens und
Ungarns, die Ein- und Ausfuhr ungarischer
Waren von und nach Sclrweden
bezw. schwedischer Waren von
und nach Ungarn mindestens in solcher
Höhe zuzulassen, welche es ermöglicht
zu den vereinbarten Abzweigungssätzen
die Zahlungen zu
leisten, sowie das Gleichgewicht des
Zahlungsverkehrs unter Beriicksichtigung
der Zahlungen, die nicht mit
dem Warenaustausch zusammenhängen,
zu sichern.
In dem Falle, dass der jährliche
Export Ungarns sich so gestalten sollte,
dass die Abzweigungen fur die
Bezahlung der Jahresraten nicht genugen,
soll auf Verlangen einer der
vertragsschliessenden Parteien binnen
einem Monate eine gemischte Kommission
zusannnentreten, um uber
eine entsprechende Abhilfe zu beraten
und ihren Regierungen zweckmässige
Massnahmen handelspolitischer
Natur zu unterbreiten.
Falls in drei Jahresperioden während
der Dauer des Abkommens die
Abzweigungen zur vollen Begleichung
der fälligen Zahlungsraten ungenugend
sein sollten und auch die Uber
-
erhållils i händelse avsättningarna
fortsatt. Ungerska regeringen är beredd
att av egna medel tillskjuta motsvarande
belopp för utökning av de
genom avsättningarna erhållna medlen
i händelse avsättningarna under
ett eller flera år icke skulle förslå till
de fastställda betalningarnas fullgörande,
d. v. s. om en brist skulle uppstå
i förhållande till betalningsplanen,
till dess bristen utjämnats.
Den i denna överenskommelse fastställda
betalningsplanen är de facto
betingad av en däremot svarande
ungersk export till Sverige. Svenska
och ungerska regeringarna äro beredda
att under beaktande av den för
varuutbytet förutsedda jämvikten
och med hänsynstagande till det rådande
försörjningsläget i Sverige och
Ungern medgiva import från Ungern
resp. export till Sverige av ungerska
varor ävensom export från Sverige
resp. import till Ungern av svenska
varor minst i sådan utsträckning att
med de överenskomna procentsatserna
betalningarnas verkställande möjliggöres
och jämvikten i betalningstrafiken
under hänsynstagande till de
med varuutbytet icke sammanhängande
betalningarna säkerställes.
För den händelse att Ungerns årliga
export skulle komma att gestalta
sig så att avsättningarna icke förslå
till betalning av de årliga raterna,
skall en blandad kommission på begäran
av en av de fördragsslutande
parterna sammanträda inom en månad
för att överlägga om rättelse
samt underställa sina regeringar ändamålsenliga
förslag till åtgärder av
handelspolitisk natur.
Därest under tre årsperioder under
överenskommelsens giltighetstid avsättningarna
icke skulle förslå till att
helt gälda förfallande rater, och om
tillskottsbeloppen icke heller skulle
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
schusse fur die sich ergebenden Fehlbeträge
nicht geniigen, soll auf
Wunsch einer der vertragsschliessenden
Parteien eine gemischte Kommission
unverziiglich zusammentreten
mit der Aufgabe, handelspolitische
und auch solche andere Massnahmen
auszuarbeiten, welche zur
Wiederherstellung des Gleichgewichtes
und Sicherung der kunftigen
Zahlungen geeignet sind.
Artikel 7.
Um der Schwedischen Regierung
die Verteilung der Globalsumme gemäss
Artikel 1 zu erleichtern, liefert
ihr die Ungarische Regierung, auf
Ersuchen, im Rahmen des Möglichen,
alle Auskiinfte und Unterlagen,
welche es den zuständigen
schwedischen Behörden erlauben, die
seitens der zu entschädigenden schwedischen
Interessenten gesteliten Begehren
zu iiberprufen.
Artikel 8.
Schwedische Anspriiche, die aus
gesetzlichen oder anderen ungarischen
Massnahmen nach der Unterzeichnung
des vorliegenden Abkommens
entstehen werden durch seine Bestimmungen
nicht beriihrt.
Artikel 9.
Dieses Abkommen soll ratifiziert
werden und die Ratifikationsinstrumente
sollen sobald als möglich in
Budapest ausgetauscht werden. Es
tritt mit dem Tage des Austausches
der Ratifikationsinstrumente in Kraft.
Es wird jedoch mit dem Tage der Unterzeichnung
vorläufig angewandt.
Ausgefertigt in Budapest, in zwei
Exemplaren, am 31. März 1951.
In Namen der Königl.
Schwedischen Regierung:
Sven Allard
förslå till att täcka de uppkomna
bristerna, skall på begäran av en av
de fördragsslutande parterna en
blandad kommission ofördröj ligen
sammanträda med uppgift att utarbeta
förslag till handelspolitiska såväl
som andra åtgärder, ägnade att
återställa jämvikten och säkerställa
framtida betalningar.
Artikel 7.
För att underlätta för svenska regeringen
att fördela globalsumman
enligt artikel 1, tillhandahåller ungerska
regeringen på begäran så långt
möjligt alla de upplysningar och dokument,
som kunna tillåta de behöriga
svenska myndigheterna att
granska de anspråk som framställts
av svenska intressenter, vilka kunna
ifrågakomma till skadeståndsersättning.
Artikel 8.
Svenska anspråk, vilka uppstå genom
lagstiftnings- eller andra ungerska
åtgärder efter denna överenskommelses
undertecknande, beröras
icke av dessa bestämmelser.
Artikel 9.
Denna överenskommelse skall ratificeras,
och ratifikationsinstrumenten
skola snarast möjligt utväxlas i
Budapest. Den träder i kraft dagen
för utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.
Den skall dock tills vidare
tillämpas från och med dagen
för undertecknandet.
Utfärdad i Budapest, i två exemplar,
den 31 mars 1951.
För Konungariket Sveriges
Regering:
Sven Allard
In Namen der Regierung der Unga- För Ungerska Folkrepublikens
rischen Volksrepublik: Regering:
Antos Istvdn Istvån Antos
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 april
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
L Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, följande:
Ungern har sist av de östeuropeiska staterna genomfört en omfattande
nationalisering av enskild egendom. Genom lagstiftning, vilken daterar sig
frän årsskiftet 1949/50, införde ungerska regeringen bestämmelser om nationalisering
motsvarande dem, som genomförts i Polen redan den 3 januari
1946, i Bulgarien den 15 april 1948, i Tjeckoslovakien den 28 april
samt den 5 och 6 maj 1948 och i Rumänien den 11 juni samma år. Utvecklingen
i Ungern mot ett omfattande förstatligande av privat egendom har
sålunda fortgått långsammare än i nyssnämnda stater. Nationaliseringen
började dock omedelbart efter krigets upphörande. Den första etappen på
vägen karakteriseras av agrarreformen den 15 mars 1945, som genomförde
en uppdelning av storgodsens jord bland bönderna. Härpå följde lagen den
20 december 1945, varigenom kolgruvorna exproprierades, förordningarna
den 14 och 28 november 1946, genom vilka de mest betydande elektricitetsverken
och den tunga industriens huvudanläggningar nationaliserades och
slutligen lagen den 11 maj 1948, vilken förklarade såsom statsegendom alla
företag, vilka sysselsatte mer än hundra arbetare eller anställda, såvida ej
företagens aktiemajoritet befann sig å utländska händer. Först omkring
halvtannat år senare tog ungerska regeringen steget fullt ut och förstatligade
genom en lag den 28 december 1949 med få undantag de ännu i
privatdrift arbetande företagen av någon storleksordning, utan att hänsyn
togs till förekomsten av utländska intressen i desamma.
Av det föregående framgår, att den ungerska ekonomien helt omgestaltats
under loppet av en femårsperiod. Vid dess slut kan planhushållningen anses
ha fullständigt genomförts. Produktionen och distributionen av konsumtionsmedlen
ha liksom kreditväsendet förstatligats, och balansen mellan
tillgång och efterfrågan är ersatt med en dirigerad produktion och konsumtion.
Dessa radikala förändringar i landets ekonomiska struktur böra ses
mot bakgrunden av de politiska omvälvningar, för vilka Ungern under senaste
tid varit utsatt: ockuperat av tyskarna blev landet tömt på sina eko
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
9
nomiska tillgångar för att därefter tjäna som bas för militära operationer av
stor räckvidd, vilka direkt eller indirekt medförde en omfattande förödelse.
Slutligen hade landet att utstå en tids ockupation av sovjetstyrkor.
Sveriges intressen i Ungern hade före årsskiftet 1949/50 endast i ringa
omfattning drabbats av den ungerska nationaliseringslagstiftningcn. Härav
följer likväl icke att de svenska intressena lämnats oantastade. De ungerska
myndigheterna hade i själva verket länge sökt att med indirekta medel
åstadkomma samma resultat som förstatligandet skulle ha medfört. Genom
fiskala åtgärder och administrativa anordningar av växlande beskaffenhet
sökte man undergräva företagens bärighet, så att staten skulle bliva i tillfälle
(t. ex. för en utebliven skattelikvid) att övertaga desamma.
Redan under handelsförhandlingarna i Stockholm hösten 1948 påtalades
från svenskt håll dessa mått och steg, och vid de några månader senare följande
förhandlingarna i Budapest togs frågan upp i hela dess vidd. Från
svensk sida framhölls, att det vore svenska regeringens ståndpunkt att söka
bevara utposterna för svensk företagsamhet, som kostat stora ansträngningar
att bygga upp och som genom sina insatser icke minst på det tekniska
området spelat en betydande roll även för näringslivet i det land, vari de
grundats och utövade sin verksamhet. Förhandlarna sökte i enlighet härmed
erhålla generella garantier för de svenska företagens fortsatta verksamhet.
Något ungerskt åtagande som tillmötesgick de svenska kraven kunde likväl
trots energiska försök icke erhållas. Emellertid inflöt i avtalet en deklaration,
vari de svenska synpunkterna under.strökos, varjämte i samband med
undertecknandet, den 19 januari 1949, en muntlig förklaring avgavs, vilken
gick ut på, att de svenska myndigheternas licensgivning i kraft av gällande
varuutbytesavtal måste komma att bliva beroende av behandligen av svenska
företag i Ungern.
I samband med nyssnämnda avtal undertecknades ett protokoll rörande
sättet för beräknande av den ersättning, som sedermera skulle komma att
utgå till svenska medborgare, vilka drabbats av nämnda ungerska lagstiftning
rörande agrarreformen. Protokollet kom att i huvudsak läggas
till grund för den ersättning, som enligt det nyss avslutade avtalet skall
utgå till svenska medborgare, vilkas egendom förstatligats i samband med
jordreformen.
Under förhandlingarna i Budapest i slutet av 1949 återkom man å svensk
sida till frågan om generella garantier för de svenska företagen, och liksom
tidigare mötte man ett deciderat motstånd. Det framhölls, att man å ungersk
sida icke på förhand kunde förbinda sig att underlåta vidtaga åtgärder, som
kunde komma att föranledas av den fortskridande socialiseringen av näringslivet
i Ungern. I samband med undertecknandet av de handels- och
finansöverenskommelser, vari förhandlingarna utmynnat, upprepades från
svensk sida den deklaration, som avgivits i början av året och som varnade
de ungerska myndigheterna för alt, därest åtgärder vidloges, som komme
att omöjliggöra de svenska företagens verksamhet i hittillsvarande omfattning,
svenska regeringen skulle taga sin licenspolitik under omprövning.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
Sistnämnda avtal kommo emellertid av tekniska skäl icke att sättas i kraft
vid undertecknandet.
Strax efter förhandlingarnas avslutande genomförde ungerska regeringen
den 28 december 1949, såsom förut nämnts, en omfattande nationaliseringslagstiftning.
Redan följande dag instruerades beskickningen i Budapest att
till ungerska regeringen framföra, att svenska regeringen ansåge de vidtagna
nationaliseringsåtgärderna helt stridande mot de förutsättningar, varunder
de nyligen ingångna överenskommelserna slutits. I detta sammanhang erinrades
om innehållet i den förut nämnda deklarationen. Med hänsyn till de
ungerska åtgärderna måste, förklarades det, svenska regeringen ompröva sin
licenspolitik och såge sig icke i stånd att låta de vid förhandlingarna uppgjorda
kontingentlistorna träda i kraft. Slutligen förklarades, att svenska
regeringen påyrkade prompt, effektiv och adekvat ersättning för de av nationaliseringen
drabbade intressena.
Ungerska regeringen svarade omedelbart, att nationaliseringslagen förutsåg
ersättning för de förstatligade intressena och inbjöd till förhandlingar i
ämnet. Efter en långt utdragen skriftväxling, som hade till syfte att klarlägga
de ömsesidiga positionerna, inleddes förhandlingar den 3 maj 1950,
vilka med vissa avbrott fortsatte till den 7 april 1951, då överenskommelsen
undertecknades. Av tekniska skäl dagtecknades avtalet på ungersk begäran
den 31 mars 1951. Handeln hade då legat nere mellan de båda länderna alltsedan
tidpunkten för de ungerska nationaliseringsåtgärderna.
Såsom av denna redogörelse framgår hade så gott som samtliga företag,
vilken egendom nationaliserats, redan tidigare drabbats av tvångsåtgärder av
skiftande beskaffenhet och därför haft anledning att före upptagandet av
1950 års förhandlingar dryfta sina angelägenheter med vederbörande svenska
myndigheter. Under diskussionernas gång uppehölls vidare en nära kontakt
med såväl större som mindre intressenter. Bägge dessa kategorier voro
för övrigt representerade inom förhandlingsdelegationen. Fordringsägare,
som hittills ej anmält sina krav, uppmanades genom offentliga kungörelser
att giva tillkänna sina anspråk. Man torde under dessa omständigheter vara
berättigad antaga, att alla fordringar av någon betydenhet varit kända vid
sådan tidpunkt, att hänsyn kunnat tagas till desamma under förhandlingarnas
gång.
De problem förhandlarna hade att lösa rörde i första hand metoden för
beräknande av ersättningen och i andra hand sättet för ersättningens utbetalande
till fordringsägarna, vilket sistnämnda spörsmål huvudsakligen är
en fråga om transferering. För lösningen av båda dessa frågor sökte ombuden
finna ledning i de erfarenheter, som samlats under tidigare förhandlingar
om avtal av nu föreliggande typ. En redogörelse för dessa problem
återfinnes i Kungl. Maj :ts proposition nr 187 den 3 mars 1950 angående
mellan Sverige och Polen träffade uppgörelser rörande ersättning för vissa
svenska privata intressen, m. m. I väsentliga delar ha de frågor som uppställt
sig vid förhandlingarna i Budapest varit av samma slag. Detta gäller
särskilt värderingssvårigheterna. I den mån dessa i förhandlingarna om
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 208.
den ungerska uppgörelsen tett sig annorlunda, kommer redogörelse härför
att lämnas i det följande i samband med varje särskild kategori av anspråk.
Redan här torde emellertid uppmärksammas den skillnad som bestod däruti,
att fordringsägarna gentemot Ungern voro betydligt fåtaligare. Det visade
sig därför möjligt att basera uppgörelsen med Ungern på en individuell
värdering av varje krav, och det globalbelopp som uppstått som resultat av
förhandlingarna representerar i själva verket en addition av A''ärderingarna
av varje särskilt objekt. Genom anlitande av denna metod undviker man
de svårigheter som följa av en senare fördelning av den genom förhandlingarna
uppnådda summan. Varje fordringsägare har sålunda vid avtalets undertecknande
kännedom om, vilket belopp han genom avtalets fullgörande
kan beräknas erhålla.
I övrigt följer avtalskonstruktionen i allt väsentligt motsvarande överenskommelse
med Polen. Liksom i det sistnämnda finnes sålunda en utfästelse
från svensk sida att efter avtalets ikraftträdande ej stödja några anspråk
som omfattas av överenskommelsen och en motsvarande garanti mot att
ungerska regeringen skulle nödgas utgiva något belopp, utöver vad ,som stipuleras
i avtalet till dem, som omfattas av detsamma.
Vad beträffar den andra huvudfrågan som uppställde sig för de svenska
ombuden, nämligen transfereringsfrågan, erinrades vid förhandlingarnas
början om den kategoriska förpliktelse som innehålles i skriftväxlingen den
26 juli 1946 i samband med avslutandet av handelsförhandlingarna i Stockholm,
och vari ungerska regeringen erkänner alla svenska fordringsanspråk
mot ungerska gäldenärer — bland dem vissa specificerade —— liksom ock
alla svenska krav, vilka grunda sig på avtalet om tänds ticksmonopolet. Från
ungersk sida hävdades att åtagandet av 1946 icke innebar något löfte om
transferering, och att eftersom det blivande avtalet givetvis måste gå ut på
transferering av vissa belopp till fordringsägarna det icke billigtvis kunde
krävas, att de summor om vilka man efter värdering komme till enighet
skulle transfereras oavkortade utan endast till vissa såsom »skäliga» betecknade
proportioner. Med dessa yrkanden avsåg man att med hänvisning
till landets svåra ekonomiska läge och nationalförmögenhetens minskning
genom krigshändelserna åvägabringa en ytterligare nedsättning av fordringsbeloppen.
Det är skäl erinra om att samma argumentation mötte de svenska
ombuden vid de förhandlingar med Polen, som ledde till ersättningsavtalet
med detta land, och för vilka redogjorts i förenämnda proposition. Såsom
vid sistnämnda förhandlingar gjordes gällande, framhölls under diskussionerna
med Ungern, att dessa anspråk enligt svensk mening icke ägde betydelse
för uppskattning av den egendom, som var i fråga.
Däremot stöd det från början av förhandlingarna klart, att hänsyn till
Ungerns heträngda ekonomiska läge måste tillmätas betydelse för utformningen
av transfersystemet i det tilltänkta avtalet. Det hade i själva verket
förutsatts redan vid förhandlingarnas inledande, att ersättningsbetalningarna
icke skulle komma att erläggas annorlcdes än med hjälp av Ungerns intäkter
av handelsutbytet med Sverige. Från svensk sida har det varit angeläget
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
fastslå att de ungerska betalningsförpliktelserna gentemot Sverige icke juridiskt
äro beroende av någon ungersk export eller någon utförsel av viss omtattning
till Sverige. Den rättsliga förpliktelsen består enligt den berörda utfästelsen
den 26 juli 1946, varom en erinran intagits i ingressen till avtalet.
Å andra .sidan erkänner svenska regeringen uttryckligen, att betalningsplanen
faktiskt är beroende av en »motsvarande ungersk export till Sverige».
Avtalets konstruktion innebär att ersättningsbetalningarna upp till en
viss gräns komma att stå i direkt proportion till värdet av den ungerska exporten
till Sverige. Då man måste räkna med att handeln mellan Ungern och
Sverige så länge rådande ekonomiska och politiska förhållanden bestå, kommer
att bibehålla sin nuvarande bilaterala struktur och då det vore orimligt
antaga att Ungern skulle ha intresse av att exportera till Sverige utan att
kunna använda de genom exporten förvärvade medlen för import, ligger
det i sakens natur att även Sverige, för att avtalet skall kunna fungera,
måste medgiva export till Ungern i en omfattning, som erfordras för att
varuutbytet skall nå den förutsedda volymen.
Det nära samband, som sålunda finnes mellan ersättningsbetalningarnas
fullgörande och handelsförbindelsernas utformning har ansetts motivera,
att hithörande frågor även beröras i avtalet.
De båda regeringarna åtaga sig sålunda att lämna export- resp. importtillstånd
för å ena sidan ungerska varuleveranser till Sverige i en sådan
utsträckning att betalningsplanen kan genomföras och å andra sidan svenska
varuleveranser till Ungern i en sådan utsträckning att balansen i fråga
om betalningarna bevaras.
För att minska det prejudicerande inflytande som avtalet kommer att få
vid utformningen av de framtida handelsförbindelserna mellan Sverige och
Ungern ha de nämnda åtagandena gjorts beroende dels av det aktuella försörjningsläget
i de båda länderna, dels av att den för varuutbytet förutsedda
jämvikten -—- i fråga om varuleveransernas betydelse ur försörjningssynpunkt
— bibehålies.
Genom dessa förbehåll torde de handelspolitiska återverkningarna av det
föreliggande avtalet ha reducerats till ett minimum.
Det mest betydande svenska intresset i Ungern representerades av Svenska
Tändsticks Aktiebolagets krav. Värdet härav beräknas av bolaget till
omkring 100 miljoner kronor. Redan under förhandlingarna hösten 1949
förklarade sig dock bolaget med hänsyn till Ungerns svåra ekonomiska läge
berett att avsevärt reducera sin skadeståndsfordran. Det slutliga krav, som
bolagets representant framställde, uppgick till 30 miljoner kronor, betalbara
under 10 år, eller alternativt 15 miljoner kronor under förutsättning av omedelbar
kontant likvid. Trots dessa medgivanden ledde likväl förhandlingarna
icke till annat resultat än en modus vivendi-öveienskommelse, vilken stipulerade
viss avbetalning under år 1950 å den kommande ersättningssumman,
för vars fastställande vidare överläggningar skulle föras. Tändsticksbolaget
var då ännu i besittning av sin egendom. När förhandlingarna återupptogos
i maj 1950, hade situationen radikalt ändrats genom nationalise
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
13
ringen av bolagets samtliga tillgångar, och modus vivendi-avtalet betraktades
i anledning därav givetvis såsom förfallet. Det visade sig klart, att inga
argument av juridisk natur skulle kunna överbrygga motsättningarna, och
att endast utsikten till förmåner å det handelspolitiska området skulle kunna
modifiera den ungerska ståndpunkten. I detta läge framfördes från
ungerskt håll tanken på att låta en del av skadeståndet till Tändsticksbolaget
utgå med en proportion av värdet å viss tilläggsexport från Ungern.
Ett nytt element hade därmed införts i diskussionerna, vilka därefter i flera
etapper slutligen förde till den överenskommelse, som nu undertecknats.
Förutom Tändsticksboiaget ha tre betydande svenska företag traditionellt
haft intresse av den ungerska marknaden och ägde vid tidpunkten för nationaliseringen
dotterföretag i Ungern. Dessa voro Svenska Ackumulator AB
Jungner, AB Separator och Svenska AB Gasaccumulator. Dessa drabbades
samtliga av förstatligande. För att uppnå en skälig värdering av dotterföretagen
och de förluster som uppstått för respektive moderbolag genom nationaliseringen
hade man enats om att använda de balansräkningar, som enligt
särskilda lagbestämmelser upprättats i januari 1947 i samband med införande
av den nya valutan forint. Det skulle emellertid enligt vad som jämväl
överenskommits medgivas båda parterna att, därest skäl kunde förebringas,
jämka både uppåt och nedåt å de i dessa räkningar upptagna värdena. De
svenska förhandlarna ansågo självfallet, att ersättning borde utgå för de
objekt, som avhänts företagen och tillfallit ungerska staten såsom tillgångar.
De svenska anspråken grundades på aktivsidan i vederbörande företags balans,
medan motparten även ville taga passivsidan i betraktande och med utgångspunkt
från densamma ifrågasatte vissa företags ekonomiska bärkraft
och värde för respektive moderbolag. Skarpa meningsskiljaktigheter framträdde
rörande spörsmålet om i vilken utsträckning skatter, som erlagts av
företagen ägde konfiskatorisk karaktär, och på vad sätt hänsyn skulle tagas
härtill vid ersättningens beräknande. Endast genom ömsesidiga medgivanden
lyckades man slutligen nå fram till ett belopp, som kunnat accepteras.
De svenska anspråken omfattade vidare ersättning för exproprierad
jordegendom (4 egendomar) samt för minoritetsaktieinnehav till ringa
värde.
Beträffande ersättning för de förstatligade svenska lantegendomarna gjorde
ungerska regeringen gällande, att någon rättslig förpliktelse till utgivande
av skadestånd ej förelåg. Den ungerska förhandlingsdelegationen erinrade
om att ungerska regeringen på sin tid trots upprepade framställningar till
Nationernas Förbund vägrats ersättning för de ungerska medborgare, som
berövats sin jord i Transsylvanien. För övrigt hade enligt ungerskt förmenande
en senare tids historiska utveckling givit vid handen att det övervägande
antalet stater, vilka genomfört jordreformer, därvid icke utbetalat
någon ersättning. Från svensk sida bemöttes den ungerska uppfattningen,
varjämte med stöd av lantbruksexpertis de svenska jordägarnas förluster
genom nationaliseringen påvisades. Inga argument förmådde likväl rubba
den ungerska principståndpunkten. Ungerska regeringen förklarade sig slut
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
ligen villig alt av billighetsskäl tillerkänna jordägarna eu viss ersättning för
deras genom nationaliseringen lidna förluster. Gottgörelsen, som beräknades
med hänsynstagande till förut berörda protokoll, ansågs under omständigheterna
kunna accepteras. De svenska myndigheterna kunde vid ställningstagande
till denna punkt ej bortse från det förhållandet, att jordägarnas
innehav i samtliga fall grundade sig på benefika förvärv, och att ägarna
genom födsel i Ungern eller giftermål med ungerska medborgare haft
eller alltjämt ha en stark anknytning till Ungern. (För nationalisering
av en jordegendom tillhörande Tändsticksbolaget har ersättning inräknats
i det skadestånd, som tillerkänts detta företag.)
En sista kategori av svenska anspråk utgjordes av finansfordringar. Regleringen
av dessa har varit föremål för förhandlingar alltsedan Ungern i
samband med avslutandet av 1946 års svensk-ungerska handels- och betalningsavtal
erkänt sin förpliktelse att på mest gynnad nations-basis betala
dessa skulder. De avtal, som till följd av detta åtagande träffats mellan de
båda regeringarna ha likväl endast partiellt reglerat frågan, och ön.skemål
om dess definitiva ordnande har under dessa omständigheter vid olika tillfällen
framförts från fordringsägarnas sida. Av fordringarna innehar Skandinaviska
Banken AB omkring 90 %. Eftersom räntetjänsten å värdepapperen
sedan början av 1930-talet varit högst oregelbunden, måste deras reella
värde sättas avsevärt lägre än nominalvärdet. Den överenskommelse
som nu träffats i denna fråga har möjliggjorts endast genom att Skandinaviska
banken AB åtagit sig att bevilja Ungern vissa krediter. De närmare
bestämmelserna härom regleras i särskilt avtal mellan Skandinaviska Banken
AB och Ungerska Nationalbanken. Betalningskonstruktionen kan i
stort sett anses innebära att huvudintressenten, Skandinaviska Banken AB,
löser ut övriga svenska finansfordringsägare inom loppet av tre år och samtidigt
får till stånd en konvertering av de förefintliga olika fordringsposterna
till ett enhetligt lån. Det förtjänar framhållas, att ersättningsavtalet
med Ungern på denna punkt företer ett framsteg i förhållande till tidigare
överenskommelser av denna typ, som ingåtts av Sverige. De sistnämnda ha
nämligen ej alls eller högst ofullständigt åvägabragt någon reglering av utestående
finansfordringar.
Avtalskomplexet, som omfattar ett huvudavtal med därtill hörande skriftväxling
samt tre till huvudavtalet såsom bilagor likaså med kompletterande
skriftväxling fogade förtroliga protokoll, stipulerar ersättning för alla svenska
krav, som uppstått genom den ungerska nationaliseringslagstiftningen
eller genom åtgärder, som stå i sammanhang med omgestaltningen av den
ungerska ekonomien, ävensom för alla fordringar, som kunna tillkomma
svenska borgenärer gentemot gäldenärer, vilkas egendom förstatligats i
Ungern eller vilkas förmögenhet drabbats av nyssnämnda åtgärder. Fordringar
som uppstått på grund av varuleveranser omfattas likväl ej av överenskommelsen.
Slutligen förpliktar sig ungerska regeringen att erlägga ett
visst belopp för återköp av alla i svensk ägo befintliga ungerska finansskuldförbindelser
i huvudsak av offentlig karaktär och i form av värdepapper.
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
15
Bestämmelserna rörande såväl ersättningens storlek som sättet för dess
utbetalande angivas i de tre nämnda vid huvudavtalet såsom bilagor fogade
protokollen. Huvudavtalet jämte protokollen, betecknade med litt. A—D,
torde jämte texterna till tidigare nämnda skriftväxling få fogas till statsrådsprotokollet.
1
Fordringarna ha sammanförts i grupper på så sätt att Protokoll 1 omfattar
finansfordringarna, Protokoll 2 Tändsticksbolagets krav och Protokoll
3 övriga intressenters krav, bland vilka de tre berörda företagens anspråk
intaga främsta rummet. Innehållet i de tre protokollen är i korthet följande:
Enligt
protokoll 1 återköper ungerska regeringen förenämnda värdepapper
och fordringar för ett totalbelopp av 7 875 000 kronor, som erlägges i
halvårsrater under loppet av tre år. De svenska intressenterna ha godkänt
en fördelningsplan för beloppet.
Av protokoll 2 framgår att Tändsticksbolaget accepterat en ersättning
uppgående till 15,6 milj. kr. att erläggas i princip under 13 år, d. v. s. 1,2
milj. kr. årligen genom viss avsättning från svenska likvider för export från
Ungern inom ramen för gällande handelsavtal samt 6,4 milj. kr. under i
princip 10 år genom avsättning från svenska likvider för ungersk tilläggsexport.
Härtill kommer ett visst forintbelopp. Förutom det sistnämnda utgör
alltså ersättningen till Tändsticksbolaget 22 milj. kr.
Enligt protokoll 3 fastställes ersättningen till 3,3 milj. kr. jämte ett mindre
forintbelopp, allt att betalas i princip under tio år genom viss avsättning
från svenska likvider för ungersk export inom ramen för gällande handelsavtal.
Till denna grupp hör förutom de tre företagen även jordegendomsintressenterna
samt minoritetsaktieägarna.
Såsom framgår av det föregående medför avtalets konstruktion, att de
ungerska avbetalningarna kunna försenas om volymen av den ungerska exporten
till Sverige icke skulle komma att motsvara förväntningarna.
Inalles har sålunda ungerska regeringen förbundit sig att på nämnda sätt
och under angivna perioder utbetala 33,17 milj. kr. jämte vissa belopp i ungersk
valuta.
Departementschefen.
Nationaliseringsåtgärderna i de till östblocket anslutna staterna ha i var
och en av dessa drabbat betydande svenska intressen. Svenska regeringen
har i den mån möjlighet därtill erbjudit sig sökt vinna ersättning för därvid
uppkomna förluster genom särskilda avtal. Det nu framlagda avtalet
med Ungern ansluter sig i fråga om konstruktionen nära till ersättningsöverenskommelsen
med Polen den 16 november 1949. På grund av att föreliggande
avtal omfattar ett färre antal fordringsägare har det varit möjligt
att för varje anspråk nå en överenskommelse om värderingen, varigenom
det slutligen uppnådda beloppet fått karaktären av en summering av de
värden som åsatts varje krav. Därmed har vunnits fördelen att varje ford
-
1 Enbart huvudavtalct återges i propositionen.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
ringsägare redan vid avtalets undertecknande känner till, vilket belopp han
kan emotse såsom ersättning genom avtalets uppfyllelse. Det blir sålunda
icke erforderligt att såsom efter motsvarande uppgörelse med Polen utse
någon nämnd för fördelning av globalsumman.
Av särskilt intresse är att avlalet även omfattar en reglering av Ungerns
finansskulder och på denna punkt innebär ett framsteg i förhållande till
tidigare avtal av denna typ som ingåtts av Sverige. Överenskommelsen i
denna del har möjliggjorts genom en kreditoperation, vartill medlen ställts
till förfogande av Skandinaviska Banken AB.
De svårigheter, som varit förenade med uppgörelsen, sammanhänga med
det förhållandet, att de svenska intressen i Ungern som drabbats av nationaliseringen
ägde en betydande omfattning i förhållande till handelsutbytet
mellan de båda länderna. Då ersättningsbetalningarna i avtal av denna typ
pläga uppbringas av gäldenär staten med hjälp av exporten till den stat, som
företräder fordringsägarna, medför nyssnämnda förhållande givetvis ökade
svårigheter för en uppgörelse. Endast genom ömsesidiga eftergifter har en
överenskommelse kunnat uppnås. Angelägenheten av att förhjälpa de svenska
fordringsägarna att återfå någon del av sina investeringar har synts
motivera de medgivanden, som gjorts från svensk sida och vilka ligga på
det handelspolitiska planet.
Samtliga fordringsägare av någon storleksordning ha godkänt avtalet i
vad på dem ankommer. Uppfattningen har varit, att intet skulle vinnas genom
att skjuta ersättningsfrågan på framtiden. Det förefaller också osannolikt,
att någon fordringsägare genom individuella förhandlingar kunnat
nå ett gynnsammare resultat. Det måste naturligtvis hälsas med tillfredsställelse,
att dessa frågor som så länge väntat på en lösning omsider reglerats
och därmed en lättnad kan väntas inträda i de handelspolitiska relationerna
mellan Sverige och Ungern.
De till avtalet om ersättning för svenska privata ekonomiska intressen
hörande förtroliga protokollen jämte skriftväxling synas lämpligen icke
böra återgivas i propositionen utan torde genom avskrifter få delgivas riksdagens
vederbörande utskott.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
godkänna ifrågavarande den 31 mars 1951 träffade uppgörelse
rörande ersättning för svenska privata ekonomiska
intressen i Ungern.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilagor till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl-Ingemar Edstrand.
517487. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- UU 1951:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om godkännande av mellan Sverige och Ungern träffad uppgörelse rörande ersättning för svenska s. 1 i texten