Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av statens forskningskommitté för lantmannabyggnader m. m

1951-01-12 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:21, Angående omorganisation av statens forskningskommitté för lantmannabyggnader m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

m. m.; given Stockholms slott den 12 januari

1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

skall den 1 juli 1951 ombildas till en mera permanent institution,

benämnd statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Till en början

anses dock — förutom viss kontorspersonal — endast chefen för anstalten

samt två försöksledare böra erhålla lönegradsplacerade tjänster. Till avlöningar

och omkostnader för anstalten äskas för nästa budgetår förslagsanslag

å 101 500 respektive 41 500 kronor. Summan av dessa belopp motsvarar

det anslag, som för innevarande budgetår anvisats till forskningskommittén.

1 Bihanq till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet åt Stockholms slott den

12 januari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, följande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 126) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader för budgetåret

1951/52 beräkna ett reservationsanslag av 143 000 kronor. Jag torde

nu få anmäla spörsmålet angående omorganisation av forskningskommittén

samt därmed sammanhängande anslagsfrågor.

Inledning.

Behovet av en organiserad forsknings- och försöksverksamhet på lantmannabyggnadernas

område har tidigare berörts i skilda sammanhang.

Här må endast nämnas, att särskilt tillkallade sakkunniga i ett år 1941 avgivet

betänkande (SOU 1941:4) föreslogo, att en statens byggnadsförsöksanstalt

för forskningsverksamhet på lantbruksbyggandets område skulle inrättas.

Efter samråd med domänstyrelsen och dåvarande egnahemsstyrelsen

samt de år 1938 tillkallade s. k. ladugårdsbyggnadssakkunniga inkom

vidare Lantbruksförbundets byggnadsförening i februari 1942 till chefen

för jordbruksdepartementet med en framställning i samma syfte.

I proposition (nr 74) till 1943 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t om

ett anslag av 60 000 kronor för planläggning av en dylik forsknings- och

försöksverksamhet. Denna begäran bifölls av riksdagen. Frågan om de närmare

riktlinjerna för denna verksamhet utreddes därefter inom jordbruksdepartementet.

Därvid uppmärksammades ett av jordbruksutskottet vid behandlingen

av propositionen gjort uttalande att verksamheten till en början

borde bedrivas i kommittéform. Sedan detta utredningsarbete slutförts,

förordnade Kungl. Maj :t den 20 augusti 1943, att en statens forskningskommitté

för lantmannabyggnader skulle inrättas. Kommittén fick till uppgift

att genom vetenskaplig forskning och praktiska försök främja lant
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

3

mannabyggnadernas ändamålsenliga utformning ur i främsta rummet byggnadskostnads-,

hygienisk och arbetsekonomisk synpunkt, att undersöka

möjligheterna för jordbruksproduktionens anpassning efter byggnadsekonomiska

förhållanden samt att föranstalta om systematiskt samlande, ordnande

och bearbetande av föreliggande forskningsresultat och praktiska rön

beträffande lantmannabyggnader ävensom i samband därmed vidtaga erforderliga

förberedande åtgärder för kunskapsmaterialets bekantgörande

och nyttiggörande för jordbruket.

Enligt en samma dag fastställd instruktion skulle inom kommittén finnas

inrättad en särskild forskningsavdelning. Denna skulle utgöra kommitténs

verkställande organ. En av ledamöterna skulle förordnas till utredningsman

och i denna egenskap fungera såsom föreståndare för forskningsavdelningen.

Vid denna avdelning skulle därjämte tjänstgöra assistenter

och biträden i den utsträckning, som arbetsuppgifterna påkallade och

medelstilldelningen för ändamålet medgåve. För utredningar, som krävde

specialkunskaper, skulle få anlitas experter utanför forskningsavdelningen.

Det skulle åligga utredningsmannen att planlägga och leda forskningsarbetet,

medan kommittén skulle ha till huvudsaklig uppgift att granska

och bedöma föreliggande arbetsresultat, innan dessa publicerades, ävensom

att tillse att godkänt arbete offentliggjordes inom av kommittén fastställd

tid.

Samtliga ledamöter i kommittén utses av Kungl. Maj :t. För närvarande

består kommittén av, förutom ordföranden, rektorn vid Bollerups lantbruksskola,

direktören T. Å. Hovgård, fyra ledamöter, nämligen ledamoten av

riksdagens andra kammare, lantbrukaren A. Andersson, Tungelsta, professorn

vid veterinärhögskolan K. J. Eriksson, byråchefen i lantbruksstyrelsen

N. O. T. Åkesson och agronomen A. örborn, av vilka den sistnämnde

förordnats till utredningsman.

I detta sammanhang må erinras om att chefen för jordbruksdepartementet

år 1943 tillsatte en annan kommitté, benämnd jordbrukets byggnadsstudiekommitté,

med uppdrag att anordna arbetsstudier beträffande

byggnadsarbeten för jordbrukets behov. Denna kommitté, som upphörde

med sin verksamhet den 1 juli 1948, sysslade emellertid icke endast med

arbetsstudier utan upptog även vissa konstruktionsfrågor till behandling.

Arbetsområdet var därför i avsevärd utsträckning gemensamt för byggnadsstudiekommittén

och forskningskommittén. Genom en lämplig fördelning

av uppgifterna undveks dock dubbelarbete.

Slutligen kan nämnas, att frågan om arronderingsförhållandenas inverkan

på brukningskostnaderna under de senaste åren särskilt behandlats av

den s. k. fältarronderingskommittén.

Redan före forskningskommitténs tillkomst hade uppmärksammats, att

forsknings- och försöksverksamheten på det byggnadstekniska området var

splittrad på ett flertal statliga, halvstatliga och enskilda organ. Frågan om

inrättande av ett centralt organ för samordning och ledning av denna verksamhet

hade även behandlats i olika sammanhang utan att någon slutgiltig

lösning nåtts. Sedan chefen för socialdepartementet med anledning bärav

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

tillkallat sakkunniga för vidare utredning av frågan, avgåvo dessa i december

1946 förslag om inrättande av ett centralt utredningsorgan för husbvggnadsfrågor.

Beträffande forskningskommittén innebar förslaget, att utredningar

rörande bostadsbyggnader skulle överföras från kommittén till det

centrala organet.

På grund av vad som framkom vid remissbehandlingen av nämnda förslag

tillkallade chefen för socialdepartementet därefter särskilda sakkunniga

för att på grundval av förslaget och de däröver avgivna yttrandena förbereda

skapandet av en enhetlig organisation för utredningar inom husbyggnadsområdet.

De sakkunniga avgåvo i december 1948 betänkande med förslag

till inrättande av ett statens byggnadsinstitut. Enligt förslaget skulle

institutet i främsta rummet fungera såsom ett överblickande, ledande och

samordnande organ i fråga om utrednings- och forskningsverksamheten på

byggnadsområdet. Det skulle emellertid även övertaga vissa uppgifter från

andra organ. Från forskningskommittén skulle sålunda övertagas de allmängiltiga

tekniskt-ekonomiska utredningarna.

Genom beslut den 19 november 1948 uppdrog Kungl. Maj :t åt forskningskommittén

att utreda frågan om den framtida organisationen av den av kommittén

bedrivna forsknings- och försöksverksamheten. Enligt Kungl. Maj ds

bemyndigande samma dag förordnade chefen för jordbruksdepartementet

statskommissarien R. E. Norberg att såsom expert biträda kommittén vid

uppdragets fullgörande. Därjämte har forskningskommittén under utredningen

samrått med överinspektören för lantbrukets försöksväsende, professorn

Y. Gustafsson.

Forskningskommittén har den 11 februari 1949 avgivit betänkande med

förslag i nämnda fråga. Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits

av statskontoret, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens lönenämnd, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksakademien,

överstyrelsen för de tekniska högskolorna efter hörande av

skolornas lärarkollegier, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

som tillika överlämnat yttranden av lantbrukshögskolans lärarråd

och överinspektören för lantbrukets försöksväsende, statens kommitté

för byggnadsforskning, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund.

Forskningskommitténs förslag.

A. Huvuddragen av förslaget.

Forskningskommitténs förslag innebär i huvudsak att ett särskilt organ,

benämnt jordbrukets planering sinstitut, skall inrättas.

Institutet skall ha till uppgift att klarlägga de frågor, som sammanhänga

med jordbruksfastighetens ändamålsenliga uppbyggnad. I sådant hänseende

skall det bland annat åligga institutet att utföra vetenskapliga under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 21.

5

sökningar och praktiska försök i syfte att främja en ändamålsenlig

utformning av såväl lantmannabyggnader som övriga i en jordbruksfastighet

ingående tekniska anläggningar ur i främsta rummet byggnads-, produktions-

och arbetsekonomisk synpunkt, att genom vetenskapliga undersökningar

och praktiska försök klarlägga de ekonomiska förutsättningarna

vid långtidsinvesteringar i jordbruksfastigheter, att föranstalta om ett systematiskt

samlande, ordnande och bearbetande av uppnådda forskningsoch

försöksresultat på området, samt att vidtaga erforderliga åtgärder för

kunskapsmaterialets bekantgörande och nyttiggörande i jordbruket.

Institutet skall uppbyggas på grundval av den nuvarande forskningskommittén.

Det skall emellertid även övertaga vissa uppgifter, som under senare

år handlagts av andra organ. Härvid åsyftas i främsta rummet de konstruktionsfrågor,

som tidigare bearbetats av jordbrukets byggnadsstudiekommitté,

ävensom den av den s. k. fältarronderingskommittén bedrivna undersökningen

rörande arronderingsförhållandenas inverkan på brukningskostnaderna.

Institutet skall samarbeta med en rad forskningsinstitutioner inom närliggande

områden liksom med lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.

I fråga om organisationen föreslås att institutet skall ha en styrelse, bestående

av nio ledamöter. Institutets chef skall vara självskriven ledamot.

Övriga ledamöter skola utses av Kungl. Maj :t för viss tid. Styrelsen bör vara

sammansatt så, att den inrymmer företrädare för såväl grundforskning

inom institutets verksamhetsområde som en mera praktiskt betonad målforskning.

Av verksamheten berörda myndigheter ävensom jordbrukets organisationer

böra också beredas plats i styrelsen.

Institutet föreslås skola organiseras på tre avdelningar, nämligen en bvggnadsavdelning,

en ekonomisk avdelning och en kulturteknisk avdelning. Härtill

kommer ett mindre kansli, direkt underställt chefen. Institutets chef

föreslås bliva placerad i lönegrad Cp 15. Varje avdelning bör förestås av

en avdelningsföreståndare i lönegrad Cp 8. Härjämte bör på varje avdelning

finnas en försöksledare i lönegrad Ce 29. I övrigt bör på avdelningarna

finnas, förutom kontors- och ritpersonal, ett antal befattningshavare med

arkitekt-, ingenjörs-, agronom- eller lantmätareutbildning.

Kostnaderna för det planerade institutet beräknas vid fullt utbyggd verksamhet

komma att uppgå till omkring 390 000 kronor om året. Emellertid

föreslår kommittén att institutet skall uppbyggas successivt. För det första

verksamhetsåret beräknas kostnaderna till omkring 225 000 kronor.

B. Allmän motivering.

Kommittén redogör i sitt betänkande till en början för olika inom kommittén

utförda eller pågående arbeten. Vidare lämnas i betänkandet en redogörelse

för byggnadskap italets och byggnads k ostnadernas

storlek vid jordbruken i vårt land. Om sistnämnda fråga anföres

i huvudsak följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Inom forskningskommittén ha företagits omfattande undersökningar rörande

byggnadskapitalets och byggnadskostnadernas storlek vid svenska

jordbruk. I följande tabell redovisas nybyggnadsvärdena i procent av fastigheternas

saluvärden vid bokföringskontrollerade egendomar år 1943.1

2—10 ha 10—20 ha 20—50 ha över 50 ha Medeltal

Ssl............... 173 139 98 85 116

Msl.............. 226 214 170 136 178

Msk.............. 314 194 159 120 237

N................ 237 188 178 — 224

Medeltal 264 192 150 121 190

Som framgår härav äro nybyggnadsvärdena numera så höga, att de vid

nästan samtliga storlekskiasser överstiga saluvärdena. Särskilt starkt gör

sig detta förhållande märkbart vid mindre fastigheter. I storleksgruppen 2

—10 hektar är nybyggnadsvärdet 2 å 3 gånger så högt som saluvärdet. Vid

storjordbruken är ifrågavarande relation något gynnsammare och detta gäller

även i genomsitt för södra Sveriges slättbygder i förhållande till övriga

produktionsområden.

Med byggnaderna äro också betydande kostnader förbundna. Enligt undersökningar

inom forskningskommittén kan man räkna med att byggnadskostnadernas

andel av de totala produktionskostnaderna uppgår till ungefär

20 procent.

Om man jämför de redovisade kapitalkostnaderna för byggnaderna med

produktionsintäkterna, finner man, att dessa kostnader uppgå till ungefär

15 procent av de totala produktionsintäkterna. Det är således en avsevärd

del av dessa, som måste tagas i anspråk för de kostnader, som sammanhänga

med upprätthållandet av erforderligt byggnadsbestånd. Ingen annan

företagsform torde uppvisa en tillnärmelsevis så hög årskostnad för byggnader.

Enligt en av Kooperativa förbundet företagen utredning skulle årskostnaderna

för byggnader vid vissa industrier utgöra 1,9 procent av värdet

utav vederbörande industriers årsproduktion.

De byggnadsekonomiska förhållandena äro framför allt klarlagda i storleksklasserna

10—20 och 20—30 hektar. Vid dessa har inom forsknings
-

Kr per hektar jordbrnksjord

Nuvärde å

Saluvärde

Ekonomi-

byggnader

Bostäder

Grundför-

bättringar

Jord

10-20 ha

Ssl......

3 334

1125

826

75

1308

Smb____

2 428

1435

803

75

115

Msl .....

1783

1 245

782

50

- 394

Msk.....

1845

1187

649

75

- 66

N.......

1745

1 149

790

100

- 294

20—30 ha

Ssl......

3 706

1049

692

100

1 865

Smb ....

2 325

1093

670

50

512

Msl.....

1615

1166

576

50

- 177

Msk.....

1832

1098

603

50

81

N ......

1 592

875

522

50

147

1 Områdesindelningen överensstämmer med den, som användes i den jordbruksekonomiska

undersökningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

kommittén företagits en mycket omfattande inventering av de till lantbruksstyrelsens

jordbruksekonomiska undersökning anslutna egendomarna. Bifogade

tabell, hämtad från denna inventering, belyser jordbruksfastigheternas

saluvärden 1946 i relation till tekniskt nuvärde å de i fastigheterna ingående

anläggningarna.

Som framgår därav är det framför allt byggnaderna, som utgöra fastighetsvärdet.

Grundförbättringarna omfatta en mycket liten del därav och

jorden företer i vissa fall ett negativt värde.

Forskningskommittén framhåller emellertid, att byggnadernas ekonomiska

betydelse icke helt framgår av de lämnade statistiska uppgifterna. Det

är därför nödvändigt att även studera byggnadskapitalets absoluta storlek

per egendom. De svenska jordbruken äro ju relativt små företag, som i regel

ägas av brukaren ensam. Det är uppenbart, att finansieringsmöjligheterna

äro svåra att lösa under sådana former, eftersom brukaren ju själv

skall anskaffa erforderligt kapital.

Mot bakgrunden av de nu anförda siffrorna rörande byggnadernas ekonomiska

betydelse inom jordbruket behandlar forskningskommittén olika

utvägar att lösa jordbrukets byggnadsfrågor. Härvid

beröres först frågan, vad som eventuellt kan vinnas genom direkt kostnadssänkande

åtgärder. Därefter diskuteras behovet av att vid nybyggnad

få till stånd en anpassning mellan byggnaderna, å ena, samt driftsorganisationen

och driftsformerna, å andra sidan. Rörande den förra

frågan framhålles, att tidigare ofta den tanken framförts, att jordbrukets

byggnader genom direkt kostnadssänkande åtgärder skulle kunna uppföras

till en kostnad, som svarar mot vad jordbruket med nuvarande driftsformer

kan bära. Forskningskommittén har upptagit vissa försök på detta

område. Därvid har framkommit, att något torde kunna vinnas genom

mindre kostnadskrävande konstruktioner. Hithörande forskningsuppgifter

äro emellertid arbeten på mycket lång sikt och måste delvis bedrivas som

ren grundforskning. De ha därför icke i nämnvärd utsträckning blivit föremål

för undersökningar inom forskningskommittén. Detta synes heller icke

böra bli fallet i framtiden, då de i stället avses skola behandlas inom det

planerade statens byggnadsinstitut. Det har emellertid genom forskningskommitténs

arbeten visat sig möjligt att genom en lämplig utformning av

byggnaderna åstadkomma större vinster på detta område. Bl. a. kunna härigenom

arbetskostnaderna nedbringas för de arbeten, som utföras inom

byggnaderna. Vidare kunna de hygieniska betingelserna göras bättre, varvid

produktionsresultatet i kreatursskötseln kan ökas.

Forskningskommittén betonar emellertid, att enligt dess erfarenhet byggnadsfrågan

icke i sin helhet kan lösas på de sätt, som nyss nämnts. Det är

här nödvändigt att se byggnadsfrågan vid jordbruket i ett vidare sammanhang.

Den har även en rent jordbruksekonoinisk sida. Det gäller nämligen

att vid nybyggnad få till stånd en anpassning mellan byggnader samt driftsorganisationen

och driftsformerna. I regel är det icke möjligt att enbart genom

de arbetsekonoiniska och hygieniska förbättringar, som man kan räkna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

med i en ny byggnad, åstadkomma en sådan sänkning av produktionskostnaderna

eller höjning av intäkterna, att den nya byggnaden kan betala sig.

Det är genom en bättre ekonomisk planläggning av driften i dess helhet,

som detta skall kunna åstadkommas. Därvid är tidpunkten för nybyggnad

ett utmärkt tillfälle att ompröva driften, dess organisation och produktionsriktning.

Det måste emellertid konstateras, att en rationell driftsplanering

i allmänhet saknas vid det tillfälle, då en omfattande nybyggnad

skall företagas inom jordbruket. Orsakerna härtill synas delvis ligga däri,

alt hithörande frågor ännu äro ofullständigt utredda. Inom forskningskommittén

ha därför undersökningar på detta område företagits och igångsatts.

Genom åtskilliga praktiska exempel har därvid kunnat visas, att betydande

vinster ha kunnat åstadkommas genom en dylik driftsplanering.

Härefter utvecklar forskningskommittén ytterligare sin syn på innebörden

av den omtalade driftsplaneringen och anför härom bland annat följande.

Forskningskommitténs erfarenhet från nyssnämnda driftsekonomiska undersökningar

giver vid handen, att driftsplanering i samband med nybyggnad

icke kan ses som ett isolerat problem. Då man behandlar byggnadsfrågan

från denna synpunkt rullas hela spörsmålet om ekonomisk fastighetsplanering

upp. Anpassningsfrågorna bliva här av primär karaktär. Genom

det organiska samband, som råder inom jordbruksföretaget, måste vid utformandet

av den lämpligaste organisationsformen hänsyn tagas till samtliga

faktorer, som bestämma densamma. Därvid bör produktionsinriktningen och

produktionsfaktorerna anpassas efter varandra under hänsynstagande till rådande

och förväntade tekniska och ekonomiska betingelser. Vidare är givetvis

också en inbördes anpassning mellan de olika produktionsfaktorerna ett

grundläggande villkor. Som ett resultat av denna anpassningsprocess bör

framkomma ett företag, som ur ekonomisk synpunkt kan betecknas som rationellt.

Vid nybyggnad blir det således icke enbart fråga om att samordna

driften och byggnaderna utan det gäller en anpassning av driftsorganisationen

och hela den fasta anläggningen. Det är särskilt angeläget att understryka

detta, emedan vid nybyggnad inom jordbruket i framtiden i många

fall en förändring, sammanslagning eller annan förstoring av brukningsenheterna

kommer att äga rum. Det blir följaktligen både arealerna och byggnaderna,

som då bliva rörliga. Detta är således ett tillfälle för en grundlig

översyn av driftsformerna, vilket icke återkommer på kanske flera generationer.

Syftet blir då framför allt att skapa rationella fastigheter. Ur ekonomisk

synpunkt blir det här fråga om en lämplig kombination av markerna,

vägarna, grundförbättringarna och byggnaderna samt en anpassning mellan

dessa anläggningar och driftsformerna. Därmed sammanhängande ekonomiska

frågor måste studeras på en gång. Det gäller här problem rörande

långtidsinvestering i jordbruket, varvid det framför allt blir fråga om en

analys av bestämmande faktorer samt planeringsmetodikens utformning.

Om det sålunda ur jordbruksekonomisk synpunkt förefaller rationellt

att byggnadernas tekniska utformning äger rum i nära kontakt med den

driftsekonomiska planeringen, så bör detta givetvis också gälla beträffande

övriga fasta anläggningar i jordbruksfastigheten (diken, vägar, broar etc.).

Ifrågavarande anläggningars rationaliseringsgrad kan helt naturligt endast

bedömas utifrån driftsekonomiska synpunkter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

9

I fråga om behovet av ett särskilt permanent organ

för forsknings- och försöksverksamheten rörande jordbrukets byggnadsfrågor

erinrar forskningskommittén till en början om att det, såsom kommittén

redan förut framhållit, kräves dels en lämplig kombination av jorden och

däri ingående fasta anläggningar samt byggnader, dels en rationell uppbyggnad

av anläggningarna och byggnaderna var för sig för att en ekonomiskt

riktig jordbruksfastighet skall kunna skapas. Åtskilliga av de hithörande

spörsmålen äro emellertid ännu icke klarlagda. För att lösa frågan

om anläggningarnas rationella uppbyggnad fordras därför omfattande tekniska

och ekonomiska försök och undersökningar, inriktade på aktuella

praktiska spörsmål. Det blir med andra ord fråga om en praktiskt eller fältmässigt

inriktad målforskning, som dock uppenbarligen måste bedrivas i

nära kontakt med grundforskningen på hithörande område. Vad byggnaderna

beträffar ha sådana undersökningar i viss utsträckning redan företagits

inom forskningskommittén, men motsvarande målforskning beträffande

jordens tekniska anläggningar har endast förekommit sporadiskt. Det synes

därför forskningskommittén angeläget, att denna verksamhet skall intensifieras.

Enligt forskningskommitténs uppfattning är det otvivelaktigt förenat med

betydande fördelar, om nyssnämnda forsknings- och försöksverksamhet

samordnas i ett organ. Det kan uppenbarligen icke bliva fråga om några

engångsutredningar utan fortlöpande undersökningar måste företagas med

beaktande av utvecklingen inom samhället och speciellt inom jordbruket.

Organet bör därför erhålla en fastare karaktär än forskningskommittén

har. På grund av den allmänna betydelsen av en lösning av de hithörande

frågorna finner forskningskommittén det nödvändigt, att ett statligt institut

på området inrättas, förslagsvis benämnt jordbrukets planeringsinstitut.

C. Institutets arbetsuppgifter.

Institutets arbetsuppgifter enligt förslaget kunna uppdelas på

tre grenar, avseende den första byggnadstekniska, den andra kulturtekniska

och den tredje fastighetsekonomiska frågor. Härom innehåller förslaget i

huvudsak följande.

På det byggnadstekniska området bör det största intresset knytas till

byggnadernas utformning och planering med hänsyn till driftstekniska och

driftsekonomiska förhållanden. Det framhålles emellertid såsom självklart,

att även vissa tekniska problem rörande konstruktionerna måste undersökas.

Vidare böra beaktas de sociala och ekonomiska planeringsspörsmål som

uppkomma i samband med jordbruksbebyggelscn.

De olika byggnader, som skulle beröras av institutets undersökningar,

indelas i förslaget i djurutrymmen, lagerutrymmen, övriga driftsbyggnader

och bostäder. För samtliga dessa byggnadstyper kunna forsknings- och utredningsuppgifterna

lämpligen uppdelas i problem rörande byggnadernas

formgivning och utrustning, problem rörande delkonstruktioner i byggna
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

derna respektive inredningen samt lokaliseringsfrågor beträffande bebyggelsen.

I förslaget framhålles att arbetsuppgifterna rörande byggnadernas formgivning

och utrustning äro, med undantag för bostäder, helt och hållet speciella

för jordbrukets byggenskap. De böra därför i sin helhet falla inom

institutets område. Vad angår konstruktionsfrågorna bör institutet som regel

icke befatta sig med byggnadstekniska grundforskningsproblem utan

endast syssla med tillämpning av de resultat, som vunnits vid de speciella

forskningsinstitutionerna på byggnadsteknikens område. I vissa fall, nämligen

då jordbruket har ett primärintresse av grundforskning på materialområdet,

böra dock även dylika forskningsuppgifter ankomma på institutet,

oaktat de därjämte kunna ha ett sekundärt intresse för övrig byggnadsforskning.

I fråga om anpassningen av konstruktionerna till driftstekniska

förutsättningar framhålles, att även detta spörsmål är ett för jordbruket

mycket specifikt problem, som givetvis i sin helhet bör handhavas

av institutet. De lokaliseringsfrågor rörande bebyggelsen, som böra ankomma

på institutet, äro däremot uppenbarligen endast sådana, som äro speciellt

jordbruksbetonade.

Jordbrukarbostadens intima samband med arbetsplatsen skapar speciella

problem för densammas planläggning. Framtida förändringar i jordbrukets

struktur komma även att påverka bostädernas utformning och lokalisering.

Med hänsyn till dessa förhållanden understrykes angelägenheten

av att vissa med jordbrukarbostaden sammanhängande frågor tagas

upp till studium inom institutet.

I detta sammanhang beröres även förhållandet mellan planeringsinstitutet

och det i 1947 års utredning för byggnadsfrågor föreslagna statens

byggnadsinstitut. Enligt förslaget bör gränsen mellan de båda instituten

lämpligast dragas så, att allmängiltiga bostadsutredningar skola utföras

vid byggnadsinstitutet, medan tillämpad bostadsforskning för lantbruket,

d. v. s. forskning berörande bostäder för jordbrukare och lantarbetare, skall

bedrivas vid planeringsinstitutet.

På det kulturtekniska området avses i första hand skola behandlas de

tekniska och ekonomiska spörsmål, som sammanhänga med frågan hur vissa

fasta anläggningar böra insättas i jordbruksdriften för att man skall få

en rationell produktionsapparat. Som exempel på dylika fasta anläggningar

nämner kommittén diken, vägar, invallningsföretag, broar och vattentäkter.

Genom att de ekonomiska synpunkterna få bliva utslagsgivande kunna

möjligen helt nya vägar komma att beträdas i fråga om dessa anläggningars

utformning och omfattning.

De kulturtekniska forskningsuppgifterna uppdelas i samma grupper som

de byggnadstekniska spörsmålen, d. v. s. i problem rörande anläggningarnas

utformning, problem rörande konstruktioner samt lokaliseringsfrågor. Därjämte

skola inom denna avdelning behandlas spörsmål rörande fastighetsstorlek

och ägobalans i samband med förändringar i fastighetsindelningen

ävensom de tekniska och ekonomiska möjligheterna för sådana föränd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Såsom en kulturteknisk fråga av särskild aktualitet nämnes ägovägarnas

och vattenregleringarnas utformning efter driftsekonomiska synpunkter.

Vidare framhållas spörsmålen rörande landsbygdens kollektiva anläggningar

för vattenförsörjning och avlopp in. m.

Med hänsyn till att verksamheten inom den kulturtekniska avdelningen

berör den agronomiska hydrotekniken upptager forskningskommittén även

beträffande de kulturtekniska spörsmålen frågan om gränsdragningen mellan

institutet och andra forskningsanstalter. Därvid framhålles, att den

agronomiska hydrotekniken överspänner mycket vida områden. Det är därför

icke lämpligt att inom den här föreslagna avdelningen inrymma mer

än en viss del därav, nämligen den som har mera omedelbart samband

med fastighetsteknislca och fastighetsekonomiska spörsmål. Hit höra sådana

frågor som människans och djurens förseende med vatten (gemensamt

med byggnadsavdelningen), avloppsfrågorna, torrläggningens betydelse

vid nyanskaffning av odlad jord, dikningen som ägofigursbestämmande

faktor och i samband därmed det numera synnerligen viktiga brukningsbåtnadsbegreppet.

Såsom exempel på de delar av den agronomiska hydrotekniken,

som icke böra omfattas av institutets verksamhet, nämnas den

stora frågan om vattnet som växtfaktor samt de angränsande frågorna rörande

dikningsbehov och alstringsbåtnad m. in. Dessa ha intimt samband

med växtfysiologi, marklära, jordbrukslära, meteorologi, hydrologi etc. och

böra följaktligen bearbetas i nära anslutning till nämnda ämnesområden

Från institutets verksamhet bör vidare undantagas det delområde inom

den agronomiska hydrotekniken, som gäller dikningens teknik, vilken

bygger på hydrologi och hydraulik som grundvetenskap och har nära anslutning

till vattenbyggnadsläran.

I fråga om ägovägarna avses en avgränsning göras på så sätt, att inom

den kulturtekniska avdelningen blott skola behandlas frågor rörande vägarnas

utförande och placering ur fastighetsteknisk och fastighetsekonomisk

betydelse. Vidare skola endast i ringa omfattning upptagas sådana frågor,

som höra samman med vägbroar och trummor för jordbrukets vägar och

icke behandlas i allmän vägbyggnadsteknik.

På det fastighetsekonomiska området har det icke ansetts möjligt att

göra några generella uttalanden rörande fastigheternas utformning i praktiken.

De forskningsuppgifter, som avses skola ifrågakomma, uppdelas

systematiskt i dels fortlöpande analyser av bestämmande faktorer, nämligen

naturliga förhållanden, arbetskraftsförhållanden, sociala synpunkter,

mekaniseringsutvecklingen, arronderingsfaktorn, produktionsinriktningen

och kapitalens kostnader, dels spörsmål rörande planeringens genomförande,

nämligen lokaliseringsfrågor, värderingsfrågor, båtnadsbegreppet, kalkylationsmetoder

vid långtidsplanering och individualplaneringens metodik.

I fråga om vissa av de bestämmande faktorerna ha redan fortlöpande

analyser gjorts inom forskningskommittén, i första hand beträffande produktionsinriktningen

och byggnadskostnaderna. Därjämte ha värderingsfrågorna

och individualplaneringens metodik i någon mån undersökts. Betyd
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

ligt utvidgade fortlöpande analyser förordas emellertid för att en mera allmän

och djupgående insikt i de fastighetsekonomiska frågorna skall erhållas.

För att underlätta planeringens genomförande i praktiken erfordras

dessutom omfattande principiella och praktiska studier i planeringens metodik.

Arbetsuppgifterna på det fastighetsekonomiska området sammanföras i

fyra grupper: grundläggande jordbruksekonomiska undersökningar, fastighetsekonomiska

fältstudier, statistisk uppgiftsinsamling och arbetsstudier.

I fråga om de grundläggande jordbruksekonomiska undersökningarna

och fältstudierna anföres, att någon direkt avgränsning icke kan göras i

själva arbetets bedrivande. Här måste en nära samordning äga rum för lösande

av de olika uppgifterna. Såsom för närvarande särskilt aktuella angivas

frågorna rörande arrondering, brukningsenheternas storlek och produktionsinriktning

inom olika områden samt metoder och värderingsfrågor

för individualplaneringen. De kombinerade företagens problem, särskilt jordbruk—skogsbruk,

böra emellertid också underkastas ingående studier. Ett

betydande intresse föreslås även skola ägnas anpassnings- och samordningsfrågor

vid fastighetsplanering. Därvid är det främst resultaten från kulturtekniken

och byggnadsområdet, som skola sättas in i det företagsekonomiska

sammanhanget, men helt naturligt måste även noga uppmärksammas

jordbrukstekniska och driftsekonomiska forskningsresultat.

Den statistiska uppgiftsinsamlingen ävensom arbetsstudierna föreslås

skola bliva gemensamma för institutets samtliga verksamhetsgrenar.

I samband med redogörelsen för institutets arbetsuppgifter betonas starkt

betydelsen av ett intimt samarbete med forskare och forskningsinstitutioner

inom närliggande områden, i främsta rummet med det planerade

byggnadsinstitutet ävensom med de byggnadstekniska institutionerna och

institutionerna för skifteslära vid de tekniska högskolorna. Såsom en angelägenhet

av största vikt framhålles vidare, att institutet kommer att stå i

intim kontakt med lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. För sådant

ändamål bör förslagsvis chefen för lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning

erhålla plats i institutets styrelse. Det lokala samarbetet med nämnderna

torde enligt förslaget lätt kunna lösas genom direkt arbetskontakt i

anslutning till deras rationaliseringsarbete. Vidare förordas samarbete med

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, statens maskinprovningar,

statens mejeriförsök, statens trädgårdsförsök, lagringsforskningskommittén

inom jordbrukets forskningsråd samt institutet för konserveringsforskning

m. fl. Det framhålles även såsom angeläget, att institutet upprätthåller

kontakt med de utländska forskningsanstalterna på samma områden.

För att sprida forsknings- och försöksresultaten föreslås härjämte samarbete

med jordbrukets upplysningsnämnd. I betänkandet understrykes härvid,

att å ena sidan jordbrukarnas förståelse för rationaliseringsverksamheten

över huvud kan vinnas först sedan ekonomiska resultat kunna påvisas

genom forsknings- och försöksverksamhet, medan det å andra sidan

är av största vikt, att institutet får kontakt med det praktiska jordbrukets

ekonomiska och tekniska problem.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 21.

13

D. Behovet av försöksobjekt.

För att man skall kunna erhålla resultat, som äro användbara för det

praktiska jordbruket, är det enligt betänkandet ofrånkomligt, att det blivande

institutet bedriver en omfattande försöksverksamhet.

Härvid framhålles, att institutet skulle behöva ett mycket stort antal försöksgårdar,

där skilda problem kunde upptagas till studium. Då en sådan

anordning av kostnadsskäl icke är möjlig, förordas att, liksom i forskningskommitténs

hittillsvarande verksamhet, i stället den utvägen användes, att

överenskommelse träffas med jordbrukare om att vissa försök skola få utföras

i samband med nybyggnad på deras gårdar. Emellertid måste i sådana

fall ofta så stor hänsyn tagas till vederbörande jordbrukares önskemål, att

försökens värde reduceras. Det är därför enligt betänkandet av stor betydelse,

att institutet erhåller åtminstone några egna försöksgårdar för större

och mera permanenta försök.

I detta sammanhang har forskningskommittén erinrat om att försöksgårdsutredningen

för Bogesund i ett den 19 november 1948 avgivet betänkande

föreslagit, att Bogesunds huvudgård skulle inrättas som försöksgård

för animalieproduktion, speciellt för mjölkproduktion, samt att i verksamheten

skulle ingå bland annat vissa byggnadstekniska och jordbruksekonomiska

försök. Forskningskommittén anför härom.

Bogesund uppfyller en del av önskemålen om egen försöksgård för institutet.

Egendomen är emellertid ej lämplig för försök på kulturteknikens

område. Den är vidare ett storjordbruk, där åtskilliga av det normala svenska

jordbrukets problem ej kunna studeras. Som framgått av den tidigare

framställningen äro byggnadskostnaderna relativt sett mycket stora vid

småbruken. Man har bland annat ur denna synpunkt ansett en sammanläggning

av småbruk till större enheter nödvändig. Därvid uppkomma emellertid

stora och betydelsefulla problem, som för närvarande äro ofullständigt

lösta. Det är synnerligen angeläget, att institutet i stor utsträckning

tager upp dessa frågor till grundläggande studium. Emellertid kunna ej alltför

stora experiment göras i den praktiska planeringsverksamheten. Med

hänsyn härtill är institutet i behov av ytterligare en försöksgård, som bör

vara av mindre omfattning än Bogesund, för att vid denna särskilt studera

småbrukets problem. En sådan försöksgård torde måhända kunna övertagas

från domänverket.

I betänkandet framhålles därjämte såsom önskvärt, att institutet får möjlighet

till försöksverksamhet i Norrland i anslutning till den verksamhet

av detta slag, som andra forskningsanstalter där bedriva.

E. Institutets organisation och förläggning.

Som tidigare nämnts föreslås institutet — jordbrukets planeringsinstitut

— skola stå under överinseende av en styrelse om nio ledamöter. Av

dessa skall institutets chef vara självskriven. De övriga skola utses av

Kungl. Maj :t för en tid av tre år. Sammanträde bör äga rum på kallelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

av ordföranden så ofta förekommande ärenden det påfordra, dock minst

fyra gånger om året.

Förutom en allmän skyldighet att övervaka institutet och främja dess

verksamhet skall styrelsen enligt förslaget ha till åliggande att fastställa

arbetsprogram och tillse, att erforderligt samarbete kommer till stånd med

andra institutioner och med näringslivet.

Ersättning föreslås skola utgå till ordföranden med ett fast årsarvode av

1 800 kronor samt till övriga styrelseledamöter i form av dagarvode av 20

kronor för varje sammanträdesdag jämte, i förekommande fall, rese- och

traktamentsersättning enligt klass I A allmänna resereglementet.

Den närmaste ledningen av institutet bör enligt förslaget utövas av en

chef. Denne skall vara föredragande inför styrelsen och ansvara för verkställandet

av styrelsens beslut. Vidare skall han bl. a. leda och övervaka

institutets verksamhet i dess helhet samt upptaga och utveckla förbindelser

med närstående institutioner och organ. För att kunna fullgöra sina åligganden

måste chefen vara väl insatt i och äga stor erfarenhet av jordbrukets

ekonomiska och tekniska frågor samt besitta ingående kännedom om

försöks- och forskningsverksamheten inom såväl jordbruk som byggnadsteknik.

På chefens initiativförmåga och ledaregenskaper kommer den allmänna

inriktningen och utformningen av institutets verksamhet till stor

del att vila. Löne- och anställningsvillkoren böra avvägas under beaktande

av de stora kvalifikationskrav, som sålunda måste ställas på honom. Forskningskommittén

föreslår, att han anställes medelst förordnande på viss tid

med placering i lönegrad Cp 15.

Beträffande organisationen i övrigt framhålles i betänkandet

att grundtanken varit, att den största återhållsamhet bör iakttagas i fråga

om inrättandet av ordinarie tjänster. En viss kontinuitet hos personalen

fordras emellertid för institutets verksamhet och därjämte böra sådana befattningshavare,

som bedrivit utrednings- och forskningsarbete under längre

tid, få så trygga anställningsförhållanden, att de icke söka sig bort från

institutet och därmed vålla avbräck i verksamheten. Forskningskommitlén

föreslår därför, att ett antal befattningshavare, som äro av direkt betydelse

för verksamhetens bedrivande, liksom även viss kontorspersonal skola beredas

fast anställning. Övrig personal bör vara arvodesanställd. Genom en

sådan anordning beredes även möjlighet till utbildning av personal för uppgifter

utanför institutet, t. ex. för tjänstgöring vid lantbruksnämnderna.

Som nämnt föreslås institutet skola organiseras på tre avdelningar, nämligen

byggnadsavdelningen, den ekonomiska avdelningen och den kulturtekniska

avdelningen, vartill kommer ett mindre, chefen direkt underställt

kansli.

Avdelningarna skola enligt förslaget förestås av särskilda avdelningsföreståndare

med uppgift att, var och en inom sitt forskningsområde, enligt

fastställd arbetsplan leda och själva deltaga i undersökningar och försök

samt med uppmärksamhet följa forskningsverksamheten och främja dess

utveckling. I fråga om kompetenskraven anföres, att avdelningsföreståndare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

15

bör genom högre akademisk examen eller på annat därmed jämförligt sätt

ha styrkt sig äga synnerligen goda insikter i de ämnen, som falla inom befattningens

forskningsområde, samt genom utgivna skrifter ha ådagalagt

framstående förmåga till vetenskaplig forskning och visat praktisk duglighet

inom sitt fack. Med hänsyn till forskningsarbetets speciella natur och

vikten av att vid behov kunna utan större omgång företaga personbyte på

befattningarna föreslås, att avdelningsföreståndarna i likhet med chefen

förordnas på viss tid. Såsom lämplig löneställning förordas placering i lönegrad

Cp 8.

På varje avdelning bör vidare finnas en försöksledare, som i siamråd

med avdelningsföreståndaren skall planlägga undersökningar och försök

samt biträda denne med övervakandet av forskningsverksamheten inom avdelningen.

För att kunna antagas till försöksledare föreslås, att vederbörande

genom examen från fackhögskola eller på annat jämförligt sätt skall

ha styrkt sig äga synnerligen goda insikter i de ämnen, som falla inom befattningens

arbetsområde, samt dessutom ha ådagalagt förmåga att utföra

vetenskapliga undersökningar och visat praktisk duglighet inom sitt fack.

Försöksledare anses böra beredas extra ordinarie anställning med placering

i lönegrad Ce 29.

På byggnadsavdelningen bör vidare enligt förslaget finnas anställd en

arkitekt i lönegrad Ce 29 med uppgift att bedriva tillämpad forskning rörande

lantbrukets bostäder. Denne befattningshavare skall ha genomgått

teknisk högskola och förvärvat erfarenhet av planeringsarbeten.

Hos forskningskommittén är för närvarande anställd en ingenjör med

lägre teknisk examen för studier i transportfrågor. I betänkandet framliålIes,

att denne specialist är av mycket stort värde för verksamheten och på

grund av sin specialisering ej gärna kan påräkna annan anställning. Forskningskommittén

föreslår därför, att på byggnadsavdelningen inrättas en

befattning för en sådan ingenjör med placering i lönegrad Ce 22.

För sammanställning och viss bearbetning av statistiskt material m. m.

bör å såväl byggnadsavdelningen som den ekonomiska avdelningen finnas

ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11. I övrigt torde till en början tre skriv- och

kontorsbiträdesbefattningar böra inrättas med avlöning enligt bestämmelserna

om reglerad befordringsgång.

Den fackutbildade personal, som i övrigt erfordras för olika försöks- och

forskningsuppgifter, bör enligt förslaget åtminstone tills vidare, i avvaktan

på ytterligare erfarenhet, avlönas medelst lämpligt avvägda arvoden efter

arten och omfattningen av erhållna uppdrag. Därigenom skulle man även

kunna tillgodose vissa angelägna utbildningsbehov. Agronomer, arkitekter,

lantmätare och ingenjörer tarva nämligen i regel viss vidare utbildning, innan

de äro skickade till befattningar inom jordbrukets byggnads- och rationaliseringsverksamhet.

Fördenskull synes det forskningskommittén värdefullt,

att personal med sådan utbildning kan knytas till institutet under kortare

eller längre tid. Sålunda föreslås skola anställas på byggnadsavdelningen

två ingenjörer och en arkitekt eller vid vissa tillfällen två arkitekter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

och en ingenjör, på den kulturtekniska avdelningen två agronomer eller

lantmätare samt på den ekonomiska avdelningen två agronomer eller lantmätare,

eller tidvis en agronom och en lantmätare, samt dessutom två lantmästare

eller andra personer med praktisk-teoretisk jordbruksutbildning.

De nu nämnda befattningshavarna, som avses skola anställas mot arvoden,

böra under en stor del av året arbeta med försök/ å platser spridda över

hela landet.

Kansliet föreslås skola bestå av en kansliskrivare i lönegrad Ca 15 såsom

registrator och kassör, ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11 såsom chefens

handsekreterare med växlande expeditions- och skrivarbete samt en vaktmästare

i lönegrad Ce 9. Med hänsyn till institutets rent fackbetonade karaktär

framhålles det vidare såsom betydelsefullt, att vid behov tillgång

finnes till biträde av en juridiskt och administrativt väl skolad tjänsteman,

som mot ett visst arvode, förslagsvis 1 500 kronor årligen, kan bestrida förekommande

göromål av rättslig karaktär såsom bisyssla vid sidan av annan

tjänst. Denne avses tillika skola fungera som sekreterare vid styrelsens

sammanträden samt biträda vid uppsättandet av förekommande protokoll

och expeditioner.

Vad angår institutets förläggning anföres i betänkandet, att den

hittills vunna erfarenheten av Lund som förläggningsort för forskningskommittén

talar för att även institutet bör förläggas dit. Med hänsyn till

att skiftande odlingsbetingelser äro representerade inom ej alltför långt avstånd,

skulle nämligen grundläggande försök kunna utföras där utan stora

kostnader. Därjämte skulle lokalfrågan åtminstone för den närmaste framtiden

kunna ordnas genom att institutet övertoge forslmingskommitténs

nuvarande lokaler.

Styrelsens sammanträdesort föreslås däremot skola som regel bliva Stockholm,

liksom fallet varit beträffande forskningskommittén.

F. Kostnadsfrågor.

Vid behandlingen av frågan om kostnaderna för institutet må till

en början återgivas följande av forskningskommittén verkställda sammandrag

av utgifterna under budgetåren 1946/47 och 1947/48 för forskningen

inom det verksamhetsområde, som kommittén föreslagit för institutet.

Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

....................................

Jordbrukets byggnadsstudiekommitté .........

Fältarronderingskommittén ..................

Kostnader för försöksverksamhet för åstadkommande

av bättre fastighetsarrondering i Norrland

.....................................

Budgetår

1946/47 1947/48

110 000:— 184015:51

178 943:76 159 453:54

— 70 000: —

78 409: 64

Summa 367 353: 40 413 469: 05

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

17

De årliga kostnaderna för det planerade institutet vid full utbyggnad uppskattas

som nämnt till i runt tal 390 000 kronor. Härav beräknas kostnaden

för löner till ordinarie och extra ordinarie personal, upptagna såsom begynnelselöner

i ortsgrupp 3 inklusive tolv procent tillägg, samt ersättning till

arvodesanställd personal till 276 272 kronor enligt följande specifikation.

Chef ...............................

Bijggnadsavdelningen.

1 avdelningsföreståndare .........

1 försöksledare ....................

1 arkitekt .......................

1 ingenjör ........................

1 kanslibiträde ...................

3 ingenjörer el. arkitekter ..........

Ekonomiska avdelningen.

1 avdelningsföreståndare .........

1 försöksledare ...................

1 kanslibiträde ....................

2 agronomer el. lantmätare ........

2 lantmästare el. motsvarande......

Kulturtekniska avdelningen.

1 avdelningsföreståndare .........

1 försöksledare ....................

2 agronomer el. lantmätare ........

Kansli, sekreterare och biträdes personal.

1 kansliskrivare .................

1 kanslibiträde ....................

1 vaktmästare ...................

1 sekreterare (jurist) ..............

4 kontors- och skrivbiträden .......

ep

15

22

128

ep

8

17

928

Ce

29

13

896

. Ce

29

13

896

, Ce

22

9

421

Ca

11

5

726

arvode

30

000

Cp

8

17

928

. Ce

29

13

896

Ca

11

5

726

arvode

20

000

arvode

16

000

Cp

8

17

928

. Ce

29

13

896

arvode

20

000

Ca

15

6

800

Ca

11

5

726

. Ce

9

5

147

arvode

1

500

18

730

S

:a

276

272

Beträffande de årliga kostnaderna för institutet i övrigt anföres i betänkandet

att institutet kommer att behöva tillkalla experter från andra institutioner

för bearbetning av vissa frågor, varvid det även kan bliva nödvändigt

att tillfälligtvis anställa extra kontorspersonal. För sådana specialundersökningar

beräknas en kostnad av 30 000 kronor. Genom att institutet

behöver företaga åtskilliga försök vid det praktiska jordbruket på skilda

håll i landet erfordras vidare ett relativt högt belopp till reseersättningar

och traktamenten. Enligt betänkandet torde man icke kunna kalkylera

med mindre kostnad härför än 30 000 kronor. Därjämte beräknas till speciella

anläggningar i samband med vissa tekniska försök 20 000 kronor, till

publikationstryck och kontorsomkostnader 30 000 kronor samt till styrelsearvoden

3 000 kronor.

Det sammanlagda årliga anslagsbehovet upptages sålunda till (276 300

+ 30 000 + 30 000 + 20 000 + 30 000 + 3 000 =) 389 300 kronor.

I betänkandet framhålles, att man vid jämförelse mellan de beräknade

2 Bilxang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 21.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

kostnaderna för institutet och de hittillsvarande utgifterna för motsvarande

forsknings- och försöksverksamhet bör uppmärksamma, att institutets

arbetsuppgifter äro mera omfattande än den nuvarande verksamheten på

området. Den föreslagna samordningen torde därjämte kunna giva snabbare

och säkrare resultat än vad som kan ernås, då skilda kommittéer bearbeta

fristående detaljer. Vidare anföres, att institutet torde kunna direkt i

det praktiska arbetet samordna verksamheten så, att långsamma och ofta

mindre fruktbärande remissförfaranden undvikas. Även härigenom förväntas

institutets arbetsresultat bliva ett helt annat än det som kan uppnås

genom olika kommittéer, samtidigt som kostnaderna bliva lägre.

På grund av de synnerligen aktuella uppgifter, som institutet skall ha

hand om, föreslås detta skola organiseras så snart som möjligt. Svårigheten

att erhålla kompetenta krafter till alla de befattningar, som enligt förslaget

skola inrättas, har emellertid föranlett forskningskommittén att förorda

en successiv utbyggnad av institutet. Därvid skulle början göras med

en mindre, fast personalstab, kompletterad med arvodesanställd personal,

vilken så småningom kunde vinna kompetens för ordinarie befattningar.

De tjänstemän, som föreslås skola tillsättas under det första budgetåret,

äro — förutom institutets chef — en gemensam föreståndare för byggnadsoch

ekonomiavdelningarna, en försöksledare på byggnadsavdelningen och

en på den kulturtekniska avdelningen, en arkitekt, en ingenjör, en kansliskrivare,

ett kanslibiträde, tre ingenjörer, arkitekter eller agronomer samt

två skriv- och kontorsbiträden. I den mån kompetenta krafter icke finnas

böra befattningarna enligt förslaget tills vidare besättas med tillförordnad

personal.

Kostnaden undet det första budgetåret för en sålunda begränsad uppbyggnad

av institutionen har beräknats till sammanlagt 225 000 kronor, varav

i runt tal 161 900 kronor till löner, 3 000 kronor till styrelsearvoden, 16 100

kronor till specialundersökningar, 17 000 kronor till reseersättningar, 9 000

kronor till försöksomkostnader och 18 000 kronor till utrustning, expenser,

publikationstryck m. m.

Yttrandena.

Behovet av en ökad forsknings- och försöksverksamhet

på lantmannabyggnadernas område vitsordas i de flesta remissutlåtandena.

Meningarna äro däremot delade om huru verksamheten bör organiseras.

Sålunda avstyrka skogsstyrelsen, lantbruksakademien, överstyrelsen

för de tekniska högskolorna och Riksförbundet Landsbygdens folk att

det föreliggande förslaget förverkligas, medan statskontoret, lantmäteristyrelsen,

domånstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens kommitté för byggnadsforskning

och Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund

tillstyrka detsamma utan större anmärkningar. Övriga instanser till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

19

styrka förslaget endast med betydande inskränkningar eller yttra sig allenast

beträffande vissa delar därav. Inom statskontoret och lantbruksstyrelsen

har reservation anförts av generaldirektören Björk respektive överdirektören

Ytterborn, vilka avstyrka förslaget.

Såsom skäl för avstyrkandena anföres i huvudsak, att det icke är lämpligt

eller nödvändigt att skapa ett nytt kostnadskrävande ämbetsverk för

ifrågavarande ändamål. Ett dylikt forskningsorgan skulle i stället kunna

inordnas i lantbruksstyrelsens eller lantbrukshögskolans organisation. I ett

flertal yttranden framhålles vidare, att den förebragta utredningen är ofullständig

på ett flertal punkter. Särskilt anmärkes, att arten och omfattningen

av de uppgifter, som skulle tillkomma det föreslagna institutet, icke ha blivit

tillräckligt klart och allsidigt belysta. I åtskilliga yttranden förordas, att hela

frågan om byggnadsforskningens organisation skall upptagas till prövning

i ett vidare sammanhang. I några fall, t. ex. i remissutlåtandena av lärarkollegierna

vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola

samt av lantbruksakademien och lantbrukshögskolans lärarråd, föreslås

därjämte, att forskningskommittén i avbidan på en överarbetning av

förslaget eller en ny utredning skall tills vidare fortsätta sin verksamhet

efter i huvudsak samma linjer som för närvarande, därvid emellertid verksamheten

bör intensifieras.

I fråga om det föreslagna institutets arbetsuppgifter anmärkes i

remissutlåtandena av lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och skogstyrelsen, att i betänkandet icke beaktats de viktiga frågor,

som avse skogen och dess problem i förhållande till driften i övrigt vid jordbruken.

Med hänsyn till att skogsbruk i mycket stor utsträckning bedrives

i förening med jordbruk böra enligt ämbetsverkens mening även sagda frågor

höra till institutets verksamhetsområde.

Sålunda framhåller lantmäteristyrelsen, att de grundläggande företagsekonomiska

sammanhangen i vårt lands jordbruk, planeringsmetodiken,

värderingsfrågorna samt de väg- och vattenbyggnadstekniska frågorna över

huvud icke torde kunna vetenskapligt eller praktiskt klarläggas tillfredsställande,

om det icke beaktas, att skogen vanligen utgör en integrerande del

av jordbruket. Styrelsen anser sig nämligen icke kunna räkna med att de

rent skogliga forskningsorganen komma att upptaga de kombinerade frågorna

till behandling. Det är därför önskvärt, att det i institutets instruktion

inryckes en bestämmelse, att institutet särskilt skall beakta de tekniskt-ekonomiska

problemen i det kombinerade jordbruket. Därjämte bör en eller

ett par arvodesanställda jägmästare knytas till institutet.

I övrigt har lantmäteristyrelsen i huvudsak icke något att erinra mot de

föreslagna arbetsuppgifterna. Enligt dess mening bör dock den närmare

fördelningen av arbetet mellan institutets olika avdelningar icke redan nu

regleras i detalj. I stället bör till en början göras en inventering av de mycket

omfattande arbetsuppgifterna. Därefter böra dessa upptagas till be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

handling efter angelägenhetsgraden och under hänsynstagande till kvalifikationerna

hos de befattningshavare, som institutet lyckas förvärva.

I likhet med forskningskommittén understryker domänstyrelsen, att de

frågor, som föreslås skola höra till institutets verksamhetsområde, äro flätade

i varandra på sådant sätt, att delproblemen knappast kunna lösas utan

att man beaktar hela komplexet av spörsmål av byggnadselconomisk-teknisk,

driftsekonomisk och fastighetsekonomisk natur. Med hänsyn till forskningsfältets

väldiga omfattning anser styrelsen det dock riktigt, att institutet

icke belastas med huvuduppgiften ovidkommande frågor eller med sådana

problem, som kunna hänskjutas till andra organ. Därför böra såvitt

bostäderna angår endast de problem, som äro speciella för jordbruket, upptagas

vid institutet och behandlingen av kulturtekniska frågor bör inskränkas

till rent ekonomiska bedömanden med hänsyn till jordbruksdriften.

Domänstyrelsen framför vidare tanken, att institutet skulle överlämna avsnitt

av sina uppgifter till andra lämpliga organ eller enskilda forskare

ungefär på sätt, som nu sker inom statens kommitté för byggnadsforskning

och som avses skola äga rum vid det statliga byggnadsinstitutet. Därigenom

vinnes, att bästa tillgängliga sakkunskap behandlar delfrågorna

samtidigt som planeringsinstitutets egen personal avlastas till förmån för

arbetet i stort. Att styrelsen icke nämnes bland de organ, med vilka samarbete

rekommenderas, finner styrelsen anmärkningsvärt. Säkerligen skulle

ett intimt samarbete mellan planeringsinstitutet och styrelsen bliva fruktbärande

för båda parter, i det att styrelsen skulle kunna erbjuda ett rikt

urval av försöksobjekt och institutet skulle kunna lämna styrelsen värdefullt

bistånd i planeringsfrågorna.

Lantbruks styrelsen framhåller, att forskningsuppgifterna och sättet att

genomföra forskningen i betänkandet berörts endast i så stora drag och så

allmänna ordalag, att det är svårt att taga ställning till förslaget. Med utgångspunkt

från den målsättning på hithörande områden, som angivits

av 1946 års sakkunniga för utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer

(SOU 1947:68), ansluter sig dock lantbruksstyrelsen till detsamma.

Beträffande arbetsuppgifternas fördelning på de särskilda avdelningarna

anmärker styrelsen, att frågor rörande fastighetsstorlek och ägobalans höra

hemma under fastighetsekonomien och icke, såsom i förslaget gjorts gällande,

under kulturtekniken. På den fastighetsekonomiska avdelningen torde

vidare även böra behandlas frågor angående fastighetsteknik.

I några fall förordas begränsningar i de föreslagna arbetsuppgifterna för

institutet.

Sålunda ifrågasätter Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares

riksförbund lämpligheten av att någon form av grundforskning anförtros åt

planeringsinstitutet, eftersom dettas resurser enligt förslaget knappast komma

att bliva tillräckliga därför. Dessutom skulle stor risk föreligga för onödigt

dubbelarbete, om såväl planeringsinstitutet som byggnadsinstitutet

skulle syssla med grundforskning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Vidare framhåller byggnadsstyrelsen, med utgångspunkt från förslagets

allmänna synpunkter, att tyngdpunkten i institutets verksamhet åtminstone

tills vidare bör läggas på arbetsuppgifter inom det rent jordbruksekonomiska

området. Redan av denna anledning synes det icke nu erforderligt

att organisera en byggnadsavdelning av den föreslagna omfattningen. Härtill

kommer, att flertalet av de för byggnadsavdelningen angivna forskningsuppgifterna

äro av sådan allmän art, att de torde falla inom ramen för det

planerade statliga byggnadsinstitutets verksamhet.

Även överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser, att institutets

huvudsakliga verksamhet -— därest institutet bör komma till stånd — bör

förläggas till det kulturtekniska och det fastighetstekniska området. Vad

åter angår det byggnadstekniska området uppstå givetvis i samband med

lantmannabyggnaderna vissa konstruktiva och tekniska problem av speciell

natur. Dessa kräva emellertid för sin lösning i stort sett samma vetenskapliga

bearbetning och forskning som andra problem på det byggnadstekniska

området och äro ej artskilda från de sistnämnda. De byggnadstekniska problemen

tillhöra främst de tekniska högskolornas byggnadstekniska institutioner,

vilka för övrigt besitta större vetenskapliga resurser för problemens

behandling än dem, som enligt förslaget skulle komma att stå institutet till

buds. I detta sammanhang erinrar överstyrelsen även om det ifrågasatta nya

statliga institutet för byggnadsforskning.

Å andra sidan förordar överinspektören för lantbrukets försöksväsende,

att institutets byggnadsavdelning ofördröjligen skall utbyggas i full omfattning.

Som skäl härför pekas på betydelsen av att denna avdelnings viktiga

uppgifter, som till väsentlig del skola övertagas från den nuvarande forskningskommittén,

snarast måtte kunna behandlas under fastare former. Härigenom

skulle möjliggöras en permanent anställning av specialutbildad kvalificerad

personal. Däremot böra enligt överinspektörens mening den kulturtekniska

och den ekonomiska avdelningen upprättas i full utsträckning

först sedan frågan om dessa avdelningars arbetsuppgifter ytterligare klarlagts

och bättre möjligheter yppat sig att erhålla kompetent arbetskraft.

En liknande ståndpunkt har intagits av Sveriges lantbruksförbund. Förbundet

förklarar sig icke kunna för närvarande finna några skäl, som tala

för att delar av den kulturtekniska forskningen skulle utbrytas ur de nuvarande

verksamhetsformerna och överföras till en särskild avdelning, där

förbundet veterligt ingen sakkunskap på området finnes företrädd. Ej heller

finnes enligt förbundets mening för närvarande anledning att inrätta en

särskild avdelning för fastighetsekonomiska frågor, då lantbruksnämnderna

i stort sett synas vara väl skickade att ha hand om dessa under lantbruksstyrelsens

överinseende och därjämte lantbrukshögskolans ekonomiska institution

under senare år utfört fortlöpande undersökningar på området.

Behovet av kulturteknisk och fastighetsekonomisk forskning föreslås emellertid

skola utredas särskilt.

I fråga om de byggnadstekniska frågorna anför förbundet bland annat

följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Det torde ur jordbrukets synpunkt få betraktas såsom otillfredsställande

att, medan under senare år goda resultat uppnåtts vid den byggnadsforskning

som främst inriktat sig på problem inom stadsnäringarnas byggnadsverksamhet,

den organiserade, planmässigt bedrivna forskningen inom jordbruket

i hög grad försummats. Med hänsyn till att många frågor av elementär

art fortfarande stå olösta, synas möjligheterna att genom en rationell

undersökningsverksamhet snabbt vinna praktiskt användbara resultat få

betraktas såsom mycket goda. Nödvändigheten av att dessa möjligheter utnyttjas

i full utsträckning torde bäst framgå av det förhållandet, att någon

tendens till relativ minskning av byggnadskostnaderna icke kunna iakttagas,

vilket en förbättrad anpassning till de driftstekniska och driftsekonomiska

förhållandena vid jordbruket borde kunna medföra. De av kommittén

framlagda uppgifterna för forskning inom det byggnadstekniska området

synas väl täcka de behov, som i första hand föreligga. Förbundet anser

sig dock icke kunna dela kommitténs uppfattning, att allt forskningsarbete

i vad rör jordbrukets bostäder med undantag för sådana produktionstekniska

och byggnadstekniska frågor, vilka bedömas vara av allmängiltig natur

och fördenskull böra tillhöra statens byggnadsinstitut, bör förläggas till planeringsinstitutet.

Då någon principiell skillnad icke finnes mellan tätorternas

och landsbygdens bostäder, synes enligt förbundets förmenande utredningsverksamheten

i berörda avseenden böra överlämnas åt statens byggnadsinstitut

för att man därigenom skall undvika ett eljest till synes onödigt dubbelarbete

och säkerställa, att samtliga forskningsresultat utan onödig omgång

även komma landsbygden till del. Lantbruksförbundets byggnadsförening

har i yttrande över det av 1947 års utredning för byggnadsfrågor avgivna

betänkandet med förslag till inrättande av detta byggnadsinstitut anfört

liknande synpunkter i denna fråga.

Med hänsyn till det byggnadstekniska forskningsområdets storlek och betydelsen

av att tillförlitliga resultat snabbt kunna utvinnas för exploatering

inom den praktiska byggnadsverksamheten, finner förbundet det nödvändigt,

att det föreslagna forskningsarbetet såsom enda uppgift tilldelas

ett särskilt jordbrukets byggnadsinstitut, som bör övertaga den av forskningskommittén

på detta område bedrivna försöksverksamheten.

Bostadsstijrelsen — vilken i sitt remissutlåtande huvudsakligen begränsar

sig till att behandla institutets föreslagna arbetsuppgifter på det byggnadstekniska

området — framhåller att styrelsen tidigare tillstyrkt inrättandet

av ett statens byggnadsinstitut, vilket skulle fungera såsom ett ledande

och samordnande organ för utrednings- och forskningsverksamhet

på byggandets område. Det synes styrelsen emellertid lämpligt, att den

forskning, som hittills bedrivits i fråga om den allmänna planeringen av

jordbruksfastigheterna, samordnas och intensifieras. Visserligen föreligga

vissa svårigheter att på förhand fördela arbetsuppgifterna på det byggnadstekniska

området mellan byggnadsinstitutet och det nu föreslagna planeringsinstitutet.

Styrelsen är emellertid av den uppfattningen att gränsdragningen

bör ske så att alla sådana forskningsuppgifter, som äro av betydelse

även för annan byggnadsverksamhet än den på jordbrukets område, böra

hänskjutas till byggnadsinstitutet. Denna uppdelning föreslås även skola

gälla forskningar, som behövas för bostädernas utformning och planläggning.

De forskningar, som kunna erfordras rörande gemensamhetsanlägg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj.ts proposition nr 21.

ningar för vatten och avlopp, torde beröra både landssamhällen och stads

bygd. Enligt styrelsens uppfattning böra dessa frågor icke behandlas isolerat

såvitt de angå landsbygden utan lösas i annat sammanhang. Styrelsen

erinrar om att 1946 års vatten- och avloppssaltkunniga ännu icke avgivit

sitt betänkande och finner skäl tala för att dessa sakkunniga böra taga

upp nämnda frågor till behandling.

Inrättandet av ett jordbrukets planeringsinstiut är enligt statens kommitté

för byggnadsforskning icke i högre grad beroende av en eventuell omorganisation

av forsknings- och utredningsverksamheten på byggnadsområdet

i allmänhet. Emellertid bör enligt kommitténs mening planeringsinstitutets

organisation icke fastlåsas, förrän man vunnit erfarenhet av en

i förhållande till forskningskommittén utökad verksamhet och i vart fall

icke förrän byggnadsinstitutets organisation fastställts. Vissa fördelar böra

kunna vinnas genom att besläktade institut få likartad organisation.

Vad angår förläggningsorten för det föreslagna institutet har

i samtliga de yttranden, vari frågan berörts, gjorts gällande att staden Lund

är mindre lämplig såsom förläggningsort.

Sålunda anför styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

att stora fördelar skulle kunna vinnas, om samarbetet med vissa

av högskolans och statens lantbruksförsöks institutioner underlättades. De

institutioner, som i första hand avses, äro statens husdjursförsök, statens

jordbruksförsök, lantbruksekonomiska institutionen och hydrotekniska institutionen.

Styrelsen förordar därför, att institutet skall förläggas till Uppsala

eller dess närhet, varvid bör tillses att förbindelserna med lantbrukshögskolan

bliva så goda som möjligt.

Lantbrukshögskolans lärarråd framhåller bland annat, att vad forskningskommittén

anfört rörande samarbetet med andra institutioner samt med

lantbruksstyrelsen och försöksgården vid Bogesund knappast låter sig förenas

med kommitténs uppfattning, att Lund skulle vara lämplig förläggningsort

för institutet, så mycket mindre som kommittén särskilt understrukit

önskvärdheten av att institutets försöksverksamhet skall omfatta

även Norrland.

Liknande synpunkter anföras av lantbruksakademien och lärarkollegiet

vid Tekniska högskolan i Stockholm. På enahanda grunder finner domänstyrelsen

starka skäl tala för en förläggning till Ultuna eller Uppsala, medan

lantmäteristyrelsen anser Stockholm eller Stockholms närhet vara den

lämpligaste förläggningsplatsen. Lantbruksstyrelsen förordar för sin del,

att institutet skall förläggas ej alltför långt från Stockholm eller Uppsala.

Jämväl överinspektören för lantbrukets försöksväsende anser institutets

placering i Lund olämplig och anför härom följande.

Tyvärr saknas tillräckligt uttömmande statistiska uppgifter för bedömning

av frågan om behovet av byggnadsrationalisering och övrig rationalisering

inom lantbruket i olika delar av landet. Några skäl att antaga att

detta behov skulle vara mindre i norra och mellersta Sverige än i södra

Sverige finnas emellertid ej. Snarare torde förhållandena vara omvända. Jag

får i detta sammanhang hänvisa till 1942 års jordbrukslcommittés betän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

kande del III (SOU 1946:61) och det material som där framlägges av kommitténs

rationaliseringsutskott. En mera central förläggning av institutet

inom landet än den föreslagna skulle otvetydigt vara ägnad att underlätta

institutets kontakt med de aktuella problemen och även förbilliga institutets

verksamhet. I betänkandet framhålles önskvärdheten av institutets förläggning

i en trakt med stor jordbrukstäthet. Vidare understrykes med skärpa

vikten av samarbete med en rad namngivna institutioner, av vilka flertalet

äro belägna i Uppsala och Stockholm. Vikten av sådant samarbete har

även understrukits av 1940 års byggnadssakkunniga (SOU 1941: 4). Största

möjliga hänsynstagande till samtliga nu framförda synpunkter sker om institutet

förlägges till Uppsala, vilket jag härmed vill föreslå. En tillfällig

förläggning tills vidare i Lund i avvaktan på lokalfrågans ordnande i Uppsala

är givetvis tänkbar.

Beträffande den föreslagna benämningen jordbrukets planeringsinstitut

framhåller lantbruksstyrelsen, att denna är mindre lämplig och kan

giva anledning till missförstånd. Även om målforskning av ifrågavarande

slag med rätta kan betecknas såsom planering, användes dock denna term

i så många andra sammanhang, att den i det allmänna språkbruket fått en

annan innebörd. Speciellt gäller det sagda i sådana sammansättningar som

byggnadsplanering, stadsplanering, regionalplanering o. s. v.

Beträffande institutets organisation föreslår lantmäteristyrelsen,

att samarbetet med närstående verk och institutioner organisatoriskt skall

säkerställas på så sätt, att representanter för dessa verk och institutioner

skola ingå i institutets styrelse eller i ett särskilt råd. I styrelsen eller rådet

böra sålunda vara företrädda såväl lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen och jordbruksnämnden som lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, de tekniska högskolorna samt skogshögskolan och statens

skogsforskningsorgan.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök förordar,

att cheferna för lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

eller dem de sätta i sitt ställe skola vara självskrivna ledamöter i institutets

styrelse.

Domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och Sveriges lantbruksförbund ifrågasätta

huruvida icke de böra vara företrädda i styrelsen. Vidare anser

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund lämpligt,

att statens byggnadsinstitut erhåller en representant däri. Slutligen föreslår

överstyrelsen för de tekniska högskolorna, att dessa högskolors intressen

bliva företrädda inom institutets ledning.

Å andra sidan förordar bostadsstyrelsen, att planeringsinstitutet såsom

1947 års utredning för byggnadsfrågor föreslagit skall bliva representerat

i styrelsen för statens byggnadsinstitut.

Överinspektören för lantbrukets försöksväsende understryker, att verksamheten

vid planeringsinstitutet måste bedrivas i intim kontakt med övrig

forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område, och framhåller,

att i synnerhet samarbetet mellan institutet och statens lantbruksförsök bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

bliva synnerligen långtgående. Det torde även bliva aktuellt för institutet

att utnyttja vissa allmänna försöksresurser. Förutom den förslagna för söksgården

vid Bogesund bör institutet sålunda få utnyttja statens övriga försöksgårdar.

Med hänsyn härtill anser överinspektören det böra övervägas,

huruvida icke institutets verksamhet bör organisatoriskt samordnas med

den övriga försöksverksamheten inom jordbruket, exempelvis genom att

institutets arbetsplaner skola underställas styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök för godkännande samt att högskolestyrelsen

skall få i uppdrag att avgiva yttrande över institutets anslagsäskanden.

Vad angår personalen vid institutet anför lantbrukshögskolans lärarråd,

att frågan om befattningshavarnas kompetens och lönegradsplacering

knappast förefaller tillräckligt utredd och därför behöver ytterligare övervägas,

innan beslut fattas. Beträffande kompetensfordringarna erinras härvid

om att avdelningsföreståndare enligt förslaget skall genom utgivna skrifter

ha ådagalagt framstående förmåga till vetenskaplig forskning och visat praktisk

duglighet inom sitt fack. Detta uttalande torde enligt lärarrådet väl

knappast kunna tydas på annat sätt än att avdelningsföreståndare bör ha

dokumenterat vetenskaplig skicklighet i samma mening som gäller i fråga

om professor, laborator och statsagronom. Den föreslagna lönegradsplaceringen

synes giva vid handen, att man här åsyftar en kompetens närmast

motsvarande professorskompetens. Huru en bedömning av avdelningsföreståndares

kompetens skall komma till stånd är emellertid icke utrett. Lärarrådets

uppfattning delas av högskolestyrelsen.

Statens kommitté för byggnadsforskning framhåller, att det är viktigt, att

man icke låser fast tjänsterna genom alltför specificerade kompetensfordringar.

Särskilt gäller detta tjänsten såsom chef för institutet.

I fråga om chefsbefattningen föreslår lantbruksakademien en närmare

prövning, huruvida icke vid detta institut såsom vid flertalet övriga jämförliga

forskningsinstitutioner chefsskapet skulle kunna anförtros åt en av

avdelningsföreståndarna. Inom dennes avdelning skulle i så fall arbetskraften

i erforderlig mån förstärkas. Liknande synpunkter anföras av överinspektören

för lantbrukets försöksväsende.

Såväl lantmåteristiyrelsen som lantbruksstyrelsen förorda, att de föreslagna

befattningshavarna kompletteras med skogligt utbildad personal.

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter tillika, om icke kvalificerad statistisk sakkunskap

bör finnas tillgänglig vid institutet.

Sveriges högskoleutbildade våg- och vattenbyggares riksförbund föreslår,

att chefen för byggnadsavdelningen skall ha avlagt civilingenjörsexamen i

väg- och vattenbyggnadsfacket. Förbundet framhåller vidare, att institutets

föreslagna verksamhet omspänner ett mycket stort kompetensområde, nämligen

såväl byggnadsteknik, jordbruksteknik och hydrologi som vattenförsörjning

och avlopp, sjöreglering, irrigation och vägbyggnad. Det torde därför

komma att möta svårigheter att förvärva kompetent personal. Dock finnes

en yrkesgrupp med utbildning inom samtliga nämnda områden, näm
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

ligen lantbruksingenjörerna, vilkas utbildning i allmänhet omfattar fullständig

civilingenjörsexamen i väg- och vattenbyggnad jämte ettårig kurs

vid lantbrukshögskolan. Med hänsyn härtill anser förbundet det synnerligen

lämpligt, att till institutet knytes en lantbruksingenjör. Denne bör

placeras lägst i lönegrad Ce 33.

Slutligen förordar tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium, att

med hänsyn till transportfrågornas betydelse en tjänst inrättas för en högskoleutbildad

specialist på detta område.

I fråga om befattningshavarnas lönegradsplacering uttalar sig till en början

domänstyrelsen för att den fasta personalen reduceras till det minimum,

som kan anses nödvändigt för kontinuitetens bevarande och för bearbetning

av insamlat material. I stället böra relativt stora belopp ställas till institutets

förfogande, så att personer utanför institutet kunna anlitas. Denna uppfattning

delas av statens kommitté för byggnadsforskning.

Vad avdelningsföreståndarna beträffar anser däremot överinspektören för

lantbrukets försöksvåsende, att en placering i Ca-plan är önskvärd, eftersom

dessa befattningar torde böra tillsättas efter sakkunnig bedömning. Lantbruksakademien

framhåller, att forskaren utan anställning med fullmakt

icke erhåller den fria och utåt oberoende position, som är nödvändig för det

objektiva forskningsarbetet.

Statskontoret har för sin del icke annat att erinra mot förslaget i förevarande

del än att institutets chef icke bör placeras i högre lönegrad än Cp

14. Härom anför statskontoret följande.

Den av kommittén förordade löneställningen för institutets chef, lönegrad

Cp 15, finner statskontoret vara för hög. För bestämmande av denne befattningshavares

löneförmåner torde böra beaktas den löneställning, som fastställts

för föreståndare för institutioner av ungefär motsvarande storleksordning

och karaktär. Härutinnan må erinras, att cheferna för statens skogsforsknings-

och väginstitut äro placerade i lönegrad Cp 14, medan cheferna

för geotekniska institutet samt veterinärmedicinska, kriminaltekniska och

bakteriologiska anstalterna hänförts till Cp 12. Föreståndaren för statens

institut för folkhälsan äger utöver sin lön som professor (Ca 33) uppbära

ett årligt arvode av 2 004 kronor. Den gjorda jämförelsen leder närmast till

ett val mellan lönegraderna Cp 14 och Cp 12. Även om vissa skäl tala för att

man vid detta val bör stanna vid den lägre lönegraden, vill dock statskontoret

— i betraktande särskilt av att den med chefen för det nya jordbrukets

planeringsinstitut närmast jämförbare föreståndaren för statens skogsforskningsinstitut

hänförs till Cp 14 — icke motsätta sig tillämpning av samma

löneställning för nu ifrågavarande befattningshavare.

Generaldirektören Björck framhåller att chefen, i händelse institutet inordnas

i lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, icke kan erhålla

högre löneställning än den för professor fastställda. Om åter en självständig

institution inrättas, motivera arbetsuppgifterna och ifrågakommande kompetenskrav

under inga omständigheter högre löneställning än den, som

bestämts för cheferna för de medicinska och veterinärmedicinska laboratorierna,

eller Cp 12.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Under hänvisning till att överinspektören för lantbrukets försöksväsende

har placerats i lönegrad Cp 12 anser lantbrukshögskolans lärarråd, att den

föreslagna placeringen av institutets chef bör ytterligare övervägas.

Statens lönenämnd anför däremot, att den icke finner anledning till erinran

mot förslaget att hänföra chefstjänsten till lönegraden Cp 15. Med

hänsyn till att avdelningscheferna vid statens geotekniska institut och statens

väginstitut ha placerats i 32 lönegraden anser nämnden å andra sidan,

att avdelningsföreståndarna vid planeringsinstitutet icke böra placeras högre

än i 31 lönegraden, och deras befattningar böra av försiktighetsskäl tills

vidare uppföras på extra ordinarie stat. Arvodesformen bör undvikas för

heltidsanställd personal. I stället böra befattningshavare lämpligen anställas

såsom extra tjänstemän, i den mån de icke kunna erhålla ordinarie eller

extra ordinarie anställning. Vad de föreslagna ordinarie tjänsterna såsom

kansliskrivare och kanslibiträden beträffar erinrar nämnden slutligen om

att ordinarie anställning icke bör omedelbart beredas den, som icke förut i

tillräcklig grad prövats inom statsförvaltningen.

I fråga om kostnaderna för institutet anmärker lantbrukshögskolans

lärarråd, att anslaget till försöksomkostnader, 20 000 kronor, förefaller

vara uppseendeväckande lågt beräknat i förhållande till det sammanlagda

medelsbehovet, cirka 390 000 kronor.

Även styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt

statens kommitté för byggnadsforskning finna försökskostnaderna vara

anmärkningsvärt knappt tillmätta.

Anslagsäskanden för budgetåret 1951/52.

I skrivelse den 28 augusti 1950 har statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

hemställt, att till verksamheten under budgetåret 1951/52

skall anvisas dels ett förslagsanslag av 167 600 kronor till avlöningar och dels

ett förslagsanslag av 54 500 kronor till omkostnader. I skrivelsen har kommittén

därjämte anhållit om bemyndigande att ingå avtal med Lunds stad

om upplåtelse till kommittén av den staden tillhöriga egendomen Lilla Råby

ävensom om anvisande av ett belopp å 50 000 kronor för inköp av inventarier

m. m. till egendomen.

Med utgångspunkt från att kommittén från och med budgetåret 1951/52

skall ombildas till ett särskilt institut, benämnt statens forskningsinstitut

för lantmannabyggnader, har kommittén i förevarande skrivelse framlagt ett

i förhållande till den förut behandlade utredningen reducerat förslag till omorganisation

av kommittén.

Enligt detta skall i spetsen för institutet stå en chef i lönegrad Cp 15.

Därjämte skall inrättas en befattning såsom avdelningsföreståndare för byggnadsavdelningen

i lönegrad Cp 8. Vidare skola finnas tre försöksledare i lönegrad

Ce 29, av vilka den förste skall syssla med ekonomiska uppgifter på

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

det agronomiska området, den andre med ingenjörstekniska uppgifter och

den tredje med forskning rörande lantbrukets bostäder m. m. Antalet assistenter

beräknas till fem. Av dessa skall en med placering i lönegrad Cg 27

ägna sig åt metods- och arbetsstudier beträffande inomgårdsarbeten, medan

två, placerade i lönegrad Ce 26, skola syssla med vissa transportfrågor och

kalkyler. De återstående två assistenterna, som föreslås skola placeras i lönegrad

Ce 22, skola användas för ritningsarbeten. Härutöver skola finnas en

kansliskrivare såsom registrator och kassör i lönegrad Ca 15, en montör för

biträde vid försök och experiment i lönegrad Ce 14, ett kanslibiträde i lönegrad

Ce 11 samt två skriv- och kontorsbiträden med avlöning enligt bestämmelserna

om reglerad befordringsgång.

Till avlöning åt de sålunda föreslagna befattningshavarna beräknas ett

belopp av (22 128 + 17 928 + 41 688 + 55 020 + 6 804 + 6 528 + 5 724 +

8 774=) 164 594 kronor. Härtill komma arvoden och särskilda ersättningar

till ordföranden och ledamöterna i institutets styrelse med tillhopa 3 000

kronor.

Av omkostnadsanslaget å 54 500 kronor belöpa 500 kronor på sjukvård

in. m. Till reseersättningar avses 13 000 kronor, vilket är 2 000 kronor mindre

än som beräknats för ändamålet under innevarande budgetår. Medelsbehovet

till utrustning, expenser, publikationstryclc m. m. samt till försöksomkostnader

uppskattas till 18 000 respektive 10 000 kronor. I jämförelse

med innevarande budgetår innebär detta en ökning med 1 000 kronor beträffande

vardera posten. Till specialutredningar upptages slutligen ett oförändrat

belopp å 13 000 kronor.

Departementschefen.

I propositionen nr 74 till 1943 års riksdag angående anslag för forskningsoch

försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader anförde dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, bland annat, att det vore en känd sak,

att byggnaderna inom jordbruket representerade ansenliga kapitalinvesteringar,

som i många fall ej stode i proportion till jordbruksenheternas avkastningsvärde.

Detta berodde icke endast på byggnadskostnadernas höjd i

och för sig utan i kanske ännu högre grad på att en verkligt rationell utformning

av byggnadsbeståndet icke genomförts i samband med planläggningen

av driften. Stora besparingar skulle därför kunna göras i fråga om

planläggning och utförande av jordbrukets ekonomibyggnader, därest dithörande

spörsmål bleve föremål för en systematisk och sakkunnigt bedriven

forsknings- och försöksverksamhet.

Vad sålunda anförts äger fortfarande giltighet. Betydelsen av att alla

möjligheter att lösa jordbrukets byggnadsproblem tillvaratagas torde för

övrigt nu till och med snarast vara ännu större än vad fallet var, då forskningskommittén

inrättades. Efter sistnämnda tidpunkt ha nämligen byggnadskostnaderna

inom jordbruket stigit ytterligare. I stor utsträckning är

s. 29 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 21.

29

byggnadsbeståndet vidare nu sådant, att genomgripande förbättringar eller

nybyggnader erfordras. Under de senaste åren har ny- och ombyggnadsverksamheten

inom jordbruket hållits tillbaka genom byggnadsregleringen. Sedan

denna numera upphävts såvitt gäller jordbrukets ekonomibyggnader,

torde man böra räkna med att en omfattande investering i ny- och ombyggnader

för jordbrukets räkning successivt kommer att äga rum. Det är då

givetvis angeläget, att dessa byggnadsföretag skola utformas så, att dels en

på lång sikt ändamålsenlig lösning av byggnadsfrågan erhålles i varje särskilt

fall, dels kostnaderna hållas på lägsta möjliga nivå. I detta sammanhang

måste även beaktas den verksamhet för främjande av jordbrukets rationalisering,

som nu bedrives i enlighet med de riktlinjer, vilka fastställdes

av 1947 års riksdag. En grundförutsättning för att denna verksamhet skall

kunna giva önskat resultat är uppenbarligen att de byggnadsfrågor, som

aktualiseras i rationaliseringsarbetet, kunna lösas på ett ekonomiskt tillfredsställande

sätt.

I själva verket utgöra jordbrukets byggnadskostnader —■ näst arbetskostnaderna

—- den dominerande posten på jordbrukets utgiftssida. Utvecklingen

av denna kostnadspost kommer följaktligen att i mycket hög grad bli

avgörande för i vad mån jordbrukets lönsamhet kan förbättras och inkomstnivån

för jordbruksbefolkningen höjas utan en motsvarande höjning av

konsumentprisnivån.

Det torde med hänsyn till det anförda få anses uppenbart, att det ur det

allmännas synpunkt är synnerligen väl motiverat att stödja en forskningsoch

försöksverksamhet beträffande jordbrukets byggnadsfrågor.

Att man år 1943 beslöt att tills vidare bedriva dylik verksamhet i kommittéform

torde framför allt ha berott på att det icke ansågs lämpligt att skapa

någon fastare organisation för ändamålet, innan viss erfarenhet vunnits. Då

kommittén nu bedrivit sitt arbete i över sju år, synes emellertid tiden vara

inne att mera definitivt pröva frågan om verksamhetens organisation och

omfattning.

Jag vill då först framhålla, att de vunna erfarenheterna enligt min mening

klart tala för att arbetet bör fortsättas. Likaså finner jag det nödvändigt att

det organ, som hädanefter skall omhänderha verksamheten, skall erhålla

en fastare organisation än den som hittills tillämpats. En verksamhet av

ifrågavarande slag kräver nämligen uppenbarligen en viss grad av kontinuitet.

Denna kontinuitet kan icke uppnås, med mindre man bereder erforderligt

antal befattningshavare sådana anställnings- och avlöningsförhållanden,

att för arbetet skadliga ombyten å tjänsterna kunna undvikas. Med hänsyn

härtill ansluter jag mig till forskningskommitténs förslag, att kommittén

skall förvandlas till ett institut av mera permanent karaktär.

Vad angår arbetsuppgifterna för det nya organet kan jag däremot icke

biträda kommitténs ståndpunkt. Denna innebär en högst väsentlig utvidgning

av kommitténs nuvarande verksamhetsfält och kan i korthet sägas

vara, att det nya organet skall kunna upptaga ej blott byggnadstekniska

problem utan även andra problem, som röra frågan om en ekonomiskt än
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

damålsenlig uppbyggnad av jordbruksfastigheten. Kommittén åsyftar givetvis

icke, att sagda organ skall syssla med alla problem av sistnämnda

slag. Emellertid synes kommittén avse, att organet i avsevärd utsträckning

skall kunna behandla även sådana spörsmål, som visserligen närmast äro

av fastighetsteknisk eller driftsekonomisk art men dock ha betydelse för

lösningen av jordbrukets byggnadsfrågor. På sätt påpekats i flera yttranden

skulle emellertid en sådan ståndpunkt vålla olägenheter i skilda hänseenden.

Bland annat skulle den medföra en oklarhet i fråga om organets kompetensområde,

som bör undvikas. Om organet skulle kunna göra en verklig,

självständig insats på ett så vidsträckt verksamhetsfält, skulle det vidare

behöva avsevärt större personella och materiella resurser än som nu

torde kunna ställas till dess förfogande.

I ett par yttranden har gjorts gällande att det föreslagna organets arbetsuppgifter

böra begränsas till kulturtekniska och driftsekonomiska problem

och att forsknings- och försöksverksamheten beträffande jordbrukets byggnader

bör uppdragas åt det organ för forskning och försök på bostadsbyggandets

område — statens byggnadsinstituc — som föreslagits av 1947 års

utredning för byggnadsfrågor. En dylik lösning av frågan kan jag dock av

flera skäl icke förorda. Densamma skulle bland annat innebära, att det nya

institutet på jordbrukets område skulle få arbetsuppgifter av mycket obestämd

karaktär och skulle vidare framkalla just sådana gränsdragningsproblem

som nyss berörts. Av än större betydelse är att den angivna lösningen

icke synes tillfredsställande ur jordbrukets synpunkt. Jordbrukets

byggnadsfrågor innefatta nämligen, såsom redan framhållits, en rad för

denna näring speciella problem, vilkas lösande är av den allra största betydelse.

Det måste enligt min mening föreligga stor risk för att dessa ej skulle

kunna ägnas tillräcklig uppmärksamhet inom ett institut, som till övervägande

delen sysslar med allmänna bostadsbyggnadsfrågor.

Det lämpligaste synes i stället vara, att det organ, till vilket forskningskommittén

för lantmannabyggnader nu bör ombildas, skall få i huvudsak

samma arbetsuppgifter som de, vilka nu ankomma på forskningskommittén

och enligt kommitténs betänkande skulle behandlas av en byggnadsteknisk

avdelning inom det föreslagna planeringsinstitutet. Däremot bör organet ej

bedriva någon självständig forsknings- eller försöksverksamhet beträffande

kulturtekniska och fastighetsekonomiska frågor. För att det samband, som

uppenbarligen föreligger mellan de byggnadstekniska samt de fastighetstekniska

och driftsekonomiska problemen på jordbrukets område, skall bli vederbörligen

beaktat, bör det emellertid förutsättas, att det nya organet kommer

att uppehålla ett nära samarbete med de institutioner, som syssla med

forsknings- och försöksverksamhet på sistnämnda båda områden.

Jag förordar alltså, att den nuvarande forskningskommittén skall omorganiseras

till ett byggnadstekniskt forskningsinstitut, förslagsvis benämnt

statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader och med i stort sett de

arbetsuppgifter, som i betänkandet föreslagits för planeringsinstitutets

byggnadsavdelning. Omorganisationen torde böra genomföras vid ingången

av budgetåret 1951/52.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

31

Det torde icke vara erforderligt att anstaltens arbetsuppgifter i förväg

preciseras i detalj. Inom det angivna arbetsområdet rymmes en mängd problem

av stor betydelse för jordbruket. Det bör få ankomma på anstaltens

ledning att inom ramen för tillgängliga resurser avgöra, vilka av dessa som

böra angripas i första hand. På två speciella punkter torde emellertid ett

ståndpunktstagande vara påkallat. Den ena av dessa gäller anstaltens befattning

med grundforskning på byggnadsteknikens område och den andra

dess befattning med jordbrukets bostadsfrågor.

I betänkandet framhålles, att anstalten som regel icke bör befatta sig med

byggnadstekniska grundforskningsproblem men dock bör kunna upptaga

dylika i sådana fall, då jordbruket har ett primärintresse av grundforskning

på materialområdet. Även en på dylikt sätt begränsad grundforskning

skulle emellertid kräva större resurser hos anstalten än det för närvarande

torde vara möjligt att ge detta. Jag anser därför, i överensstämmelse

med vad som anförts i ett yttrande, att anstalten i princip ej bör ägna

sig åt någon grundforskning.

Frågan om anstaltens befattning med jordbrukets bostadsproblem har i

betänkandet besvarats så, att allmängiltiga bostadsutredningar böra utföras

vid det byggnadsinstitut, som föreslagits av 1947 års utredning för byggnadsfrågor,

medan tillämpad bostadsforskning för lantbruket, d. v. s. forskning

berörande bostäder för jordbrukare och lantarbetare, bör bedrivas vid

nu ifrågavarande anstalt. Enligt vad jag inhämtat av chefen för socialdepartementet

torde förslag om inrättande av ett särskilt institut för byggnadsfrågor

ej komma att föreläggas årets riksdag. Innan frågan om inrättande

av ett sådant institut och om dess organisation blivit avgjord torde

det ej vara möjligt att definitivt bestämma, i vad mån den forskningsanstalt

för lantmannabyggnader, som enligt min åsikt nu bör komma till stånd,

bör ägna sig åt byggnadstekniska frågor rörande jordbrukets bostäder. Den

vägledande synpunkten bör emellertid enligt min mening vara, att sistnämnda

anstalt så långt möjligt bör begränsa sitt arbete till frågor som äro

speciella för jordbruket. Då de byggnadstekniska problemen rörande bostäder

i huvudsak torde vara desamma för jordbruksbefolkningen som för

landsbygdsbefolkningen i övrigt, innebär denna min ståndpunkt, att forskningsanstalten

för lantmannabyggnader bör upptaga nu nämnda problem

endast i mycket begränsad utsträckning.

Såsom forskningskommittén framhållit torde det ligga i sakens natur, att

den nya anstalten måste bedriva en omfattande försöksverksamhet. Av kostnadsskäl

torde denna verksamhet ofta böra få den formen att överenskommelse

träffas med jordbrukare om att försök skola få utföras i samband

med nybyggnad på deras gårdar. På detta sätt torde även ett avsevärt antal

försöksobjekt kunna erhållas. Jag vill i detta sammanhang peka på de möjligheter

till försöksverksamhet, som ett samarbete med domänverket och

andra statliga institutioner kan erbjuda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Forskningskommittén har emellertid härutöver uttalat önskemålet, att den

blivande anstalten skall få åtminstone några egna försöksgårdar för större

och mera permanenta försök. I detta sammanhang har utredningen hänvisat

till det förslag, som framlagts om att Bogesunds huvudgård skulle inrättas

som en försöksgård för animalieproduktion samt att i verksamheten vid

denna försöksgård skulle ingå bland annat vissa byggnadstekniska försök.

I viss utsträckning har detta önskemål redan tillgodosetts. Jag torde sålunda

få erinra om att Kungl. Maj :t dels medgivit forskningskommittén att

av Lunds stad arrendera egendomen Lilla Råby, dels föreslagit riksdagen

(prop. nr 2/1951, bil. 18 s. 79) att å tilläggsstat II till riksstaten för löpande

budgetår anvisa ett anslag av 50 000 kronor såsom förlagslån för igångsättande

av driften å egendomen. Att anstalten härutöver nu skulle erhålla någon

eller några egna försöksgårdar kan jag bland annat av kostnadsskäl icke

förorda. Ej heller torde det i nuvarande läge vara möjligt att inrätta någon

statlig försöksgård vid Bogesund.

Vad angår anstaltens förläggningsort skulle väl en placering i Stockholm

eller Uppsala innebära åtskilliga fördelar med hänsyn till den nära kontakt

med andra jordbruksinstitutioner, som därigenom skulle ernås. Å andra

sidan har förläggningen till Lund hittills visat sig fördelaktig särskilt ur

den synpunkten att det varit lätt för kommittén att komma i direkt kontakt

med det praktiska jordbruket och att få lämpliga försöksobjekt. Då härtill

kommer att kommittén nu har en försöksgård i Lund och att lämpliga

kontorslokaler finnas å denna, anser jag mig böra förorda att anstalten åtminstone

tills vidare skall förläggas till Lund.

Var styrelsens sammanträden skola hållas torde vara en lämplighetsfråga

som Kungl. Maj :t bör äga avgöra.

Enligt forskningskommitténs betänkande skulle styrelsen för det planerade

institutet bestå av nio ledamöter. För min del finner jag det emellertid

angeläget att styrelsen ej skall göras alltför stor. Jag föreslår därför att

styrelsen skall bestå av sex ledamöter. Anstaltens chef bör vara självskriven

ledamot, medan övriga fem ledamöter böra utses av Kungl. Maj :t. Det bör

tillika ankomma på Kungl. Maj :t att utse ordförande i styrelsen. Det synes

icke erforderligt att det i förväg bestämmes, att vissa verk eller organisationer

skola vara representerade i styrelsen.

Till samtliga ledamöter i styrelsen med undantag av anstaltens chef torde

ersättning böra utgå med 20 kronor för varje sammanträdesdag. Dessutom

torde ordföranden i styrelsen böra erhålla ett arvode å 1 000 kronor för år.

Samtliga ledamöter böra vidare äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

enligt klass I A i allmänna resereglementet.

I ett yttrande har alternativt framförts den tanken att samarbetet med

närstående verk och institutioner organisatoriskt skulle säkerställas på så

sätt, att representanter för dessa verk och institutioner skulle ingå i ett särskilt

till anstalten knutet råd. Denna tanke synes förtjäna att övervägas närmare.

Jag är emellertid ej för närvarande beredd att föreslå, att något dylikt

råd skall inrättas. Det torde få ankomma på anstaltens styrelse att i första

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

33

hand pröva, om en sådan åtgärd är erforderlig eller önskvärd för att samarbetet

med andra verk och institutioner skall kunna tryggas.

Med anledning av vad överinspektören för lantbrukets försöksväsende anfört

rörande dessa frågor vill jag understryka att anstalten och statens lantbruksförsök

givetvis böra samarbeta, ej minst i fråga om utnyttjandet av

gemensamma försöksresurser. Jag finner det dock icke påkallat att anstalten

för den skull på sätt överinspektören ifrågasatt skulle i viss mån underordnas

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Däremot

bör överinspektörexr äga rätt att närvara vid anstaltsstyrelsens sammanträden

och där yttra sig.

Vad angår personalen vid anstalten innebär kommitténs förslag till organisationen

vid full utbyggnad en mycket kraftig utvidgning jämfört med

den personal, som nu finnes hos fonskningskommittén. Även den begränsade

personalplan, som kommittén framlagt i sina anslagsäskanden för

nästa budgetår, innebär en ej oväsentlig förstärkning. För min del är jag,

såsom jag redan tidigare framhållit, klart medveten om vikten och omfattningen

av de frågor, som anstalten har att upptaga. Jag anser dock, att anstaltens

avlöningsanslag tills vidare bör hållas i stort sett inom den ram,

som nu gäller för forskningskommittén.

Anstaltens chef synes böra anställas med förordnande på viss tid samt

placeras i lönegrad Cp 12.

Vid anstalten böra vidare inrättas två befattningar såsom försöksledare i

lönegrad Ce 29. Några särskilda formella kompetenskrav torde ej böra uppställas

beträffande dessa båda befattningshavare. Vidare böra finnas en

kanslibi trädest jänst i lönegrad Ce 11 samt två kontorsbiträdestjänster i reglerad

befordringsgång.

Anstaltens övriga personal bör enligt min mening tills vidare vara arvodesanställd.

Med utgångspunkt från de nuvarande arvodena uppskattar jag

kostnaderna för avlönande av denna personal under nästa budgetår till 30 000

kronor. Därutöver torde emellertid böra upptagas ett belopp av 5 000 kronor

för att möjliggöra för anstalten att tillkalla experter och anställa extra

personal för specialutredningar.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle anstaltens avlöningsanslag

behöva uppföras med 101 500 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöning till ordinarie tjänsteman ............................ 18 600

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t .. 2 000

Avlöningar till icke-ordinarie personal ........................ 75 000

Rörligt tillägg .............................................. 5 900

Summa kronor 101 500

3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 21.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Vad omkostnaderna angår synes i enlighet med kommitténs anslagsäskanden

för nästa budgetår böra beräknas 500 kronor till sjukvård m. m., 13 000

kronor till reseersättningar samt 18 000 kronor till utrustning, expenser och

publikationstryck m. in. Härjämte torde 10 000 kronor böra avses för försöksomkostnader.

Omkostnadsanslaget skulle alltså behöva upptagas med

tillhopa (500 4- 13 000 + 18 000-j- 10 000 =) 41 500 kronor. Det överskott

som, sedan vederbörlig amortering å förlagslån verkställts, kan uppkomma

å driften av Lilla Råby, torde därjämte böra få användas till bestridande

av försöksomkostnader.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) besluta att statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

skall från och med den 1 juli 1951 omorganiseras

till en statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader i

huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat;

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att för statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader fastställa följande personalförteckning,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1951/52:

Personalförteckning.

Tjänsteman å ordinarie stat:

1 föreståndare ................................. Cp 12

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

ä n C e 2 4:

2 försöksledare ................................ Ce 29;

3) godkänna följande avlöningsstat för statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1951/52.

Avlöningsstat.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis . . 18 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 2 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 75 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 5 900

Summa kronor 101 500;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

35

4) å riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader:

Avlöningar ett förslagsanslag av 101 500 kronor,

b) till Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader:

Omkostnader ett förslagsanslag av 41 500 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom m. m. s. 15 i texten
  2. JoU 1951:14 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av statens forskning skommitté för lantmannabgggnader m. m. jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten