Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet

1951-06-15 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:212, Med förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande

verksamhet; given Sofiero slott den 1 septemher

1951. ''

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande

av viss sjukvårdande verksamhet.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

i

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 212.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har tvist uppkommit om anställningsvillkoren för sjuksköterskor, anställda

hos landsting eller stad utanför landsting, och föreligger på grund

härav fara för att den sjukvårdande verksamhet, som ombesörjes av landsting

eller sådan stad, icke skall kunna behörigen fullgöras, må Konungen

efter anmälan av medicinalstyrelsen förordna, att vad i 3—8 §§ stadgas

helt eller delvis skall äga tillämpning.

2 §.

Med sjuksköterska förstås i denna lag befattningshavare, som genomgått

av staten godkänd sjuksköterskeskola eller ock av Konungen eller

medicinalstyrelsen förklarats hava förvärvat ett mått av kunskaper och

färdigheter, motsvarande det som sådan skola avser att bibringa.

3 §.

För sjuksköterskor, anställda hos landsting eller stad utanför landsting,

skola löneförmåner och andra anställningsvillkor för år 1951, i den mån

enighet rörande desamma ej kunnat uppnås vid förhandlingar mellan

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, å ena, samt

svensk sjuksköterskeförening, å andra sidan, fastställas genom skiljedom

av en för hela riket gemensam skiljenämnd.

Skiljenämnden må, där det finnes lämpligt, giva särskild dom i del av

målet eller rörande viss däri uppkommen fråga ävensom hänskjuta viss

fråga till förhandling eller medling enligt anvisningar av nämnden.

över dom eller beslut av skiljenämnden må klagan ej föras.

4 §.

Skiljenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter utsedda av

Konungen. Ordföranden och två ledamöter skola utses bland personer,

som icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivare eller arbetstagare

på området. Av övriga ledamöter skall en utses bland personer, föreslagna

av svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, samt en bland

personer, föreslagna av tjänstemännens centralorganisation.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ls proposition nr 212.

o §.

Hos landsting eller stad utanför landsting anställda sjuksköterskor, beträffande

vilkas anställningsvillkor överenskommelse ej kunnat ernås, skola

avlönas i överensstämmelse med i 3 § angiven skiljedom och skall skiljedomen

jämväl i övrigt lända till efterrättelse.

6 §•

Det åligger såsom tjänsteplikt sjuksköterska, som är anställd hos landsting

eller stad utanför landsting då förordnande om tillämpning av denna

paragraf meddelas, att ej utan tillstånd av överordnad myndighet eller

medicinalstyrelsen frånträda tjänsten eller eljest nedlägga arbetet innan

skiljedom givits rörande hennes anställningsvillkor enligt vad i 3 § sägs

eller överenskommelse om dessa villkor träffats.

7 §•

I den mån så erfordras för sjukvårdens behöriga upprätthållande inom

visst landstingsområde eller viss stad utanför landsting må, där Konungen

beträffande hos landstinget eller staden anställda sjuksköterskor förordnat

därom, sjuksköterska, som efter skiljedomen eller sådan överenskommelse

varom i 6 § sägs lämnat befattning hos landstinget eller staden, såsom

tjänsteplikt åläggas att tillträda och uppehålla samma befattning eller därmed

jämförlig tjänst hos huvudmannen, överordnad myndighet eller medicinalstyrelsen

äger, om skäl därtill äro, medgiva sjuksköterska, som sålunda

ålagts tjänsteplikt, att frånträda tjänsten.

Åläggande att fullgöra tjänsteplikt enligt första stycket meddelas av

medicinal styrelsen.

8 §•

Om ansvar för underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som åligger någon

enligt denna lag eller med stöd därav meddelat beslut, gäller vad i strafflagen

är stadgat om ämbetsbrott.

Allmän åklagare må ej utan Konungens lov åtala brott som nu sagts.

9 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 31 december

1951.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 juni 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,

Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om åtgärder

för lösning av rådande tvist om anställningsvillkoren för hos landstingen

och städerna utanför landsting anställda sjuksköterskor samt anför därvid

följande.

Enligt 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting

och kommun drivna sjukhus åligger det landsting och stad utanför landsting

att ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel i den

mån icke annan drager försorg om sådan vård. På grund av nämnda stadgande

och vissa kompletterande bestämmelser vilar ansvaret för den slutna

sjukvården med undantag för sinnessjukvården väsentligen på landstingen

och städerna utanför landsting. Vården sker i allmänhet på sjukhus, som

inrättats av nämnda huvudmän. Enligt 7 § första stycket omförmälda lag

skall vid sjukhus finnas anställd för dess behöriga skötande erforderlig

personal. Dit hör bl. a. sjuksköterskor av olika kategorier.

Landstingen och städerna utanför landstingen äro även huvudmän för

viss öppen sjukvård. Särskilt må här nämnas, att enligt kungörelsen den

28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag till distriktsvård sådant bidrag

kan utgå för avlönande av distriktssköterskor till landsting, som anordnat

distriktsvård inom landstingsområdet.

Sjuksköterskox-nas löneförmåner och övriga anställningsvillkor regleras

i särskilda tjänstereglementen, som fastställas av vederbörande huvudmän.

Enligt dessa äro flertalet sjuksköterskor i ordinarie befattningar anställda

med tre månaders uppsägning; för extra befattningshavare är uppsägningstiden

i allmänhet kortare. Till grund för reglementenas föreskrifter

om sjukskötersketjänster ligga bl. a. överenskommelser rörande allmänna

bestämmelser om sjuksköterskornas anställningsvillkor, löneförmåner

m. m., som träffats mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet,

å ena, och Svensk sjuksköterskeförening å andra sidan. Giltighetstiden

för de sist gällande av dessa överenskommelser utlöpte emellertid

den 31 december 1950 efter uppsägning från föreningens sida.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Därefter ha förhandlingar om nya överenskommelser ägt rum. Förhandlingarna,

som senast letts av en av Kungl. Maj:t den 16 mars 1951 tillsatt

förlikningskommission med landshövdingen Thorwald Bergquist som ordförande,

ledde icke till någon uppgörelse utan förklarades den 25 april

strandade. Det är emellertid att förvänta att förhandlingarna inför kommissionen

skola återupptagas under den närmaste tiden.

Förhandlingsavbrottet medförde stridsåtgärder från sköterskornas sida.

Sålunda ha anställningsavtalen uppsagts per den 1 eller 15 augusti eller

den 1 september av tillhopa minst 709 sköterskor i tjänst hos Stockholms,

Göteborgs eller Gävle städer eller Stockholms eller Gävleborgs läns landsting.

Uppsägningarna avse såväl sjuksköterskor i sluten vård som distriktssköterskor

(endast Gävleborgs läns landsting där 83 distriktssköterskor

sagt upp sina anställningar) och andra sköterskor i öppen vård enligt

följande sammanställning.

Stock-

Göte-

Gävle

borgs

holms

Summa

holra

borg

län

län

Operationssköterskor ..

72

381

—

11

9

13

143

Röntgen »

67

372

—

7

8

11

130

Laboratorie t

73

41

—

6

4

12

136

Poliklinik »

83

60

1

—

1

8

153

Distrikts »

—

—

—

—

83

—

83

Övriga sköterskor ....

14

5

9

8

18

10

64

309

181

10

32

123

54

709

Såvitt angår vissa sjukhus eller sjukhusavdelningar torde härigenom

samtliga eller flertalet ordinarie befattning»havare på vissa sjukskötersketjänster

ha förklarat sig vilja lämna sina anställningar. Detta gäller t. ex.

operationssköterskorna i Stockholms stads tjänst. Härtill kommer att i

den mån sådana tjänster äro besatta med extra befattningshavare, och

detta torde ej sällan vara fallet, kunna innehavarna med ganska kort varsel

lämna sina platser.

Här må även nämnas att i maj 1951 128 sjuksköterskor vid de statliga

sjukhusen Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet som en sympatiåtgärd

för de i konflikten med de kommunala huvudmännen indragna begärt

entledigande från den 15 augusti 1951. Av dessa äro 31 operationssköterskor,

21 röntgensköterskor, 38 laboratoriesköterskor, 13 behandlingssköterskor

och 25 polikliniksköterskor.

Av det anförda framgår, att situationen för sjukvården kommer att bli

synnerligen allvarlig i augusti om de fortsatta förhandlingarna icke leda

till resultat samt sjuksköterskorna göra allvar av sina uppsägningar och

lämna anställningarna på angivna dagar. I själva verket torde den slutna

vården vid de berörda sjukhusen icke kunna upprätthållas, om så sker,

1 Härav 2 jämväl röntgensköterskor och 1 bitr. föreståndarinna.

2 Härav 1 jämväl bitr. föreståndarinna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

då det här delvis rör sig om nyckeltjänster. Motsvarande gäller om distriktsvården.

Med hänsyn till konfliktens karaktär och den brist på sjukvårdspersonal

som f. n. råder alldeles oberoende av densamma lär det knappast

kunna förväntas att andra kompetenta personer skola vara villiga att

träda i de gamla befattningshavarnas ställe.

I detta läge kunna statsmakterna icke stå overksamma. Myndigheterna

måste stå beredda för den händelse förlikningskommissionen icke lyckas

ena de tvistande parterna. Den närmast till hands liggande utvägen synes

härvid vara att genom lagstiftning införa någon form av tjänsteplikt eller

tvångsskiljedom. Visserligen inåste ett ingripande med lagstiftningsåtgärder

i syfte att trygga arbetsfreden genom tvingande bestämmelser av sådan

innebörd väcka de största betänkligheter. Den svenska arbetsfredslagstiftningen

bygger ju på att parterna på arbetsmarknaden skola själva reglera

sina inbördes förhållanden genom frivilliga överenskommelser. Med hänsyn

till de utomordentligt allvarliga följderna av en arbetsnedläggelse inom

sjukvården finner jag det emellertid ofrånkomligt att såsom en beredskapsåtgärd

en lagstiftning redan nu kommer till stånd, som ger erforderliga

möjligheter till ingripande om en sådan situation trots allt skulle inträffa.

Sjukvården, i varje fall den slutna vården, som det här i första

hand är fråga om, måste upprätthållas om icke ett stort antal vårdbehövande

människors liv och hälsa skall äventvras.

En sådan lagstiftning kan utformas som en tjänstepliktslagstiftning eller

gå ut på att genom ett skiljedomsförfarande åstadkomma normer, som

kunna träda i stället för det avtal, vartill de förda förhandlingarna syftat.

Det förstnämnda alternativet har tidigare tillämpats. Generell tjänsteplikt

för medicinalpersonal, avseende även sjuksköterskor, har sålunda tidvis

gällt under senaste världskriget till en början på grund av en särskild lag

om tjänsteplikt för medicinalpersonal den 8 december 1939 (nr 832) och

därefter på grund av den allmänna tjänstepliktslagen den 30 december

1939 (nr 934). Dessa lagar hade tidsbegränsad giltighet och giltighetstiden

har numera utgått. — För en speciell tjänstemannagrupp, polismännen,

möjliggjordes under en kortare tid en särskild form av tjänsteplikt genom

lagen den 26 juli 1947 (nr 536) om särskilda åtgärder för polisverksamhetens

upprätthållande i vissa fall. Denna lag behövde dock aldrig tillämpas.

Gentemot alternativet att säkerställa sjukvårdens behov av arbetskraft

genom att införa tjänsteplikt för den berörda gruppen medicinalpersonal

kan emellertid invändas, att det icke i och för sig löser den föreliggande

tvisten. Det principiella statliga intresset i denna sak torde vara att med

minsta möjliga tvångsåtgärder få ett slut på konflikten.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att den nödvändiga lagstiftningen

i första hand utformas som en lagstiftning om obligatorisk skiljedom i

tvisten, meddelad av en av Kungl. Maj:t utsedd skiljenämnd med partsrepresentation.

Då nu ifrågavarande kategori arbetstagare genom sin

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tjänstemannaställning icke torde med bindande verkan kunna träffa ett

kollektivavtal om samtliga sina anställningsvillkor, lär härvid visserligen

icke kunna föreskrivas att domen skall gälla som kollektivavtal mellan

parterna. Arbetsgivarparten torde i stället genom ett särskilt stadgande få

åläggas att avlöna de anställda i enlighet med skiljedomen och dessa sistnämnda

böra i sin tur kunna förpliktas att tjänstgöra på de fastställda villkoren.

För att en dylik föreskrift skall bli effektiv torde tjänstgöringsskyldigheten

få förbindas med straffsanktion och givas karaktären av tjänsteplikt

av liknande art som den som gällde för medicinalpersonal under

kriget. Tjänsteplikten bör emellertid i första hand avse tiden till dess

skiljedom givits, men det bör även finnas möjlighet att ålägga den, som

icke respekterar skiljedomen utan slutar sin anställning, tjänsteplikt.

Den nu förordade tvångslagstiftningen bör enligt min mening endast avse

sådan,a sjuksköterskor, som äro anställda hos landstingen och städerna

utanför landsting. Den konfliktsituation som uppstått vid vissa statliga

sjukhus genom att ett antal sjuksköterskor såsom sympatiåtgärd begärt

entledigande torde komma att lösas utan särskild lagstiftning, om uppgörelse

träffas för övriga sjuksköterskor eller dessa underkastas den nu

föreslagna lagen. Med hänsyn till dessa statliga befattningshavares anställningsförhållanden

torde för övrigt — i varje fall såvitt angår den ordinarie

personalen — avsked kunna förvägras eller tidpunkten för frånträdandet

av tjänsten framflyttas.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande

verksamhet. Rörande de särskilda paragraferna i lagförslaget må

följande framhållas.

1 §•

Då det självfallet är önskvärt att parterna inför förlikningskommissionen

eller på annat sätt komma överens om anställningsvillkoren och konflikten

sålunda löses utan att skiljenämnden behöver träda i verksamhet,

har lagen utformats som en fullmaktslag, vars särskilda stadganden skola

äga tillämpning först efter förordnande av Kungl. Maj :t. Bestämmelse

härom har upptagits i denna paragraf. Förordnande om lagens tillämpning

synes i första hand kunna begränsas till att avse stadgandena om

skiljedom och skiljenämndens verksamhet. Tjänstepliktsbestämmelserna

böra nämligen sättas i kraft först om det visar sig att uppsägningarna icke

återtagas eller de anställda efter skiljedomens meddelande lämna sina

platser.

2 §•

I denna paragraf angivas vilka hos landsting eller stad utanför landsting

anställda befattningshavare, som falla under lagen. Bestämningen är

med viss jämkning hämtad från kungörelsen den 21 juni 1946 (nr 435)

angående viss registrering av medicinalpersonal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

3 §•

Paragrafen innefattar lagens huvudbestämmelse om skiljedom i den föreliggande

avtalstvisten. Då denna tvist avser sjuksköterskornas löneförmåner

och anställningsvillkor under hela år 1951, böra dessa bliva föremål

för skiljenämndens prövning och avgörande, i den mån parterna icke kunnat

enas vid förhandlingar inför förlikningskommissionen. Med hänsyn

till att parterna å ömse sidor uppenbarligen utgått ifrån att de avtal, vartill

dessa förhandlingar syftat, skall gälla från årets början, synas några

betänkligheter icke behöva möta mot att giva även skiljedomen giltighet

och verkan från denna tidpunkt.

I ett andra stycke ha upptagits vissa bestämmelser om skiljenämndens

verksamhet. Härutöver synas några bestämmelser i lag om förfarandet

inför nämnden icke vara erforderliga. De ytterligare föreskrifter, som må

anses påkallade, torde få meddelas i administrativ ordning. Självfallet böra

parterna beredas tillfälle att inför nämnden framföra yrkanden och sina

synpunkter på de olika tvistefrågorna. Skiljenämnden har att efter prövning

om och i vilken mån dessa påståenden äro befogade och på vilket

sätt tvisten följaktligen bör lösas skilja de tvistande emellan. Nämnden

bör emellertid härvid vara oförhindrad såväl att giva särskild dom i del

av målet eller rörande viss fråga, som kan uppkomma, som att hänskjuta

sådan fråga till särskild förhandling eller medling.

4 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skiljenämndens sammansättning,

beträffande vilka hänvisas till lagtexten.

5 §•

I denna paragraf fastslås huvudmännens skyldighet att ställa sig skiljedomens

föreskrifter till efterrättelse. I den del skiljedomen avser förfluten

tid innebär stadgandet skyldighet att utgiva på denna tid belöpande

förmåner. Det har icke ansetts nödvändigt att förbinda bestämmelsen med

några sanktioner. Försummelse från huvudmannens sida att fullgöra vad

som åligger honom kan i sista hand i vanlig ordning påtalas inför allmän

domstol.

6—7 §§.

Paragraferna upptaga de förut berörda tjänstepliktsbestämmelserna och

torde icke kräva någon ytterligare kommentar. 6 § motsvaras i 1939 års

allmänna tjänstepliktslag av dess föreskrift om tvångsförlängning i 12 §.

8 §•

Det synes icke påkallat att stadga strängare påföljd än bötesstraff för

underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

9

Ikraftträdande och giltighetstid.

Lagen torde böra träda i kraft omedelbart. Den synes icke böra gälla

längre än till årets slut. I god tid dessförinnan böra parterna i vanlig ordning

taga upp förhandlingar om nytt avtal eller överenskomma om fortsatt

giltighet av de genom skiljedomen fastslagna anställningsvillkoren.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

i:lo;ir i ■ -li

! ''

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet.

1 §•

Har tvist uppkommit om anställningsvillkoren för hos landsting eller

stad utanför landsting anställda sjuksköterskor och föreligger på grund

härav fara för att den sjukvårdande verksamhet, som ombesörjes av landsting

eller sådan stad, icke skall kunna behörigen fullgöras, må Konungen

efter anmälan av medicinalstyrelsen förordna, att vad i 3—8 §§ stadgas

helt eller delvis skall äga tillämpning.

2 §.

Med sjuksköterska förstås i denna lag befattningshavare, som genomgått

av staten godkänd sjuksköterskeskola eller ock av Konungen eller

medicinalstyrelsen förklarats hava förvärvat ett mått av kunskaper och

färdigheter, motsvarande det som sådan skola avser att bibringa.

3 §•

För sjuksköterskor, anställda hos landsting eller stad utanför landsting,

skola löneförmåner och andra anställningsvillkor för år 1951, i den mån

enighet rörande desamma ej kunnat uppnås vid förhandlingar mellan

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, å ena, samt

svensk sjuksköterskeförening, å andra sidan, fastställas genom skiljedom

av en för hela riket gemensam skiljenämnd.

Skiljenämnden må, där det finnes lämpligt, giva särskild dom i del av

målet eller rörande viss däri uppkommen fråga ävensom hänskjuta viss

fråga till förhandling eller medling enligt av nämnden meddelade anvisningar.

över dom eller beslut av skiljenämnden må klagan ej föras.

4 §•

Skiljenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter utsedda

av Konungen. Ordföranden och två ledamöter skola utses bland personer,

som icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivare eller arbetstagare på

området. Av övriga ledamöter skall en utses bland personer, föreslagna av

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, samt en bland

personer, föreslagna av tjänstemännens centralorganisation.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

5 §•

Hos landsting eller stad utanför landsting anställda sjuksköterskor, beträffande

vilkas anställningsvillkor överenskommelse ej kunnat ernås,

skola avlönas i överensstämmelse med i 3 § angiven skiljedom och skall

skiljedomen jämväl i övrigt lända till efterrättelse.

6 §.

Det åligger såsom tjänsteplikt sjuksköterska, som är anställd hos landsting

eller stad utanför landsting då förordnande om tillämpning av denna

paragraf meddelas, att ej utan tillstånd av överordnad myndighet eller

medicinalstyrelsen frånträda tjänsten eller eljest nedlägga arbetet innan

skiljedom givits rörande hennes anställningsvillkor enligt vad i 3 § sägs

eller överenskommelse om dessa villkor träffats.

7 §•

I den mån så erfordras för sjukvårdens behöriga upprätthållande inom

visst landstingsområde eller viss stad utanför landsting må, där Konungen

beträffande hos landstinget eller staden anställda sjuksköterskor förordnat

därom, sjuksköterska, som efter skiljedomen eller sådan överenskommelse,

som i 6 § sägs, lämnat befattning hos landstinget eller staden, såsom

tjänsteplikt åläggas att tillträda och uppehålla samma befattning eller

därmed jämförlig tjänst hos huvudmannen. Det åligger sådan sjuksköterska

såsom tjänsteplikt att ej därefter utan tillstånd av överordnad myndighet

eller medicinalstyrelsen frånträda tjänsten eller eljest nedlägga arbetet.

Åläggande att fullgöra tjänsteplikt enligt första stycket meddelas av

medicinalstyrel sen.

8 §.

Den som underlåter att fullgöra tjänsteplikt, som åligger honom enligt

denna lag eller med stöd därav meddelat beslut, dömes till dagsböter.

Allmän åklagare må ej utan Konungens lov åtala brott som nu sagts.

Böter tillfalla kronan.

9 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 31 december

1951. Till straff enligt 8 § må dömas även efter det lagen upphört

att gälla.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Utdrog av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 juni

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 16 juni 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen''i statsrådet den

15 juni 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss

sjukvårdande verksamhet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet S. O. af

Geijerstam.

Lagrådet yttrade:

7 §.

I första punkten av första stycket stadgas att under vissa angivna förutsättningar

sjuksköterska, som efter skiljedom eller sådan överenskommelse

varom i 6 § sägs lämnat befattning hos landsting eller stad utanför landsting,

må såsom tjänsteplikt åläggas att tillträda och uppehålla samma befattning

eller därmed jämförlig tjänst hos huvudmannen. Den sålunda

stadgade skyldigheten att efter tillträde av befattningen uppehålla denna

innebär, att vederbörande icke äger frånträda tjänsten eller eljest nedlägga

arbetet. Det måste alltså anses överflödigt att, såsom i förslaget skett, i

nästföljande punkt upprepa detta. Enligt lagrådets mening bör därför

andra punkten endast innehålla, att överordnad myndighet eller medicinalstyrelsen

äger, om skäl därtill äro, medgiva sjuksköterska, som ålagts

tjänsteplikt, att frånträda tjänsten.

Av lagtexten framgår icke, huruvida det tjänsteförhållande vartill föreläggandet

leder utan vidare upphör i och med att lagens giltighetstid går

till ända vid utgången av år 1951 eller om det för att tjänsteförhållandet

skall upphöra erfordras ny vederbörlig uppsägning. Ej heller motiven lämna

någon upplysning om hur lagen skall tolkas i detta hänseende. Det synes

påkallat, att denna oklarhet undanröjes.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

8 §•

Straff av dagsböter stadgas i första stycket av förevarande paragraf för

den som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag eller med stöd

därav meddelat beslut åliggande tjänsteplikt.

Strafflagen innehåller i 25 kap. 4 § bestämmelse om ansvar för tjänstefel

förövat av ämbetsman. Sådant tjänstefel föreligger, därest ämbetsman

av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad honom åligger

enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller

tjänstens beskaffenhet, under förutsättning att gärningen ej är särskilt

belagd med straff. Stadgandet omfattar såväl uppsåtliga förbrytelser som

ock förseelser av oaktsamliet samt har över huvud taget till uppgift att

med straff belägga alla förbrytelser i tjänsten, vilka icke kunna hänföras

under annat lagrum. Ett åsidosättande från ämbetsmans sida av en tjänsteplikt

är följaktligen att betrakta såsom tjänstefel, såvitt gärningen ej faller

under annan straffbestämmelse.

Jämlikt 25 kap. It § strafflagen äro de tjänstemän, som lyda under

ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna, samt andra, som förordnats att

förrätta ämbete eller tjänsteärende, likställda med ämbetsmän i nu ifrågavarande

hänseende. En sjuksköterska, som är anställd hos landsting eller

stad utanför landsting, är att betrakta såsom sådan befattningshavare, som

avses i sistnämnda lagrum. Hårutinnan hänvisas till rättsfall i N.J.A. 1931

s. 377 och 1943 s. 522. Åsidosätter en sådan sköterska sin tjänsteplikt, är

hon följaktligen underkastad ansvar enligt 25 kap. 4 § strafflagen, därest

gärningen ej är eljest belagd med straff. Vad nu sagts måste också anses

gälla sköterska, som bestrider en befattning på grund av åläggande av

medicinalstyrelsen jämlikt 7 § i förslaget, och bör äga tillämpning jämväl

i fråga om sköterska, som erhållit sådant åläggande, redan innan hon tillträtt

tjänsten.

Därest på sätt nu anförts underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som

avses i förslaget, kommer att falla under strafflagen, är förevarande paragraf

icke behövlig. Tydligt är, att specialbestäinmelse om straff för tjänstefel

icke bör ifrågakomma, därest den ej påkallas av ett verkligt behov.

Härtill kommer, att därest lagförslaget genomföres, en förbrytelse i

tjänsten, som är att hänföra under 25 kap. 4 § strafflagen, skulle bliva ur

straffrättslig synpunkt att anse såsom svårare än en gärning, som skulle

bestraffas jämlikt förevarande paragraf. I förstnämnda lagrums straffskala

ingår nämligen, såvitt tjänstefelet är grovt och skäl därtill äro, jämte annat

fängelse. Den sjuksköterska, som uppsåtligen saboterar en meddelad skiljedom

i eu lönetvist och avsiktligt undandrager sig en henne i allmänt intresse

ålagd tjänsteplikt i en sådan kritisk situation, som lagstiftningen

avser, skulle följaktligen komma att bestraffas enligt ett mildare lagrum

än den sköterska, som under normala förhållanden, då ifrågavarande lag

ej är tillämplig, lämnar sin befattning utan vederbörlig uppsägning. Att

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

märka är också, att en oskicklighet eller vårdslöshet i tjänsten av en sköterska,

som ålagts tjänsteplikt, blir att hänföra under det strängare stadgandet.

Ur lagstiftningssynpunkt sett äro nu framhållna konsekvenser icke

tillfredsställande.

På dessa skäl anser lagrådet sig icke böra tillstyrka straffbestämmelsen

i första stycket. Under hänvisning till vad ovan anförts hemställer lagrådet,

att stycket i stället erhåller förslagsvis det innehåll, att om ansvar

för underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som åligger någon enligt denna

lag eller med stöd därav meddelat beslut, gäller vad i strafflagen är stadgat

om ämbetsbrott.

Ett bifall till vad nu hemställts medför, att såväl sista stycket i paragrafen

som ock andra punkten i övergångsbestämmelserna böra utgå.

övergångsbestämmelserna.

Beträffande dessa hänvisas till vad ovan under 8 § anförts.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

15

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Sofiero slott den 1 september

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Nilsson, Mossberg, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, lagrådets den 19 juni

1951 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 juni 1951 remitterade

förslaget till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande

verksamhet.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Såsom torde framgå av vad jag anförde vid remissen till lagrådet av

ifrågavarande lagförslag är detsamma betingat av vissa stridsåtgärder som

vidtagits från arbetstagarpartens sida i anslutning till att förhandlingar

inför en av Kungl. Maj :t tillsatt förlikningskommission om nya överenskommelser

rörande allmänna bestämmelser om de hos landstingen och

städerna utanför landsting anställda sjuksköterskornas lönevillkor m. m.

för år 1951 i april detta år förklarats strandade. Jag framhöll härvid, att

det vore att förvänta att förhandlingarna inför kommissionen skulle återupptagas

men att myndigheterna måste stå beredda för den händelse kommissionen

icke lyckades ena de tvistande parterna. Denna situation har

nu inträffat. Visserligen åtog sig arbetstagarparten vid de förnyade förhandlingar,

som upptogs i saken inför kommissionen i juli månad, att i

samband med att dessa uppsköts till t,en 28 augusti även uppskjuta verkställigheten

av de till den 1 och 15 augusti och den 1 september gjorda

uppsägningarna till den 18 september. Vid förhandlingarnas fortsättande i

augusti lyckades det emellertid icke kommissionen att ena parterna utan

förhandlingarna förklarades den 31 augusti ånyo strandade. Företrädare

för sjuksköterskorna ha dock därefter förklarat, att varslade stridsåtgärder

skola uppskjutas till den 26 september. Då dessa stridsåtgärder i form

av uppsägningar från ett stort antal sjuksköterskor i nyckelställning sålunda

träder i verkställighet under denna månad, är det vid remissen till

lagrådet redovisade hotet mot sjukvården ånyo aktuellt. Av de härvid anförda

skälen nödgas jag därför föreslå, att lagförslaget underställes riksdagens

prövning med de jämkningar som föranledas av lagrådets granskning.

Lagrådets erinringar avse endast 7 och 8 §§ i förslaget. Beträffande 7 §

har lagrådet gjort ett påpekande av formell natur, vilket torde böra iakttagas.

I anslutning till nämnda paragraf har lagrådet vidare berört frågan

om det Ijänsteförhållande, vartill ett föreläggande enligt paragrafen leder,

utan vidare upphör i och med att lagens giltighetstid utgår den 31 decem
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

ber 1951 eller om härför fordras ny uppsägning. Lagrådet har funnit det

påkallat att oklarheten om lagförslagets innebörd på denna punkt undanröjes.

Med anledning härav vill jag endast framhålla, att syftet med ifrågavarande

bestämmelse är att stadga en tjänsteplikt, som upphäver giltigheten

av tidigare skedd uppsägning. Det tjänsteförhållande, som inträder

genom att tjänsteplikt ålägges enligt 7 §, bör sålunda kräva en ny uppsägning

för att bringas att upphöra. Jag vill emellertid i detta sammanhang

understryka att tjänstgöring med stöd av sådant åläggande bör ske under

samma villkor, som om sjuksköterskan aldrig lämnat sin befattning. Att

lagen upphör att gälla bör därför icke medföra någon som helst förändring

i en sådan sköterskas tjänstgöringsförhållanden och anställningsvillkor.

Lagrådet har slutligen yttrat sig angående den i 8 § upptagna straffbestämmelsen,

enligt vilken den som underlåter att fullgöra tjänsteplikt,

som åligger honom enligt lagen eller med stöd därav meddelat beslut,

dömes till dagsböter. Lagrådet har härvid framhållit att om, på sätt anförts

i utlåtandet, en sjuksköterskas underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt

kommer att falla under strafflagen, straffbestämmelsen i 8 § icke

vore behövlig. För egen del kan jag medgiva det principiellt riktiga i vad

lagrådet sålunda anfört. I och för sig är tydligen en självständig straffbestämmelse

icke erforderlig i de fall, då 25 kap. 4 § strafflagen är tilllämplig.

Härtill kommer, såsom lagrådet jämväl framhållit, att en särskild

straffbestämmelse, som i motsats till berörda lagrum i strafflagen endast

upptager böter i straffskalan, synes ha vissa ur lagstiftningssynpunkt

mindre tillfredsställande konsekvenser. På grund härav anser jag mig

böra biträda lagrådets förslag om ändrad lydelse av 8 § första stycket. Jag

vill sålunda förorda att stycket erhåller det innehåll, att om ansvar för

underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som åligger någon enligt denna lag

eller med stöd därav meddelat beslut, gäller vad i strafflagen är stadgat om

ämbetsbrott. Denna ändring föranleder, att sista stycket i 8 § samt andra

punkten i övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget böra utgå.

Vad angår kostnaderna för skiljedomsförfarandet, torde dessa få bestridas

från de under femte huvudtiteln upptagna anslagen till avlöningar

och omkostnader åt förlikningsmän för medling i arbetstvister m. m.

Föredraganden hemställer härefter att ifrågavarande lagförslag måtte —- efter ändring av 7 och 8 §§ enligt vad förut anförts och vissa redaktionella

jämkningar — jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart öhrström.

Idtins tryckeri, Esselte AB, Stockholm 1951

116714

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.