Med förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet
1951-06-15 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:212, Med förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
1
Nr 212.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande
verksamhet; given Sofiero slott den 1 septemher
1951. ''
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande
av viss sjukvårdande verksamhet.
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
i
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 212.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Förslag
till
Lag
om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Har tvist uppkommit om anställningsvillkoren för sjuksköterskor, anställda
hos landsting eller stad utanför landsting, och föreligger på grund
härav fara för att den sjukvårdande verksamhet, som ombesörjes av landsting
eller sådan stad, icke skall kunna behörigen fullgöras, må Konungen
efter anmälan av medicinalstyrelsen förordna, att vad i 3—8 §§ stadgas
helt eller delvis skall äga tillämpning.
2 §.
Med sjuksköterska förstås i denna lag befattningshavare, som genomgått
av staten godkänd sjuksköterskeskola eller ock av Konungen eller
medicinalstyrelsen förklarats hava förvärvat ett mått av kunskaper och
färdigheter, motsvarande det som sådan skola avser att bibringa.
3 §.
För sjuksköterskor, anställda hos landsting eller stad utanför landsting,
skola löneförmåner och andra anställningsvillkor för år 1951, i den mån
enighet rörande desamma ej kunnat uppnås vid förhandlingar mellan
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, å ena, samt
svensk sjuksköterskeförening, å andra sidan, fastställas genom skiljedom
av en för hela riket gemensam skiljenämnd.
Skiljenämnden må, där det finnes lämpligt, giva särskild dom i del av
målet eller rörande viss däri uppkommen fråga ävensom hänskjuta viss
fråga till förhandling eller medling enligt anvisningar av nämnden.
över dom eller beslut av skiljenämnden må klagan ej föras.
4 §.
Skiljenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter utsedda av
Konungen. Ordföranden och två ledamöter skola utses bland personer,
som icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivare eller arbetstagare
på området. Av övriga ledamöter skall en utses bland personer, föreslagna
av svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, samt en bland
personer, föreslagna av tjänstemännens centralorganisation.
3
Kungl. Maj.ls proposition nr 212.
o §.
Hos landsting eller stad utanför landsting anställda sjuksköterskor, beträffande
vilkas anställningsvillkor överenskommelse ej kunnat ernås, skola
avlönas i överensstämmelse med i 3 § angiven skiljedom och skall skiljedomen
jämväl i övrigt lända till efterrättelse.
6 §•
Det åligger såsom tjänsteplikt sjuksköterska, som är anställd hos landsting
eller stad utanför landsting då förordnande om tillämpning av denna
paragraf meddelas, att ej utan tillstånd av överordnad myndighet eller
medicinalstyrelsen frånträda tjänsten eller eljest nedlägga arbetet innan
skiljedom givits rörande hennes anställningsvillkor enligt vad i 3 § sägs
eller överenskommelse om dessa villkor träffats.
7 §•
I den mån så erfordras för sjukvårdens behöriga upprätthållande inom
visst landstingsområde eller viss stad utanför landsting må, där Konungen
beträffande hos landstinget eller staden anställda sjuksköterskor förordnat
därom, sjuksköterska, som efter skiljedomen eller sådan överenskommelse
varom i 6 § sägs lämnat befattning hos landstinget eller staden, såsom
tjänsteplikt åläggas att tillträda och uppehålla samma befattning eller därmed
jämförlig tjänst hos huvudmannen, överordnad myndighet eller medicinalstyrelsen
äger, om skäl därtill äro, medgiva sjuksköterska, som sålunda
ålagts tjänsteplikt, att frånträda tjänsten.
Åläggande att fullgöra tjänsteplikt enligt första stycket meddelas av
medicinal styrelsen.
8 §•
Om ansvar för underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som åligger någon
enligt denna lag eller med stöd därav meddelat beslut, gäller vad i strafflagen
är stadgat om ämbetsbrott.
Allmän åklagare må ej utan Konungens lov åtala brott som nu sagts.
9 §•
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 31 december
1951.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 juni 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Nygren.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om åtgärder
för lösning av rådande tvist om anställningsvillkoren för hos landstingen
och städerna utanför landsting anställda sjuksköterskor samt anför därvid
följande.
Enligt 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting
och kommun drivna sjukhus åligger det landsting och stad utanför landsting
att ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel i den
mån icke annan drager försorg om sådan vård. På grund av nämnda stadgande
och vissa kompletterande bestämmelser vilar ansvaret för den slutna
sjukvården med undantag för sinnessjukvården väsentligen på landstingen
och städerna utanför landsting. Vården sker i allmänhet på sjukhus, som
inrättats av nämnda huvudmän. Enligt 7 § första stycket omförmälda lag
skall vid sjukhus finnas anställd för dess behöriga skötande erforderlig
personal. Dit hör bl. a. sjuksköterskor av olika kategorier.
Landstingen och städerna utanför landstingen äro även huvudmän för
viss öppen sjukvård. Särskilt må här nämnas, att enligt kungörelsen den
28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag till distriktsvård sådant bidrag
kan utgå för avlönande av distriktssköterskor till landsting, som anordnat
distriktsvård inom landstingsområdet.
Sjuksköterskox-nas löneförmåner och övriga anställningsvillkor regleras
i särskilda tjänstereglementen, som fastställas av vederbörande huvudmän.
Enligt dessa äro flertalet sjuksköterskor i ordinarie befattningar anställda
med tre månaders uppsägning; för extra befattningshavare är uppsägningstiden
i allmänhet kortare. Till grund för reglementenas föreskrifter
om sjukskötersketjänster ligga bl. a. överenskommelser rörande allmänna
bestämmelser om sjuksköterskornas anställningsvillkor, löneförmåner
m. m., som träffats mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet,
å ena, och Svensk sjuksköterskeförening å andra sidan. Giltighetstiden
för de sist gällande av dessa överenskommelser utlöpte emellertid
den 31 december 1950 efter uppsägning från föreningens sida.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Därefter ha förhandlingar om nya överenskommelser ägt rum. Förhandlingarna,
som senast letts av en av Kungl. Maj:t den 16 mars 1951 tillsatt
förlikningskommission med landshövdingen Thorwald Bergquist som ordförande,
ledde icke till någon uppgörelse utan förklarades den 25 april
strandade. Det är emellertid att förvänta att förhandlingarna inför kommissionen
skola återupptagas under den närmaste tiden.
Förhandlingsavbrottet medförde stridsåtgärder från sköterskornas sida.
Sålunda ha anställningsavtalen uppsagts per den 1 eller 15 augusti eller
den 1 september av tillhopa minst 709 sköterskor i tjänst hos Stockholms,
Göteborgs eller Gävle städer eller Stockholms eller Gävleborgs läns landsting.
Uppsägningarna avse såväl sjuksköterskor i sluten vård som distriktssköterskor
(endast Gävleborgs läns landsting där 83 distriktssköterskor
sagt upp sina anställningar) och andra sköterskor i öppen vård enligt
följande sammanställning.
Stock-
Göte-
Gävle
borgs
holms
Summa
holra
borg
län
län
Operationssköterskor ..
72
381
—
11
9
13
143
Röntgen »
67
372
—
7
8
11
130
Laboratorie t
73
41
—
6
4
12
136
Poliklinik »
83
60
1
—
1
8
153
Distrikts »
—
—
—
—
83
—
83
Övriga sköterskor ....
14
5
9
8
18
10
64
309
181
10
32
123
54
709
Såvitt angår vissa sjukhus eller sjukhusavdelningar torde härigenom
samtliga eller flertalet ordinarie befattning»havare på vissa sjukskötersketjänster
ha förklarat sig vilja lämna sina anställningar. Detta gäller t. ex.
operationssköterskorna i Stockholms stads tjänst. Härtill kommer att i
den mån sådana tjänster äro besatta med extra befattningshavare, och
detta torde ej sällan vara fallet, kunna innehavarna med ganska kort varsel
lämna sina platser.
Här må även nämnas att i maj 1951 128 sjuksköterskor vid de statliga
sjukhusen Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet som en sympatiåtgärd
för de i konflikten med de kommunala huvudmännen indragna begärt
entledigande från den 15 augusti 1951. Av dessa äro 31 operationssköterskor,
21 röntgensköterskor, 38 laboratoriesköterskor, 13 behandlingssköterskor
och 25 polikliniksköterskor.
Av det anförda framgår, att situationen för sjukvården kommer att bli
synnerligen allvarlig i augusti om de fortsatta förhandlingarna icke leda
till resultat samt sjuksköterskorna göra allvar av sina uppsägningar och
lämna anställningarna på angivna dagar. I själva verket torde den slutna
vården vid de berörda sjukhusen icke kunna upprätthållas, om så sker,
1 Härav 2 jämväl röntgensköterskor och 1 bitr. föreståndarinna.
2 Härav 1 jämväl bitr. föreståndarinna.
6
Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.
då det här delvis rör sig om nyckeltjänster. Motsvarande gäller om distriktsvården.
Med hänsyn till konfliktens karaktär och den brist på sjukvårdspersonal
som f. n. råder alldeles oberoende av densamma lär det knappast
kunna förväntas att andra kompetenta personer skola vara villiga att
träda i de gamla befattningshavarnas ställe.
I detta läge kunna statsmakterna icke stå overksamma. Myndigheterna
måste stå beredda för den händelse förlikningskommissionen icke lyckas
ena de tvistande parterna. Den närmast till hands liggande utvägen synes
härvid vara att genom lagstiftning införa någon form av tjänsteplikt eller
tvångsskiljedom. Visserligen inåste ett ingripande med lagstiftningsåtgärder
i syfte att trygga arbetsfreden genom tvingande bestämmelser av sådan
innebörd väcka de största betänkligheter. Den svenska arbetsfredslagstiftningen
bygger ju på att parterna på arbetsmarknaden skola själva reglera
sina inbördes förhållanden genom frivilliga överenskommelser. Med hänsyn
till de utomordentligt allvarliga följderna av en arbetsnedläggelse inom
sjukvården finner jag det emellertid ofrånkomligt att såsom en beredskapsåtgärd
en lagstiftning redan nu kommer till stånd, som ger erforderliga
möjligheter till ingripande om en sådan situation trots allt skulle inträffa.
Sjukvården, i varje fall den slutna vården, som det här i första
hand är fråga om, måste upprätthållas om icke ett stort antal vårdbehövande
människors liv och hälsa skall äventvras.
En sådan lagstiftning kan utformas som en tjänstepliktslagstiftning eller
gå ut på att genom ett skiljedomsförfarande åstadkomma normer, som
kunna träda i stället för det avtal, vartill de förda förhandlingarna syftat.
Det förstnämnda alternativet har tidigare tillämpats. Generell tjänsteplikt
för medicinalpersonal, avseende även sjuksköterskor, har sålunda tidvis
gällt under senaste världskriget till en början på grund av en särskild lag
om tjänsteplikt för medicinalpersonal den 8 december 1939 (nr 832) och
därefter på grund av den allmänna tjänstepliktslagen den 30 december
1939 (nr 934). Dessa lagar hade tidsbegränsad giltighet och giltighetstiden
har numera utgått. — För en speciell tjänstemannagrupp, polismännen,
möjliggjordes under en kortare tid en särskild form av tjänsteplikt genom
lagen den 26 juli 1947 (nr 536) om särskilda åtgärder för polisverksamhetens
upprätthållande i vissa fall. Denna lag behövde dock aldrig tillämpas.
Gentemot alternativet att säkerställa sjukvårdens behov av arbetskraft
genom att införa tjänsteplikt för den berörda gruppen medicinalpersonal
kan emellertid invändas, att det icke i och för sig löser den föreliggande
tvisten. Det principiella statliga intresset i denna sak torde vara att med
minsta möjliga tvångsåtgärder få ett slut på konflikten.
Med hänsyn härtill vill jag förorda, att den nödvändiga lagstiftningen
i första hand utformas som en lagstiftning om obligatorisk skiljedom i
tvisten, meddelad av en av Kungl. Maj:t utsedd skiljenämnd med partsrepresentation.
Då nu ifrågavarande kategori arbetstagare genom sin
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
tjänstemannaställning icke torde med bindande verkan kunna träffa ett
kollektivavtal om samtliga sina anställningsvillkor, lär härvid visserligen
icke kunna föreskrivas att domen skall gälla som kollektivavtal mellan
parterna. Arbetsgivarparten torde i stället genom ett särskilt stadgande få
åläggas att avlöna de anställda i enlighet med skiljedomen och dessa sistnämnda
böra i sin tur kunna förpliktas att tjänstgöra på de fastställda villkoren.
För att en dylik föreskrift skall bli effektiv torde tjänstgöringsskyldigheten
få förbindas med straffsanktion och givas karaktären av tjänsteplikt
av liknande art som den som gällde för medicinalpersonal under
kriget. Tjänsteplikten bör emellertid i första hand avse tiden till dess
skiljedom givits, men det bör även finnas möjlighet att ålägga den, som
icke respekterar skiljedomen utan slutar sin anställning, tjänsteplikt.
Den nu förordade tvångslagstiftningen bör enligt min mening endast avse
sådan,a sjuksköterskor, som äro anställda hos landstingen och städerna
utanför landsting. Den konfliktsituation som uppstått vid vissa statliga
sjukhus genom att ett antal sjuksköterskor såsom sympatiåtgärd begärt
entledigande torde komma att lösas utan särskild lagstiftning, om uppgörelse
träffas för övriga sjuksköterskor eller dessa underkastas den nu
föreslagna lagen. Med hänsyn till dessa statliga befattningshavares anställningsförhållanden
torde för övrigt — i varje fall såvitt angår den ordinarie
personalen — avsked kunna förvägras eller tidpunkten för frånträdandet
av tjänsten framflyttas.
I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats
förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande
verksamhet. Rörande de särskilda paragraferna i lagförslaget må
följande framhållas.
1 §•
Då det självfallet är önskvärt att parterna inför förlikningskommissionen
eller på annat sätt komma överens om anställningsvillkoren och konflikten
sålunda löses utan att skiljenämnden behöver träda i verksamhet,
har lagen utformats som en fullmaktslag, vars särskilda stadganden skola
äga tillämpning först efter förordnande av Kungl. Maj :t. Bestämmelse
härom har upptagits i denna paragraf. Förordnande om lagens tillämpning
synes i första hand kunna begränsas till att avse stadgandena om
skiljedom och skiljenämndens verksamhet. Tjänstepliktsbestämmelserna
böra nämligen sättas i kraft först om det visar sig att uppsägningarna icke
återtagas eller de anställda efter skiljedomens meddelande lämna sina
platser.
2 §•
I denna paragraf angivas vilka hos landsting eller stad utanför landsting
anställda befattningshavare, som falla under lagen. Bestämningen är
med viss jämkning hämtad från kungörelsen den 21 juni 1946 (nr 435)
angående viss registrering av medicinalpersonal.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
3 §•
Paragrafen innefattar lagens huvudbestämmelse om skiljedom i den föreliggande
avtalstvisten. Då denna tvist avser sjuksköterskornas löneförmåner
och anställningsvillkor under hela år 1951, böra dessa bliva föremål
för skiljenämndens prövning och avgörande, i den mån parterna icke kunnat
enas vid förhandlingar inför förlikningskommissionen. Med hänsyn
till att parterna å ömse sidor uppenbarligen utgått ifrån att de avtal, vartill
dessa förhandlingar syftat, skall gälla från årets början, synas några
betänkligheter icke behöva möta mot att giva även skiljedomen giltighet
och verkan från denna tidpunkt.
I ett andra stycke ha upptagits vissa bestämmelser om skiljenämndens
verksamhet. Härutöver synas några bestämmelser i lag om förfarandet
inför nämnden icke vara erforderliga. De ytterligare föreskrifter, som må
anses påkallade, torde få meddelas i administrativ ordning. Självfallet böra
parterna beredas tillfälle att inför nämnden framföra yrkanden och sina
synpunkter på de olika tvistefrågorna. Skiljenämnden har att efter prövning
om och i vilken mån dessa påståenden äro befogade och på vilket
sätt tvisten följaktligen bör lösas skilja de tvistande emellan. Nämnden
bör emellertid härvid vara oförhindrad såväl att giva särskild dom i del
av målet eller rörande viss fråga, som kan uppkomma, som att hänskjuta
sådan fråga till särskild förhandling eller medling.
4 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skiljenämndens sammansättning,
beträffande vilka hänvisas till lagtexten.
5 §•
I denna paragraf fastslås huvudmännens skyldighet att ställa sig skiljedomens
föreskrifter till efterrättelse. I den del skiljedomen avser förfluten
tid innebär stadgandet skyldighet att utgiva på denna tid belöpande
förmåner. Det har icke ansetts nödvändigt att förbinda bestämmelsen med
några sanktioner. Försummelse från huvudmannens sida att fullgöra vad
som åligger honom kan i sista hand i vanlig ordning påtalas inför allmän
domstol.
6—7 §§.
Paragraferna upptaga de förut berörda tjänstepliktsbestämmelserna och
torde icke kräva någon ytterligare kommentar. 6 § motsvaras i 1939 års
allmänna tjänstepliktslag av dess föreskrift om tvångsförlängning i 12 §.
8 §•
Det synes icke påkallat att stadga strängare påföljd än bötesstraff för
underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt.
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
9
Ikraftträdande och giltighetstid.
Lagen torde böra träda i kraft omedelbart. Den synes icke böra gälla
längre än till årets slut. I god tid dessförinnan böra parterna i vanlig ordning
taga upp förhandlingar om nytt avtal eller överenskomma om fortsatt
giltighet av de genom skiljedomen fastslagna anställningsvillkoren.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Ralph Sterner.
i:lo;ir i ■ -li
! ''
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet.
1 §•
Har tvist uppkommit om anställningsvillkoren för hos landsting eller
stad utanför landsting anställda sjuksköterskor och föreligger på grund
härav fara för att den sjukvårdande verksamhet, som ombesörjes av landsting
eller sådan stad, icke skall kunna behörigen fullgöras, må Konungen
efter anmälan av medicinalstyrelsen förordna, att vad i 3—8 §§ stadgas
helt eller delvis skall äga tillämpning.
2 §.
Med sjuksköterska förstås i denna lag befattningshavare, som genomgått
av staten godkänd sjuksköterskeskola eller ock av Konungen eller
medicinalstyrelsen förklarats hava förvärvat ett mått av kunskaper och
färdigheter, motsvarande det som sådan skola avser att bibringa.
3 §•
För sjuksköterskor, anställda hos landsting eller stad utanför landsting,
skola löneförmåner och andra anställningsvillkor för år 1951, i den mån
enighet rörande desamma ej kunnat uppnås vid förhandlingar mellan
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, å ena, samt
svensk sjuksköterskeförening, å andra sidan, fastställas genom skiljedom
av en för hela riket gemensam skiljenämnd.
Skiljenämnden må, där det finnes lämpligt, giva särskild dom i del av
målet eller rörande viss däri uppkommen fråga ävensom hänskjuta viss
fråga till förhandling eller medling enligt av nämnden meddelade anvisningar.
över dom eller beslut av skiljenämnden må klagan ej föras.
4 §•
Skiljenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter utsedda
av Konungen. Ordföranden och två ledamöter skola utses bland personer,
som icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivare eller arbetstagare på
området. Av övriga ledamöter skall en utses bland personer, föreslagna av
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, samt en bland
personer, föreslagna av tjänstemännens centralorganisation.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
5 §•
Hos landsting eller stad utanför landsting anställda sjuksköterskor, beträffande
vilkas anställningsvillkor överenskommelse ej kunnat ernås,
skola avlönas i överensstämmelse med i 3 § angiven skiljedom och skall
skiljedomen jämväl i övrigt lända till efterrättelse.
6 §.
Det åligger såsom tjänsteplikt sjuksköterska, som är anställd hos landsting
eller stad utanför landsting då förordnande om tillämpning av denna
paragraf meddelas, att ej utan tillstånd av överordnad myndighet eller
medicinalstyrelsen frånträda tjänsten eller eljest nedlägga arbetet innan
skiljedom givits rörande hennes anställningsvillkor enligt vad i 3 § sägs
eller överenskommelse om dessa villkor träffats.
7 §•
I den mån så erfordras för sjukvårdens behöriga upprätthållande inom
visst landstingsområde eller viss stad utanför landsting må, där Konungen
beträffande hos landstinget eller staden anställda sjuksköterskor förordnat
därom, sjuksköterska, som efter skiljedomen eller sådan överenskommelse,
som i 6 § sägs, lämnat befattning hos landstinget eller staden, såsom
tjänsteplikt åläggas att tillträda och uppehålla samma befattning eller
därmed jämförlig tjänst hos huvudmannen. Det åligger sådan sjuksköterska
såsom tjänsteplikt att ej därefter utan tillstånd av överordnad myndighet
eller medicinalstyrelsen frånträda tjänsten eller eljest nedlägga arbetet.
Åläggande att fullgöra tjänsteplikt enligt första stycket meddelas av
medicinalstyrel sen.
8 §.
Den som underlåter att fullgöra tjänsteplikt, som åligger honom enligt
denna lag eller med stöd därav meddelat beslut, dömes till dagsböter.
Allmän åklagare må ej utan Konungens lov åtala brott som nu sagts.
Böter tillfalla kronan.
9 §•
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 31 december
1951. Till straff enligt 8 § må dömas även efter det lagen upphört
att gälla.
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
Utdrog av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 juni
1951.
Närvarande:
justitieråden Ekberg,
Strandberg,
Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.
Enligt lagrådet den 16 juni 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen''i statsrådet den
15 juni 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss
sjukvårdande verksamhet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet S. O. af
Geijerstam.
Lagrådet yttrade:
7 §.
I första punkten av första stycket stadgas att under vissa angivna förutsättningar
sjuksköterska, som efter skiljedom eller sådan överenskommelse
varom i 6 § sägs lämnat befattning hos landsting eller stad utanför landsting,
må såsom tjänsteplikt åläggas att tillträda och uppehålla samma befattning
eller därmed jämförlig tjänst hos huvudmannen. Den sålunda
stadgade skyldigheten att efter tillträde av befattningen uppehålla denna
innebär, att vederbörande icke äger frånträda tjänsten eller eljest nedlägga
arbetet. Det måste alltså anses överflödigt att, såsom i förslaget skett, i
nästföljande punkt upprepa detta. Enligt lagrådets mening bör därför
andra punkten endast innehålla, att överordnad myndighet eller medicinalstyrelsen
äger, om skäl därtill äro, medgiva sjuksköterska, som ålagts
tjänsteplikt, att frånträda tjänsten.
Av lagtexten framgår icke, huruvida det tjänsteförhållande vartill föreläggandet
leder utan vidare upphör i och med att lagens giltighetstid går
till ända vid utgången av år 1951 eller om det för att tjänsteförhållandet
skall upphöra erfordras ny vederbörlig uppsägning. Ej heller motiven lämna
någon upplysning om hur lagen skall tolkas i detta hänseende. Det synes
påkallat, att denna oklarhet undanröjes.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
8 §•
Straff av dagsböter stadgas i första stycket av förevarande paragraf för
den som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag eller med stöd
därav meddelat beslut åliggande tjänsteplikt.
Strafflagen innehåller i 25 kap. 4 § bestämmelse om ansvar för tjänstefel
förövat av ämbetsman. Sådant tjänstefel föreligger, därest ämbetsman
av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad honom åligger
enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller
tjänstens beskaffenhet, under förutsättning att gärningen ej är särskilt
belagd med straff. Stadgandet omfattar såväl uppsåtliga förbrytelser som
ock förseelser av oaktsamliet samt har över huvud taget till uppgift att
med straff belägga alla förbrytelser i tjänsten, vilka icke kunna hänföras
under annat lagrum. Ett åsidosättande från ämbetsmans sida av en tjänsteplikt
är följaktligen att betrakta såsom tjänstefel, såvitt gärningen ej faller
under annan straffbestämmelse.
Jämlikt 25 kap. It § strafflagen äro de tjänstemän, som lyda under
ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna, samt andra, som förordnats att
förrätta ämbete eller tjänsteärende, likställda med ämbetsmän i nu ifrågavarande
hänseende. En sjuksköterska, som är anställd hos landsting eller
stad utanför landsting, är att betrakta såsom sådan befattningshavare, som
avses i sistnämnda lagrum. Hårutinnan hänvisas till rättsfall i N.J.A. 1931
s. 377 och 1943 s. 522. Åsidosätter en sådan sköterska sin tjänsteplikt, är
hon följaktligen underkastad ansvar enligt 25 kap. 4 § strafflagen, därest
gärningen ej är eljest belagd med straff. Vad nu sagts måste också anses
gälla sköterska, som bestrider en befattning på grund av åläggande av
medicinalstyrelsen jämlikt 7 § i förslaget, och bör äga tillämpning jämväl
i fråga om sköterska, som erhållit sådant åläggande, redan innan hon tillträtt
tjänsten.
Därest på sätt nu anförts underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som
avses i förslaget, kommer att falla under strafflagen, är förevarande paragraf
icke behövlig. Tydligt är, att specialbestäinmelse om straff för tjänstefel
icke bör ifrågakomma, därest den ej påkallas av ett verkligt behov.
Härtill kommer, att därest lagförslaget genomföres, en förbrytelse i
tjänsten, som är att hänföra under 25 kap. 4 § strafflagen, skulle bliva ur
straffrättslig synpunkt att anse såsom svårare än en gärning, som skulle
bestraffas jämlikt förevarande paragraf. I förstnämnda lagrums straffskala
ingår nämligen, såvitt tjänstefelet är grovt och skäl därtill äro, jämte annat
fängelse. Den sjuksköterska, som uppsåtligen saboterar en meddelad skiljedom
i eu lönetvist och avsiktligt undandrager sig en henne i allmänt intresse
ålagd tjänsteplikt i en sådan kritisk situation, som lagstiftningen
avser, skulle följaktligen komma att bestraffas enligt ett mildare lagrum
än den sköterska, som under normala förhållanden, då ifrågavarande lag
ej är tillämplig, lämnar sin befattning utan vederbörlig uppsägning. Att
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
märka är också, att en oskicklighet eller vårdslöshet i tjänsten av en sköterska,
som ålagts tjänsteplikt, blir att hänföra under det strängare stadgandet.
Ur lagstiftningssynpunkt sett äro nu framhållna konsekvenser icke
tillfredsställande.
På dessa skäl anser lagrådet sig icke böra tillstyrka straffbestämmelsen
i första stycket. Under hänvisning till vad ovan anförts hemställer lagrådet,
att stycket i stället erhåller förslagsvis det innehåll, att om ansvar
för underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som åligger någon enligt denna
lag eller med stöd därav meddelat beslut, gäller vad i strafflagen är stadgat
om ämbetsbrott.
Ett bifall till vad nu hemställts medför, att såväl sista stycket i paragrafen
som ock andra punkten i övergångsbestämmelserna böra utgå.
övergångsbestämmelserna.
Beträffande dessa hänvisas till vad ovan under 8 § anförts.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
15
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Sofiero slott den 1 september
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Nilsson, Mossberg, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, lagrådets den 19 juni
1951 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 juni 1951 remitterade
förslaget till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande
verksamhet.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.
Såsom torde framgå av vad jag anförde vid remissen till lagrådet av
ifrågavarande lagförslag är detsamma betingat av vissa stridsåtgärder som
vidtagits från arbetstagarpartens sida i anslutning till att förhandlingar
inför en av Kungl. Maj :t tillsatt förlikningskommission om nya överenskommelser
rörande allmänna bestämmelser om de hos landstingen och
städerna utanför landsting anställda sjuksköterskornas lönevillkor m. m.
för år 1951 i april detta år förklarats strandade. Jag framhöll härvid, att
det vore att förvänta att förhandlingarna inför kommissionen skulle återupptagas
men att myndigheterna måste stå beredda för den händelse kommissionen
icke lyckades ena de tvistande parterna. Denna situation har
nu inträffat. Visserligen åtog sig arbetstagarparten vid de förnyade förhandlingar,
som upptogs i saken inför kommissionen i juli månad, att i
samband med att dessa uppsköts till t,en 28 augusti även uppskjuta verkställigheten
av de till den 1 och 15 augusti och den 1 september gjorda
uppsägningarna till den 18 september. Vid förhandlingarnas fortsättande i
augusti lyckades det emellertid icke kommissionen att ena parterna utan
förhandlingarna förklarades den 31 augusti ånyo strandade. Företrädare
för sjuksköterskorna ha dock därefter förklarat, att varslade stridsåtgärder
skola uppskjutas till den 26 september. Då dessa stridsåtgärder i form
av uppsägningar från ett stort antal sjuksköterskor i nyckelställning sålunda
träder i verkställighet under denna månad, är det vid remissen till
lagrådet redovisade hotet mot sjukvården ånyo aktuellt. Av de härvid anförda
skälen nödgas jag därför föreslå, att lagförslaget underställes riksdagens
prövning med de jämkningar som föranledas av lagrådets granskning.
Lagrådets erinringar avse endast 7 och 8 §§ i förslaget. Beträffande 7 §
har lagrådet gjort ett påpekande av formell natur, vilket torde böra iakttagas.
I anslutning till nämnda paragraf har lagrådet vidare berört frågan
om det Ijänsteförhållande, vartill ett föreläggande enligt paragrafen leder,
utan vidare upphör i och med att lagens giltighetstid utgår den 31 decem
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
ber 1951 eller om härför fordras ny uppsägning. Lagrådet har funnit det
påkallat att oklarheten om lagförslagets innebörd på denna punkt undanröjes.
Med anledning härav vill jag endast framhålla, att syftet med ifrågavarande
bestämmelse är att stadga en tjänsteplikt, som upphäver giltigheten
av tidigare skedd uppsägning. Det tjänsteförhållande, som inträder
genom att tjänsteplikt ålägges enligt 7 §, bör sålunda kräva en ny uppsägning
för att bringas att upphöra. Jag vill emellertid i detta sammanhang
understryka att tjänstgöring med stöd av sådant åläggande bör ske under
samma villkor, som om sjuksköterskan aldrig lämnat sin befattning. Att
lagen upphör att gälla bör därför icke medföra någon som helst förändring
i en sådan sköterskas tjänstgöringsförhållanden och anställningsvillkor.
Lagrådet har slutligen yttrat sig angående den i 8 § upptagna straffbestämmelsen,
enligt vilken den som underlåter att fullgöra tjänsteplikt,
som åligger honom enligt lagen eller med stöd därav meddelat beslut,
dömes till dagsböter. Lagrådet har härvid framhållit att om, på sätt anförts
i utlåtandet, en sjuksköterskas underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt
kommer att falla under strafflagen, straffbestämmelsen i 8 § icke
vore behövlig. För egen del kan jag medgiva det principiellt riktiga i vad
lagrådet sålunda anfört. I och för sig är tydligen en självständig straffbestämmelse
icke erforderlig i de fall, då 25 kap. 4 § strafflagen är tilllämplig.
Härtill kommer, såsom lagrådet jämväl framhållit, att en särskild
straffbestämmelse, som i motsats till berörda lagrum i strafflagen endast
upptager böter i straffskalan, synes ha vissa ur lagstiftningssynpunkt
mindre tillfredsställande konsekvenser. På grund härav anser jag mig
böra biträda lagrådets förslag om ändrad lydelse av 8 § första stycket. Jag
vill sålunda förorda att stycket erhåller det innehåll, att om ansvar för
underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt, som åligger någon enligt denna lag
eller med stöd därav meddelat beslut, gäller vad i strafflagen är stadgat om
ämbetsbrott. Denna ändring föranleder, att sista stycket i 8 § samt andra
punkten i övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget böra utgå.
Vad angår kostnaderna för skiljedomsförfarandet, torde dessa få bestridas
från de under femte huvudtiteln upptagna anslagen till avlöningar
och omkostnader åt förlikningsmän för medling i arbetstvister m. m.
Föredraganden hemställer härefter att ifrågavarande lagförslag måtte —- efter ändring av 7 och 8 §§ enligt vad förut anförts och vissa redaktionella
jämkningar — jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lennart öhrström.
Idtins tryckeri, Esselte AB, Stockholm 1951
116714
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.