Sök i Ratio Lex

Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare i anledning av svartrostskador på vete av 1951 års skörd m. m

1951-10-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:219, Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare i anledning av svartrostskador på vete av 1951 års skörd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare i anledning av svartrostskador

på vete av 1951 års skörd m. m.; given Stockholms

slott den 19 oktober 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor

skola kunna beviljas de jordbrukare, som år 1951 tillfogats betydande förluster

genom svartrostangrepp å vete eller stormskador å oljeväxter. Lånen

föreslås skola löpa med 4 procent ränta och amorteras under en tid av fem

år. I särskilda fall skall amorteringstiden kunna förlängas till tio år. För

ändamålet äskas ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1951/52.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 219.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 oktober 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar

Nilson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd

åt jordbrukare för svartrostskador på vete av 1951 års skörd m. in. samt anför

därvid.

I skrivelse den 2 oktober 1951 har statens jordbruksnämnd föreslagit, att

staten skall lämna tillfällig kredithjälp åt odlare, vilka genom svartrostangreppen

på årets veteskörd försatts i en allvarlig ekonomisk situation.

Kredithjälpen föreslås skola få formen av amorteringslån enligt i huvudsak

de regler, som gälla för utlämnande av stödlån åt jordbrukare i anledning

av regnskador hösten 1950.

Jordbruksnämnden anför att årets veteskörd genom svartrostangrepp utsatts

för betydande såväl kvantitativa som kvalitativa skador. Nämnden finner

det ännu icke möjligt att säkert uttala sig om skadornas omfattning

men framhåller att vårvetet blivit mest utsatt och att skadorna inom vissa

områden närmast kunna betecknas som katastrofala. Beträffande skadornas

omfattning anföres vidare.

En viss uppfattning om skadornas storlek kan erhållas genom en jämförelse

mellan jordbruksnämndens uppskattning av veteskörden på grundval

av årsväxtrapporterna per den 31 augusti och motsvarande uppskattning

per den 16 juli. En sådan jämförelse ger vid handen, att skörderesultatet

mellan dessa tidpunkter skulle ha minskat med omkring 100 000 ton.

Nedgången är helt att tillskriva svartrostangreppen. Inom de områden, där

angreppen varit starkast, är minskningen stor, medan den inom områden,

som blott i mindre grad eller ej alls angripits, är relativt obetydlig eller

obefintlig. Skördeminskningen mellan rapporttillfällena utgör i Skåne 40

procent för både höst- och vårvete, i Blekinge 35 procent för höstvete och

50 procent för vårvete, i Kalmar läns södra del och Gotland 10 å 15 procent

för höstvete och 20 å 30 procent för vårvete, i Östergötland omkring

15 procent för båda veteslagen samt i Örebro län 10 procent för höstvete

och 30 procent för vårvete. Det finns grundad anledning antaga, att skadorna

i verkligheten äro större än vad de nu nämnda procenttalen antyda.

Rapporterna per den 16 juli torde i rätt stor utsträckning ha påverkats av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

de ogynnsamma väderleksbetingelserna under försommaren. Därest svartrostangreppen

icke kommit, skulle med säkerhet de gynnsamma väderleksbetingelserna

efter den 15 juli ha medfört en rätt betydande förbättring av

skörderesultaten. Denna förbättring har nu helt uteblivit och förbytts i en

betydande kvantitativ nedgång. Vidare bör hänsyn tagas till att tröskningsresultaten

endast i begränsad omfattning voro kända den 31 augusti. De

tröskningsresultat, som kommit fram efter den 31 augusti, visa att man vid

denna tidpunkt i viss utsträckning underskattat skadorna. Det är därför

troligt att en beräkning av skadornas omfattning på grundval av årsväxtrapporterna

per den 15 oktober kommer att uppvisa större skador än uppskattningen

per den 31 augusti. Någon mera preciserad beräkning av skadornas

storlek kan dock inte göras förrän uppgifterna från denna rapportering

blivit bearbetade, vilket beräknas ske först i början av november.

Med hänsyn till svartrostangreppens svårighetsgrad och abnorma karaktär

anser jordbruksnämnden det rimligt, att åtgärder från statens sida

skola vidtagas för att ge de odlare, som genom angreppen försatts i en

allvarlig ekonomisk situation, möjlighet att genom tillfällig kredithjälp

övervinna sina ekonomiska bekymmer. Däremot anses direkta bidrag för

att täcka de förluster, som åsamkats odlarna, i detta sammanhang icke

böra ifrågakomma. Skördeskadorna komma nämligen att påverka jordbrukskalkylen

och bli alltså aktuella vid de förhandlingar om prissättningen

på jordbruksprodukter för tiden januari—augusti 1952, som inom kort

skola äga rum mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer.

I fråga om grunderna för lånehjälpen föreslår jordbruksnämnden

— efter samråd med representanter för Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk -— att reglerna för .stödlån i anledning

av regnskadorna hösten 1950 (kungörelsen den 8 juni 1951, nr

369, om stödlån till jordbrukare) i huvudsak skola tillämpas. I denna fråga

anför nämnden följande.

I överensstämmelse med vad som tillämpades beträffande lån i anledning

av regnskadorna böra endast sådana jordbrukare beviljas lån, vilkas veteskörd

blivit väsentligt nedsatt genom angrepp av svartrost och som därigenom

råkat i sådana svårigheter, att de äro i trängande behov av ekonomiskt

bistånd. Enligt berörda kungörelse nr 369/1951 må stödlån beviljas

för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel, kreatur eller annat, som

erfordras för jorbruksdriftens upprätthållande eller för betalning av överhängande

gäld. Samma bestämmelser torde böra gälla för stödlån på grund

av svartrostangrepp. Det sistnämnda ändamålet, betalning av överhängande

gäld, torde i förevarande fall ofta komma att åberopas. Det är nämligen

vanligt att likviden för brödsädsgrödorna användes för betalning av kredit,

som tidigare lämnats för utsäde, gödningsämnen m. in. Stödlån för regnskador

må icke överstiga 3 000 kronor. Denna summa får dock efter lantbruksstyrelscns

medgivande ökas till högst 5 000 kronor om synnerliga skäl

därtill föreligga. Stödlån äro nu räntefria och må beviljas även utan att

låntagaren lämnar säkerhet för dem. Även dessa bestämmelser torde böra

gälla för lån i samband med skador av svartrost. I flertalet fall torde nu

nämnda regler tillgodose kreditbehovet för det mindre jordbruket och för

de medelstora bondejordbruken. Med hänsyn till att svartrostangreppen i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 219.

vissa fall äro mycket svårartade och särskilt kännbart drabba odlare, vilkas

jordbruk i hög grad är inriktat på brödsädsodling — en driftsform som på

senare tid uppmuntrats av myndigheterna — synes det emellertid rimligt,

att maximibeloppet för stödlånen höjes till 10 000 kronor. I detta sammanhang

kan nämnas, att från sydöstra Skåne rapporterats hektarskördar ned

till 400 kilogram mot normalt omkring 3 000 kilogram. I den mån lån beviljas

till högre belopp än vad som är möjligt enligt reglerna i kungörelsen

nr 369/1951 torde emellertid ränta böra betalas för det överskjutande

beloppet. Räntesatsen kan härvid lämpligen fastställas till 4 procent, motsvarande

statens normalränta. Vid bedömning av frågan huruvida säkerhet

för lån skall lämnas eller ej bör hänsyn i första hand tagas — förutom till

låntagarens möjligheter att prestera sådan säkerhet — till vederbörandes

skötsamhet och allmänna pålitlighet i ekonomiska ting. Om risk förefinnes

att lånet icke kommer att användas för avsett ändamål, bör självfallet säkerhet

krävas. I fråga om administrationen av låneverksamheten synas bestämmelserna

i förenämnda kungörelse kunna tillämpas oförändrade. Detta

innebär att lånen skola sökas och beviljas hos lantbruksnämnderna. Det är

angeläget att de uppgifter, som infordras om sökandenas ekonomiska ställning

och om skördeutfallet, i vad angår andra grödor än vete, icke göras

mera detaljerade och omfattande än som kan anses oundgängligen erforderligt

för att bedöma hjälpbehovet.

Beträffande medelsbehovet framhåller jordbruksnämnden att det

för närvarande är mycket svårt att beräkna hur stort sammanlagt belopp

som kommer att erfordras för att lämna stödlån enligt de riktlinjer, som

nu föreslagits. På grundval av en mycket ungefärlig uppskattning av kreditbehovet

har jordbruksnämnden funnit sig böra föreslå att för ändamålet

skall anvisas ett investeringsanslag av 15 miljoner kronor. Skulle det visa

sig, att detta belopp icke förslår, förutsätter nämnden att möjlighet skall

finnas att äska ytterligare medel av 1952 års riksdag.

Jordbruksnämnden anför slutligen, att det från jordbruksrepresentanternas

sida understrukits att behovet av kredithjälp redan nu gör sig gällande

i stor utsträckning och att det därför är önskvärt, att beslut i frågan skall

fattas skyndsamt. Med hänsyn härtill föreslår nämnden, att ärendet skall

behandlas snabbast möjligt och att proposition skall föreläggas 1951 års

höistriksdag.

I remissutlåtande den 10 oktober 1951 förklarar statskontoret sig icke

ha något att erinra mot de föreslagna stödlånen eller grunderna för dessas

beviljande. Ämbetsverket ifrågasätter dock om anledning finnes att göra

bestämmelserna tillämpliga för sådana delar av landet, som hittills undandragit

sig att deltaga i det statsunderstödda berberisbekämpandet. Statskontoret

uttalar vidare att det givetvis är svårt alt bedöma lånebehovet men

erinrar dock om att ansökningar om .stödlån för skador å 1950 års skörd

icke inkommit till sammanlagt större belopp än i runt tal 120 000 kronor,

vilket motsvarar allenast 4 procent av det anvisade anslaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

5

Departementschefen.

Ehuru de skador, som svartrostangreppen vållat å 1951 års veteskörd,

ännu icke helt kunna överblickas, står det klart, att de äro mycket omfattande.

Det inkomstbortfall, som de medfört för jordbruket i dess helhet, bör

givetvis beaktas vid behandlingen av frågan om prissättningen å jordbrukets

produkter för återstoden av innevarande produktionsår, d. v. s. för

tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Härjämte är det emellertid enligt

min mening nödvändigt att det allmänna skall vidtaga åtgärder för att hindra

att de jordbrukare, som genom svartrostskadorna fått vidkännas mera

betydande förluster, skola råka i ekonomiska svårigheter på grund därav.

Jag ansluter mig alltså till statens jordbruksnämnds uppfattning att möjlighet

bör skapas att för detta ändamål utlämna stödlån till dylika jordbrukare.

Däremot kan jag ej helt ansluta mig till nämndens förslag ifråga om utformningen

av stödet. Enligt detta skulle de statliga hjälpåtgärderna utformas

på i huvudsak samma sätt som det stöd, vilket lämnades jordbrukarna

i anledning av 1950 års regnskador, med de skillnaderna att maximibeloppet

för lån skulle höjas till 10 000 kronor samt att ränta skulle erläggas

å lånebelopp över 3 000 kronor. Den situation som nu föreligger avviker

emellertid från den, som ledde till införandet av bestämmelser om stödlån

med anledning av regnskadorna hösten 1950, bland annat såtillvida, att skadorna

på grund av svartrostangreppen ofta torde uppgå till väsentligt större

belopp för de enskilda odlarna. Den lånegräns som stadgades i fråga om

stödlånen för 1950 års regnskador är därför uppenbarligen för låg. Med hänsyn

ej minst till alt det här sålunda kan bli fråga om förhållandevis betydande

belopp synes det å andra sidan mindre lämpligt, att lånen skola vara

helt räntefria. Den av jordbruksnämnden föreslagna lösningen, enligt vilken

lånen skulle vara räntefria upp till ett lånebelopp av 3 000 kronor men löpa

med ränta för överskjutande del av lånet, synes i detta fall ej heller ändamålsenlig.

Med utgångspunkt från att lånen endast böra ha till syfte att avhjälpa

föreliggande kreditsvårigheter förordar jag därför att lånen i sin

helhet skola löpa med ränta. Härvid har jag även beaktat att man i så

fall bör kunna avstå från den stränga behovsprövning, som föreskrevs i

fråga om stödlånen för 1950 års skördeskador, och även i övrigt kunna förenkla

låneförfarandet.

I enlighet med vad jag nu anfört böra enligt min mening stödlånen i anledning

av skördeskadorna till följd av årets svartrostangrepp utformas på

i huvudsak följande sätt. En förutsättning för lån bör givetvis vara att vederbörande

lidit mera betydande skördeminskning på grund av svartrostangreppen

och med hänsyn därtill kan antagas vara i behov av ekonomiskt

bistånd. Någon ingående prövning av lånesökandens ekonomiska ställning

bör dock icke behöva företagas utan det väsentliga bör vara, att den inkomstminskning

som svartrostangreppen medfört, är av sådan storleksordning

att den måste antagas medföra ett lånebehov för sökanden. Något visst maximibelopp

för lånen synes ej böra uppställas. Däremot torde lämpligen kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

na föreskrivas att lån som regel ej bör beviljas till större belopp än som

motsvarar 50 procent av den inkomstminskning, som svartrostangreppet

medfört. Räntan synes lämpligen kunna bestämmas till 4 procent. Amorteringstiden

torde i enlighet med vad jordbruksnämnden föreslagit normalt

böra vara fem år med rätt för lantbruksnämnden att i särskilda fall medge

lörlängning till högst 10 år. För lån torde normalt böra krävas säkerhet.

Anspråken på säkerhet torde dock ej böra sättas så höga, att de otillbörligt

försvåra långivningen i sådana fall där det med hänsyn till låntagarens personliga

egenskaper och förhållandena i övrigt finnes anledning antaga att

lånesökanden skall kunna fullgöra sin betalningsskyldighet. I anslutning

till vad som för närvarande är föreskrivet beträffande de avskrivningslån,

som lantbruksnämnderna bevilja för inre och yttre rationaliseringsåtgärder,

torde därför som huvudregel böra uppställas att för lån skall ställas

säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande ur det allmännas

synpunkt. Från detta krav bör emellertid kunna göras eftergift om lånebeloppet

ej överstiger 1 000 kronor eller om det, vid lån av högre belopp, möter

svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och nämnden finner

sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande betalningsskyldighet.

Vid sidan av de förluster, som uppstått genom svartrostangreppen, ha

emellertid jordbrukarna sommaren 1951 på sina håll även tillfogats betydande

förluster genom stormskador å oljeväxtgrödor. Del synes lämpligt

att stödlån skall kunna utgå även för dylika skador i enlighet med de regler

som nu angivits.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare, som lidit

skada genom svartrost m. in. Förslaget torde få såsom bilaga fogas till protokollet.

Vad angår storleken av de medel, som böra ställas till förfogande, kan

först nämnas att låneanspråken beträffande stödlånen i anledning av regnskadorna

hösten 1950 varit mycket små och torde komma att stanna vid

mellan 200 000 och 300 000 kronor. Detta torde till stor del ha sin förklaring

i att skadorna, ehuru sammanlagt betydande, i regel för varje enskild jordbrukare

ej uppgått till större belopp än han kunnat bära utan att behöva

taga i anspråk de statliga lånemöjligheterna. Beträffande svartrostskadorna

torde man emellertid, såsom jordbruksnämnden anfört, böra räkna med

ett avsevärt större lånebehov. Utformas lånebestämmelserna på sätt jag nu

förordat torde detta vidare komma att medföra att låneanspråken ökas

utöver vad jordbruksnämnden beräknat. Med hänsyn härtill anser jag ett

något större belopp än det som angivits i jordbruksnämndens skrivelse, eller

förslagsvis 20 miljoner kronor, böra anvisas. Anslaget synes böra uppföras å

kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd samt benämnas Stödlån till

jordbrukare. Skulle låneanspråken överstiga detta belopp, bör möjlighet finnas

att vid 1952 års riksdag begära ytterligare anslag för ändamålet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Slutligen synes den del av det våren 1951 anvisade investeringsanslaget å

3 000 000 kronor, som ej tages i anspråk för utlämnande av stödlån i anledning

av regnskador, böra få användas för nu ifrågavarande ändamål.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1951/52 under kapitalbudgeten, fonden

för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Grass.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om stödlån till jordbrukare som lidit skada

genom svartrost m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbrukare, vars skörd år 1951 blivit väsentligt nedsatt genom angrepp

av .svartrost å vete eller stormskador å oljeväxter och som på grund därav

är i behov av ekonomiskt bistånd, må kunna erhålla lån av statsmedel enligt

bestämmelserna i denna kungörelse.

2 §.

Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas

av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning Kungl.

Maj:t efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid

låneverksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med

hushållningssällskapen.

3 §.

Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar hälften

av den förlust sökanden beräknas hava lidit genom .svartrostangreppet eller

stormskadan.

För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande

ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må dock göras eftergift,

om lånebeloppet ej överstiger ettusen kronor eller om det, vid lån å

högre belopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och

nämnden finner sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande

betalningsskyldighet.

4 §.

Å lån skall gäldas ränta efter 4 procent om året.

Lån skall återbetalas genom amortering med en femtedel om året med

början år 1953. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden medgiva

förlängning av amorteringstiden till högst tio år.

5 §.

Ränta och amortering skall för varje kalenderår inbetalas till lantbruksnämnden

före årets utgång. Å amorteringsbelopp som ej erlägges inom föreskriven

tid skall från förfallodagen tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta

efter 5 procent om året.

6 §.

Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden före den 1 mars 1952

och skall innehålla uppgift om storleken av den förlust sökanden anser sig

hava lidit genom angrepp av svartrost eller stormskada å oljeväxter år 1951.

Lantbruksnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröj ligen

tillställas sökanden.

Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom lantbruksnämndens

försorg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

9

7 §•

Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,

att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller

låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.

Å uppsagt kapitalbelopp som ej omedelbart erlägges skall från uppsägningsdagen

tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent om

året.

8 §•

Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,

skall ärendet underställas Kungl. Maj :t.

9 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse

meddelas av lantbruksstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 219.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:381 Skrivelse till Konungen rörande Kungl. Maj:ts proposition angående utlämnande av stödldn till jordbrukare i anledning av svartrostskador på vete av 1951 års skö a1 i texten
  2. JoU 1951:50 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare i anledning av svartrostskador på vete av 1951 års skörd m. s. 1 i texten