Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag rätt till viss malmbrytning utöver i gällande malmavtal medgivna kvantiteter, m. m

1951-10-26 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:226, Angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag rätt till viss malmbrytning utöver i gällande malmavtal medgivna kvantiteter, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

1

Nr m.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag rätt till viss malmbrytning utöver i

gällande malmavtal medgivna kvantiteter, m. m.; given

Stockholms slott den 26 oktober 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över finansärenden, liället inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

26 oktober 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld.

1927 års malmavtal reglerar de olika rättsliga och ekonomiska förhållanden,

som bero av samgåendet mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

(TGO) i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska malmfälten.

I § 3 av detta avtal stadgas att Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

(LKAB) är berättigat att från gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare och

Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta sammanlagt högst 9 milj. ton

järnmalm, dock att den sålunda fastställda årskvantiteten kan överskridas

med intill 10 procent under iakttagande av att de under en period av tre på

1 IIihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 226.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

varandra löljandc bokslutsår bortfraktade kvantiteterna icke må sammanlagt

överstiga 27 milj. ton. Enligt samma avtal har TGO förbundit sig att

begränsa exporten av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga

gruvorna i Grängesberg, så att densamma ej överstiger en miljon ton årligen.

Emellertid ha statsmakterna genom upprepade beslut (se prop. nr 141/

1948 och 229/1950 samt r. skr. nr 164/1948 och 289/1950) medgivit LKAB

att för tiden från och med bokslutsåret 1948/49 till och med bokslutsåret

1952/53 årligen bortfrakta en malmkvantitet om 11 milj. ton. I samband härmed

har TGO fått rätt att öka exporten från de Grängesbergs gruvaktiebolag

tillhöriga gruvorna till 1,2 milj. ton under ett vart av åren 1949—1953. Då

jag år 1950 för Kungl. Maj :t anmälde frågan om medgivande av utvidgad

brytningsrätt, anförde jag till statsrådsprotokollet den 31 mars 1950, att enligt

vad under hand meddelats från LKAB:s sida de av Kungl. Maj :t i enlighet

med riksdagens förenämnda bemyndigande lämnade medgivandena

icke kunnat till fullo utnyttjas av LKAB eller ens till någon del av TGO.

Sedan jag redogjort för de omständigheter, som lagt hinder i vägen för

den tidigare medgivna brytningsrättens fulla utnyttjande, framhöll jag vidare

att i dåvarande läge syntes angeläget att alla möjligheter att tillföra

landet utländska valutor tillvaratoges samt att det icke vore uteslutet att

LKAB och TGO under de närmaste åren skulle kunna exportera malmkvantiteter,

som överstege vad bolagen enligt gällande malmavtal hade rätt att

bortfrakta från malmfälten. Jag förordade därför medgivande till den nyssnämnda

utökningen av brytningsrätten för bokslutsåren 1950/51—1952/53

samt framhöll slutligen att det förordade medgivandet ej hade något inflytande

på sättet för regleringen av statens och bolagets ekonomiska mellanhavanden.

Förhoppningarna om möjligheterna att utöka malmbrytningen ha infriats,

och i propositionen 183/1951 begärde Kungl. Maj:t bemyndigande

medgiva LKAB rätt att under bokslutsåret 1950/51 bortfrakta en malmkvantitet

av högst 12 milj. ton.

När jag hemställde om nämnda propositions avlåtande, anförde jag till

statsrådsprotokollet den 16 mars 1951 bl. a.

Enligt vad jag under hand erfarit från LKAB:s sida är det icke uteslutet

att bolaget under de närmaste åren skulle kunna bryta en större kvantitet

malm än vad vid anmälan av fjolårets proposition i ämnet ansågs sannolikt.

Det lär sålunda redan under innevarande bokslutsår föreligga vissa möjligheter

för att en brytning av en malmkvantitet av 11,5 å 12 miljoner ton skall

komma till stånd. Då avsättningsmöjligheterna för järnmalm äro synnerligen

goda och jag anser angeläget att alla möjligheter att tillföra landet utländska

valutor tillvaratagas, vill jag förorda att LKAB under bokslutsåret 1950/51

berättigas bortfrakta en malmkvantitet av högst 12 miljoner ton.

De hittills lämnade medgivandena till utökad brytning ha avsett kvantiteter,

vilka kunnat produceras med anlitande av den tillgängliga produktionsapparaten

och som kunnat bortfraktas med nuvarande transportanordningar,

låt vara att man därvid nödgats hårt belasta både brvtningskapaciteten vid

gruvorna och malmbanans transportförmåga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 226.

3

De senaste årens handelspolitiska erfarenheter giva vid handen att världsmarknadens

behov av svensk järnmalm avsevärt stigit. Det vill synas som

om efterfrågan på LKAB:s produkter skulle komma att även på lång sikt

iigga på en högre nivå än tidigare. Med hänsyn till mahnexporlens betydelse

för vår samhällsekonomi inte bara i dagens läge utan också i framtiden, har

jag därför funnit att frågan om en mera varaktig höjning av malmbrytningen

vid de norrbottniska gruvfälten bör upptagas till övervägande och att

detta bör ske utan dröjsmål.

Vid de överläggningar i saken som ägt rum mellan mig och LKAB:s verkställande

direktör har denne meddelat att företagna undersökningar givit

vid handen att en utökning av brytningen till åtminstone 15 milj. ton vore

möjlig. Enighet har rått därom att, som fallet varit vid tidigare medgivanden,

ett tillstånd till ytterligare utökad brytning icke borde få öva något inflytande

på sättet för regleringen av de ekonomiska mellanhavandena mellan

staten, å ena, samt TGO eller LKAB, å andra sidan. En så avsevärt

utökad brytning, som här ställts i fråga, kräver emellertid betydande kapitalinvesteringar

såväl av LKAB för utbyggande av anläggningarna som av

Statens Järnvägar för höjande av malmbanans transportförmåga. Detta har

föranlett vissa spörsmål huru man på lämpligaste sätt skall uppnå att principerna

för 1927 års avtal lämnas orubbade.

Vad först angå de med en utbyggnad av riksgränsbanan förbundna spörsmålen

vill jag erinra om att § 13 i 1927 års malmavtal ger LKAB rätt att mot

vissa fraktavgifter, vilka varit föremål för senare justeringar, bortfrakta

malm från Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara gruvfält till Riksgränsen

och Svartön. Det åligger därvid LKAB att — för den händelse de erlagda

fraktavgifterna icke skulle förslå till gäldandet av SJ:s kostnader för järnvägsdriften

jämte förräntning av det i banan nedlagda kapitalet samt erforderliga

avskrivningar — till SJ utbetala frakttillägg. Bestämmelserna härom

återfinnas i avtalets § 14, som stadgar bl. a. följande.

Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön-Riksgränsen med

bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och med den

1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift och

underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte ränta å nuvarande

och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl

alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall

LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.

Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens Järnvägar för

vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för järnvägen

i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas till

underhåll och ersättning vid samma järnväg.

Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas

efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade

malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem

procent jämte V™ procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton av

bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari

1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid en

bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på nyss

angivet sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•i

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 226.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under något år icke uppgått till 5 000 000 ton, skall bolagets skyldighet

att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,

som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten

och 8 000 000 ton.

Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas

frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i perioder,

varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda kostnadsoch

räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I och för

tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas dels att bolaget icke skall

vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder belöpande frakttillägg,

i den mån detsamma motsvaras av belopp, varmed inkomsten under

det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit summan av kostnaderna

och den beräknade räntan för samma år, dels ock att Statens Järnvägar

skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den mån detsamma

motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden uppkommet

dylikt överskott.

Som jag redan anfört, kräver den ifrågasatta utökningen av malmbanans

kapacitet en betydande investering. Verkställande direktören i bolaget har

framhållit att detta skulle medföra att LKAB enligt de nyss återgivna reglerna

finge svara för förräntning och avskrivning av ett väsentligt högre belopp

än som tidigare kunnat ifrågakomma. Vidare skulle, därest annat ej

bestämdes, LKAB vid en bortfraktad kvantitet av 15 milj. ton få att förränta

hela det i SJ :s anläggningar för malmbanan nedlagda kapitalet med ej

mindre än It procent. Det syntes därför enligt hans mening riktigast att

LKAB:s fraktgaranti icke utsträcktes att gälla den nu ifrågasatta utökningen

av SJ:s transportapparat samt att förräntningen av det utav SJ hittills

nedlagda kapitalet begränsades till den i 1927 års avtal beräknade högsta

räntesatsen av 8 procent. I gengäld skulle LKAB icke äga tillgodoräkna sig

sådana överskott å malmbanan som vore att hänföra till den ökade malmtransporten.

Genom att på detta sätt begränsa fraktgarantien till dess i 1927

års avtal förutsatta nivå skulle man jämväl uppnå att lösesumman vid en

eventuell statsinlösen av TGO:s aktier i LKAB icke komine att påverkas av de

nu aktuella investeringarna i malmbanan.

Med hänsyn till den av mig hävdade principen att en utvidgad brytning

icke borde rubba parternas inbördes rättsförhållande enligt 1927 års avtal

har jag icke ansett mig kunna biträda bolagets önskemål att fraktgarantien

icke skulle omfatta även den nu ifrågasatta utökningen av SJ :s trafikkapacitet.

Däremot synes det mig skäligt att förräntning icke sker med högre

procenttal än det som svarar mot den nuvarande högsta brytningskapaciteten

av ca 11 milj. ton, d. v. s. 9 procent och som hittills lämnats utan erinran

av bolaget, samt att av nyinvesteringarna i malmbanan föranledda förändringar

i fråga om LKAB:s garantiförpliktelse icke skola tillåtas inverka på

lösesummans beräkning.

LKAB:s verkställande direktör har förklarat att han i känslan av den

samhällsekonomiska vikten av den ifrågasatta produktionsökningen icke

ville genom fortsatta överläggningar äventyra frågans upptagande vid höst
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 226.

5

riksdagen och därigenom försena de förberedande arbetenas igångsättande.

Han har emellertid framhållit att han med hänsyn till de avsevärt förhöjda

garantibelopp som bolaget i händelse av en nedgång i konjunkturerna kunde

få vidkännas gentemot SJ och med tanke på de betydande nyinvesteringar

som bolaget samtidigt för egen del skulle ikläda sig funne LKAB böra av tillgängliga

vinstmedel under innevarande och kommande år avsätta en fraktgarantifond

av intill 20 milj. kronor.

Jag finner bolagsledningens önskan att på detta sätt säkra företagets likviditet

i händelse av vikande konjunkturer icke böra föranleda någon erinran

från min sida. Eftersom det enligt § 4 i 1932 års malmavtal beror på

medgivande av staten såsom preferensaktieägare icke blott om dylik fondering

skall få äga rum utan även om sålunda fonderade vinstmedel få tagas

i anspråk, lärer inga ytterligare uttalanden i saken nu behöva göras än att

medgivanden till ianspråktagande av en dylik fraktgarantifond böra lämnas

allenast för täckande av sådan ökning av utgående frakttillägg som är att

hänföra till den nu ifrågasatta nyinvesteringen i SJ. Jag vill erinra om att

enligt § 6 i nyssnämnda avtal den till grund för beräknandet av lösesuinman

liggande medelnettovinsten per ton malm icke skall anses ökad, därest på

detta sätt fonderade vinstmedel tagas i anspråk för det angivna ändamålet.

När medgivanden till en utvidgad brytning tidigare meddelats, ha dessa varit

begränsade till en tid av högst tre år. Anledningen härtill har varit att

söka i det av mig redan berörda förhållandet att dessa produktionsökningar,

vilka betraktats som mera tillfälliga åtgärder, ha kunnat ske utan särskilda

kapitalinvesteringar. Såsom jag antytt är den nu ifrågasatta produktionsökningen

av annat slag. I en till mig avlåten skrivelse den 13 oktober 1951

har bolagets verkställande direktör upplyst att de erforderliga investeringarna

huvudsakligen avse varaktiga anläggningar av utomordenligt kostnadskrävande

natur såsom schakt med tillhörande uppfordringsanordningar,

krossverk, sovringsverk och andra gruvbyggnader samt bostäder. I skrivelsen

betonades att utbyggandet av kapaciteten med allt vad detta komme att

innebära av dyrbara investeringar och ökat arbetskraftsbehov följaktligen

av bolagsledningen måste betraktas som en åtgärd på lång sikt med syfte

att varaktigt öka malmbrytningen till en efter den nya produktionskapaciteten

avpassad nivå. Från LKAB:s sida måste därför förutsättas att den planerade

produktionsökningen även av statsmakterna betraktades på samma

sätt.

För egen del finner jag dessa synpunkter beaktansvärda. Emellertid anser

jag mig icke kunna tillstyrka att ett medgivande till ökad brytning nu

lämnas för längre tid än till den 1 oktober 1957 eller till den tidpunkt, då

statsinlösen av TGO:s aktier i LKAB nästa gång kan äga rum. Skulle statsmlösen

då ske, är det för TGO utan betydelse vilka bestämmelser som därefter

komma att gälla för brytningen. Skulle däremot någon statsinlösen icke

komma till stånd, lärer det ligga i båda kontrahenternas intresse att produktionskapaciteten

utnyttjas så långt konjunkturerna föranleda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

LKAB:s verkställande direktör har under hänvisning till den överensstämmelse

i uppfattningen beträffande själva sakfrågan, som syntes föreligga

mellan oss, förklarat sig avstå från att påyrka någon formlig utfästelse

beträffande brytningens omfattning för tiden efter den 30 september 1957.

Ett för den sålunda angivna tiden bestämt medgivande för LKAB att öka

sin malmbrytning bör föranleda en utsträckning av den intill utgången av

år 1953 gällande brytningsrätten för TGO att avse tiden intill utgången av

år 1957.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar

dels medgiva Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund rätt att intill utgången

av år 1957 bortfrakta malmkvantiteter, beräknade efter

högst 15 miljoner ton respektive högst 1,2 miljoner ton

per år,

dels träffa avtal med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

om begränsning av den i 14 § 1927 års malmavtal omförmälda

räntan å anläggningskostnaden till 9 procent,

dels ock träffa överenskommelse med bolagen om tillämpningen

av de riktlinjer i övrigt som i det föregående angivits

för reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan staten

och bolagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

517976. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag rätt s. 1 i texten
  2. SU 1951:198 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag rätt till viss mal s. 1 i texten