Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, m. m

1951-11-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:229, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den

3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar, m. m.; given

Stockholms slott den 1 november 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse

av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 229.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mnj.ts proposition nr 229.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3

augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar.

Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

§

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av

minst trettiofem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att

tillhöra staten, som dock ej äger att

för annat ändamål förfoga över dem,

så länge kassans samtliga förbindelser

icke äro fullgjorda.

Föreslagen lydelse:

2.

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av

fyrtiofem miljoner kronor. Grundfondsobligationerna

fortfara att tillhöra

staten, som dock ej äger att för

annat ändamål förfoga över dem, så

länge kassans samtliga förbindelser

icke äro fullgjorda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av § 2 se 1949: 146.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Lindell. jgj

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om höjning

av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan samt anför därvid

följande.

Enligt § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar — sådan paragrafen lyder jämlikt

förordningen den 22 april 1949, nr 146 — ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska

statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av minst 35 miljoner kronor. Grundfondsobligationerna

fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål

förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

I § 3 stadgas, att kassan för sin lånerörelse utfärdar räntebärande till innehavaren

ställda obligationer, och att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av

grundfonden.

I skrivelse den 10 september 1951 har stgrelsen för Svenska bostadskreditkassan

hemställt om ökning av kassans grundfond från 35 till 45 miljoner

kronor. Styrelsen har erinrat om att grundfonden genom författningsändring

år 1949 förhöjts från 30 till 35 miljoner kronor, varför kassans upplåningsrätt

numera vore 350 miljoner kronor. Vid slutet av augusti månad 1951 hade

kassan utelöpande obligationer till ett belopp av i runt tal 339,5 miljoner kronor;

den outnyttjade upplåningsrätten utgjorde således allenast cirka 10,5

miljoner kronor. För att kassan skulle kunna möta låneanspråken, sedan

den nu kvarstående lånerätten utnyttjats, vilket beräknades ske före utgången

av år 1951, vore en ökning av grundfonden erforderlig.

över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt realkreditutredningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha icke

haft något att erinra mot bifall till framställningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Fullmäktige i riksbanken ha meddelat, att fullmäktige med hänsyn till att

frågan om kassans fortsatta verksamhet vore föremål för utredning icke ansåge

sig kunna tillstyrka större höjning av grundfonden än med 5 miljoner

kronor. Nämnda ökning av grundfonden vore tillfyllest för att i tillfredsställande

utsträckning möta det upplåningsbehov som kunde uppstå, innan ställning

tagits till nämnda spörsmål.

Även realkreditutredningen har ansett sig kunna tillstyrka en höjning av

grundfonden blott med 5 miljoner kronor. Utredningen har anfört.

Nettot av bostadskreditkassans utelöpande lån ökade under tiden september

1950—augusti 1951 med 38,6 miljoner kronor. Av detta belopp hänförde

sig 30,5 miljoner kronor till innevarande kalenderår.

Då en höjning av grundfonden med 10 miljoner kronor under i övrigt

oförändrade förhållanden medför rätt till en ökad obligationsemittering av

100 miljoner kronor, skulle den vidgning av utlåningsrätten, som bostadskreditkassans

styrelse åsyftar, under förutsättning av samma belåningsintensitet

som under det gångna året vara tagen i anspråk efter ungefär två

och ett halvt år. En höjning av grundfonden med 10 miljoner kronor synes

därför i och för sig motiverad.

Med hänsyn till att spörsmålet om grundfondens storlek kan bli föremål

för bedömande av realkreditutredningen synes det emellertid lämpligt, att

höjningen av kassans grundfond nu begränsas till 5 miljoner kronor."Hemställan

om ytterligare höjning av grundfonden kan under sådana förhållanden

förväntas antingen från utredningen i samband med att den avgiver sitt

betänkande eller från kassans styrelse, därest låneverksamheten skulle bli av

sådan omfattning, att en ytterligare höjning av grundfonden inom en nära

framtid skulle visa sig erforderlig.

Från Svenska bostadskreditkassan har under hand inhämtats följande. 1

april 1951 hade kassans obligationsskuld uppgått till 327 miljoner kronor.

Den genomsnittliga nettoutlåningen (= bruttoutlåningen minus amortering

och förtidsinbetalning) hade under åren 1946—1950 per månad uppgått till

l,o, 2,2, 2,5, 2,o respektive 1,5 miljoner kronor. För första kvartalet 1951 hade

medeltalet utgjort 3,2 miljoner kronor. Kassans styrelse hade med ledning

av anförda siffror ansett sig kunna antaga att en lånereserv av 23 miljoner

kronor borde kunna räcka över årsskiftet 1951/52. Nettoutlåningen hade

emellertid från och med andra kvartalet oväntat ökat högst avsevärt och

hade under månaderna april—september 1951 utgjort 5,8, 4,i, 2,9, 5,7, 2,4 respektive

2,7 miljoner kronor. Fn väsentlig orsak till denna ökade nettoutlåning

vore att nya låntagarekategorier tillkommit, som tidigare i varje fall

icke i samma utsträckning anlitat bostadskreditinstitutionen för att täcka

sina lånebehov. Bland dessa märktes främst s. k. allmännyttiga (hel- eller

halvkommunala) och kooperativa (HSB, Biksbyggen in. fl.) bostadsföretag.

Till sådana lånesökande hade under 1951 beviljats sammanlagt ca 16,5 miljoner

kronor, och ansökningar väntades inom allra närmaste tiden därutöver

för åtminstone 2 miljoner kronor. Denna starkt ökade nettoutlåning

hade givetvis föranlett en motsvarande ökning i obligationsförsäljningen.

Vid slutet av oktober månad 1951 uppginge obligationsskulden till 349,2 miljoner

kronor, varjämte beviljade men outtagna lån belöpte sig till 7 miljoner

kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Departementschefen. Såsom tidigare angivits har Svenska bostadskreditkassans

styrelse i april månad 1951 bedömt situationen så att den ansett

sig ha anledning antaga att förefintlig lånereserv borde räcka över årsskiftet

1951/52. Nettoutlåningen ökade emellertid från och med nyssnämnda

månad i en för styrelsen oväntad utsträckning, vilket medfört att obligationsskulden

vid slutet av oktober månad 1951 uppgick till icke mindre än 349,2

miljoner kronor eller i det närmaste till maximalt tilläten storlek, d. v. s.

10 gånger grundfondens belopp. Med hänsyn till att bostadskreditkassan ■

därest ökning av kassans grundfond icke medgives — tills vidare torde sakna

möjlighet att i sedvanlig omfattning utöva sin verksamhet anser jag,

ehuru med stor tvekan, att man bör överväga att förelägga riksdagen framställningen

redan vid innevarande höstsession.

Frågan om bostadskredilkassans fortsatta verksamhet är sedan 1949 föremål

för utredning genom särskilda utredningsmän (realkreditutredningen).

Som dåvarande chefen för finansdepartementet uttalade i samband med

framläggande av förslag till den år 1949 verkställda ökningen av grundfonden

bör kassan i avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning fullfölja

den verksamhet, som kassan tidigare drivit. Den omständigheten, att

frågan om kassans framtida ställning alltjämt är svävande, bör sålunda icke

i och för sig föranleda, att man avvisar tanken på en ökning av kassans

grundfond.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha icke

haft något att erinra mot en ökning av grundfonden med av kassans styrelse

föreslagna 10 miljoner kronor. Fullmäktige i riksbanken och realkreditutredningen

ha däremot icke ansett sig kunna tillstyrka större ökning

än med 5 miljoner kronor, främst med den motiveringen att en dylik ökning

borde vara tillräcklig för att möta kassans upplåningsbehov under tiden

till dess realkreditutredningens uppdrag slutförts. Som kassan sedermera

under hand upplyst har nettoutlåningen emellertid under de senaste

månaderna ökat i avsevärt snabbare takt än tidigare, ökningen under månaderna

april—september 1951 uppgår sålunda till 23,6 miljoner kronor.

Under förutsättning av samma belåningsintensitet som under nämnda period

skulle den vidgning av upplåningsrätten, som möj liggöres genom en

ökning av grundfonden med 5 miljoner kronor, vara tagen i anspråk efter

föga mer än ett år. Med hänsyn till att denna ökning i nettoutlåningen delvis

torde sammanhänga med byggnadskostnadernas stegring och då det icke synes

önskvärt att frågan om storleken av grundfonden skall behova prövas

med alltför korta mellanrum, anser jag mig kunna tillstyrka, att kassans

grundfond höjes med 10 miljoner kronor.

För genomförandet av den nu förordade höjningen av grundfonden bör

ändring ske i § 2 förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar. Förslag om sådan ändring torde böra framläggas för

riksdagen. Samtidigt bör föreslås, att riksdagen skall besluta att staten

s]<all___för ökning av bostadskredilkassans grundfond - genom fullmäk
tige

i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och eu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av tio miljoner kronor med rätt för kassan att i enlighet med

bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga sagda obligationer i anspråk.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3

augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Härefter hemställer föredragande departementschefen, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att,

dels antaga nyssnämnda förslag till förordning angående

ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr

256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Svenska

bostadskreditkassans grundfond — genom fullmäktige i

riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor

med rätt för kassan att taga obligationerna i anspråk

i enlighet med bestämmelserna i förordningen om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand.

518072. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:387 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten