Sök i Ratio Lex

Angående avveckling av statens sekundärlånefond för jordbrukare m. m

1951-01-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:23, Angående avveckling av statens sekundärlånefond för jordbrukare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

1

Nr 23.

Kungl Maj.ts proposition till riksdagen angående avveckling av

statens sekundärlånefond för jordbrukare m. m.; given

Stockholms slott den 19 januari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att statens sekundärlånefond för jordbrukare

skall avvecklas vid utgången av budgetåret 1950/51. Avvecklingen anses

böra uppdragas åt Sveriges allmänna hypoteksbank. Närmare föreskrifter

rörande avvecklingsförfarandet förutsättas emellertid skola utfärdas av

Kungl. Maj :t. Slutligen begäres ett förslagsanslag av 30 000 kronor för budgetåret

1951/52, varav 10 000 kronor avses till ersättning åt hypoteksbanken

för avvecklingsuppdraget och återstoden till gottgörelse åt låneförmedlarna

för dessas förvaltning av utestående lån.

1 Bihang till riksdagens protokoll i951. i samt. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 januari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om avveckling

av statens sekundärlånefond för jordbrukare och anför därvid.

Inledning.

I sitt den 8 oktober 1934 (SOU 1934:37) avgivna betänkande föreslog

jordbrukskreditutredningen att en särskild lånefond, benämnd statens sekundärlånefond

för jordbrukare, skulle inrättas, ur vilken sekundärlån mot

säkerhet av inteckning i jordegendom skulle utlämnas. Syftet härmed var

att under då rådande jordbrukskris bereda jordbrukarna möjlighet att erhålla

sekundärkrediter på gynnsammare villkor än som normalt kunde erhållas

i enskilda kreditinrättningar. Utredningen erinrade i sin motivering

för förslaget om att deflationskrisen under början av 1920-talet medfört stora

ekonomiska svårigheter för jordbrukarna. Ehuru jordbrukskonjunkturerna

därefter i åtskilliga avseenden förbättrades fram till år 1929, var likväl

prisläget på jordbrukets produkter under denna period icke så tillfredsställande,

att jordbrukarna återvunno sin tidigare ekonomiska styrka. De

mötte därför den efter år 1929 inträdande ekonomiska krisen med en i allmänhet

jämförelsevis svag ekonomi. Verkställda utredningar utvisade, att

jordbrukets sammanlagda skuldbörda ökat avsevärt under de senaste årtiondena

före år 1934 samt att jordbrukets sekundärlån i icke ringa omfattning

löpte med räntesatser, vilka i betraktande av läget på penningmarknaden

kunde betecknas som relativt höga. Därtill kom att de av kreditanstalterna

utlämnade sekundärlånen voro kortfristiga. Jordbrukarna ägde

följaktligen icke heller någon trygghet med avseende å eventuella räntestegringar.

Avsikten med den av utredningen föreslagna kreditgivningen från

statens sekundärlånefond var att i detta läge bereda jordbrukarna möjlighet

att konvertera jordbrukets sekundärkrediter i långfristiga lån mot lägre

och fasta räntesatser. Sedan denna konvertering genomförts, kunde man emel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

3

lertid enligt utredningen räkna med att utlåningsrörelsen skulle komma

att nedgå i omfattning och att verksamheten till stor del skulle komma att

utgöras av vård av utlämnade lån. Med hänsyn därtill förutsatte utredningen,

att statsmakterna framdeles, då den egentliga konverteringsaktionen i huvudsak

avslutats, borde överväga huruvida icke rörelsen skulle överflyttas

till någon av de redan förefintliga kreditinstitutioner, som hade till ändamål

att tillgodose jordbrukets kreditbehov.

I huvudsaklig överensstämmelse med betänkandet föreslog därefter Kungl.

Maj :t i proposition nr 187 till 1935 års riksdag bland annat att en statlig

fond, benämnd statens sekundärlånefond för jordbrukare, skulle inrättas.

Ur denna fond skulle utlämnas långfristiga sekundärlån mot säkerhet av

inteckning i jordegendom. Riksdagen (r. skr. 244/1935) biföll propositionen.

I sin berättelse till 1949 års riksdag, § 29, uttalade riksdagens revisorer,

att ifrågavarande fond snarast borde avvecklas. Till stöd härför åberopades

bland annat, att den hjälpaktion, som åsyftats med den statliga sekundärkrediten,

numera helt genomförts och att denna kredit under de senaste

åren tagits i anspråk endast i ringa utsträckning. Då därjämte räntenivån

under hela tiden efter fondens inrättande varit låg, ansågo revisorerna, att

fonden icke längre fyllde något behov som icke med fördel kunde tillgodoses

av andra kreditinrättningar. I anslutning härtill erinrade de om den utvidgning

av det statliga kreditstödet till jordbruket, som skett från och med

den 1 juli 1948 dels i samband med den då genomförda organisationen av

verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering och dels genom

de då gjorda ändringarna i bestämmelserna om den sociala jordbrukskreditgivningen.

Med hänsyn till denna utvidgning måste jordbrukarnas kreditmöjligheter

anses vara väl tillgodosedda. Slutligen framhöllo revisorerna,

att en avveckling av sekundärlånefonden syntes helt stå i överensstämmelse

med strävandena att inom rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område

ernå så enhetliga låne- och bidragsbestämmelser som möjligt.

I utlåtande nr 143/1949 över revisorernas berättelse hemställde statsutskottet

under punkten 20:o), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla att Kungl. Maj:t ville överväga åtgärder för att avveckla den

verksamhet som bedrevs med anlitande av medel från statens sekundärlånefond

för jordbrukare. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet

hemställt (r. skr. nr 262/1949).

Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj :t genom

beslut den 16 december 1949 åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning

i ämnet och att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Härefter har lantbruksstyrelsen — efter samråd med Sveriges allmänna

bypoteksbank, Svenska jordbrukskreditkassan och Svenska sparbanksföreningen

— i skrivelse den 23 november 1950 framlagt förslag angående avveckling

av ifrågavarande låneverksamhet. över förslaget ha remissutlåtanden

avgivits av statskontoret, bank- och fondinspektionen, sparbanksin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Maj.ts proposition nr 23.

spektionen, fullmäktige i riksgäld skontoret, fullmäktige i riksbanken, lånenämnden

för sekundär jordbrukskredit, styrelserna för Sveriges allmänna

hypoteksbank, Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska bankföreningen och

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens folk. Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank

har tillika överlämnat yttrande av Norrlands hypoteksförening.

Gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som nu gälla för statens sekundärlånefond för jordbrukare,

återfinnas i kungörelsen nr 276/1935, med däri genom kungörelserna

nr 391/1938 och nr 354/1940 vidtagna ändringar. Enligt dessa bestämmelser

må lån från fonden beviljas till högst 75 procent av vederbörande jordegendoms

belåningsvärde. Med jordegendom förstås självständig fast egendom,

varå bedrives jordbruk eller jordbruk jämte skogsbruk eller, såsom självständig

näring, trädgårdsskötsel. Belåningsvärdet fastställes efter värdering

med iakttagande av att det ej får sättas högre än som beträffande egendom,

varå bedrives jordbruk eller jordbruk jämte skogsbruk, motsvarar

egendomens vid senaste taxering redovisade jordbruksvärde eller i förekommande

fall sammanlagda jordbruks- och skogsvärde, samt beträffande annan

egendom dess senast åsatta ''taxeringsvärde. Till minst det belopp, till

vilket lånet beviljas, skall finnas inteckning eller inteckningar liggande

inom tre fjärdedelar av egendomens belåningsvärde.

Sekundärlån förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.

Denna fastställes av Kungl. Maj :t och får ej understiga medelräntan för

statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått

det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en halv procent. Räntan

har sedan budgetåret 1942/43 utgjort 4 procent.

Lånens löptid uppgick ursprungligen till 20 år. Enligt medgivande av

Kungl. Maj :t den 7 mars 1941 kan dock amorteringstiden utsträckas till högst

30 år. Lånen äro bundna från långivarens sida. Låntagaren äger däremot

rätt att när som helst göra extra avbetalningar eller helt inlösa lånet.

Sekundärlånefonden förvaltas av riksgäldskontoret, som har att på anfordran

utbetala för lånerörelsen erforderliga medel.

Lånerörelsen handhaves för statens räkning av lånenänmden för sekundär

jordbrukskredit. Denna består av fem ledamöter. Av dessa förordnas

två av Kungl. Maj :t, en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt en av vardera

styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank och styrelsen för Svenska

jordbrukskreditkassan. Under nämndens ledning och tillsyn besörja låneförmedlare

utlåningen från fonden och vården av de utlämnade lånen.

Såsom låneförmedlare äger nämnden anlita hypoteksföreningar och centralkassor

för jordbrukskredit samt de ytterligare kreditinrättningar, som

Kungl. Maj :t kan finna skäl bestämma. I enlighet härmed ha genom särskilda

beslut av Kungl. Maj :t ett mindre antal sparbanker erhållit tillstånd

att vara låneförmedlare. Låneförmedlares styrelse äger att — under iakt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

5

tagande av gällande föreskrifter och i vederbörlig ordning meddelade anvisningar

— besluta angående utlåningen. I låneförmedlares behandling av

ärenden rörande fonden skall såsom ledamot deltaga ett av Kungl. Maj :t

förordnat ombud för statsverket. Mot ombudets bestridande må lån icke

beviljas.

Beviljade lånebelopp utlämnas av låneförmedlaren, vilken av nämnden

tillhandahålles erforderliga medel i mån av behov och tillgång. Så länge

någon del av lån utestår ogulden, skall låneförmedlaren, där nämnden ej

annat bestämmer, handhava vården av lånet.

Nämndens räkenskaper och förvaltning skola årligen granskas av tre

revisorer. Av dessa utses två av Kungl. Maj:t och en av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Låneförmedlarnas i fondens ärenden förda räkenskaper samt

deras förvaltning av sagda ärenden skola årligen granskas av de revisorer,

som utsetts för motsvarande granskning rörande låneförmedlarnas egna

ärenden. I den sekundärlånefonden berörande revisionen hos varje låneförmedlare

skall jämväl deltaga en av Kungl. Maj :t förordnad revisor.

Låneverksamhetens omfattning m. m.

Såsom kapital för ifrågavarande fond ha anvisats anslag å sammanlagt

53 000 000 kronor, varav 1 000 000 kronor för budgetåret 1946/47. Efter

nämnda budgetår har fonden icke tillförts något kapital.

Alltsedan fonden inrättades har vidare årligen under nionde huvudtiteln

anvisats ett särskilt förslagsanslag till förvaltningsbidrag åt förmedlare

av lån från densamma. För innevarande budgetår är detta upptaget med

52 000 kronor. Förutom förvaltningsbidrag utgå från anslaget ersättningar

till ledamöterna i nämnden, låneförmedlare, statsombud och revisorer hos

låneförinedlare. I detta sammanhang må dessutom erinras om att enligt

avtal den 3 juni 1948 mellan lånenämnden och Sveriges allmänna hypoteksbank,

vilket avtal godkänts av Kungl. Maj :t den 30 juni 1948, banken skall

ombesörja kansligöromålen hos nämnden mot en ersättning av 13 000 kronor

för år jämte vad banken utgivit för vissa resor. Även denna ersättning

bestrides från berörda anslag.

Beträffande lånerörelsens omfattning och omkostnaderna för densamma

under åren 1943—1949 må återgivas följande av lantbruksstyrelsen gjorda

sammanställning.

År

Antal be-

Därav ge-

Utanordnadc lå-

Antal utestående

Omkostnader

viljade lån

nom spar- banker

nebelopp kronor

lån vid årets slut

kronor

1943 ...

..... 396

2

2 071 150

4 606

68 434:68

1944 ...

..... 392

9

1 671700

4 828

69 460: 94

1945 ...

..... 631

7

3 280 550

4 843

69 825: 98

1946 ...

..... 464

3

2 012 600

4 798

74 981:40

1947 . ..

..... 286

_

1 662 400

4 551

69 486: 98

1948 ...

..... 244

1

945 270

4 483

56 730: 68

1949 ...

..... 118

—

427 700

4 270

52 772:06

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Under år 1950 utlämnades 50 lån till ett sammanlagt belopp av 125 450

kronor.

Vid utgången av budgetåret 1949/50 stod ett belopp av i runt tal 15 470 000

kronor till förfogande för utlämnande av lån från sekundärlånefonden.

Summan av utestående lån från fonden var i början av år 1950 cirka

11 900 000 kronor. För närvarande uppgår emellertid denna summa till

omkring 10 000 000 kronor. Minskningen beror huvudsakligen på att ett

stort antal sekundärlån slutbetalats i förtid. Av nyssnämnda belopp

10 000 000 kronor utgöras cirka 150 000 kronor av lån utlämnade av sparbanker

och ungefär 200 000 kronor av lån från jordbrukskreditkassor. I

fråga om övriga lån eller sålunda de ojämförligt flesta ha hypoteksföreningar

fungerat såsom låneförmedlare.

Slutligen må nämnas att sekundärlån huvudsakligen förekommit vid

mindre jordbruk. Lån till jordbruk över familj ej ordbruksklassen ha varit

sällsynta. På senare tid lia lånen framför allt avsett jordbruk i övre Norrland.

Av de under år 1950 beviljade lånen utlämnades sålunda icke mindre

än 37 av Norrlands hypoteksförening.

Lantbruksstyrelsens förslag.

I anslutning till vad riksdagens revisorer anfört framhåller lantbruksstyrelsen,

att syftet med de statliga sekundärlånen numera uppnåtts. Den

sanering av 1930-talets olämpliga jordbrukskrediter, som därmed eftersträvats,

kan nämligen i stort sett anses vara genomförd. Styrelsen anser

ej heller i övrigt några särskilda omständigheter föreligga, som kunna motivera

att fonden skall bibehållas. Det förhållandet, att långivningen ur fonden

avsevärt nedgått oaktat lånen utlämnas mot bunden ränta, pekar tvärtom

på att fonden förlorat sin betydelse. Orsaken härtill torde enligt styrelsen

vara de rådande jämförelsevis goda konjunkturerna inom jordbruket

men även i hög grad den omständigheten, att hypoteksföreningar, jordbrukskreditkassor

och sparbanker sedan länge bevilja lån mot lägre ränta

än den som gäller för de statliga sekundärlånen. Man har även vid nyssnämnda

kreditinrättningar i stor utsträckning frångått att lägga taxeringsvärdena

såsom grund för kreditgivningen och använder i stället ett efter

egna värderingar beräknat fastighetsvärde. Till följd därav har den övre

belåningsgränsen höjts så, att lån kunna erhållas intill ungefär samma

gräns som den, vilken gäller för de statliga sekundärlånen. Till en del torde

även det nya statliga garantilånesystemet ha medverkat till att antalet statliga

sekundärlån nedgått under de senaste åren. Styrelsen framhåller dock

samtidigt att kretsen av jordbrukare, som kunna erhålla de sistnämnda

lånen, är större än kretsen av dem som kunna erhålla garantilån.

Med hänsyn till det anförda finner styrelsen något verkligt behov av

statens sekundärlånefond icke föreligga. Detta gäller oavsett om ränte- och

lånevillkoren förändras på sätt exempelvis sociala jordbrukskreditutred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

ningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1947: 82), nämligen att räntan anknytes

till den fria marknadens ränta å sekundärlån och den övre belåningsgränsen

höjes. Styrelsen föreslår därför, att fonden skall avvecklas

med början den 1 juli 1951.

Beträffande tillvägagångssättet vid en avveckling av fonden uttalar styrelsen

till en början, att vården av de utestående lånen, däri inbegripet

förvaringen av de för lånen lämnade skuldförbindelserna och säkerheterna,

bör handhavas av de nu såsom låneförmedlare anlitade kreditinrättningarna

tills lånen slutamorterats. Vidare behöves enligt styrelsens mening även

under avvecklingen av verksamheten ett centralt organ. Detta bör fullgöra

de uppgifter i avseende å förvaltningen av de utestående lånen, som nu

handhavas av lånenämnden. I huvudsak rör det sig härvid om tillstånd till

relaxering av inteckningar, anstånd med inbetalningar m. m. Styrelsen anser

det kunna ifrågasättas, om lånenämnden behöver bibehållas för dessa relativt

begränsade uppgifter. Den har därför undersökt möjligheterna att förlägga

dessa uppgifter på annat håll. Härvid har styrelsen i första hand vänt

sig till riksgäldskontoret. Detta ämbetsverk har meddelat, att det icke ville

ställa sig avvisande gentemot uppdraget men att det icke kunde åtaga sig

några nya arbetsuppgifter inom ramen för gällande personalplan. Från

riksbanken, som jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1948 redan anförtrotts

vissa uppdrag av liknande slag, har under hand inhämtats, att banken

visserligen i och för sig icke skulle ha något emot att handha avvecklingen

av sekundärlånefonden men att ett dylikt uppdrag skulle medföra vissa

kostnader för statsverket. Eftersom Sveriges hypoteksbank sedan den 1 september

1948 mot viss ersättning ombesörjer lånenämndens kansligöromål,

har styrelsen även vänt sig till nämnda bank. Denna har därvid förklarat

sig villig att vid en avveckling av sekundärlånefonden övertaga lånenämndens

arbetsuppgifter mot en ersättning, som sannolikt skulle komma att

understiga vad banken för närvarande uppbär. Med hänsyn till hypoteksbankens

allmänna förtrogenhet med förhållandena inom sekundärlåneverksamheten

samt dess sakkunskap på jordbrukskreditens område över

huvud taget måste banken enligt styrelsens mening anses väl skickad att

ombesörja fondens avveckling. Det betydande statliga inflytandet i bankens

styrelse kan anses utgöra en tillräcklig garanti för att uppdraget skall

komma att handhavas under iakttagande av det allmännas intresse. Då

dessutom enligt från riksbanken inhämtad uppgift kostnaderna för statsverket

med riksbanken som avvecklingsorgan sannolikt icke skulle komma

att understiga det ersättningsbelopp, som hypoteksbanken kan komma att

betinga sig, förordar styrelsen att avvecklingsuppdraget skall anförtros åt

sistnämnda bank.

Sammanfattningsvis föreslår sålunda styrelsen, att statens sekundärlånefond

skall avvecklas från och med utgången av juni månad 1951 och att

Sveriges allmänna hypoteksbank skall erhålla i uppdrag att under avvccklingsperioden

fullgöra lånenämndens funktioner. Styrelsen uttalar tillika,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

att närmare bestämmelser för avvecklingsförfarandet lämpligen böra uppgöras

av lånenämnden. Denna bör även ha att upprätta förslag till överenskommelse

med hypoteksbanken i ersättningsfrågan. Ifrågavarande överenskommelse

ävensom nyssnämnda bestämmelser böra enligt styrelsen fastställas

av Kungl. Maj :t.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag eller lämna

detsamma utan erinran. I några yttranden framföras emellertid beträffande

formerna för avvecklingen av sekundärlånefonden vissa synpunkter och

förslag utöver dem, som lantbruksstyrelsen framlagt i sin utredning. Ur

remissyttrandena må här återgivas följande.

Lånenämnden för sekundär jordbrukskredit erinrar till en början om att

nämnden i sitt yttrande över riksdagsrevisorernas uttalande angående

sekundärlånefonden framlade vissa skäl för att bibehålla utlåningen från

fonden. Sålunda anförde nämnden, att man icke utan vidare kunde antaga

att de rådande goda konjunkturerna konime att bestå för framtiden. Vidare

framhöll nämnden, att de statliga sekundärlånen utgjorde den enda möjligheten

för jordbrukarna att erhålla räntebunden kredit utöver bottenkrediten,

bortsett från sådana lån med statlig lånegaranti som utlämnats under

villkor om räntebundenhet. I fråga om den statliga lånegarantien erinrade

nämnden om att sådan icke kunde beviljas för reglering av befintlig gäld

samt att lånegaranti för jordbruksegnahem icke kunde beviljas för förvärv

av större jordbruk än tvåfamilj sjordbruk. I syfte att långivningen från

sekundärlånefonden skulle bättre tillgodose jordbrukets behov av bunden

sekundärkredit föreslog vidare nämnden sådana ändringar i gällande bestämmelser,

att räntan å lån från sekundärlånefonden skulle fastställas till en

räntesats, som med 0,5 procent överstege räntan å bottenlån i fria marknaden,

samt att lån skulle få meddelas till högst 85 procent av belåningsvärdet.

Lånenämnden uttalar nu — under erinran om att nämnden även tidigare

ifrågasatt jämkade ränte- och lånegränsbestämmelser —- att den förutsätter

att dess nyssnämnda förslag icke komma att föranleda någon åtgärd. Med

denna utgångspunkt anför nämnden i sitt förevarande yttrande vidare i

huvudsak följande.

Såsom framhållits i ärendet har nyutlåningen från fonden minskat starkt.

Det kan därför icke anses rationellt att bibehålla en särskild organisation

för den relativt obetydliga lånerörelse, som numera förekommer. Även om

räntan å sekundärlån, 4 procent, icke framstår såsom anmärkningsvärt hög

efter den allmänna höjning av ränteläget, som nyligen genomförts, torde

likväl någon mera väsentlig ökning i efterfrågan på sekundärlån icke vara

att emotse så länge den övre lånegränsen hålles så låg som för närvarande.

I själva verket ha de statliga sekundär lånen allt mera förlorat sin karaktär

av sekundärkredit. Enär bestämmelserna för sekundärlån ej tillåta, att dylika

lån få utlämnas mot annan säkerhet än inteckning inom högst 75 pro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

9

cent av taxeringsvärdet, innebär detta under rådande förhållanden, då taxeringsvärdena

i regel ligga väsentligt under fastigheternas nuvarande verkliga

värden, att sekundärlånen i praktiken falla inom gränsen för vanliga

primärlån. Om den statliga sekundärlångivningen nu upphör torde man

— med den utveckling på området som skett sedan sekundärlånefonden

inrättades — kunna antaga att de enskilda kreditinrättningarna i stort sett

skola kunna tillgodose jordbrukets behov även av sekundärkredit, särskilt

om man därtill beaktar den statliga garantien för viss jordbruksbelåning.

Lånenämnden har följaktligen icke någon erinran mot lantbruksstyrelsens

förslag om avveckling av sekundärlånefonden.

Lånenämnden kan i stort sett ansluta sig till lantbruksstyrelsens förslag

beträffande lånens förvaltning under awecklingsperioden. Vid sekundärlånerörelsens

igångsättande år 1935 ingick lånenämnden med var och en

av låneförmedlarna ett avtal, som bl. a. innehåller att låneförmedlaren skall

i vedertagna bankmässiga former sköta de beviljade lånens förvaltning samt

att låneförmedlaren årligen skall äga uppbära vissa förvaltningsbidrag. Avtalet

gäller tills vidare. Vardera parten äger att före den 1 maj uppsäga

avtalet att upphöra med utgången av löpande budgetår. Sker uppsägning

skall låneförmedlaren likväl, i den mån detta från lånenämndens sida påfordras,

vara förpliktad att fullfölja förvaltningen av beviljade lån i enlighet

med bestämmelserna i avtalet. Därest beslut fattas om sekundärlånefondens

avveckling med början den 1 juli 1951, torde lånenämnden före den 1 maj

1951 böra uppsäga avtalen med samtliga låneförmedlare och därvid göra

bruk av sin nyssnämnda rätt gentemot låneförmedlarna i fråga om förvaltningen

av redan utlämnade lån.

Såsom lantbruksstyrelsen anfört finnes även under avvecklingstiden behov

av ett centralt organ för fullgörande av de på lånenämnden nu ankommande

uppgifterna med avseende på förvaltningen av de utestående lånen,

däri inbegripet bokföring och redovisning gentemot riksgäldskontoret. Lånenämnden

anser icke dessa arbetsuppgifters art och omfattning motivera att

en särskild organisation bibehålies för ändamålet, och förordar därför att

lånenämndens verksamhet skall upphöra den 1 juli 1951. Vidare förordar

nämnden att ifrågavarande arbetsuppgifter skola anförtros åt Sveriges allmänna

hypoteksbank. Beträffande den av lantbruksstyrelsen berörda frågan

om tillstånd till relaxeringar in. in. torde det böra ankomma på hypoteksbanken

att avgöra, om och i vad mån det bör anförtros åt låneförmedlarna

att på eget ansvar avgöra dylika ärenden.

Lånenämnden uttalar slutligen, att revisionen av hypoteksbankens och

låneförmedlarnas räkenskaper och förvaltning från och med år 1951 bör

kunna omhänderhavas av bankens respektive låneförmedlarnas egna revisorer.

De av Kungl. Maj :t förordnade revisorerna skulle sålunda kunna

entledigas, sedan revisionen av 1950 års förvaltning slutförts. Enligt nämnden

kunna även de ombud för statsverket, vilka Kungl. Maj :t förordnat

att deltaga i ärenden rörande sekundärlånefonden, entledigas från och med

den 1 juli 1951. Dessa ombud torde nämligen främst ha varit av betydelse

vid nyutlåning från fonden.

Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank anför alt banken, därest

beslut fattas om sekundärlånefondens avveckling, är villig att åtaga sig

sekundärlånenämndens arbetsuppgifter under awecklingsperioden samt att

fortfarande ombesörja kansligöromålen. Bankstyrelsen förutsätter därvid,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

att den omedelbara förvaltningen av lånen såsom hittills skall ombesörjas

av de av sekundärlånenämnden anlitade låncförmedlarna. Vidare förutsätter

bankstyrelsen att hypoteksbanken såsom ombud för statsverket skall ombesörja

förvaltningen och redovisningen av lånen enligt i huvudsak de riktlinjer,

som nu gälla för sekundärlånenämnden. Det bör ankomma på bankstyrelsen

att avgöra om och i vad mån det kan anförtros åt låneförmedlarna

att själva avgöra frågor om tillstånd till åtgärd, som skulle innebära förändring

eller minskning av säkerheten för sekundärlån, eller till förfogande

över ersättning för brandskada eller annan skada å belånad egendom. Givetvis

bör därvid iakttagas, att säkerheten kommer att ligga inom det förmånsläge,

som stadgas i vederbörande författning. I detta sammanhang påpekar

styrelsen att de kreditinrättningar, som deltaga i långivningen mot statlig

lånegaranti på jordbrukets område, erhållit viss frihet att avgöra dylika

frågor utan att inhämta medgivande av vederbörande lantbruksnämnd.

Rörande den gottgörelse, som hypoteksbanken bör erhålla för avvecklingsuppdraget,

framhåller bankstyrelsen i sitt yttrande att den utgår från

att ersättning till låneförmedlare skall lämnas enligt samma grunder som

hittills, nämligen med 0,2 procent av de vid utgången av nästföregående

kalenderår hos låneförmedlaren redovisade låntagarnas sammanlagda kapitalskuld

till sekundärlånefonden. Då summan av utestående lån från fonden

för närvarande uppgår till cirka 10 000 000 kronor beräknas ersättningen

till låneförmedlarna till omkring 20 000 kronor. Vidare anser styrelsen, att

gottgörelsen till banken bör avvägas med hänsyn till å ena sidan den ökade

arbetsbörda och det ökade ansvar, som uppkommer för banken genom att

den övertager sekundärlånenämndens uppgifter, och å andra sidan den

minskning i arbetsbelastningen, som blir en följd av att nyutlåningen upphör

och att därjämte frågor om tillstånd till sådana åtgärder, som skulle

innebära försämring eller minskning av säkerheten för sekundärlån, i viss

utsträckning synas kunna hänskjutas till låneförmedlarnas eget avgörande.

Med hänsyn till samtliga dessa omständigheter erbjuder sig hypoteksbanken

att åtaga sig ifrågavarande uppdrag mot en ersättning av tills vidare 10 000

kronor för år. Styrelsen beräknar sålunda den sammanlagda årliga kostnaden

för lånens förvaltning till 30 000 kronor. Samtidigt framhålles emellertid,

att denna kostnad kommer att minska efter hand som summan av utestående

lån nedgår. Slutligen anför styrelsen, att den föreslagna ersättningen

till banken bör utgå till dess nyssnämnda summa understiger

5 000 000 kronor. Därefter böra förhandlingar upptagas om en reducering

av ersättningen.

Norrlands hypoleksförening framhåller att det ingalunda är uteslutet att

ett behov av räntebunden sekundärkredit ånyo kan komma att göra sig gällande

i fall, då 1948 års jordbrukskreditrefonner icke äro tillämpliga. Enligt

föreningen kan detta komma att inträffa, om vid en framtida allmän fastighetstaxering

balansen mellan salu- och taxeringsvärdena återställes. I

fråga om avvecklingen av sekundärlånefonden ansluter sig föreningen i

huvudsak till lantbruksstyrelsens förslag. Föreningen förutskickar dock, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

11

hypoteksbankens befattning med avvecklingen väsentligen blir endast av kameral

natur. Det bör sålunda ankomma på varje låneförmedlare att på eget

ansvar och inom ramen för stadgade eller vedertagna regler besluta i frågor

om betalningsanstånd och om eftergifter med avseende å inteckningssäkerheten,

exempelvis relaxationer, lyftande av ersättningar av olika slag, höjning

av primärbelåning under motsvarande förskjutning av inteckningssäkerheten

för sekundärlån o. s. v. För en sådan ordning tala enligt föreningens

mening såväl psykologiska som praktiska skäl.

Statskontoret ifrågasätter om det ej bör undersökas, huruvida hypoteksföreningarna

skulle vara benägna att omedelbart inlösa såväl hos dem som

hos övriga låneförmedlare utestående lånebelopp. Därest emellertid en sådan

inlösen icke skulle kunna realiseras torde, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit,

ett centralorgan behövas även under avvecklingstiden. Utöver de alternativ,

som styrelsen i detta avseende räknat med, anser statskontoret det

jämväl kunna övervägas, att lantbruksstyrelsen med lantbruksnämnderna

eller statskontoret skulle utnyttjas som centralorgan. Då emellertid hypoteksbanken

erbjudit sig att fullgöra centralorganets uppgifter mot en så

relativt obetydlig ersättning för år som 10 000 kronor, vill statskontoret icke

motsätta sig förslaget i denna del. Ämbetsverket förutsätter att det skall

föreskrivas att i ärenden av större vikt samråd skall ske med någon statlig

myndighet, såsom lantbruksstyrelsen eller statskontoret.

Med hänsyn till att blott en obetydlig del av den sammanlagda utlåningen

från fonden förmedlats av andra kreditinrättningar än hypoteksföreningar,

ifrågasätter slutligen bank- och fondinspektionen, huruvida ej nämnda lån

skulle kunna överföras till vederbörande lokala hypoteksföreningar. En

sådan åtgärd, som skulle underlätta awecklingsarbetet, är enligt inspektionen

så mycket lättare att genomföra som nyssnämnda del av utlåningen

blott berör tre centralkassor för jordbrukskredit och fem sparbanker.

Departementschefen.

Vad i ärendet anförts torde visa, att statens sekundärlånefond för jordbrukare

numera fyllt sitt ändamål. Den hjälpaktion till stöd för jordbrukarna,

som ursprungligen föranledde fondens inrättande, torde sålunda få

anses vara helt genomförd. Att så är fallet framgår bland annat därav, att

utlåningen från fonden under de senaste åren alltmera minskat i omfattning.

Under år 1950 uppgick den sålunda blott till omkring 125 000 kronor. I

detta sammanhang vill jag även erinra om den utvidgning av jordbrukets

kreditmöjligheter, som genomfördes vid 1948 års riksdag i samband med

besluten om organisationen av jordbrukets rationalisering och om den sociala

jordbrukskreditgivningen. Jag ansluter mig alltså till den i ärendet

enhälligt uttalade uppfattningen, att ifrågavarande fond bör avvecklas vid

utgången av innevarande budgetår.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Lån ur ifrågavarande fond torde alltså icke böra beviljas efter utgången

av innevarande budgetår. Dock bör fonden även efter sagda tidpunkt få

användas för utbetalande av lån, som beviljats dessförinnan. Behållningen

å fonden ävensom inflytande amorteringar böra tillföras riksgäldskontoret.

Vad härefter angår det närmare tillvägagångssättet vid fondens avveckling

kan jag i likhet med remissmyndigheterna biträda lantbruksstyrelsens

förslag i detta hänseende. Jag finner det sålunda lämpligt, att Sveriges allmänna

hypoteksbank skall erhålla i uppdrag att handha avvecklingen av

fonden. Härför talar främst denna banks allmänna förtrogenhet med förhållandena

inom sekundärlåneverksamheten samt dess sakkunskap på jordbrukskreditens

område över huvud taget. Såsom statskontoret uttalat bör

dock banken i ärenden av större vikt samråda med någon statlig myndighet.

Lämpligast synes vara att sådant samråd får ske med lantbruksstyrelsen.

I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag från lånenämnden

för sekundär jordbrukskredit, utfärda närmare bestämmelser rörande

avvecklingsförfarandet och därmed sammanhängande spörsmål.

Såsom framgår av det föregående har hypoteksbanken begärt en årlig

ersättning å tills vidare 10 000 kronor för ifrågavarande uppdrag. Denna ersättning

synes skälig. Jag har icke heller något att invända mot bankens

förslag, att ersättningen till låneförmedlarna under avvecklingstiden skall

utgå enligt samma grunder som hittills, eller med 0,2 procent av de vid

utgången av nästföregående kalenderår hos låneförmedlarna redovisade låntagarnas

sammanlagda kapitalskuld till sekundärlånefonden. Då summan av

utestående lån från fonden för närvarande uppgår till omkring 10 000 000

kronor, skulle ersättningen till låneförmedlarna komma att uppgå till cirka

20 000 kronor under nästa budgetår. Sammanlagt skulle alltså för nu angivna

ändamål under budgetåret 1951/52 behövas ett belopp å (10 000 +

20 000 =) 30 000 kronor. Detta belopp bör upptagas i riksstaten i form avett

särskilt anslag, benämnt Ersättning till Sveriges allmänna hypoteksbank

för förvaltningen av statens sekundärlånefond för jordbrukare in. m. Med

hänsyn till svårigheten att nu exakt beräkna medelsbehovet till ersättning

åt låneförmedlarna bör anslaget givas karaktär av förslagsanslag.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat komma de arbetsuppgifter,

som nu åligga lånenämnden för sekundär jordbrukskredit, att under avvecklingstiden

övertagas av förut omförmälda bank. I betraktande härav

torde det, såsom nämnden även själv uttalat, icke föreligga någon anledning

att bibehålla nämnden efter den 1 juli 1951. Dess verksamhet torde alltså

kunna upphöra sagda dag. Såsom nämnden vidare anfört, torde ej heller de

av Kungl. Maj :t utsedda revisorerna och ombuden vara erforderliga under

fondens avveckling. Jag torde emellertid få ånyo anmäla nu berörda frågor

för Kungl. Maj :t, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

13

1) medgiva, att statens seltundärlånefond för jordbrukare

må avvecklas vid utgången av budgetåret 1950/51;

2) å riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln

till Ersättning till Sveriges allmänna hgpoteksbank

för förvaltningen av statens sekundärlånefond för

jordbrukare m. m. anvisa ett förslagsanlag av 30 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av statens sekundärlånefond för jordbrukare m. m. a1 i texten