Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1950 vid dess andra ordinarie möte fattade beslut
1951-01-26 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:54, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1950 vid dess andra ordinarie möte fattade beslut
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 54.
1
Nr 54.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1950 vid dess andra ordinarie
möte fattade beslut; given Stockholms slott den 26
januari 1951.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla
om riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda,
av Europarådets rådgivande församling år 1950 vid dess andra ordinarie
möte fattade beslut.
GUSTAF ADOLF.
östen Undén.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Propositionen avser ett antal rekommendationer, vilka från den rådgivande
församlingens sida betecknats som särskilt angelägna. Församlingen
har i en resolution uppmanat sina medlemmar att taga initiativ till att parlamenten
få tillfälle behandla sådana rekommendationer. Det har dock befunnits
lämpligt och önskvärt, att Kungl. Maj :t genom proposition underställer
riksdagen rekommendationerna för yttrande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 54.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 54.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 januari 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.
Europarådets rådgivande församling har i en den 18 augusti 1950 antagen
rekommendation hemställt, att möjligheter måtte skapas för rådets
ministerkommitté att genom majoritetsbeslut uppmana medlemsstaternas
regeringar att underställa sina parlament sådana rekommendationer och
konventionsförslag, som församlingen önskar göra till föremål för offentlig
debatt och som i sinom tid må föranleda parlamentsbeslut.
Efter särskild hänvändelse från församlingens allmänna utskott hade
detta förslag redan dessförinnan preliminärt behandlats av ministerkommittén
vid dess möte i Strasbourg 3—9 augusti 1950. Ministerkommittén
uppnådde emellertid ej enighet i denna fråga. Sedan allmänna utskottet
tagit kännedom härom, vilket skedde efter antagandet av församlingens
nyssnämnda rekommendation den 18 augusti, fattade församlingen på
förslag av utskottet den 28 augusti 1950 ett andra beslut i saken, enligt vilket
dess medlemmar förväntas taga initiativet till att parlamenten få tillfälle
behandla sådana rekommendationer, som församlingens ständiga utskott
betecknat såsom brådskande eller särskilt viktiga. Samtidigt uppmanas
medlemmarna att i sina parlament stödja de beslut, som de röstat för
i den rådgivande församlingen.
Den rådgivande församlingens andra ordinarie möte ägde rum i Strasbourg
7—28 augusti och 18—25 november 1950. Församlingen antog vid
mötets förra del sammanlagt 51 rekommendationer, av vilka följande på
sätt nyss anförts betecknats såsom särskilt angelägna.
Rekommendationen om upprättandet av en europeisk armé.
Rekommendationen om upprättandet av specialorgan inom Europarådets
ram.
Rekommendationen om ändring av stadgans för Europarådet artikel
15 för att giva kommittén möjlighet att fatta för medlemsstaternas
regeringar bindande beslut.
Kungl. Maj ds proposition nr 54.
3
Rekommendationen om tillägg till ministerkommitténs arbetsordning
i syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att i princip godtaga
en överenskommelse, samtidigt som de reservera sig beträffande sina
möjligheter att genast helt tillämpa densamma.
Rekommendationen angående en internationell myndighet för kontroll
av kol- och stålindustrierna.
Rekommendationen angående upprättande av en europeisk minimistandard
för social trygghet.
Rekommendationen om full sysselsättning.
Rekommendationen om ministerkommitténs konventionsförslag om
skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Flertalet av församlingens rekommendationer, därav samtliga nu uppräknade,
behandlades vid ministerkommitténs möte i Rom 3—4 november
1950. Kommittén beslöt därvid bl. a., att medlemmarna skulle inbjudas
att utse experter för en konferens med uppgift att närmare studera de rekommendationer,
som helt eller delvis kunna förutsätta en ändring av
Europarådets stadga. Av nyss uppräknade rekommendationer kommer den
angående konventionsförslaget om skydd för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter att bliva föremål för behandling i särskild proposition.
I följande redogörelse för de återstående rekommendationernas innehåll
ämnar jag behandla ministerkommitténs övriga beslut rörande desamma
ävensom de tillägg och modifikationer till de ursprungliga texterna, som
antogos av Europarådets rådgivande församling vid dess senare session 18
—25 november 1950. Texterna till ifrågavarande rekommendationer torde
i svensk översättning få såsom bilagor Litt. A—I fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Rekommendationen om upprättande av en europeisk armé.
Med denna rekommendation hemställde församlingen, att en enhetlig
europeisk armé omedelbart måtte upprättas och underställas en europeisk
försvarsminister, som skulle underkastas vederbörlig »demokratisk kontroll»
och handla i fullt samarbete med Amerikas Förenta Stater och Canada.
Denna rekommendation antogs av församlingen med 89 röster mot 5.
De svenska medlemmarna av församlingen deltogo ej i omröstningen under
den motiveringen, att det enligt stadgan ej tillkomme Europarådet att
ägna sig åt försvarsfrågor, vilket svenska riksdagen vid behandlingen av
frågan om Sveriges anslutning till organisationen hade särskilt beaktat.
Ministerkommittén gjorde vid sitt möte i Rom följande uttalande med
anledning av denna rekommendation:
»Ministerkommittén, som har tagit kännedom om rådgivande församlingens
rekommendation angående upprättandet av en europeisk armé,
1) konstaterar att beslut avseende frågor rörande medlemmarnas försvar
icke falla inom Europarådets kompetens, och
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
2) konstaterar den utveckling, som ägt rum, och de olika initiativ, som
ha tagits, och uttalar sin förhoppning, att problemet om det fria Europas
försvar inom en nära framtid måtte finna en tillfredsställande lösning genom
beslut av regeringarna och behöriga internationella organisationer».
I anslutning till sitt tidigare uttalande antog församlingen vid sin session
i november en ny rekommendation om det europeiska försvaret, i vilken
den dels välkomnade de till Atlantpakten anslutna staternas beslut att
bilda en »atlantisk försvarsstyrka» och dels förklarade, att det erforderliga
tyska bidraget till det gemensamma försvaret endast kunde givas inom
ramen för en permanent europeisk försvarsorganisation.
Liksom i den föregående debatten om försvarsfrågor avstodo de svenska
delegaterna såväl från inlägg i diskussionen som från deltagande i omröstningen
om denna rekommendation.
Rekommendationen om upprättande av specialorgan inom Europarådets ram.
Med den franska planen för upprättande av en överstatlig myndighet
för kol- och stålindustrierna såsom förebild rekommenderade församlingen
ministerkommittén att verka för upprättandet inom Europarådets ram
av specialorgan på de politiska, ekonomiska, sociala, juridiska och kulturella
områdena. Det politiska området definierades därvid enligt en särskild
resolution såsom även omfattande de politiska sidorna av försvarsproblemen.
Enligt rekommendationen skulle varje medlemsstat vara berättigad att,
när den så önskar, ansluta sig till ett specialorgan, vars förvaltnings- och
kontrollorgan borde samordnas med Europarådet.
Församlingen rekommenderade vidare, att de stater, som önskade fastare
inbördes samverkan skulle bestämma sina samarbetsformer efter överläggningar,
i vilka samtliga medlemsstater skulle beredas tillfälle att deltaga
I
en särskild rekommendation föreslog församlingen ett tillägg till Europarådets
stadga med bestämmelser om formerna för specialorganens samordning
med Europarådet.
Församlingen antog en ny och mera preciserad rekommendation i denna
fråga vid sitt novembermöte, i vilken bl. a. framhölls, att specialorganen
borde vara skyldiga att för såväl församlingen som ministerkommittén
redogöra för sin verksamhet och att, i den mån parlamentariska kontrollorgan
inginge såsom del av ett specialorgan, dessa skulle väljas bland
de deltagande ländernas representanter i församlingen. Vidare rekommenderades,
att alla ansträngningar skulle vidtagas för att förverkliga den
föreslagna myndigheten för kol- och stålindustrierna och för att uppmuntra
bildandet av liknande organ för andra ändamål och även för det gemensamma
försvaret.
Slutligen beslöt församlingen att tillsätta två utskott med uppgift att
till församlingens nästa möte framlägga utformade förslag om upprättande
av europeiska organ för jordbruksfrågor och för transportfrågor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 54.
5
Rekommendationen om ändring av artikel 15 i stadgan för Europarådet.
Enligt den nuvarande lydelsen av artikel 15 b) i stadgan för Europarådet
skola ministerkommitténs beslut kunna få formen av rekommendationer
till medlemmarnas regeringar. Detta innebär, att särskilda beslut
måste fattas av de olika regeringarna för anslutning till för regeringarna
bindande konventioner, vilka i sin tur underställas parlamenten för ratificering.
Församlingen framhöll emellertid önskvärdheten av att ministerkommittén
skulle kunna fatta för medlemsstaterna bindande beslut samt
rekommenderade kommittén att vidtaga alla åtgärder i detta syfte.
Vid sitt möte i Rom hänsköt ministerkommittén denna rekommendation
till stadgekonferensen. Församlingen å sin sida beslöt vid novembersessionen
att låta sitt juridiska utskott ompröva texten med hänsyn till de konstitutionella
problem, som detta förslags genomförande skulle medföra för de olika
medlemsstaterna.
Rekommendationen om tillägg till ministerkommitténs arbetsordning.
Artikel 20 i Europarådets stadga stipulerar, att alla väsentliga beslut i
ministerkommittén .skola avgöras enhälligt. För att möjliggöra partiella
överenskommelser föreslog församlingen, att ministerkommittén genom ett
tillägg till sin arbetsordning skulle kunna tillämpa denna bestämmelse så,
att en eller flera medlemmar i princip skulle kunna rösta för att en överenskommelse
antogs av ministerkommittén, samtidigt som de reserverade sig
beträffande den omedelbara tillämpningen.
Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i Rom att hänskjuta denna rekommendation
till stadgekonferensen.
Rekommendationen angående en internationell myndighet för kontroll av
kol- och stålindustrierna.
Församlingen diskuterade under mötets båda sessioner ingående den
franska planen för upprättandet av en överstatlig myndighet för kol- och
stålindustrierna och förutsättningarna för Storbritanniens anslutning till
de överläggningar härom, som nu pågå mellan Frankrike, Italien, Förbundsrepubliken
Tyskland, Nederländerna, Belgien och Luxemburg.
Församlingen rekommenderade ministerkommittén att verka för att förnyade
ansträngningar göras från vederbörande regeringars sida för att
uppnå en överenskommelse, som gör det möjligt för alla de europeiska
huvudproducentländerna att medverka till planens förverkligande.
Samtidigt framhöll församlingen i sin rekommendation önskvärdheten
av en samordning mellan den enligt den franska planen föreslagna myndigheten
och Europarådet.
Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i Rom, att denna rekommendation
skulle underställas de sex stater, som nu deltaga i överläggningarna
om planens utformning.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Rekommendationen angående upprättande av en europeisk minimistandard
för social trggghet.
Församlingen rekommenderade ministerkommittén att i samförstånd
med Internationella arbetsorganisationen inkalla en europeisk arbetskonferens
med uppgift att utarbeta en minimistandard i Europa för social
trygghet. Enligt församlingen borde bestämmelserna härom innefattas i
en av Europarådet antagen konvention.
Denna rekommendation beslöt ministerkommittén vid sitt möte i Rom
att för yttrande remittera till den expertkommitté, som den tillsatt enligt
beslut den 1 april 1950 för att undersöka förutsättningarna för samtliga
medlemsstater att ansluta sig till en multilateral överenskommelse i ämnet,
vilken ingåtts mellan de till Brysselpakten anslutna staterna.
Rekommendationen om full sysselsättning.
För att skapa en för Europarådets medlemsstater gemensam politik för
upprätthållande av full sysselsättning rekommenderade församlingen medlemsstaterna
att meddela Europarådets generalsekreterare målsättningen
för sin sysselsättningspolitik och att insända redogörelse för vilka finansiella,
ekonomiska och sociala åtgärder regeringarna voro beredda att vidtaga
för att upprätthålla full sysselsättning och ekonomisk stabilitet. Utgångspunkt
för församlingens rekommendation är en expertutredning om
den fulla sysselsättningen, vilken förelagts Förenta nationernas ekonomiska
och sociala råd.
Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i Rom att inbjuda medlemsstaterna
att insända de begärda uppgifterna till sekretariatet före den 1 februari
1951.
Departementschefen.
Det framgår av den nu lämnade redogörelsen, att den rådgivande församlingens
rekommendationer ha karaktären av principuttalanden. Flera av
de frågor, som här ha upptagits, skola behandlas av den stadgekonferens,
som Europarådets ministerkommitté har tillsatt och som beräknas avsluta
sitt arbete den 1 nästkommande mars. Det torde ej finnas anledning att
på nuvarande stadium av konferensens arbete precisera ett svenskt ställningstagande
till de olika principiella frågor, som rekommendationerna
behandla. Det synes dock givet, att en ombildning av Europarådet, som
syftar till att giva det karaktären av ett militärt förbund, icke bör från
svensk sida godkännas.
Såsom i redogörelsen omnämnts har inom ministerkommittén enighet
icke uppnåtts i den av den rådgivande församlingen väckta frågan om att
skapa möjligheter för kommittén att underställa parlamenten vissa av församlingens
rekommendationer. Trots detta synes det mig lämpligt och
önskvärt att gå den rådgivande församlingens önskemål till mötes på så
sätt, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens yttrande över församlingens
ifrågavarande rekommendationer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
7
Från konstitutionell synpunkt lärer hinder icke föreligga för Kungl.
Maj :t att förfara på detta sätt, oavsett huruvida Kungl. Maj :t anser sig böra
förorda rekommendationerna eller icke. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att Kungl. Maj :t genom proposition plägar underställa riksdagen de rekommendationer,
som antagas av den Internationella arbetskonferensen,
även i sådana fall då anslutning till rekommendationen från Sveriges sida
icke av Kungl. Maj :t förordas.
För närmare upplysningar om Europarådet må hänvisas dels till proposition
nr 214 till 1949 års riksdag, dels ock till den av utrikesdepartementet
utgivna redogörelsen för Europarådets verksamhet under år 1949. En
motsvarande redogörelse för organisationens verksamhet under år 1950 är
under utarbetande.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1950 vid
dess andra ordinarie möte fattade beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sture Johanson.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Bilagor.
A. REKOMMENDATION
angående upprättandet av en europeisk armé, antagen den 11 augusti 1950.
Församlingen, som önskar uttrycka sin hängivenhet för fredens upprätthållande
och sin föresats att stödja de åtgärder, som av Förenta Nationernas
säkerhetsråd vidtagas till fredliga folks försvar mot angrepp, påkallar det
omedelbara upprättandet av en enhetlig europeisk armé, underställd en
europeisk försvarsminister, vilken skall vara underkastad vederbörlig europeisk,
demokratisk kontroll och handla i fullt samarbete med Förenta Staterna
och Canada.
(Dokument AS(2)52.)
B. REKOMMENDATION
angående Europas försvar, antagen den 24 november 1950.
Församlingen,
som åberopar sin rekommendation den 11 augusti 1950 av följande lydelse:
»Församlingen,
som önskar uttrycka sin hängivenhet för fredens upprätthållande och sin
föresats att stödja de åtgärder, som av Förenta Nationernas säkerhetsråd
vidtagas till fredliga folks försvar mot angrepp,
påkallar det omedelbara upprättandet av en enhetlig europeisk armé,
underställd en europeisk försvarsminister, vilken skall vara underkastad
vederbörlig europeisk, demokratisk kontroll och handla i fullt samarbete
med Förenta Staterna och Canada.»,
som tagit kännedom om den förklaring, som den franske utrikesministern
avgivit inför församlingen rörande upprättandet av en europeisk armé,
1) välkomnar atlantpaktstaternas beslut att upprätta en samfälld atlantisk
försvarsstyrka för Västeuropas försvar med full medverkan av Förenta
Staterna och Canada,
2) anser, att försvaret av ett område, som innefattar Västtyskland, naturligen
fordrar tysk medverkan men att detta endast är tänkbart inom
ramen för en permanent europeisk försvarsorganisation,
3) betonar vikten av den princip, som uttalats i den franske utrikesministerns
förklaring, att ingen diskrimination må förekomma mellan de deltagande
makterna,
4) bekräftar åter nödvändigheten av att upprätta en europeisk armé i överensstämmelse
med församlingens rekommendation den 11 augusti, samt
5) uppmanar enträget de berörda regeringarna att överbrygga de motsättningar,
som förefinnas dem emellan vad angår problem av militär och
politisk natur i syfte att en europeisk armé utan tidsutdräkt må kunna giva
sitt bidrag till den atlantiska försvarsstyrkan.
(Dokument AS(2)162.)
Kungl. Maj. ts proposition nr 54.
9
C. REKOMMENDATION
angående upprättandet av specialorgan inom Europarådets ram, antagen den
28 augusti 1950.
Församlingen,
som åter bekräftat sin önskan att upprätta en alla demokratiska nationer
omfattande europeisk politisk myndighet med begränsade uppgifter men
reella befogenheter,
rekommenderar enträget ministerkommittén att godkänna följande förslag:
1.
Att inom Europarådets ram specialorgan må kunna upprättas med
behörighet på de politiska, ekonomiska, sociala, juridiska och kulturella
områdena.
2. Ehuru Europarådets bestånd väsentligen är beroende av att alla Europas
demokratiska nationer äro anslutna till organisationen, skall emellertid
anslutning till specialorganen eller till ett eller flera av dessa vara frivillig.
3. De specialorgan, vilka det sålunda är avsikten att upprätta och vidmakthålla
inom Europarådets ram, skola stå öppna för alla medlemsstater,
vilka vid en senare tidpunkt må önska ansluta sig till dem. Deras förvaltnings-
och kontrollorgan böra samordnas med Europarådets.
4. De stater, vilka från början önska knyta fastare organiska band, skola
hava frihet att etablera sådant samarbete. Den form, denna samverkan skall
antaga, skall av dem bestämmas efter diskussioner, i vilka alla Europarådets
medlemsstater skola deltaga. Förvaltnings- och kontrollorgan skola upprättas
i enlighet med de principer, som angivits i slutet av punkt 3. Samma
möjligheter till senare anslutning från andra medlemsstaters sida skola upprätthållas.
(Dokument AS(2)121.)
D. REKOMMENDATION
angående upprättandet av specialorgan inom Europarådets ram, antagen den
23 november 1950.
Församlingen,
som anser, att dess syfte att upprätta en europeisk politisk myndighet,
omfattande alla demokratiska stater, på ett värdefullt sätt främjas genom
upprättandet av specialorgan, förutsatt att dessa kvarbliva inom Europarådets
ram,
förnyar sina tidigare rekommendationer, i synnerhet rekommendationerna
nr 121 och 123 den 28 augusti 1950, och förordar i synnerhet,
1) att, under förhandlingar om en konvention angående upprättandet
av ett specialorgan, de medlemsstater, som så önska, samt Europarådets
organ hållas regelbundet underrättade om frågans läge;
2) att specialorganet skall stå öppet för alla medlemsstater, som vid
en senare tidpunkt önska ansluta sig;
3) att rapporter regelbundet måtte av specialorganets kontrollorgan
underställas Europarådets rådgivande församling och ministerkommitté
i syfte att dessa må kunna ställa förslag eller göra rekommendationer
beträffande specialorganets verksamhet;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
4) att i den utsträckning så är önskvärt specialorganet bör innefatta
ett parlamentariskt kontrollorgan, vars parlamentariska medlemmar
skola väljas bland de deltagande ländernas representanter i rådgivande
församlingen;
rekommenderar, att alla ansträngningar måtte göras för att trygga det
framgångsrika genomförandet av nu framlagda förslag —- såsom kontrollmyndigheten
för kol- och stålindustrierna — samt för att främja upprättandet
av andra organ för kulturell, social och ekonomisk verksamhet (i sistnämnda
fall avseende såväl jordbruk som industri) samt för samfällt försvar,
beslutar att tillsätta två kommittéer, vardera bestående av sju av arbetsutskottet
tillsatta medlemmar, med uppgift att till församlingens nästa möte
framlägga förslag om upprättandet av
1) ett europeiskt organ för jordbruksfrågor
2) ett europeiskt organ för transportfrågor,
hemställer till medlemsstaternas parlament att så snabbt som rimligen
är möjligt besluta om den princip och det tillvägagångssätt, som bör väljas
vid respektive länders deltagande i de av förevarande åtgärder, som de äro
villiga godkänna.
(Dokument AS(2)PV26.)
E. REKOMMENDATION
angående ändring av Stadgans artikel 15, antagen den 18 augusti 1950.
Församlingen,
som anser det nödvändigt, att stadgans artikel 15 så ändras, att ministerkommitténs
beslut få samma karaktär som beslut, vilka uppnåtts genom
ömsesidig överenskommelse mellan medlemsstaterna och som dessa äro
skyldiga att efterkomma,
rekommenderar, att ministerkommittén vidtager alla erforderliga åtgärder
i detta syfte.
(Utdrag ur dokument AS(2)74.)
F. REKOMMENDATION
angående tillägg till ministerkommitténs arbetsordning av en ny artikel 7a,
antagen den 18 augusti 1950.
Församlingen
rekommenderar, att ministerkommittén måtte till sin arbetsordning lägga
följande bestämmelse:
Artikel 7 a. En eller flera medlemmar må beträffande principfrågan rösta
för att en överenskommelse antages av ministerkommittén men samtidigt
förbehålla sig rätten att, på grund av praktiska svårigheter, helt eller delvis
icke omedelbart tillämpa densamma.
I sådant fall skola medlemmarna tillämpa överenskommelsen med de
förbehåll, som envar av dem gjort.
(Utdrag ur dokument AS(2)74.)
G.
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
REKOMMENDATION
11
angående en internationell myndighet för kontroll av kol- och stålindustrierna,
antagen den 26 augusti 1950.
Församlingen,
som erinrar om sin preliminära rapport av december 1949 angående
samordning av europeiska metallurgiska industrier,
välkomnar det initiativ, som tagits av franska regeringen den 9 maj 1950,
önskar, att 6-maktskonferensen måtte på lämpligt sätt söka upprätta ett
system för ömsesidig upplysning och för underlättandet av en eventuell
senare anslutning till Schuman-planen av de länder, som nu icke deltaga i
densamma, i avsikt att i möjligaste mån främja planens väsentliga ekonomiska
målsättning,
rekommenderar
1. att förnyade ansträngningar göras av alla berörda regeringar i syfte
att finna en grund för en överenskommelse, som gör det möjligt för alla
de viktigaste kol- och stålproducerande länderna i Europa att i full utsträckning
deltaga i planen;
2. att, i den mån den inom Schuman-planens ram framkomna överenskommelsen
innefattar ett parlamentariskt organ, inför vilket kol- och stål-''
myndigheten skall vara ansvarig, de parlamentariska medlemmarna av
detta organ skola av de i planen deltagande länderna väljas bland landets
representanter i rådgivande församlingen;
3. att dessa parlamentariker skola uppfordras att underställa rådgivande
församlingen periodiska rapporter i syfte att den må ha möjlighet att hålla
sig underrättad om myndighetens verksamhet samt att ställa förslag och
göra rekommendationer med avseende på densamma.
Församlingen uppdrager åt ekonomiska utskottet att hålla sig underrättat
om den fortsatta utvecklingen.
(Dokument AS(2)132.)
H. REKOMMENDATION
angående fastställandet av en europeisk minimistandard för social trygghet,
antagen den 24 augusti 1950.
Församlingen
förordar fastställandet av en europeisk minimistandard för social trygghet,
vars syfte icke skall vara att likrikta de olika ländernas sociallagstiftning
utan att på olika vägar höja den sociala tryggheten till en lika hög
nivå i varje land, i överensstämmelse med de allmänna principer, som angivits
i tillägget till föreliggande dokument.
Församlingen är av den uppfattningen, att denna minimistandard bör
fastställas i en konvention inom Europarådet i samarbete med Internationella
arbetsorganisationen, vars dokumentation måste tjäna som grund för
allt arbete på detta område inom Europarådet. Konventionen bör antagas
av en europeisk arbetskonferens, sammankallad i enlighet med de regler,
som antagits av Internationella arbetsorganisationen, och grundad på tresidig
representation av regeringar, arbetsgivare och arbetare.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Församlingen rekommenderar, att ministerkommittén i samarbete med
Internationella arbetsorganisationen vidtager nödiga mått och steg för att
förbereda och sammankalla en sådan konferens.
(Dokument AS(2)99.)
Bihang till Bilaga H.
GRUNDPRINCIPER FÖR DEN SOCIALA TRYGGHETEN I EUROPA.
I syfte att åstadkomma en lika hög nivå för den sociala tryggheten i Europas
olika länder med motsvarande sociala utgifter, framläggas i följande
utkast grundprinciperna för europeiska standardbestämmelser rörande social
trygghet.
EKONOMISK TRYGGHET.
Främst bland syftemålen för en social trygghetspolitik bör sättas befolknigens
ekonomiska trygghet, ernådd genom åtgärder, som avse inkomstens
vidmakthållande, närhelst densamma hotas; vidare ett gott hälsotillstånd
hos befolkningen, ernått genom vidtagandet av lämpliga och tillräckliga
hälso- och sjukvårdsåtgärder. För att på ett effektivt sätt främja dessa
syften bör lagstiftningen rörande social trygghet givas största möjliga omfattning,
såväl vad gäller risker som personer samt i möjligaste män tillförsäkra
vederbörande tillräckliga förmåner.
TILLÄMPNINGSOMRÅDE.
De åtgärder, som vidtagas i fråga om varje särskild social risk, skola
efter hand utsträckas till att omfatta alla grupper av arbetstagare, vilka
äro utsatta för den ifrågavarande risken, samt dessas familjer. Härvid böra
ifrågakomma ej blott industri- och jordbruksarbetare utan, då så är lämpligt,
även självständiga yrkesutövare eller hela befolkningen.
MIGRANTER.
De bestämmelser, som i varje särskilt land antagits beträffande den sociala
tryggheten och dess tillämpningsområde, skola icke innehålla några
begränsande föreskrifter med avseende å nationalitet eller hemvist, vilka
kunna medföra orättvis diskriminering mellan landets egna medborgare
och medborgare i andra länder, som äro medlemmar av Europarådet. Varje
land skall söka med andra länder uppnå överenskommelser, vilka definiera
och skydda migranters rättigheter i fråga om social trygghet.
FINANSIERING.
De åtgärder, som varje land vidtager, skola finansieras antingen genom
bidrag från förmånstagarna eller utan sådana bidrag. Det finansieringssystem,
som väljes, skall å ena sidan vara grundat på en samverkan mellan
alla ^®rörda parter och staten, och måste, å andra sidan, taga i beaktande
de ifrågavarande riskernas natur, nationella sedvänjor samt de för varje
särskilt land typiska sociala, ekonomiska och fiskala förhållandena. Ett
sådant system bör syfta till att förebygga, att kostnaderna överbelasta landets
produktionskapacitet och nationalinkomst. Framför allt måste det
emellertid syfta till att garantera en säker och regelbunden utbetalning av
de fastställda förmånerna.
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 54.
KVALIFIKATIONSVILLKOR.
Sociala trygghetsförmåner, pensioner samt hälso- och sjukvårdsförmåner
skola vara en genom besvärsförfarande skyddad rättighet, vilken tillkommer
varje person, som utsatts för en av lagstiftningen omfattad risk
och som uppfyller de i den nationella lagstiftningen föreskrivna villkoren
med avseende å den försäkrades ställning, anställningstid, storleken och
regelmässigheten av inbetalda avgifter, hemvist och liknande förhållanden.
Kvalifikationstidens längd bör, vad gäller sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd
liksom i förekommande fall hälso- och sjukvårdsförmåner samt
familjebidrag,1 normalt vara avsevärt kortare än för pensioner och huvudsakligen
göras avhängiga av den tidpunkt, då vederbörande senast var i
arbete. Ingen minimitid bör stipuleras såsom villkor för ersättning för
olycksfall i arbete.
FÖRMÅNERNAS STORLEK.
Kontantförmåner och pensioner, omfattande jämväl tillägg för hustru
och barn, som icke kunna ifrågakomma för familjebidrag, skola i regel utbetalas
periodiskt och icke såsom ett engångsbelopp. Dessa bidrag skola,
antingen de äro enhetliga för samtliga förmånstagare eller varierande efter
den tidigare inkomsten, vara så stora, att de ersätta en tillräcklig del av
den genom riskfallet förlorade inkomsten, för att förmånstagarna skola
kunna leva på en existensnivå, som i rimlig mån motsvarar den genomsnittliga
levnadsstandarden för jämförliga arbetargrupper inom området.
SJUKDOM.
Eestämmelser skola utfärdas rörande utbetalning av kontantbidrag till
arbetstagare, som genom av sjukdom förorsakad tillfällig arbetsoförmåga
utsättas för inkomstbortfall under längre tid än några få (lagar. Sådana bidrag
böra kunna utgå under åtminstone sex månader.
Såvitt avser moderskap böra medlemsstaterna så snart som möjligt genomföra
det skydd, som föreskrives i den av Internationella arbetskonferensen
den 29 oktober 1919 antagna konventionen, vari stadgas en viloperiod
av sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten.
HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSFÖRMÅNER.
Åtgärder skola vidtagas för att medicinsk, kirurgisk, förlossnings- och
sjukhusvård samt läkemedel av såväl förebyggande som botande slag må
under sjukdomens hela förlopp tillhandahållas åtminstone samtliga försäkrade
personer och deras familjer, antingen i form av direkta tjänster eller
genom kontant ersättning för huvudparten av kostnaderna för sådan vård.
OLYCKSFALL I ARBETE OCH YRKESSJUKDOMAR.
Kontant ersättning, innefattande bidrag vid fall av tillfällig arbetsoförmåga
respektive hel eller partiell pension vid fall av total eller partiell permanent
arbetsoförmåga, skall tillerkännas personer, som drabbats av
olycksfall i arbete eller av yrkessjukdom. Sjukvård skall även kostnadsfritt
tillhandahållas sådana personer, så länge deras skada eller sjukdom nödvändiggör
sådan vård. Livräntor skola utbetalas till de efterlevande efter
personer, vilka avlida som följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom.
1 I Sverige niirinast motsvarande de allmänna barnbidragen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
PENSIONER.
Ett pensionssystem skall upprättas i varje land, enligt vilket kontanta
pensioner kunna utbetalas till arbetstagare, som uppnått hög ålder och som
dragit sig tillbaka från förvärvsarbete med undantag av tillfälligt sådant.
Pension bör även under varaktig arbetsoförmåga utgå till arbetstagare, som
lida av långvarig sjukdom eller kronisk invaliditet, samt till änkor (som
icke ingått nytt äktenskap) och minderåriga barn efter en avliden familjeförsörjare.
Då pensionsåldern i de flesta europeiska länder är 65 år, bör denna pensionsålder
i princip tillämpas. Denna princip bör emellertid icke tillämpas
på så sätt, att den tages till intäkt för en försämring av de mera fördelaktiga
villkor, som gälla i vissa länder, särskilt för kvinnor och för arbetare,
sysselsatta i hälsovådliga yrken, och icke heller för att göra antagandet
av dessa standardbestämmelser omöjligt för de länder, som för närvarande
hava en högre pensionsålder än 65 år.
ARBETSLÖSHET.
Arbetslöshetsförsäkring bör ingå i samtliga europeiska länders system för
social trygghet.
Kontanta understöd böra utgå till arbetstagare, som under längre tid än
ett fåtal dagar gå miste om hela eller delar av sin inkomst på grund av ofrivillig
arbetslöshet, så länge de äro arbetsföra och beredda att antaga arbete,
samt aktivt söka sådant genom anmälan hos arbetsförmedling.
FAMILJEBIDRAG.
I syfte att främja barnens välfärd skall i varje land upprättas ett av staten
eller genom särskilda utjämningskassor finansierat system för att
åtminstone till familjer med två eller flera barn att försörja regelbundet
utbetala kontanta bidrag, till sin storlek proportionellt eller progressivt
graderade med hänsyn till antalet barn i familjen. Bidragen skola utbetalas
såväl när familjeförsörjaren har arbete, som när han är pensionstagare, eller
uppbär sociala förmåner av annat slag.
SOCIALHJÄLP.
Åtgärder skola vidtagas för att på allmän bekostnad lämna efter behovet
avpassad direkt kontanthjälp åt personer, som äro oförmögna till arbete
och vilkas egna tillgångar befinnas otillräckliga för deras uppehälle, antingen
på grund av att vederbörande icke är berättigad att uppbära vanliga
socialförsäkringsförmåner, eller på grund av att dessa icke äro tillräckliga
i en kritisk situation eller av andra giltiga skäl.
ORGANISATION.
Den sociala trygghetens administration skall ges en enhetlig organisation
i syfte att uppnå en effektiv och ekonomisk men likväl liberal tilllämpning
av bidragsbestämmelserna. Den bör anförtros antingen åt en statlig
myndighet, som vid sin sida har rådgivande organ, innefattande representanter
för de försäkrade och för arbetsgivarna, eller åt utan vinstsyfte
bedrivna självstyrande institutioner under statligt överinseende, i vars
Knngl. Maj:ts proposition nr 54.
15
ledning de försäkrade äro representerade. En kombination av dessa två
system kan även komma till användning.
Vad beträffar tillämpningen av den sociala tryggheten inom territorier
i andra världsdelar hänvisas till de konventioner och rekommendationer,
vilka antagits av Internationella arbetskonferensen, som har utarbetat ett
system, tillämpligt på dessa områden.
I. REKOMMENDATION
angående full sysselsättning, antagen den 25 augusti 1950.
Europarådets rådgivande församling bekräftar sin djupa övertygelse, att
arbetslösheten är den allvarligaste av alla de ekonomiska missförhållanden,
som kunna hemsöka moderna stater; att arbetslösheten, i synnerhet då den
är omfattande och långvarig, berövar sina offer fysisk och andlig kraft, skapar
en känsla av hopplöshet och mindervärde, försvagar deras tilltro till den
politiska demokratien och till samhällets etiska syfte samt att den på ett
allvarligt sätt minskar samhällets produktionskraft och politiska stabilitet
genom att, mot deras vilja, utestänga de arbetslösa från rätten att giva sitt
bidrag till nationens samlade tillgångar.
Den håller vidare före, att rätten till arbete är en av de mest grundläggande
av de mänskliga rättigheterna, vilken bör klart erkännas i alla civiliserade
staters politiska och ekonomiska ordning, samt att det är alla till
Europarådet anslutna regeringars plikt att vidtaga alla nödvändiga åtgärder
för att säkra full sysselsättning.
Den förklarar, att full sysselsättning är en nödvändig förutsättning för
att ett sunt internationellt ekonomiskt system skall kunna bibehållas och
arbeta på ett tillfredsställande sätt.
Den uppmärksammar med livlig tillfredsställelse, att såväl Internationella
arbetsorganisationen som Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd
nyligen hava skänkt sitt stöd åt strävan till full sysselsättning och beaktar
den ytterst värdefulla rapport angående nationella och internationella åtgärder
för full sysselsättning, som utarbetats av en av Förenta Nationernas
generalsekreterare tillsatt expertgrupp och till vars slutsatser rådgivande
församlingen på det mest eftertryckliga sätt uttrycker sin principiella anslutning.
Den rekommenderar därför starkt, att varje regering ansluten till Europarådet
icke senare än den 1 november 1950 måtte delgiva rådgivande församlingen
målsättningen för sin sysselsättningspolitik i form av arbetslöshets-
eller sysselsättningskvoter eller alternativt den miniminivå för sysselsättningen,
som man med alla till buds stående medel vill bemöda sig om att
uppehålla, eller den högsta arbetslöshetsnivå, man är beredd att godtaga.
Den uppmanar generalsekreteraren att i samarbete med Internationella arbetsorganisationen
och Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd studera
dessa kvoter eller gränsnivåer i syfte att ge en jämförande belysning
åt de olika regeringarnas målsättning samt att enträget mana varje regering
att antaga och tillkännagiva slutgiltiga kvoter eller gränsnivåer för den fulla
sysselsättningen av den typ, som ovan angivits.
Den föreslår, att varje regering icke senare än den 1 november 1950 tillställer
Europarådet en rapport över sin allmänna interna politik för uppnående
av full sysselsättning och ekonomisk stabilitet, varvid särskilt bör
angivas:
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
a) den utsträckning, i vilken man räknar med att göra bruk av de skilda
åtgärder, som föreslagits i expertrapporten, såsom en smidig skattepolitik,
elastiska program för de offentliga investeringarna samt åtgärder för att
upprätthålla inkomst- och konsumtionsnivån (se par. 153—164 i rapporten);
b) i vad mån experternas förslag till utnyttjande av automatiska motåtgärder
tillämpats, eller, om sådana icke komma att utnyttjas, de alternativa
medel, som stå till förfogande för bestämning av sysselsättningsläget
och för vidtagande av snabba åtgärder i syfte att motverka en ofördelaktig
tendens;
c) de medel, varmed man hoppas säkra prisnivåns stabilitet och undvika
såväl inflation som deflation;
d) de medel man har för avsikt att tillgripa för att lösa frågan om den
strukturella arbetslösheten;
e) huruvida lagstiftningsförfarandet, den administrativa organisationen
och statistiken äro lämpliga för verkställandet av denna politik.
Rådgivande församlingen önskar i synnerhet att följa sysselsättningslägets
utveckling i medlemsstaterna och instruerar därför generalsekreteraren
att hålla utskottet för ekonomiska frågor regelbundet informerat om de
framsteg, som medlemsstaterna göra vid verkställandet av de svsselsättningsprogram,
som delgivits Europarådet. Till yttermera visso uppmanar den utskottet
att mellan församlingens möten fästa regeringarnas uppmärksamhet
vid de problem, som kunna uppkomma vid samordningen av dessa program.
Rådgivande församlingen rekommenderar varje regering att göra det till
en ledande princip i sin ekonomiska politik att bistå andra länder i syfte
att reducera icke önskvärda fluktuationer i internationell handel och internationella
betalningar; med detta mål i sikte bör varje regering göra uppskattningar
av sin betalningsbalans under de närmaste fem åren, både vad
gäller löpande betalningar och kapitalrörelser, varvid vederbörlig hänsyn
bör tagas till behovet att öka vissa länders guld- och dollarrescrver i en utsträckning,
som kan medge dessa länder att utan risk möta sådana fluktuationer,
som rimligen kunna förväntas i tillflödet av utländska betalningsmedel.
Den förklarar, att internationellt samarbete är väsentligt, då det gäller
att förhindra, att depression och arbetslöshet sprider sig från ett land till
ett annat och då det gäller att upprätthålla ett stabilt kapitalutbyte mellan
olika länder, i synnerhet för att stimulera till fullt tillgodogörande av outnyttjade
tillgångar.
Det är av synnerlig vikt, att sådana kapitalrörelser företagas i syfte att
främja industrialisering av mindre utvecklade länder och områden för att
därigenom medgiva en ökning av levnadsstandarden. Rådgivande församlingen
önskar i detta sammanhang uttrycka sin stora tillfredsställelse med
det »punkt ^''»-program, som framlagts av Förenta Staternas president och
med det program för teknisk hjälp till underutvecklade områden, som
uppställts av Förenta Nationerna. Rådgivande församlingen vill också understryka,
att samfällda åtgärder på internationell grundval — i form av
organiserad utvandring och kapitalrörelser i syfte att stimulera det fulla
tillgodogörandet av outnyttjade tillgångar, ävensom andra lämpliga ekonomiska
och politiska åtgärder — kunna bliva nödvändiga för att finna en
sådan lösning av frågan om den strukturella arbetslösheten, som är förenlig
med Europas ekonomiska system.
Den föreslår, att varje regering, 1 händelse av en minskning av den effektiva
efterfrågan inom dess gränser, måtte göra sitt yttersta för att, i den
mån dess valutareserver det medge, söka förebygga en därav följande minskning
i tillförseln av dess valuta till den övriga världen; antingen genom att
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
17
upprätthålla importen eller genom att bevilja grannstater krediter genom offentliga
eller privata kanaler. Den uppmanar enträget de regeringar, vilkas
valutareserver och finansiella resurser i övrigt det medge, att i den mån det
är förenligt med undvikande av inflation, bibehålla en hög och regelbunden
kapitalexport för utvecklingsändamål.
Rådgivande församlingen betraktar det som en av sina främsta uppgifter
att rikta Europas uppmärksamhet på den grundläggande ekonomiska,
politiska och moraliska betydelse, som den fulla sysselsättningen har. Den
är av den övertygelsen, att det står i överensstämmelse med Europarådets
syften att främja uppnåendet av detta mål i alla medlemsstater, varigenom
alla Europas arbetare tillförsäkras ett säkert livsuppehälle, en stigande levnadsstandard
och en rättvis andel i den ständigt ökande produktion, vartill
varje medborgare äger rättighet och måste ges tillfälle att bidraga.
(Dokument AS(2)103.)
2 llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 54.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- UU 1951:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propoposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1950 vid dess a s. 1 i texten