Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1950 vid dess trettiotredje sammanträde antagen rekommendation

1951-02-02 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:59, Med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1950 vid dess trettiotredje sammanträde antagen rekommendation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

1

Kr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1950 vid

dess trettiotredje sammanträde antagen rekommendation;

given Stockholms slott den 2 februari 1951.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhåila om riksdagens yttrande

angående en i nämnda protokoll omförmäld, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1950 vid dess trettiotredje sammanträde

antagen rekommendation.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående den av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1950 antagna rekommendationen

(nr 88) angående yrkesutbildning för vuxna, däri inbegripna

partiellt arbetsföra, och förordas att de i rekommendationen uppdragna

riktlinjerna, i den utsträckning så lämpligen kan ske, beaktas såvitt

angår yrkesutbildningen i vårt land.

1 llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 59.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för utrikesdepartementet och t. f.

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, en av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1950 vid dess trettiotredje sammanträde

antagen rekommendation samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

Enligt arbetsorganisationens stadga skall organisationens allmänna konferens

sammanträda vid behov, dock minst en gång varje år.

Organisationens beslutande församling — den Internationella arbetskonferensen

— har, enligt artikel 19 i stadgan, att beträffande förslag, som äro

uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd

att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det utmynna

i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller

annorledes, men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad

konvention. Därest beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell

innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, plägar det givas

formen av en resolution.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde

underställa därå antagna konventioner och rekommendationer

vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande av lagstiftnings-

eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter

ej är möjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall

den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18 månader från

sammanträdets avslutande.

Varje medlem har skyldighet att underrätta Internationella arbetsbyråns

generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner

vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som

icke ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till Internationella ar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

betsbyråns generaldirektör avgiva redogörelse för såväl lagstiftning och

praxis med avseende å de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning,

vari konventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras

genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes,

med angivande tillika av de omständigheter, som förhindra eller

fördröja ratificeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer

med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana

jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller må befinnas erforderliga

vid antagande eller tillämpning av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner

och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,

har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån

(artiklarna 20—21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två

officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen

konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas

Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen

i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens trettiotredje sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 7 juni—den 1 juli 1950. I sammanträdet deltogo representanter

för 50 medlemsstater, av vilka 40 sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar- och arbetsgivarsidorna.

Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie

»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggningsämnen:
I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 31 mars 1950 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck

och dåvarande statssekreteraren i socialdepartementet Per Nyström —■ som dock var förhindrad

att deltaga i konferensen — samt såsom experter borgmästaren Lars Gunnar Ohlsson,

tillika ersättare för regeringsombuden, fru Inga Margareta Thorsson och förste

kanslisekreteraren i socialdepartementet Sten-Eric Heinrici;

såsom arbetarombud: Landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvön samt såsom

experter ordföranden i Svenska fabriksarbetareförbundet Gunnar Mohlne, ombudsmannen

hos Landsorganisationen Sigrid Hildur Elvira Ekendahl, sekreteraren i Tjänstemännens

centralorganisation Otto Nordenskiöld och sekreteraren i Svenska lantarbetareförbundet

Ewald Jansson; samt

såsom arbetsgiuarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström

samt såsom experter verkställande direktören i samma förening Bertil Kugelberg,

direktören i samma förening Matts Bergom Larsson, verkställande direktören i

Svenska lantarbetsgivareföreningen Gideon Sa:mund och direktören i Sveriges textilindustriförbund

Kaj Åberg.

Därjämte hade redaktören Sven Backlund utsetts att i egenskap av tolk biträda delegationen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 59.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning

av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, innefattande frågor rörande

kollektivavtal, förlikning och skiljedom ävensom samverkan

mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer

(första behandling).

V. Lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde (första behandling).

VI. Jordbruksfrågor: allmän rapport.

VII. Minimilöner inom jordbruket (första behandling).

VIII. Semester inom jordbruket (första behandling).

IX. Yrkesutbildning för vuxna, däri inbegripna partiellt arbetsföra (enda

behandling).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella

arbetsorganisationen avseende utgifter under år 1951; budgeten fastställdes

till 6 219 506 U.S. dollars.

Konferensen medhann emellertid icke att behandla den del av det under

punkt IV upptagna ämnet, som avser samverkan mellan offentliga myndigheter

samt arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer, varför konferensen

uttryckte ett önskemål om att denna fråga skulle såsom en särskild punkt

uppföras på dagordningen för arbetskonferensens nästkommande allmänna

sammanträde år 1951. Anmärkas må vidare, att arbetsbyråns styrelse vid sitt

i januari 1950 hållna 110:e sammanträde beslutat att till dagordningen för

1951 års konferenssammanträde överflytta även det under punkt VIII angivna

ämnet angående semester inom jordbruket.

Beträffande övriga för första behandling uppförda frågor beslöts, att de

skulle slutligt behandlas å nästkommande allmänna konferenssammanträde.

Bland de av konferensen fattade besluten är endast följande, vilket hänför

sig till punkten IX på dagordningen, av beskaffenhet att i enlighet

med förenämnda artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga

skola underställas riksdagen, nämligen:

Rekommendation (nr 88) angående yrkesutbildning för vuxna, däri inbegripna

partiellt arbetsföra.

Texten till rekommendationen torde få såsom bilaga (Bilaga A) fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över samtliga vid konferenssammanträdet

antagna resolutioner (Bilaga B).

När jag härefter övergår till att behandla den nyssnämnda rekommendationen,

vill jag såsom en bakgrund till den följande redogörelsen framhålla,

att det i rekommendationen behandlade ämnet utgör en viktig del av den

allmänna yrkesutbildningen, vilken i inledningen till Internationella arbetsorganisationens

stadga uttryckligen nämnes sasom en av de frågoi vilka

ligga inom organisationens kompetensområde. Vidare innehåller den s. k.

Philadelphiadeklarationen av den 10 maj 1944 — vilken är såsom bilaga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5V.

5

fogad vid arbetsorganisationens stadga — under avdelning III eif uttalande,

vari arbetskonferensen erkänner organisationens högtidliga förpliktelse »att

främja alla sådana åtgärder, som äro ägnade att förverkliga ... sysselsättningen

av arbetare i yrken, i vilka de kunna ha tillfredsställelsen att helt utnyttja

sin yrkesskicklighet samt i största möjliga mån bidraga till allmänt

välstånd» och »tryggandet av lika möjligheter för alla i fråga om utbildning

och inträde i arbetslivet».

Frågan om yrkesutbildning för vuxna, däri inbegripna partiellt arbetsföra,

har redan tidigare vid olika tillfällen behandlats av arbetskonferensen. Sålunda

antogs år 1939 en rekommendation (nr 57) angående yrkesutbildning.

I punkten 12 av denna rekommendation angives, att »varje arbetare bör,

vare sig han före tillträdandet av anställning erhållit yrkesutbildning eller

ej, beredas tillfälle att utveckla sina tekniska och yrkeskunskaper genom

kompletterande deltidskurser» och att »undervisningsplanerna för sådana

kurser böra anpassas efter behovet hos... vuxna arbetare, som önska vidga

eller fullständiga sina tekniska eller yrkeskunskaper». År 1944 antog konferensen

vidare en rekommendation (nr 71) angående reglering av sysselsättning

vid övergången från krig till fred, vari förordades att yrkesutbildning

för vuxna, däri inbegripna partiellt arbetsföra, borde organiseras och

utvecklas. Vid sidan av de diskussioner, som vid arbetskonferensen förts

rörande detta ämne, har frågan även varit föremål för överväganden vid

den tredje amerikanska arbetskonferensen, vilken hölls år 1946, ävensom

vid ett flertal sammanträden med arbetsorganisationens olika s. k. industrikommittéer.

Bestämmelserna i sistnämnda rekommendation voro endast avsedda att

tillgodose de omedelbara behov som kunde uppstå under övergångstiden från

krig till fred och togo ej hänsyn till alla de olika med organisationen av

utbildning och omskolning förknippade frågorna. Dessa omständigheter i

förening med behovet av att undersöka de med yrkesutbildning för partiellt

arbetsföra förbundna problemen, vilka såsom en följd av det senaste

världskriget kommit att framstå såsom särskilt svårlösta, ha föranlett arbetsbyråns

styrelse att bereda konferensen tillfälle att överväga hela frågan

om yrkesutbildning för vuxna, däri inbegripna partiellt arbetsföra. Enligt

styrelsens beslut skulle ärendet behandlas vid arbetskonferensens trettiotredje

sammanträde enligt den enkla diskussionsproceduren, d. v. s. vid endast

ett allmänt konferenssammanträde, samt dessförinnan eu förberedande

teknisk trepartskonferens inkallas för att diskutera de synpunkter på

frågan, vilka framkommit genom de av vissa medlemsstater — bland dem

Sverige — avgivna svaren å ett av arhetsbyrån i ämnet utarbetat frågeformulär.

Sistnämnda konferens, i vilken Sverige deltog med representanter

för såväl regeringen som arbetare och arbetsgivare, hölls i Geneve under

tiden 23 januari—3 februari 1950.

På grundval av de beslut, som fattats vid den förberedande konferensen,

framlade arbetsbyrån inför 1950 ärs allmänna konferenssammanträde ett

förslag till rekommendation angående yrkesutbildning för vuxna, däri in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 59.

begripna partiellt arbetsföra, vilket förslag med vissa inom vederbörande

konferensutskott vidtagna ändringar enhälligt antogs av konferensen. Samtliga

svenska ombud deltogo i omröstningen.

I fråga om det huvudsakliga innehållet i rekommendationen

må följande anföras.

Rekommendationen berör principerna för yrkesutbildning för vuxna, de

metoder som böra användas beträffande olika personalkategorier, utbildningens

organisation och administration samt internationellt samarbete på

ifrågavarande område.

I rekommendationen förordas, att yrkesutbildningen för vuxna planeras

under hänsynstagande till tendenserna på arbetsmarknaden, strävandena

att förbättra och höja produktionen samt möjligheterna att bereda

den som vill utbilda sig lämplig anställning. Den bör i största möjliga utsträckning

bereda de vuxna en god yrkeskunskap och kännedom om de yrken,

för vilka de utbilda sig, och om de näringsgrenar, inom vilka de önska

taga anställning, med särskilt beaktande av att underlätta deras befordran.

Yrkesutbildning för arbetslösa vuxna bör icke anlitas såsom ersättning för

arbetslöshetsförsäkring eller arbetslöshetshjälp utan syfta till att underlätta

återanställning av arbetslösa, vilka äro i behov av utbildning för att erhålla

lämpligt arbete.

Anordningar för utbildning böra innefatta lämpliga åtgärder med avseende

å demobiliserade och krigsskadade, partiellt arbetsföra, arbetslösa vuxna,

vilka önska tillträde till ett yrkesområde, som präglas av långvarig brist på

arbetskraft, arbetare, vilka till följd av den tekniska utvecklingen bliva övertaliga

inom sitt yrke, vuxna inom yrken med överflöd på arbetskraft, vuxna,

som önska emigrera med anlitande av statskontrollerad gruppemigration,

samt immigranter, som mottagits i och för erhållande av anställning. Tillträde

till utbildningsanordningarna bör beredas såväl kvinnor som män.

Vad gäller utbildningen av produktionsarbetare bör yrkesvägledning föregå

antagandet till yrkesutbildning för att det för arbetaren i fråga lämpligaste

yrket skall kunna fastställas. Arbetsgivare böra uppmuntras att vidtaga

åtgärder för att bereda vuxna yrkesutbildning inom företaget, antingen

under arbetets gång eller annorledes. Utbildning utom företagen är underkastad

detaljerade föreskrifter: den bör sätta eleverna i stånd att uppnå

den arbetstakt och färdighet, som arbetet kräver, och bör innefatta eller

efterföljas av en tids yrkespraktik. Såväl då utbildningen försiggår inom

som utom företaget, böra åtgärder vidtagas för att eleverna skola komma

i åtnjutande av skälig ersättning.

En av de synpunkter som gjorde sig gällande vid utarbetandet av rekommendationen

var, att yrkesutbildning för vuxna vore ett viktigt hjälpmedel

för utvecklandet av produktiviteten. Rekommendationen upptager därför en

serie bestämmelser rörande utbildning av arbetsledare, vilka i detta hänseende

spela en särskilt betydelsefull roll.

Yrkesutbildningen av partiellt arbetsföra — en fråga, som dryftats vid

olika sammanträden med Internationella arbetsbvrån redan före kriget —•

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59. 7

avhandlas i ett särskilt kapitel. Rekommendationen betonar särskilt, att de

partiellt arbetsföra böra ha tillgång till tillfredsställande och ändamålsenliga

utbildningsmöjligheter. Utbildningen bör fullföljas tills de partiellt arbetsföra,

om de äga förutsättning härför, uppnått en färdighet, som i normal

arbetsprestation gör dem jämställda med fullt arbetsföra arbetare. Rekommendationen

framlägger även ett antal praktiska förslag för denna utbildnings

organisation.

Rekommendationen förutsätter genomgående samarbete mellan arbetsgivare-

och arbetareorganisationer.

Över rekommendationen har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet avgivit utlåtande. Delegationen har i sin tur hört socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen, Landsorganisationen, Svenska

arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Socialstyrelsen framhåller, att det närmast är yrkesutbildningen av partiellt

arbetsföra, som berör styrelsens verksamhetsområde samt fortsätter:

Fattigvårdens, alkoholistvårdens och barna- och ungdomsvårdens klientel

utgöres som naturligt är till en betydande del av partiellt arbetsföra och barn

till dem. Fysiska defekter minska arbetsförmågan. Härtill kommer att de

partiellt arbetsföra i stor utsträckning lida av mer eller mindre starka, arbetshämmande

neuroser, vilka framkallats och befordras av att de själva

finna sig mindre dugliga än andra och av att de genom sina brister avvika

från omgivningen.

I rekommendationen säges bland annat, att bedömningen av den partiellt

arbetsföres yrkeslämplighet bör ske i samråd med läkare, att, där så befinnes

nödvändigt, lämpliga medicinska åtgärder böra vidtagas för återställande

av arbetsförmågan, att, där så är lämpligt, denna vård bär innehålla bland

annat psykologisk behandling, rörelse och arbetsterapi, samt att, likaledes

då så befinnes lämpligt, utbildningen bör försiggå under läkartillsvn.

Att bedömningen av den partiellt arbetsföres yrkeslämplighet sker i samråd

med läkare och att yrkesutbildningen, där så är lämpligt, försiggår under

läkartillsyn torde vara förutsättningar för att tillfredsställande resultat nås.

Då det här talas om läkares medverkan avses väl närmast kroppsläkare. Med

hänsyn härtill vill socialstyrelsen för sin del särskilt understryka vikten av

att vid de partiellt arbetsföras yrkesutbildning tillgång finnes till psykologisk

och psykiatrisk sakkunskap. Denna expertis kan hjälpa till vid svårare

diagnoser om yrkeslämplighet, ge råd vid utbildningen i de enskilda fallen

och behandla föreliggande neuroser.

Bäst är givetvis om åtgärder kunna vidtagas på ett så tidigt stadium som

möjligt till förhindrande av alt arbetshärnmande neuroser utvecklas. Erfarenheterna

av den psykiska barna- och ungdomsvården i Sverige ha varit

goda och visat att sådan neurosförebyggande verksamhet är av stort värde.

Inom svensk fattigvård ha åtgärder för de partiellt arbetsföras anpassning

i arbetslivet tidigare förekommit i en relativt begränsad utsträckning. Sedan

något år tillbaka ha dock möjligheterna härför avsevärt ökats genom att en

arbetsvärd för partiellt arbetsföra inrättats vid den offentliga arbetsförmedlingen.

Socialvårdskommitténs nu framlagda förslag till lag om socialhjälp

åsyftar i betydande mån att förebygga nödtillstånd av olika slag, och ett genomförande

av detta förslag skulle sannolikt komma att ytterligare avsevärt

främja de partiellt arbetsföras utbildning. Betydelsen av läkares och ej minst

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

psykiatrisk medverkan beaktas i detta sammanhang, bland annat genom inrättande

av socialläkartjänster i den män detta kan ske med hänsyn till tillgängliga

resurser. Det kan därför sägas, att man på detta sociala fält söker

att tillämpa de grundsatser, som ovan ha betecknats som väsentliga i samband

med den föreliggande rekommendationen.

Socialstyrelsen har i övrigt, från de synpunkter styrelsen närmast har

att företräda, intet att anföra beträffande denna rekommendation, vilken

ju är allmänt hållen och ger de olika länderna betydande rörelsefrihet inom

den givna ramen.

Pensions styrelsen — som ansett sig böra begränsa sitt yttrande till att

omfatta endast styrelsens arbetsområde — framhåller, att de allmänna principer,

som kommit till uttryck i rekommendationen, i vad avser de partiellt

arbetsföras yrkesutbildning, till övervägande delen redan tidigare äro här i

landet erkända och tillämpade, varför det enligt pensionsstyrelsens mening

icke bör möta något hinder att för Sveriges vidkommande uttala sin anslutning

till desamma.

På tn punkt kan det emellertid enligt styrelsens förmenande råda tvekan,

huruvida rekommendationen erhållit eu fullt lycklig avfattning. Styrelsen

avser härvid uttalandet om att utbildningen »där så är möjligt tillhandahålles

inom det yrke, vari den partiellt arbetsföre tidigare varit sysselsatt

eller inom ett närbesläktat yrke» (punkt 28. 2 b). Även om utbildning inom

sådan yrkesgren vore möjlig att genomföra, kunde enligt pensionsstyrelsens

mening omständigheter föreligga, som ur andra synpunkter gjorde en sådan

utbildning mindre önskvärd. Hänsynstagande till den utbildningssökandcs

egna berättigade önskemål, tidigare valt yrkesområdes olämplighet i belysning

av personliga förutsättningar och egenskaper, rådande förhållanden på

arbetsmarknaden o. s. v. kunde giva utslag till förmån för val av annat yrke

än det, som enligt rekommendationens lydelse borde väljas.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att rekommendationen i stort sett överensstämmer

med de synpunkter som styrelsen tidigare framfört i ämnet.

Styrelsen vore dock förhindrad att helt ansluta sig till den i punkt 17 av rekommendationen

intagna bestämmelsen, att vuxna arbetare under utbildning

borde åtnjuta skälig ersättning enligt principer, som fastställts genom

lagstiftning, kollektivavtal eller bestämmelser inom vederbörande företag.

Sista delen av denna punkt — genom bestämmelser inom vederbörande företag

—- torde icke kunna sägas svara mot svenska förhållanden, enär i Sverige

en annan ordning tillämpades. Därest en person beviljats utbildning med

statliga bidrag hos enskild företagare inom ett yrkesområde, där kollektivavtal

saknades, ägde företagaren ej att ensam bestämma i ersättningsfrågan,

utan lärlingslönen fastställdes i samråd mellan berörda statliga myndighet

och företagaren.

Medicinalstyrelsen —- som i huvudsak begränsar sitt yttrande till att avse

yrkesutbildningen av de partiellt arbetsföra — uttalar, att i Sverige åtgärder

delvis sedan lång tid tillbaka vidtagits för att bereda partiellt arbetsföra

lämpligt arbete och om möjligt återföra dem till arbetslivet. Styrelsen ville

sålunda peka på den genom vanföreanstalterna lämnade yrkesutbildningen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

som framför allt komme de genom barnförlamning skadade till godo. Vidare

ville styrelsen hänvisa till de åtgärder, som nu på flera ställen i vårt

land vidtoges för återförande av nevrospatienter till ett normalt arbetsliv

genom den verksamhet som bedreves i ai betsprövnings- och arbetsträningsinstitut.

Slutligen ville styrelsen omnämna den arbetsterapi, som i allt större

utsträckning bedreves vid våra sjukhus, och den skyddade verksamhet, som

avsåge att bereda de svårast invalidiserade tillfälle att utföra ett efter måttet

av deras krafter avpassat arbete. Då rekommendationen i medicinskt

hänseende icke syntes gå utöver vad som i vårt land antingen sedan länge

praktiserats eller ock för närvarande hölle på att genomföras, tillstyrkte

medicinalstyrelsen det i rekommendationen framlagda förslaget.

Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar, att rekommendationen icke synes

innehålla sådana allmänna principer, som ur de synpunkter överstyrelsen

har att företräda böra föranleda någon erinran. Vad anginge yrkesutbildning

inom företagen syntes emellertid vara oklart vad som under punkt

17 skulle avses med ersättning enligt bestämmelser inom vederbörande företag.

För svenska förhållanden torde i de fall, där yrkesutbildning meddelades

inom företag och ersättning icke utginge enligt kollektivavtal, avtal träffas

mellan arbetsgivaren och den som skulle undergå utbildning. Därest ersättning

utginge från pensionsstyrelsen eller arbetsmarknadsstyrelsen för

utbildning inom företag av partiellt arbetsför, godkände eller ordnade ämbetsverken

i varje särskilt fall sådan överenskommelse.

Skolöverstyrelsen anmärker, att av de skolor eller läroanstalter, som stå

under överstyrelsens inseende, knappast andra än yrkesskolorna för döva

och blinda beröras av ifrågavarande rekommendation, som närmast avser

ifrågasatt yrkesutbildning för vuxna. Skolöverstyrelsen ville erinra om att

Kungl. Maj :t enligt brev till styrelsen den 6 oktober 1950 i anledning av riksdagens

beslut år 1950 rörande riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling

fastställt, alt ett eller flera gymnasier för vuxna skulle från tidpunkt,

som senare bestämdes, anordnas försöksvis. Sådana gymnasier för

vuxna, närmast avsedda att meddela teoretisk utbildning, torde komma

till stånd först sedan särskild utredning om gymnasiernas struktur verkställts.

I den mån i rekommendationen anbefalld yrkesutbildning för vuxna, däri

inbegripna även partiellt arbetsföra, borde i någon form samordnas med undervisningen

i läroanstalter, som stode under skolöverstyrelsens inseende,

har styrelsen, enligt vad den vidare framhåller, för sin del intet att erinra

mot de allmänna principer för utbildningen och dess anordning, som i rekommendationen

kommit till uttryck. I andra fall än då fråga vore om vuxna

syp- eller hörselskadade måste dock styrelsens ställningstagande till ifrågasatt

utbildning bli beroende av initiativ eller beslut av andra myndigheter,

såsom överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen eller medicinalstyrelsen.

Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen ha intet alt erinra

mot rekommendationen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kurigl. Maj.ts proposition nr 59.

Tjänstemännens centralorganisation finner rekommendationen ha en

sådan utformning, att den i huvudsak överensstämmer med svensk praxis

på området. TCO ville emellertid fästa uppmärksamheten på ett uttalande

rörande arbetsledarutbildningen (punkt 20) i den av arbetsbyrån för konferensen

framlagda rapporten i ämnet. I fråga om denna punkt framhölles,

att det skulle noteras att när i rekommendationens text det talades om samarbete

mellan arbetarnas organisationer beträffande yrkesutbildning, man

därmed även innefattade samarbete med särskilda organisationer för arbetsledare.

Sådana organisationer för arbetsledare skulle därför icke uteslutas

från det samarbete som avsåges i nämnda punkt. TCO ville vidare fratnhålla,

att den självfallet tolkade rekommendationens text så, att samarbete

i yrkesutbildningsfrågor överlag skulle äga rum med tjänstemannaorganisationerna,

när dessa gruppers yrkesutbildning vore föremål för behandling.

För egen del anför delegationen följande:

Gentemot bestämmelsen i punkten 17, vari stadgas att vuxna arbetare under

utbildning böra åtnjuta skälig ersättning enligt grunder, som fastställas

genom lagstiftning, kollektivavtal eller bestämmelser inom vederbörande

företag har arbetsmarknadsstyrelsen anmärkt, att sista delen av denna

punkt »(genom) bestämmelser inom vederbörande företag» icke torde kunna

sägas motsvara svenska förhållanden. Därest en person beviljats utbildning

med statliga bidrag hos enskild företagare inom ett yrkesområde, där kollektivavtal

saknas, äger företagaren, framhåller styrelsen, ej att ensam bestämma

i ersättningsfrågan utan fastställes lärlingslönen i samråd mellan

berörda statliga myndighet och företagaren. En anmärkning av liknande

innebörd har framställts av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Delegationen anser sig böra framhålla, att de fall, som arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen här berört, avse yrkesutbildning, till vilken statligt

bidrag utgår. Det torde vara uppenbart, att då dylikt bidrag till utbildning

utgår, staten även äger föreskriva vissa villkor för statsbidragets utgående.

Delegationen har för sin del intet att erinra mot de principer, som kommit

till uttryck i rekommendationen och anser, att dessa böra kunna i huvudsak

läggas till grund för den ytterligare reglering av yrkesutbildningen,

som för vårt lands del kan komma i fråga.

Departementschefen.

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anfört

kan jag ansluta mig. I anledning av vad Tjänstemännens centralorganisation

anfört i sitt i ärendet avgivna remissyttrande må framhållas, att en

tolkning av rekommendationen i överensstämmelse med vad i remissyttrandet

angivits synes naturlig. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot,

torde Kungl. Maj :t höra meddela de av delegationen i ärendet hörnia

myndigheterna, att yrkesutbildningen i vårt land, i den utsträckning så

lämpligen kan ske, bör anordnas i enlighet med de i rekommendationen uppdragna

riktlinjerna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens konferens år

1950 vid dess trettiotredje sammanträde antagna rekommendation

(nr 88) angående yrkesutbildning för vuxna, däri

inbegripna partiellt arbetsföra.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 59. (Bilagor).

Bilaga A.

Rekommendation (nr 88) angående yrkesutbildning för vuxna,

däri inbegripna partiellt arbetsföra.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1950 till sitt trettiotredje sammanträde,

och med beaktande av att konferensen redan antagit vissa såväl allmänna

som särskilda bestämmelser om yrkesutbildning,

beslutat antaga vissa förslag angående yrkesutbildning för vuxna,

däri inbegripna partiellt arbetsföra,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

rekommendation,

antager denna den trettionde dagen i juni månad år nittonhundrafemtio följande

rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation angående

yrkesutbildning (för vuxna) 1950» [Vocational Training (Adults) Recornmendation,

1950].

I. Definitioner.

1. I denna rekommendation avses med

a) uttrycket »yrkesutbildning» varje för förvärvsarbete avsedd form avutbildning,

ägnad att bibringa eller utveckla kunskaper eller färdighet

rörande teknik, yrke eller arbetsledning, vare sig utbildningen

meddelas inom eller utom ett företag, ävensom omskolning;

b) uttrycket »arbetare i produktionen» var och en, som är anställd eller

genomgår utbildning inom någon gren av näringslivet i annan egenskap

än arbetsledare eller företagsledare.

II. Principer för yrkesutbildningen.

2. 1) Yrkesutbildningen för vuxna bör utredas, planeras och genomföras

under hänsynstagande till läget och tendenserna på arbetsmarknaden, strävandena

att förbättra och höja produktionen samt möjligheterna att bereda

vederbörande, som vill utbilda sig, lämplig anställning.

2) Yrkesutbildningen för vuxna bör utredas, planeras och genomföras

i samverkan med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna, där sådana finnas

och tillfredsställande anordningar kunna vidtagas för en dylik samverkan.

3. Yrkesutbildningen bör i största möjliga utsträckning bereda de vuxna

en god yrkeskunskap och kännedom om de yrken, för vilka de utbilda sig,

och om de näringsgrenar, inom vilka de önska taga anställning, med särskilt

beaktande av att underlätta deras befordran.

4. Yrkesutbildning för arbetslösa vuxna bör icke anlitas såsom ersättning

för arbetslöshetsförsäkring eller arbetslöshetshjälp utan syfta till att underlätta

återanställning av arbetslösa, vilka äro i behov av utbildning för att

kunna erhålla lämpligt arbete.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59. (Bilagor).

13

III. Yrkesutbildningens omfattning.

5. 1) Lämpliga anordningar för yrkesutbildning böra i största möjliga

utsträckning ställas till de vuxnas förfogande, antingen genom erforderlig

anpassning av motsvarande anordningar för ungdom eller genom vidtagande

av särskilda åtgärder eller genom anlitande av båda dessa utvägar.

2) Anordningarna i fråga böra enligt i denna rekommendation angivna

principer och metoder planläggas under beaktande av nationella förhållanden,

olika näringsgrenars behov samt arbetarnas intressen.

3) Anordningarna böra hava sådan omfattning, att de kunna inbegripa

dels grundläggande utbildning för nybörjare dels repetitions- och kompletterande

utbildning för i yrket tidigare sysselsatta personer dels även

fortbildning för vinnande av befordran.

4) Anordningarna i fråga böra bland annat innefatta lämpliga åtgärder

för utbildning av följande personkategorier:

a) demobiliserade och krigsskadade, som äro i behov av utbildning för

vinnande av lämplig anställning;

b) partiellt arbetsföra, som äro i behov av utbildning för vinnande avlämplig

anställning;

c) arbetslösa vuxna, vilka icke kunna förväntas vinna fortsatt anställning

inom sitt eget yrke eller äro i behov av utbildning såsom hjälp att

vinna återanställning inom sitt eget yrke;

d) vuxna, vilka önska tillträde till eti yrkesområde, som präglas av långvarig

brist på arbetskraft;

e) arbetare, vilka till följd av den tekniska utvecklingen bliva övertaliga

inom sitt yrke;

f) vuxna inoin yrken med överskott på arbetskraft, vilka önska förbereda

sig för anställning inom andra yrken;

g) vuxna, som önska emigrera med anlitande av statskontrollerad gruppmigration

och som äro i behov av utbildning för att anpassa sina färdigheter

till yrkesförhållandena i immigrationslandet;

h) immigranter,'' som mottagits i och för erhållande av anställning och

äro i behov av utbildning för att anpassa sig till yrkesförhållandena i

immigrationslandet.

6. Företrädesrätt till yrkesutbildning för vuxna utanför företaget bör, där

så är nödvändigt, beredas de sökande med beaktande av samhällets behov.

7. Lämpliga utbildningsanordningar böra tillhandahållas såväl arbetare

i produktionen som arbetsledare.

8. Utbildning för vuxna bör stå öppen för såväl kvinnor som män.

IY. Utbildningsmetoder.

Utbildning av arbetare i produktionen.

9. 1) Yrkesvägledning bör föregå antagandet till yrkesutbildning.

2) Denna yrkesvägledning bör ha till syfte att utröna vilket yrke, som

kan anses vara mest lämpligt för vederbörande och bör, i den utsträckning

del individuella fallet så kräver samt med nödiga garantier för vederbörande

arbetare, innefatta en analys av lians fysiska och psykiska förutsättningar,

yrkeserfarenhet, anlag och intressen.

10. Utbildningsplanen för varje yrke bör i samverkan med arbetsgivaroch

arbetarorganisationer, där sådana finnas, utarbetas på grundval av en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 59. (Bilagor).

systematisk analys av de arbetsuppgifter, färdigheter, kunskaper och säkerhetskrav

som äro av betydelse för vederbörande yrke.

11. Utbildningens varaktighet bör bestämmas med hänsyn till

a) den yrkesskicklighet, som utbildningen avser att bibringa;

b) angelägenheten av att snarast möjligt bereda de vuxna för inträde i

produktiv verksamhet; eller

c) båda dessa omständigheter.

12. Såsom ett betydelsefullt led i en effektiv yrkesutbildning böra åtgärder

vidtagas för att bereda de arbetare, som utbildas, en systematiskt organiserad

handledning under utbildningstiden.

Yrkesutbildning inom företagen.

13. 1) Arbetsgivarna böra uppmuntras att vidtaga åtgärder, antingen

var för sig eller i samverkan med andra arbetsgivare, för att i anslutning

till sina anställningsbehov och i den utsträckning, som de drifttekniska förhållandena

inom vederbörande företag medgiva, bereda vuxna yrkesutbildning.

2) Den i föregående punkt åsyftade utbildningen bör huvudsakligen

meddelas

a) under arbetets gång eller

b) på arbetsplatsen men icke under arbetets gång eller

c) i särskilda verkstäder eller

d) annorstädes än å arbetsplatsen eller i verkstäder, då detta bäst överensstämmer

med utbildningens krav, eller

e) under anlitande av dessa metoder i förening, allt efter arten av och

syftet med utbildningen samt företagets tekniska möjligheter.

14. Där utbildningen meddelas under arbetets gång,

a) bör det produktiva arbetet vara av verkligt värde för utbildningen;

b) bör arbetet försiggå under ledning av arbetsledare eller yrkesskickliga

arbetare med förmåga att meddela utbildning.

15. Där utbildningen icke försiggår under arbetet bör den, så snart den

nödvändiga förberedelsetiden gått till ända, meddelas under förhållanden,

vilka så nära som möjligt ansluta sig till vanliga anställningsförhållanden

och om möjligt innefatta utförandet av verkligt produktivt arbete eller arbete

av liknande art.

16. 1) Där den för förvärvande av nödig färdighet i yrket erforderliga

teoretiska undervisningen icke kan meddelas inom företaget, bör tillfälle

till deltagande i sådan undervisning utom företaget beredas de under utbildning

varande arbetarna utan att dessa därigenom åsamkas löneförlust.

2) I sådana fall bör ett nära samarbete äga rum mellan företaget och

den institution, där undervisning meddelas.

17. Vuxna arbetare under utbildning böra åtnjuta skälig ersättning enligt

grunder, som fastställas genom lagstiftning, kollektivavtal eller bestämmelser

inom vederbörande företag.

Yrkesutbildning utom företagen.

18. 1) Där utbildningsbehoven icke tillgodoses inom företag, bör vederbörande

myndighet vidtaga erforderliga åtgärder för att utbildning må erbjudas

i annan ordning.

2) I sådana fall bör utbildningen

a) meddelas under förhållanden, vilka så nära som möjligt ansluta sig

till dom, som råda inom företag;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 59. (Bilagor).

b) med förbehåll för nödvändiga garantier mot en konkurrens, som icke

skulle kunna godtagas av arbetsgivare eller arbetare, innefatta produktivt

arbete eller liknande arbete i den utsträckning detta är förenligt

med utbildningens krav.

3) För att utbildningens innehåll och metodik skola kunna anpassas

efter näringslivets krav och inträdande tekniska förändringar, bör ett nära

samarbete aga rum mellan skolor eller andra institutioner, vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt de företag, som kunna förväntas

anställa eleverna.

4) Utbildningen bör sätta eleverna i stånd att uppnå den lägsta arbetstakt

och färdighet som arbetet kräver samt innefatta eller efterföljas av

en tids yrkespraktik, varigenom eleverna kunna bibringas normal arbetstakt

och färdighet.

19. 1) Under yrkesutbildning, som meddelas eller godkänts av vederbörande

myndighet, böra vuxna, som icke åtnjuta ersättning, av vederbörande

myndighet erhålla skäligt bidrag, som fastställts med hänsyn till

a) arbetslöshetsunderstöd eller annat bidrag, som de äga uppbära;

b) andra omständigheter, såsom ålder, underhållsskyldighet gentemot

familj, levnadskostnader å orten samt särskilda, av utbildningen föranledda

personliga utgifter, till exempel för resor eller bostad;

c) behovet av att uppmuntra vuxna att påbörja och fullfölja yrkesutbildning

i anslutning till arbetsmarknadens behov.

2) Vuxna, som önska genomgå yrkesutbildning utan ekonomiskt

bidrag, böra, där så är lämpligt, erhålla tillstånd därtill.

Utbildning av arbetsledare.

20. Vederbörande myndighet bör i samverkan med berörda arbetsgivaroch

arbetarorganisationer vidtaga alla ändamålsenliga och önskvärda åtgärder

för att främja användandet av effektiva utbildningsmetoder.

21. Offentlig och enskild verksamhet för utbildning av arbetsledare böra

samordnas. „

22. Planer för utbildning av arbetsledare böra utarbetas pa grundval av

en systematisk analys av dessas uppgifter. .

23. 1) Personer i arbetsledande ställning eller avsedda att anlitas i sadan

böra erhålla tillfälle till utbildning, särskilt med avseende å

a) arbetsmetoder;

b) den mänskliga faktorn i arbetet;

c) samordning av arbetet inom företagets olika skikt;

d) utbildningsmetoder; ....

e) anpassning till uppgifter med ansvar, vilka inbegripa ett ömsesidigt

förtroende i arbetslivet.

2) För utbildningen i fråga bör i huvudsak anlitas en eller flera av

följande metoder:

a) gruppdiskussion med demonstration och analys av praktiska exempel;
b)

utbildning under arbetets gång;

c) föreläsningar;

d) skolundervisning.

3) Utbildningen bör organiseras och utvecklas med anlitande av

bland andra ett eller flera av följande medel:

a) kurser vid universitet och högskolor samt tekniska skolor;

b) institutioner, som särskilt handha här avsedd utbildning;

c) lämplig utbildning inom företag;

d) metoder åsyftande snabbutbildning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Iiungl. Maj.ts proposition nr ö9. (Bilagor).

Rekrytering och utbildning av lärare (instruktörer).

24. 1) Vederbörande myndighet bör i samverkan med arbetsgivar- och

arbetarorganisationer och andra berörda institutioner vidtaga alla nödiga

åtgärder för att fastställa normer beträffande de minimikrav, som må ställas

å lärare, vilka meddela yrkesutbildning för vuxna inom särskilda skolor

eller institutioner, såväl offentliga som enskilda.

2) Sådana normer böra bland annat avse

a) teknisk och allmän utbildning;

b) praktisk erfarenhet inom yrke, vari undervisning skall meddelas;

c) ålder;

d) fallenhet för att utbilda vuxna.

3) Vederbörande myndighet bör tillse, att dessa normer tillämpas i läroanstalter

eller institutioner, som upprättats eller övervakas eller åtnjuta bidrag

av offentliga myndigheter, samt anbefalla dessa normers tillämpning i

alla andra läroanstalter eller institutioner.

25. 1) Lärare, som meddela yrkesutbildning för vuxna, böra i syfte att

utveckla deras tekniska och pedagogiska kunnande erhålla särskild teoretisk

och teknisk utbildning ävensom förtrogenhet med den mänskliga faktorns

betydelse i arbetslivet.

2) Utbildningen i fråga bör alltefter behovet särskilt innefatta

a) grundläggande utbildning;

b) kompletterande utbildning eller fortbildning; samt

c) regelbundet återkommande praktiskt arbete inom företag.

3) Vederbörande myndighet bör vidtaga åtgärder för att främja och

stödja sådan utbildning.

V. Yrkesutbildning för partiellt arbetsföra.

26. De principer, åtgärder och metoder för yrkesutbildning, som angivas

i denna rekommendation, böra tillämpas med avseende å partiellt arbetsföra

i den utsträckning medicinska och pedagogiska förutsättningar föreligga

härför.

27. 1) Åtgärder böra vidtagas för att bereda partiellt arbetsföra tillgång

till tillfredsställande och ändamålsenliga utbildningsmöjligheter.

2) Partiellt arbetsföra böra ha tillgång till sådana anordningar, oavsett

anledningen till och arten av nedsättningen i arbetsförmågan och oavsett

åldern, i den mån rimliga förutsättningar för utbildning och anställning

föreligga.

28. 1) Utbildningen av partiellt arbetsföra bör, där så är möjligt, sätta

dem i stånd att utöva en förvärvsverksamhet, vari de kunna utnyttja sina

yrkeskunskaper och anlag, med beaktande av framtida sysselsättningsmöjligheter.

2) För detta ändamål bör utbildningen

a) samordnas med en efter samråd med läkare utvald anställning inom

yrke, som är lämpligt med hänsyn till arten av nedsättningen i arbetsförmågan

och inom vilket arbetet i minsta möjliga mån hämmas;

b) där så är möjligt tillhandahållas inom det yrke, vari den partiellt arbetsföre

tidigare varit sysselsatt eller inom ett närbesläktat yrke; och

c) fullföljas tills den partiellt arbetsföre, om hans förutsättningar* så

medgiva, uppnått en färdighet, som i normal arbetsprestation gör honom

jämställd med fullt arbetsföra arbetare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 59. (Bilagor).

29. 1) Där så befinnes nödvändigt, bör utbildning av partiellt arbetsföra

föregås av lämplig medicinsk behandling för återställande av arbetsförmågan.

2) Sådan behandling bör avse att underlätta den efterföljande utbildningen

av de partiellt arbetsföra i fråga och, där så är lämpligt, innefatta

tillhandahållandet av proteser, psykologisk behandling samt rörelseoch

arbetsterapi.

3) Då så befinnes lämpligt bör utbildningen påbörjas redan under

tiden för den medicinska behandlingen.

30. Då så befinnes lämpligt bör utbildningen av partiellt arbetsföra försiggå

under läkartillsyn.

31. Då så är möjligt bör utbildningen av partiellt arbetsföra bedrivas tillsammans

med och under enahanda förhållanden som utbildningen av fullt

arbetsföra.

32. Särskilda anordningar böra vidtagas för utbildning av sådana partiellt

arbetsföra, som med hänsyn till arten av nedsättningen i arbetsförmågan

icke kunna utbildas tillsammans med fullt arbetsföra.

33. Åtgärder böra vidtagas för att intressera arbetsgivare för att anordna

utbildning för partiellt arbetsföra; sådana åtgärder böra allt efter omständigheterna

innefatta bistånd i ekonomiskt, tekniskt eller medicinskt avseende

ävensom i yrkesfrågor.

34. Riktlinjer för utbildningen av partiellt arbetsföra böra utarbetas och

tillämpas under medverkan av de olika organ, som handlägga frågor rörande

läkarvård, social trygghet, yrkesvägledning samt utbildning och sysselsättning

av partiellt arbetsföra, därvid samarbete med arbetsgivar- och

arbetarorganistioner städse bör äga rum.

VI. Organisation och administration.

35. 1) Lämpliga, samordnade planer för yrkesutbildningen av vuxna böra

utarbetas och tid efter annan överses och kompletteras av vederbörande

myndighet eller på dess initiativ, i samverkan med de arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

som representera berörda näringsgrenar, och med beaktande

av nationella, regionala och lokala förhållanden.

2) Planerna i fråga böra samordnas med den allmänna planeringen

av yrkesutbildningen i övrigt.

36. 1) Vederbörande myndighet bör i samverkan och samförstånd med

berörda arbetsgivar- och arbetarorganisationer vidtaga alla önskvärda och

nödiga åtgärder för att främja och samordna utvecklingen av offentlig och

enskild verksamhet för utbildning av vuxna.

2) Här åsyftade åtgärder böra alltefter omständigheterna innefatta

a) fastställande av utbildningsbehovens omfattning och art samt tillgången

på utbildningsmöjligheter;

b) upprättande av normer för utbiklningsvillkor och -metoder;

c) upprättande av undervisningsplaner för skilda industrier och yrken;

d) tekniskt bistånd till organisationer och företag, som anordna utbildning;
e)

ekonomiskt bistånd till sådana organisationer och förelag.

37. 1) Offentliga myndigheters ansvar för utbildningen av vuxna bör

klart definieras.

2) Sådant ansvar bör åvila

a) en enda myndighet eller

b) flera myndigheter, vilkas verksamhet bör nära samordnas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 59. (Bilagor).

38. Ett nära och fortlöpande samarbete bör upprätthållas mellan den

offentliga arbetsförmedlingen, yrkesutbildningsorganen och berörda arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, särskilt såvitt avser rekryteringen av vuxna

för utbildning och deras arbetsplacering vid utbildningens slut.

39. 1) Yrkesutbildningen bör utvecklas med hjälp av rådgivande nämnder,

som allt efter behovet upprättats på det nationella, regionala och lokala

planet och som innesluta representanter för berörda myndigheter och organ,

däri inbegripna arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

2) Nämnderna i fråga böra hava att giva råd, i synnerhet

a) på det nationella planet beträffande uppdragandet av riktlinjer och

upprättandet av planer för utbildningen av vuxna;

b) på det regionala och lokala planet beträffande genomförandet av de

åtgärder, som beslutats på det nationella planet, dessas anpassning

till regionala och lokala törhållanden samt samordnandet av regional

och lokal verksamhet.

40. 1) Vederbörande myndighet bör främja upprättandet av rådgivande

industrinämnder med uppgift att medverka vid genomförandet av planerna

för utbildning av vuxna inom den industri, som de representera.

2) Åtgärder böra vidtagas för att tillse, att arbetsgivar- och arbetarorganisationer

medverka vid genomförandet av planerna för utbildningen

av vuxna, till exempel genom att deras representanter med verkställande

eller rådgivande uppgifter ingå i de organ, som handha ledningen av skolor

eller institutioner för utbildning av vuxna eller övervaka den tekniska delen

av dessa skolors verksamhet.

3) Vederbörande myndighet bör uppmuntra arbetsgivare att samarbeta

med representanter för de anställda arbetarna vid genomförandet av

utbildningsplanerna i företaget.

VII. Internationellt samarbete vid yrkesutbildning för vuxna.

41. 1) Medlemsstaterna böra, i den mån så är erforderligt och möjligt

samt, såvitt önskemål därom framställes, under medverkan av Internationella

arbetsbyrån, samverka i fråga om åtgärder för att främja yrkesutbildning

för vuxna.

2) Sådan samverkan bör innefatta åtgärder, om vilka de berörda

länderna ömsesidigt böra överenskomma för att främja yrkesutbildningen,

såsom exempelvis

a) tillhandahållande inom ett land av utbildning för därtill uttagna personer

från ett annat land för att bereda dessa personer tillfälle att

förvärva sådan färdighet och erfarenhet, som icke står till buds i

hemlandet;

b) utlåning av experter från ett land till ett annat för att bistå med att

organisera yrkesutbildningen;

c) utarbetande och tillhandahållande av handböcker och annan lämplig

materiel för yrkesutbildning;

d) utbyte av kvalificerad personal samt

e) systematiskt utbyte av informationer i utbildningsfrågor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59. (Bilagor).

19

Bilaga B.

Resolutioner.

I. Resolution angående åtgärder mot arbetslöshet.

II. Resolution angående utvidgning av den obligatoriska undervisning

en samt åtgärder för anordnande av undervisning för vuxna.

III. Resolution angående regionala konferenser.

IV. Resolution angående internationella åtgärder rörande sociala och

arbetsproblem inom jordbruket.

V. Resolution angående skydd för egendom tillhörig arbetsgivar- och

arbetarorganisationer.

VI. Resolution angående upphörande av individuella arbetsavtal och i

samband därmed stående frågor.

VII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om metoder för fastställande

av minimilöner inom jordbruket.

VIII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare, innefattande kollektivavtal samt frivillig förlikning

och skiljedom.

IX. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om samverkan mellan offentliga

myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

X. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om lika lön för män och kvinnor

för arbete av lika värde.

XI. Resolution angående beviljande av medlemskap för republiken Indonesiens

förenta stater i Internationella arbetsorganisationen.

XII. Resolution angående beviljande av medlemskap för Viet-Nam i Internationella

arbetsorganisationen.

XIII. Resolution angående upprättandet av en undersöknings- och förlikningskommission

för frågor rörande föreningsfrihet.

XIV. Resolution angående antagande av budget för 33:e budgetåret (1951)

och angående fördelning av utgifterna på olika medlemsstater för

samma år.

XV. Resolution angående åtgärder för finansiering av utvidgningen av

Internationella arbetsbyråns byggnad i Geneve.

XVI. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till

arbetsbyråns tjänstcpcnsionsfond avseende år 1951.

XVII. Resolution angående återval av ledamöter i Internationella arbetsbyråns

tjänstepensionskassas styrelse.

XVIII. Resolution angående val av ledamöter i Internationella arbetsbyråns

tjänstepensionskommitté (Förenta Nationernas gemensamma pensionsfond).

XIX. Resolution angående utseende av ledamöter och ställföreträdande

ledamöter i den administrativa domstolen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmän a1 i texten