Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning i viss del av förordningen den i juni 19i8 (nr 278) med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager, m. m

1951-02-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:66, Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning i viss del av förordningen den i juni 19i8 (nr 278) med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

1

Nr 66.

Knngl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt tillämpning i viss del av förordningen

den i juni 19i8 (nr 278) med provisoriska bestämmelser

om investeringsfond för ersättande av normallager,

m. m.; given Stockholms slott den 16 februari

1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om fortsatt tillämpning i viss del

av förordningen den 4 juni 1948 (nr 278) med provisoriska bestämmelser

om investeringsfond för ersättande av normallager, in. m.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

förordning om fortsatt tillämpning i viss del av förordningen den

4 juni 1948 (nr 278) med provisoriska bestämmelser om investeringsfond

för ersättande av normallager, m. m.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 4 juni 1948, nr 278, stadgas

angående rätt för skattskyldig att vid beräkning av nettointäkt av rörelse

enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt

under de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren 1948—1950,

njuta avdrag för belopp, som av årsvinsten avsättes till särskild investeringsfond

för ersättande av förlorade inventarier, skall äga motsvarande

tillämpning beträffande de beskattningsår, för vilka taxering verkställes

åren 1951—1953.

T Bihany till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 00.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om fortsatt

tillämpning i viss del av förordningen den 4 juni 1948 (nr 278) med

provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager,

m. m. samt anför därvid.

Gällande bestämmelser m. m. Bestämmelser rörande investeringsfond för

ersättande av förkrigslager meddelades genom förordningen den 12 juni

1942 (nr 371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till

investeringsfond, vilken förordning i vissa delar ändrades genom förordningen

den 9 juni 1944, nr 279. Enligt nyssnämnda bestämmelser ägde

skattskyldig vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen

samt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt under

de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes åren 1942—1947, åtnjuta

avdrag för belopp, som, enligt vad i förordningen stadgades, av årsvinsten avsattes

till bl. a. investeringsfond för ersättande av förkrigslager eller investeringsfond

för inventarier och varulager. Genom förordningen den 9 juni

1944, nr 279, meddelades jämväl bestämmelser om s. k. eldsvådefonder för

inventarier, d. v. s. fonder upplagda i anledning av att inventarier förstörts

genom eldsvåda eller av därmed jämförlig anledning eller blivit föremål

för statligt förfogande. — Investeringsfond för ersättande av förkrigslager

samt eldsvådefond för inventarier må jämlikt 1942 års förordning tagas

i anspråk för fondens ändamål enligt den skattskyldiges eget bestämmande,

dock senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte

taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen ägt rum.

1942 års lagstiftning om investeringsfonder avsåg främst att bereda möjlighet

till uppskov viss tid med vidtagandet av sådana dispositioner, som i

övrigt kunde vara tveksamma men som med hänsyn till skatteeffekten likväl

kunde anses böra vidtagas omedelbart. Vad särskilt angår bestämmelserna

om investeringsfond för ersättande av förkrigslager tillkommo dessa

för att bereda lindring i den beskattning, som skulle bliva en följd av att

»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mcij:ts proposition nr 66.

vinst vid av kristiden orsakad minskad lagerhållning framträdde, samt för

att undanröja de olägenheter, som eljest skulle följa av att företagen för

att undgå sådan beskattning köpte varor i konstlad omfattning under en

period av varuknapphet.

I den inom finansdepartementet upprättade promemoria, som låg till

grund för 1944 års författningsändringar, framhölls att i 2 § 2 mom. sista

stycket i 1942 års förordning upptoges ett stadgande, som gjorde det möjligt

att, då lagerminskning förorsakats av statligt förfogande, eldsvåda eller

därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning

— såvitt anginge det sålunda avgångna lagret — återställa den dolda reserv,

som med utgångspunkt från priserna vid beskattningsårets utgång

skulle funnits vid denna tidpunkt om lagertillgångarna då varit kvar. I

fråga om maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier

funnes däremot icke någon motsvarighet till nyssberörda bestämmelser om

utvidgad avdragsrätt i sådana fall, då avsättningar till investeringsfond föranletts

av inträffad eldsvåda eller därmed jämförlig anledning. Följden

härav kunde bliva att, om ett företag på grund av eldsvåda förlorade sin

maskinpark utan att kunna ersätta den före beskattningsårets utgång, en

betydande del av försäkringsbeloppet konsumerades för skatteändamål och

ersättningsanskaffningen sålunda äventyrades. Dåvarande departementschefen

uttalade, att gällande beskattningsregler i nu ifrågavarande fall

kunde medföra en ganska hård belastning för vederbörande skattskyldiga

och tillstyrkte därför i princip den i departementspromemorian föreslagna

utvidgningen av avdragsrätten.

Genom förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder har

tillskapats en permanent lagstiftning angående avsättning till sådana fonder.

Vid taxering avdragsgill avsättning må enligt förordningen ske bl. a.

till investeringsfond för inventarier samt till investeringsfond för varulager.

Den nya lagstiftningen tillkom uteslutande i syfte att befordra konjunkturutjämningen.

Företagare skall sålunda under en högkonjunktur

med god sysselsättning och goda vinster medgivas frihet från beskattning

för den del av vinsten, som avsättes bl. a. för anskaffande av inventarier

eller varor under en tid av fallande konjunktur med hotande arbetslöshet.

Bestämmelser om investeringsfond för ersättande av förkrigslager medlogos

icke i 1947 års förordning. Anledningen härtill var — enligt uttalande

i propositionen (86/1947) med förslag till ifrågavarande förordning — att

man räknade med att det onormala försörjningsläget inom en icke alltför

avlägsen framtid komme att efterträdas av mera normala förhållanden.

Skulle i en framtid försörjningsläget åter bliva av krisartad beskaffenhet,

borde i anledning härav påkallade åtgärder först då vidtagas. Åtgärder för

bekämpande av speciella krisförhållanden borde nämligen icke hava plats

i en för mera normala förhållanden avsedd lagstiftning.

Ej heller bestämmelser om s. k. eldsvådefond upptogos i 1947 års förordning.

Enligt vad som uttalades i förenäinnda proposition var anledning
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

tn härtill, att dylika bestämmelser icke ansågos vara av den beskaffenhet,

att de borde inflyta i den permanenta, av konjunktursynpunkter motiverade

lagstiftningen. Behov av särskilda bestämmelser för undanröjande av

obilliga verkningar av beskattningsbestämmelserna uti ifrågavarande fall

förelåge otvivelaktigt, även om detta behov kunde antagas bliva mindre

framträdande vid en återgång till mera normala försörjningsförbållanden.

Då detta behov av reglerande bestämmelser för fall av eldsvåda och därmed

jämförliga händelser emellertid torde kunna förväntas få sin lösning

i annat sammanhang, upptogos icke bestämmelser om eldsvådefonder i 1947

års förordning.

Av bestämmelserna i 1947 års förordning, i vad de hava avseende å investeringsfonder

för inventarier respektive varulager, må följande här återgivas.

Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening äger vid beräkning av

nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp, som av

årsvinsten avsättes till fonder av nyssnämnda slag. Den avdragsgilla avsättningen

må, oavsett om avsättning sker till en eller flera fonder, för visst

beskattningsår icke överstiga tjugu procent av årsvinsten. Överstiger årsvinsten

för beskattningsåret medeltalet av motsvarande vinster för de två

näst föregående beskattningsåren, må emellertid avdraget ökas med hälften

av det överskjutande beloppet, dock högst med femton procent av vinsten

under förstnämnda beskattningsår.

Avsättningar till investeringsfond skola stå under tillsyn av statens arbetsmarknadskommission

(numera arbetsmarknadsstyrelsen).

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

äger besluta att investeringsfond under visst eller vissa beskattningsår

och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar,

skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål.

1947 års förordning trädde i kraft den 15 maj 1947 och ägde tillämpning

jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

i första instans verkställdes under år 1947. I samband med

förordningens ikraftträdande upphörde, med vissa undantag, 1942 års förordning

att gälla. Till nämnda undantag höra bestämmelserna om investeringsfond

för ersättande av förkrigslager och om eldsvådefond för inventarier,

såvitt angår till dessa fonder avsatta medel.

Genom förordningen den 4 juni 19A8 (nr 278) med provisoriska bestämmelser

om investeringsfond för ersättande av normallager, in. in. meddelades

ytterligare bestämmelser rörande skattefria fondavsättningar. Enligt

nämnda förordning ägde skattskyldig fysisk eller juridisk person vid beräkning

av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt under de beskattningsår, för vilka taxering

verkställdes åren 1948—1950, njuta avdrag för belopp som, i enlighet med

bestämmelserna i förordningen, av årsvinsten avsattes till investeringsfond

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

5

för ersättande av normallager eller till särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade inventarier. Dessa fonder motsvarade i huvudsak investeringsfond

för ersättande av förkrigslager respektive s. k. eldsvådefond för

inventarier enligt 1944 års lagstiftning.

Avdrag må för visst beskattningsår i fråga om investeringsfond för ersättande

av normallager icke överstiga ett belopp, motsvarande minskning av

dold reserv i varulager i samband med lagerminskning från utgången av

det beskattningsår, för vilket taxering skedde år 1947, till utgången av det

beskattningsår varom fråga är. I fråga om särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade inventarier må avdraget icke överstiga ett belopp, motsvarande

sådan i den skattepliktiga inkomsten för beskattningsåret ingående

ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier

som den skattskyldige åtnjutit på grund av statligt förfogande, eldsvåda

eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende

anledning. Beträffande investeringsfond för ersättande av normallager skulle

dock iakttagas att — med undanlag för de fall där lagerminskningen förorsakats

av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den

skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning —■’ avdrag icke finge ske

med större belopp än sjuttio procent av anskaffningskostnaden vid utgången

av det beskattningsår, för vilket taxering skedde år 1947, för det efter nämnda

tidpunkt avgångna lagret. Vidare skulle beträffande fond av sistnämnda

slag iakttagas att, om den skattskyldige under tidigare beskattningsår åtnjutit

avdrag för avsättning till sådan fond, det avdrag, som enligt förenämnda

bestämmelser eljest skolat medgivas, skulle minskas med tidigare åtnjutet

avdrag. Investeringsfond jämlikt 1948 års förordning må tagas i anspråk

för fondens ändamål enligt den skattskyldiges bestämmande, dock senast

under det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det då avdrag för avsättningen ägt rum.

Vid framläggandet av förslag till 1948 års förordning (proposition nr 204

till 1948 års riksdag) framhöll dåvarande departementschefen att de genom

kriget minskade lagren under åren 1940 och 1947 i regel åter syntes hava

nått normal storlek. Emellertid torde man böra räkna med att lagren ånyo

nedgått eller komme att nedgå på grund av den minskade import och ökade

export, som det rådande läget nödvändiggjorde. Det syntes därför finnas

fog för den av de berörda näringsorganisationerna hävdade meningen, att

behov allt fortfarande förelåge av bestämmelser, som möjliggjorde för en

skattskyldig att vid taxering erhålla avdrag i viss utsträckning för avsättning

till investeringsfond för ersättande av det avgångna lagret. Beträffande

s. k. eldsvådefonder för inventarier framhöll departementschefen, alt de

skäl, som tidigare motiverat särskilda bestämmelser rörande avsättning till

sådan fond, fortfarande vore för handen. T avbidan på en definitiv reglering

av förevarande spörsmål förordade departementschefen att de förut gällande

bestämmelserna skulle äga tillämpning jämväl med avseende å de taxeringar,

som verkställdes åren 1948—1950.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Framställning från Sveriges industriförbund m. fl. i skrivelse den 30 november

1950 ha Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund hemställt, att förordningen den 4 juni 1948 måtte

utsträckas att gälla ytterligare under viss tid, förslagsvis tre år, eller sålunda

under de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes under åren

1951—1953.

Organisationerna ha i sagda skrivelse till en början erinrat om att de, såsom

framginge av propositionen nr 204 till 1948 års riksdag, i skrivelse den

27 november 1947 hemställt, att Kungl. Maj :t till riksdagen täcktes avlåta

förslag till lagstiftning i ämnet. Till stöd för sistnämnda framställning, såvitt

den avsåge avsättning till investeringsfond för ersättande av normallager,

hade organisationerna bl. a. anfört, att tidigare gällande lagstiftning

med enahanda syfte föranletts av den under krigsåren rådande varubristen.

Varje rörelse — vare sig den avsåge produktion eller handel — krävde att

en viss efter rörelsens omfattning lämpad kvantitet varor ständigt hölles i

lager. För rörelsens normala bedrivande vore ett dylikt lager en lika nödvändig

konstant investering som fabriksfastigheter, maskiner och inventarier.

På grund av varubristen hade det emellertid visat sig i allt större utsträckning

omöjligt för företagen att vidmakthålla en varukvantitet, motsvarande

rörelsens normala krav. Redan därigenom påverkades förutsättningarna

för näringsverksamheten i ogynnsam riktning, men dessa olägenheter

kunde övervinnas, så snart varor åter funnes att köpa, förutsatt att

det genom lagerkonsumtionen lösgjorda kapitalet då alltjämt funnes i behåll

att användas för nya varuinköp och prisnivån icke nått sådan höjd, att

den förhindrade varuinköp i erforderlig omfattning. Bruste en av dessa

förutsättningar, exempelvis därför att det lösgjorda kapitalet hade drabbats

av hård beskattning och därigenom väsentligt reducerats, kunde detta i

törening med en fortgående prisstegring i många fall leda till oöverkomliga

svårigheter för återförande av driften i normal omfattning vid den tidpunkt,

då förutsättningar i övrigt förelåge härför. Det borde ock beaktas

att många skattskyldiga nödgades för att bevara det för lagerhållningen

nödvändiga kapitalet förvärva varulager, som de under andra förhållanden

icke skulle anskaffat, med den påföljd att på denna rent konstlade väg efterfrågan

på varor stege och betydelsen av de faktorer, som bidroge till prisstegringen,

ökades. På grund av den rådande varuknappheten i världen

hade varuanskaffningen även efter krigshandlingarnas upphörande varit

förenad med betydande svårigheter. De hårda restriktioner, importen vid

ifrågavarande tidpunkt vore och sannolikt för avsevärd tid framåt komme

att vara underkastad, i förening med strävandena att i största möjliga utsträckning

inrikta den svenska produktionen på export, måste befaras i

allt högre grad omöjliggöra lagrens vidmakthållande i den utsträckning,

som krävdes för rörelsens normala bedrivande.

I skrivelsen har vidare framhållits att under den senast förflutna treårsperioden

situationen på varumarknaden visserligen i så måtto förbättrats,

att importregleringen i icke oväsentlig grad uppmjukats. Under senaste oros
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

fyllda tid hade emellertid förhållandena radikalt förändrats i det en markerad

varubrist, med början på en rad betydelsefulla råvaruområden, gjort

sig gällande. Härtill komme att de enormt uppskruvade priserna på sådana

knapphetsområden pressade företagens likviditet ända därhän, att de icke

hade möjlighet verkställa hela den lagerpåfyllnad, som erfordrades för uppehållande

av normallagret. Den ifrågavarande lagstiftningen syntes för

den skull icke vara mindre starkt påkallad under de närmast kommande

åren än vad fallet varit under den senaste treårsperioden.

Vad angår rätt till avdrag för avsättning till s. k. eldsvådefonder har i

skrivelsen anförts att några omständigheter icke inträffat, som gjort det

påtagliga behovet av särskilda bestämmelser rörande sådana fonder mindre

trängande än vad hitintills varit fallet.

Departementschefen. Det är önskvärt att krigs- och efterkrigstidens provisoriska

lagstiftning avvecklas på de områden, där så kan ske. Detta gäller

särskilt i de fall, då statsmakterna efter krigets slut genomfört en permanent,

för normala förhållanden avpassad lagstiftning på det område, varom

fråga är.

Vad angår de genom 1948 års provisoriska lagstiftning införda investeringsfonderna

för ersättande av normallager kunde det redan vid bestämmelsernas

tillkomst råda en viss tvekan om det befogade i att genomföra

den ifrågavarande lagstiftningen. Det är uppenbart att denna tvekan måste

göra sig än mera gällande då nu — tre år senare — fråga uppkommit om

en eventuell prolongering av bestämmelserna på ytterligare tre år.

Därvid bör även framhållas att numera så pass lång tid förflutit sedan

utgången av beskattningsåret 1946, att det ter sig skäligen omotiverat att

nu medgiva skattefria fondavsättningar på grundval av de minskningar,

som 1946 års lager må hava undergått. Vidare må framhållas att en fortsatt

rätt till avdrag för avsättningar till normallagerfonder skulle — i sådana

fall där lagerminskning och fondavsättning skett under år 1950 samt lagerökning

ägt rum under år 1951 — komplicera den föreslagna lagstiftningen

om investeringsskatt. Jag kan sålunda för min del icke finna, att situationen

är sådan, att det kan anses tillräckligt motiverat att genomföra en prolongering

av bestämmelserna om normallagerfonder. Jag anser mig alltså

icke böra framlägga något förslag härom.

Vad åter angår de fall, då inventarier förlorats till följd av eldsvåda eller

därmed jämförlig anledning eller statligt förfogande, synes det rimligt att

medgiva förlängning av lagstiftningens giltighetstid. För dylika fall föreligger

otvivelaktigt, såsom departementschefen år 1948 framhöll, ett behov av

särskilda författningsbestämmelser jämväl för framtiden. Jag förordar därför,

att 1948 års lagstiftning i sistnämnda del förlänas fortsatt giltighet under

ytterligare tre år. Jag vill i anslutning härtill anmärka, att jag förutsätter

alt frågan om de permanenta bestämmelser, som i sist berörda del

kunna erfordras, kommer att upptagas vid den översyn av kommunalskattelagen,

som 1950 års skattelagssakkunniga ha att verkställa.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

Jag torde i detta sammanhang jämväl få erinra om att enligt det nyligen

framlagda förslaget till investeringsskatt (prop. nr 33) avsättning till investeringsfond

regelmässigt skall medföra skyldighet att gälda sådan skatt.

Undantag har föreslagits allenast beträffande avsättning till särskild investeringsfond

för ersättande av förlorade inventarier; dylik avsättning avses

alltså skola få ske utan att föranleda skyldighet att gälda investeringsskatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag

till förordning om fortsatt tillämpning i viss del av förordningen den

k juni 19i8 (nr 278) med provisoriska bestämmelser om investeringsfond

för ersättande av normallager, m. in. måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

517190.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1951:26 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning i viss del av förordningen den 4 juni 1948 s. 1 i texten