Sök i Ratio Lex

Angående utsträckning av tiden för återställande av vissa svenska jordbrukskreditkassan tillhandahållna statsobligationer

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:7, Angående utsträckning av tiden för återställande av vissa svenska jordbrukskreditkassan tillhandahållna statsobligationer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utsträckning

av tiden för återställande av vissa svenska jordbrukskreditkassan

tillhandahållna statsobligationer;

given Stockholms slott den 22 december 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att svenska jordbrukskreditkassan skall få anstånd

från den 1 juli 1951 till den 1 juli 1953 med att till riksgäldskontoret

återställa svenska statens obligationer till nominellt belopp av 10 miljoner

kronor, vilka enligt riksdagens medgivande ställts till jordbrukskreditkassans

förfogande för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken.

1

1 Bibang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 december 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utriket ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet.

Då svenska jordbrukskreditkassan år 1930 inrättades, ställde staten såsom

grundfond för kassan till förfogande 41/* procents statsobligationer till

ett nominellt belopp av 15 miljoner kronor. Enligt beslut av 1932 års riksdag

blev grundfonden genom tillskott av ytterligare 10 miljoner kronor i

statsobligationer höjd till 25 miljoner kronor. Härutöver ställde 1933, 1934

och 1935 års riksdagar till jordbrukskreditkassans förfogande statsobligationer

till ett belopp av tillhopa 20 miljoner kronor att användas till pantförskrivning

såsom säkerhet för lån i riksbanken. Sist avsedda obligationer

skulle kassan återställa till riksgäldskontoret inom vissa angivna tider.

Vid 1936, 1941 och 1942 års riksdagar (prop. nr 249/1936, 266/1941,

41/1942, r.skr. nr 340/1936, 359/1941, 229/1942) ha medgivanden lämnats

om anstånd med obligationernas återställande. Enligt det senaste, av 1942

års riksdag lämnade medgivandet har tiden för återställandet utsträckts

beträffande hälften av obligationerna till den 1 juli 1946 och beträffande

den återstående hälften till den 1 juli 1951. Sedermera har jordbrukskreditkassan

inom föreskriven tid och således före den 1 juli 1946 till riksgäldskontoret

återställt den första hälften, d. v. s. obligationer till ett nominellt

belopp av 10 miljoner kronor.

I skrivelse den 24 oktober 1950 har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

hemställt, att tiden för återställandet till riksgäldskontoret av

den senare hälften av obligationerna måtte utsträckas till den 1 juli 1953.

Till stöd för denna hemställan har styrelsen anfört.

Den på statlig garanti baserade kreditgivningen avseende den statliga

jordbruksegnahemsverksamheten och jordbrukets rationalisering m. m.,

vilken kreditgivning sporadiskt började hösten 1948, har kommit att taga

i anspråk en ganska betydande del av jordbrukskasserörelsens samtidiga

tillskott av insättarmedel. Under sista halvåret 1949 utbetalade jordbrukskassorna

sålunda cirka 4,8 miljoner kronor i s. k. garantilån, medan den

totala inlåningsökningen under samma tid utgjorde cirka 21,8 miljoner

kronor. Och för tiden den 1/1—”/„ 1950 hava i nya garantilån utbetalats

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

3

cirka 9,5 miljoner kronor, samtidigt som inlåningsökningen utgjort cirka

38,3 miljoner kronor. I sammanhanget förtjänar jämväl uppmärksammas,

att till garantilångivningen varit knuten en icke obetydlig kreditgivning i

form av underliggande bottenlån.

Jordbrukskasserörelsens medverkan i den nya form av kreditgivning,

som garantilånen innebära, bär resulterat i att de medel, som stått till rörelsens

förfogande för den sedvanliga utlåningen, blivit mera begränsade.

Detta har i sin tur medfört ökade svårigheter för rörelsen att bygga upp

den ytterligare likviditetsreserv, som ett avstående från förberörda statsobligationer

skulle göra erforderlig. Den senaste tidens åtstramning på

penningmarknaden har i sin mån komplicerat en sådan lösning.

Enär sålunda särskilda olägenheter kunna väntas uppstå för jordbrukskreditkassan,

därest återstående statsobligationer till nominellt belopp av

10 miljoner kronor skulle behöva återställas redan till den 1 juli 1951, får

styrelsen föreslå, att tiden för återställandet utsträckes ytterligare någon

tid. I detta sammanhang må erinras om att jordbrukskasserörelsens organisation

och verksamhet är föremål för utredning genom särskilda av chefen

för jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga. Styrelsen förmodar,

att jämväl här berörda spörsmål blir uppmärksammat av de sakkunniga. I

avvaktan på resultatet av eventuella förslag i ämnet från de sakkunnigas

sida torde utsträckningen av tiden för obligationernas återställande lämpligen

böra bestämmas till den 1 juli 1953.

Över framställningen ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige

i Sveriges riksbank samt 1950 års jordbrukskasseutredning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken och 1950 års

jordbrukskasseutredning ha förklarat sig icke ha något att erinra mot den

föreliggande framställningen.

Statskontoret har anfört, att den väsentliga anledningen till att jordbrukskreditkassan

icke utan olägenhet kan återlämna ifrågavarande obligationer

inom bestämd tid synes vara, att jordbrukskasserörelsen i allt för hög grad

engagerats i den nya form av kreditgivning, som garantilånen innebära. I

samband härmed har rörelsen ytterligare ökat sin primärbelåning i stället

för att på ett verksamt sätt vidtaga åtgärder för att begränsa och nedskära

denna långivning. Statskontoret har funnit det i viss mån anmärkningsvärt,

att jordbrukskreditkassan icke förmått bättre avväga sin kreditgivning

från den utgångspunkten, att de till förfogande utöver grundfonden ställda

obligationerna skulle återställas på sätt 1942 års riksdag därom beslutat.

Emellertid vill statskontoret i sakens nuvarande läge icke motsätta sig bifall

till framställningen.

Bank- och fondinspektionen har inledningsvis yttrat.

Svenska jordbrukskreditkassans innehav av ifrågavarande obligationer

har från början avselts bli av tämligen kort varaktighet, men omständigheter

av olika slag ha förhindrat eu avveckling av obligationsinnehavet i enlighet

med de ursprungliga planerna. Detta förhållande är icke tillfredsställande,

eftersom en kreditinstitution, vilken skall arbeta under vanliga marknadsmässiga

betingelser, bör vara självförsörjande i fråga om del utlånade

kapitalet; nämnda synpunkt gör sig självfallet alltmer gällande ju större

den ifrågavarande kreditinstitulionen blir. Sedan jordbrukskasserörelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

numera nått en avsevärd omslutning -- balanssiffrorna per den 31 oktober

1950 överstiga 400 miljoner kronor — måste man därför av rent principiella

skäl ställa sig betänksam till den remitterade framställningen. Den

från kasserörelsens sida förda kreditpolitiken — som inneburit att den tidvis

mycket starka inlåningsökningen helt tagits i anspråk för kreditgivning

— utgör en omständighet ägnad att öka ifrågavarande betänkligheter;

enligt bank- och fondinspektionens förmenande borde det sålunda icke

ha varit uteslutet för jordbrukskasserörelsen att skapa en likviditetsreserv,

som möjliggjort återställandet av här avsedda obligationer vid den år 1942

fastställda tidpunkten.

Med anledning av att jordbrukskreditkassan såsom särskild grund för

framställningen åberopat kasserörelsens medverkan i garantilånegivningen,

har inspektionen ytterligare anfört.

I sitt remissvar över förslaget om införande av kreditgarantigivningen på

jordbrukets område uttalade jordbrukskreditkassan (prop. 1948: 273, s. 20)

den förmodan, att förslagets genomförande komnie att ställa ganska stora

anspråk på kasserörelsen i fråga om dess medverkan. Det undandroge sig

kassans bedömande, huruvida rörelsen kunde bli i stånd att genom egen

bankmässig inlåning helt svara för den penninganskaffning, som sagda

kreditgivning förutsatte, eller om särskilda kompletterande åtgärder på

området kunde befinnas påkallade. Enligt kassans mening borde, om de

kreditgivande institutionernas egna kapitalresurser visade sig vara otillräckliga

för att kreditgarantiverksamheten skulle kunna bedrivas i avsedd

omfattning, staten tillhandahålla nämnda institutioner de erforderliga penningmedlen.

Tanken på en supplementär statlig kreditgivning avvisades

emellertid av vederbörande departementschef (prop. 1948:273, s. 22) under

hänvisning därtill att, då kreditgarantigivningen komnie att bli begränsad

till enbart jordbrukets område, de enskilda kreditinrättningarnas kapacitet

borde vara tillfyllest för att täcka del avsedda lånebehovet. Med beaktande

härav vill inspektionen ifrågasätta, huruvida det särskilda skäl,

som åberopats till stöd för framställningen, är tillämpligt; enligt ämbetsverkets

mening bör jordbrukskasserörelsen, därest dess medverkan i kreditgarantisystemet

allvarligt försvårar kassornas möjligheter att tillgodose

legitima kreditanspråk från den övriga kundkretsen, i första hand se till,

om icke vissa garantilånesökande kunde hänvisas till någon annan inom

jordbruket verksam kreditgivare, t. ex. hypoteksförening eller sparbank.

Inspektionen skulle på grund av de anförda skälen helst se, att jordbrukskreditkassan

avvecklade sitt här avsedda obligationsinnehav inom den närmaste

tiden. Med hänsyn till att en sådan avveckling i nuvarande läge skulle

medföra påtagliga olägenheter för kasserörelsen och till att rörelsens organisation

och verksamhet är föremål för utredning, har inspektionen dock

ej velat motsätta sig bifall till jordbrukskreditkassans hemställan.

Departementschefen.

Med hänsyn bland annat till att jordbrukskasserörelsens organisation

och verksamhet nu överses av särskilda sakkunniga har jag intet att erinra

mot jordbrukskreditkassans framställning.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

5

att tiden för återställandet till riksgäldskontoret av de

svenska statens obligationer till nominellt belopp av sammanlagt

10 miljoner kronor, vilka enligt riksdagens medgivande

överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan för

pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken

och enligt beslut av 1942 års riksdag skola återställas före

den 1 juli 1951, må utsträckas till den 1 juli 1953.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående usträckning av tiden för återställande ap vissa svenska jordbrukskreditkassan tillhand a1 i texten
  2. BU 1951:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utsträckning av tiden för återställande av vissa svenska jordbrukskreditkassan tillhandahållna stats s. 1 i texten