Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5, 7 och It §§ förordningen den 16 maj 1834 (nr 25) angående patent, m. m

1951-02-23 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:71, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5, 7 och It §§ förordningen den 16 maj 1834 (nr 25) angående patent, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 5, 7 och It §§ förordningen den 16

maj 1834 (nr 25) angående patent, m. m.; given

Stockholms slott den 23 februari 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

om skydd för varumärken; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 3 mom. lagen den 10 juli 1899 (nr

59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I ärenden, som handläggas av patent- och registreringsverket, utgå vissa

avgifter, som äro avsedda att täcka statsverkets kostnader för ämbetsverket.

Då dessa avgifter numera visat sig otillräckliga härför, föreslås i propositionen

en höjning av avgifterna. Höjningen beräknas medföra en inkomstökning

å omkring 800 000 kronor om året. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 71.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent.

Härigenom förordnas, att 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884

angående patent1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

Finner patentmyndigheten

Underlåter sökanden att inom föreskriven

tid yttra sig i ärendet, skall

patentmyndigheten avföra ansökningen;

ägande sökanden dock att återuppliva

densamma genom att inom

fyra månader från utgången av förenämnda

tid till patentmyndigheten

inkomma med yttrande och en avgift

(återupplivningsavgift) av tjugufem

kronor.

Inkommer sökanden---

Äro ansökningshandlingarna

Sedan ansökan---—

Före utgången av den i andra stycket

angivna tid skall sökanden till patentmyndigheten

inbetala en avgift

(utfärdningsavgift) av sextio kronor;

dock må denna avgift, förhöjd med

tjugufem kronor, erläggas inom två

månader därefter. Sökes patent av

uppfinnaren och gör han inom den i

andra stycket angivna tid framställning

om befrielse från utfärdningsavgift,

må patentmyndigheten medgiva

sådan befrielse, där det finnes förenat

med stor svårighet för honom att

erlägga avgiften. Avslås framställ- 1

(Föreslagen lydelse:)

förefintlig brist.

Underlåter sökanden att inom föreskriven

tid yttra sig i ärendet, skall

patentmyndigheten avföra ansökningen;

ägande sökanden dock att återuppliva

densamma genom att inom

fyra månader från utgången av förenämnda

tid till patentmyndigheten

inkomma med yttrande och en avgift

(återupplivningsavgift) av tjugufem

kronor eller, där ansökningen

tidigare återupplivats, sjuttiofem kronor.

ansökningen förfallen.

i ärendet,

skriftlig invändning.

Före utgången av den i andra stycket

angivna tid skall sökanden till patentmyndigheten

inbetala en avgift

(utfärdningsavgift) av sjuttiofem

kronor; dock må denna avgift, förhöjd

med tjugufem kronor, erläggas

inom två månader därefter. Sökes patent

av uppfinnaren och gör han inom

den i andra stycket angivna tid

framställning om befrielse från utfärdningsavgift,

må patentmyndigheten

medgiva sådan befrielse, där det

finnes förenat med stor svårighet för

honom att erlägga avgiften. Avslås

5 §.

7 §•

1 Senaste lydelse, se beträffande 5 § SFS 1931:192 samt beträffande 7 och 11 §§ SFS 1944:357.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

3

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

ningen, äge sökanden städse erlägga framställningen, äge sökanden städavgiften,

utan förhöjning, inom två se erlägga avgiften, utan förhöjning,

veckor från det sökanden underrät- inom två veckor från det sökanden

tats om beslutet på sätt i 5 § sägs; underrättats om beslutet på sätt i 5 §

och må talan mot beslutet ej föras. sägs; och må talan mot beslutet ej

föras.

Fullgör sökanden----— — hava erlagts.

Sedan tiden------till avgörande.

Möter ej —- —--— — huvudsakliga delar.

Har patentansökan------allmänna tidningarna.

11 §.

Förutom de avgifter, som omför- Förutom de avgifter, som omförmälas

i 4 och 7 §§, skall för medde- mälas i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, lat patent, som icke är tilläggspatent,

till patentmyndigheten för varje pa- till patentmyndigheten för varje patentår

från och med det andra erläg- tentår från och med det fjärde ergas

en årsavgift, utgörande för vart läggas en årsavgift, utgörande för

och ett av det andra och tredje året vart och ett av det fjärde och femte

tio kronor, av det fjärde och femte året femtio kronor, av det sjätte och

året trettio kronor, av det sjätte och sjunde året sjuttiofem kronor, av det

sjunde året sextio kronor, av det åt- åttonde och nionde året etthundra

tonde och nionde året etthundra kro- kronor, av det tionde och elfte året

nor, av det tionde och elfte året ett- tvåhundra kronor, av det tolfte och

hundrafemtio kronor, av det tolfte trettonde året trehundra kronor, av

och trettonde året tvåhundra kronor, det fjortonde och femtonde året fyraav

det fjortonde och femtonde året hundra kronor samt av det sextonde

tvåhnndrafemtio kronor samt av det och sjuttonde året femhundra kroscxtonde

och sjuttonde året trehund- nor.

ra kronor.

Avgiften, som------näst därefter.

Innehaves patent--—---ej föras.

Årsavgift må —-----tre månader.

Fullgöres ej — — — —---patentet förfallet.

Patenthavare vare --------beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1051. Lagen skall ej äga tillämpning

ä avgift, som med laga verkan kunnat

erläggas efter ikraftträdandet men

inbetalats dessförinnan. Nya lagen

skall dock städse gälla med avseende

å årsavgift för patentår, som börjar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

efter utgången av år 1951. Har årsavgift

för andra eller tredje patentåret

erlagts före lagens ikraftträdande,

ehuru patentåret börjar först därefter,

äge patenthavaren på ansökan

återbekomma årsavgiften.

Därest med tillämpning av vad i

7 § tredje stycket eller 11 § tredje

eller fjärde stycket stadgas rörande

anstånd med betalning avgift, som

eljest skolat erläggas före lagens

ikraftträdande, inbetalats därefter,

skall beträffande avgiften äldre lag

gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen den 5 juliI1884 (nr 29)

om skydd för varumärken.

Härigenom förordnas, att 3 och 9 §§ lagen den 5 juli 1884 om skydd för

varumärken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

3 §.

Den, som --------dessa varuslag.

Med ansökan skola följa:

avbildning av---- centimeters bredd;

två till------— som avbildningarna;

trettio kronor i ansökningsavgift; femtio kronor i ansökningsavgift;

samt samt

femtio kronor — -— —- •— ----till registrering.

Är fråga----—---till registreringsmyndigheten.

Har ansökan---- ----av varumärket.

9 §•

Varumärke registreras —• — — —

Vill någon låta förnya registrering,

ingive eller insände, på sätt i 3 § sägs,

skriftlig ansökan därom och bifoge i

ett exemplar sådan avbildning, som

där föreskrives, jämte tio kronor i

ansökningsavgift och femtio kronor

i avgift för den förnyade registreringen

och dess kungörande, vilken

sistnämnda avgift återbetalas, därest

ansökningen ej bifalles. Har märket

varit registrerat för annan än den,

som begär förnyelsen, skall jämväl

sökandens rätt till märket styrkas.

--registreringsperiodens utgång.

Vill någon låta förnya registrering,

ingive eller insände, på sätt i 3 §

sägs, skriftlig ansökan därom och bifoge

i ett exemplar sådan avbildning,

som där föreskrives, jämte femtio

kronor i ansökningsavgift och lika

stort belopp i avgift för den förnyade

registreringen och dess kungörande,

vilken sistnämnda avgift återbetalas,

därest ansökningen ej bifalles. Har

märket varit registrerat för annan än

den, som begär förnyelsen, skall jämväl

sökandens rätt till märket styrkas.

1 Senaste lydelse, se beträffande 3 § SFS 1929: 68 och beträffande 9 § SFS 1934: 62.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Ansökan om förnyelse skall hava

inkommit före utgången av löpande

registreringsperiod. Dock kan sådan

ansökan med laga verkan göras under

tre månader därefter, i vilket fall

ansökningsavgiften utgår med trettio

kronor.

Förnyelse skall------

Finner registreringsmyndigheten

Ansökan om förnyelse skall hava

inkommit före utgången av löpande

registreringsperiod. Dock kan sådan

ansökan med laga verkan göras under

tre månader därefter, i vilket fall

ansökningsavgiften utgår med sjuttiofem

kronor,

omförmälda intyg.

------i 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

Därest med tillämpning av 9 §

tredje stycket andra punkten ansökningsavgift,

som eljest skolat erläggas

före lagens ikraftträdande, inbetalats

därefter, skall beträffande avgiften

äldre lag gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 3 mom. lagen den 10 juli 1899 (nr 59

sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 5 § 3 mom. lagen den 10 juli 1899 om skydd

för vissa mönster och modeller skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

5 §•

3 mom. Sökanden åligge att såsom 3 mom. Sökanden åligge att såsom

avgift bifoga tio kronor. avgift bifoga femtio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga

angående höjning av vissa avgifter enligt patentförordningen m. fl. författningar

samt anför därvid följande.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 29 augusti 1949 avseende

anslagsäskanden för budgetåret 1950/51 hemställt, att vissa avgifter

enligt förordningen den 16 maj 1884 angående patent m. fl. författningar

måtte höjas.

över patentverkets framställning ha efter remiss utlåtanden avgivits av

riksräkenskapsverket, statskontoret, statens sakrevision, statens priskontrollnämnd,

kommerskollegium och svenska uppfinnarkontoret. Kommerskollegium

har tillika överlämnat av kollegiet införskaffade yttranden från

rikets samtliga handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

kooperativa förbundet, svenska uppfinnareföreningen och

svenska patentombudsföreningen.

Sedan de avgivna utlåtandena överlämnats till patentverket för att bereda

verket tillfälle till förnyat övervägande av frågan om höjning av förevarande

avgifter, har verket i en den 20 september 1950 dagtecknad skrivelse

ånyo hemställt om höjning utav avgifterna.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

I de olika ärenden, som ankomma på patentverket, erläggas särskilda avgifter.

Bestämmelser om sådana finnas bl. a. i förordningen den 16 maj

1884 angående patent, lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken och

lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller. Avgifterna

ha hittills så avvägts, att inkomsterna av avgifterna beräknats skola

ungefärligen motsvara kostnaderna för patentverkets verksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

9

Patent förordningen innehåller föreskrifter om fem olika slags

avgifter, nämligen ansökningsavgift, utfärdningsavgift, återupplivningsavgift,

besvärsavgift och årsavgift. Sålunda skall enligt 4 § 3 mom. vid ansökan

om patent av sökanden bifogas en ansökningsavgift av 50 kronor. Avgiften

skall erläggas, innan någon teknisk granskning gjorts av patentmyndigheten,

och återbetalas icke, om ansökningen ej leder till patent. Utfärdningsavgift,

avsedd att täcka kostnaden för patentskrifternas tryckning, skall

enligt 7 § tredje stycket av sökanden erläggas med 60 kronor eller, om betalning

sker inom viss angiven respittid efter förfallodagen, med ett med

25 kronor förhöjt belopp. Vad som erlagts i utfärdningsavgift återbetalas,

om patent ej meddelas. Har sökande vid ansökan om patent brustit i vissa

angivna avseenden, skall patentmyndigheten förelägga honom att yttra sig

och avhjälpa förefintlig brist. Underlåter sökanden att yttra sig inom föreskriven

tid skall patentmyndigheten avföra ansökningen. Sökanden äger

dock enligt 5 § andra stycket och 6 § andra stycket återuppliva ansökningen

genom att inkomma med yttrande och återupplivningsavgift av 25 kronor.

Har patentmyndigheten å anmälningsavdelning förklarat patentansökning

förfallen eller avslagit sådan ansökning, äger sökanden att inom viss

tid anföra besvär hos myndighetens besvärsavdelning. Vidare äger den som

gjort invändning mot patentansökning, om denna trots invändningen bifallits,

anföra besvär. Vid besvären skall enligt 8 § första och andra styckena

fogas besvärsavgift av 75 kronor. Slutligen skall enligt It § för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, för varje patentår från och med det andra

till och med det sjuttonde erläggas årsavgift. Denna utgör för vart och ett

av andra och tredje året 10 kronor, av fjärde och femte året 30 kronor, av

sjätte och sjunde året 60 kronor, av åttonde och nionde året 100 kronor,

av tionde och elfte året 150 kronor, av tolfte och trettonde året 200 kronor,

av fjortonde och femtonde året 250 kronor samt av sextonde och sjuttonde

året 300 kronor. Summan av årsavgifterna blir alltså 2 200 kronor. Årsavgift

skall erläggas inom viss tid. Stadgande finnes om respittid av först tre

och sedan ytterligare tre månader. Vid betalning under respittiderna skola

enligt 11 § fjärde stycket erläggas på visst sätt förhöjda årsavgifter.

I detta sammanhang må anmärkas, att årsavgifterna utgått med de nyss

angivna beloppen alltsedan den 1 juli 1929. Under tiden från och med den

1 juli 1920 till nämnda dag voro de bestämda till ej oväsentligt högre belopp.

Före den 1 juli 1920 åter voro årsavgifterna på det hela taget avsevärt lägre

än de nuvarande. Sålunda utgjorde summan av årsavgifterna under tiden

före den 1 juli 1920 725 kronor samt under tiden närmast före den 1 juli

1929 3 000 kronor. Även ansökningsavgiftens storlek har jämkats. Övriga

avgifter ha införts vid skilda tillfällen under 1920- och 1930-talen.

Enligt 3 § varumärkeslagen skola vid ansökning om registrering

av varumärke fogas en ansökningsavgift av 30 kronor samt eu registreringsavgift

av 50 kronor. Sistnämnda avgift återbetalas, därest ansökningen icke

leder till registrering. Vidare stadgar 9 §, att vid ansökan om förnyad registrering

efter tio år skola fogas en ansökningsavgift av 10 kronor och en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

registreringsavgift av 50 kronor. Huvudregeln är att ansökningen om förnyelse

skall ha inkommit före utgången av löpande registreringsperiod. Sådan

ansökan må dock ingivas under viss tid därefter, i vilket fall ansökningsavgiften

är 30 kronor.

I 5 § 3 mom. mönsterlagen stadgas, att vid ansökan om registrering

av mönster en avgift av 10 kronor skall bifogas. Lagen föreskriver icke

erläggande av annan avgift än den nu nämnda.

Patentverkets första framställning.

Patentverket har till en början erinrat om den förut antydda principen

att patent- samt varumärkes- och registreringsavgifterna böra avvägas så,

att desamma — låt vara med någon säkerhetsmarginal — allenast täcka

verkets utgifter. Vidare har ämbetsverket framhållit, att säkerhetsmarginalen

dittills varit betydande. Det hade beräknats, att det dittillsvarande rena

nettot av ämbetsverksamheten betydligt överstege 10 miljoner kronor. Större

delen av överskottet hade uppkommit under den senaste tioårsperioden. För

budgetåret 1948/49 uppginge överskottet dock ej till mer än omkring 10 000

kronor. Därvid hade hänsyn tagits blott till verkets direkta utgifter, vilket

innebure, att kostnader för fastighet och pensioner ej kommit i betraktande.

I fråga om det sannolika förhållandet i framtiden mellan inflytande avgifter

och de direkta utgifterna för ämbetsverket har verket uttalat, att om

inkomsterna skulle hålla sig oförändrade, ett mindre underskott torde uppkomma

redan för budgetåret 1949/50. Än mer bleve detta fallet för budgetåret

1950/51.

Ämbetsverket har därför ansett, att en höjning av avgifterna borde övervägas.

Visserligen kunde göras gällande, att inkomsterna även utan avgiftshöjning

kunde förmodas stiga, åtminstone så småningom. Sålunda hade antalet

patentansökningar i stort sett företett en ständig stegring. Detta kunde

väntas leda till större antal patent, vilket i sin tur kunde beräknas medföra,

att de ur inkomstsynpunkt viktigaste avgifterna, årsavgifterna, efter

hand komme att stiga avsevärt. Patentverket har fortsatt:

Från denna utgångspunkt kan man anlägga det betraktelsesättet, att ett

eventuellt underskott under de närmaste åren är en tillfällig företeelse och

att balans så småningom åter kommer att nås utan avgiftshöjning. Vidare

kan anföras, att det allmänna under de gångna åren tillgodogjort sig så

stora överskott av patentverkets verksamhet, att man först om underskott

visat sig uppkomma flera år i rad bör vidtaga en avgiftshöjning. Slutligen

kan man ifrågasätta, om det ej med hänsyn till patentväsendets stora betydelse

för vår samhällsekonomi är rimligt, att viss del av utgifterna för verket

falla på det allmänna.

Utgår man emellertid från statsmakternas hittillsvarande grundsats, att

inkomsterna skola täcka alla utgifter för verket och att därvid viss säkerhetsmarginal

till förmån för det allmänna skall föreligga, synes tiden nu

inne att vidtaga en avgiftshöjning.

Ämbetsverket, som därefter övergått till frågan hur höjningen bör fördelas

på de olika avgifterna, har till en början lämnat följande uppgifter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

11

om de belopp till vilka patent-, varumärkes- och registreringsavgifterna

under budgetåret 1948/49 uppgått, beräknat i jämna tusental kronor:

Patentavgifter:

Ansökningsavgifter ............................ 500 000

Utfärdningsavgifter ............................ 201 000

Återupplivningsavgifter ........................ 19 000

Besvärsavgifter ................................ 13 000

Årsavgifter .................................... 1 955 000 2 688 000

Varumärkes- och mönsteravgifter:

Nya varumärkesansökningar .................... 142 000

Förnyelse av varumärken ...................... 121 000

Mönsterärenden................................ 2 000 265 000

Aktiebolagsärenden ....................................... 915 000

Expeditionslösen ...........................................72 000

Summa avgifter 3 940 000

Någon höjning av avgifterna i aktiebolagsärendena eller av expeditionslösen

har ämbetsverket icke ansett böra ske vid detta tillfälle. Ämbetsverket

har fortsatt:

Beträffande övriga avgifter däremot kan erinras, att ingen sådan avgift av

större ekonomisk betydelse höjts sedan år 1929 och att de viktigaste avgifterna

voro högre under 1920-talet än för närvarande. För att återställa avgifterna

till det reella penningvärde de hade år 1929 skulle krävas avsevärda

höjningar, som verket icke ämnar föreslå. Dels skulle man därigenom

stegra inkomsterna långt mer än som behövs för att möta utgiftshöjningen

och dels är en likformig höjning av samtliga slag av avgifter enligt

verkets uppfattning icke lämplig. Avgiftshöjningen bör koncentreras på sådana

punkter, där den icke vållar större olägenhet för den enskilde och där

den samtidigt kan tillgodose allmänna syften.

Vad då först gäller avgifter enligt patentförordningen har

ämbetsverket uttalat, att från nyss angivna synpunkter någon ändring i patentansökningsavgiften

icke borde göras.

Beträffande utfärdningsavgiften vore enligt patentverkef att märka, att

publiceringskostnaderna i patentärenden under budgetåret 1948/49 uppgått

till drygt 241 000 kronor, medan vad som samma budgetår influtit i

utfärdningsavgifter stannat vid 201 000 kronor. En höjning av utfärdningsavgiften

vore därför motiverad och ämbetsverket föresloge, att avgiften

höjdes från nuvarande 60 kronor till 75 kronor, vilket kunde beräknas medföra

en ökning av det totalt inflytande beloppet med ungefär 50 000 kronor.

En höjning av återupplivningsavgiften, som budgetåret 1948/49 ej inbringat

mer än omkring 19 000 kronor, vore enligt vad patentverket framhållit

icke av större ekonomisk betydelse. Emellertid hade det visat sig, att

rätten till återupplivning i vissa fall missbrukats. För att minska frestelsen

till sådant missbruk vore en höjning av avgiften tillrådlig. En avgift av 75

kronor syntes ur denna synpunkt lämpligt avvägd. Genom en sådan höjning

skulle förmodligen återupplivningsinstitutet komma att tagas i bruk

i betydligt färre fall än för närvarande, varför inkomststegringen icke borde

beräknas till mer än 10 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

I fråga om besvärsavgiften har patentverket uttalat, att denna avgift visserligen

täckte endast en mindre del av kostnaderna för besvär savdelningen,

men att en avgiftshöjning dock ej syntes tillrådlig.

Slutligen har patentverket föreslagit, att årsavgifterna för andra till och

med nionde patentåret skulle lämnas oförändrade, men att avgiften för ettvart

av tionde och elfte patentåren höjdes från 150 till 200 kronor, för ettvart

av tolfte och trettonde patentåren från 200 till 300 kronor, för ettvart

av fjortonde och femtonde patentåren från 250 till 400 kronor samt för ettvart

av sextonde och sjuttonde patentåren från 300 till 500 kronor. Summan

av årsavgifterna skulle sålunda bli 3 200 kronor. Enligt en för några

år sedan gjord beräkning, har patentverket fortsatt, utgjorde patentens medellivslängd

ungefär 8y2 år. Höjningen komme alltså att drabba blott den

mindre del av patenten, som hölles vid makt längre tid än den genomsnittliga.

Man kunde utgå från att det i dylika fall i allmänhet gällde patent,

som visat sig kunna på ett lönande sätt utnyttjas. En avgiftshöjning kunde

därför i regel antagas ej vålla ekonomiska bekymmer. Och skulle avgiftshöjningen

i vissa fall leda till att patent, som redan gällt längre än den genomsnittliga

tiden, finge tidigare än nu förfalla genom underlåten avgiftsbetalning,

kunde detta icke betraktas såsom någon olägenhet ur allmän

synpunkt. Avgiftsskalan under den senare hälften av patenttiden borde

vara så pass hög, att patenten under denna tid ej i onödan stode kvar och

hindrade allmänhetens rörelsefrihet. Även med de föreslagna höjningarna

bleve för övrigt årsavgifterna med hänsyn till penningvärdets fall för samtliga

patentår i realiteten lägre än de varit år 1929.

På grundval av det nuvarande antalet gällande patent och under antagande

att dessa fördelade sig på skilda patentår på samma sätt som år 1940,

som är det senaste år för vilket fullständiga uppgifter i detta avseende föreligga,

har patentverket uppskattat den inkomstökning, som förslaget om

höjning av årsavgifterna skulle medföra, till 400 000 kronor. Ämbetsverket

har emellertid understrukit, att det vore en beräkning med betydande felmarginal.

Sålunda talade de två omständigheterna att under senare år både

antalet gällande patent och dessas medellivslängd i stort sett befunnit sig i

stigande för att beloppet skulle bli större. Ä andra sidan vore det sannolikt,

att avgiftshöjningarna komme att föranleda viss minskning av det antal

patent, som komme att upprätthållas under de senare patentåren.

Vad sedan beträffar v a ru märkesavgifterna har patentverket

föreslagit, att ansökningsavgiften höjdes från 30 till 50 kronor. Härigenom

torde vinnas ett belopp av ungefär 50 000 kronor årligen. Ämbetsverket har

vidare anfört, att varumärkesförnyelse i stort sett förekomme blott i fråga

om sådana varumärken, som för innehavaren visat sig ha ekonomiskt värde.

Den blott vart tionde år återkommande förnyelseavgiften vore därför oftast

av ringa ekonomisk betydelse för innehavaren. Verket försloge, att ansökningsavgiften

sattes till samma belopp vid förnyelse som vid nyregistrering,

d. v. s. 50 kronor. Utnyttjades respittiden vid förnyelse, vilket för närvarande

skedde ganska sällan, borde avgiften utgå med 75 kronor. Genom den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

13

föreslagna höjningen av förnyelseavgiften borde kunna vinnas omkring

75 000 kronor årligen.

Slutligen har patentverket framhållit, att ansökningsavgiften vid

mönster registrering icke på långt när motsvarade verkets utgifter

för granskning av inkomna ansökningar och för mönsterregistreringen.

En höjning av ansökningsavgiften till 50 kronor syntes motiverad. Höjningen

kunde beräknas inbringa omkring 10 000 kronor.

Enligt de gjorda beräkningarna skulle alltså de årliga inkomsterna vid

genomförande av verkets förslag stiga med inemot 600 000 kronor. För

budgetåret 1948/49 hade, har patentverket vidare anfört, endast ett obetydligt

överskott uppkommit och enligt verkets förslag till avlönings- och omkostnadsstat

för budgetåret 1950/51 kunde utgifterna väntas stiga med inemot

400 000 kronor i förhållande till förstnämnda år. De föreslagna avgiftshöjningarna

torde därför innebära en god säkerhetsmarginal för att inkomsterna

komme att täcka utgifterna för verksamheten. Marginalen kunde

dock icke anses större än vad som med hänsyn till statsmakternas tidigare

uttalanden kunde anses skäligt.

Patentverket har avsett, att avgiftshöjningarna skulle träda i kraft den

1 juli 1950. Verket utginge från att höjningarna skulle tillämpas även i

fråga om ansökningar, som inkommit före nämnda dag, och beträffande

patent och varumärken, som registrerats dessförinnan. Ett motsatt betraktelsesätt

hade visserligen anlagts, när patentavgifterna höjdes 1920, men

verket kunde ej finna, att sökanden respektive rättsinnehavaren hade något

berättigat krav på att avgifterna skulle få erläggas efter den taxa, som gällt

när ansökningen inkommit respektive när patentet eller varumärket beviljats.

Däremot borde i regel avgift, som erlagts före den 1 juli 1950 och

enligt då gällande bestämmelser varit tillräcklig, godtagas även om förfallodagen

för erläggande av sådan avgift infölle först efter nämnda dag.

I fråga om årsavgifter för patent och förnyelseavgifter för varumärken

borde dock ett undantag från sistnämnda regel stadgas, då man eljest kunde

riskera, att dylika avgifter inbetalades långt i förväg enligt hittills gällande

lägre taxa. Verket föresloge, att i dylika fall den högre taxan skulle

tillämpas, om den ordinarie förfallodagen för ifrågavarande års- eller förnyelseavgift

infölle först efter utgången av år 1950.

Utlåtandena över patentverkets framställning.

Ett stort antal av utlåtandena — vilka avgivits under hösten 1949 — ha

berört principfrågan om den grund efter vilken a vgifterna

böra bestämmas. Därvid har den hittills gällande grundsatsen

att avgifterna böra avvägas så, att desamma — låt vara med någon

säkerhetsmarginal — allenast täcka patentverkets utgifter, på det hela taget

vunnit anslutning. Endast Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Gävle och uppfinnarkonloret ha ifrågasatt om det icke med hänsyn

till patentverkets samhällsekonomiska betydelse vore rimligt, att eu

viss del av utgifterna för verksamheten fölle på det allmänna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Olika meningar finnas företrädda i frågan huruvida ett behov att

höja avgifterna föreligger för att den förut angivna grundsatsen

t kall komma att vinna tillämpning. Sålunda ha statskontoret, statens sakrevision

samt Västergötlands och norra Hallands handelskammare biträtt

förslaget om avgiftshöjning. Flertalet av övriga hörda myndigheter och sammanslutningar

ha däremot uttalat, att skäl för höjning av avgifterna ej

förelåge, åtminstone ej för del dåvarande.

Kommerskollegium, som hör till de avstyrkande remissinstanserna, har

anfört, att patentverkets inkomster komme att ökas under de närmaste

åren utan motsvarande ökning av utgifterna. Antalet inneliggande patentansökningar

vore nämligen osedvanligt stort och detta förhållande i förening

med den successiva stegringen av årsavgifterna måste medföra en förbättring

av verkets ekonomi. Vidare borde med hänsyn till den senaste tioårsperiodens

stora överskott rätt väsentligt underskott redovisas, innan fråga

om en avgiftshöjning upptoges. Det förefölle kollegium egendomligt om

ifrågavarande princip uppmärksammades först när den kunde åberopas till

stöd för en höjning. Då den nedsättning, som varit möjlig under den förflutna

tioårsperioden med dess överskott å omkring 10 miljoner kronor, icke

företagits, vore det icke lämpligt att höja avgifterna redan innan det med

säkerhet kunde bedömas huruvida verksamheten komme att medföra underskott.

Kollegium ansåge riktigast, att —- även om det under rådande

statsfinansiella förhållanden skulle vara olägligt att belasta det allmänna

med en utgift av den storleksordning som patentverket beräknat —- de av

patentverket uppskattade underskotten åtminstone under några år finge

stanna på det allmänna. Det vore dessutom — icke minst av psykologiska

skäl — angeläget, att myndigheterna ålade sig största återhållsamhet när

det gällde höjning av avgifter på den allmänna rörelsen.

Liknande synpunkter ha anlagts av flertalet handelskammare, industriförbundet,

köpmannaförbundet, grossistförbundet, småindustriorganisationen,

kooperativa förbundet, uppfinnareföreningen, patentombudsföreningen

och uppfinnarkontoret. Sistnämnda myndighet har därjämte särskilt betonat,

att den viktigaste anledningen till det väntade underskottet torde vara

att söka i bortfallet av det stora antal patent som direkt eller indirekt uttagits

i Sverige av tyska företag. Sålunda hade under år 1946 avförts icke

mindre än 6 000 patent, motsvarande ungefär en tredjedel av hela patentbeståndet.

Detta måste betraktas såsom en engångsföreteelse. Åtskilliga av de

nyss nämnda organisationerna ha vidare framhållit, att en höjning av avgifterna

skulle belasta näringslivet, som redan kämpade med svårigheter av

olika slag. Ytterligare har betonats angelägenheten av att även statsmakterna

följde den av dem anbefallda principen att ej tillåta prishöjningar utan

medverkade till en ekonomisk stabilisering. Ett betydande antal av dessa

remissinstanser ha särskilt understrukit, att frågan om en höjning av avgifterna

borde upptagas till behandling först sedan det visat sig, att underskott

uppstått under en följd av år.

Priskontrollnämnden har av principiella skäl ställt sig synnerligen tvek
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

sam till lämpligheten av att i en tid, då det gällde att i största möjliga utsträckning

undvika prisökningar, genomföra så betydande avgiftshöjningar

som föreslagits, innan behovet därav kunde anses fullt klarlagt. Om

det ekonomiska resultatet av patentverkets verksamhet otvetydigt varit förlustbringande,

skulle nämnden kunnat förorda en ändring av avgifterna i

inkomsthöj ande syfte, men eftersom så icke vore fallet, ansåge sig nämnden

i dåvarande läge icke böra biträda patentverkets framställning.

Handelskammaren i Gävle har framfört det uppslaget, att en utjämningsfond

borde uppläggas inom patentverket, vilken skulle tillgodogöras varje

budgetårs eventuella överskott, medan underskott skulle balanseras mot

fondens behållna medel. Med hänsyn till de senaste årens överskott vore

det skäligt, att staten till fonden ansloge 5 miljoner kronor. Under dessa

förutsättningar skulle med de föreslagna avgiftshöjningarna kunna anstå

till dess bättre överblick vunnes över utvecklingen av verkets inkomster och

utgifter. Vidare har handelskammaren understrukit, att en utebliven avgiftshöjning

icke finge föranleda minskade anslag för verkets drift så att

arbetskapaciteten bleve lägre. En förkortning av behandlingstiderna och en

minskning av balanserna vore synnerligen önskvärda.

Sistnämnda synpunkt har framförts även av kooperativa förbundet och

uppfinnareföreningen.

Åtskilliga remissinstanser ha uttalat sig om höjningens fördelning

på de olika avgifterna. I stort sett har patentverkets förslag i

detta avseende vunnit anslutning. Vissa anmärkningar ha dock riktats mot

förslaget.

Vad först angår avgifterna enligt patentförordningen har sålunda Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare avstyrkt den föreslagna

höjningen av utfärdningsavgiften, då patentverkets kostnader i patentärenden

främst borde täckas genom uttagning av årsavgifter för beviljade patent.

Handelskammaren i Karlstad har ifrågasatt, om det icke vore mera rättvist

att låta den patentsökande, som inlämnat vidlyftiga beskrivningar och

ett stort antal ritningar, betala en högre utfärdningsavgift än den patentsökare,

vars ansökningshandlingar hade mera rimlig omfattning. Denna

princip, som tillämpades i ett flertal andra länder, borde kunna införas

även i Sverige.

I anledning av förslaget att höja återupplivningsavgiften ha kommerskollegium,

handelskammaren i Karlstad, Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare samt uppfinnarkontoret givit uttryck för den åsikten, att

det icke vore riktigt att med en förhöjd avgift straffa dem, som icke missbrukade

rätten till återupplivning, samt att missbruk skulle kunna tillfredsställande

stävjas genom att högre avgifter uttoges först vid förnyade återupplivningsansökningar.

Förslaget om generell höjning avstyrktes. Dock har

handelskammaren i Karlstad förklarat sig intet ha att invända mot att återupplivningsavgiften

sattes till samma belopp som ansökningsavgiften eller

således till 50 kronor. Till stöd för denna sin uppfattning har handelskammaren

anfört, dels alt genom höjningen ungefärlig kompensation för pen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj. ts proposition nr 71.

ningvärdets försämring erhölles och dels att en ansökan om återupplivning

vore att jämställa med en ny ansökan.

Vppfinnareföreningen har ifrågasatt, om den föreslagna höjningen verkligen

skulle avskräcka dem som notoriskt missbrukade återupplivningsrätten.

Med hänsyn därtill och då en höjning skulle drabba dem, som vore i

behov av denna rätt, kunde föreningen icke tillstyrka en så kraftig höjning

som den föreslagna.

Vad angår förslaget till höjning av årsavgifterna ha endast industriförbundet,

grossist förbundet samt Smålands och Blekinge handelskammare

tagit avstånd från principen i förslaget att förlägga höjningen till de senare

patentåren. Industriförbundet har sålunda framhållit, att det icke syntes

riktigt att genom höga årsavgifter medvetet försämra patenthavarnas rättsskydd.

Patenträtten skulle förlora i värde under de sista patentåren, om

årsavgifterna för dessa år höjdes synnerligen kraftigt. Grossistförbundet har

givit uttryck för den uppfattningen, att en skärpning av årsavgifternas progression

ej vore motiverad. Nyssnämnda handelskammare har sagt sig icke

kunna biträda patentverkets uppfattning att det skulle utgöra ett allmänt

intresse att försvåra upprätthållandet av patent genom höga årsavgifter de

senare patentåren. Vidare vore de föreslagna årsavgifterna för de senare patentåren

avsevärt högre än de, som gällde i de flesta andra länder. Förslagets

genomförande skulle därför få ett ogynnsamt mottagande i utlandet.

Handelskammaren har föreslagit en annan gradering av årsavgifterna mellan

20 kronor för det andra och 325 kronor för det sjuttonde patentåret.

Även vissa av de remissmyndigheter, som anse att en höjning av årsavgifterna

främst bör avse avgifterna för de senare patentåren, ha funnit anledning

till erinring mot patentverkets förslag.

Sålunda har kommerskollegium funnit de föreslagna årsavgifterna för

höga och ansett, att de ej borde bestämmas till högre belopp än som gällde

före år 1929. Även handelskammaren i Gävle har anslutit sig till denna uppfattning.

En dylik höjning vore enligt handelskammarens mening tillfyllest

för att täcka det beräknade underskottet på patentverkets verksamhet.

Uppfinnarkontoret och uppfinnareföreningen ha givit uttryck för tveksamhet

om en så stark höjning av de senare årsavgifterna som den föreslagna

vore motiverad. Föreningen har framhållit, att höjningen knappast

stode i överensstämmelse med patentlagstiftningens syfte. Patentväsendet

vore främst avsett att bereda rättsskydd och dess roll som statlig inkomstkälla

finge icke intaga första rummet.

Slutligen har handelskammaren i Karlstad ansett, att årsavgiften för

tionde patentåret borde utgå med 150 kronor och för ett vart följande patentår

med ett för varje år med 50 kronor förhöjt belopp.

Ytterligare må nämnas, att Smålands och Blekinge handelskammare ifrågasatt

införande av en ny art av avgift i patentärenden, nämligen avgift för

invändning mot patents beviljande. Invändningar gjordes i regel av den anledningen,

att ett patent i händelse av beviljande skulle bli till olägenhet för

invändaren. Emellertid vore ganska vanligt, att invändning gjordes på myc
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ket svaga grunder. Genom invändningsförfarandet ökades patentverkets

arbete. För att begränsa antalet invändningar förordades en invändningsavgift

på 50 kronor.

Patentverkets förslag beträffande avgifter enligt varumärkeslagen och

mönsterlagen har ej mött annan erinring än att uppfinnareföreningen ansett,

att höjningen av mönsteransökningsavgiften borde, med hänsyn till att

mönsterlagen vore i behov av snar revision, ställas på framtiden. a

Slutligen har Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare vänt

sig mot verkets förslag, att avgiftshöjningarna skulle tillämpas även i fråga

om ansökningar, som inkommit före den 1 juli 1950. Förslaget innebure att,

därest verket av en eller annan anledning ej behandlat ett gammalt ärende,

sökanden skulle bli lidande därpå. Eftersom det enligt handelskammarens

mening vore rimligt att fordra, att ett patentärende avgjordes inom ett år

från dagen för ansökningens ingivande, ifrågasatte handelskammaren om

icke i de ärenden, som registrerats ett eller i allt fall ett halvt år tidigare än

avgiftshöjningen trädde i kraft, avgifterna borde uttagas enligt de vid tiden

för ingivandet gällande grunderna.

Patentverkets senare framställning.

I skrivelsen den 20 september 1950 har patentverket ytterligare berört

behovet av avgiftshöjning för att den tidigare angivna grundsatsen

om förhållandet mellan inkomster och utgifter skall komma till tilllämpning.

Vad då först angår inkomstsidan har ämbetsverket uppgivit, att i patentavgifter,

varumärkes- och mönsteravgifter, avgifter i aktiebolagsärenden

och expeditionslösen erlagts 4 028 000 kronor under budgetåret 1947/48,

3 940 000 kronor under budgetåret 1948/49 samt 3 953 000 kronor under

budgetåret 1949/50. I anslutning härtill har verket anfört att under budgetåret

1947/48 vissa extraordinära inkomster influtit. Ginge man tillbaka till

de närmast föregående budgetåren förelåge en inkomstökning, men denna

hänförde sig till större delen till inkomsterna av aktiebolagsregistrering,

vilka stigit till följd av nya aktiebolagslagen och de i samband med denna

fastställda högre registreringsavgifterna. I anledning av påpekandet i vissa

remissvar, att ett osedvanligt stort antal patentansökningar inkommit till

ämbetsverket under en följd av år, vilket borde medföra högre antal beviljade

patent och därmed också ökad inkomst av årsavgifter, har patentverket

framhållit, att de belopp som de senare åren influtit i årsavgifter i stort

sett hållit sig oförändrade. Beloppen vore 1 971 000 kronor för budgetåret

1949/50, 1 955 000 kronor för budgetåret 1948/49 och 1 915 000 kronor i

genomsnitt för femårsperioden den 1 juli 1943—den 30 juni 1948. Även antalet

beviljade patent hade sedan lång tid hållit sig tämligen oförändrat

eller t. o. in. varit fallande. Under åren 1945—49 hade sålunda beviljats i

genomsnitt 2 836 patent årligen mot en genomsnittssiffra av 3 028 för åren

1940—44 och 3 093 åren 1935—39. Även om antalet beviljade patent skulle

stiga under de närmaste åren, vilket syntes sannolikt, måste det dröja länge,

innan detta mer avsevärt påverkade vad som inflöte i årsavgifter.

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 71.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

Ämbetsverket har därefter övergått till frågan om kostnaderna och huru

dessa förhålla sig till inkomsterna. Vid ingången av budgetåret 1935/36,

då bokföringen omlagts, hade behållningen uppgått till omkring 3 200 000

kronor. Bokföringsomläggningen försvårade jämförelsen för tiden därefter.

För tiden från och med budgetåret 1935/36 och intill utgången av budgetåret

1947/48 hade enligt gjorda beräkningar uppkommit ett nettoöverskott

av ft 100 000 kronor. Av sistnämnda 13 budgetår visade 11 överskott. Hela

nettoöverskottet för tiden fram till utgången av budgetåret 1947/48 kunde

sålunda uppskattas till 9 300 000 kronor. Verket hade tidigare beräknat

överskottet till över 10 miljoner kronor men hade nu gjort noggrannare

uppskattning av fastighets- och pensionskostnaderna, vilka ej bokfördes

hos verket, och därvid kommit till nyss angivna resultat.

Budgetåren 1948/49 och 1949/50 visade utgifter, inklusive kostnader för

fastighet och pensioner, å respektive 4 283 000 kronor och 4 350 000 kronor.

Då inkomsterna dessa år utgjort 3 942 000 kronor respektive 3 955 000 kronor,

hade uppstått underskott å respektive 341 000 kronor och 395 000 kronor.

För budgetåret 1950/51 hade för avlöningar och omkostnader tillsammans

anvisats 4 086 000 kronor, vilket vore 93 000 kronor mer än den faktiska

belastningen på dessa poster under budgetåret 1949/50. Vid bestämmandet

av avlöningsanslaget hade det rörliga tillägget beräknats efter 12

procent. Redan en ökning av procenttalet med 3 innebure en utgiftsstegring

med bortåt 100 000 kronor. Försiktigheten syntes därför bjuda att beräkna

underskottet för budgetåret 1950/51 till omkring 600 000 kronor.

Under åberopande av de sålunda påvisade underskotten har patentverket

framhållit, att det vore ofrånkomligt att nu genom avgiftshöjningar sörja

för att inkomsterna stegrades. Då underskottet budgetåret 1950/51 kunde

beräknas till 600 000 kronor och verket för budgetåret 1951/52 föreslagit

anslagsökningar på tillsammans omkring 200 000 kronor, borde man sträva

efter att genom avgiftshöjningar vinna en inkomststegring av ungefär

800 000 kronor.

Härefter har patentverket kommit in på spörsmålet huru erforderliga höjningar

skola fördelas på olika avgifter.

Patentverket har vidhållit sitt tidigare förslag beträffande avgifterna för

varumärkes- och mönsterregistrering och i anslutning därtill gjorda beräkningar

utom såtillvida att verket nu — med hänsyn till ökat antal ansökningar

om registrering av varumärke — uppskattat inkomststegringen på

ansökningsavgiften för nya varumärken till 60 000 kronor. Dessa höjningar

skulle alltså inbringa sammanlagt omkring 145 000 kronor årligen.

Vad angår patentavgifterna har verket fortfarande ansett, att höjning icke

borde ske av ansöknings- och besvärsavgifterna. Likaledes har verket vidhållit

sitt tidigare förslag beträffande utfärdningsavgiften och sin beräkning

att detta ledde till en inkomstökning av omkring 50 000 kronor. Med

hänsyn till vad i vissa remissyttranden anförts beträffande förslaget till

höjning av återupplivningsavgiften har verket jämkat sitt förslag i denna

del i så måtto, att avgiften skulle utgå med oförändrat belopp, 25 kronor,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

första gången en patentansökan återupplivades och först vid förnyad återupplivning

höjas till 75 kronor. Sådant förnyat återupplivande torde förekomma

så sällan, att inkomstökning av nämnvärd omfattning icke kunde

beräknas uppstå. Att såsom en remissinstans förordat införa särskild avgift

för invändning vore ej lämpligt.

Patentverket har vidare framhållit, att därest man nöjde sig med de nu

föreslagna höjningarna, det skulle bliva erforderligt att höja årsavgifterna

så mycket, att de inbringade ytterligare omkring 600 000 kronor. Enligt

verkets mening vore det också möjligt att uppnå denna inkomstökning utan

att höjningarna bleve oskäligt betungande. Sålunda vidhölle verket det år

1949 framlagda förslaget till höjning av årsavgifterna för tionde—sjuttonde

patentåren. I vissa yttranden hade föreslagits lägre höjningar än

verket förordat. Detta skulle man enligt verkets mening blott kunna tillmötesgå

genom att i stället förlägga avsevärda höjningar till den förra

hälften av patenttiden, vilket syntes betänkligt med hänsyn till att patenthavarnas

bärkraft under denna period kunde beräknas vara mindre. Enligt

nu gjorda beräkningar, vilka vore fullständigare än de som gjorts 1949,

kunde emellertid höjningarna för den senare hälften av patenttiden icke

beräknas inbringa hela det önskade beloppet. Då verket ej ville föreslå större

höjningar av dessa årsavgifter, vore det nödvändigt att föreslå vissa höjningar

även för den första hälften av patenttiden. För fjärde och femte patentåret

föresloges årsavgiften höjd från 30 till 50 kronor samt för sjätte

och sjunde året från 60 till 75 kronor. I de gällande årsavgifterna å 100

kronor för åttonde och nionde året föresloges ej ändring. Däremot förordades,

att årsavgifterna för andra och tredje patentåren borttoges. Sistnämnda

reform hade länge ansetts önskvärd. Den genomsnittliga behandlingstiden

för beviljade patent vore för närvarande över tre år. Avgifterna

för andra och tredje patentåren finge oftast erläggas för en tid, då patentet

ännu ej beviljats och fullt patentskydd därför ej inträtt. Krävdes ej årsavgift

förrän för fjärde patentåret, borde årsavgift från och med detta till och

med sjunde patentåret kunna uttagas med de förut förordade beloppen. Den

sammanlagda höjningen av årsavgifterna till och med nionde patentåret

komme att utgöra endast 50 kronor. Samtliga årsavgifters sammanlagda

belopp komme enligt verkets förslag att uppgå till 3 250 kronor. Enligt patentverkets

beräkningar skulle detta förslag till årsavgifter leda till en inkomstökning

å 710 000 kronor. Höjningen kunde emellertid väntas föranleda

att patenten upprätthölles i något mindre utsträckning än för närvarande,

vilket i sin tur skulle medföra en minskning av sistnämnda belopp

med uppskattningsvis 110 000 kronor. Den föreslagna höjningen av årsavgifterna

skulle sålunda föranleda en inkomstökning av i runt tal 600 000

kronor.

Slutligen har patentverket förklarat, att de föreslagna avgiftshöjningarna

borde träda i kraft den 1 juli 1951, varigenom höjningarna skulle påverka

hela budgetåret 1951/52. Till frågan om övergångsbestämmelser har verket

intagit samma ståndpunkt som i sin år 1949 ingivna framställning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Ytterligare må anmärkas, att patentverket velat rikta uppmärksamheten

på att i en den 22 oktober 1949 dagtecknad, inom finansdepartementet genom

1948 års budgetutredning utarbetad promemoria angående redovisning

av uppbördsmedel i statlig verksamhet förordats, att beslutanderätten med

avseende å sådana inkomster skall ankomma på Kungl. Maj :t. Såsom exempel

på avgifter av här ifrågavarande slag, som för närvarande vore bestämda

i lag, nämndes i promemorian patentavgifterna. Läget vore detsamma beträffande

varumärkes- och mönsteravgifterna. I yttrande den 23 januari

1950 över promemorian till statsrådet och chefen för finansdepartementet

hade ämbetsverket förklarat sig instämma i att det skulle innebära en fördel

om avgiftstaxorna i här föreliggande fall icke reglerades i själva lagtexten

utan i en av Kungl. Maj :t utfärdad författning. Verket vore alltjämt

av samma uppfattning.

Departementschefen.

En hittills tillämpad princip är att kostnaderna för patentverkets verksamhet

skola bestridas av den allmänhet som anlitar verket. Avgifter uttagas

därför i de ärenden som handläggas av verket. Dessa avgifter tillfalla

emellertid ej verket direkt utan upptagas såsom en post å riksstatens inkomstsida.

Kostnaderna för ämbetsverkets verksamhet bestridas genom anslag

i sedvanlig ordning. Emellertid har avgifternas storlek så avpassats, att

statsverkets inkomster av avgifterna avsetts skola ungefärligen motsvara

dess kostnader för patentverket. Den sålunda tillämpade ordningen bör

gälla även framdeles.

Av nu föreliggande uppgifter framgår emellertid, att ej oväsentliga underskott

förelegat de två sistförflutna budgetåren. Med säkerhet kan förutses,

att innevarande budgetår kommer att utvisa ännu sämre balans mellan

inkomsterna och kostnaderna. Underskottet kan på grund av inträffade

lönestegringar uppskattas till väsentligt högre belopp än patentverket beräknat.

Såvitt man nu kan bedöma måste med nu gällande avgifter ett liknande

utfall vara att vänta en avsevärd tid framåt. För att på längre sikt

balans skall kunna uppnås mellan inkomsterna och kostnaderna är det

därför enligt min mening ofrånkomligt att nu företaga vissa avgiftshöjningar.

Härtill kommer, att det med nuvarande ansträngda statsfinansiella

läge är särskilt önskvärt, att kostnaderna för patentverket icke till någon

del slutligen falla å statsverket. Jag biträder alltså förslaget om avgiftshöjningar

samt anser, att dessa böra så bestämmas, att de kunna beräknas

medföra en årlig inkomstökning med omkring 800 000 kronor. Det är visserligen

tveksamt, om detta belopp kommer att visa sig tillräckligt, men det

synes mig lämpligt att nu icke gå längre utan avvakta viss erfarenhet av de

nya bestämmelserna.

Vid bedömande av frågan hur höjningen bör fördelas på de olika avgifterna

är att beakta, att den principen hittills gällt att patentårsavgifterna

skola giva större delen av inkomsterna. Patentverkets förslag bygger på

denna princip och under remissbehandlingen har någon egentlig anmärk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 71.

21

ning ej riktats häremot. Vidare har patentverket, liksom ock det övervägande

flertalet remissinstanser, ansett det vara lämpligast, att främst årsavgifterna

för de senare patentåren höjas, samt utarbetat sitt förslag i enlighet

härmed. Jag ansluter mig till de nu nämnda synpunkterna och förordar,

att patentårsavgifterna för fjärde t. o. m. sjuttonde åren bestämmas

till de belopp patentverket slutligen föreslagit. Årsavgifterna för andra

och tredje åren finner jag i likhet med patentverket kunna slopas. Den

inkomstökning, som skulle vinnas genom detta förslag, har uppskattats

till 600 000 kronor. Ej heller mot patentverkets slutliga förslag till höjning

av övriga avgifter — vilka höjningar beräknats inbringa omkring 200 000

kronor —- har jag något att erinra.

Förhöjningen av avgifterna bör träda i kraft den 1 juli 1951. De nya bestämmelserna

torde i princip böra gälla alla avgifter som betalas efter nämnda

dag, även om ansökningen i fråga ingivits eller patentet beviljats dessförinnan.

En motsatt princip skulle tydligen medföra, att den nödvändiga inkomstökningen

ej skulle inträda förrän åtskilliga år efter lagändringens

ikraftträdande. Den nu förordade ordningen innebär visserligen, att en

patenthavare för upprätthållande av rättsskyddet måste erlägga högre årsavgifter

än som stadgades vid patentets meddelande. En patenthavare torde

emellertid icke kunna anses äga någon rätt att påfordra, att dessa offentligrättsliga

avgifter under hela patenttiden skola utgå i enlighet med samma

regler.

I likhet med patentverket anser jag, att om en avgift erlagts före lagens

ikraftträdande enligt då gällande bestämmelser, ehuru erläggandet må ske

först därefter, avgiften skall godtagas. För att förhindra att årsavgifter betalas

långt i förväg med nu gällande lägre belopp, torde dock böra stadgas

undantag från nämnda princip i de fall, där årsavgifterna skolat senast erläggas

mera än ett halvt år efter lagändringens ikraftträdande. Därjämte torde

böra upptagas föreskrift av innehåll, att i de fall, då lagstiftningen möjliggör

anstånd med erläggande av viss avgift och detta utnyttjas, avgiften

skall bestämmas enligt de regler, som gällde vid den ordinära förfallodagen.

I detta sammanhang vill jag nämna, att enligt vad jag inhämtat patentverket

icke tillåter inbetalning av årsavgifter, innan patent blivit meddelat.

Denna praxis, som jag finner riktig, bör tillämpas jämväl i fortsättningen.

Det har ifrågasatts, att bestämmelserna om de nu behandlade avgifterna

skulle utbrytas ur respektive lagar och att föreskrifter om dessa avgifter i

stället skulle upptagas i administrativ författning. Praktiska synpunkter

kunna anföras till förmån för en sådan ordning. Emellertid tala skäl för att

åtminstone patentårsavgifterna erhålla viss reglering i själva patentförordningen.

Härtill kommer, att varumärkeslagstiftningen för närvarande är

föremål för utredning och att det kan väntas, att även patentlagstiftningen

inom en relativt snar framtid kommer att överses. Med hänsyn härtill anser

jag icke, att bestämmelserna om avgifterna nu böra överflyttas från lag till

administrativ författning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet utarbetats förslag

till

1) lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

om skydd för varumärken; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 3 mom. lagen den 10 juli 1899 (nr

59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Bilagan, som här uteslutits, är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen

utom såtillvida, att lagförslaget under 2) företer viss skiljaktighet av redaktionell natur samt att

orden »lagens ikraftträdande» 1 övergångsbestämmelserna till de vid propositionen fogade lagförslagen

under 1) och 2) i bilagan motsvaras av uttrycket »den 1 juli 1951» och ordet »ikraftträdandet»

i övergångsbestämmelserna till det vid propositionen fogade lagförslaget under 1) i

bilagan motsvaras av uttrycket »nämnda dag».

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd 22 februari

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 21 februari 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen

i statsrådet den 2 februari 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 188b

(nr 25) angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen den 5 juli 188b (nr

29) om skydd för varumärken; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 3 mom. lagen den 10 juli 1899

(nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av e. o. hovrättsassessorn Otto Petrén.

Lagrådet yttrade: -

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen

den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

övergångsbestämmelserna inledas med ett stadgande, att lagen träder i

kraft den 1 juli 1951, varefter följa skilda bestämmelser, vilka avse att

reglera förhållanden efter ikraftträdandet.

Såsom dessa bestämmelser avfattats kommer, mot vad som lärer vara

åsyftat, den relevanta tidpunkten i vissa fall att bliva icke klockan 24 natten

mellan den 30 juni och den 1 juli 1951 utan ett dygn senare.

För att bestämmelserna skola erhålla avsett innehåll bör utbyte ske dels

i första stycket andra punkten av orden »nämnda dag» mot »ikraftträdandet»

och dels i första stycket sista punkten och i andra stycket av uttrycket

»den 1 juli 1951» mot orden »lagens ikraftträdande».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen

den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för varumärken.

Av skäl som ovan anförts bör i andra stycket av övergångsbestämmelserna

uttrycket »den 1 juli 1951» utbytas mot orden »lagens ikraftträdande».

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § 3 mom. lagen den 10

juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

den 22 februari 1951 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 2

februari 1951 remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr

29) om skydd för varumärken; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 3 mom. lagen den 10 juli 1899 (nr

59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande och med förmålan att de av

lagrådet framställda erinringarna syntes böra iakttagas hemställer föredraganden,

att lagförslagen, sedan förslagen till lag om ändrad lydelse av 5, 7

och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent och till

lag angående ändrad lydelse av 3 och 9 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

om skydd för varumärken jämkats i enlighet med vad lagrådet förordat

samt därjämte viss redaktionell jämkning vidtagits i sistnämnda lagförslag,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

it Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. AV 71.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 a1 i texten
  2. 1LU 1951:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884- s. 1 i texten