Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m

1951-02-16 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:74, Angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till ytterligare

aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag,

m. m.; given Stockholms slott den 16 februari

1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Norrbottens järnverk aktiebolag tillkom efter beslut av 1939 års urtima

riksdag. Dess huvudsakliga verksamhet skulle avse tackjärnstillverkning i

Luleå. Vid 1941 och 1944 års riksdagar godkändes utbyggnadsplaner, enligt

vilka järnverket skulle bestå, utom av hjälpanläggningar och allmänna

anläggningar, av tre eltackjärnsugnar med en sammanlagd kapacitet av

90 000 ton per år, ett elektrostålverk och ett thomasverk. Dessa anläggningar

med undantag av thomasverket, som ännu icke uppförts, ha varit i bruk

under en följd av år.

År 1945 anhöll riksdagen om utredning angående möjligheterna att upprätta

en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten. Utredningsuppdraget

lämnades åt styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag, som nästföljande

år framlade förslag om järnverkets fortsatta utbyggnad. 1946 års riksdag

beslöt, i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag, att järnverket

skulle utbyggas med en koksmasugn för framställning av 200 000

ton tackjärn per år och en valsverksanläggning. Dessutom skulle järnverkets

övriga anläggningar utvidgas. 1947 års riksdag godkände definitiva planer

för valsverksanläggningen, enligt vilka denna skulle omfatta ett götvalsverk,

ett grovvalsverk samt ett fin- och trådvalsverk.

Medel till utbyggnaden skulle tillföras bolaget dels i form av aktiekapital,

dels genom upplåning. 1946 och 1947 års riksdagar anvisade tillhopa

1 Biluxng till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 74.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

55 500 000 kronor till aktieteckning i bolaget och beslöt, att staten genom

riksgäldskontoret skulle ställa garanti i män av behov för lån åt bolaget

intill sammanlagt högst 95 000 000 kronor. För genomförande av utbyggnadsplanerna

beräknades alltså sammanlagt 150 500 000 kronor.

I skrivelse den 25 oktober 1950 har bolagets styrelse meddelat att utbyggnaden

kommer att draga större kostnader än beräknat. De egentliga anläggningskostnaderna

uppskattas nu till 258 068 600 kronor eller i runt tal

107 000 000 kronor mera än i de tidigare kalkylerna. Styrelsen beräknar,

att särskilda, delvis oförutsedda omständigheter åsamkat bolaget merkostnader

om tillhopa 12 000 000 kronor. Fördyringen i övrigt, i runt tal

95 000 000 kronor eller ca 63 procent av den tidigare beräknade kostnadssumman

om 150 500 000 kronor, förklaras till övervägande delen bero på

den pris- och kostnadsstegring, som inträffat sedan kalkylerna för utbyggnaden

gjordes.

I anledning av fördyringen av de egentliga anläggningskostnaderna hemställer

styrelsen, att för budgetåret 1951/52 måtte anvisas ett investeringsanslag

om 110 000 000 kronor till teckning av aktier i bolaget.

Styrelsen förutser vidare, att ytterligare i runt tal 35 000 000 kronor komma

att erfordras för följande ändamål, nämligen 8 000 000 kronor för täckande

av anläggningsverksamhetens indirekta kostnader och andel i bolagets

allmänna förvaltningskostnader, 3 400 000 kronor för bestridande av räntekostnader,

8 000 000 kronor för täckande av igångkörningskostnader och

15 000 000 kronor för oförutsedda utgifter. Detta medelsbehov väntas dock i

någon utsträckning kunna tillgodoses genom driftsöverskott. Styrelsen hemställer,

att staten genom riksgäldskontoret måtte ställa garanti i mån av

behov för lån till bolaget å högst nyssnämnda belopp om 35 000 000 kronor.

Departementschefen finner det på anförda skäl ofrånkomligt att den beslutade

utbyggnaden av järnverket slutföres i så skyndsam takt som möjligt;

han anser sig trots betänkligheter mot den avsevärda kostnadsstegringen

icke kunna framställa väsentliga erinringar mot styrelsens beräkning av

medelsbehovet för utbyggnadens fullbordan. För budgetåret 1951/52 anses

dock endast 75 000 000 kronor av begärda 110 000 000 kronor för aktieteckning

vara erforderliga. Det föreslås att riksdagen måtte dels för budgetåret

1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor till teckning

av aktier i bolaget dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret

skall ställa garanti för lån till bolaget å högst 35 000 000 kronor.

Av styrelsen gjorda framställningar om förvärv av aktierna i Mertainens

gruvaktiebolag och om anslag till kostnaderna för ett rördelsgjuteri biträdas

icke i propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om anslag till ytterligare

aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m. och anför

därvid följande.

I bilaga 31 till 1951 års statsverksproposition har Kungl. Maj :t under

punkt 5 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag för budgetåret 1951/52

beräkna ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo

anmäla ifrågavarande ärende.

Tidigare riksdagsbeslut om Norrbottens järnverk aktiebolag.

Till aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag anvisade 1939 års

urtima riksdag ett reservationsanslag av 10 000 000 kronor (prop. nr 70,

r. skr. nr 98). Sedan styrelse för bolaget tillsatts, framlade densamma detaljerade

anläggningsplaner och kostnadsberäkningar för järnverket samt anhöll

om ytterligare medelsanvisning. 1941 års riksdag anvisade också ett nytt

reservationsanslag av 7 000 000 kronor till ytterligare aktieteckning i bolaget

samt beslöt, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti för

förlagslån till bolaget i riksbanken till ett belopp av 3 000 000 kronor (prop.

nr 322/1941, r. skr. nr 521/1941). Enligt den därvid godkända planen skulle

anläggningarna bestå — utom av hjälpanläggningar och allmänna anläggningar

— av ett tackjärnverk, innefattande två elektriska tackjärnsugnar

med en sammanlagd produktionskapacitet av ea 60 000 ton per år, sinterverk,

thomasverk och elt elektrostålverk med en ugn.

År 1944 anmälde bolagets styrelse, att det kapital, som tidigare ställts till

bolagets förfogande, på grund av prisstegring och andra oförutsedda förhållanden

visat sig otillräckligt för utbyggnad av samtliga de i den godkända

planen ingående anläggningarna. Vid denna tidpunkt hade endast de två

elektriska tackjärnsugnarna kunnat färdigställas. Av de övriga anlägg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

ningarna voro sinterverket och elektrostålverket under byggnad, medan däremot

arbetena med thomasverket icke påbörjats. Styrelsen hemställde, att

ytterligare 6 000 000 kronor måtte anvisas för utbyggnaden. I särskild skrivelse

anhöll styrelsen vidare, att 1 500 000 kronor måtte ställas till bolagets

förfogande för uppförande av en förreduktionsanläggning, i vilken gasen

från tackjärnsugnarna kunde utnyttjas. Vid anmälan av styrelsens nyssnämnda

båda framställningar för Kungl. Maj :t tillstyrkte dåvarande chefen

för handelsdepartementet, att 1 500 000 kronor äskades av riksdagen till lån

åt bolaget för uppförande av en förreduktionsanläggning samt att likaledes

1 500 000 kronor anvisades som aktiekapital åt bolaget för att täcka kostnaderna

för färdigställande av bl. a. sinterverket och elektrostålverket. Däremot

ansåg departementschefen, att uppförandet av thomasverket tills vidare

borde uppskjutas. Propositionen i ämnet (nr 283/1944) bifölls av riksdagen

(skr. nr 406/1944).

Efter viss utredning rörande frågan om järnverkets vidare utbyggnad

med en tredje elektrisk tackjärnsugn och det tidigare beslutade thomasverket

föreslog Kungl. Maj :t senare år 1944 riksdagen att för en dylik utbyggnad

anvisa ett invesleringsanslag av 8 000 000 kronor (prop. nr 305/1944). Propositionen

bifölls av riksdagen (skr. nr 503/1944). Av det anvisade beloppet

skulle 3 500 000 kronor användas till uppförande av den tredje tackjärnsugncn,

vilken skulle erhålla en kapacitet av 30 000 ton per år. Genom

denna ugn skulle sålunda järnverkets produktionskapacitet i fråga om tackjärn

höjas från 60 000 till 90 000 ton per år. Återstoden av beloppet eller

4 500 000 kronor avsågs till uppförande av thomasverket.

I anledning av väckta motioner anhöll riksdagen i skrivelse den 26 maj

1945, nr 291, hos Kungl. Maj :t bl. a. om en allsidig utredning rörande möjligheterna

att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar,

upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten. Med stöd

av Kungl. Maj :ts den 25 januari 1946 i anledning härav givna bemyndigande

uppdrog dåvarande departementschefen åt styrelsen för bolaget jämte särskilt

tillkallade experter att i enlighet med närmare angivna riktlinjer verkställa

utredning och avgiva förslag angående en effektivisering av driften vid

bolaget, angående en finansiell omkonstruktion av bolaget samt angående

frågan huruvida, i vilken grad och på vad sätt en fortsatt utbyggnad av

verket, utöver den redan pågående, skulle äga rum.

I skrivelse den 17 april 1946 framlade bolagets styrelse utredning med

förslag till järnverkets vidare utbyggnad ävensom plan för en finansiell rekonstruktion

av bolaget. Styrelsen föreslog beträffande frågan om järnverkets

vidare utbyggnad, att järnverket skulle utvidgas i en första etapp till en

kapacitet av 300 000 ton tackjärn per år och i en andra etapp till en slutlig

kapacitet av 500 000 lon tackjärn per år. Av sistnämnda mängd tackjärn

skulle framställas 300 000 ton valsverksprodukter, vartill beräknades åtgå

350 000 ton tackjärn, medan återstående 150 000 ton tackjärn skulle försäljas

i obearbetat skick. I den första utbyggnadsetappen skulle uppföras dels

en koksmasugn med en årlig kapacitet av 200 000 ton tackjärn, dels ett göt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 74.

5

valsverk, tillräckligt för järnverkets slutliga totalkapacitet, och ett grovvalsverk

(typ trio). Härjämte skulle järnverkets befintliga metallurgiska anläggningar

.samt hjälpavdelningar och allmänna avdelningar utvidgas i erforderlig

utsträckning. Kostnaderna för genomförande av den första utbyggnadsetoppen

uppskattades av styrelsen till 95 000 000 kronor. Styrelsen beräknade

därvid 3 500 000 kronor för erforderlig utvidgning av sinterverket, 22 000 000

kronor för uppförande av masugnsanläggningen, 3 500 000 kronor för utbyggnad

a-17 thomasverket utöver den förut fastställda planen för denna anläggning,

4 500 000 kronor för utökning av elektrostålverket med två ugnar

och 28 000 000 kronor för uppföiande av valsverksanläggningen (göt- och

grovvalsverk). Vidare avsåg styrelsen 7 000 000 kronor till erforderlig utvidgning

av järnverkets hjälpavdelningar och 26 500 000 kronor till utbyggnad

av de allmänna avdelningarna. Av det sistnämnda beloppet skulle enligt

styrelsens avsikt 1 000 000 kronor användas till uppförande av bostäder åt

järnverkets personal.

I fråga om sättet att bestrida kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden

av järnverket föreslog styrelsen, att 25 500 000 kronor måtte anvisas för nyteckning

av aktier i bolaget samt att bolaget måtte medgivas rätt att hos

Sveriges riksbank upptaga lån å i runt tal 70 000 000 kronor. Därjämte anhöll

bolaget, att dess förlagskapital måtte få ökas med 3 000 000 kronor. —

Styrelsen förutsatte, att i en andra utbyggnadsetapp skulle uppföras en eller

flera masugnar samt ett fin- och mediumvalsverk. Kostnaderna för denna

etapp uppskattade styrelsen preliminärt till omkring 40 000 000 kronor. Utbyggnaden

i dess helhet beräknades vara fullbordad omkring år 1950.

Styrelsens framställning anmäldes för Kungl. Maj :t den 24 maj 1946. Dåvarande

departementschefen biträdde därvid i huvudsak styrelsens förslag.

Vad angick medelsanvisningen för den första utbyggnadsetappen föreslog

dock departementschefen, att det för ny aktieteckning i bolaget avsedda

kapitaltillskottet om 25 500 000 kronor skulle ökas med 5 000 000 kronor,

varav 1 000 000 kronor beräknades för uppförande av bostäder — till vilket

ändamål departementschefen sålunda ansåg ett sammanlagt belopp av

2 000 000 kronor vara erforderligt — 2 500 000 kronor för bestridande av

ränta å det ianspråktagna kapitalet under utbyggnadstiden och 1 500 000

kronor för täckande av igångkörningskostnader och oförutsedda utgifter. I

anslutning härtill hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte

i öreslå riksdagen att för genomförande av den första utbyggnadsetappen

anvisa ett investeringsanslag av 30 500 000 kronor till teckning av aktier

i bolaget ävensom besluta, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa

garanti dels i mån av behov för lån åt bolaget intill ett avrundat belopp av

70 000 000 kronor och dels för förlagslån åt bolaget till ett belopp av högst

6 000 000 kronor, däri inbegripet det förlagslån å 3 000 000 kronor, för vilket

lånegaranti förut lämnats.

Kungl. Maj :t avlät till riksdagen förslag om medelsanvisning och garantigivning

i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat (prop. nr

302/1946). I samma proposition förelädes riksdagen den av bolagsstyrelsen

upprättade planen för bolagets finansiella rekonstruktion, som innebar, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

bolagets förutvarande aktiekapital, 26 500 000 kronor, skulle nedsättas med

12 000 000 kronor. Med godkännande av utbyggnadsprogrammet och rekonstruktionsplanen

biföll riksdagen propositionen (skr. nr 467/1946).

I skrivelse den 11 mars 1947 framlade styrelsen förslag om den fortsatta

utbyggnaden av järnverket. I fråga om den tidigare planerade utvidgningen

av järnverkets tackjärnsbas förklarade styrelsen sig nu anse lämpligt att

omedelbart anskaffa endast den redan beslutade koksmasugnen. Med den

ytterligare utbyggnaden av masugnsanläggningen till en totalkapacitet av

500 000 ton tackjärn per år borde sålunda enligt styrelsens åsikt tills vidare

anstå i avvaktan bl. a. på resultaten av den pågående utvecklingen av den

elektrometallurgiska tackjärns- och stålframställningen. För att kunna bedöma

frågan om valsverksanläggningens lämpligaste utformning hade styrelsen

uppställt ett på gjorda undersökningar rörande avsättningsmöjligheterna

grundat tillverkningsprogram, omfattande grovt byggnadsjärn och

järnvägsräls, klenare byggnadsjärn och valstråd samt färdigvalsade ämnen

till avsalu. Med ledning av detta tillverkningsprogram föreslog styrelsen,

att ett fin- och trådvalsverk skulle uppföras vid järnverket i stället för det

fin- och mediumvalsverk, som förut ifrågasatts. Styrelsen hemställde vidare,

att det år 1946 beslutade grovvalsverket av typ trio måtte få ersättas av

ett dylikt valsverk av typ duo-reversier, varigenom järnverkets produktion

skulle erhålla större smidighet och ett mera omfattande dimensionsområde.

Järnverket skulle således komma att få tre valsverk, nämligen ett götvalsverk,

ett grovvalsverk samt ett fin- och trådvalsverk.

Den sammanlagda kostnaden för järnverkets utbyggnad enligt de delvis

nya riktlinjer, som styrelsen sålunda framlagt, beräknades av styrelsen till

145 000 000 kronor. Bolaget vore sålunda i behov av ytterligare kapitaltillskott

av ca 45 000 000 kronor. Styrelsen framhöll emellertid, att det beräknade

medelsbehovet endast vore ungefärligt, då de beräknade anläggningskostnaderna

vore beroende av den allmänna prisutvecklingen. Ej ens för redan

beställda anläggningar kunde styrelsen för det dåvarande angiva definitiva

kostnader, emedan i köpekontrakten i regel funnes en klausul, som medgåve

justering av priset vid förändringar i materialpriser, arbetslöner etc.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att ett belopp av

25 000 000 kronor måtte anvisas till teckning av ytterligare aktier i bolaget

och att staten genom riksgäldskontoret måtte ställa ytterligare garanti för

lån till bolaget intill ett belopp av 20 000 000 kronor.

Vid anmälan för Kungl. Maj :t den 25 april 1947 av styrelsens framställning

tillstyrkte departementschefen de av styrelsen framlagda riktlinjerna

för järnverkets fortsatta utbyggnad. Med hänsyn till den rådande osäkerheten

i fråga om prisutvecklingen förordade dock departementschefen, att den

begärda lånegarantien skulle avse ett belopp av 25 000 000 kronor eller

5 000 000 kronor mera än styrelsen föreslagit.

I proposition nr 267 till 1947 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag

om medelsanvisning och garantigivning i enlighet med vad departementschefen

sålunda förordat. Med bifall till propositionen anvisade riksdagen till

aktieteckning i bolaget ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor, varjämte

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

riksdagen beslöt, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti i

mån av behov för lån åt bolaget å högst 25 000 000 kronor (skr. nr 390/

1947).

Till aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag har riksdagen, såsom

framgår av det föregående, anvisat sammanlagt 82 000 000 kronor. I samband

med 1946 års finansiella rekonstruktion av bolaget nedsattes aktiekapitalet

med 12 000 000 kronor. Bolagets aktiekapital utgör sålunda för närvarande

70 000 000 kronor. Riksdagen har vidare beslutat, att staten genom

riksgäldskontoret skall ställa garanti dels för lån till täckande av utbyggnadskostnader

å sammanlagt högst 95 000 000 kronor, dels för förlagslån å

högst 6 000 000 kronor. För uppförande av en förreduktionsanläggning har

riksdagen beviljat ett anslag av 1 500 000 kronor till lån åt bolaget.

Kungl. Maj :t har den 2 februari 1951 förklarat hinder icke möta för bolaget

att, sedan nyssnämnda garanti för förlagslån å högst 6 000 000 kronor

tagits i anspråk av bolaget, upptaga ytterligare lån å högst 15 000 000 kronor

för täckande av bolagets behov av rörelsemedel.

De olika kapitalinvesteringarna i Norrbottens järnverk aktiebolag belysas

översiktligt i följande tablå.

Aktie- Låne
A.

Anläggningsmedel. kapital garanti

1939 års riksdag ................ 10 000 000

1941 » , ................ 7 000 000

1944 » » , vårsessionen .... 1500 000

1944 » » , höstsessionen.... 8 000 000

1946 » , 30 500 000 70 000 000

1947 , , 25000000 25000000

Summa kronor 82 000 000 95 000 000

Lån

1 500 000

1 500 000

•/. Nedskrivning år 1946.......... 12 000 000

Nuvarande aktiekapital............ 70 000 000 kronor

B. Rörelsemedel.

1941 års riksdag.......

1946 » » .......

Lånemedgivande 2/a 1951

C. Sammanlagd investering.

1. Anläggningsmedel.

Aktiekapital.......

Lånegaranti.......

Lån .............

.............. 3 000 000

.............. 3 000000

Summa kronor 6 000 000

............. 15 000 000 * 1

Summa kronor 21000 000

82 000 000

95 000 000

1 500 000 178 500 000

2. Rörelsemedel.

Lånegaranti............................ 6 000 000

Lånemedgivande 2/s 1951................ 15 000 000 21000 000

Summa kronor 199 500 000

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

Framställning från styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag

om ytterligare medelsanvisning m. m.

I skrivelse den 25 oktober 1950 har styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag

framlagt resultatet av en inom bolaget verkställd utredning rörande

de totala kostnaderna för att fullfölja den pågående utbyggnaden av järnverket.

Av utredningen framgår, att utbyggnaden kommer att draga väsentligt

större kostnader än som beräknats i de tidigare framlagda kalkylerna.

Styrelsen hemställer i anslutning till utredningsresultatet, att för

budgetåret 1951/52 måtte anvisas ytterligare 110 000 000 kronor till aktieteckning

i bolaget och att staten måtte ställa garanti i mån av behov för ytterligare

lån till bolaget intill ett belopp av 35 000 000 kronor.

I sin skrivelse har styrelsen vidare på anförda skäl hemställt, att bolaget

måtte få förvärva aktierna i Mertainens gruvaktiebolag för en köpeskilling

motsvarande aktiernas nominella värde, som uppgår till 5 000 000 kronor,

och mot likvid, bestående av aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, samt

att till täckande av bolagets kostnader för uppförande av ett rördelsgjuteri

vid järnverket måtte för budgetåret 1951/52 anvisas ett anslag av 4 200 000

kronor.

Dessutom har i skrivelsen lämnats en redogörelse för bolagets hittillsvarande

verksamhet och utveckling. Då redogörelsen kan vara av intresse,

må den här i sammandrag återgivas, innan de av styrelsen framlagda förslagen

rörande medelsanvisning m. m. upptagas till närmare behandling.

Bolagets hittillsvarande verksamhet och utveckling. Beträffande järnverkets

första utbyggnad enligt de planer, som godkändes av 1941 och 1944

års riksdagar, anför styrelsen, att två tackjärnsugnar färdigställdes under

hösten 1943 och den tredje tackjärnsugnen i september 1946. Sinterverket

och elektrostålverket togos i drift i början av år 1945. Vid förreduktionsanläggningen

igångsattes driften under sommaren 1947. Thomasverket har

av olika skäl, som angivas i det följande, ännu ej blivit färdigt.

Anskaffningsvärdet per den 30 juni 1950 av de anläggningar m. m., som

kunna anses hänförliga till den första utbyggnaden, beräknas av styrelsen

till ca 28 095 200 kronor. Till genomförande av denna utbyggnad har bolaget

av staten erhållit kapitaltillskott om tillhopa 22 600 000 kronor, varav ett

belopp av 600 000 kronor enligt styrelsen utgör vad bolaget lyft av de lånemedel

om 1 500 000 kronor, som år 1944 ställdes till förfogande för uppförande

av en förreduktionsanläggning vid järnverket. Skillnaden mellan

nyssnämnda anskaffningsvärde och det kapital, staten tillhandahållit för utbyggnaden,

utgör 5 495 200 kronor. Styrelsen anför, att sistnämnda belopp,

som tillskjutits av bolagets vinstmedel, motsvarar dels uppkomna ytterligare

kostnader för de under den första utbyggnaden uppförda anläggningarna,

dels ock kostnaderna för vissa dispositioner, som bolaget vidtagit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

9

utom ramen för de av riksdagen godkända utbyggnadsplanerna. Bland dessa

dispositioner framhåller styrelsen särskilt förvärven av Ahrs kalkbruk på

Gotland och mangangruvan vid Stora Uttervik i Södermanland samt uppförandet

av en fabrik för tillverkning av mursten av slagg, s. k. vibrexitblock,

ävensom det förut omnämnda rördelsgjuteriet. Kostnaderna för dessa

förvärv och företag ha enligt bolagets räkenskaper per den 30 juni 1950 uppgått

till följande avrundade belopp, nämligen för kalkbruket 712 200 kronor,

för mangangruvan 411 600 kronor, för vibrexitfabriken 163 200 kronor

och för rördelsgjuteriet 3 084 400 kronor. I skrivelsen lämnas en närmare

motivering för ifrågavarande förvärv m. m.

Den hittillsvarande produktionen vid järnverket framgår av följande i

skrivelsen intagna sammanställning. I

Tackjärn

Stålgöt

Normalrördelar

Vibrexitblock

Redovisningsår

ton

ton

ton

st

1943/44 ........

... 30 600

—

—

—

1944/45 ........

... 53 500

2 600

—

—

1945/46 ........

... 59 000

11800

—

—

1946/47 ........

... 81100

16 700

—

—

1947/48 ........

... 71000

20 300

300

38 500

1948/49 ........

... 82 800

21900

3 500

288 800

1949/50 ........

... 85 500

18 000

4 900

107 500

Summa 463 500

91 300

8 700

434 800

I anslutning till denna sammanställning upplyser styrelsen, att tackjärnsproduktionens

minskning under redovisningsåret 1947/48 i huvudsak berodde

på den dåvarande ransoneringen av elektrisk kraft. Till belysning av

järnverkets betydelse för landets järnförsörjning anför styrelsen, att järnverkets

produktion av tackjärn under åren 1944—1949 utgjorde ca 9 procent

och under år 1949 ca 10 procent av den totala tackjärnsproduktionen

inom landet.

Styrelsen anför vidare i fråga om försäljningen av järnverkets produkter,

att marknadsläget för dessa varit tillfredsställande under större delen av

den tidsperiod, då järnverket varit i gång, och att några svårigheter att

avsätta produkterna ej förelegat. Under redovisningsåret 1949/50 nedgick

dock försäljningen av tackjärn och stålgöt ej obetydligt. Styrelsen framhåller,

att med denna försäljningsminskning följde en ökad lagerhållning av

vissa tack järnskvaliteter. Härtill bidrog enligt styrelsen, att järnverkets produktion

icke i önskvärd grad kunde omställas till de mest efterfrågade

tackjärnssorterna, då tillgången på lämplig järnmalm var otillräcklig. —

Under sommaren och hösten 1950 har, enligt vad som framliålles i skrivelsen,

en omsvängning på tack järnsmarknaden kunnat förmärkas och för närvarande

te sig konjunkturerna för bolagets produkter fördelaktiga.

Det ekonomiska resultatet av bolagets rörelse har, framhåller styrelsen,

varit gynnsamt, om man bortser från de första redovisningsåren. Enligt i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

skrivelsen lämnade uppgifter redovisades i bolagets bokslut för räkenskapsåren

1940/41—1943/44 förluster om sammanlagt ca 553 200 kronor och

för räkenskapsåren 1946/47—1949/50 vinster om tillhopa 1 214 200 kronor.

För räkenskapsåren 1944/45 och 1945/46 redovisades varken vinst eller förlust.

Bolaget har sålunda för hela tidsperioden redovisat en vinst av 661 000

kronor. Styrelsen framhåller, att nyssnämnda bokslutssiffror böra avsevärt

korrigeras för att ge en fullt rättvisande bild av driftens ekonomiska resultat.

Vidtagas ifrågavarande korrektioner, erhålles enligt styrelsens beräkning

för hela tidsperioden 1940/41—1949/50 en vinst efter sedvanliga

och betryggande avskrivningar, som motsvarar en medelförräntning av

drygt 4 procent å i genomsnitt under perioden investerat kapital.

Den av 1946 och 1947 års riksdagar beslutade fortsatta utbyggnaden av

järnverket har icke kunnat genomföras i den takt, som förutsattes då utbyggnadsplanerna

uppgjordes. Orsaken härtill är enligt styrelsen, att leveranstiderna

för maskiner och övrig utrustning blivit längre än som kunnat

förutses och att även byggnadsarbetena på platsen blivit fördröjda, bl. a.

därför att tillräckligt antal byggnadsarbetare icke funnits att tillgå under

vissa tidsperioder. Styrelsen framhåller emellertid, att förseningen drabbat

de skilda avdelningarnas utbyggnad i olika grad. Masugnsanläggningen är

i det närmaste färdig. Arbetet med elektrostålverkets utvidgning är enligt

styrelsen nästan slutfört och sinterverkets komplettering väntas bli färdig

i slutet av år 1951. Götvalsverket väntas kunna färdigmonteras under år

1951 och de övriga valsverken under år 1952. Beträffande uppförandet av

thomasverket, som beslöts redan vid 1941 års riksdag och som sedan återupptogs

i de till 1944 och 1946 års riksdagar framlagda byggnadsplanerna,

erinrar styrelsen, att arbetet härmed tidigare måst uppskjutas till följd av

den starka kostnadsstegringen under krigsåren och att det vidare fördröjdes

på grund av att vissa leveranser från Tyskland icke kunde fullgöras. Styrelsen

säger sig ha velat inhämta vissa nyare erfarenheter beträffande anläggning

och drift av thomasverk, innan de definitiva planerna för verket

fastställdes, men räknar nu med att thomasverket skall kunna fullbordas

under år 1952. Under detta år beräknas även järnverkets hjälpavdelningar

och allmänna avdelningar till största delen vara färdigställda.

Av styrelsens redogörelse framgår sålunda, att järnverket kan beräknas

stå färdigt i sin helhet under år 1952. Enligt styrelsens mening borde det

vara möjligt att uppnå full drift med förutsedd omfattning och inriktning

senast i början av år 1953. Med hänsyn till att driftavdelningarna beräknas

bli färdigställda successivt under loppet av två år — koksmasugnen och götvalsverket

enligt vad styrelsen förväntar t. o. m. inom de närmaste månaderna

-— har styrelsen undersökt i vilken utsträckning driften vid nyanläggningarna

skulle kunna igångsättas innan hela utbyggnadsprogrammet

är genomfört. Styrelsen anser, att gynnsamma förutsättningar föreligga

för att redan under år 1951 sätta i gång koksmasugnen och götvalsverket.

Icke blod ur ekonomiska utan även ur driftstekniska synpunkter skulle detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

enligt styrelsen vara synnerligen fördelaktigt. Därigenom skulle nämligen

anläggningarna kunna vara ingående prövade och arbetarna förtrogna med

driften av desamma, då driften sedermera skall upptagas i full utsträckning

i samband med att de övriga anläggningarna bli färdiga att tagas i bruk.

Med beaktande av förefintliga avsättningsmöjligheter och utsikterna för en

tillräcklig bränsle- och råvarutillförsel räknar styrelsen med att under

år 1951 — utöver den produktion, som bedrives vid de äldre anläggningarna

— kunna tillverka omkring 100 000 ton kokstackjärn och 30 000 ton

valsverksprodukter, i främsta rummet s. k. billets.

Utbyggnadskostnaderna. Förslag rörande ytterligare medelsanvisning och

lånegaranti. I styrelsens den 28 oktober 1949 avgivna förvaltningsberättelse

för räkenskapsåret 1948/49, till vilken styrelsen inledningsvis hänvisar i

sin skrivelse, uttalades, att en viss fördyring av kostnaderna för järnverkets

nyanläggningar finge anses ofrånkomlig på grund av den stegring av

priser och arbetslöner, som inträtt sedan år 1946, då kostnadsberäkningarna

gjordes. Med hänsyn till de många ovissa faktorer, som härvid spelade

in, kunde emellertid, enligt vad som vidare anfördes i förvaltningsberättelsen,

på utbyggnadens dåvarande stadium icke något bestämt sägas om storleken

av denna fördyring.

I anslutning härtill anföres i skrivelsen, att bättre överblick över den

omfattande utbyggnadens slutskede nu kunnat erhållas och att styrelsen

därför låtit verkställa ny utredning rörande bl. a. de totala utbyggnadskostnaderna.

Enligt de av styrelsen därvid utförda beräkningarna komma

de egentliga anläggningskostnaderna i samband med utbyggnaden att uppgå

till 258 068 600 kronor. Detta belopp avser dels kostnaderna för de anläggningar,

som ingingo i de av 1946 och 1947 års riksdagar godkända planerna,

dels kostnaden för thomasverkets uppförande enligt det beslut, som

fattades av 1944 års riksdag, dels ock de till 5 480 700 kronor beräknade

kostnaderna för vissa ytterligare anläggningar vid järnverket, vilka styrelsen

nu ansett nödvändiga för järnverksrörelsen.

Styrelsen erinrar om att bolaget för uppförande av ifrågavarande anläggningar

tidigare — genom anlitande av anslag och lånegarantier — erhållit

kapitaltillskott om sammanlagt 150 500 000 kronor. De egentliga anläggningskostnaderna

i samband med utbyggnaden beräknas sålunda komma

att uppgå till omkring (258 068 600 — 150 500 000 =) 107 568 600 kronor

mera än som förutsatts i de tidigare framlagda planerna. Huru den sålunda

beräknade merkostnaden är fördelad på de olika huvudgrupperna av

anläggningar framgår av följande sammanställning av uppgifter ur styrelsens

skrivelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Anläggningskostnader

Anläggning Nu beräknat Tidigare beräk- Merkostnader

belopp nät belopp

Sinterverk...................... 3 865 200 3 500 000 365 200

Masugnsanläggning.............. 30 221 200 22 000 000 8 221 200

Thomasverk.................... 18 OM 100 *8 000 000 10 044 100

Elektrostålverk.................. 10 612 900 4 500 000 6 112 900

Valsverk....................... 111 173 500 1 278 000 000 33 173 500

Hjälpavdelningar................ 14 886 500 7 000 000 7 886 500

Allmänna avdelningar........... 63 784 500 27 500 000 36 284 500

Vissa ytterligare anläggningar .... 5480700 — 5480700

Summa kronor 258 068 600 150 500 000 107 568 600

1 fråga om orsakerna till fördyringen av bolagets nyanläggningar anför

styrelsen, att den svenska kronans devalvering i september 1949 och vissa

andra med valutaförhållandena sammanhängande omständigheter åsamkat

bolaget merkostnader för utbyggnaden om ca 4 100 000 kronor. Vidare framhålles,

att grundförhållandena i järnverkets hamnområde visat sig besvärligare

att komma till rätta med än vad bolaget tidigare kunnat förutse, vilket

förorsakat en fördyring av hamnanläggningen av storleksordningen

1 000 000 kronor. En merkostnad av i runt tal 2 350 000 kronor har enligt

styrelsen föranletts av att bolaget låtit utbygga elektrostålverket med ytterligare

en ugn utöver de tre, som tidigare planerats. Härom anför styrelsen,

att elektrostålverket genom denna extra utvidgning får en sådan kapacitet

att järnverkets hela produktion av thomasstål kan undergå raffinering till

högvärdiga stålkvaliteter, vilka äro mycket efterfrågade och för vilka bättre

pris kan erhållas. Styrelsen bedömer ifrågavarande utvidgning som fullt

räntabel och synnerligen fördelaktig med tanke på de därigenom ökade

möjligheterna att tillgodose kundernas behov av olika stålkvaliteter.

Det i kostnadsberäkningarna uppförda beloppet av 5 480 700 kronor för

vissa ytterligare nyanläggningar, vilka icke varit upptagna i de tidigare utbySSna<isplanerna

men vilka -—- såsom förut omnämnts — av styrelsen nu

anses nödvändiga för järnverksrörelsen, avses enligt skrivelsen till följande

ändamål.

Central- och kallförråd ................ 2 670 000

Snickeri- och modellverkstad ........... 309 000

Modellförråd .......................... 330 000

Värmecentral .......................... 850 000

Central oljeanläggning.................. 620 000

Brukshotell ........................... 701 700

Summa kronor 5 480 700

1 Av detta belopp ha 4 500 000 kronor anvisats av 1944 års riksdag och 3 500 000 kronor av

1946 års riksdag.

2 Av detta belopp ha 28 000 000 kronor anvisats av 1946 års riksdag och 50 000 000 kronor

av 1947 års riksdag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 74. 13

För att belysa behovet av ifrågavarande anläggningar anför styrelsen

följande.

Central- och kallförråden äro avsedda för upplagring av olika förnödenheter

för järnverksdriften. I synnerhet då driften nått full omfattning, kommer

behovet av lagringsutrymmen för detta ändamål att vara synnerligen

omfattande. Även om detta lokalbehov under en viss övergångsperiod kan

tillgodoses genom tillgängliga provisoriska utrymmen, är det på längre sikt

nödvändigt att ordna förrådshållningen på ett rationellare sätt. I förrådsbyggnaden

skall även inrymmas en sanitäranläggning för fin- och trådvalsverkets

personal. Kallförrådet är avsett för vissa förnödenheter, som utan

olägenhet kunna lagras under bar himmel.

I beräkningarna av år 1946 ingå kostnaderna för en snickeriverkstad i

kalkylerna för den mekaniska verkstaden. Styrelsen anser nu lämpligast

att sammanföra snickeriverkstaden med en modellverkstad till en enhet.

Modellverkstaden, som är avsedd för tillverkning av modeller för gjutgodstillverkning,

har tidigare icke varit förutsedd, då tackjärnsgjuteriet avsågs

endast för framställning av kokiller. Med hänsyn till den stora förbrukning

av gjutgods av annat slag, som föreligger under byggnadstiden och framdeles,

bör gjuteriet även kunna tillverka sådant gjutgods, exempelvis golvhällar,

reservdelar m. m. Till modellverkstaden hör även ett förråd för de

färdiga modellerna.

Att medel för värmecentralen och den centrala oljeanläggningen icke medräknades

i de ursprungliga kalkylerna beror på att bolaget tidigare planerade

särskilda uppvärmningsanordningar för varje anläggning. Styrelsen har

emellertid funnit det ekonomiskt fördelaktigare att ordna uppvärmningen

centralt. Därest medel icke ställas till förfogande för detta ändamål, komma

i varje fall ytterligare medel att erfordras för uppvärmningsanordningarna

vid de särskilda anläggningarna.

Brukshotellet kommer att användas för ett flertal angelägna ändamål,

vilka aktualiserats på grund av den betydande utveckling, som järnverkets

rörelse kommer att undergå, samt delvis av järnverkets belägenhet. Bl. a.

komma brukshotellets lokaler att disponeras som samlingslokaler för personalen

eller olika grupper därav, såsom föreningar och klubbar av olika

slag. För närvarande finnas icke några tjänliga samlingslokaler. Vidare

kommer brukshotellet att tillhandahålla lunch åt en del av bolagets personal.

Flertalet tjänstemän ha sina bostäder i staden och kunna icke komma

hem på lunchrasten. Till belysande av behovet av utspisningsmöjligheter

kan nämnas, att för närvarande omkring 150 personer bruka intaga

sin lunch i provisoriska lokaler, som beräknats för högst 50 gäster. Brukshotellet

skall slutligen mottaga besökande vid järnverket. Det kan framhållas,

att besöksfrekvensen vid järnverket varit synnerligen stor, och styrelsen

har icke anledning förutse någon nämnvärd minskning i framtiden.

De merkostnader, vilka enligt styrelsen få tillskrivas andra orsaker än

de sålunda särskilt angivna, beräknas i skrivelsen till i runt tal 95 000 000

kronor eller ca 63 procent av det belopp om 150 500 000 kronor, som tidigare

beräknats åtgå för utbyggnaden. I sin förklaring angående anledningen

till denna fördyring anför styrelsen, att marknadsförhållandena, särskilt

inom kapitalvarubranscherna, vid den tid då de ursprungliga kostnadsberäkningarna

utfördes knappast hunnit återhämta sig från den desorganisation,

som rådde under kriget, och att del i allmänhet icke var möjligt att

erhålla fasta offerter å vare sig maskiner eller byggnadsarbeten. Vid utfö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 74.

randet av nämnda beräkningar hade man därför i många fall fått stödja

sig på friblivande offerter eller uppskattningar på grundval av tidigare erfarenheter.

Styrelsen framhåller, att även om mycket arbete och stor omsorg

nedlagts på att få beräkningarna så tillförlitliga som möjligt, dessa

icke kunde bli säkrare än de upplysningar och prisuppgifter, som i det dåvarande

ovissa läget kunde inhämtas. Enligt styrelsens mening beror emellertid

den nu konstaterade fördyringen till övervägande delen på den allmänna

pris- och kostnadsstegring, som inträffat, sedan kalkylerna framlades.

Styrelsen gör gällande, att maskiner och utrustning av det slag, som

erfordras för järnverkets utbyggnad, tillhöra de varuslag, som drabbats av

den kraftigaste prisstegringen, och framhåller, att även kostnaderna för

industriella anläggningsarbeten starkt ökats. Enligt vad styrelsen antager

har en fördyring av 50—100 procent drabbat många av de industriella utbyggnader

av liknande art och omfattning, som ägt rum under efterkrigsären.

Styrelsen anför vidare, att bolaget för flertalet av sina beställningar

nödgats godkänna, att i köpekontrakten intagits en klausul, som medgivit

justering av priset vid förändring av materialpriser och arbetslöner etc.,

och att denna klausul upprepade gånger med vittgående ekonomiska konsekvenser

åberopats gentemot bolaget.

Styrelsen föreslår, att det belopp, som enligt de anförda beräkningarna

ytterligare erfordras för bestridande av de egentliga anläggningskostnaderna,

nämligen 107 568 600 kronor eller i runt tal 110 000 000 kronor, tillföres

bolaget i form av aktiekapital. Då detta belopp beräknas till större

delen bli taget i anspråk för utbyggnaden under 1951 och 1952 anhåller

styrelsen, att till teckning av aktier i bolaget måtte för budgetåret 1951/52

anvisas ett investeringsanslag av 110 000 000 kronor.

Utöver nyssnämnda belopp till täckande av de egentliga anläggningskostnaderna

böra enligt styrelsen ytterligare medel ställas till bolagets förfogande

till täckande av anläggningsverksamhetens indirekta kostnader och

andel i bolagets allmänna förvaltningskostnader, till bestridande av ränta

på det i nyanläggningarna investerade kapitalet under utbyggnadstiden, till

täckande av igångkörningskostnader samt till oförutsedda utgifter. Om ifrågavarande

medelsbehov, som av styrelsen preliminärt uppskattas till sammanlagt

34 400 000 kronor, anför styrelsen följande.

Anläggningsverksamhetens per den 30 juni 1950 bokförda indirekta kostnader

och andel i bolagets allmänna förvaltningskostnader utgöra i runt tal

1 270 600 kronor. Under den tid, som ännu återstår till dess att utbyggnaden

är fullbordad, väntas dessa kostnader stiga avsevärt på grund av anläggningsarbetenas

intensifiering under utbyggnadens slutskede. Preliminärt

kan beräknas, att kostnaderna, då alla anläggningarna stå färdiga, äro

uppe i ett totalbelopp av ca 8 000 000 kronor.

Till bestridande av ränteutgifter under utbyggnadstiden har tidigare beräknats

ett belopp av 2 500 000 kronor. Räntekostnaderna torde emellertid

komma att överstiga detta belopp, framför allt på grund av att utbyggnaden

dragit längre ut på tiden än som ursprungligen kunnat förutses. Därest

bolaget hänvisas till att genom upplåning anskaffa hela det ytterligare kapital,

som erfordras för utbyggnadens slutförande, komma ränteutgifterna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Knngl. Majts proposition nr 74.

15

enligt styrelsens preliminära uppskattningar att uppgå till sammanlagt omkring

12 000 000 kronor. Om statsmakterna däremot skulle bifalla styrelsens

förslag, enligt vilket anläggningskostnaderna skulle täckas genom ökning

av aktiekapitalet med 110 000 000 kronor vid ingången av budgetåret

1951/52, kunna räntekostnaderna beräknas till sammanlagt ca 5 900 000

kronor eller 3 400 000 kronor mera än vad tidigare anvisats för ändamålet.

Styrelsen räknar med detta senare alternativ. Till möjligheten av ökade

räntekostnader på grund av en höjning av räntesatserna har styrelsen icke

tagit hänsyn vid denna beräkning.

Igångkörningskostnaderna, för vilka tidigare beräknats ett anslagsbelopp

av 2 000 000 kronor, äro synnerligen vanskliga att uppskatta. I nuvarande

kostnadsläge synes det styrelsen vara mera realistiskt att räkna med ett belopp

av storleksordningen 10 000 000 kronor eller 8 000 000 kronor mera

än vad förut beräknats för täckande av igångkörningskostnader.

Någon post för oförutsedda utgifter har icke medtagits i de ovan redovisade

beräkningarna. På det nuvarande långt framskridna stadiet av utbyggnaden

och med hänsyn till de noggranna och ingående utredningar,

på vilka beräkningarna äro grundade, torde något större överskridande av

de beräknade anläggningskostnaderna icke vara att förvänta. Med tanke

på att kostnadsnivån fortfarande befinner sig i stigande och särskilt i betraktande

av prisutvecklingen under den senaste tiden, anser styrelsen sig

dock försiktigtvis böra räkna med en möjlig ytterligare fördyring om några

procent eller i runt tal 15 000 000 kronor.

Styrelsen framhåller, att här ifrågavarande kostnader sannolikt i viss

utsträckning kunna täckas av framtida driftsöverskott. Därvid erinrar styrelsen

om att driften vid vissa av bolagets nyanläggningar beräknas komma

i gång redan under loppet av år 1951 och att icke oväsentliga driftsöverskott

kunna påräknas, om de nuvarande avsättningsförhållandena bli

bestående under någon tid framåt. Det är därför enligt styrelsen icke möjligt

att nu angiva det belopp, som bolaget behöver för att kunna täcka förenämnda

kostnader. Styrelsen föreslår, att medel till detta ändamål i mån

av behov anskaffas av bolaget genom lån, för vilka staten ställer garanti

på sätt som tidigare skett i samband med utbyggnaden. I anslutning härtill

hemställer styrelsen att staten måtte ställa garanti för ytterligare lån till

bolaget intill ett belopp av 35 000 000 kronor.

Den sammanlagda kostnaden för järnverkets åren 1946—47 beslutade utbyggnad

skulle enligt styrelsens beräkningar sålunda uppgå till i runt tal

300 000 000 kronor. För att kunna bilda sig en uppfattning om skäligheten

av dessa kostnader har styrelsen från fyra ledande utländska firmor låtit

inhämta uppgifter om de kostnader, som för närvarande beräknas för en

utbyggnad av samma slag och omfattning. Firmorna ha därvid uppgivit

följande beräknade totalkostnader, nämligen Metallurgical Equipmcnt Export

Co, Ltd, England, 301 000 000 kronor, Dcmag A.-G., Tyskland,

307 000 000 kronor, ingenjör Henrik Ovesen, USA, 333 000 000 kronor och

Loewy Engineering Co, Ltd, USA, 375 000 000 kronor. Uppgiften från sistnämnda

firma förefaller styrelsen vara väl hög, men möjligen ingå däri

även kostnaderna för ett koksverk, i vilket fall kostnadssiffran icke är

jämförbar med de övriga uppgifterna eller med de av styrelsen beräknade

kostnaderna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

Med stöd av de inhämtade uppgifterna framhåller styrelsen såsom sin

uppfattning, att den för utbyggnaden av bolagets anläggningar beräknade

totalkostnaden om ca 300 000 000 kronor icke kan anses onormalt hög i

dagens läge.

Förslag om förvärv av aktierna i Mertainens gruvaktiebolag. Styrelsen erinrar

om att järnverkets malmtillförsel i första hand regleras genom de

mellan staten och Luossavaara-Ivirunavaara aktiebolag år 1927 och år 1938

träffade avtalen, enligt vilka staten äger att årligen från Luossavaara malmfält

erhålla intill 100 000 ton malm av olika sorter i proportion till brytningens

storlek föregående bokföringsår samt dessutom för järntillverkning i

Norrbottens län intill 100 000 ton fosforrik malm från Gällivare eller Kirunavaara.

Statens rättigheter enligt avtalen ha överlåtits på järnverket. Styrelsen

anför, att den järnmalm, som enligt nämnda avtal står till förfogande,

kvantitativt sett är fullt tillräcklig för järnverkets nuvarande produktion

men att de kvantiteter fosforfattig järnmalm, som bolaget enligt

avtalen kan erhålla, visat sig otillräckliga för att tillgodose efterfrågan på

motsvarande slag av tackjärn. Enligt styrelsen har bolaget därför under en

följd av år sett sig nödsakat avstå från en del av de fosforrika malmer avtalen

berättiga till för att i stället utfylla bristen på fosforfattiga malmer

genom inköp utöver malmavtalen. De kvantiteter, som på detta sätt kunna

erhållas, äro emellertid, framhåller styrelsen, i regel också otillräckliga,

vartill kommer, att dessa s. k. extramalmer betinga ett pris, som överstiger

priset för motsvarande malmer enligt avtalen.

För att säkerställa järnverkets behov av järnmalm efter fullbordad utbyggnad

har med malmbolaget vidare träffats ännu ett avtal, som avser leverans

av 500 000 ton malm per år med möjlighet att öka inköpen till

800 000 ton per år. Detta avtal gäller dock endast fosforrika malmer. Styrelsen

framhåller, att om järnverket framdeles kommer att behöva större

kvantiteter fosforfattiga järnmalmer, vilket kan bli fallet även efter full

utbyggnad, är bolaget liksom för närvarande hänvisat till att inköpa dylika

malmer utanför avtalens ram. Nackdelarna härav bli enligt styrelsen särskilt

framträdande under den tid som återstår innan thomasverket kan

tagas i bruk men kunna göra sig gällande även efter denna tidpunkt. Styrelsen

anför vidare.

En betryggande tillgång på järnmalm med lämplig sammansättning, som

möjliggör en smidig anpassning av produktionen efter marknadsförhållandena,

är av vitalt intresse för järnverket. Malmfrågan kan enligt styrelsens

mening icke slutgiltigt lösas, förrän järnverket utom leveranserna från

malmbolaget även kan förfoga över malm från egna gruvfyndigheter. Icke

blott med hänsyn till malmbehovet i det nuvarande skedet av järnverkets

utveckling utan kanske framför allt med tanke på framtiden anser styrelsen

det oundgängligen nödvändigt att bolaget får förvärva egna järnmalmstillgångar.

Styrelsen erinrar om att praktiskt taget alla järnverk i landet

gjort sig mer eller mindre oberoende av malmleveranser utifrån genom att

i första hand så långt möjligt utnyttja egna malmfyndigheter. Samtidigt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

niå dock framhållas, att förhållandet i fråga om Norrbottens järnverk närmast

bleve det motsatta, i det att malmbolaget allt framdeles torde komma

att svara för huvuddelen av järnverkets malmtillförsel. Bolagets egna tillgångar

skulle sålunda i främsta rummet tjäna som en reserv att tagas i anspråk,

då behovet så fordrade.

Styrelsen har tunnit, att de hittills icke bearbetade gruvfyndigheterna i

Mertainens malmfält, som tillhöra det statsägda Mertainens gruvaktiebolag,

1 stort sett skulle motsvara järnverkets behov ur de i skrivelsen anförda

synpunkterna och hemställer, att aktierna i Mertainens gruvaktiebolag

måtte få förvärvas av Norrbottens järnverk aktiebolag för en köpeskilling

motsvarande aktiernas nominella värde, 5 000 000 kronor, och mot likvid

bestående av aktier i sistnämnda bolag.

Anslagsbegäran angående kostnaderna för ett rördelsgjuteri. Såsom förut

omnämnts, har bolaget låtit uppföra ett gjuteri för tillverkning av rördelar.

Enligt styrelsens skrivelse hade i denna anläggning per den 30

juni 1950 nedlagts i runt tal 3 000 000 kronor. För att kunna uppehålla tillverkningen

vintertid erfordras vissa kompletteringar av anläggningen. Styrelsen

beräknar de totala anläggningskostnaderna för rördelsgjuteriet, sedan

dessa kompletteringar verkställts, till i runt tal 4 200 000 kronor. Tillverkningskapaciteten

utgör enligt styrelsen ca 5 000 ton rördelar per år vid

produktion på två skift. Enligt de uppgifter om produktionen, som lämnats

i det föregående, uppnåddes en rördelstillverkning av i det närmaste denna

storlek under redovisningsåret 1949/50. Styrelsen framhåller, att bolaget

för närvarande torde svara för omkring 75 procent av den totala produktionen

av gjutna rördelar inom landet.

Styrelsen anför, att rördelsgjuteriet uppförts med tanke på att järnverket

i mån av sina resurser borde bidraga till att förbättra tillgången på gjutna

normalrördelar; bristen på dylika rör delar efter kriget vållade svårigheter

för byggnadsverksamheten och samråd i denna angelägenhet ägde på sin

tid rum med statens industrikommission. Styrelsen framhåller emellertid,

att tillverkningen av gjutna rördelar hittills inneburit och såvitt kan bedömas

kommer att allt framdeles innebära en belastning för bolaget. Styrelsen

gör gällande, att ett privat företag under motsvarande omständigheter

sannolikt icke velat upptaga en verksamhet av detta slag med mindre

garantier lämnats av statsmakterna för en prissättning, som möjliggjort

en snabb amortering av det nedlagda kapitalet. Då bolaget icke kunnat utverka

dylika garantier, anser styrelsen, att bolaget skäligen borde av statsmakterna

i särskild ordning erhålla täckning för anläggningskostnaderna

för rördelsgjuteriet och därmed sammanhängande anläggningar, så att värdet

av dessa tillgångar med hänsyn till det ogynnsamma driftresultatet och

de ovissa framtidsutsikterna kunna avskrivas ur bolagets räkenskaper. Styrelsen

hemställer i anslutning härtill, att ett anslag av 4 200 000 kronor,

motsvarande det beräknade anskaffningsvärdet av ifrågavarande anläggningar,

måtte för budgetåret 1951/52 anvisas för detta ändamål.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. AV 74.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 4.

Remissyttranden.

Över styrelsens framställning tia yttranden avgivits av statskontoret,

kommerskollegium (som bifogat en skrivelse från Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag), statens handels- och industrikommission, statens priskontrollnämnd

(i vad framställningen avser anvisning av medel för att

täcka kostnaderna för uppförande av ett rördelsgjuteri), fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret och länsstyrelsen i Norrbottens

län. Härjämte har Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag inkommit med ytterligare

en skrivelse i ärendet.

Statens handels- och industrikommission har begränsat sitt yttrande till

frågor, som beröra landets försörjning på järnområdet. Kommissionen anför

bl. a., att utbyggnaden av Norrbottens järnverk kommer att innebära

ett betydelsefullt tillskott till den svenska järnförsörjningen, särskilt

i ett ansträngt läge. Enligt vad kommissionen inhämtat kan vid den

nya koksmasugnen produceras 260 000 ton thomastackjärn per år.

De remissinstanser, som yttrat sig över bolagsstyrelsens framställning

om ytterligare medel för att fullfölja utbyggnaden, ha i stort sett icke velat

motsätta sig att bolaget för nämnda ändamål tillföres nytt kapital i erforderlig

utsträckning. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det i högsta grad

erforderligt att järnverkets utbyggnad fortast möjligt slutföres enligt de

tidigare uppgjorda planerna och tillstyrker i anslutning härtill styrelsens

förslag om ytterligare medelsanvisning och lånegaranti. Enligt kommerskollegium

lär det under senare år inom det enskilda näringslivet i stor

utsträckning ha förekommit avsevärda överskridanden av preliminära kostnadsberäkningar

i liknande sammanhang, vilket skulle tyda på att tidsförhållandena

försvårat mera exakta kalkyler. Vidare framhåller kollegium,

att det på nuvarande stadium och med hänsyn till nödvändigheten av att

anläggningarna givas en ur teknisk synpunkt tillfredsställande utformning

självfallet icke är möjligt att minska medelsbehovet nämnvärt genom

att knappa in på de år 1946 och år 1947 beslutade anläggningarna.

Kollegium vill ej motsätta sig styrelsens förslag att utöka anläggningarna

med vissa nya hjälpavdelningar till en kostnad av ca 5,s miljoner kronor,

ehuru kostnaderna för exempelvis central- och kallförrådet förefalla kollegium

höga. Kollegium tillstyrker sålunda att medel ställas till förfogande

i den utsträckning bolaget begärt. Även fullmäktige i riksbanken ha i sitt

yttrande utgått från att järnverkets utbyggnad bör fortsätta i huvudsaklig

överensstämmelse med av riksdagen tidigare fattade beslut men förklarar

sig icke kunna bedöma, huruvida en utbyggnad i den takt styrelsen föreslagit

är nödvändig och lämplig. Enligt riksbanksfullmäktiges mening bör

en översyn av de framlagda planerna ske för att besparingar om möjligt

skola kunna uppnås. Fullmäktige i riksgäldskontoret framhålla vikten av

att de kalkyler, som skola ligga till grund för riksdagens beslut, uppgöras

med yttersta noggrannhet och förutseende samt anföra vidare, att de nya

stora kapitalbehov, som nu redovisas för järnverkets utbyggnad, äro ägnade

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

ätt inge det intrycket, att denna grundsats icke helt iakttagits i föreliggande

fall. Ä andra sidan, framhålla riksgäldsfullmäktige, måste det medgivas,

att den senaste internationella utvecklingen svårligen kunnat förutses.

Statskontoret anför, att någon möjlighet att i nuvarande läge avbryta arbetet

med utbyggnaden av Norbottens järnverk ej lärer föreligga och att

det under sådana förhållanden synes oundvikligt att anvisa bolaget erforderliga

medel. Med hänsyn till de betydande belopp, varmed tidigare beviljade

anslag överskridits, ifrågasätter emellertid statskontoret huruvida icke

anledning tinnes att låta verkställa en ingående eftergranskning av de tidigare

framlagda kalkylerna och på så sätt till nytta för den fortsatta verksamheten

klarlägga orsakerna till den enligt ämbetsverkets mening anmärkningsvärda

fördyringen av järnverket. Dessa orsaker kunna enligt

statskontorets uppfattning utrönas på ett tillfredsställande sätt endast genom

jämförelser mellan kalkylerade och verkliga kostnader, verkställda

för var och en av de särskilda enheter, som ingå i den ursprungliga kostnadsberäkningen,

och med fördelning på arbets-, material- och andra kostnader

samt en ingående analys av de för varje detalj konstaterade skillnadsbeloppen.

Såvitt statskontoret kunnat finna, har någon dylik mer omtattande

efterkontroll av kostnadsberäkningarna icke hittills företagits.

På grundval av de av bolagsstyrelsen lämnade uppgifterna anser statskontoret

sig kunna uttala den uppfattningen att de mera avsevärda fördyringarna

i fråga om vissa anläggningar icke kunna bero enbart på pris- och

kostnadsstegringen, utan att anledningen till kostnadsökningarna delvis

är att hänföra till avsevärda felkalkyleringar. — Bortsett från den eftergranskning

av kalkylerna, som statskontoret sålunda förordar, anser ämbetsverket

att planläggningen av ännu ej slutförda anläggningar bör överses

med ett bättre iakttagande än hittills av affärsekonomiska principer.

Beträttande sättet för den nu ifrågasatta medelsanvisningen anför statskontoret

att styrelsens förslag icke synes kunna godtagas, då ett bifall härtill

skulle innebära, att bolaget helt befriades från räntekostnader för ett

investerat kapital om 110 000 000 kronor, vilka kostnader i stället komrne

att belasta statsverkets driftbudget i form av ökade ränteutgifter för riksgäldsfonden.

Statskontoret föreslår i stället, att av det erforderliga beloppet

om 145 000 000 kronor endast 70 000 000 kronor anvisas såsom aktiekapital

medan 75 000 000 kronor anskaffas av bolaget genom upplåning

med statsgaranti. Fullmäktige i riksbanken motsätta sig icke de principer,

som ligga till grund för styrelsens förslag beträffande fördelningen

av det erforderliga medelstillskottet mellan aktiekapital och upplåning med

statsgaranti men löreslå i fråga om lånegarantien, att densamma begränsas

till exempelvis fem år för att riksdagen skall få tillfälle att ånyo pröva

frågan, om fortsatt behov av garantien skulle föreligga. Enligt riksbanksfullmäktiges

mening torde det vidare icke vara nödvändigt att hela det

begärda beloppet ställes till förfogande under nästa budgetår. Kommerskollegiurn

anser det vara lämpligt att uppdela kapitaltillskottet på två eller

tre budgetår. Fullmäktige i riksgäldskontoret erinrar i sitt yttrande om eu

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

råd faktorer, vilka medföra att tillgången på medel, som kunna placeras

i statspapper, för närvarande är jämförelsevis knapp. I anslutning härtill

anföra riksgäldsfullmäktige, att stora svårigheter komma att uppstå för

riksgäldskontoret att anskaffa de medel, som erfordras för redan anvisade

utgifter av lånemedel för statens kapitalinvesteringar och att varje ny belastning

av kapitalmarknaden av den storlek, varom här är fråga, inger

allvarliga betänkligheter. Riksgäldsfullmäktige framhålla vidare, att riksgäldskontoret

under år 1951 i särskilt stor utsträckning måste skaffa medel

för att tillgodose nya kapitalbehov och till inlösen av statslån. Med

hänsyn härtill och till knappheten på kapitalmarknaden anse riksgäldsfullmäktige

önskvärt att — om utbyggnadsprogrammet icke kan skäras

ned — kapitaltillskotten fördelas under en längre tidsperiod. Riksgäldsfullmäktigen

Hagberg har till protokollet i ärendet låtit anteckna bl. a., att

enligt hans uppfattning fullmäktige bort förorda utredning beträffande

möjligheten att — utan att äventyra i bolagets anläggningar redan bundet

kapital — låta tills vidare anstå med järnverkets utbyggnad eller bedriva

denna i långsammare takt. Därvid borde man, med beaktande av att så

många andra ur näringslivets och samhällets synpunkt angelägna byggnadsföretag

i rådande läge måst ställas på framtiden, icke rygga tillbaka för en

tillfällig nedskärning av bolagets utbyggnadsprogram.

Styrelsens hemställan att bolaget måtte få förvärva aktierna i Mertainens

gru v aktiebolag biträdes av länsstyrelsen i Norrbottens

län. Vissa erinringar mot förslaget göras däremot av kommerskollegium och

statskontoret, vilka myndigheter avstyrka styrelsens framställning i denna

del.

Kommerskolleginm anför, att Mertainens gruvaktiebolag har till uppgift

att förvalta dels bolaget tillhöriga aktier, fastigheter och gruvutmål,

dels ock vissa av statens jordegendomar och utmål, i vilka bolaget icke

äger del. Gruvbolaget har hittills icke drivit annan rörelse än som erfordrats

för gruvornas försvar och skötseln av fastigheterna, från vilka en vass

virkesavkastning och smärre arrendeavgifter erhållits. Av kollegii redogörelse

framgår, att gruvbolaget innehar aktier i Aktieselskapet Taraldsvik,

viss fast egendom i Kiruna och Gällivare om sammanlagt 6 782,48 hektar

samt hela eller i det närmaste hela gruvrätten i 82 utmål. Härjämte förvaltar

gruvbolaget för statens räkning 6 fastigheter i Svappavaara by om tillsammans

3 244 hektar ävensom 69 gruvutmål i Kiruna och Gällivare. Utgående

från att det från järnverkets sida framställda önskemålet om förvärv

av järnmalmsfyndigheter närmast avser Mertainens malmfält anför

kollegium, att det icke synes vara lämpligt att gruvbolagets karaktär av

förvaltningsbolag bibehålies, därest järnverket skulle få tillstånd att förvärva

hela aktiestocken i gruvbolaget. Enligt kollegii mening bör gruvbolaget

därför före överlåtelsen dels avhända sig nyssnämnda aktiepost, dels

på staten överlåta den gruvegendom, som icke lämpligen kan ifrågakomma

för fyllandet av järnverkets malmbehov, ävensom den fasta egendom, som

icke prövas erforderlig för järnverkets blivande gruvdrift. Kollegium fin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

21

ner, att det under dessa omständigheter kan ifrågasättas, huruvida gruvbotaget

över huvud taget behöver bibehållas som ett dotterbolag till Norrbottens

järnverk aktiebolag. Järnverkets behov av att disponera järnmalmsfyndigheter

kan enligt kollegium lika väl tillgodoses genom fyndigheternas

och markens försäljning eller utarrendering till järnverket.

Kommerskollegium ingår vidare på en närmare diskussion av frågan

huruvida järnverket i egen regi behöver bryta fosforfattig malm. Härutinnan

anför kollegium, att det synes vara tämligen klart, att om tackjärnstillverkningen

i någon större utsträckning och under avsevärd tid framåt kommer

att inriktas på kvaliteter med lägre fosforhalt, de malmkvantiteter, som

enligt 1927 års malmavtal kunna påräknas från malmbolaget, komma att

tills vidare vara knappa. Enligt kollegium torde nämligen malmbolagets försäljningar,

särskilt i vad avser fosforfattig malm, som är mycket efterfrågad

på exportmarknaden och som kan produceras endast i jämförelsevis

begränsad omfattning, under nuvarande högkonjunktur ligga så nära leveransförmågan,

att det är svårt att tillgodose malmbehov, vilka anmälas på

kort sikt, även om de i förhållande till malmbolagets hela malmproduktion

förefalla obetydliga. Kollegium förmodar emellertid, att järnverkets svårigheter

vållats av den omständigheten att järnverket icke i tillräckligt god tid

kunnat träffa avslut om leveranser av fosforfattig malm utöver de i avtalet

fastställda kvantiteterna. Kollegium erinrar om att det även vid egen

gruvdrift erfordras en viss planering framåt i tiden men tillfogar, att malmbehovet

vid gruvdrift i egen regi kanske kan tillgodoses något lättare än vid

uppgörelse med malmbolaget, åtminstone under de tidsperioder, då detta

bolags produktionsförmåga är helt tagen i anspråk. Sistnämnda omständighet

talar enligt kollegii mening för att järnverket skulle få disponera malm

från Mertainenfältet. Å andra sidan finner kollegium det mest rationellt att

gruvdriften i ifrågavarande trakter bibehålies vid sin nuvarande koncentration

till ett fåtal större driftsenheter. Med hänsyn härtill synes det kollegium

mindre tilltalande att nu med arbete belägga Mertainenfältet för produktion

av en årlig kvantitet malm, som, då järnverkets rörelse i huvudsak

är byggd på förädling av fosforrik malm, förmodligen blir ganska obetydlig,

växlande år från år och kanske i själva verket för liten som underlag för

cn egen förvaltning. Kollegium ifrågasätter, huruvida det icke är lämpligt

att järnverket anskaffar ett reservlager av fosforfattig malm, som kan anlitas

för att utjämna de behov, vilka icke kunna förutses i tillräckligt god

tid. Härigenom skulle investeringar för en gruvdrift i järnverkets egen regi

enligt kollegii mening kunna undvikas.

Statskontoret framhåller, att någon beräkning av det verkliga värdet av

aktierna i Mertainens gruvaktiebolag i och för den statliga kapitalredovisningen

icke verkställts. Ej heller har enligt statskontoret realvärdet av bolagets

tillgångar uppskattats under den tid aktierna varit i statens ägo. Ämbetsverket

antör, att det verkliga värdet av gruvbolagets aktier numera, på

grund av den allmänna prisstegringen under nämnda tid, lärer vara avsevärt

högre än vad aktiekapitalet angiver. Därest statsmakterna skulle medgiva,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 .

att järnverket förvärvar aktierna i gruvbolaget, borde därför köpeskillingen

bestämmas efter en sakkunnig uppskattning av malmfältens framtida avlcastningsvärde.

Statskontoret anser det i varje fall icke böra ifrågakomma,

att järnverket tillföres de mervärden, som kunna väntas uppkomma redan

vid gruvdriftens början utan att dessa bokföringsmässigt komma till uttryck.

Härjämte anför statskontoret, att ifrågavarande malmfält sakna driftbyggnader,

maskiner och transportanordningar samt bostäder och att, om

gruvdrift i malmfälten skulle påbörjas i enlighet med förevarande förslag,

ytterligare kapitalinvesteringar i Norrbottens järnverk skulle erfordras. Dylika

investeringar kunna enligt ämbetsverkets mening i nuvarande ekonomiska

läge icke tillrådas. Enligt statskontorets åsikt är det, så länge järnverket

kan fylla sitt malmbehov från redan utbyggda malmfält, ur nationalekonomisk

synpunkt mindre välbetänkt att tillskapa nya transportleder

och anläggningar samt att anskaffa maskiner, inventarier och arbetskraft

för exploatering av malmfyndigheter, vilka lämpligen böra utnyttjas först

när malmtillgångarna uttömts i de gruvfält, där brytning nu äger rum.

Statskontoret avstyrker därför det framlagda förslaget om överlåtelse av

aktierna i gruvbolaget till Norrbottens järnverk aktiebolag.

Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag gör i sina i ärendet ingivna skrivelser

vissa erinringar mot de från järnverkets sida lämnade uppgifterna rörande

malmavtalens innebörd och tillämpning. Beträffande storleken av

malmleveranserna till järnverket framhåller malmbolaget, att detta trots

den mycket utpräglade brist på fosforren malm, som föreligger i alla köpareländer,

anser sig utan svårighet kunna tillgodose järnverkets hela inköpsbehov

av fosforrena s. k. cxtramalmer, i varje fall försåvitt behovet

i framtiden kommer att liksom hittills uppgå till högst omkring 40 000—

50 000 ton per år. Malmbolaget framhåller, att bolagets produktion av hithörande

malmsortiment för närvarande uppgår till ca 900 000 ton per år.

Vidare anföres, att malmbolaget vid försäljning av extramalm icke kan

utfästa sig att lämna särskilda förmåner åt järnverket framför andra kunder

inom och utom landet vare sig i fråga om priser eller tid för rekvisition.

Enligt malmbolagets mening skulle järnverkets önskemål om en malmtillgång,

som möjliggjorde en smidig anpassning av produktionen efter

marknadsförhållandena, lättare kunna uppfyllas, om järnverket liksom

andra liknande företag ordnade så, att malm i erforderlig omfattning kunde

lagras invid järnverket.

Bolagsstyrelsens hemställan om medel för att täcka kostnaderna för uppförande

av ett rördelsgjuteri tillstyrkes av länsstyrelsen i Norrbottens

län. Övriga remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga, ha

antingen avstyrkt framställningen eller velat ställa frågan på framtiden.

Fullmäktige i riksbanken anse de skäl, som av styrelsen åberopats för

framställningen, knappast vara tillräckliga för ett bifall till densamma. Ej

heller statskontoret anser sig på grundval av den föreliggande utredningen

kunna tillstyrka styrelsens förslag. Kommerskollegium finner, under framhållande

att några garantier för det ekonomiska utfallet av rördelstillverk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 74.

ningen icke synas ha lämnats vid tillkomsten av ifrågavarande anläggning,

ej skäl att nu tillstyrka bifall till framställningen; kollegium förordar en

utredning rörande dels i vad mån beredskapssynpunkter kunna ha varit

avgörande vid anläggningens tillkomst, dels ock tillverkningens lönsamhet

sedan anläggningarna helt färdigställts.

Statens priskontrollnämnd anför att frågan om korttidsavskrivning av

rördelsgjuteriet borde ha avgjorts i samband med att rördelstillverkningen

igångsattes. Då brist på normalrördelar rådde vid detta tillfälle, kan det

enligt nämnden förutsättas, att företag, som på förslag av de svenska försörj

ningsmyndigh eterna igångsatt tillverkning av dylika produkter i väsentlig

omfattning, skulle ha erhållit garantier för behövlig korttidsavskrivning

av anläggningen i form av ett statligt bidrag eller inkalkylerande av

högre avskrivningskostnader i priserna under viss tid, därest dylika garantier

begärts under hänvisning till bl. a. framtida återkommande utländsk

konkurrens. Nämnden menar, att då frågan icke väcktes vid ifrågavarande

tidpunkt, företaget får förutsättas ha ansett sig kunna taga den risk, som

framdeles kunde uppkomma av sistnämnda anledning.

Priskontrollnämnden anför vidare, att det icke för närvarande är möjligt

att konstatera det verkliga ekonomiska resultatet av rördelstillverkningen

vid full drift, eftersom anläggningen ännu icke är fullt utbyggd. Nämnden

meddelar, att bolaget till nämnden inkommit med begäran om rätt att höja

nu gällande priser på normalrördelar. Denna framställning hade ännu icke

slutbehandlats av nämnden. Med stöd av de uppgifter, som bolaget lämnat i

samband med framställningen, anser nämnden, att vissa kostnader för rördelstillverkningen

kunna komma att påverkas i gynnsam riktning i samband

med att rördelsgjuteriet helt färdigställes. Nämnden föreslår därför, att

frågan om anvisande av medel till avskrivning av anläggningskostnaderna

för rördelsgjuteriet får anstå till dess att anläggningen helt utbyggts och

därefter varit i drift ett år.

Departementschefen.

Norrbottens järnverk aktiebolag tillkom efter beslut av 1939 års urtima

riksdag och har sedermera utbyggts i enlighet med beslut vid flera följande

riksdagar. Bolaget skulle till huvudsakligt föremål för sin verksamhet ha

tackjärnstillverkning vid anläggningar i Luleå.

Till grund för projektet om ett järnverk i Norrbotten låg bl. a. ett sedan

lång tid närt önskemål att där öppna möjlighet för inhemsk förädling av

järnmalmen från de lappländska gruvorna. Det syntes föga tilltalande, att

praktiskt taget all denna malm skulle exporteras och förädlas i andra länder

samt att en icke ringa del av vår tack järnsimport skulle utgöras av sådan

vara, som eventuellt tillverkats av exporterad lapplandsmalm. I betraktande

härav framstod det som i hög grad önskvärt att göra det möjligt att inom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

landet förädla åtminstone någon del av de rikliga järnmalmstillgångarna i

Lappland.

I diskussionen framhölls vidare, att tillkomsten av ett tackjärnverk i Norrbotten

skulle väsentligt öka försörjningsmöjligheterna i detta län, där det

regelmässigt mötte stora svårigheter att bereda sysselsättning åt den växande

befolkningen. Det påpekades, att nativitetsöverskottet i länet vore förhållandevis

större än i någon annan del av landet och att arbetslöshetssiffrorna

därstädes plägade vara relativt höga även under goda konjunkturer. Argumentationen

för järnverkets tillkomst och utbyggnad anknöt också till önskemålen

om ett mera differentierat näringsliv i Norrbotten. Järnverket förutsattes

komma att medföra icke blott sysselsättning för en stor arbetarstam

vid järnverket utan även en mera mångsidig utveckling av hemmamarknadsindustrierna

i länet.

Det må slutligen erinras, att vårt lands beroende av utlandet i vad angår

försörjningen med järn och stål redan före det andra världskriget givit anledning

till allmänna önskemål om en utvidgning av den svenska järnindustrien;

därvid knöts intresset bl. a. just till möjligheten att på grundval av

de lappländska malmtillgångarna upptaga tillverkning av tackjärn.

Att någon bestående järnindustri i Norrbotten fram till krigsutbrottet år

1939 icke kommit till stånd trots synnerligen vägande närings-, arbetsmarknads-

och försörjningspolitiska skäl torde i stort sett ha berott därpå, att

de ekonomiska utsikterna ansetts ogynnsamma. Framför allt bränslekostnaderna

förmodades komma att belasta en norrländsk järnförädlingsindustri

i sådan grad, att densamma icke skulle bli lönande. De kalkyler, vilka framlades

i 1939 års proposition i ämnet, gåvo emellertid till resultat, att ekonomiska

betänkligheter icke längre borde förhindra anläggningen av ett tackjärnverk

i Norrbotten.

Härtill kom, att de försörj ningsmässiga motiven för en sådan anläggning

i och med krigsutbrottet erhöllo ökad styrka. Nödvändigheten att så långt

möjligt trygga landets försörjning med järn under den begynnande krisen,

om vars längd och omfattning något bestämt antagande icke kunde göras,

blev en faktor med avgörande betydelse för verkets tillkomst.

Enligt de av bolagets styrelse framlagda byggnadsplanerna, som godkändes

av 1941 års riksdag, skulle järnverkets huvuddel bestå av ett tackjärnverk,

omfattande två elektriska tackjärnsugnar med en sammanlagd produktionskapacitet

av 60 000 ton tackjärn per år, samt ett sinterverk. Ur såväl

företagsekonomiska som allmänna försörj ningsmässiga synpunkter befanns

det dessutom ändamålsenligt att utbygga tackjärnverket med thomasoch

elektrostålverk för tackjärnets vidare förädling. Till järnverket skulle

också höra hjälpanläggningar och allmänna anläggningar.

Vid 1944 års riksdag beslöts uppförande av en förreduktionsanläggning, i

vilken gasen från tackjärnsugnarna skulle kunna utnyttjas, samt en tredje

tackjärnsugn. Efter den tredje ugnens tillkomst beräknades tackjärnsproduktionen

stiga till 90 000 ton per år.

År 1945 anhöll riksdagen hos Kungl. Maj :t om en allsidig utredning ro
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

rande möjligheterna att upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten.

Utredningsuppdraget lämnades åt styrelsen för Norrbottens järnverk

aktiebolag, som den 17 april 1946 inkom med förslag angående järnverkets

fortsatta utbyggnad.

Till grund för styrelsens förslag låg bl. a. en särskild utredning rörande

landets beräknade behov av valsat och smitt järn och stål omkring år 1950.

Med stöd av utredningen uttalade bolagsstyrelsen, att tillräckligt utrymme

fanns för ökning av den inhemska järnproduktionen med omkring 300 000

ton valsat handelsjärn per år. Styrelsen föreslog, att denna produktionsökning

skulle åstadkommas genom utbyggnad av Norrbottens järnverk, och

framlade anläggningsplaner och kostnadsberäkningar för en dylik utbyggnad.

Enligt styrelsens förslag skulle utbyggnaden ske i två etapper. I den första

utbyggnadsetappen skulle uppföras dels en koksmasugn med en årlig kapacitet

av 200 000 ton tackjärn, dels ett götvalsverk och ett grovvalsverk. Härjämte

skulle järnverkets övriga anläggningar utvidgas i den utsträckning,

som betingades av den planerade produktionsökningen. Bl. a. skulle elektrostålverket

utvidgas till att omfatta ytterligare två ugnar.

1 proposition till 1946 års riksdag framlades förslag till utbyggnad av Norrbottens

järnverk i enlighet med de av bolagsstyrelsen utarbetade anläggningsplanerna

för den första utbyggnadsetappen. Propositionen med de däri

upptagna utbyggnadsplanerna blev av riksdagen godkänd.

Till frågan om den andra etappen av järnverkets nu ifrågavarande utbyggnad

återkom bolagets styrelse påföljande år. Styrelsen hade då funnit

ändamålsenligt att tills vidare något begränsa utvidgningen av järnverkets

tackjärnsbas. Beträffande den slutliga utformningen av valsverksanläggningen

föreslog styrelsen dels att ett grovvalsverk av typ duo-reversier

skulle anskaffas i stället för det grovvalsverk av typ trio, som förutsatts i

1946 års utbyggnadsplaner, dels att valsverksanläggningen skulle kompletteras

med ett fin- och trådvalsverk. Nämnda anläggning skulle sålunda

enligt de nu framlagda planerna komma att bestå av ett götvalsverk, ett

grovvalsverk av typ duo-reversier samt ett fin- och trådvalsverk. I anledning

av bolagets skrivelse framlades proposition till 1947 års riksdag, som

i huvudsak biträdde förslaget.

De av 1941 och 1944 års riksdagar beslutade anläggningarna, med undantag

av thomasverket, ba nu varit i bruk under en följd av år. Två tackjärnsugnar

färdigställdes under hösten 1943 och den tredje tackjärnsugnen

i september 1946. Sinterverket och elektrostålverket togos i drift i början

av år 1945 och förreduktionsanläggningen under år 1947. Jämte nu nämnda

anläggningar samt därtill hörande hjälpavdelningar och allmänna avdelningar

bar bolaget dels förvärvat ett kalkbruk och en manganmalmgruva,

dels ock låtit uppföra ett rördelsgjuteri och en fabrik för tillverkning av

mursten av slagg, s. k. vibrexitblock.

Den av 1946 och 1947 års riksdagar beslutade utbyggnaden av järnverket

har på grund av förlängda leveranstider för maskiner och annan utrustning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

samt delvis till följd av brist på arbetskraft icke kunnat fullbordas inom

den ursprungligen avsedda tiden, d. v. s. till omkring år 1950. Koksmasugnen

och götvalsverket väntas dock bii färdiga under loppet av de närmaste

månaderna, och styrelsen meddelar, att bolaget har för avsikt att

under år 1951 igångsätta driften vid dessa anläggningar. I övrigt beräknas

nyanläggningarna bli färdigställda under loppet av innevarande och nästa

år. Full drift vid järnverkets samtliga anläggningar väntas senast i början

av år 1953.

Av de uppgifter, styrelsen lämnat om produktionen vid de färdigställda

anläggningarna, framgår bl. a. följande. Tillverkningen av tackjärn uppgick

under redovisningsåren 1943/44—1949/50 till sammanlagt ca 463 500 ton.

Under de två senast förflutna redovisningsåren har tackjärnsproduktionen

uppgått till 82 800 respektive 85 500 ton per år. Dessa tillverkningssiffror

innebära, att tackjärnverkets kapacitet, beräknad till 90 000 ton per år,

utnyttjats till 92—95 procent under ifrågavarande tidsperioder. Styrelsen

beräknar, att järnverkets produktion av tackjärn under år 1949 utgjorde

ca 10 procent av den totala tackjärnsproduktionen inom landet. Av stålgöt

ha vid järnverket tillverkats sammanlagt 91 300 ton; produktionen härav

har under de senaste åren hållit sig omkring 20 000 ton per år. Vid det

icke helt färdigställda rördelsgjuteriet, vars totalkapacitet styrelsen angiver

till 5 000 ton per år vid tvåskiftsdrift, har under tre redovisningsår

tillverkats en kvantitet om sammanlagt 8 700 ton rördelar, därav 4 900 ton

under redovisningsåret 1949/50. Styrelsen beräknar, att bolaget för närvarande

svarar för omkring 75 procent av den totala produktionen av gjutna

rördelar inom landet.

De anförda produktionssdffrorna torde giva vid handen, att järnverket

under den tid anläggningarna varit i bruk lämnat icke oväsentliga tillskott

till vår järnförsörjning.

För innevarande år räknar styrelsen med att vid den snart färdiga koksmasugnen

kunna producera i runt tal 100 000 ton tackjärn utöver det tackjärn

som produceras vid de elektriska tackjärnsugnarna. För att belysa

omfånget av detta produktionstillskott må anföras, att totalproduktionen i

landet av motsvarande slag av tackjärn enligt Järnverksföreningens senast

utkomna berättelse under år 1950 utgjorde 441 800 ton. Enligt vad jag inhämtat

är avsättningen av den nytillkommande tackjärnstillverkningen vid

Norrbottens järnverk tryggad, i icke ringa mån genom försäljningar på exportmarknaden.

Bolaget avser vidare att under innevarande år tillverka omkring 30 000

ton valsverksprodukter, i främsta rummet s. k. billets.

Till bestridande av anläggningskostnaderna för den utbyggnad av Norrbottens

järnverk, som beslutades av 1941 och 1944 års riksdagar — med

undantag för thomasverket och förreduktionsanläggningen -— har bolaget

erhållit kapitaltillskott om tillhopa 22 000 000 kronor. Av ett lånebelopp

om 1 500 000 kronor, som ställdes till bolagets förfogande för uppförande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

av förreduktionsanläggningen, ha hittills 600 000 kronor tagits i anspråk.

Summan av de av istaten tillskjutna medlen för ifrågavarande utbyggnad,

bortsett från thomasverket, utgör sålunda 22 600 000 kronor. De till denna

utbyggnad hänförliga anläggningarna voro i bolagets balansräkning per den

30 juni 1950 upptagna till ett anskaffningsvärde av 28 095 200 kronor. Skillnaden

mellan de två nyss anförda beloppen, 5 495 200 kronor, utgör vad

bolaget tillskjutit för att täcka dels kostnader för de av riksdagen beslutade

anläggningarna, dels kostnaderna för förvärvet av kalkbruket och

mangangruvan samt uppförande av rördelsgjutcriet och murstensfabriken.

Kostnaderna för den av 1946 och 1947 års riksdagar beslutade utbyggnaden

beräknades ursprungligen till sammanlagt 150 000 000 kronor. Till

bestridande av dessa kostnader bär bolaget dels erhållit kapitaltillskott i

form av aktiekapital om tillhopa 55 500 000 kronor, dels medgivits lånegaranti

för ett till 95 000 000 kronor avrundat belopp. Summan av det tillskjutna

aktiekapitalet och det statsgaranterade lånebeloppet utgör

150 500 000 kronor. Härtill kommer ett belopp av 4 500 000 kronor, som

av 1944 års riksdag beviljades till uppförande av thomasverket. I allt har

sålunda genom direkta kapitaltillskott eller genom lånegaranti ett belopp

av 155 000 000 kronor ställts till bolagets förfogande för den pågående utbyggnaden

av järnverket inklusive uppförandet av thomasverket. Det är

emellertid att märka, att av sistnämnda belopp endast 150 500 000 kronor

avse egentliga anläggningskostnader, medan av återstoden 2 500 000 kronor

beräknats för bestridande av räntekostnader under utbyggnadstiden och

1 500 000 kronor för igångkörningskostnader in. in.; därjämte har styrelsen

enligt den föreliggande utredningen avsett att taga resten, d. v. s.

500 000 kronor — som motsvarar den nyss antydda avrundningen av lånegarantien

— i anspråk för täckande av ytterligare igångkörningskostnader.

Styrelsen för bolaget har nu i skrivelse den 25 oktober 1950 meddelat att

järnverkets utbyggnad kommer att draga betydligt större kostnader än som

tidigare beräknats och i anledning härav hemställt om ytterligare medelsanvisning

och garantigivning.

De egentliga anläggningskostnaderna i samband med 1946—47 års utbvggnad

beräknas i styrelsens nu förevarande skrivelse till sammanlagt

258 068 600 eller (258 068 600 — 150 500 000 =) 107 568 600 kronor mera

än vad som tidigare avsetts för ändamålet. Styrelsen angiver vissa särskilda

omständigheter, som bidragit till denna avsevärda fördyring. Sålunda

har devalveringen m. m. orsakat merkostnader för bolaget av omkring

4100 000 kronor och vidare har järnverkets hamnanläggning till följd av

grundförhållandena blivit ca 1 000 000 kronor dyrare än beräknat. Järnverkets

elektrostålverk har utrustats med en stålugn utöver de tidigare planerade,

vilket föranlett en merkostnad av 2 350 000 kronor. Slutligen har

styrelsen vid beräkningen av anläggningskostnaderna nu medtagit de till

5 480 700 kronor beräknade kostnaderna för vissa ytterligare nyanläggningar,

vilka anses nödvändiga för en rationell järnverksdrift.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

Storleken av den kostnadsökning, som vållats av de sålunda särskilt uppräknade

orsakerna, uppgår till (4 100 000 + 1 000 000 + 2 350 000 +

5 480 700 =) 12 930 000 kronor. Återstoden av den beräknade merkostnaden

för utbyggnaden eller (107 568 600 — 12 930 000 =) i runt tal 95 000 000

kronor, motsvarande ca 63 procent av det ursprungligen beräknade anläggningskapitalet,

beror enligt styrelsens förklaring till övervägande del på

den pris- och kostnadsstegring, som inträffat sedan kalkylerna för utbvggnaden

framlades.

I anslutning till de anförda beräkningarna hemställer styrelsen, att för

budgetåret 1951/52 måtte till teckning av ytterligare aktier i bolaget anvisas

ett investeringsanslag av 110 000 000 kronor, i runt tal motsvarande den beräknade

fördyringen av de egentliga anläggningskostnaderna i samband

med järnverkets utbyggnad.

Utom det sålunda äskade kapitaltillskottet har bolaget enligt stvrelsen

behov av ytterligare medel för täckande av anläggningsverksamhetens indirekta

kostnader och andel i bolagets allmänna förvaltningskostnader, till

bestridande av ränta på det i nyanläggningarna investerade kapitalet under

utbyggnadstiden, till täckande av igångkörningskostnader samt till oförutsedda

utgifter. Storleken av detta medelsbehov uppskattas av styrelsen preliminärt

till i runt tal 35 000 000 kronor. En del av nyssnämnda kostnader

torde dock sannolikt kunna täckas med framtida driftsöverskott. Styrelsen

föreslår, att bolaget för ifrågavarande ändamål skall i mån av behov få

upptaga lån med statsgaranti, på sätt förut skett i samband med utbyggnaden,

intill ett belopp av 35 000 000 kronor.

Styrelsen har i sin skrivelse även upptagit vissa spörsmål, som röra tillförseln

av järnmalm till järnverket. Denna är för närvarande reglerad genom

de mellan staten och Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag träffade avtalen

av år 1927 och år 1938, enligt vilka staten äger att på vissa villkor erhalla

intill 200 000 ton malm per år från bolaget tillhöriga gruvor. Statens

rätt till ifrågavarande malmleveranser har överflyttats på järnverksbolaget.

Mellan sistnämnda bolag och malmbolaget har dessutom träffats ett avtal

om ytterligare leverans av högst 800 000 ton malm per år. Enligt styrelsen

kan järnverkets behov av fosforfattiga järnmalmer icke på ett tillfredsställande

sätt tillgodoses inom ramen för de träffade malmavtalen. För att i

kvalitativt hänseende kunna anpassa sin tackjärnsproduktion efter marknadens

växlande anspråk har järnverksbolaget måst inköpa fosforfattiga malmer

utom avtalen. Detta har vållat järnverket vissa svårigheter, som enligt

styrelsens mening skulle kunna avhjälpas, om bolaget finge tillgång till

egna gruvfyndigheter. Styrelsen har vid sina undersökningar funnit, att

Mertainens malmfält, som tillhör det statsägda Mertainens gruvaktiebolag,

skulle motsvara järnverkets behov, och anhåller att få förvärva aktierna i

nämnda gruvbolag för en köpeskilling motsvarande deras nominella värde,

5 000 000 kronor. Likvid skulle enligt styrelsens förslag ske i form av aktier

i järnverksbolaget.

Styrelsen har slutligen hemställt, att bolaget måtte få ersättning för kost
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

naderna för uppförande av rördelsgjuteriet vid järnverket. Dessa kostnader

efter fullbordad utbyggnad av gjuteriet beräknas uppgå till i runt tal

4 200 000 kronor. Till stöd för sin hemställan har styrelsen anfört, att bolaget

låtit uppföra rördelsgjuteriet för att kunna medverka till att trygga landets

försörjning med gjutna rördelar på vilka brist förelegat. Rördelstillverkningen

har emellertid visat sig oräntabel och framtidsutsikterna för

densamma äro ovissa.

De remissinstanser, som yttrat sig över styrelsens hemställan om ytterligare

medelsanvisning och lånegaranti för finansiering av järnverkets utbyggnad,

ha tillstyrkt eller i vart fall icke velat motsätta sig att bolaget erhåller

det erforderliga kapitaltillskottet för att kunna fullfölja utbyggnaden.

Något yrkande att utbyggnaden på grund av den konstaterade fördyringen

skulle avbrytas eller bedrivas i långsammare takt har icke framställts annat

än reservationsvis. Från några håll har emellertid en översyn av planerna

för den återstående utbyggnaden ifrågasatts. Beträffande styrelsens förklaringar

till fördyringen gör statskontoret vissa erinringar, i anslutning

till vilka ämbetsverket påyrkar, att en mera ingående eftergranskning företages

av de tidigare kalkylerna. Kommerskollegium påpekar emellertid,

att avsevärda överskridanden av preliminära kostnadsberäkningar i liknande

sammanhang lära ha förekommit inom det enskilda näringslivet,

något som enligt kollegii mening skulle tyda på att tidsförhållandena försvårat

mera exakta kalkyler.

Styrelsens förslag rörande sättet för finansieringen av den fortsatta utbyggnaden

har icke godtagits av statskontoret, som föreslår, att endast

70 000 000 kronor anvisas till aktieteckning och att det i övrigt erforderliga

beloppet, 75 000 000 kronor, anskaffas av bolaget genom upplåning med

statsgaranti. Övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, ha icke

haft något att erinra mot de av styrelsen angivna principerna för fördelningen

av det erforderliga beloppet mellan medelsanvisning och upplåning. Däremot

har i flera remissvar ifrågasatts, huruvida hela det till aktieteckning

avsedda beloppet om 110 000 000 kronor verkligen erfordras under nästa

budgetår. Bl. a. ha riksgäldsfullmäktige, med hänsyn till det nuvarande läget

på kapitalmarknaden, ansett det önskvärt, att kapitaltillskotten fördelas på

en längre tidsperiod.

Styrelsens hemställan om förvärv av Mertainens gruvaktiebolag har avstyrkts

av kommerskollegium och statskontoret. Det förstnämnda ämbetsverket

framhåller, att järnverkets behov av att disponera järnmalmsfyndigheter

lika väl kan tillgodoses genom enbart fyndighetens och markens försäljning

eller utarrendering till järnverksbolaget. Kollegium ifrågasätter

vidare — i likhet med Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag — huruvida icke

järnverkets svårigheter att tillgodose sitt behov av fosforfattiga järnmalmer

skulle kunna i stort sett avhjälpas genom anordningar för lagring av dylik

malm invid järnverket. Statskontoret erinrar om att det verkliga värdet av

gruvbolagets tillgångar torde överstiga aktiernas nominella värde.

Framställningen om ersättning för kostnaderna till rördelsgjuteriet ha de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

flesta remissinstanser, som yttrat sig i denna del, icke funnit skäl att nu

tillstyrka. Statens priskontrollnämnd har framhållit, att frågan om korttidsavskrivning

av rördelsgjuteriet borde ha avgjorts i samband med tillverkningens

igångsättande.

Vad först angår den konstaterade fördyringen av järnverkets pågående

utbyggnad samt bolagsstyrelsens hemställan om ytterligare medelsanvisning

och lånegaranti vill jag framhålla följande.

Av styrelsens skrivelse framgår, att utbyggnaden nu befinner sig på ett

långt framskridet stadium. Även om det ursprungligen tänkta byggnadsprogrammet,

enligt vilket de nya anläggningarna skulle vara färdiga omkring

år 1950, icke kunnat hållas, stå dock flertalet av anläggningarna inför sin

snara fullbordan. Driften vid koksmasugnen och götvalsverket kommer, om

koksbrist eller annan särskild svårighet ej vållar hinder, att börja under

innevarande år. I nuvarande tidsläge är det uppenbarligen om möjligt viktigare

än tidigare att icke försumma någon möjlighet, varigenom landets

försörjning av handelsjärn kan förbättras. Med hänsyn till dessa omständigheter

och då ett ytterligare dröjsmål med utbyggnadens fullbordan sannolikt

kommer att medföra betydande ekonomiska förluster anser jag det ofrånkomligt,

att anläggningsarbetena fullföljas i så skyndsam takt som möjligt.

Det är i och för sig icke överraskande att den 1946 beslutade utbyggnaden

av järnverket ställt sig kostsammare än beräknat. Däremot kan det icke

undgå att ingiva betänkligheter att det ytterligare kapitalbehovet visat sig

så stort som fallet är enligt styrelsens framställning, nämligen — bortsett

från kostnader eller kostnadsstegringar för vissa speciella ändamål —

cirka 65 % av det beräknade beloppet. Styrelsen har i sin framställning

andragit åtskilliga omständigheter som även enligt min mening måste

accepteras såsom rimliga förklaringsgrunder till åtminstone en del av de

nya kapitalanspråken. Särskilt vill jag därvid erinra om den allmänna

pris- och kostnadsstegring som inträtt med avseende å såväl maskiner

och utrustning för järnverkets utvidgning som för industriella byggnadsarbeten

i allmänhet. Betydande kostnadsstegringar torde ha konstaterats

också vid andra större industriella utbyggnader under motsvarande tid.

Icke desto mindre förefaller det svårt att komma ifrån att det vid planering

och kalkylering av 1946—47 års byggnadsprogram skett förbiseenden,

som bidragit till det nu anmälda kapitalbehovet.

Kommerskollegium har påpekat, att kostnaderna för de av bolaget planerade

ytterligare nyanläggningarna, 5 480 700 kronor, förefalla väl höga. Jag

förutsätter, att bolaget i detta liksom i andra hänseenden ålägger sig en i

rådande läge särskilt välmotiverad sparsamhet och alltså söker i möjligaste

mån undvika utgifter, vilka icke kunna anses oundgängligen nödvändiga.

Någon särskild ytterligare översyn av planerna för utbyggnaden synes på

detta stadium, när man befinner sig så nära arbetets fullbordan, knappast

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

vara motiverad. Utöver vad jag nyss nämnt har jag icke något att erinra

mot styrelsens beräkning av medelsbehovet för utbyggnadens tullbordan.

I och för sig finner jag statskontorets förslag om en eftergranskning av de

tidigare framlagda kalkylerna rimligt men med hänsyn till de vanskligheter,

varmed en sådan undersökning långt i efterhand uppenbarligen måste vara

förenad, ställer jag mig dock tvivlande till nyttan härav.

Då 1946 och 1947 års planer för järnverkets utbyggnad framlades, uttalade

bolagets styrelse, att den planerade produktionen vid järnverket kunde

väntas bli fullt konkurrenskraftig. Den nu konstaterade fördyringen av utbyggnaden

kan givetvis på längre sikt minska konkurrensförmågan, i det att

kapitalkostnaderna bli större än förutsett. Räntabiliteten beror emellertid

i främsta rummet på ett flertal andra, mer eller mindre ovissa faktorer. Avgörande

blir till sist den framtida pris- och kostnadsutvecklingen. Det är

sålunda ännu för tidigt att fälla något mera bestämt omdöme om järnverkets

konkurrensförmåga efter fullbordad utbyggnad.

Bolagsstyrelsen har föreslagit, att fördyringen av de egentliga anläggningskostnaderna,

i runt tal 110 000 000 kronor, skall täckas genom ökning av

bolagets aktiekapital. Mot detta finansieringssätt har flertalet av de remissinstanser,

som yttrat sig därom, icke haft något att erinra. Statskontorets

finansieringsförslag, enligt vilket endast 70 000 000 kronor skulle tillföras

bolaget i form av aktiekapital, synes dock vara beaktansvärt ur vissa synpunkter.

Under alla förhållanden ter det sig, såsom riksgäldskontoret framhållit,

med hänsyn till rådande läge på kapitalmarknaden olägligt att omedelbart

söka anskaffa hela det belopp styrelsen begärt. En uppdelning av

kapitaltillskottet på flera budgetår synes mig därför önskvärd. Enligt vad

jag inhämtat från bolagsstyrelsen torde förbrukningen av medel, som tänkas

bestridda av aktiekapitalet, under nästa budgetår kunna begränsas

till 75 000 000 kronor. Med hänsyn härtill förordar jag, att endast nämnda

belopp nu tillföres bolaget genom nyteckning av aktier. Frågan om ytterligare

medelsanvisning i denna form torde få bli beroende på förnyad framställning

från bolagsstyrelsen.

Bolagsstyrelsens hemställan om ytterligare lånegaranti intill ett belopp

av 35 000 000 kronor för att möjliggöra upplåning för bestridande av vissa

särskilt angivna kostnader i samband med utbyggnaden finner jag mig kunna

biträda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter

om lånegarantiens utnyttjande. Härvid bör självfallet så långt

möjligt återhållsamhet iakttagas.

Vad angår styrelsens önskemål om förvärv av Mertainens gruvfält finner

jag ej anledning att i nuvarande läge, med svårigheter att genomföra

omfattande investeringar, taga ställning till ett projekt, .som i viss mån

förutsätter sådana. Frågan torde framdeles få underkastas en förutsättningslös

utredning.

Bolagsstyrelsens framställning om ersättning för kostnaderna till rördelsgjuterict

har av de flesta remissinstanser, som yttrat sig i denna del, ansetts

icke för närvarande böra tillmötesgås. Då frågan om en korttidsavskrivning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

av rördelsgjuteriet icke lösts i samband med tillverkningens igångsättande

och bolaget alltså upptagit ifrågavarande tillverkning utan att ha försäkrat

sig om de garantier för verksamhetens framtida lönsamhet, vilka varit av

omständigheterna påkallade, finner jag icke skäl att nu biträda styrelsens

hemställan på denna punkt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag

å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor,

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall

ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk

aktiebolag å högst 35 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

517118. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/53 till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk ak a1 i texten
  2. SU 1951:104 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag m. in s. 1 i texten