Sök i Ratio Lex

Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare

1951-02-16 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:79, Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare; given Stockholms slott

den 16 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att räntefria amorteringslån (stödlån) under

vissa villkor skola kunna beviljas de jordbrukare, som år 1950 tillfogats betydande

skördeskador på grund av regn eller översvämning. För ändamålet

äskas ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1950/51.

] Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 79.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om statligt

stöd till jordbrukare för vissa skördeskador på grund av regn eller översvämning

samt anför därvid.

I skrivelse den 23 januari 1951 har statens jordbruksnämnd hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga nämnden att genom länsstyrelserna utbetala

ersättningar för regn- eller översvämningsskador å 1950 års skörd i

överensstämmelse med vissa av nämnden i skrivelsen angivna riktlinjer.

Vidare hemställes att härför måtte få användas 1 000 000 kronor ur det för

budgetåret 1950/51 anvisade reservationsanslaget å 191 000 000 kronor till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Detta anslag disponeras av

nämnden.

Jordbruksnämnden har tillika med sin skrivelse överlämnat ett antal till

nämnden för utlåtande remitterade framställningar rörande statligt stöd åt

jordbrukare på grund av dylika skador. Dessutom har nämnden överlämnat

en direkt till nämnden inkommen framställning i likartat ärende. Innan

jag närmare går in på nämndens förslag, torde jag få redogöra för det huvudsakliga

innehållet i dessa framställningar.

I skrivelse den 7 november 1950 hemställer Kronobergs läns hushållningssällskap

att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att bereda gottgörelse

för de förluster jordbrukarna i Kronobergs län lidit genom onormal nederbörd

hösten 1950. Enligt av hushållningssällskapet gjorda beräkningar

skulle skadorna, trots att nederbörden icke orsakat översvämningar eller

katastrofal ödeläggelse, uppgå till omkring 3,89 miljoner kronor, varav 1,49

miljoner kronor i kvantitetsförluster och 2,40 miljoner kronor i kvalitetsförluster.

Den beräknade totalsumman innefattar icke de förluster, som

jordbruket kommer att lida genom utebliven eller försenad höstsådd samt

genom ökad ogräsfrekvens våren 1951. Ersättningen anses med hänsyn till

skadornas allmänna utbredning lämpligen böra utgå i form av pristillägg

på mjölk.

Hallands läns hushållningssällskap och Hallands länsförbund av Riksförbundet

Landsbygdens folk hemställa i skrivelser den 13 oktober och den 1

november 1950, att ersättning för de förluster å 1950 års skörd, som ge
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

3

nom regnskador uppkommit inom Hallands län, måtte utgå i form av extra

mjölkpristillägg inom de mejeriområden, som uppvisa de största förlusterna.

Värdet av skadorna, vilka framför allt drabbat skogsbygden och den

nordligaste länsdelen, har för vårvete, fodersäd och oljeväxter beräknats till

836 000 kronor. Dessutom ha betydande skador uppstått på potatisskörden.

För att få full rättvisa borde ersättning utgå efter individuell prövning. Då

det emellertid knappast är möjligt att praktiskt genomföra en sådan, bör

en kollektiv ersättning lämnas.

I gemensam skrivelse den 8 november 1950 hemställa Göteborgs och Bohus

läns, Älvsborgs läns norra, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns samt

Värmlands läns hushållningssällskap ävensom orts- och länsförbunden av

Riksförbundet Landsbygdens folk inom nämnda län, att Kungl. Maj :t i

proposition till riksdagen måtte föreslå, att statsbidrag skall utgå i enlighet

med i skrivelsen angivna grunder till jordbrukarna i sagda län med anledning

av skördeförluster och ökade bärgningskostnader in. in. hösten 1950.

I skrivelsen framhålles, att skadorna på vårsådda grödor blivit synnerligen

svåra. Även höstsäd och höstsådda oljeväxter ha i en del fall skadats.

Hänsyn härtill har dock icke ansetts böra tagas vid beräkning av skadornas

penningvärde. Förlusterna ha beräknats på grundval av kännedom om förhållanden

inom olika bygder. Vad Skaraborgs län beträffar ha endast vissa

socknar medtagits. Beräkningar ha gjorts för vårvete, vårstråsäd och potatis

samt i vissa fall även för vårsådda oljeväxter och avse dels verkliga

skördeskador, dels ökade bärgningskostnader m. m. I sistnämnda post ha

även innefattats förlusterna för utebliven höstsådd. Förlustbeloppen för

olika områden framgå av följande tablå.

Hushållningssällskapsområde

Beräknade

skördeskador

Ökade bärg- ningskost- nader m. m.

Summa beräk- nade förluster

Göteborgs o. Bohus län...

Milj. kr

2-66

Milj. kr

1-18

Milj. kr

3-84

Älvsborgs läns norra.....

3-25

2-67

5-92

Älvsborgs läns södra.....

2-01

0-77

2-78

Värmlands län...........

4-53

1-05

5-58

Skaraborgs län (viss del) ..

0-13

0-13

0-26

Summa

12-58

5-80

18-38

Vidare anföres i skrivelsen, att det praktiskt icke är möjligt att utom i

undantagsfall lämna en på uppskattning av vars och ens förluster baserad

ersättning till varje enskild jordbrukare. Mera generella grunder böra tilllämpas,

även om en sådan utväg icke gör full rättvisa. Härvid står normalt

till buds antingen ett mjölkpristillägg eller bidrag per hektar (arealbidrag)

eller en kombination av båda dessa system. Det uttalas emellertid alt mjölkbidragssystemet

är olägligt därför att många brukningsdelar äro kreaturslösa

eller ha ett relativt litet antal kor. Skrivelsen anger icke, vilket system

som bör tillämpas.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har med skrivelse den 7 november 1950

överlämnat eu den 16 oktober samma år dagtecknad framställning från

Lima och Transtrands kommuner, vari hemställes, att Kungl. Maj :t måtte

föranstalta om åtgärder för att bereda största möjliga statsbidrag till de

brukare av jordbruksfastigheter i nämnda kommuner vilka genom Västerdalälvens

översvämning i slutet av juli 1950 förorsakats skada å hö och

växande gröda. Skadorna ha beräknats till sammanlagt 129 397 kronor,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ris proposition nr 79.

fördelade med 47 595 kronor på Lima kommun och (SI 802 kronor på Transtrands

kommun. De avse huvudsakligen skador på hö. Det framhålles, att

jordbrukarna genom ersättning från det allmänna böra sättas i tillfälle att

i behövlig utsträckning inköpa fodermedel såsom ersättning för de förlorade

kvantiteterna. Om så icke sker, räknar man med en reducering av djurbeståndet

och eu därav följande icke önskvärd nedgång i mjölkproduktionen.

Stödet önskas i form av penningbidrag i relation till de beräknade skadorna

för var och en. Det anhålles, att någon behovsprövning icke måtte komma

i fråga.

I en direkt till jordbruksnämnden den 28 november 1950 gjord framställning

hemställer Jönköpings läns hushållningssällskap att, om jordbrukarna

i allmänhet skulle beredas kompensation i någon form för skördeskador,

även de förluster, som jordbrukarna i Jönköpings län lidit måtte beaktas.

I framställningen anföres, att skadorna inom länet icke kunna betraktas

som katastrofala. De äro mycket varierande och i allmänhet relativt små. i

länets norra och östra delar och störst i dess sydvästra delar. Även inom ett

ganska begränsat område äro variationerna ibland stora. Någon detaljberäkning

över skadornas penningvärde har icke utförts. En överslagsberäkning

visar emellertid att förlusterna uppgå till mellan 1,5 och 2 miljoner

kronor.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse inledningsvis lämnat en kort

översikt över de statliga åtgärder, som vidtagits för

reglering av skördeskador under åren 1945 —1949.

Härom anföres bland annat följande.

Hösten 1945 uppstodo avsevärda översvämningsskador vid jordbruket.

Dessutom rådde ogynnsamt bärgningsväder. Åtgärder vidtogos därför för

att bereda jordbrukarna viss ersättning för såväl kvalitets- som kvantitetsskador.

Kvalitetsskadorna beaktades vid prissättningen på brödsäd under regleringsåret

1945/1946, varjämte vissa åtgärder vidtogos för att bereda avsättning

för skadad potatis. Ersättning för kvantitativa skador lämnades dels

genom att lokala prisdifferentieringsbidrag på mjölk utbetalades i vissa delar

av landet, dels genom att dåvarande statens livsmedelskommission anbefalldes

att utbetala särskilda ersättningar för förluster, som uppstått på

vissa växtslag i sådana delar av landet där egentliga översvämningsskador

förekommit. För sistnämnda ändamål ställdes till förfogande ett belopp av

i runt tal 4 miljoner kronor. Sistnämnda ersättningar grundades på en av

livsmedelskommissionen häradsvis eller sockenvis beräknad normalskörd

av nämnda grödor. Beträffande sådana brukningsdelar, vilkas normalskörd

av ett visst växtslag på grund av jordmån eller andra omständigheter uppenbarligen

var högre respektive lägre än det för häradet (socknen) gällande

genomsnittet, skulle dock den angivna normalskördesiffran få höjas respektive

sänkas med högst 20 procent av det angivna genomsnittstalet. För på

detta sätt beräknade skador skulle jordbrukarna stå en självrisk, som motsvarade

30 procent av normalskörden. För den återstående skadan, d. v. s.

skillnaden mellan den faktiskt bärgade skörden, å ena, och 70 procent av

den beräknade normalskördcn, å andra sidan, utgick ersättningen med i

regel 70 procent. Då ömmande omständigheter förelågo, kunde dock ersättningsprocenten

höjas till 85 eller, i undantagsfall, 100 procent av den efter

självriskens avdragande återstående skadan. Ersättning utbetalades icke,

därest densamma icke uppgick till lägst 25 kronor. Ansökan om ersättning

ingavs av vederbörande jordbrukare till kristidsnämnden, som underkasta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Knngl. Maj:ts proposition nr 79.

de ansökningarna en törsta granskning. Ansökningarna kontrollerades ytterligare

av kristidsstyrelserna, vilka därvid hade att samrada med vederbörande

tjänstemän i hushållningssällskapen. Ersättning bestämdes slutligen

av livsmedelskommissionen särskilt för varje brukningdel.

Även hösten 1946 uppstodo skördeskador genom översvämning eller regn.

I anledning härav ställdes ett belopp av högst 3,5 miljoner kronor till livsmedelskommissionens

förfogande för utbetalande av ersättningar. För dessas

utbetalande användes i stort sett samma system som lör skadorna hösten

1945. I regel lämnades ersättning beträffande regnskador till 50 procent

och beträffande översvämningsskador till 65 procent. Självrisken sattes sålunda

till 50 procent vid regnskador och 35 procent vid översvämningsskador.

I ömmande fall kunde ersättning för skador utbetalas upp till 80 procent

av normal skörd.

Under år 1947 var skörden i stora delar av landet mycket dålig, varför

statsmakterna ställde medel till förfogande för hjälp åt jordbruket. Denna

hjälp utgick dels i form av allmänt missväxtbidrag (50 miljoner kronor), dels

i form av differentierade bidrag (25 miljoner kronor).

År 1949 slutligen fingo jordbrukarna i vissa delar av Norrland vidkännas

cn mycket kraftig skördeminskning på grund av särskilt ogynnsamma väderleksförhållanden.

I anledning härav ställdes ett belopp av 6 miljoner kronor

till förfogande för utbetalande av särskilda mjölkpristillägg i nämnda

områden. Därjämte bemyndigades Kungl. Maj:t att av det för regleringsåret

1949/50 anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område disponera ett belopp av högst 150 000 kronor såsom särskilt

stöd åt jordbrukare i sådana delar av Norrland, som ur produktionssynpunkt

voro särskilt illa belägna och där skörden slagit fel. Beloppet ställdes

till länsstyrelsernas förfogande för att i första hand disponeras till bidrag

till kostnader för sådana inköp av hö och potatis, som blivit nödvändiga på

grund av den felslagna skörden.

Rörande omfattningen av skadorna å 1950 års skörd

anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Av undersökningar, som gjorts inom jordbruksnämnden angående nederbördens

fördelning länsvis under augusti, september och oktober 1950, framgår

att stora delar av västra Sverige under alla tre månaderna fått mer än

normal nederbörd. Särskilt gäller detta Älvsborgs läns norra del, Göteborgs

och Bohus län samt Hallands län. Under september uppmättes omkring dubbelt

så mycket nederbörd som normalt i de sydvästra delarna av landet,

nämligen dels i två av de nämnda länen, Göteborgs och Bohus samt Hallands

län, dels i Älvsborgs läns södra del och Kronobergs län. September månad

hade ett nederbördsmaximum även i norra Sverige, där Västerbottens läns

nedre del, Västernorrlands och Gävleborgs län fingo ungefär dubbelt så stor

nederbörd som normalt.

Vidare ha inom jordbruksnämnden verkställts undersökningar angående

skördeutfallet inom olika områden m. in. Därvid ha s. k. allmänna skördcsiffror

beräknats för samtliga län och för härad inom tolv kin, där stark

nederbörd eller eljest olämplig väderlek kan ha inverkat på skörderesultatet.

Inom vissa av dessa län har en längre gående differentiering visat sig

vara behövlig, och skördesiffror ha där beräknats för kommuner. De allmänna

skördesiffrorna, vilka grunda sig på de av hushållningssällskapens ortsombud

sockenvis avgivna årsväxt- och skörderapporterna för den 16 oktober

1950 och vilka redovisats i cn vid nämndens skrivelse fogad tabellbilaga,

utgöra ett sammanfattande uttryck för skördeutfallet inom respektive område.

De ha erhållits såsom resultat av cn sammanvägning av de för de olika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

växtslagen i rapporterna angivna siffervärden, med vilka skördeutfallet betecknats

enligt en fastställd skala från 5 (mycket god skörd) till 0 (fullständig

missväxt) och med siffervärdet 3 såsom uttryck för normalskörd. Vid

sammanvägningen ha medtagits alla grödor, som uppskattats i årsväxt- och

skörderapporterna. En analys av resultaten från jordbruksnämndens beräkningar

ger vid handen att jämförelsevis låga länssiffror visserligen uppvisas

av län med stark nederbörd såsom Älvsborgs läns norra del (2,62),

Älvsborgs läns södra del (2,6?), Kronobergs län (2,68) samt Göteborgs och

Bohus län (2,73) men att även andra län uppvisa låga sådana siffror såsom

exempelvis Örebro (2,65) samt Stockholms och Södermanlands län (2,72).

De resultat, som erhållits för härad och kommuner, visa att större sammanhängande

områden med anmärkningsvärt låga skördesiffror ej förekomma.

Till och med inom Älvsborgs läns norra del, där Valbo härad uppvisar den

lägsta häradssiffran (l,9i), framträda fyra härad med fullt medelmåttig

skörd. Intrycket av en mycket stark lokal differentiering av skörderesultaten

blir ännu mer markerat, då undersökningen utsträckes till kommuner.

För att ytterligare belysa den lokala ojämnhet i skördeutfallet år 1950, som

kännetecknar de här berörda delarna av landet, har för Hallands, Göteborgs

och Bohus samt Älvsborgs län gjorts en jämförelse kommunvis beträffande

hektarskördarna för olika slag av vårsäd åren 1950 och 1948. Denna

jämförelse visar, att i dessa län ett ej ringa antal kommuner år 1950 fått

hektarskördar, som varit lika stora eller större än skördarna år 1948. Av en

beräkning, som verkställts beträffande storleken av skördeminskningen för

vårsäd och potatis år 19o0 i jämförelse med medelskörden för perioden

1939—1948, framgår, att skördeminskningen till övervägande del faller på

potatisen. '' 1

Beträffande grunderna för en eventuell ersättning anför

jordbruksnämnden inledningsvis i sin skrivelse, att de uppkomna skadorna

ej synas vara av sådan beskaffenhet, att en reglering med användande av

differentierade mjölkpristillägg eller annan mera generell ersättningsgrund

bör komma i fråga. För enskilda brukare torde emellertid ha uppstått skador,

som för dem medfört stora ekonomiska förluster. Nämnden föreslår,

att ersättning skall utgå endast i sådana fall, då sökanden drabbats mycket

hårt och skadan medfört ett allvarligt hot mot hans ekonomiska ställning.

Enligt nämndens mening böra nämligen jordbrukarna alltid själva stå en

viss förlustrisk. Med hänsyn till det anförda anser nämnden det nödvändigt

att ersättningsfrågan bedömes efter behevsprövning i varje särskilt fall. Ersättningen,

som i princip bör kunna utgå till jordbrukare även inom andra

områden än dem, från vilka framställningarna inkommit, bör vidare närmast

få karaktären av socialhjälp och utgå endast i sådana fall, då med

hänsyn till brukarens ekonomiska ställning skadorna kunna betecknas som

katastrofartade för honom. Hänsyn bör därför tagas till brukarens skörd av

samtliga växtslag, som kunna vara av någon betydelse.

Nämnden behandlar härefter frågan vilka hektarskördar som kunna anses

normala för olika socknar och brukningsdelar. Den framhåller härom,

att till grund för uppskattningen av den normala skördens storlek böra läggas

de uppgifter om hektarskördarna för olika områden av landet, som

årligen inflyta i tabellserie E i statistiska centralbyråns publikation Jordbruk

och boskapsskötsel. Den normala hektarskörd, som uträknats med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 79.

tillhjälp av dessa uppgifter, bör justeras med hänsyn till förhållandet mellan,

å ena sidan, den för samma tidsperiod beräknade medelhektarskörden

för hela riket och, å andra sidan, riksmedeltalet för skörden per den 16

oktober 1950. I likhet med vad som gällde vid beräkningen av skadorna år

1945 bör vidare normalskördesiffran kunna höjas eller sänkas med högst

20 procent beträffande brukningsdelar, vilkas normalskörd på grund av

jordmån eller andra omständigheter uppenbarligen är högre respektive lägre

än det genomsnitt, vilket på statistisk väg beräknats för det område, inom

vilket brukningsdelen är belägen.

Rörande beräkningsgrunderna för den föreslagna ersättningen föreslår

jordbruksnämnden vidare att som huvudregel skall gälla, att ersättning icke

lämnas om sökandens totala skörd, omräknad i pengar, motsvarar mer än

60 procent av den skörd, som under normala förhållanden kunde beräknas

på brukningsdelen under år 1950. Den högsta ersättning, som bör kunna

utgå, bör därför bestämmas till skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp

motsvarande 60 procent av det beräknade värdet av total normalskörd, och,

å andra sidan, värdet av den erhållna skörden. Vid framräknandet av

dessa belopp bör man räkna med det värde per deciton, som produkter

av olika slag ha under förutsättning att kvaliteten är normal. Dessa värden

böra fastställas av jordbruksnämnden. Det angivna maximibeloppet bör

emellertid utgå endast i undantagsfall, då särskilt ömmande omständigheter

föreligga. Vid bestämmandet av den ersättning, som bör utgå inom ramen

av det framräknade maximibeloppet, bör vidare hänsyn tagas — förutom

till sökandens ekonomiska ställning in. in. — jämväl till avsevärda

kvalitetsskador och osedvanligt höga bärgningskostnader.

Ersättning bör enligt jordbruksnämnden utgå endast efter ansökan i varje

särskilt fall. Ansökan bör ställas till länsstyrelsen och ingivas till ordföranden

i kristidsnämnden eller motsvarande kommunala myndighet i den

kommun, där brukningsdelen är belägen.

Beträffande ansökningsf örf arandet och behandlingen

av gjorda ansökningar anför jordbruksnämnden, att i ansökningen

bör lämnas uppgift om besådd areal, bärgad skörd, sökandens ekonomiska

ställning in. m. Uppgifterna om sökandens ekonomi böra bestyrkas

av ordföranden i taxeringsnämnden eller kommunalnämnden. Ansökningen

bör först behandlas av en uppskattningsnämnd för varje socken. Denna

nämnd bör lämpligen bestå av kristidsnämndens ordförande, hushållningssällskapets

ortsombud samt överblockledaren. Uppskattningsnämnden bör

med ledning av, bland annat, de av jordbruksnämnden lämnade uppgifterna

om hektarskördar bedöma, huruvida eller i vilken utsträckning eisättning

bör utgå. Därefter böra ansökningshandlingarna insändas till länsstyrelsen

för prövning. Denna prövning bör ske efter samråd med vederbörande

hushållningssällskap. Vidare bör eu tjänsteman i hushållningssällskapet

biträda länsstyrelsen vid behandlingen av dessa ärenden. Länsstyrelsen

bör fatta preliminär! beslut i ärendet och sedan översända samtliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

ansökningshandlingar till jordbruksnämnden. Nämnden, som därigenom

får möjlighet att kontrollera, att prövningen i samtliga områden skett efter

enhetliga grunder, bör efter granskning återsända handlingarna till länsstyrelsen

och samtidigt meddela vilket belopp, som får disponeras. Länsstyrelsen

bör därefter överväga vilka justeringar i de preliminära besluten,

som kunna anses erforderliga på grund av medelsbeloppets storlek och de

direktiv, som kunna ha erhållits från jordbruksnämnden. Sedan länsstyrelsen

fattat slutliga beslut rörande samtliga ansökningar, böra beviljade

ersättningsbelopp utbetalas av länsstyrelsen. Därest sökande är missnöjd

med beslutet, bör han — i likhet med vad som gäller i krisärenden —- kunna

påkalla att ärendet prövas av jordbruksnämnden.

Slutligen framhåller jordbruksnämnden, att medel till de föreslagna

ersättningarna lämpligen synas böra utgå ur det för innevarande

budgetår anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder

pa jordbrukets område. Till stöd härför anföres, att det under nämnda anslag

för diverse kostnader beräknade beloppet å 5 000 000 kronor icke helt

torde komma att åtgå för de ändamål för vilka det i första hand avsetts. Kostnaderna

för ifrågavarande ersättningar kunna icke redan nu beräknas med

någon större säkerhet. Med den begränsning av ersättningarna, som nämnden

föreslagit, torde kostnaderna emellertid icke komma att uppgå till de belopp,

som beräknats i de gjorda framställningarna. Jordbruksnämnden anser

att det belopp, vilket nu bör ställas till iörfogande, kan begränsas till

1 000 000 kronor. Skulle detta belopp visa sig otillräckligt, torde nämnden

senare fa inkomma med kompletterande anslagsäskande.

I jordbruksnämndens skrivelse anmärkes att ärendet behandlats vid

sammanträde den 21 december 1950 med jordbruksnämndens råd

för frågor på jordbrukets område och att vid detta sammanträde även närvarit

representanter för de västsvenska hushållningssällskapsområden, som

svårast drabbats av skördeskadorna. Av ett vid framställningen fogat utdrag

av protokollet från nämnda sammanträde framgår, att endast en ledamot

uttalat att ersättning icke borde utgå för skördeskadorna. Däremot hade

flera ledamöter ansett att ersättning borde utgå efter behovsprövning i

varje säl skilt fall medan andra uttalat sig för en generell bidragsgivning.

I ett den 7 februari 1951 avgivet yttrande i ärendet motsätter sig statskontoret

bestämt ett tillmötesgående av jordbruksnämndens förevarande framställning.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket tidigare hävdat, att

ersättning av statsmedel i princip icke bör utgå för skördeskador, förorsakade

av regn, översvämningar eller annan likartad orsak, eftersom dylika

händelser måste anses normalt vara förknippade med utövandet av jordbruk

och ingå i driftkalkylerna. Vidare erinras om att dåvarande statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet vid anmälan av propositionen

nr 382 till 1946 års riksdag uttalade, att bidrag av nu ifrågavarande

slag icke vidare borde förekomma, sedan mera normala förhållanden åter

inträtt. Såsom läget för närvarande är på jordbruksområdet med starkt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 79.

9

förbättrad lönsamhet anser statskontoret skäl ej föreligga, att statsverket

skulle i särskild ordning bereda jordbrukare kompensation för till följd

av skördeskador försämrat skördeutfall. Därest det emellertid skulle befinnas

oundgängligt, att staten träder hjälpande emellan, vill statskontoret

kraftigt understryka jordbruksnämndens uttalande, att ersättningen

närmast bör få karaktären av socialhjälp och utgå endast i sådana fall, då

med hänsyn till jordbrukarnas ekonomiska ställning skördeskadorna kunna

betraktas som katastrofartade. Härom anföres vidare i huvudsak följande.

I fråga om ersättningsgrunderna bör gälla den begränsningen att bidrag

icke lämnas, om den erhållna skörden motsvarar minst 50 procent av värdet

av normalskörden på brukningsdelen. Därjämte bör sättas en maximigräns

för ersättningen, innebärande att denna må utgå högst med ett belopp

motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, 50 procent av normalskördens

värde, och å andra sidan, det beräknade värdet av den erhållna skörden.

I betraktande av de svårigheter, som möta att rätt uppskatta kvalitetsskador,

kan statskontoret icke heller dela jordbruksnämndens uppfattning, att

vid bedömandet av ersättningens storlek inom ramen för maximibeloppet

hänsyn jämväl skulle få tagas till sådana skador. Ämbetsverket erinrar,

att dylika skador icke ansetts böra läggas till grund vid beräknandet av den

ersättning, som enligt statsmakternas beslut utgick till jordbrukare för

skördeskador under hösten 1946 (prop. 382/1946, s. 7 f.).

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla en av Blekinge läns

hushållningssällskap i skrivelse den 19 januari 1951 gjord framställning.

1 denna skrivelse hemställes, att åtgärder måtte vidtagas för att bereda

ersättning åt de jordbrukare inom nordvästra delen av Blekinge, vilka förorsakats

förluster till följd av de svåra bärgningsförhållandena under hösten

1950. Det framhålles att de totala skördeskadorna enligt verkställda

beräkningar uppgått till sammanlagt i runt tal 275 000 kronor. Med hänsyn

till det begränsade område, inom vilket skadorna inträffat, måste de

anses mycket kännbara för jordbrukarna. Enligt hushållningssällskapet

synes det skäligt, att hänsyn till berörda förhållande tages vid avvägningen

av det allmänna prisstödet åt jordbruket. Detta synes lämpligen kunna

ske i form av en differentiering av mjölkpriset.

Departementschefen.

Såsom framgår av jordbruksnämndens framställning ha de ogynnsamma

väderleksförhållanden, som på sina håll rådde under hösten 1950, medfört

att jordbrukarna i vissa delar av landet tillfogats skördeskador, vilka

i en del fall varit av betydande omfattning. Dessa skador ha väl, i den mån

de medfört en minskning av den totala skörden, så långt det var möjligt

beaktats vid uppgörandet i oktober 1950 av den senaste kalkylen över jordbrukets

inkomster och kostnader under innevarande rcgleringsår och följaktligen

även vid den på sagda kalkyl baserade prisuppgörelsen. Med det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

system för avvägning av priserna på jordbrukets produkter, som nu tilllämpas,

är det emellertid klart att ett dylikt hänsynstagande icke får någon

påtaglig effekt för de direkt berörda jordbrukarna. Jordbruksnämnden har

nu även framlagt förslag om åtgärder till stöd för jordbrukare, som träffats

särskilt hårt av dylika skador. Förslaget innebär i korthet att de jordbrukare,

för vilka skörden år 1950 av spannmål, potatis och foderrotfrukter

kommit att understiga 60 procent av deras normala skörd av dylika grödor,

skulle kunna erhålla gottgörelse av allmänna medel med högst det belopp,

varmed värdet av skörden kan anses ha understigit 60 procent av normalskörden.

Sådan gottgörelse skulle dock utgå endast efter prövning i

varje särskilt fall av skadans storlek och vederbörandes ekonomiska ställning.

Vad angår frågan, om och i vad mån det allmänna bör ingripa i sådana

situationer, som nämnts, vill jag först understryka att det prisregleringssystem,

som nu tillämpas, icke i och för sig kan anföras såsom skäl för

ett dylikt ingripande. Jag vill erinra om, att detta system icke hindrar en

enskild jordbrukare att utfå en inkomst, som överstiger den genomsnittliga,

då hans skörd överstiger genomsnittet. På samma sätt måste en jordbrukare

enligt min mening i piincip även själv stå företagarrisken, om

skörden i det enskilda fallet på grund av omständigheter, över vilka han

icke kunnat råda, blivit lägre än genomsnittet. Ett särskilt ingripande från

det allmännas sida utöver vad som sker inom ramen för jordbruksregleringen

synes endast böra ske då så kan anses påkallat av trangande sociala

skäl.

Den i ärendet verkställda utredningen ger emellertid enligt min mening

vid handen, att en sådan situation nu föreligger. Jag ansluter mig därför

till jordbruksnämndens uppfattning, att åtgärder böra vidtagas för att förebygga

att de ogynnsamma väderleksförhållanden, som rådde i vissa delar

av landet under hösten 1950, skola få alltför allvarliga återverkningar för

de jordbrukare, som drabbats särskilt svårt därav.

Vad angår formerna för detta stöd kan jag däremot ej ansluta mig till

jordbruksnämndens ståndpunkt. En uppskattning av skördeminskningen

och förlusten i övrigt i det enskilda fallet måste uppenbarligen erbjuda

stora svårigheter. Likaså måste det bliva svårt att vid den på en sådan uppskattning

grundade bidragstilldelningen nå resultat, som kunna anses rättvisa

och skäliga ur både den skadelidandes och det allmännas synpunkt. En

mera tilltalande utväg är enligt min uppfattning att lämna stödet i den form,

som användes åren 1941 och 1942, nämligen att utlämna räntefria amorteringslån

(stödlån) till de jordbrukare, som på grund av felslagen skörd

befinna sig i allvarliga ekonomiska svårigheter. Stödet från statens sida

får då endast karaktären av en tillfällig hjälp till jordbrukarna att övervinna

dessa svårigheter. Eftersom lånen i princip skola återbetalas, blir

det ej nödvändigt att i varje enskilt fall söka exakt fastställa, vad som

skall anses som normalskörd eller hur mycket den verkliga skörden år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

11

1950 låg under normalskörden. Vad som behöver konstateras är endast att

de ogynnsamma väderleksförhållandena medfört en inkomstminskning för

vederbörande, som hotar att allvarligt rubba hans ekonomiska balans, och

vilket belopp han behöver för att denna balans skall kunna återställas.

Därest lånevägen beträdes, synes det vidare möjligt att ställa större belopp

till disposition än som skäligen kunnat utlämnas såsom bidrag. Man bör

med andra ord på denna väg kunna ge en mera effektiv hjälp till de jordbrukare,

som behöva en sådan. Det administrativa förfarandet blir härjämte

uppenbarligen väsentligt enklare, om denna metod tillämpas.

Även vid den närmare utformningen av låneföreskrifterna synas de år

1941 meddelade bestämmelserna om krislån i viss mån kunna tjäna som

förebild. Såsom förutsättning för lån synes sålunda böra uppställas, att vederbörande

på grund av felslagen skörd år 1950 råkat i sådana svårigheter,

att han är i trängande behov av ekonomisk hjälp, och att han gjort vad

på honom ankommit för att övervinna svårigheterna. Lånemöjligheterna

böra stå öppna ej blott i de fall, då skördeskadorna gällt spannmål, foderrotfrukter

eller potatis, utan även eljest, exempelvis vid skada å höskörden.

Låneverksamheten bör under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas

av lantbruksnämnderna. Stödlån bör kunna beviljas för inköp av

utsäde, gödningsämnen, fodermedel, kreatur eller annat, som erfordras för

jordbruksdriftens upprätthållande, eller för betalning av överhängande

gäld. Lånebeloppet torde i regel ej böra överstiga 3 000 kronor, men möjlighet

bör finnas att i särskilda fall höja maximibeloppet till 5 000 kronor.

Lånen böra normalt amorteras på fem år med början år 1952, men lånemyndigheterna

böra äga befogenhet att medge förlängning av amorteringstiden,

om så kan anses påkallat med hänsyn till låntagarens ekonomiska

ställning. Ansökan om stödlån bör göras före den 1 september 1951. Kungl.

Maj :t bör äga befogenhet att besluta om avskrivning av fordran på grund

av beviljat lån, där så skulle finnas påkallat.

Beträffande de krislån, som utlämnades åren 1941 och 1942, gällde, att

lånesumman intill ett belopp av högst 1 000 kronor fick gäldas genom vissa

förbättringsarbeten å låntagarens fastighet. Någon dylik föreskrift torde ej

nu böra meddelas, bland annat med hänsyn till att generella regler nu gälla

i fråga om lån och bidrag till inre rationaliseringsåtgärder.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Detta förslag

torde få såsom bilaga fogas till protokollet.

Enligt jordbruksnämndens framställning skulle ett belopp av 1 000 000

kronor ställas till förfogande för utbetalande av de av nämnden föreslagna

bidragen. Med hänsyn till den omläggning av stödformen, som jag förordat,

och för alt ett effektivt stöd skall kunna lämnas, anser jag att för utlämnande

av stödlån bör beräknas ett belopp av 3 000 000 kronor. EU anslag

å detta belopp torde böra anvisas å tilläggsstat It till riksstaten för innevarande

budgetår. Anslaget synes böra uppföras å kapitalbudgeten under

fonden för låneunderstöd samt benämnas Stödlån till jordbrukare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1950/51 under kapitalbudgeten, fonden

för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av

3 000 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

13

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om stödlån till jordbrukare.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd ar 1950 råkat i sådana svårigheter,

att han är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, och som gjort

vad på honom ankommit för att övervinna svårigheterna, må kunna erhålla

lån av statsmedel (stödlån) enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

2 §.

Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas

av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning medel

härtill efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisas av Kungl. Maj:t.

Vid låneverksamhetens omhänderhavande skola lantbruksnämnderna samarbeta

med hushållningssällskapen.

3 §•

Stödlån må beviljas för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel,

kreatur eller annat, som erfordras för jordbruksdriftens upprätthållande,

eller för betalning av överhängande gäld.

4 §.

Stödlån må ej överstiga tretusen kronor; dock må, om synnerliga skäl

äro därtill, lån efter lantbruksstyrelsens medgivande kunna beviljas till ett

belopp av högst femtusen kronor.

I den mån ej annat följer av stadgandet i 9 § skall å stödlån icke erläggas

ränta.

Stödlån må beviljas även utan att låntagaren lämnar säkerhet darfor.

5 §.

Stödlån skall återbetalas genom amortering med en femtedel om året med

början år 1952. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden medgiva

förlängning av amorteringstiden till högst tio år.

6 §.

Ansökan om stödlån skall göras hos lantbruksnämnden före den 1 september

1951 och bör åtföljas av uppgifter angående skördeutfallet år 1950

på den av sökanden brukade fastigheten samt rörande de omständigheter i

övrigt, som sökanden vill åberopa.

7 §•

Då lån beviljas, må tillika meddelas föreskrift rörande lånets användning

och sättet för dess utbetalande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Lantbruknämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröjligen tillställas

sökanden.

8 §■

Sedan lån beviljats, må lånet, mot förskrivning å beloppet, genom lantbruksnämndens

försorg utbetalas till låntagaren eller till annan, som må

hava anvisats i beslutet.

9 §•

Lantbruksnämnd må uppsäga stödlån till omedelbar betalning, om det befinnes,

att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande eller

att han använt lånebeloppet för annat ändamål än som avsetts, eller om

låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskriven amortering.

Sker uppsägning av lån, skall å lånet gäldas ränta efter fem procent om

året från och med uppsägningsdagen.

10 §.

Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,

skall ärendet underställas Kungl. Maj:t.

11 §‘

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna

kungörelse, meddelas av lantbruksstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

517202. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:332 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess u a1 i texten
  2. JoU 1951:34 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten