Sök i Ratio Lex

Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1951/52 m. m

1951-02-09 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:81, Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1951/52 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 81.

1

Nr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

priserna på fisk under budgetåret 1951/52 m. m.;

given Stockholms slott den 9 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Bemyndigande begäres att under budgetåret 1951/52 reglera priserna å

fisk samt exporten av fisk enligt i huvudsak samma grunder, som tillämpats

under innevarande budgetår.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 81.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng,

vissa frågor angående regleringen av priserna på fisk in. m. och organisationen

av exporten av fisk samt anför därvid följande.

Inledning.

I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln

med fisk, m. m., vilken förordning erhållit fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1952, äro bestämmelser meddelade om handelsreglering —

grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift

å fisk. Enligt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 248) om förbud

mot utförsel av fisk av vissa slag får svenskfångad sill, skarpsill, makrill,

torskfiskar och strömming med vissa undantag icke utföras ur riket utan

exportlicens från statens jordbruksnämnd.

Genom beslut den 9 juni 1950 bemyndigade Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd

att för tiden till och med den 30 juni 1951, i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som angivits i proposition nr 202 till

1950 års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande nr 44/1950, anordna

reglering av priserna på fisk samt av exporten av fisk av vissa slag

ävensom förordna om upptagande av prisregleringsavgift enligt 5 och 7 § §

nämnda förordning. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t, att de tre

s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk, centralförening

u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk, förening u. p. a.

skulle få åtnjuta fortsatt räntefrihet till och med den 30 juni 1951 å dem

beviljade statslån å respektive 500 000, 2 500 000 och 500 000 kronor.

I skrivelse den 23 januari 1951 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag

rörande pris- och exportregleringen på fisk efter den 30 juni 1951 in. m.

Nämnden har anmält, att den i förevarande frågor samrått med fiskeristyrelsen,

vilken förklarat sig i sak biträda nämndens synpunkter och förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

3

Statens priskontrollnämnd har i skrivelse den 8 februari 1951 framfört

sina synpunkter i fråga om de av jordbruksnämnden berörda frågorna,

vilka äro av betydelse i prishänseende.

Därjämte har Sveriges fiskares riksförbund den 5 februari 1951 till jordbruksdepartementet

inkommit med en skrift angående prisregleringen på

fisk. I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att förbundet den 6

september 1950 gjort framställning om att åtgärder skola vidtagas för att

åstadkomma en tillfredsställande inkomstnivå för fiskarena.

Prisregleringen m. in.

Innebörden av den nu tillämpade regleringen av priserna på fisk. Prisregleringen

innebär i huvudsak att jordbruksnämnden, i samråd med statens

priskontrollnämnd, för västkusten och sydkusten efter överläggningar

med fiskareorganisationerna därstädes fastställer minimipriser på de viktigaste

fiskslagen samt för ostkusten, enligt uppgörelser med föreningen

Ostkustfisk, godkänner garantipriser å saltströmming samt partinoteringarna

å färsk strömming. Regleringen förutsätter vidare, att fisk, för vilken

nämnda minimipriser eller garantipriser icke kunna utfås, övertages såsom

överskott och nyttiggöres av vederbörande regleringsförening. Till denna

verksamhet erhålla föreningarna av jordbruksnämnden vissa statliga bidrag,

beträffande strömming prisutjämningsmedel och i övrigt s. k. pristillägg.

Bidragen på väst- och sydkusten utgå för närvarande i princip

oberoende av sättet för fisköverskottets tillvaratagande. Däremot är bidraget

på ostkusten begränsat till prisutjämning på salt strömming och, under

vissa förutsättningar, på färsk strömming som användes till djurföda eller

säljes för export. Ett bemyndigande för jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen

å strömming till foder- och konservströmming bär hittills

icke behövt tagas i anspråk. Icke heller har en av livsmedelskommissionen

tidigare förordad prisreglering å torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt

det för väst- och sydkusten gällande systemet hittills kunnat organisatoriskt

genomföras av ostkustens fiskaresammanslutningar.

Kostnaderna för prisregleringen täckas i första hand av prisregleringsavgifter.

Dessa utgå för svenskfångad fisk med fem procent av inköpssumman

för fisk, som ilandföres å västkusten, med fyra procent av inköpssuniman

för torsk och sill, som ilandföras på sydkusten, samt med två öre

per kilogram för strömming. För färsk och frusen saltvattensfisk, som importeras

till riket, utgör regleringsavgiftcn fem procent av fiskens värde på

införselorten. Från och med den 1 juli 1950 upptages rcgleringsavgift även

på beredd importsill med undantag av islandssill samt sådan stor- och vårsill,

som fångats i farvattnen utanför Norge. Sistnämnda avgift utgår med

fyra procent av fiskens värde å införselorten. Då en viss disproportion föreligger

mellan avgiften för strömming och de beräknade kostnaderna för

strömmingsregleringen har jordbruksnämnden i princip beslutat om en

höjning av denna avgift med ett öre per kilogram.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av

de förut omförmälda statslånen. Föreningarna Västkustfisk och Sydlcustfisk

åtnjuta, enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947 och den 9 juni

1950, därutöver rätt att i riksbanken mot sedvanlig ränta utbekomma lån

å ett belopp av intill 2 500 000 respektive 2 000 000 kronor.

Jordbruksnämnden. Jordbruksnämnden ger i sin skrivelse den 23 januari

1951 först en översikt av fångst- och prisutvecklingen inom fisket samt lämnar

i anslutning därtill vissa uppgifter angående exporten av fisk och fiskprodukter,

fiskkonsumtionen inom landet och prisutvecklingen för fiskets

förnödenheter.

Vad fångstutvecklingen beträffar erinrar jordbruksnämnden om att det

svenska havsfisket under de senaste åren redovisat fångster, som legat omkring

50 procent över förkrigsnivån. Fångstökningen har möjliggjorts bland

annat genom den utbyggnad av fiskeflottan som ägt rum under det senaste

årtiondet. Nämnden upplyser att fångstkvantiteten år 1948 var 185 miljoner

kg och år 1949 (preliminärt) 179 miljoner kg. Enligt hittills för nämnden

tillgängliga statistiska uppgifter kommer 1950 års fångstmängd att ungefärligen

motsvara eller något understiga 1949 års och ligga mellan 175 och

180 miljoner kg. Jämväl fångstvärdet, som år 1949 enligt preliminära uppgifter

var cirka 103 miljoner kronor, beräknas komma att ligga vid eller nåaot

under 1949 års tal.

Till belysande av fiskprisernas utveckling efter införandet av nuvarande

prisregleringssijstem under våren 1946, jämfört med tiden närmast dessförinnan,

har jordbruksnämnden sammanställt uppgifter om vissa genomsnittliga

fiskarepriser. Dessa uppgifter torde, såvitt de avse tiden från och med

tredje kvartalet 1946, få återgivas i en vid detta protokoll såsom bilaga 1

fogad tablå. Priserna avse västkustfisk samt torsk och sill vid sydkusten

—■ sammanställda med minimipriserna på viktigare fiskslag — ävensom

partipriserna på strömming i Stockholm, allt kvartalsvis från och med tredje

kvartalet 1946 till och med samma kvartal 1950.

Beträffande den prisutveckling, som belyses av tablån, anför jordbruksnämnden

följande.

För västkustens vidkommande har en avsevärd sänkning av genomsnittspriserna

ägt rum under första halvåret 1950 jämfört med motsvarande tid

1949. För tredje kvartalet 1950, jämfört med samma tid 1949, kan däremot

redovisas någon höjning av genomsnittspriserna. Erinras må i detta sammanhang,

att västkustfisket under första halvåret 1950 uppvisar en större

fångstmängd än under samma tid 1949, medan däremot under 1950 års

tredje kvartal en minskning skett av fångstmängden i förhållande till tredje

kvartalet 1949. För sydkustsill har under de tre första kvartalen 1950,

jämfört med samma tid 1949, skett en ej oväsentlig sänkning av genomsnittspriserna,

medan för torsken på sydkusten endast redovisas smärre

prisändringar. Att märka är härvid, att torskfisket på sydkusten under år

1950 uppvisar en ganska betydande nedgång i tillförseln, medan sillfisket

därstädes under de båda åren varit av ungefärligen samma omfattning. Av

tablån torde vidare kunna utläsas, att genomsnittspriserna för västkustsill

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

5

och sydkusttorsk även under det gångna året legat rätt nära de för dessa

fiskslag gällande minimiprisnivåerna.

Såsom av tablån framgår ha de under det gångna året gällande minimipriserna

ej undergått några väsentliga förändringar. Belysande i viss mån för

marknadsutvecklingen under år 1950 är, att av den på västkusten under

nämnda år ilandförda fisken tillhopa 29,i miljoner kg icke uppnått gällande

minimipriser utan omhändertagits som överskott av prisregleringsföreningen

och undandragits färskmarknaden. För sydkustens prisregleringsområde

utgjorde kvantiteten överskottsfisk år 1950 5,2 miljoner kg. Relativt

sett beräknas överskotten ha motsvarat för västkusten 28 och för sydkusten

21 procent av ilandförda fångster mot 22 respektive 25 procent under år

1949. Sistnämnda års totala fisköverskott (i nyss angiven mening) på västoch

sydkusten uppgick till cirka 30 miljoner kg mot cirka 34 miljoner kg

år 1950. Fångstbegränsningar ha upprätthållits på annan sill än vintersill

i storleksgrupp 1 under hela det gångna året samt på makrill (garnmakrill)

under våren och sommaren. Fångstransonen beträffande sillen och

sommarmakrillen har gällt viss högsta kvantitet per man och vecka samt

beträffande vårmakrillen inneburit begränsning av garnantalet. Vid fiske

efter fladensill har ransonen omfattat viss kvantitet per man och fångstresa.

Även för sydkusttorsk har under våren 1950 på grund av då rådande

exportsvårigheter måst upprätthållas en viss fångstbegränsning, som även

den gällt per man och vecka.

Jordbruksnämnden upplyser, att exporten av fisk och fiskprodukter, inklusive

den utrikes ilandföringen, under år 1950 varit av ungefär samma

omfattning som under år 1949, då den utgjorde cirka 66 miljoner kg till ett

värde av 40,5 miljoner kronor. Den utrikes ilandföringen till och med september

1950 omfattade en 5 miljoner kg större kvantitet än under motsvarande

period år 1949.

Den inhemska avsättningen av fisk har under det gångna året enligt

nämndens beräkningar visat en fortsatt nedgång. Enligt konsumtionsundersökning,

som utförts inom livsmedelskommissionen, konsumerades år 1948

i landet totalt 121 miljoner kg fisk och fiskprodukter, medan för år 1949

redovisas 115 miljoner kg. Bland annat på grund av de ökade fisköverskotten

samt den omständigheten, att den ganska väl kända tillförseln av färsk

fisk till Stockholmsmarknaden under tiden januari—oktober 1950 uppgått

till 12,i miljoner kg mot 13,4 miljoner kg under motsvarande tid 1949 räknar

nämnden med en fortsatt nedgång för år 1950.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter anför jordbruksnämnden,

att priserna under år 1950 höjts på bland annat motorbrännolja

och smörjolja, fisklådor och vissa fiskredskap. Motorbrännoljan, som i december

1949 kostade 20 öre per liter (i 0-zon), kostar sålunda nu 22 öre per

liter. Ytterligare prishöjning på denna olja är icke utesluten. Priset på 45- kilos fisklådor, vilka till eu tredjedel bekostas av fiskarena, var för ett år

sedan 1,70—1,85 kronor per styck men är nu 2 kronor 40 öre per styck. Priset

på grova nätslingor, vilka ingå i en vanlig typ av sillgarn, har höjts från

cirka 12 kronor till över 17 kronor per kilogram. För strömmingsskötar av

visst slag väntas priset stiga från omkring 93 kronor till omkring 125 kronor

per styck. Nämnden anmärker, att dessa fördyringar av fiskredskapen först

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

så småningom helt slå igenom som kostnadsstegring för fiskets utövare, enär

nyanskaffningen av redskapen sker allteftersom det gamla beståndet måste

förnyas. Enligt 1945 års fiskeriutrednings beräkningar skulle fiskredskapen

ha en genomsnittlig livslängd på två å tre år. Jordbruksnämnden framhåller

slutligen att kostnaderna för nyanskaffning av båtar och motorer givetvis

stiga som en följd av ökade materialkostnader och höjda arbetslöner

samt att de stegrade levnadskostnaderna medföra höjda kostnader för fiskets

arbetskraft.

Beträffande det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet

med avseende å prisregleringen å fisk hänvisar jordbruksnämnden till

en tablå, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga 2.

Såsom framgår av tablån utgjorde behållningen av prisregleringsmedel

den 1 januari 1951 ej fullt 1,3 miljoner kronor mot nära 3,4 miljoner kronor

ett år tidigare. Den huvudsakliga anledningen till denna nedgång är att utbetalningarna

av pristillägg och prisutjämningsmedel för fisköverskott stigit

avsevärt. Enligt nämnden har det särskilt gällt överskott å makrill och

strömming. Nämnden anmärker att ytterligare utbetalningar av relativt stora

belopp skett efter årsskiftet för att täcka förluster på överskottsströmming

av 1950 års fångst.

Nämnden betecknar de tre prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning

såsom tillfredsställande. Ostkustfisk och Sydkustfisk innehade vid

årsskiftet endast obetydliga varulager samt redovisa tillgångar, föreningen

Sydkustfisk främst kundfordringar, i huvudsak motsvarande föreningarnas

statslån. Föreningen Västkustfisk hade vid årsskiftet banktillgodohavanden,

överstigande föreningens skulder, och dessutom ett lager salt sill, som i anskaffning

betingat ett värde av drygt 1 miljon kronor. Detta parti hade till

största delen redan sålts för export på relativt tillfredsställande villkor.

Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om grunderna för prisregleringen

å fisk efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden upplyser

därvid, att den berett representanter för vederbörande fiskareorganisationer

samt för sammanslutningar av fiskhandlare och saltsillhandlare

m. fl. tillfälle att vid överläggningar med nämnden framföra sina synpunkter

i frågan. Överläggningar ha därefter även ägt rum med nämndens råd

i fiskefrågor.

Fiskareorganisationerna ha, enligt vad nämnden meddelar, uttryckt sin

tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet och förordat,

att prisreglering även i fortsättningen skall få anordnas enligt de grunder,

som innefattas i nuvarande beinyndiganden för nämnden. Prisregleringsföreningarna

ha anhållit att de statslån, som de inneha, skola få åtnjutas

räntefritt även under nästkommande budgetår (utom Västkustfisks och

Sydkustfisks riksbankskrediter). Såsom skäl för denna begäran ha föreningarna

åberopat, bland annat, att statsverket räntefritt disponerade behållningen

i regleringskassan. Från fiskarehåll ha vidare framställningar

gjorts om en uppjustering av minimipriserna på fisk med hänsyn till den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

7

prisstegring, som ägt rum å fiskets förnödenheter, och till den allmänna

fördyring, vilken väntades i samband med slopandet av de statliga subventionerna.

Sydkustfiskarena slutligen ha anhållit, att, därest behov framdeles

skulle uppkomma av en prisreglering jämväl för å sydkusten ilandförd

makrill, horngädda och skrubba, möjlighet skulle föreligga att genomföra

en sådan reglering.

Färskfiskhandelns representanter ha likaledes förordat ett bibehållande

av det nuvarande prisregleringssystemet.

Enligt vad nämnden upplyser ha saltsillhandlare och liknande företagare

vid sammanträde i november 1950 förklarat sig vilja i skrivelse till nämnden

närmare utveckla sina synpunkter i ämnet. Nämnden erinrar i detta

sammanhang om att man från saltarehåll tidigare framställt önskemål om

fastare former för konsultation mellan olika intressenter i viktigare frågor

rörande minimiprisernas avvägning. Det är jordbruksnämndens uppfattning,

att det till nämnden knutna rådet i prisregleringsfrågor på fiskets

område kan fungera såsom organ för en dylik konsultation.

Jordbruksnämnden anför att den för egen del finner övervägande skäl

tala för att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk skall bibehållas

jämväl under budgetåret 1951/52. Den framhåller att marknadsläget

varit sådant att fiskarena fått vidkännas prisnedsättningar å sina produkter

under första halvåret 1950 även om för tiden därefter en prisförskjutning

uppåt kunnat konstateras. Då genomsnittspriserna för några av de

viktigaste fiskslagen legat rätt nära gällande minimiprisnivåer, ha minimipriserna

tydligen effektivt bidragit till att hålla priserna på fisk uppe på en

högre nivå än den marknadsmässigt betingade. En avveckling eller reduktion

av prisstödet skulle därför enligt nämndens mening under i övrigt

oförändrade betingelser med all sannolikhet komma att få till följd en

sänkning av genomsnittspriserna på fisk.

Nämnden erinrar om att enligt uttalande i propositionen nr 48 till 1948

års riksdag angående stöd åt fiskerinäringen målsättningen för prisregleringarna

bör vara, att fiskerinäringens utövare skola ha samma möjligheter

som andra befolkningsgrupper att vid rationella produktionsförhållanden

uppnå en skälig levnadsstandard och att erhålla sin del i den allmänna välståndsutvecklingen.

På vilket sätt prisregleringarna skola avvägas för att

detta mål skall uppnås är, uttalar nämnden, givetvis beroende av en rad

mer eller mindre svårberäkneliga faktorer, sammanhängande med fångstutvcckling,

driftskostnader och avsättningsförhållanden.

Till ledning för bedömande av dessa faktorer och deras betydelse för

prissättningen på fisk har jordbruksnämnden sammanställt uppgifter ur

fiskeristatistiken och livsmedelskommissionens på självdeklarationer grundade

undersökningar rörande fiskets inkomster och kostnader. Härom anför

nämnden bland annat följande.

Sammanställningarna avse främst västkustfisket, beträffande vilket deklarationsundersökningarna

i sin nuvarande uppläggning erbjuda en mera

fullständig kostnadsredovisning än vad som är fallet med fisket i övrigt.

Under efterkrigsåren 1945—1949 har västkustfiskets bruttoavkastning ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SI.

gjort respektive 67, 62, 58, 75 och 65 miljoner kronor. För 1950 kan motsvarande

tal preliminärt angivas till likaledes 65 miljoner kronor. Senast

tillgängliga uppgifter om fiskets kostnader avse år 1948, ett år, vilket kännetecknas

av betydligt högre bruttointäkter än de kringliggande åren. Under

år 1948 redovisas i deklarationsundersökningarna för ca 500 båtlag på

västkusten en sammanlagd bruttointäkt av 37,9 miljoner kronor, motsvarande

nästan exakt hälften av västkustfiskets totala bruttointäkter samma

år. De totala kostnaderna för samma båtlag uppgingo till 15,7 miljoner kronor,

varav 8,9 miljoner kronor kommo på driftskostnader och G,s miljoner

kronor på avskrivningar och underhåll. Bruttointäkterna för de 500 båtlagen

för vart och ett av åren 1949 och 1950 kunna approximativt upptagas

till en summa, som med 15 procent understiger 1948 års tal, eller omkring

32 miljoner kronor. År 1949 torde kostnaderna för de behandlade båtlagen

ha legat vid ungefär samma nivå som närmast föregående år, enär den

ilandförda fångstmängden varit av samma storleksordning som då och prisnivån

i stort sett varit oförändrad. Under angivna förutsättningar skulle

under år 1949 för de 500 båtlagen ha uppstått ett överskott att fördela på

båt- och redskapsägare samt på deltagare i fisket av ca 16,5 miljoner kronor.

Den genomsnittliga produktionskostnaden per kilogram fisk (exklusive

arbetskostnaderna) kan beräknas till 25,5 öre, varav 14,5 öre komma

på driftskostnaderna. Med ledning av föreliggande uppgifter om prisstegring

på olika förnödenheter under år 1950 torde driftskostnaderna under

detta år för de berörda båtlagen kunna upptagas till ca 10 miljoner

kronor. Avskrivnings- och underhållskostnaderna äro svårare att uppskatta,

men kunna anges till ca 7,5 miljoner kronor. De sammanlagda kostnaderna

skulle alltså utgöra 17,5 miljoner kronor av en bruttointäkt, som

förut angivits till 32 miljoner kronor. Överskottet skulle alltså komma att

utgöra 14,5 miljoner kronor mot 16,5 miljoner kronor närmast föregående

år. De totala produktionskostnaderna per kilogram fångad fisk skulle stiga

från förut avgivna 25,5 till 28 öre och driftskostnaderna från 14,5 till 16 öre.

Jämfört med samtidiga minimipriser gäller för år 1950, att de faktiska

genomsnittskostnaderna legat på en lägre nivå. Det torde för övrigt kunna

antagas, att produktionskostnaderna för den minimiprissatta massfisken

ligger under de genomsnittliga kostnaderna för all fångad fisk.

Vad beträffar sydkustfisket och ostkustfisket har deklarationsmaterialet

icke bearbetats på sådant sätt, att motsvarande överslagsberäkningar som

de nyss gjorda kunna utföras. Det må emellertid nämnas, att sydkustfiskets

bruttointäkter under åren 1948 och 1949 legat vid ca 16 miljoner kronor

och kunna väntas uppgå till ungefär samma tal även 1950 (det senare halvårets

uppgång har ungefär uppvägt nedgången under årets första hälft).

Ostkustfisket avkastade 1948 ett brutto av 23,5 miljoner kronor och 1949

ca 21,5 miljoner kronor. För 1950 saknas ännu statistik utom såvitt angår

strömmingsfisket. Utbytet av detta synes ha något försämrats sedan närmast

föregående år. För såväl sydkust- som ostkustfisket får man på grund

av de'' stigande omkostnaderna räkna med ett sjunkande netto från 1949

till 1950.

Jordbruksnämnden anför vidare, att förenämnda uppgifter om inkomstoch

kostnadsutvecklingen visserligen delvis äro approximativa och osäkra

men att de dock ge vid handen att fiskarenas inkomstläge försämrats under

år 1950. Vad angår havsfiskets lönsamhet jämfört med andra näringar,

närmast då jordbruket, gäller, att efter förkrigstiden skett en allmän uppgång

av inkomstnivån, vilken fört fiskets utövare närmare jordbrukets inkomstläge.

Under år 1948, d. v. s. det senaste år för vilket deklarationsupp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

gifter finnas bearbetade, lågo inkomsterna för fiskare på västkusten högre

(detta gäller även år 1947) men för fiskare på sydkusten och på ostkusten

lägre än inkomsterna för jordbrukare i motsvarande distrikt. Nämnden anmärker,

att en jämförelse mellan inkomsterna inom jordbruket och fisket

på grundval av deklarationsundersökningarna kompliceras av att i dessa

undersökningar för jordbrukets del endast redovisas självägande jordbrukare

(dock ej sådana med mer än 30 ha åker) men ej lantarbetare, medan

för fisket medtagas såväl båtägare som andra yrkesutövare. Nettointäkterna

inom fisket synas, trots den försämring som skett under den senaste tiden,

fortfarande ligga närmare jordbrukarnas inkomster än vad som var fallet

närmast före kriget.

Jordbimksnämnden upplyser i detta sammanhang om att vissa undersökningar

för närvarande pågå eller planerats för att närmare klarlägga produktionskostnaderna

inom fisket. Sålunda försiggår inom Svenska västkustfiskarnas

centralförbund, under viss medverkan av och under full insyn

från nämndens och vissa andra myndigheters sida, en undersökning

rörande det betydelsefulla fladenfisket. Sedan undersökningen granskats

av en särskild delegation med representanter för förbundet och myndigheterna,

är den avsedd att läggas till grund för vårens förhandlingar om minimipriser

på fladensill. Liknande undersökningar, i nämndens eller i vederbörande

fiskaresammanslutningars regi, planeras skola igångsättas inom

den närmaste tiden beträffande makrill, sydkusttorsk och strömming.

Vad beträffar det svenska fiskets framtidsutsikter räknar nämnden med

att fångskvantiteterna åtminstone för det närmaste året komma att ligga

på ungefärligen nuvarande nivå. Nämnden förutsätter härvid, att fisket

skall rationaliseras i behövlig omfattning samt att försiktighet skall iakttagas

vid ransonering eller annan reglering av fångsterna. \ id fastställande

av fångstbegränsningar anser nämnden hänsyn böra tagas till fiskebåtarnas

kapacitet så att en fortsatt rationalisering av fisket icke motverkas. Nämnden

framhåller att det är svårt att ange hur förhållandet mellan fångster

och fångstkapacitet utvecklats, enär en någorlunda fullständig investeringsstatistik

saknas. Investeringarna i fisket under senare år förklaras dock ha

varit betydande.

Avsättningen på fisk på den inhemska marknaden finner jordbruksnämnden

knappast kunna ökas i någon mera avsevärd omfattning, om icke fiskpriserna

sänkas kraftigt eller en kostsam propaganda för ökad fiskkonsumtion

igångsättes. Slopandet av de statliga subventionerna på andra livsmedel

kan dock få till följd en ökad efterfrågan på fisk. Nämnden framhåller

betydelsen för avsättningen av att lämpliga transportmedel, ej minst i fråga

om järnvägstransporterna, tillhandahållas i erforderlig omfattning.

Jordbruksnämnden understryker att vid bedömandet av avsättningsfrågan

framför allt måste beaktas, att det svenska havsfisket i betydligt högre

grad än före kriget är en exportnäring. Lönsamheten av fisket är därför i

ökad utsträckning beroende av utfallet av exporten. Nämnden framhåller i

detta sammanhang den utveckling som, gentemot tidigare uttalade farhågor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiincjl. Maj:ts proposition nr 81.

om fortsatt konjunkturförsämring på exportmarknaderna, kommit till synes

i de förut redovisade exportsiffrorna för år 1950. Denna utveckling förklaras

åtminstone delvis sammanhänga med en av rådande världspolitiska spänning

föranledd ökad efterfrågan. Nämnden anmärker att under den senaste

tiden ingångna arrangemang även undanröjt handelspolitiska hinder för

fiskarenas avsättning av en rätt stor del av deras produkter under år 1951.

Å andra sidan synas stigande svårigheter göra sig gällande beträffande exporten

till vissa marknader. Med en del av de tidigare viktigaste exportländerna

saknas ännu uppgörelse.

I fråga om minimipriserna uttalar jordbruksnämnden, att en kostnadsökning

icke utan vidare bör föranleda att dessa skola höjas. Avgörande

härvidlag bör vara om den hittillsvarande prisnivån efter närmare utredning

visar sig otillräcklig för att i fortsättningen ge fiskarena en skälig inkomst.

Även då denna förutsättning uppfyllts anser nämnden försiktighet böra iakttagas

vid höjning av minimipris, så att höjningen icke försvårar avsättningen

på den inhemska marknaden eller på export. Redan de hittills rådande

minimipriserna ha i sådant avseende varit föremål för anmärkningar från

vissa håll. Nämnden anmärker att för sydkustens prisregleringsområde förutsättningar

ansetts föreligga för en höjning av minimipriserna på torsk

med genomsnittligt 15 procent från och med den 22 januari 1951.

Den utvidgning av prisregleringen å fisk till att avse även makrill, horngädda

och skrubba, som sydkustfiskarena ifrågasatt anser nämnden för närvarande

icke vara erforderlig. Därest emellertid förhållandena skulle ändra

sig och övertygande skäl för en sådan utvidgning anföras av sydkustfiskarena,

förklarar sig nämnden dock icke vilja motsätta sig ett genomförande

härav. Nämnden förutsätter, att utvidgningen kan ske utan att den totala

kostnadsramen för prisregleringen på sydkusten nämnvärt överskrides.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning förordar jordbruksnämnden,

att regleringsföreningarna skola få disponera hela det dem

tillerkända statliga lånekapitalet, däribland de till föreningen Västkustfisk

och föreningen Sydkustfisk beviljade riksbankskrediterna, jämväl för tiden

efter den 30 juni 1951 tills vidare.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att det av ett uttalande

av föredragande departementschefen i propositionen nr 202 till 1950

års riksdag framgår, att prisregleringsföreningarna förutsättas icke skola

få behålla räntefriheten på sina statslån efter utgången av innevarande budgetår.

Nämnden framhåller emellertid, att ökade anspråk i form av höjda

garantipriser kunna komma att ställas på prisregleringsföreningarna till

följd av omkostnadsstegringar och den allmänna fördyringen i levnadskostnaderna.

Med hänsyn härtill har nämndens råd för fiskregleringsfrågor enhälligt

förordat, att fortsatt räntefrihet för prisregleringsföreningarnas lån

(med undantag för riksbankskrediterna) skall beviljas för ytterligare ett

budgetår. Nämnden förklarar sig för sin del icke ha något att erinra mot

att så sker.

Vad angår medelsbehovet för den fortsatta utbetalningen av pristillägg

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

och prisutjämningsbidrag uttalar nämnden, att prisregleringen i princip bör

vara självförsörjande, d. v. s. den bör handhavas sa, att utgifterna för densamma

täckas av regleringsavgifter enligt nuvarande grunder ävensom av det

till prisregleringen överförda beloppet från clearingkassan för fisk. I vart

fall finner nämnden icke nu tillräcklig anledning föreligga att ifrågasätta

anslag på riksstaten för prisregleringen på fisk.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

bland annat, att Kungl. Maj:t skall meddela beslut i fråga om prisregleringen

på fisk under budgetåret 1951/52 i huvudsaklig överensstämmelse

med vad nämnden föreslagit.

Sveriges fiskares riksförbund. I sin framställning angående prisregleringen

framlägger förbundet sina synpunkter på det svenska fiskets nuvarande

ekonomiska läge. Förbundet redogör därvid för den inkomst- och kostnadsutveckling,

som jordbruksnämnden redan berört i sin skrivelse. Förbundets

uppgifter om fiskets inkomster och kostnader grundas på samma

material som jordbruksnämndens redogörelse i ämnet och visa samma utvecklingstendens.

Förbundet anför att fiskets lönsamhet försämras under trycket av sjunkande

inkomster och stigande kostnader och att denna försämring får desto

allvarligare följder för fiskarebefolkningen som levnadskostnaderna samtidigt

stiga. Förbundet framhåller att, medan övriga samhällsgrupper under

senare tid erhållit betydande kompensation för de fördyrade levnadskostnaderna,

har fiskarebefolkningens inkomstläge sjunkit. Det uttalar att prisregleringsföreningarna

böra erhålla möjlighet att genomföra den höjning

av minimi- och garantipriser, som motsvarar det nuvarande kostnadsläget

och som erfordras för att fisket skall uppnå skälig lönsamhet. Enligt förbundets

mening är det nödvändigt att under kommande budgetår ökade medel

på ett eller annat sätt skola ställas till förfogande för finansieringen av

prisregleringen på fisk.

Innehållet i förbundets redogörelse för fiskets lönsamhet torde här få

återgivas närmare. Förbundet anför i detta hänseende bland annat följande.

I olika sammanhang har konstaterats, att det svenska fiskets lönsamhet

under mellanltrigsperioden var synnerligen otillfredsställande. En av livsmedelskommissionen

utförd deklarationsundersökning har visat, att år 1938

genomsnittsinkomsten för en svensk yrkesfiskare icke ens nådde upp i 1 000

kronor. Häri inträdde under kriget en förändring och fram till år 1943 befann

sig fiskets lönsamhet i raskt stigande. Nämnda år låg enligt deklarationsundersökningarna

yrkesfiskarens genomsnittliga inkomst vid närmare

4 000 kronor. Därmed hade fisket i stort sett uppnått en lönsamhet jämförlig

med jordbrukets för brukningsdelar under 30 ha.

Därefter liar fiskets lönsamhet emellertid varit på tillbakagåendc och

icke ens i kronor räknat har fiskaren sedermera uppnått den årsinkomst,

som han hade under år 1943. Senast offentliggjorda undersökning avser år

1948 och visar en medelinkomst för cn yrkesfiskare på icke fullt 3 000 kronor.

Beloppet är som synes betydligt lägre än inkomsten år 1943, vartill

kommer försämringen i kronans köpkraft.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kunql. Maj:ts proposition nr 81.

Fisket hade därmed åter förts ned i ett lägre inkomstläge än jordbruket.

De hittills nämnda siffrorna avse den taxerade nettoinkomsten av fiske.

\''id jordbruksnämndens jämförelse mellan fiske och jordbruk användes i

stället uppgifterna om den totala taxerade inkomsten. Dessa visa att år 1948

endast 16 procent av jordbrukarna men 35 procent av fiskarena hade en

inkomst icke överstigande 3 000 kronor.

Vad som i dagens läge bekymrar det svenska fiskets utövare är emellertid

i främsta rummet den ytterligare försämring av lönsamheten som ägt

rum sedan år 1948. Denna beror på dels en sjunkande prisnivå på fiskets

produkter, dels en kraftig och fortfarande pågående höjning av priserna på

fiskets förnödenheter. Försäljningen i Göteborgs fiskhamn har sjunkit från

42,6 miljoner kronor under 1948 till 35,o miljoner kronor under i949 för att

under 1950 gå ned ytterligare till 34,3 miljoner kronor. Från år 1949 till

1950 har medelpriset reducerats från 56,2 till 52,2 öre/kg.

Socialstyrelsens allmänna konsumtionsprisindex visar enligt senaste uppgift

(oktober 1950), att sedan år 1935 prisnivån på fisk stigit med endast

87 procent mot 116 procent för kött och 105 procent för fläsk. Sedan under

de senaste månaderna subventioneringen av jordbruksprodukternas priser

till en del borttagits, har prisklyftan mellan fiskets och jordbrukets produkter

blivit ännu större. Ytterligare kan anföras att enligt en undersökning

av priskontrollnämnden (12/6 1950) från år 1946 (normalpristiden) till

maj 1950 detalj handelspriset i Stockholm för ett antal fiskslag (sill,

kolja, makrill, torsk, vitling, rödspätta, aborre och gädda) stigit med i genomsnitt

endast 3 öre/kg, samtidigt som detaljhandelsmarginalen i Stockholm

ökats med 22 öre/kg. Det betyder, att fiskhandelns inköpspris under

denna tid pressats ned med 19 öre/kg.

Denna nedgång i inkomsterna äger rum samtidigt som fiskets kostnader

befinna sig i kraftigt stigande. Jordbruksnämndens förutnämnda deldarationsundersökning

gav vid handen, att för de större fiskebåtarna på västkusten

driftskostnaderna under 1948 uppgingo till 24 procent av fångstvärdet.

En av Svenska västkustfiskarnas centralförbund företagen bearbetning

av båtdeklarationerna visar för båtar av samma storleksordning under år

1949 en höjning av driftskostnaderna på 31,5 procent. För år 1950 föreligger

ännu icke något motsvarande material, men en särskild undersökning

har gjorts av kostnaderna för fladenfisket under säsongen 1950. Denna visar

driftskostnader uppgående till icke mindre än i runt tal 40 procent av

fångstvärdet. Härtill komma utgifterna för båt och redskap, vilka enligt

sistnämnda undersökning uppgå till 25 procent av fångstvärdet. Av det belopp

fisken betingar vid försäljning avgå sålunda 65 procent i kostnader,

så att fiskaren själv behåller endast 35 procent.

Sedan fladensäsongen 1950 ha prisstegringar varierande mellan 10 och 70

procent drabbat fiskets förnödenheter. Därjämte äro ytterligare höjningar

att vänta.

I sin framställning den 6 september 1950 om åtgärder för att åstadkomma

en tillfredsställande inkomstnivå för fiskarena uttalar förbundet, att

det anser nödvändigt att fiskarena skola erhålla statens hjälp för att nedbringa

fiskets kostnader, att tillräckliga anslag skola ställas till förfogande

för modernisering och rationalisering av fiskerinäringen, samt att staten

skall stödja upprätthållandet av skäliga priser på fiskets produkter och

den svenska marknaden reserveras för svenska fiskares produkter i den

utsträckning som erfordras härför.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

Statens priskontrollnämnd. I huvudfrågan om fortsatt prisreglering på

fiskets område förordar priskontrollnämnden att sådan reglering skall ske

efter i huvudsak samma grunder, som gällt under föregående budgetår.

Priskontrollnämnden ansluter sig till jordbruksnämndens ståndpunkt, att

prisregleringen i nuvarande läge bör vara självförsörjande, d. v. s. helt finansieras

genom regleringsavgifter. Nämnden anför att avgifterna, vilka

sedan år 1946 utgått enligt i stort sett oförändrade grunder med undantag

av att avgiften för strömming höjts år 1947 och att en regleringsavgift för

viss importerad sill införts under år 1950, under de tre första åren varit

tillräckliga för att täcka de med regleringen förenade kostnaderna. Från

och med år 1949 hade emellertid ett omslag inträffal. Särskilt markant vore

förändringen beträffande år 1950, då utgifterna beräknades överstiga inkomsterna

med omkring 1,7 miljoner kronor.

Priskontrollnämnden förklarar sig anse det betänkligt om det förhållandet,

att nu gällande regleringsavgifter ej täcka utgiften för pristillägg å

fångstöverskott, skulle få föranleda att avgifterna höjas eller att omfattningen

av avgiftsområdet vidgas. Differenserna kunna nämligen bland annat

bero på att hittillsvarande minimipriser och pristillägg ej baserats på

verkliga kostnadskalkyler för respektive fiskslag. I vissa fall synas minimipriserna

och pristilläggen ha fastställts för högt vilket medfört att alltför

stora fångstöverskott uppstått. Föreligger det disproportion mellan avgifterna

och kostnaderna för regleringen beträffande visst fiskslag bör en ingående

undersökning rörande de olika faktorer, som medverkat härtill, företagas

innan andra åtgärder vidtagas. Nämnden anmärker även att den

avvägning av pristillägget i förhållande till minimipriset, som skett i fråga

om makrill, under de senaste två åren medfört att garantipriset helt sammanfallit

med minimipriset. Det är under sådana förhållanden förklarligt

att de pristillägg, som utbetalats, kommit att uppgå till avsevärda belopp.

Enbart för makrillfisket har prisstödet för västkustens vidkommande under

år 1950 uppgått till omkring 925 000 kronor.

Med hänsyn till det anförda understryker priskontrollnämnden betydelsen

av att minimipriserna och pristilläggen avvägas på grundval av verkliga

kostnadskalkyler. I betraktande av det nära sambandet mellan konsumentprisnivå,

minimipriser, pristillägg och prisregleringsavgifter finner nämnden

det lämpligt, att i fortsättningen icke endast minimipriserna utan jämväl

pristilläggen och regleringsavgifterna skola fastställas i samråd med

nämnden.

Priskontrollnämnden ifrågasätter vidare om icke summan av de utgående

pristilläggen lämpligen skulle kunna begränsas till vissa högsta belopp per

budgetår. Dessa belopp skulle hållas inom ramen av vad som inflyter i regleringsavgifter.

Härigenom skulle bland annat kunna vinnas alt regleringsföreningarna

bleve mera angelägna att anpassa minimiprisnivån till de säsongmässiga

variationerna. Vidare finner nämnden det Vara önskvärt, alt

kostnadsramen för prisstödet åt fisket i förväg fastställes för hela budgetåret.

Därigenom skulle en viss konjunkturutjämning mellan goda och dåliga

år kunna åstadkommas. Det synes till exempel ej rimligt, att de utbetalade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

pristilläggen för västkustens del blivit störst under det för fisket mycket

goda året 1948.

Priskontrollnämnden finner det slutligen vara av största betydelse för bedömningen

av den hittillsvarande prisregleringsverksamheten, att närmare

uPPglfter skola erhållas om förhållandet mellan fångsternas storlek och

den nuvarande fiskeflottans verkliga kapacitet samt om andra hithörande

frågor. Enligt vad jordbruksnämnden upplyst i sin skrivelse ha investeringarna

inom fisket varit av betydande storlek under senare år. De fångstbegränsningar

av olika slag, vilka ofta förekomma inom fiskerinäringen och

som för vissa fiskslag återkommer regelbundet, synas nämnden utgöra tecken

på en viss överdimensionering, som kan ogynnsamt påverka fiskets

lönsamhet. Det vore därför värdefullt att erhålla större klarhet i fråga om

investeringarnas inverkan på lönsamheten.

Regleringen av exporten av fisk, m. m.

I sin skrivelse redogör jordbruksnämnden för de åtgärder till

främjande av fiskexporten, som nämnden vidtagit med stöd av det bemyndigande

den erhållit att reglera exporten. Nämnden anför sålunda, att den

i sådana frågor om export av fisk och fiskprodukter, som äro av intresse

för hela den svenska fiskerinäringen, inhämtar uttalande från det s. k. fiskexportrådet.

Beträffande rådets sammansättning in. in. lämnar nämnden

följande upplysningar.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena

fiskarena, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien

på västkusten (Göteborg, Västergötland och Halland), sydkusten

(Skåne och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde, så snart anledning

därtill föreligger, exempelvis för att utröna olika exportönskemål inför förestående

handelsavtalsförhandlingar, diskutera fördelning mellan olika kustområden

av redan erhållna exportkontingenter i handelsöverenskommelser

mellan Sverige och länder, där importen av fisk och fiskprodukter är

centraliserad, och rådgöra om olika möjligheter att främja och stödja fiskexporten

i allmänhet.

Organisationen av fiskexportrådet är för närvarande under omprövning

inom nämnden.

Exporten till länder med centraliserad import har samlats till vissa organ,

som tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna på ifrågavarande länder.

Beträffande dessa organs sammansättning och de förutsättningar, som

gälla för att exportlicenserna skola förbehållas dem, meddelar jordbruksnämnden

följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,

som nämnden kan komma att bestämma, utställas exportlicenser för

närvarande enda§t på Västkustfisk, förening u. p. a. Såsom villkor för att

föreningen ensam erhåller licenserna gäller, att föreningen skall bereda

den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln och salteriföretagen) tillfälle

att deltaga vid förhandlingar om avslut med den utländska köparen

och i leveranserna på träffat avslut. När detta gäller export av salt sill sker

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

samverkan mellan fiskare och exporthandel inom ett särskilt organ, kallat

Exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall utställes exportlicens på

föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning. Denna anordning är

att hetrakta som ett provisorium i avbidan på en fastare organisationsform,

varom fiskare och handel kunna enas. Från enskilda salteriföretags sida

har man för att ernå samverkan med fiskareparten sammanslutit sig i en

förening, kallad Föreningen Västsvensk Saltsillexport u. p. a.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan

komma att bestämma, komma exportlicenser under vissa förutsättningar

att tills vidare beviljas uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande

exporten med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk

exportfisk, förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen

skall åtnjuta ensamrätt till licenser har bland annat uppställts, att föreningen

och dess verksamhet skall vara underkastad jordbruksnämndens

överinseende och att dess styrelse skall ha en opartisk ordförande, utsedd av

nämnden. Vidare skall föreningens verksamhet bedrivas efter vissa av

jordbruksnämnden godkända riktlinjer och föreningen skall vara skyldig

att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande medlemskap, styrelsens sammansättning,

kvoteringar, stadgar, vinstutdelning och dylikt, som kunna

komma att meddelas av nämnden. Då den form för föreningen, som godkänts

av nämnden, innebär en ombildning av ett redan existerande företag,

som vid olika tillfällen anlitats för export till centraliserade marknader,

har dessutom föreskrivits att vad som stadgats rörande nämndens befogenheter

att övervaka föreningens verksamhet skall gälla även den verksamhet,

som bedrivits av föreningen före ombildningen. Föreningens ombildning

är för närvarande i huvudsak slutförd.

Allmänt har nämnden stadgat skyldighet för exportorganen att tillse, att

alla berättigade intressen av att deltaga i exporten bli tillgodosedda och att

exporten, om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt

grunder som fastställas av nämnden. Vidare har förutskickats att företagen

om nämnden så finner angeläget skola (exempelvis genom att utlysa

särskilda exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes

tävla om exportleveranserna.

Jordbruksnämnden framhåller att behovet av ett organ motsvarande det

s. k. fiskexportrådet och av en centralisering av fiskexporten till särskilda

organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, under det gångna året

har dokumenterats vid upprepade tillfällen. Enligt nämndens mening synes

det, om exportmöjligheterna skola kunna rationellt tillvaratagas, oundgängligen

erforderligt att exporten även i fortsättningen skall kunna regleras

i den omfattning som nu tillämpas.

Nämnden berör slutligen frågan om att inrätta en till nämnden knuten

befattning för stödjande av fiskexporten. Nämnden upplyser att denna fråga

under det senaste halvåret varit föremål för överläggningar i olika sammanhang

inom fiskexportrådet. Behovet av en dylik befattning har därvid

vitsordats från såväl fiskarenas som handelns sida men någon enighet har

icke kunnat uppnås om fördelningen av kostnaderna för befattningens upprätthållande.

Nämnden har emellertid för avsikt att ytterligare undersöka

förutsättningarna att finna en för parterna godtagbar lösning av betalningsfrågan.

Under alla förhållanden finner nämnden det angeläget att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

möjlighet skall finnas för nämnden att även för nästa budgetår utbetala

visst bidrag av allmänna medel till täckande av kostnaderna för befattningen.

I nuvarande löne- och kostnadsläge anser nämnden detta bidrag

icke böra understiga 35 000 kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

bland annat, att Kungl. Maj :t skall meddela beslut i fråga om reglering av

fiskexporten under budgetåret 1951/52 i huvudsaklig överensstämmelse

med vad nämnden föreslagit.

Departementschefen.

Liksom ar 1949 har läget på fiskmarknaden år 1950 karakteriserats av

vikande konjunkturer och en försämring av lönsamheten. De genomsnittliga

fiskpriserna voro beträffande västkustfisket under de två första kvartalen

1950 och i fråga om sillfisket på sydkusten under de tre första kvartalen

1950 lägre än under motsvarande tider år 1949. För fjärde kvartalet

1950 saknas ännu uppgifter. Den inhemska avsättningen av fisk synes även

år 1950 ha fortsatt att minska. Bland annat som en följd härav ha de kvantiteter

överskottsfisk, som måst omhändertagas av prisregleringsföreningarna,

stigit såväl absolut som procentuellt. De farhågor, som man tidigare

hyst för att fiskexporten skulle ytterligare försvåras, ha däremot dessbättre

ej besannats utan denna export har under år 1950 hållit sig uppe på i stort

sett samma nivå som år 1949. Detta torde åtminstone delvis bero på den

allmänna ökning av efterfrågan på olika varor, som föranletts av världsläget.

Samtidigt med att de genomsnittliga fiskpriserna sjunkit ha fiskets produktionskostnader

stigit. Beträffande vissa slag av förnödenheter har stegringen

varit mycket betydande. Exportutsikterna för nästa budgetår måste

vidare betecknas som ovissa.

I det läge, som sålunda föreligger, synes det uppenbart att den prisreglerande

verksamheten på fiskets område bör fortsätta jämväl under nästa

budgetår. Även grunderna för regleringen torde böra behållas i huvudsak

oförändrade. Det torde sålunda få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd att handhava prisregleringen

i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som riksdagen

godkänt.

Jag vill här erinra om att dessa riktlinjer bland annat innebära att fiskerinäringens

utövare skola ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper

att vid rationella produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard

och erhålla sin del i den allmänna välståndsutvecklingen. Med hänsyn

till den utveckling, som under den senaste tiden ägt rum inom fisket och som

belysts både i jordbruksnämndens framställning och i skrivelserna från

Sveriges fiskares riksförbund, vill jag här betona angelägenheten av att de

medel, som stå till förfogande för regleringsverksamheten, skola användas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

på det sätt, som är mest ägnat att leda till ett förverkligande av denna målsättning.

Därest så finnes erforderligt ur nu nämnda synpunkter bör sålunda

en utvidgning av systemet med uttagande av regleringsavgifter övervägas.

Likaså bör avvägningen av minimipriser och garantipriser kunna omprövas.

Självfallet måste därvid beaktas, att minimipriserna ej sättas så högt

att de försvåra ett uppehållande eller en ökning av den inhemska fiskkonsumtionen.

1 detta sammanhang vill jag erinra om att storleken av de marginaler, som

tillämpas inom fiskhandeln, är av mycket stor betydelse för konsumentpriserna

och därmed för fiskkonsumtionen inom landet. Med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 12 januari 1951 har jag även samma dag tillkallat

utredningsmän för att inom jordbruksdepartementet utreda frågan om

prissättningen å fisk inom parti- och detaljhandeln samt vissa därmed sammanhängande

förhållanden.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

för upprätthållande av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av

pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1950 överstigit summan av de

regleringsavgifter, som influtit, med icke mindre än omkring 1,4 miljoner

kronor. Behållningen av prisregleringsmedel var den 1 januari 1951 allenast

1,3 miljoner kronor mot 3,4 miljoner kronor ett år tidigare. Fiskerinäringens

utövare ha under hänvisning till den för dem ofördelaktiga inkomst- och

kostnadsutveckling, som ägt rum på senare tid, yrkat att ökade medel skola

ställas till förfogande för finansieringen av prisregleringsverksamheten. Såsom

jag nyss antytt bör man, i den mån så finnes erforderligt för att genom

prisregleringsverksamheten lämna fiskerinäringen ett skäligt stöd, kunna

överväga att utvidga systemet med upptagande av regleringsavgifter eller

höja avgifterna. Enligt min mening bör jordbruksnämndens handlingsfrihet

beträffande prisregleringen därvid icke bindas genom att, såsom priskontrollnämnden

ifrågasatt, de utgående pristilläggen maximeras till vissa högsta

belopp per budgetår.

Jordbruksnämnden har förordat, att prisregleringsföreningarna skola få

disponera sina statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt garanti,

till deras fulla belopp jämväl för tiden efter den 30 juni 1951 tills

vidare. Jag tillstyrker detta förslag, såvitt angår nästa budgetår. Nämnden

har vidare förklarat sig icke ha något att erinra mot att prisregleringsföreningarna

skola åtnjuta fortsatt räntefrihet å statslånen. Rörande sistnämnda

fråga torde jag få erinra alt jag vid behandlingen i fjol av motsvarande

spörsmål för innevarande budgetår förklarade, att jag icke ville motsätta mig

att räntefrihet å statslånen skulle medgivas för budgetåret 1950/51 men att

jag förutskickade, att denna förmån skulle upphöra den 30 juni 1951. Efter

det sagda uttalande gjordes har emellertid läget förändrats i så måtto att do

prishöjningar, som inträffat på fiskets förnödenheter, samt den minskade

avsättningen av fisk på hemmamarknaden måste väntas komma att medföra

vissa svårigheter för prisrcglcringsföreningarna. Med hänsyn härtill vill

2 Bihanij till riksdagens protokoll 1951. 1 sam!. AV SI.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

jag icke nu ställa mig helt avvisande till yrkandet om fortsatt räntefrihet å

statslånen. Jag förordar därför såsom en övergångsåtgärd, att föreningarna

under nästa budgetår skola vara befriade från att betala ränta å lånens halva

belopp. På återstoden av lånen bör utgå ränta efter 3,5 procent.

Under innevarande budgetår ha vissa ingripanden skett i fråga om exporten

av fisk. Bland annat har exporten centraliserats till särskilda organ,

såvitt gäller länder med centraliserad import. Dessa åtgärder ha hittills visat

sig välmotiverade. I likhet med jordbruksnämnden förordar jag, att exporten

jämväl under budgetåret 1951/52 skall regleras enligt i huvudsak de grunder,

som tillämpats under innevarande budgetår.

Därest berörda organisationer och företag kunna enas om att anställa en

befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten, har Kungl. Maj :t

befogenhet att medgiva, att bidrag till täckande av kostnaderna för denna

befattningshavare må för budgetåret 1950/51 utgå med intill 25 000 kronor

ur clearingkassan för fisk. Jordbruksnämnden har anmält att behovet av

en dylik befattningshavare vitsordats från såväl fiskarenas som handelns

sida men att någon enighet icke kunnat uppnås om fördelningen av kostnaderna.

Nämnden har ansett det angeläget, att även för nästa budgetår

möjlighet skall finnas att utbetala visst bidrag av allmänna medel till täckande

av kostnaderna för en dylik befattningshavare. Nämnden har föreslagit,

att bidraget skulle bestämmas till lägst 35 000 kronor. Jag biträder

nämndens förslag, att bidrag för berörda ändamål skall kunna utgå under

nästa budgetår. Jag anser dock, att bidraget icke bör utgå med högre belopp

än det som beräknats för innevarande budgetår, eller 25 000 kronor.

Jag torde slutligen i detta sammanhang få anmäla frågan om finansieringen

av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter.

För innevarande budgetår har för detta ändamål anvisats ett reservationsanslag

av 25 000 kronor. Därjämte har jordbruksnämnden bemyndigats

att disponera 70 000 kronor av clearingkassan för fisk för att bestrida

dylika kostnader intill den 1 juli 1951.

Jordbruksnämnden har hemställt att ett anslag för detta ändamål å 95 000

kronor skulle anvisas för nästa budgetår.

Vid behandlingen av detta anslagsäskande i årets statsverksproposition

(IX ht, punkt 149) anförde jag, att ifrågavarande kontrollverksamhet syntes

böra fortsätta under nästa budgetår. Då verksamheten hade till syfte att

befrämja exporten av fisk och fiskkonserver, syntes emellertid kostnaderna

i huvudsak böra bestridas av avgifter, som uttoges av exportörerna. Eftersom

kontrollen jämväl förbättrade möjligheterna för fiskarena att få godtagbara

priser på deras fångster, ansåg jag det vidare rimligt att, i den mån

icke samtliga kostnader för kontrollen kunde täckas på angivet sätt, återstoden

skulle bestridas av regleringsavgifterna på fisk. Jag ansåg därför att

något särskilt anslag för kontrollverksamheten icke borde anvisas för budgetåret

1951/52. I enlighet med det anförda torde Kungl. Maj :t, därest riks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

19

dagen icke framställer någon erinran däremot, böra föreskriva, att kostnader

för kvalitetskontrollen i den mån de icke täckas av exportörernas kontrollavgifter,

skola bestridas av de medel som stå till förfogande för prisregleringsverksamheten.

Jag torde senare åter få anmäla denna fråga för

Kungl. Maj :t.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1952

reglering av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk

av vissa slag må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genomsnittliga fiskarepriser och minimlpriser på fisk under tiden Juli 1945 - september 1950. öre/kg.

Bilaga 1.

bo

o

Västkusten

Sydkusten

Genomsnit-

Genomsnitt-

tet av parti-

Tid

Genomsnittliga fiskarepriser''

Minimipriser3

liga fiskare-

Minimipriser3

noteringar

priser

på ström- ming i

All

fisk2

Sill

Torsk

Makrill

Annan

fisk2

Sill

nr l4

Sill

nr 34

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

Makrill

(ej liten)

Sill

Torsk

Sill

nr 1

Sill

nr 3

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

Stockholm

1916

3:e kv. ...

50-4

397

52 0

88''2

74-2

40

—

45

32

30

73-5

28-6

35

36

36

26

79-5

4:e kv. ...

48-4

34-1

68-2

83 2

64-2

40

22

45

32

30

47-5

32-2

35

20

36

30

86-2

1917

l:a kv. ...

41-6

28-2

72-6

159-4

68-4

36

(27)

22 (13)

45

32

30

52-1

37-5

35

20

36

30

100 3

2:a kv. ..

53-7

32-7

53-3

49-8

63-9

—

(27)

(13)

45

32

30

50-0

30-4

35

20

36

28

87-2

3:e kv. ..

49-6

38-1

6M

82-6

75-G

49

(40)

22

45

32

30

48-6

30-7

35

20

38

28

89-4

4:e kv. ...

50-3

33-7

75-4

72-5

71-6

40

t39)

22 (20)

45

32

30

47-1

33-4

35

20

38

28

92-8

1918

l:a kv. ...

34-4

24-9

63-5

98-3

84-0

33

(24)

18 (13)

45

32

30

51 3

33-6

35

20

38

28

101-6

2:a kv. .. .

69‘7

41-4

61-1

50 2

92-3

33

(24)

18 (13)

50

32

40

562

316

35

20

38

28

92-6

3:e kv. ...

57-9

41-7

97-8

88-4

77 6

49

(42)

22

50

32

40

63-0

33-2

35

20

38

28

98-1

4:e kv. ...

52-8

35 7

105-7

910

57-2

40

(33)

22

50

35

40

61-7

40-6

45

20

39

30

100-1

1919

l:a kv. ..

51-3

35-2

75-3

106-2

91-9

355

(33)

20

50

35

40

55-5

36-5

45

20

39

30

100-0

2 a kv. ...

64-6

28-8

60-9

52-8

83-6

35*5

(33)

20

50

35

40

57-5

32-6

45

20

39

30

86-8

3:e kv. .. .

47-3

34-9

53-5

58-5

79-5

49

(40)

22

50

35

40

53-9

35-2

45

20

39

30

900

4:e kv. .. .

46-1

30-5

78 2

58-8

85-6

40

(33)

22

50

35

40

55-7

38-2

45

20

39

30

901

1950

l:a kv. ...

40-C

27-3

57-4

20 8

81-2

33

(22)

22

50

35

40

491

31-9

45

20

39

30

84-6

2:a kv. . ..

511

28-2

34-4

45-9

67-9

33

(22)

22

50

35

40

400

34-0

45

20

39

30

81-5

3:e kv. ...

50-0

36''9

58-6

630

76-5

47

(36)

22

50

35

40

46-1

34-6

45

20

39

30

92-0

1 Uppgifterna avse försäljningen vid fiskauktionen i Göteborg, Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad (exkl. Strömstad för dec. 1949).

2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avse orensad vara; minimipriserna på torsk avse rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på

s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

Tablå

över inkomster (prisregleringsavglfter m. m.) och utgifter för prisregleringen & fisk under tiden

''V*1 1946—sl/u 1950, allt i kronor.

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Överfört

från clea- ringkassan

för fisk

Tid

prisregle-

ringsavgifter

utgifter

prisregle-

ringsavgifter

utgifter

prisregle-

ringsavgifter

utgifter

prisregi e- ringsavgifter

u/i1—31/i, 1948........

1 203 195: 83

Pristillägg

1 276 724: 82

134 452:47

Pristillägg

80105: 36

126 917:70

Utbetalt för

prisutjämn.3

110111:97

1000 000: —

‘/i —S1/i2 1947 ........

1 698 138:71

1 512 361: 40

212 309:35

223 655:04

179 679: 36

140 726: —

283 580: 93

—

Vi -31/» 1948........

2 346 963: 57

1 945 396:08

375 220: 78

9 139:26

252 198: 66

132 597: —

274 533: 68

—

>/■ —3,/i* 1949........

1881 642:33

1582 750.17

303282:60

258 434:77

248 971: 54

831 289: 46

219 991:34

—

‘/i —3I/u 1950........

21 548 215. 89

2 2 926 299:93

>225879:45

>616 162:68

>236 396: 81

200 000: —

>304 083:19

—

**/♦'' 1946 -»''/u 1950...

Summa

8 678156:33

Omkostnader

111486: 92

9 355 019:32

1 251144:65

Omkostnader

38 030:12

1225 527:23

1 044 164: 07

Omkostnader

3 154: 80

1807 767: 26

1192 301:11

1000 000: -

Behållning (+) resp. un- derskottt (-) ......

- 676 862: 99

—

+ 25 617: 42

- 263 603:19

1 192 301:11

1000 000: —

+ 1 277 452:35

1 Beträffande strömmingsregleringen l/i.

1 Siffrorna äro preliminära.

3 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställdes till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag

och numera helt återgått. Beloppen i denna kolumn hänföra sig till det år, vars överskottsfångster de avsett att prisutjämna.

(I bilaga 2 till prop nr 202/1950 hänförde sig beloppen i motsvarande kolumn till året för utbetalningen från livsmedelskommissionen.)

to

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:340 Skrivelse till Konungen angående åtgärder mot missförhållanden vid slakt av renar m. m. a1 i texten
  2. JoU 1951:40 Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 s. 1 i texten