Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

1951-01-26 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:82, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av

svinsjukdomar; given Stockholms slott den 26 januari

1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser till

motverkande av svinsjukdomar.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Syftet med den föreslagna förordningen är att främja den frivilliga hälsokontroll

av svinbesättningar, som redan igångsatts inom vissa hushållningssällskapsområden.

Enligt förordningen skall under vissa förutsättningar

friskförklaring kunna meddelas beträffande besättning, som är ansluten till

en av hushållningssällskap anordnad hälsokontroll och som under viss tid

befunnits vara fri från sjukdomar. Endast djur från friskförklarad besättning

skall få säljas under beteckning, som angiver eller giver sken av att

djuret är fritt från sjukdom eller härrör från frisk besättning. Vidare skall

område, där smittsamma svinsjukdomar icke förekomma eller endast ha

synnerligen ringa utbredning, kunna förklaras för skyddat område. Till

sådant område skall i regel endast få införas svin från friskförklarad besättning.

Något statsbidrag anses ej böra utgå till verksamheten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr ,82.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 82.

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser till motverkande

av svinsjukdomar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har hushållningssällskap anordnat kontroll av hälsotillståndet i svinbesättningar,

äger veterinärstyrelsen, om den finner formerna för kontrollen

betryggande, medgiva att veterinär som handhar kontrollen må, under förutsättningar

som styrelsen angiver, meddela friskförklaring för ansluten

besättning.

I friskförklaring skall angivas att den icke äger giltighet längre än till

viss dag efter förklaringens avgivande. Friskförklaring skall genast återkallas,

om tecken på sjukdom yppas i besättningen.

2 §•

Svin må icke utbjudas till försäljning eller säljas under beteckning som

angiver eller giver sken av att djuret är fritt från sjukdom eller härrör från

frisk besättning, med mindre friskförklaring som avses i 1 § gäller för den

besättning djuret tillhör eller djuret förvärvats från friskförklarad besättning

och ej därefter sammanförts med djur, som tillhör eller förvärvats

från icke friskförklarad besättning.

Ej heller må utan tillstånd av veterinärstyrelsen svin säljas under beteckning

som sägs i första stycket, med mindre djuret är försett med märke, utvisande

från vilken besättning det härrör. Närmare bestämmelser om dylik

märkning meddelas av veterinärstyrelsen.

3 §.

Därest smittsamma svinsjukdomar, å vilka epizootilagens bestämmelser ej

äro tillämpliga, icke förekomma inom visst län eller del därav eller sådana

sjukdomar där ha allenast synnerligen ringa utbredning, må Kungl. Maj :t

förordna att området skall utgöra skyddat område. Har sådant förordnande

meddelats, må svin icke införas till området, med mindre de i 2 § första

stycket angivna villkoren för försäljning under där avsedd beteckning äro

uppfyllda. Närmare bestämmelser rörande villkoren för införseln meddelas

av veterinärstyrelsen, som ock må medgiva undantag från införselförbudet,

om särskilda skäl äro därtill.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas må svin, i den ordning veterinärstyrelsen

föreskriver, föras genom skyddat område så ock för omedelbar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82■ 3

nedslaktning införas till offentligt slakthus eller kontrollslakteri i sådant

område.

4 §•

Förseelse mot 2 eller 3 § straffas med dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

Intill den 1 januari 1953 skall vad i förordningen är stadgat om hälsokontroll,

anordnad av hushållningssällskap, gälla även dylik kontroll som vid

förordningens ikraftträdande finnes anordnad av slakteriorganisation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 82.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

26 januari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet

Lingman, anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.

Inledning.

Med anledning av en inom riksdagen väckt motion (II: 145) anhöll riksdagen

i skrivelse den 19 mars 1938, nr 122, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa

utredning om vidtagande av särskilda statliga åtgärder för att utforska,

förebygga och bekämpa svinsjukdomar inom landet. Genom beslut

den 6 maj 1938 uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen

att gemensamt verkställa utredningen.

Den 14 december 1943 avgåvo ämbetsverken en promemoria rörande förekomsten

av olika svinsjukdomar inom landet m. m. Ämbetsverken framhöllo

i promemorian, att svininfluensa, som orsakades av ett ultravisibelt

virus, finge anses vara den ur ekonomisk synpunkt betydelsefullaste av de

smittsamma svinsjukdomarna. Bland övriga sådana sjukdomar av vikt

nämndes nyssjuka, som sannolikt vore en virussjukdom, möjligen med

ärftlig disposition, rödsjuka, som framgångsrikt kunde bekämpas genom

serumbehandling och vaccination, svinpest, mot vilken åtgärder

företoges enligt epizootilagen, samt paratyfus, som dock förekomme

endast sporadiskt och därför finge anses sakna allmän betydelse. I fråga om

tuberkulosen anförde ämbetsverken att denna sjukdom syntes vara

av underordnad vikt för svinaveln och därjämte kunde väntas försvinna

jämsides med nötkreaturstuberkulosen. Som icke oväsentliga framhöllos vidare

parasitära sjukdomar av olika slag samt bristsj ukdom

a r och ämnesomsättningsrubbningar. Ämbetsverken anförde,

att de åtgärder, som kunde vidtagas för att förekomma och bekämpa

svinsjukdomarna, främst borde avse djurens vård och hygien samt utfodring,

bättre kännedom om sjukdomarna samt kontroll över livdjurshandeln.

Innan svinsjukdomarnas natur och lämpliga behandling närmare utretts,

kunde dock enligt ämbetsverkens mening några direkta statliga bekämpningsåtgärder

knappast komma i fråga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

Efter särskild framställning av ämbetsverken hade emellertid redan från

och med budgetåret 1941/42 inrättats en befattning såsom konsulent i svinsjukdomar

vid statens veterinärmedicinska anstalt. På dennes initiativ har

igångsatts ett frivilligt bekämpande av svinsjukdomar i avelsbesättningar.

Därjämte ha skilda sammanslutningar på frivillighetens väg anordnat hälsokontroll

jämväl inom smågrisproducerande besättningar.

I skrivelse den 20 maj 1947 till medicinalstyrelsen har härefter Skaraborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anhållit, att styrelsen måtte

vidtaga åtgärder för att förebygga att smittsamma svinsjukdomar inträngde

och vunne spridning inom områden, som vore fria från sådana sjukdomar

eller inom vilka de förekomme endast i obetydlig omfattning. Vidare har

Kristianstads läns hushållningssällskap till veterinärstyrelsen inkommit med

en den 22 september 1948 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd framställning

om bidrag av statsmedel till hälsokontroll av svinbesättningar i de fall, då

kontrollen bedreves av hushållningssällskap efter regler, som fastställts av

vederbörande myndighet.

Sedan yttranden inhämtats över framställningarna, ha lantbruksstyrelsen,

veterinärstyrelsen och statens veterinärmedicinska anstalt i gemensam skrivelse

till Kungl. Maj :t den 26 augusti 1949 framlagt förslag rörande hälsokontroll

av svinbesättningar.

Över förslaget ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens livsmedelskommission, Hushållningssällskapens

förbund efter hörande av förvaltningsutskotten i Stockholms läns och stads

ävensom Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Västmanlands, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens läns samt

Kalmar läns södra hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, Svenska

chefveterinärföreningen, Svenska länsveterinärföreningen och Svenska

distriktsveterinärföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska

svinavelsföreningen, Svenska veterinärläbareföreningen och Sveriges slak''teriförbund.

Nuvarande förhållanden.

I skrivelsen den 26 augusti 1949 framhålla lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen

och statens veterinärmedicinska anstalt — i det följande kallade

ämbetsverken — till en början att den frivilliga hälsokontroll,

som för närvarande förekommer, omfattar omkring 3 700 besättningar

med något över 11 000 modersuggor eller omkring en tiondel av

hela antalet modersuggor i landet. Rörande tillkomsten av denna kontroll

anföres i skrivelsen bland annat följande.

Östergötlands andelsslakteriförening anordnade redan år 1943, i samverkan

med konsulenten i svinsjukdomar vid veterinärmedicinska anstalten,

hälsokontroll inom smågrisproducerande besättningar, som hörde till slakteriets

tillförselområde. Med hänsyn till de goda erfarenheter, som därvid

vunnos, anställde Sveriges slakteriförbund från och med juni 1946 eu veterinär

med uppgift att utöva sådan kontroll inom de till förbundet anslutna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

smägrisproducerande besättningarna i Skåne och Blekinge. Intresserade medlemmar

i slakteriföreningarna i Skåne och Blekinge anslöto sina besättningar

till kontrollen genom särskilda avtal med förbundet. Enligt dessa

avtal förband sig förbundet, bland annat, att låta veterinär i mån av behov

besöka besättningarna för att kontrollera hälsotillståndet samt lämna råd

angående utfodring och vård till bekämpande och förebyggande av smittsamma

sjukdomar och bristsjukdomar. Förbundet åtog sig vidare att betala

ett merpris för grisar från besättningar, som veterinären friskförklarat, förutsatt

att grisarna vid leveransen kunde hänföras till klass I enligt förbundets

bestämmelser, d. v. s. hade normalt hull och god kondition med vit

och klar hårrem samt vit, ren hud och felfria ben. Dylika grisar betecknades

såsom premiegrisar. Å andra sidan medförde avtalet förpliktelser även för

djurägaren. Sålunda ålåg det denne, bland annat, att noggrant följa de

råd och anvisningar, som veterinären lämnade i fråga om vård och utfodring

m. in., samt att omedelbart anmäla sjukdomsfall i besättningen. Djurägaren

hade vidare att erlägga en årlig avgift för kontrollen med 10 kronor för

varje besättning och 5 kronor för envar sugga, som grisat under kalenderåret.

Från och med år 1948 övertog Kristianstads läns hushållningssällskap den

av förbundet anordnade verksamheten. Samtidigt öppnades möjlighet för

varje djurägare i Skåne och Blekinge att ansluta sin svinbesättning till

kontrollen. Den 1 april 1949 omfattade denna 1 529 besättningar med 4 759

modersuggor.

Hallands läns hushållningssällskap inrättade hösten 1946 motsvarande

kontroll för svinbesättningar inom länet. I avgift betingar sig sällskapet 10

kronor för varje besättning samt därutöver 10 kronor för varje modersugga

och 5 kronor för envar under året såld ungsugga. Anslutningen uppgår för

närvarande till 677 besättningar med 2 322 modersuggor.

Härutöver har ett flertal slakteriorganisationer anordnat liknande hälsokontroll.

Den förut omnämnda verksamhet, som i sådant syfte bedrives av

Östergötlands andelsslakteriförening, omfattar större delen av Östergötlands

samt mindre delar av Jönköpings och Kalmar län. För de erforderliga undersökningarna

anlitas veterinär, som är anställd vid veterinäravdelningen vid

hushållningssällskapet i länet. Endast medlem i slakteriföreningen kan ansluta

sin besättning till kontrollen. Avgift utgår med 10 kronor per besättning

och 5 kronor för varje modersugga. 208 besättningar med tillhopa 790

modersuggor omfattas nu av kontrollen.

Skaraborgs läns slakteriförening bedriver sedan år 1946 smågriskontroll,

som står öppen för besättning, tillhörande föreningsmedlem. Föreningen avlönar

en veterinär, som emellertid formellt knutits till veterinärinrättningen

i Skara. Djurägarnas kostnader uppgå till 10 kronor i besättningsavgift och

10 kronor för varje avelssugga, dock att högsta avgiften för besättning med

endast en sugga är sammanlagt 15 kronor. Avgift utgår först sedan besättningen

friskförklarats av kontrollveterinären. För närvarande äro 1 130 besättningar

med 2 825 suggor anslutna till verksamheten.

Gemensamt med Stockholms läns och stads hushållningssällskap har vidare

Stockholm—Gävle slakteriförening anordnat kontroll, öppen för besättningar

huvudsakligen inom slakteriföreningens tillförselområde, nämligen

Stockholms och Uppsala län samt södra delen av Gävleborgs län. Kontrollen

omhänderhas av konsulenten i svinsjukdomar vid veterinärmedicinska anstalten

och är avgiftsfri. Anslutningen uppgår endast till 41 besättningar

med 215 modersuggor.

Från och med år 1949 har även Södermanlands läns hushållningssällskap

inrättat hälsokontroll. Djurägarnas avgift härför uppgår till 10 kronor för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 82.

7

varje besättning och 15 kronor för varje modersugga, dock att 5 kronor av

sistnämnda kostnad skall erläggas av slakteriförening, därest djurägaren är

ansluten till sådan. 117 besättningar med 369 suggor äro anslutna till verksamheten.

Inom Gotlands län bedrives en modifierad kontroll i slakteriföreningens

regi. Då vid slakt iakttagas förändringar, som tyda på svininfluensa, underrättas

djurägaren därom och uppmanas att vända sig till vederbörande praktiserande

veterinär för att få råd. Beträffande Gotland är att märka, att jämlikt

en av länsstyrelsen den 10 juli 1944 utfärdad resolution må till länet införas

endast sådana svin, som komma från besättningar, vilka enligt veterinärintyg

äro fria från svinpest, svininfluensa och nyssjuka.

Slutligen ha inom Värmlands län undersökts möjligheterna att även där

anordna ett bekämpande av svinsjukdomar. Ett stort antal djurägare lär ha

förklarat sig intresserade därför.

Syftet med den nu förekommande hälsokontrollen angives i skrivelsen

vara att förebygga och bekämpa både smittsamma och icke smittsamma

sjukdomar, som ha ekonomisk betydelse för svinskötseln. Beträffande formen

för kontrollen anföra ämbetsverken följande.

Ansluten djurägare meddelar efter det grisar fötts i hans besättning snarast

detta, varefter, om så befinnes påkallat, besättningen besökes av vederbörande

veterinär, sedan grisarna uppnått en ålder av 4—8 veckor.

Vid första besöket inhämtas noggranna uppgifter rörande besättningen,

bland annat om hur avelsarbetet bedrives, utfodringen samt tidigare hälsotillstånd.

Därefter besiktigas de hygieniska förhållandena i svinstallet. I samband

därmed tages en allmän överblick över djurens kondition och utveckling.

Slutligen göres en mera individuell undersökning av djuren rörande

förekomst av hosta eller nysningar, deformering av trynena, tecken på bristsjukdom

samt symtom på hud- eller inälvsparasiter. Smågrisarna undersökas

särskilt noga beträffande förekomst av hosta eller andra tecken till sjukliga

förändringar i andningsorganen (svininfluensasymtom). Djupandning

framkallas på lämpligt sätt, varefter andningstyp och andningsfrekvens studeras

och observation göres, om någon av grisarna hostar. I tvivelaktiga fall

kan någon gris behöva avlivas för obduktion. Självdöda grisar böra regelbundet

insändas till laboratorium för sådant ändamål. Behandlingen inriktar

sig huvudsakligen på förebyggande åtgärder såsom isolering eller slakt

av sjuka djur samt förbättring av hygien och utfodring.

Veterinärbesökens antal per år beror på besättningens storlek och sjukdomsfrekvensen

bland svinen. Under alla förhållanden besökes varje ansluten

gård minst en gång årligen. Ägare till svinbesättning, i vilken vid minst

två på varandra följande kontrollbesök intet sjukdomstecken konstaterats,

erhåller av veterinären anteckning å registerkortet (»hälsokortet»), att besättningen

godkännes för leverans av premiegrisar. Djurägaren erhåller

emellertid icke det merpris, som utbetalas för dylika grisar, med mindre

griskullen vid klassificering, verkställd i samband med leveransen av grisarna,

till minst 80 procent är att hänföra till klass I enligt gängse bestämmelser.

Grisar, som säljas till slakteriförening, klassificeras och märkas vanligen

av någon föreningens tjänsteman. Kristianstads läns hushållningssällskap

har anställt en för ändamålet utbildad kontrollassistent för klassificering

och märkning av grisar, som säljas till privata uppköpare. Dylik klassificering

och märkning är emellertid ännu ej konsekvent genomförd; ej heller

förekommer märkning i samtliga de områden, där man anordnat hälsokontroll

av svinbesättningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Förslaget.

Ämbetsverken framhålla, att svinskötseln är av utomordentligt stor betydelse

för vårt land. Antalet slaktade svin uppgick sålunda år 1947 till över

1 miljon, motsvarande en fläskproduktion av omkring 100 000 ton med ett

värde av i runt tal 250 miljoner kronor. Vidtagna utredningar giva vid handen,

att ett förbättrat hälsotillstånd inom de smågrisproducerande besättningarna

skulle tillföra landet en vinst av åtminstone 15 miljoner kronor

årligen.

De goda resultat i fråga om förbättrat hälsotillstånd inom både avelsbesättningar

och smågrisproducerande besättningar, som lokalt vunnits genom

den nuvarande, mestadels på enskilt initiativ tillkomna verksamheten, äro

enligt ämbetsverkens mening av sådan vikt, att de böra komma största möjliga

antal djurägare till godo på möjligast likvärdiga villkor. Ämbetsverken

finna därför tiden nu vara mogen att giva bekämpandet av svinsjukdomarna

en fastare organisation. I sådant syfte föreslå de, att hela riket omfattande

bestämmelser i ämnet skola utfärdas.

Ämbetsverkens förslag innebär i huvudsak, att hushållningssällskapen

och, i andra hand, veterinärstyrelsen skola omhänderhava bekämpandet av

vissa sjukdomar, som ha ekonomisk betydelse för svinskötseln. Bekämpandet

avses skola i huvudsak bygga på den nuvarande hälsokontrollen. Endast

frivillig anslutning bör alltså komma i fråga. Djur ägare, vilkens besättning

är ansluten till hälsokontrollen, skall under vissa förutsättningar kunna

få bevis om att besättningen vid undersökning visat sig sakna symtom på

de med kontrollen avsedda sjukdomarna. Sådant bevis skall avse viss tid

och, då skäl därtill finnes, kunna återkallas före giltighetstidens utgång.

Beteckningen premiegräs eller annan beteckning, som giver sken av att svin

härrör från frisk besättning, skall endast få åsättas svin från besättning,

för vilken dylik friskförklaring gäller. Om så skulle visa sig lämpligt, skall

förordnande kunna meddelas om att endast svin, som fylla fordringarna för

att erhålla beteckningen premiegris, få införas till sådant område, inom

vilket sjukdomarna icke förekomma eller ha endast ringa utbredning. Statsbidrag

föreslås skola utgå till kostnaderna för hälsokontrollen. För budgetåret

1950/51 beräknas medelsbehovet för ändamålet till 15 000 kronor.

Såsom en närmare redogörelse för ämbetsverkens förslag torde härefter

följande få nämnas.

Beträffande hälsokontrollens omfattning innebär förslaget, att kontrollen

skall avse icke blott de smittsamma svinsjukdomarna utan samtliga

sådana ekonomiskt betydelsefulla svinsjukdomar, å vilka epizootilagens bestämmelser

icke äga tillämpning. I första hand avses avelsbesättningar och

smågrisproducerande besättningar skola komma i fråga. Hinder bör dock

icke finnas för att även besättningar, där endast gödsvinsuppfödning förekommer,

skola kunna ansluta sig till kontrollverksamheten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kangl. Maj.ts proposition nr 82.

Endast frivillig anslutning bör ifrågakomma. Djurägare, som

vill deltaga i bekämpandet, bör avgiva förbindelse enligt ett av veterinärstyrelsen

fastställt formulär till den, som anordnar kontrollen. Förbindelsen

bör innefatta åtagande av djurägaren att under viss tid deltaga i verksamheten

till förebyggande och bekämpande av svinsjukdomar, att därvid vidtaga

de åtgärder i nämnda syfte, vilka skäligen böra ankomma på honom,

samt att erlägga viss avgift för kontrollen. Förbindelsen bör lämpligen avse

en tid av två år samt förlängas med ett år i sänder, därest uppsägning icke

sker senast sex månader före utgången av den avtalade tiden.

Om djurägare icke iakttager de föreskrifter, som meddelas för kontrollen,

skall hans besättning enligt förslaget kunna uteslutas av den, som anordnar

kontrollen, eller av veterinärstyrelsen. Har besättning uteslutits från

eller eljest lämnat kontrollen före avtalstidens utgång, skall djurägaren

likväl vara skyldig att erlägga avgift för den återstående avtalstiden, där

icke för särskilt fall den, som anordnar kontrollen, finner anledning medgiva

befrielse därifrån.

Vid övervägandet av verksamhetens organisation ha ämbetsverken

funnit, att hushållningssällskapen genom sina veterinäravdelningar äro

bäst skickade för ändamålet. Utom andra, ur veterinärmedicinsk synpunkt

mera påtagliga skäl talar enligt förslaget härför även den omständigheten,

att arbetskraft i viss utsträckning börjat frigöras vid dessa institutioner genom

nötkreaturstuberkulosens och kastsjukans tillbakaträngande. Såsom

värdefullt framhålles även, att genom den föreslagna organisationen en

närmare kontakt skulle åstadkommas mellan veterinärerna och hushållningssällskapens

husdjurskonsulenter, vilka bland annat omhänderha avelsarbetet

inom svinbesättningarna.

Emellertid äro veterinäravdelningar inrättade endast vid halva antalet

hushållningssällskap och blott 11 av dem ha utrustats med egna laboratorier.

I förslaget framhålles dock, att avdelningarna äro belägna inom

de delar av landet, där den största smågrisproduktionen förekommer. Vidare

torde i vissa fall överenskommelse om kontrollens bedrivande kunna

träffas mellan hushållningssällskap med närbelägna verksamhetsområden.

önskar hushållningssällskap icke anordna hälsokontroll, bör denna enligt

förslaget i stället omhändertagas av veterinärstyrelsen. Därvid bör veterinärstyrelsen

äga pröva, huruvida förutsättning föreligger för att anordna

sådan kontroll. För enstaka besättning inom ett län bör kontroll icke anordnas,

med mindre besättningens hälsotillstånd kan anses ha betydelse för

länet i övrigt. För undersökningarna bör få anlitas någon inom det ifrågavarande

området bosatt veterinär, vilken är lämplig för ändamålet. I den mån

så befinnes erforderligt bör medverkan även kunna påräknas av konsulent

vid veterinärmedicinska anstalten. Därjämte bör skyldighet åläggas veterinär,

som verkställer köttbesiktning av svin, att på det sätt och i den omfattning,

somi veterinärstyrelsen föreskriver, anmäla vid besiktning påträffade

sjukliga förändringar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 82.

Under en övergångstid föreslås vidare den av slakteriföreningarna bedrivna

hälsokontrollen skola godkännas såsom likvärdig med den kontroll,

som anordnas av hushållningssällskapen eller veterinärstyrelsen. En förutsättning

därför bör dock vara, att den veterinär, som anlitas för undersökningarna,

blivit godkänd av veterinärstyrelsen.

Överinseendet över hälsokontrollen skall enligt förslaget tillkomma veterinärstyrelsen.

Hushållningssällskapens hithörande verksamhet föreslås skola

ställas under fortlöpande inspektion av konsulenten i svinsjukdomar, vilken

dock fortfarande skall vara knuten till veterinärmedicinska anstalten. Konsulenten

bör därvid ägna särskild uppmärksamhet åt tillståndet i avelsbesättningarna.

Vidare skall det åligga hushållningssällskap, som anordnar

dylik kontroll, att avgiva rapport över verksamheten till veterinärstyrelsen.

Rapporten bör i huvudsak innehålla en redogörelse för anslutningen till

kontrollen och bekämpandets fortskridande. Därjämte bör uppgift insändas

rörande besättningar, inom vilka smittsam svinsjukdom förekommer.

Diagnosticerandet av svinsjukdomarna grundar sig huvudsakligen på kliniska

iakttagelser. Stora krav ställas därför på erfarenheten och skickligheten

hos de veterinärer, som skola utföra undersökningarna. Som en oeftergivlig

fordran bör fördenskull enligt förslaget uppställas, att veterinärerna

skaffa sig specialutbildning hos ovannämnde konsulent eller vid hushållningssällskaps

veterinäravdelning, där i verksamheten väl förfaren veterinär

finnes. Att uppställa bestämda regler för utbildningens omfattning

och varaktighet anses icke låta sig göra, eftersom vederbörandes tidigare

verksamhet härvid spelar stor roll. I stället föreslås, att veterinär, som anlitas

för hälsokontroll av svinbesättningar, skall vara godkänd för ändamålet

av veterinärstyrelsen efter prövning i varje särskilt fall. Instruktion för

sådan veterinär bör utfärdas av veterinärstyrelsen eller underställas styrelsen

för godkännande.

Vad den närmare utformningen av hälsokontrollen angår

föreslås, att besättning, som är ansluten till sådan kontroll, skall besökas

av veterinär minst en gång om året. Att därutöver utfärda bestämda föreskrifter

rörande besöken anse ämbetsverken med hänsyn till besättningarnas

varierande storlek och hälsotillstånd icke vara lämpligt. Det bör i stället

ankomma på den veterinär, som leder kontrollen inom området, att avgöra

i vilken utsträckning undersökning av de skilda besättningarna kan anses

erforderlig. Skulle särskilda föreskrifter befinnas påkallade, bör dock veterinärstyrelsen

äga utfärda sådana. Likaså bör veterinärstyrelsen kunna

föreskriva sättet för undersökningarnas utförande. Därigenom kunna de

senaste rönen inom sjukdomsdiagnostiken snabbt bliva allmänt tillämpade.

Ägare av svinbesättning, som är ansluten till hälsokontrollen, bör vara

berättigad att vid undersökningstillfällena eller eljest få råd och upplysningar

till förebyggande eller bekämpande av svinsjukdom. Vid akuta sjukdomsfall

eller då behandling, t. ex. med serum och vaccin eller liknande,

behövs, bör emellertid vederbörande distriktsveterinär eller annan å orten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

praktiserande veterinär i regel anlitas. Därvid har djurägaren att betala

kostnaden för besöket. Har vid sådant besök smittsam sjukdom konstaterats,

skall veterinären därom underrätta den, som anordnar kontrollen.

Ägare till en besättning, som vid undersökning befunnits sakna tecken

till sjukdom, skall enligt förslaget vara berättigad att få bevis därom av den

veterinär, som utövar kontrollen över besättningen. För besättning, inom

vilken sjukdom av smittsam natur tidigare konstaterats, bör sådant bevis

i allmänhet ej utfärdas, förrän besättningen visat sig fri från sjukdom vid

minst två kontrollbesök, företagna med minst ett halvt års mellanrum. Det

bör emellertid ankomma på veterinärstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter

om de fordringar, som böra uppställas för utfärdande av friskbevis.

För att missbruk av bevis om friskförklaring skall undvikas föreslås att

sådant bevis i allmänhet skall gälla högst ett år. Därefter skall nytt bevis

kunna utfärdas, om besättningen fortfarande fyller kraven därför. Upptäckes

sjukdom mellan kontrollbesöken — t. ex. vid slakt eller vid undersökning

av djur, som sålts från besättningen — skall beviset omedelbart

återkallas av den, som anordnar kontrollen. Rätt till återkallelse bör även

tillkomma veterinärstyrelsen i de fall, då konsulenten i svinsjukdomar vid

inspektion finner tecken till sjukdom.

Skulle hälsotillståndet i en besättning behöva närmare utredas, skall veterinärstyrelsen

på ansökan kunna förordna om biträde av konsulent vid

den erforderliga undersökningen.

Som tidigare anförts säljas numera smågrisar från besättning, som fått

bevis om friskförklaring, under beteckningen premiegrisar. Då denna beteckning

blivit allmänt vedertagen, föreslås att den även framdeles skall användas

för grisar, som härröra från friskförklarad besättning. Begränsningen

till smågrisar anses dock böra bortfalla. Beteckningen bör enligt förslaget

skyddas i författningsväg. De av Sveriges slakteriförbund uppställda fordringarna

för beteckningens användande böra i stort sett gälla även i fortsättningen.

Sålunda bör krävas, att grisen skall vara i god kondition och

väl utvecklad för sin ålder. Dessutom bör den vara försedd med märke,

angivande ursprungsbesättningen. Med hänsyn till att sådan märkning för

närvarande icke äger rum i vissa områden anses dock en övergångstid erforderlig

härvidlag. Veterinärstyrelsen bör erhålla uppdrag att efter samråd

med lantbruksstyrelsen fastställa närmare regler för märkningen. Preiniegris

skall vid transport eller eljest icke få sammanföras med gris, som

icke uppfyller nyssnämnda fordringar.

Såsom förut nämnts bar Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

gjort framställning om åtgärder till förebyggande av att smittsamma

svinsjukdomar intränga och vinna spridning i sådana områden, som

äro fria från dessa sjukdomar. Under hänvisning till denna framställning

erinra ämbetsverken om att gällande bestämmelser rörande bekämpandet

av tuberkulos och kastsjuka bland annat stadga, att nötkreatur icke får

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

införas i vissa områden utan veterinärstyrelsens tillstånd. En liknande bestämmelse

anses visserligen i och för sig önskvärd även i fråga om de smittsamma

svinsjukdomarna. I förslaget framhålles emellertid, att den detaljerade

rapportgivning till veterinärstyrelsen, som skulle utgöra förutsättningen

för ett system med införseltillstånd, icke blir av samma värde vid svinsjukdomarna

som vid tuberkulosen och kastsjukan på grund av sjukdomarnas

olika karaktär och vitt skilda diagnostik. I fråga'' om tuberkulos och kastsjuka

erhållas sålunda objektiva resultat, vilka emellertid kunna giva anledning

till olika tolkningar och därför böra bedömas centralt. Svinhälsokontrollen

däremot bygger på kliniska iakttagelser och avgörandet, huruvida

en besättning är sjuk, måste därför läggas i den undersökande veterinärens

hand. Att de tidigare omförmälda införselbestämmelserna för Gotlands

län visat sig medföra goda resultat beror enligt förslaget dels på att

deras efterlevnad av naturliga skäl varit lätt att kontrollera, dels på att en

kartläggning av särskilt svininfluensans utbredning på Gotland under en

följd av år verkställts i samband med köttbesiktningen vid kontrollslakteriet

i Visby, där huvuddelen av öns svinslakt äger rum. Motsvarande undersökning

föreligger endast i begränsad omfattning beträffande riket i övrigt.

Man saknar därför säkra utgångspunkter för att bedöma huru spärr- eller

skyddsområdena lämpligen böra avgränsas.

På grund av vad sålunda anförts ha ämbetsverken förklarat sig icke beredda

att nu föreslå inrättandet av spärr- eller skyddsområden på fastlandet.

De ha dock härvid gjort den reservationen att det bör övervägas, om icke

beslut om inrättande av sadana områden må kunna anförtros Kungl. Maj :t

underställd myndighet, för den händelse en sådan anordning visar sig vara

den bästa vägen att motarbeta svinsjukdomarnas spridning. I stället framhålla

de att, eftersom smittspridningen i stor utsträckning sker genom

avelsdjur, samma mål som man skulle vilja nå genom inrättande av skyddsområden,

i viss mån skulle kunna vinnas, om i område med galtbesiktningstvång

galt ej godkännes, med mindre den härrör från frisk besättning. Självfallet

bör dock en dylik åtgärd vidtagas först efter en viss övergångstid,

vilken bör utnyttjas till att genom propaganda och rådgivning motverka

uppfödning av galtar i besättningar, som icke blivit friskförklarade. Den

föreslagna bestämmelsen bör gälla såväl områden med allmänt galtbesiktningstvång

som områden med begränsat sådant tvång.

Eftersom hälsokontrollen av svinbesättningar bedrivits vid hushållningssällskapen

blott under en kort tid samt förhållandena äro vitt skilda i olika

delar av landet, ha kostnaderna för kontrollen kunnat beräknas

endast ungefärligt.

Förslaget utgår från att en veterinär hinner besöka fem å sex besättningar

varje resdag. Eftersom antalet resdagar med hänsyn till helg- och semesterdagar

årligen torde uppgå till högst 275, beräknas det maximala antalet kontrollbesök

för år och veterinär uppgå till 1 650. I områden, där de smittsam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

ma svinsjukdomarna ha större utbredning, torde besättningarna i medeltal

behöva undersökas tre gånger årligen, medan två besök om året anses vara

tillfyllest i sådana delar av landet, där sjukdomsfrekvensen är lägre. Varje

veterinär torde sålunda kunna ha hand om 550 å 825 besättningar eller i genomsnitt

cirka 700 besättningar. Den sammanlagda årliga undersökningskostnaden

för sistnämnda antal besättningar uppskattas till i runt tal 32 000

kronor. 1 detta sammanhang erinras i förslaget bland annat om att det angivna

antalet undersökningar får anses utgöra en maximal prestation med en

arbetstid av omkring tio timmar om dagen.

Eftersom besättningarna i medeltal innehålla tre modersuggor, kan antalet

modersuggor i 700 besättningar beräknas uppgå till 2 100. Med en avgift av

10 kronor för varje besättning, d. v. s. för 700 besättningar sammanlagt 7 000

kronor, skulle till täckande av veterinärkostnaderna för de 2 100 modersuggorna

behöva debiteras något över 12 kronor per djur. Tages dessutom hänsyn

till administrationskostnaderna samt till att antalet förrättningar per

är i medeltal knappast torde uppgå till så stort antal som nyss angivits, beräknas

avgiften behöva sättas till 15 kronor för varje modersugga. Då antalet

veterinärbesök icke behöver stå i direkt proportion till besättningens

storlek, bör emellertid den, som anordnar kontrollen, ha viss frihet att nedsätta

avgiften, då skäl därtill föreligger. Nedsättningen föreslås skola få belöpa

sig till högst hälften av avgiften samt avse varje modersugga utöver

tio i besättningen.

Avgiften för besättning, inom vilken endast uppfödning av gödsvin förekommer,

bör enligt förslaget beräknas efter det totala antalet djur i besättningen

och bestämmas i varje särskilt fall av den, som anordnar kontrollen.

Enligt de nu angivna kalkylerna skulle den årliga kostnaden för anslutning

till hälsokontroll för ägare av en besättning med tre modersuggor uppgå

till (10 + 3 X 15 =) 55 kronor. I förslaget framhålles, att det icke är osannolikt

att många djurägare finna en dylik utgift för hög. Med hänsyn till

svinskötselns stora betydelse för vårt land och för att vinna en allmän anslutning

till verksamheten anses ett statsbidrag motiverat. Det anföres

också såsom angeläget, att djurägarnas kostnader, vilka äro olika i skilda

delar av landet, så vitt möjligt skola utjämnas.

I annat sammanhang har Kristianstads läns hushållningssällskap föreslagit,

att statsbidrag skulle utgå med hälften av djurägarnas avgift. Ämbetsverken

förklara sig visserligen icke ha något att erinra häremot i princip. Med

hänsyn till det statsfinansiella läget samt i betraktande av djurägarnas ekonomiska

vinst av hälsokontrollen i form av minskad dödlighet bland smågrisarna

samt snabbare tillväxt och minskad foderåtgång ha de emellertid

övervägt en annan och för staten mindre kostsam bidragsgrund. Eftersom

en djurägaravgift av 10 kronor per besättning och 10 kronor för varje modersugga,

som grisat under året, visat sig täcka kostnaden för kontrollen

inom Kristianstads och Hallands län, torde dessa avgifter med hänsyn järn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

väl till kontrollens obestridliga fördelar för djurägarna få anses skäliga och

lämpligen utgöra normalavgifter. Skulle dessa icke räcka till kostnaderna,

bör enligt förslaget resterande belopp tillskjutas av statsverket. Statsverkets

bidrag bör emellertid maximeras till lämpligen 5 kronor för varje modersugga.

Då normalavgifterna även i fortsättningen väntas täcka kostnaderna

mom de områden, där den största svinuppfödningen finnes, beräknas statsverkets

kostnader i medeltal för hela landet komma att uppgå till högst en

krona för varje ansluten sugga.

Den föreslagna möjligheten till nedsättning av djurägaravgiften beträffande

besättningar med stort antal modersuggor väntas icke komma att

nämnvärt öka anspråken på statsbidrag, eftersom detta föreslås skola beräknas

på de sammanlagda kostnaderna för kontrollen inom ett visst område

och dessutom skola vara maximerat till visst belopp per modersugga.

Till slakteriföreningar, som anordna smågriskontroll, anses statsbidrag

icke behöva utgå. Ej heller bör enligt förslaget bidrag utgå till ägare av gödsvinsbesättning,

eftersom kontrollen av sådan besättning huvudsakligen har

till uppgift att förbättra det ekonomiska utbytet av gödningen.

I detta sammanhang åberopas i utredningen följande tablå, i vilken angives

dels antalet modersuggor i olika län vid svinräkningen i Svealand och

Götaland den 1 oktober 1948 samt i Norrland vid jordbruksräkningen år

Län

Antal

moder-

suggor

Därav

anslutna

V* 1949

Beräknad Beräknat

anslutning statsbidrag

år 1950 kronor

Stockholm ...........

955

215

300

1500

Uppsala................

2 668

Södermanland..........

2193

369

500

2 500

Östergötland...............

4120

790

1000

5000

Jönköping.............

3571

300

1500

Kronoberg............

4 216

Kalmar...............

3 754

300

1500

Gotland.............

2128

Blekinge............

1746

Kristianstad.......

23 455

4759

5000

Malmöhus .........

25 045

Halland ............

16349

2 322

3 000

Göteborg och Bohus........

2 276

Älvsborg............

7 520

Skaraborg...........

14 310

2 825

3 500

Värmland.................

1472

Örebro................

1293

200

1000

Västmanland................

2136

200

1000

Kopparberg.................

639

Gävleborg.............

383

Västernorrland..............

453

Jämtland...................

199

Västerbotten................

1658

Norrbotten.............

397

Summa

122 936

11280

14 300

14 000

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Mcij:ts proposition nr 82.

1944, dels den nuvarande anslutningen till kontrollen, dels ock det statsbidrag,

som enligt nyss angivna beräkningsgrund kan anses erforderligt.

Såsom framgår av tabellen beräknas statsbidrag för år 1950 skola utgå för

2 800 modersuggor med sammanlagt 14 000 kronor.

En ökning av anslutningen till kontrollverksamheten torde enligt ämbetsverken

påverka statsbidraget endast i mindre grad. Den största nyanslutningen

motses nämligen inom områden, där statsbidrag icke behöver utgå.

Vidare beräknas antalet årliga undersökningar skola minskas i den mån besättningarna

saneras, varigenom omkostnaderna per djur komma att nedgå.

Verksamheten beräknas åtminstone till en början icke behöva medföra

någon ökning av veterinärstyrelsens personal.

Konsulenten i svinsjukdomar anses som tidigare nämnts böra stå kvar på

veterinärmedicinska anstaltens stat. Jämväl kostnaden för de resor, som

han efter förordnande av veterinärstyrelsen kommer att företaga för undersökningar

eller för inspektion av hushållningssällskapens verksamhet på

området, avses skola belasta anstaltens anslag. Däremot böra medel beräknas

för ersättning till sådan praktiserande veterinär, som veterinärstyrelsen anlitar

för undersökningar. Sådan ersättning synes böra utgå enligt den i veterinärtaxan

den 8 december 1933 (nr 630) under avdelning B intagna tjänstetaxan.

Med hänsyn till vad sålunda anförts uppskattas det sammanlagda medelsbehovet

för hälsokontrollen under år 1950 till 15 000 kronor. Beloppet föreslås

skola anvisas under ett särskilt anslag, som bör få förslagsanslags karaktär.

Djurägaravgifter vid sådan kontroll, som anordnas av veterinärstyrelsen,

böra tillföras anslaget såsom särskilda uppbördsmedel.

Yttrandena.

Med undantag för bestämmelserna om statsbidrag till verksamheten tillstyrkes

förslaget i stort sett av samtliga remissinstanser utom Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och, såvitt angår vissa delar

av förslaget, Svenska svinavelsföreningen.

Sveriges slakteriförbund anför i sitt tillstyrkande yttrande bland annat

följande.

Förbundet självt och en del av dess medlemmar (slakteriföreningarna)

ha i många år genom anslag försökt stödja det veterinärvetenskapliga

forskningsarbetet för att få fram bästa möjliga bekämpningsåtgärder mot

de ur ekonomisk synpunkt så betydelsefulla svinsjukdomarna. I april månad

1946 lyckades förbundet, efter långvariga förhandlingar med myndigheterna,

få en tjänsteårsberättigad veterinärtjänst knuten till förbundets smågrisavdelning

i Sösdala. På förbundets bekostnad påbörjades sålunda bekämpningsåtgärder

mot svinsjukdomar hos de lantbrukare, som frivilligt

anlitade förbundets smågrisavdelning vid försäljning av sina grisar. Avtal

träffades emellan förbundet och de besättningsägare, som voro intresserade.

Mot en årlig avgift förband sig förbundet dels att bekosta alla med hälsokontrollen

förenade kostnader, dels att betala minst 10 öre per kilogram

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

mera för grisar från hälsokontrollerade, av veterinären friskförklarade besättningar.

Det enda band, som ålades besättningsägarna, var att de voro

skyldiga att i första hand erbjuda förbundet de hälsokontrollerade grisar

s. k. premiegrisar), som de tänkte avyttra. Kunde förbundet ej placera

dessa, stöd det ägaren fritt att sälja dem genom annan mellanhand.

Orsaken till att organisationen gått in för förenämnda åtgärder, som givetvis

kostat en hel del pengar, då avgiften från besättningsägarna icke

räckte till, var att man ville hjälpa till att få i gång samt framför allt väcka

intresse för sjukdomsbekämpande även på svinskötselns område. Vid handeln

med grisar erfor förbundet mycket snart, att svinsjukdomar funnos

i mer eller mindre stor utsträckning och hotade att spridas alltmera genom

handeln, om icke åtgärder vidtogos i förebyggande syfte.

Smågrisar produceras i överskott inom vissa områden, medan andra ha

underskott. De största och ständiga överskottsområdena utgöras av Skåne,

Halland och Västergötland. Från dessa områden säljas varje vecka tusentals

grisar ut över hela landet. Då förbundet vid sin handel erfor, att frekvensen

av svinsjukdomar var mycket stor i dessa områden, i första hand i

_ j11.®’ därnäst i Halland och Västergötland, ansåg förbundet att det var

nödvändigt att organisera en hälsokontroll i smågrisproducerande besättningar

i de överskottsområden, från vilka smittade djur i samband med

handeln spredos ut över hela det övriga landet. Av denna anledning torde

det aven i fortsättningen vara mest nödvändigt, att sjukdomsbekämpandet

koncentreras till och blir så allmänt som möjligt i dessa områden samt i de

besättningar i hela landet, varifrån avelsgaltar säljas. Skall man ernå detta,

fordras därför att det stöd, som föreslås utgå från det allmänna, kan insattas

lika väl i dessa områden som i övriga.

Även Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vilket såsom

nyss nämnts avstyrkt förslaget, vitsordar, -att det är ett allmänt intresse,

att ifrågavarande sjukdomar bekämpas. Emellertid synes det utskottet som

om sjukdomarnas natur och smittvägar ännu äro så oklara, att tiden icke

är mogen för en statlig reglering av bekämpandet. I stället bör staten uppmuntra

och effektivt stödja den vetenskapliga forskningen på området. På

så sätt kunna säkrare diagnosticeringsmetoder väntas framkomma, varigenom

hälsokontrollens tillförlitlighet ökas.

Liknande synpunkter framföras av Svenska svinavelsföreningen. Denna

framhåller, att bekämpandet av svinsjukdomarna bör gå efter två linjer. I

första hand bör utforskningen av sjukdomarnas natur intensifieras i syfte

att giva säkrare hållpunkter för bekämpandet. I andra hand böra, i den

män de grundläggande undersökningarna giva stöd därför, reglerande och

kontrollerande åtgärder vidtagas. Föreningen anser, att förslaget ensidigt

tager hänsyn till åtgärder av det senare slaget, och föreslår därför en översyn

och utvidgning av veterinärmedicinska anstaltens resurser i fråga om

svinsjukdomarna, särskilt med tanke pa framställningen och användningen

av vaccin.

Även Hushållningssällskapens förbund understryker önskvärdheten av att

forskningsverksamheten på hithörande område intensifieras.

Vad angår omfattningen av hälsokontrollen anser Svenska svinavelsf

öreningen det vara olämpligt, att avelsbesättningarna anslutas till kon
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

trollen på sätt förslaget angiver. Avelsbesättningarna äro för närvarande i

flertalet fall underkastade direkt kontroll av konsulenten i svinsjukdomar

vid veterinärmedicinska anstalten. Föreningen håller före, att sistnämnda

kontroll är av så stor betydelse, att konsulentens arbete icke bör splittras

utan fortfarande — såsom från början avsågs —- omfatta endast kontroll av

avelsbesättningarna samt utforskande av svinsjukdomarna. Vidare skulle

förslaget, att endast galt från kontrollerad och friskförklarad besättning

skall godkännas vid galtbesiktning, göra frivilligheten i fråga om anslutningen

till hälsokontrollen helt illusorisk för avelsbesättningarna. En sådan

bestämmelse kräver dessutom en synnerligen god kännedom om sjukdomarnas

art och diagnosticering samt metoderna för deras bekämpande. I själva

verket är kunskapen i dessa delar knappast tillräcklig. Från praktiken finnas

otaliga exempel på förflyttning av djur från icke friskförklarade besättningar

utan menliga följder liksom även på sjukdomsåterfall i besättningar, som

varit föremål för omfattande och kostsamma saneringsåtgärder. Med hänsyn

till vad sålunda anförts föreslår föreningen, att ifrågavarande delar av

förslaget skola upptagas till förnyad prövning, därvid representanter för den

praktiska aveln böra erhålla tillfälle att deltaga.

Å andra sidan föreslår Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att hälsokontrollen skall göras obligatorisk i fråga om avelsbesättningar,

eftersom hälsotillståndet i dessa icke är det bästa och sjukdomarna

i stor utsträckning spridas därifrån. Enahanda förslag framlägges av

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Det föreslagna villkoret för godkännande av galt tillstyrkes av Hushållningssällskapens

förbund, som framhåller, att de besättningar, som producera

och sälja avelssvin, i första hand böra deltaga i hälsokontrollen.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anmärker, att enligt

förslaget i län, inom vilket hälsokontrollen anordnas av veterinärstyrelsen,

enstaka svinbesättningar icke skola kunna anslutas, där ej besättningens

hälsotillstånd anses ha betydelse för länet i övrigt. Besättningar,

som endast avse att producera premiegrisar för gödningsändamål, skulle

alltså i dylika län vara uteslutna. Denna inskränkning bör enligt hushållningssällskapets

mening om möjligt tagas bort.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser det kunna

ifrågasättas, huruvida icke införselkontroll är nödvändig samtidigt med att

bekämpningen försiggår inom besättningarna. Norrlandsläncn föreslås skola

redan från verksamhetens början bliva förklarade vara skyddsområden.

Liknande synpunkter anföras av Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Svenska veterinärläkareföreningen erinrar, att i förslaget svininfluensan

särskilt nämnes bland de sjukdomar, som skola bekämpas. Även andra

smittsamma lungsjukdomar förekomma emellertid hos svin och en differentialdiagnos

kan mången gång icke ställas kliniskt med nuvarande hjälpmedel.

Jämväl sistnämnda sjukdomar böra bekämpas. Med bänsyn bärtill anser

föreningen det lämpligast, att i de anvisningar som skolo utarbetas rö
2

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 82.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

rande bekämpandet, införes samlingsbegreppet smittsamma lungsjukdomar

hos svin.

I fråga om kontrollens organisation anför Hushållningssällskapens

förbund att verksamheten, om den anförtros åt hushållningssällskapen, kan

samordnas med sällskapens övriga åtgärder för svinskötselns främjande,

t. ex. rådgivningen i utfodringsfrågor. Förbundet har emellertid intet att erinra

mot att kontrollen, om så befinnes lämpligt och överenskommelse därom

träffas med vederbörande hushållningssällskap, må utövas genom slakteriförening.

En förutsättning för en sådan anordning bör dock vara, att

anslutning till kontrollen står öppen för samtliga svinbesättningar inom föreningens

område och ej endast för besättningar, tillhörande föreningens

medlemmar.

Även Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordar,

att slakteriförening skall få anordna hälsokontroll.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser det vara

lämpligast, att hälsokontrollen — om en sådan anses böra inrättas — helt

omhänderhaves av slakteriorganisationerna. Därigenom säkras, att anslutningen

blir helt frivillig, och statsbidrag behöver icke utgå, eftersom kostnaderna

mycket väl kunna bestridas av uppfödarna och organisationerna

gemensamt.

Svenska länsveterinårföreningen ställer sig däremot tveksam till möjligheten

för slakteriföreningarna att i varje fall, där hälsokontroll nu utövas,

ha tillgång till veterinär, vilken har tillräcklig utbildning och även disponerar

sin tid så, att kontrollen blir tillförlitlig. Föreningen understryker vidare

svårigheterna för de veterinärer, som förordnas att företaga kontrollundersökningarna,

att vid enstaka och tämligen sällsynta besök kunna på

rent klinisk väg avgöra djurens hälsotillstånd. Stora fordringar måste ställas

på veterinärernas kliniska skicklighet och erfarenhet, om resultatet skali

bliva fullgott. Det kan dock förväntas, att forskningen angående svinsjukdomarna

skall fördjupas. För att tillräckligt många veterinärer skola få erforderlig

utbildning för den planerade hälsokontrollen, torde det bliva nödvändigt

att anordna särskilda kurser i svinsjukdomarnas diagnostik.

Enligt Svenska veterinärläkareföreningen är det angeläget, att bekämpandet

av svinsjukdomarna i den utsträckning så är möjligt omhändertages

av de ordinarie tjänsteveterinärer, som äro lämpade därför, medan

hushållningssällskapens veterinäravdelningar endast böra leda arbetet. Om

veterinäravdelningarna skola sköta huvuddelen av fältarbetet genom sina

veterinärer, torde nämligen enligt föreningens mening verksamheten bliva

betydligt kostsammare samt gå förlustig den intima kontakt med och kunskap

om besättningarna, som den inom orten verksamme veterinären äger.

Föreningen upplyser i detta sammanhang, att inom veterinärkåren diskuterats

huruvida icke veterinäravdelningarna i stället för att endast arbeta

inom vissa specialområden borde omorganiseras till allsidiga veterinärlaboratorier

till tjänst för boskapsskötseln inom ett eller flera län. Kåren har

emellertid ännu icke tagit slutlig ställning till frågan. Även Stockholms

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser det vara rationellt,

åtminstone i vissa fall, att använda ortsveterinärerna för undersökningarna.

Vissa erinringar ha gjorts beträffande den föreslagna närmare utformningen

av hälsokontrollen.

Svenska distriktsveterinärföreningen anför salunda, att det bevis om att

de ifrågavarande sjukdomarna icke konstaterats i viss besättning, som enligt

förslaget skall kunna utfärdas av vederbörande veterinär, med all sannolikhet

kommer att uppfattas som en frisk- eller friförklaring av besättningen

jämförlig med friförklaring i fråga om tuberkulos eller smittsam

kastning. Medan undersökningsmetoderna vid tuberkulos och kastning äro

laboratoriemässigt exakta och möjliggjort preciserade fordringar för friförklaring,

måste däremot diagnostiken av svinsjukdomarna till huvudsaklig

del grundas på kliniska iakttagelser. Bedömningen av besättningens hälsotillstånd

blir alltså i viss mån subjektiv. En viss försiktighet vid utfärdandet

av bevis om hälsotillståndet synes därför nödvändig. Styrelsen föreslår

i sådant syfte, att besättning, i vilken ifrågavarande sjukdomar icke

konstaterats, icke skall erhålla bevis om friskförklaring utan i stället benämnas

premiegrisbesättning. Liknande synpunkter anföras av Svenska vete

rinärläkaref öreningen.

I fråga om märkningen av premiegrisar framhåller Svenska länsveterinärföreningen,

att de personer, som skola ha hand om denna, måste vara fullt

tillförlitliga och ekonomiskt oberoende av besättningarnas innehavare. De

böra ej heller ha ekonomisk fördel av att många djur märkas.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser det önskvärt,

att märkning av premiegrisar kan genomföras, men framhåller, att med

hänsyn till de praktiska svårigheterna krav på märkning icke kan godtagas,

innan detalj förslag föreligger om hur märkningen skall genomföras i praktiken.

Skyldighet för djurägare att vid misstanke om fall av smittsam sjukdom

i besättningen anmäla förhållandet till den, som anordnar kontrollen, förordas

av Hushållningssällskapens förbund ävensom av Östergötlands låns

och Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Beträffande kostnadsberäkningarna ifrågasätter Svenska chefveterinärföreningen

huruvida det kan vara försvarligt att räkna med en

daglig arbetstid för de i verksamheten deltagande veterinärerna av 10 timmar

under 275 dagar om året. Föreningen framhåller vidare, att i vissa län

antalet av sådana svinupplödande besättningar, som kunna tänkas deltaga i

kontrollen, är relativt ringa, medan avstånden ofta äro stora. I flera av dessa

län finnes vidare endast en veterinär hos hushållningssällskapet. Denne hai

långt ifrån alltid möjlighet att ägna fulla dagsverken åt hälsokontrollen; ej

heller kan han alla dagar fylla ut detta arbete med annat fältarbete. För att

kompensera de minskade arvodena måste i dylika fall en högre fast ersättning

än efter lönegrad Ca 24 slås ut på dennes arbetsuppgifter, däiibland

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

aven på hälsokontrollen. Dessa faktorer, som skulle kunna förrycka kostnadsberäkningarna,

torde dock enligt föreningens mening icke vara aktuella

i de områden, där kontrollen får sin största betydelse. De av dem föranledda

svårigheterna torde vidare i viss utsträckning kunna övervinnas genom

lämpliga organisatoriska åtgärder, sedan större erfarenhet vunnits.

Hushållningssällskapens förbund anför, att det för hushållningssällskapen

utfärdade resereglementet även gäller för dessas veterinärpersonal. Resekostnaderna

för de veterinärer inom hushållningssällskapen, vilka skola

syssla med hälsokontrollen, böra därför beräknas enligt detta reglemente.

Riksräkenskapsverket erinrar om att vissa djurägare åtnjuta statsbidrag

enligt kungörelsen den 12 april 1946 (nr 164) angående statsbidrag till

lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. Enligt ämbetsverkets

mening bör övervägas, om icke samarbete bör komma till stånd med

de veterinärer, som anlitas för sådan sjukvård. Särskilt angeläget synes

vara, att samverkan äger rum i de fall, då veterinärstyrelsen skall omhänderhava

kontrollverksamheten. Härigenom kunna besparingar göras i fråga

om resekostnaderna.

Vad slutligen angår bestämmelserna om statsbidrag ha i åtskilliga

yttranden anmärkningar gjorts mot förslaget.

Statskontoret kan sålunda för sin del icke finna tillräckliga skäl föreligga

att förbinda verksamheten med statsbidrag till djurägarna. Som skäl för sin

avvisande ståndpunkt hänvisar ämbetsverket till de förhållandevis ringa

kostnader, som det här gäller, och till de ekonomiska fördelar, som djurägarna

kunna påräkna genom kontrollen.

Statens livsmedelskommission åter anser, att djurägarnas egna kostnader

böra om möjligt ytterligare begränsas och staten tillskjuta de belopp, som

däi igenom kunna bliva erforderliga. Som skäl härför anför kommissionen

följande.

Genomförandet av en mera utbredd hälsokontroll skulle otvivelaktigt öka

smågris- och fläskproduktionens lönsamhet och medföra en icke obetydlig

minskning av foderförbrukningen. Detta torde på längre sikt bidraga till att

de statliga åtgärderna för stödjande av fläskproduktionen och fläskpriserna

successivt skulle kunna minskas. Det synes därför kommissionen angeläget

att hälsokontrollen av svin snarast möjligt gives sådana former att man

snabbt når högsta möjliga effekt, vilket enligt kommissionens mening bland

annat förutsätter en nästan allmän anslutning till kontrollen. Erfarenheterna

från bekämpandet av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur

visa också, att man för att nå syftet måste vara beredd att satsa relativt betydande

belopp. Kommissionen vill framhålla, att de i förslaget angivna

grunderna för avgifternas bestämmande för vissa områden skulle innebära,

att man måste höja de avgifter, som djurägarna nu erlägga. Man kan nämligen

icke räkna med att vissa enskilda företag och hushållningssällskapen

i fortsättningen äro beredda eller ha möjlighet att lämna bidrag. Fara föreligger

sålunda att, om förslagets grunder för avgiftsbestämmandet följas,

anslutningen till hälsokontrollen skulle stagnera eller rent av gå tillbaka.

Man måste under alla omständigheter räkna med att saneringsarbetet kommer

att gå relativt långsamt. På grund härav bör det statliga bidraget omedelbait

bestämmas till sådan storlek att en mera allmän anslutning till kon
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

trollen kan förväntas. Djurägaravgiften bör därför enligt kommissionens

mening förslagsvis sättas till 10 kronor per besättning och 5 kronor per modersugga.

Det för kontrollens effektiva bedrivande härutöver erforderliga beloppet

bör tillskjutas av statsverket.

Med den anslutning till hälsokontrollen, som utredningen beräknat, skulle

de av kommissionen föreslagna grunderna för statsbidrag öka statsverkets

kostnader med cirka 70 000 kronor. Vid de av kommissionen föreslagna avgifterna

torde man dock kunna förvänta en större anslutning än utredningen

räknat med och statsverkets kostnader skulle därigenom öka i motsvarande

grad. Hur stor denna ökning kan väntas bliva är svårt att beräkna. De ökade

kostnaderna torde dock, som kommissionen nyss framhållit, betala sig genom

en snabbare sanering av det svenska svinbeståndet.

Ledamoten av kommissionen, fru Olivia Nordgren har anmält avvikande

mening och anfört, att hon ansluter sig till kommissionens uttalande om

nyttan och önskvärdheten av den avsedda hälsokontrollen men anser att fördelarna

för djurägarna äro så påtagliga, att någon nedsättning av avgifterna

utöver den, som utredningen föreslagit, icke är påkallad.

En höjning av statsbidraget till hälften av djurägarens avgift, d. v. s. en

tillämpning av samma grund, som användes vid bekämpandet utav smittsam

kastning hos nötkreaturen, förordas av Hushållningssällskapens förbund,

hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län och stad

ävensom i Östergötlands och Kristianstads län, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges slakteriförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska chefveterinärföreningen

och Svenska svinavelsföreningen. I vissa av dessa yttranden

föreslås tillika, att bidraget maximeras till 5 kronor per modersugga.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför härvid

iöljande.

Intet tvivel torde råda om att hälsokontrollen medför förbättrat hälsotillstånd

och undan för undan tillbakatränger de smittsamma svinsjukdomarna.

Det är emellertid förenat med rätt avsevärda kostnader för den djurägare,

som har smittad besättning, att helt slå ut denna och bygga upp en ny.

Det är därför förståeligt, att mången djurägare drar sig härför och icke går

in i kontrollen, om dessutom avgifterna skulle verka alltför avskräckande.

Utskottet kan därför icke frånträda sin uppfattning, att om ett bekämpande

skall komma till stånd på bred front och med utsikt att inom rimlig tid

nå avsevärda resultat, bör normalavgiften för djurägaren under de närmaste

aren icke sättas högre än vad som nu är fallet i Kristianstads län eller 10

kronor per besättning och 5 kronor för varje sugga, som grisat under året.

Bekämpandet torde vara av sådant allmänt intresse, att djurägarna böra erhålla

ekonomisk hjälp till detta sjukdomsbekämpande, såsom är fallet beträffande

utrotandet av smittsamma nötkreatur ssjukdomar.

Utskottet anser emellertid det vara principiellt oriktigt att med statsbidrag

ersätta hela kostnaden utöver It) kronor för varje sugga även med den

föreslagna begränsningen. Detta system manar nämligen ej till sparsamhet.

Skulle kostnaden närma sig 10 kronor, har man ej anledning att vara sparsam,

ty staten betalar enligt förslaget hela kostnaden utöver It) kronor.

Utskottet vill därför vidhålla uppfattningen, att statsbidrag bör utgå i proportion

till vad djurägaren erlägger, förslagsvis med hälften av dennes avgifter.

Beloppet bör emellertid maximeras, så alt verksamheten drives på

ett ekonomiskt rationellt sätt, dock utan att effektiviteten tillbakasältes. Vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

en bidragsgivning i analogi med vad gäller kastsjukebekämpandet kan anslutningen

till kontrollen förväntas öka för att så småningom omspänna

vissa i detta hänseende betydelsefulla enheter, t. ex. hela galtföreningar,

större smågrisuppfödande besättningar o. d. Härigenom kommer bekämpandet

att vinna i effektivitet i hög grad.

Hushållningssällskapens förbund anmärker, att efter de föreslagna grunderna

statsbidrag icke skulle utgå inom de områden, där produktionen och

försäljningen av smågrisar nu har den största omfattningen och det därför

är mest angeläget, att allmän anslutning till hälsokontrollen kommer att äga

rum. Det förordade bidragssystemet förefaller därjämte enligt förbundets

mening vara uppbyggt på sådant sätt, att det i vissa fall icke manar till sparsamhet

och ej heller främjar en ändamålsenlig organisation av verksamheten.

Förbundet anför vidare.

Enligt förbundets mening bör till hälsokontrollen utgående bidrag av allmänna

medel kunna erhållas inom samtliga områden, där av veterinärstyrelsen

godkänd kontroll anordnas. Liksom då det gäller bekämpandet av

tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur bör, såsom Kristianstads

läns hushållningssällskap redan tidigare föreslagit, statsbidraget till kontrollen

utgöra hälften av djurägarnas avgifter. Ämbetsverken ha anfört att

bland annat i betraktande av den ekonomiska vinst, som en sanering av

svinbesättningarna kan förväntas medföra, borde statsbidragsgrunderna för

hälsokontrollen göras mindre kostsamma för det allmänna. Förbundet kan

emellertid icke finna att ifrågavarande sjukdomsbekämpande i bidragshänseende

bör behandlas annorlunda än tuberkulos och smittsam kastning. Inom

de besättningar, vilkas anslutning till hälsokontrollen är mest angelägen

och önskvärd, torde anslutningen innebära dryga kostnader och det torde

draga avsevärd tid, innan ägaren kan påräkna någon ekonomisk vinst av

densamma. En förutsättning för att kontrollen genom allmän anslutning

skall leda till önskat resultat synes därför vara, att statsbidraget till densamma

beräknas efter för djurägarna förmånligare villkor än som föreslagits.

Även Svenska veterinärlukareföreningen framhåller, att det är av särskild

vikt, att de områden av landet, där uppfödning av smågrisar för avsalu bedrives,

i första hand inlemmas i hälsokontrollen. Det stora flertalet av dessa

besättningar ägas av mindre lantbrukare med i genomsnitt endast tre suggor

i varje besättning. Ur denna synpunkt ifrågasätter föreningen, om icke statsbidraget

till avgiften för modersuggorna i stället lämpligen bör utgå som ett

grundbidrag å besättningsavgiften, förslagsvis med 3 kronor. De ifrågavarande

uppfödningscentra befinna sig nämligen i sådana delar av landet, där

avgifterna för hälsokontrollen äro av den storleksordningen, att statsbidrag

eljest icke kommer att utgå.

Departementschefen,

Svinskötseln är en av jordbrukets viktigaste inkomstkällor. Värdet av

fläskproduktionen beräknas sålunda exempelvis för innevarande regleringsår

till ej mindre än omkring 400 miljoner kronor. Det är under sådana förhållanden

klart, att det är av stor betydelse att svinens sjukdomar skola be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 82.

23

kämpas så effektivt som möjligt. Om åtgärder mot vissa sjukdomar hos

svin, främst svinpe.st, äro även bestämmelser meddelade i epizootilagen. Det

finnes emellertid därutöver åtskilliga sjukdomar — till exempel svininfluensa,

nyssjuka och rödsjuka — vilka äro relativt vanliga inom svinbesättningarna

och årligen åsamka svinskötseln stora förluster. Såsom framhållits

i det nu föreliggande förslaget torde det stå utom tvivel att en minskning

av förekomsten av sistnämnda sjukdomar skulle avsevärt höja det ekonomiska

utbytet av svinskötseln. Ett bekämpande av bland annat dessa sjukdomar

har även på åtskilliga håll redan inletts genom den verksamhet, som

igångsatts särskilt med stöd av slakteriorganisationer och hushållningssällskap.

Anslutningen härtill är emellertid ännu förhållandevis ringa.

Det förslag, som ämbetsverken framlagt, innebär att det allmänna i fortsättningen

skall stöda ifrågavarande verksamhet. Detta stöd skall ges på

två olika vägar. Den ena av dessa är statsbidrag. Den andra är att genom

statliga åtgärder skapa fastare former för verksamheten och förebygga att

djur, som ej varit underkastat en betryggande hälsokontroll, utbjudes under

beteckning som angiver eller giver sken av att djuret är fritt från sådana

sjukdomar, som kontrollen avser, eller härrör från frisk besättning. Som

en åtgärd för att öka anslutningen till hälsokontrollen böra slutligen betraktas

de bestämmelser om galtbesiktningstvång, som förslaget innehåller.

Det har i vissa yttranden gjorts gällande, att ifrågavarande sjukdomars

natur och smittvägar ännu äro ofullständigt kända, och med anledning därav

ifrågasatts, huruvida tiden verkligen är mogen för ett statligt ingripande.

Med anledning härav vill jag framhålla, att det givetvis är önskvärt att full

klarhet skall vinnas i dessa frågor. Det torde även kunna förutsättas att det

forskningsarbete härom, som nu pågår, skall fortsättas. Oberoende av vad

som kan framkomma vid det fortsatta forskningsarbetet torde det dock

bland annat genom de goda resultat, som vunnits av den hittillsvarande bekämpningsverksamheten,

redan nu vara klart att sjukdomarnas spridning

står i direkt samband med de förhållanden inom avelsbesättningarna och de

smågrisproducerande besättningarna, som man avser att förbättra genom

den föreslagna hälsokontrollen.

Med hänsyn till vad nu anförts ansluter jag mig till den uppfattning, som

framförts i förslaget och även delats av det övervägande antalet remissinstanser,

nämligen att det allmänna i fortsättningen bör främja den hälsokontroll

över vissa svinbesättningar, som redan igångsatts på initiativ av

olika organisationer.

Vad angår de åtgärder, som böra vidtagas för detla ändamål, kan jag

dock —• särskilt i nuvarande ekonomiska läge — icke förorda att statsbidrag

skall utgå till verksamheten. Ett sådant bidrag är enligt min mening

ej heller erforderligt. Kontrollen bör nämligen medföra sådana fördelar

för ägarna av de deltagande besättningarna — i form av förbättrat

hälsotillstånd hos besättningarna och ökade möjligheter att utfå tillfredsställande

pris vid försäljning av djur från dessa —- att en tillräcklig anslutning

bör kunna ernäs efter hand även utan sådant bidrag. Ej heller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

kan Jag i nuvarande läge förorda att veterinärstyrelsen skulle äga att själv

igångsätta dylik kontrollverksamhet.

Däremot finner jag det motiverat att det allmänna skall vidtaga sådana

åtgärder, som i övrigt kunna vara ägnade att främja anslutningen till kontrollen

och förebygga att de resultat, som kunna ha uppnåtts vid bekämpandet

av här avsedda sjukdomar, skola spolieras. Vad som härvid främst

synes böra Komma i fråga är att förebygga att djur, som ej varit underkastat

hälsokontroll, utbjudes under beteckning, som angiver eller giver

sken av att djuret är friskt eller härrör från frisk besättning. Uppställes

en dylik föreskrift och straffbelägges överträdelse av densamma bör detta

uppenbarligen vara ägnat att dels ge särskilt köparna av smågrisar större

möjligheter alt förskaffa sig friska djur, dels öka anslutningen till dylik

hälsokontroll. Jag kan alltså ansluta mig till ämbetsverkens förslag på

denna punkt. En föreskrift av detta innehåll torde bland annat medföra

att beteckningen premiegris endast får användas å svin från friskförklarad

besättning.

För att deltagande i hälsokontroll skall tillerkännas sådan betydelse som

nyss nämnts, måste det uppenbarligen krävas, att kontrollen är anordnad

på ett betryggande sätt. Bland annat med hänsyn härtill torde ur nu ifrågavarande

synpunkt i princip endast böra godtagas kontroll, som anordnats

av hushållningssällskap. Inom dessa torde nämligen främst vara att

finna den sakkunskap som, med hänsyn till att diagnosticerandet av ifrågavarande

sjukdomar till huvudsaklig del grundar sig på kliniska iakttagelser,

måste krävas av de veterinärer, vilka .skola utföra de nödvändiga undersökningarna.

Sällskap, som ej självt har veterinäravdelning, bör, därest

sådan avdelning finnes vid något angränsande sällskap, efter överenskommelse

med det sistnämnda kunna anordna hälsokontroll med anlitande av

dettas veterinäravdelning. Det bör även stå sällskap fritt alt, vare sig veterinäravdelning

finnes eller ej, anlita distriktsveterinär för hälsokontrollen, därest

denne har den speciella sakkunskap, som behövs för ändamålet. Under

en övergångstid bör därjämte av slakteriorganisation bedriven hälsokontroll

kunna godkännas såsom likvärdig med en av hushållningssällskap anordnad

kontroll.

Såsom en allmän förutsättning torde härjämte böra uppställas att veterinärstyrelsen

finner kontrollen vara anordnad på ett betryggande sätt.

Det bör givetvis ankomma på vederbörande hushållningssällskap att

självt avgöra, huruvida det vill anordna sådan kontroll som nu nämnts.

Även deltagandet i hälsokontrollen bör vara frivilligt. Med anledning avvad

som i ett par yttranden anförts om att avelsbesältningar borde vara

skyldiga att deltaga i kontrollen må framhållas, att man enligt min mening

har anledning räkna med att deltagande i hälsokontrollen skall visa sig ha

så stort värde, att flertalet avelsbesättningar av betydelse för svinskötseln

i landet komma att vara beredda att ansluta sig till sådan kontroll.

Den nu föreslagna hälsokontrollen bör självfallet icke innebära att den,

som anordnar kontrollen, skall övertaga hälsovården i dess helhet i fråga

om besättningen. Kontrollen bör i stället inriktas på att, så långt detta

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

25

är möjligt, klargöra huruvida någon av de åsyftade sjukdomarna förekommer

inom besättningen ävensom att giva allmänna anvisningar om vad som

bör iakttagas för att förebygga eller motverka sådan sjukdom. Den erforderliga

behandlingen vid akuta sjukdomsfall ävensom vaccinbehandling

och liknande åtgärder böra sålunda ej inrymmas inom kontrollen.

Såsom ett led i strävandena att sanera svinbesättningarna och vinna tillräcklig

anslutning till det frivilliga bekämpandet ha ämbetsverken vidare

förordat att områden, där nu avsedda sjukdomar icke förekomma eller endast

ha ringa omfattning, skulle kunna förklaras för skyddsområden. Innebörden

av en sådan förklaring skulle vara, att svin icke skulle få införas

till området, med mindre det uppfyllde de nyss angivna fordringarna för erhållande

av beteckningen premiegris eller liknande beteckning. Härjämte ha

ämbetsverken ansett att i område med galtbesiktningstvång galt ej borde godkännas,

med mindre den härrörde från friskförklarad besättning.

Mot den förra av dessa bestämmelser har jag i princip intet att erinra.

Den bör emellertid uppenbarligen endast avse sjukdomar som äro smittsamma.

Såsom ämbetsverken sjäva framhållit torde vidare en dylik bestämmelse

böra tillämpas med stor försiktighet, och i vart fall för närvarande

torde det icke böra ifrågasättas att något annat område än Gotlands län -—

där sådant redan gäller — skulle förklaras för skyddsområde. Det torde

böra ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilka områden, som skola

utgöra skyddsområden.

Däremot kan jag ej ansluta mig till tanken, att hälsokontrollen skulle förknippas

med en utvidgning av bestämmelserna om galtbesiktningstvång.

Vad ämbetsverken här föreslagit skulle nämligen, såsom även framhållits

i ett yttrande, i själva verket innebära att innehavarna av avelsbesättningar

bleve tvingade att ansluta dessa till hälsokontrollen. Ett sådant tvång torde

emellertid, på sätt jag redan tidigare påpekat, icke vara nödvändigt för att

verksamheten skall giva ett tillfredsställande resultat.

De nu föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli

1951.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda

inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till förordning med vissa

bestämmelser till motverkande av svinsjukdamar måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Rihatxg till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 82.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:283 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar, dels a1 i texten
  2. 3LU 1951:10 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande tredje lagutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag t s. 1 i texten
  3. 3LU 1951:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar, dels ock i ämnet v s. 1 i texten