Sök i Ratio Lex

Angående utbildning av fiskeritjänstemän m. m

1951-02-16 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:84, Angående utbildning av fiskeritjänstemän m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 84.

1

TSr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbildning av

fiskeritjänstemän m. mgiven Stockholms slott den

16 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen ställes frågan om inrättande av en fast utbildningsanstalt

för fiskareungdom på framtiden, men riktlinjer föreslås oberoende härav

skola fastställas i fråga om utbildningen av fiskeritjänstemän. Medan den

hittillsvarande utbildningen vid fiskeriskolan i Aneboda omfattat elva månader,

utsträckes utbildningstiden enligt propositionen till omkring 17 månader.

Utbildningen skall stå under fiskeristyrelsens överinseende. Den teoretiska

undervisningen skall i huvudsak meddelas i Göteborg. Praktisk utbildning

samt viss teoretisk undervisning i sötvattensbetonade läroämnen

skall äga rum i Aneboda.

Undervisningen skall vara avgiftsfri. Stipendier till eleverna skola utgå

enligt de grunder som gälla för elever vid statsunderstödda kommunala och

enskilda anstalter för yrkesundervisning.

I propositionen uttalas, att förslaget i viss mån bör betraktas som ett provisorium

och att frågan bör kunna omprövas, därest förutsättningar längre

fram skulle föreligga för att inrätta en fast fiskareskola.

Den som genomgått kursen för fiskeritjänstemän skall kunna vinna inträde

vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande i

Vilan. Efter avlagd examen vid detta specialgymnasium skall möjlighet finnas

att bedriva akademiska studier.

Länsfiskeritjänstemännen föreslås skola placeras å löneplan och därvid

1 IUhang Ull riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr S4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

hänföras till lönegrad Ca 19. I anslutning härtill hemställes om bemyndigande

att i personalförteckningarna för hushållningssällskapen uppföra

sammanlagt 33 fiskeriassistenttjänster i denna lönegrad.

För bestridande av avlöningar och driftkostnader samt stipendier vid

fiskeritjänstemannakursen begäres för budgetåret 1951/52 ett förslagsanslag

av 30 400 kronor. Förläggningen av viss del av utbildningen till Aneboda

medför, att vissa ombyggnadsarbeten måste utföras därstädes. Såsom

bidrag till kostnaderna härför äskas ett reservationsanslag å 35 000 kronor.

Slutligen föreslås att reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av

fiskerinäringen för nästa budgetår skall uppföras med 80 000 kronor eller

5 000 kronor mindre än för innevarande budgetår. Å ena sidan förordas att

bidraget från detta anslag till Södra Sveriges fiskeriförening skall höjas

med cirka 1 700 kronor samt att för statsbidrag till rörlig kursverksamhet

och studieresor skall avses ett från 25 000 kronor till 50 000 kronor höjt

belopp. Å andra sidan anses något belopp icke böra anvisas för nästa budgetår

till Kungl. Maj :ts förfogande under förutsättning att en å anslaget

föreliggande reservation får disponeras för detta ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och

civildepartementen anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Sträng, frågor om utbildning av fiskeritjänstemän och lönereglering för länsfiskeritjänstemän

in. ni. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I betänkande, som avgavs den 17 oktober 1949, framlade fiskeriutbildningskommittén1

förslag rörande, bland annat, dels utbildningen av fiskeritjänstemän

och yrkesutbildningen i egentlig mening för fiskare, dels löneställningen

för länsfiskeritjänstemän och fiskmästare.

Över betänkandet avgåvos, efter remiss, utlåtanden av fiskeristyrelsen

efter hörande av fiskeriintendenterna, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

statskontoret, statens lönenämnd, 1946 års skolkommission,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förvaltningsutskotten i Göteborgs

och Bohus län samt norra Kalmar läns landsting, förvaltningsutskotten i

samtliga hushållningssällskap utom Skaraborgs och Kopparbergs läns, Hushållningssällskapens

förbund, styrelsen för specialgymnasiet i Vilan, Södra

Sveriges fiskeriförening, Svenska lax- och laxöringföreningen, Svenska fiskevårdsförbundet,

Sveriges fiskares riksförbund, Svenska insjöfiskarenas centralförbund,

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund, Svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Skånes fiskareförbund, Svenska fiskarenas studieförbund,

Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän, Föreningen Statens fiskeritjänstemän

och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Kommitténs förslag i fråga om utbildningen av fiskeritjänstemän innebar,

att denna skulle utbyggas och fördjupas. Medan utbildningen vid den nuvarande

fiskeriskolan i Aneboda omfattar 11 månader, skulle den av kommittén

föreslagna kursen taga i anspråk närmare 20 månader. Vidare förordade

kommittén, att en fast yrkesskola för fiskareungdom skulle inrättas.

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren G. T. Skoglund i Umeå, ordförande,

landstingsmannen, fiskaren A. K. H. Andersson i Fårö, fiskeriintendenten S. J. Sjögren,

ledamoten av riksdagens andra kammare, handelsföreståndaren K. B. Utbult i Öckerö samt

länsfiskeritjänstemannen K. W. Zcttergren i Uppsala.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Enligt förslaget skulle fiskeritjänstemannautbildningen och den fasta yrkesundervisningen

för fiskare sammanföras till en fiskeriskola i Lysekil. Till

denna skola skulle överföras dels större delen av den statsunderstödda fiskerit

jänstemannautbildning, som hittills bedrivits vid fiskeriskolan i Aneboda,

dels den yrkesundervisning för fiskare, som sedan hösten 1948 provisoriskt

anordnats i Lysekil. I betänkandet förordades vidare, att rörliga kurser av

olika slag skulle anordnas för fiskare.

De delar av kommitténs förslag, som gällde anordnande av fasta yrkeskurser

och rörlig kursverksamhet för fiskare, behandlades i propositionen nr

114 till 1950 års riksdag. I det till denna proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet

anförde jag, att det enligt min mening vore principiellt befogat

att inrätta en fast undervisningsanstalt för fiskare. Med hänsyn till att

erfarenheterna från den provisoriska yrkesundervisning, som varit anordnad

i Lysekil, icke vittnade om något större intresse därför bland fiskarungdomen

förordade jag, att denna utbildning skulle fortsätta någon tid om

än med vissa ändringar i kursplanerna. Först därefter borde man på grundval

av då vunna erfarenheter fatta definitiv ståndpunkt i frågan om inrättande

av en fast skola. Under sådana förhållanden ansåg jag, att man icke

heller borde besluta om utbildningen av fiskeritjänstemän. Vart denna skulle

förläggas komme nämligen i hög grad att bli beroende av om en fast fiskeriskola

i Lysekil komme till stånd eller ej. Jag uttalade vidare, att medel till

den provisoriska utbildningen i Lysekil efter budgetåret 1950/51 syntes böra

anvisas under nionde huvudtiteln i stället för under åttonde huvudtiteln.

De förslag, som framlades i propositionen, inneburo i enlighet härmed endast

att rörlig kursverksamhet skulle bedrivas bland fiskarena enligt de riktlinjer,

som vid 1949 års riksdag uppdragits för motsvarande verksamhet inom

jordbruket och skogsbruket, samt att den yrkesutbildning för fiskare,

som var förlagd till Lysekil, skulle fortsätta, ehuru med vissa ändringar

i kursplanerna. Propositionen bifölls av riksdagen (r. skr. nr 244).

I skrivelse den 16 augusti 1950 hemställde fiskeristyrelsen med statens

fiskeriförsök, att spörsmålen om den fasta yrkesundervisningen för fiskare

och om utbildningen av fiskeritjänstemän måtte upptagas till förnyad prövning,

så att de kunde lösas vid 1951 års riksdag. Styrelsen anförde därvid,

bland annat, att det vore ytterst angeläget, att den nuvarande provisoriska yrkesutbildningen

i Lysekil för fiskare ersattes med en permanent anordning för

undervisningen därstädes. Det vore vidare icke blott angeläget utan rentav

nödvändigt att fasta former skapades för fisker itjänstemännens utbildning.

Styrelsen ansåge nämligen den nuvarande utbildningstiden för fiskeritjänstemän

om allenast 11 månader uppenbart otillräcklig. Härtill komme att lokalerna

vid Södra Sveriges fiskeriförening numera befunne sig i sådant skick,

att helårsundervisning vid skolan icke längre kunde ifrågakomma. Provisoriet

år 1950 med en kurs vid föreningen kunde därför icke förlängas.

Bland annat på grund av att intresset bland fiskarungdomen för yrkesutbildningen

i Lysekil alltjämt visat sig synnerligen ringa och att kostnaderna

för nu pågående kurs icke heller stodo i rimlig proportion till elev
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

5

antalet uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 13 oktober 1950 åt fiskeristyrelsen

att undersöka möjligheterna att förlägga utbildningen av fiskeritjänstemän

och fiskare till Göteborg. Till åtlydnad härav har fiskeristyrelsen

i skrivelse den 14 december 1950 framlagt förslag och kostnadsberäkningar

rörande utbildning av fiskeri tjänstemän, förlagd till Göteborg. Beträffande

yrkesutbildningen för fiskare har styrelsen anmält, att det vid

förhandlingar som den fört med styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor

framgått, att intresse förelåge från Göteborgs stads sida att inom ramen för

stadens yrkesundervisning, närmast yrkesskolornas sjömansutbildning,

upptaga yrkesutbildning för fiskare. Denna utbildning skulle i alla avseenden

såsom beträffande huvudmannaskap, statsbidragsnormer m. m. bli

likställd med sedvanlig yrkesutbildning i kommunal regi under ledning och

inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Styrelsen för Göteborgs

stads yrkesskolor hade emellertid tillika meddelat, att vissa ytterligare överväganden

måste företagas, innan denna utvidgning av stadens yrkesundervisning

kunde defintivt beslutas. Fiskeristyrelsen har förklarat sig senare

efter ytterligare överläggningar med styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor

skola återkomma till frågan rörande förläggning och organisation

av yrkesutbildningen för fiskare. Fiskeristyrelsen har emellertid i detta

sammanhang understrukit att den yrkesutbildning för fiskare, som kan

komma att anordnas i Göteborg, av olika skäl icke kan motsvara en sådan

fast undervisningsanstalt, som fiskeriutbildningskommittén föreslagit. Enligt

styrelsens mening bör därför en eventuell fiskarutbildning i Göteborg

betraktas som ett provisorium i avbidan på att en fiskets egen skola framdeles

kan komma till stånd.

Över fiskeristyrelsens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av

statskontoret, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förvaltningsutskottet

i Göteborgs och Bohus läns landsting, Göteborgs stadsfullmäktige, Hushållningssällskapens

förbund, som tillika överlämnat yttranden av förvaltningsutskotten

i Stockholms läns och stads, Jönköpings läns samt Gävleborgs

läns hushållningssällskap, Södra Sveriges fiskeriförening, Föreningen

Sveriges länsfiskeritjänstemän och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

I skrivelse den 12 februari 1951 har fiskeristyrelsen anmält, att styrelsen

för Göteborgs stads yrkesskolor den 6 februari 1951 beslutat, att yrkesutbildning

för fiskare skall igångsättas vid yrkesskolorna, samt godkänt ett

förslag till kursplan för utbildningen.

Jag anser det synnerligen önskvärt att fiskarungdomen skall beredas

ökade möjligheter att få teoretiska yrkeskunskaper vid sidan av den praktiska

utbildning, som deltagandet i fisket ger. Såsom framgått av det föregående

synes emellertid tiden ännu icke vara mogen för inrättande av en

fast utbildningsanstalt för fiskare. Med hänsyn till att den provisoriska

yrkesutbildningen i Lysekil erhållit så ringa anslutning, att kostnaderna

för denna blivit oproportionerligt stora i förhållande till elevantalet, anser

jag mig icke heller kunna förorda, att statsanslag för nästa budgetår

skall anvisas till att uppehålla denna utbildning. Därest det skulle visa sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

möjligt att få till stånd yrkesundervisning för fiskare vid Göteborgs stads

yrkesskolor, synes detta kunna godtagas som en provisorisk lösning av

frågan.

Uppskjutes den definitiva lösningen av frågan om att inrätta en fast undervisningsanstalt

för fiskare kommer emellertid spörsmålet om utbildningen

av fiskeritjänstemän enligt min uppfattning i ett delvis nytt läge.

Prövningen av detta spörsmål torde icke kunna uppskjutas till dess frågan

om inrättande av en fiskarskola ånyo blir aktuell. Bland annat utvecklingen

på fiskevårdens område medför, att allt större krav måste ställas på

dessa tjänstemän såväl i administrativt hänseende som i fråga om fackkunskaper.

Detta förhållande medför att deras utbildning måste förbättras.

Härtill kommer att vissa svårigheter möta att i fortsättningen, såsom skett

år 1950, anordna provisoriska utbildningskurser vid Södra Sveriges fiskeriförening

i Aneboda. Med hänsyn härtill anser jag att frågan om fiskeritjänstemännens

utbildning nu bör upptagas till prövning.

Såsom förut nämnts innehåller fiskeriutbildningskommitténs betänkande

jämväl förslag rörande löneställningen för länsfiskeritjänstemän och fiskmästare.

I det till propositionen nr 114 till 1950 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

anförde jag, att enligt min mening denna fråga borde slutligt

prövas först i samband med den pågående tjänsteförteckningsrevisionen.

Till följd härav redogjorde jag i berörda sammanhang icke heller för

detaljerna i kommitténs förslag i denna del. Jag torde emellertid få erinra

om att i årets statsverksproposition (IX ht p. 84) föreslagits, att hemkonsulenternas

löner skola regleras från och med den 1 juli 1951. Vid bifall

härtill skulle fiskeritjänstemännen bli den enda kategori av hushållningssällskapens

med statsmedel avlönade befattningshavare, som kvarstår med

oreglerad lön. I betraktande härav anser jag övervägande skäl tala för att

jämväl länsfiskeritjänstemännen nu skola placeras å löneplan. Fiskeriutbildningskommitténs

förslag i berörda hänseende torde därför böra behandlas

i detta sammanhang.

I gällande riksstat finnes upptaget ett reservationsanslag av 85 000 kronor

till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Av anslaget skola 28 250

kronor utbetalas såsom statsbidrag till Södra Sveriges fiskeriförening, 25 000

kronor disponeras till bidrag till statsunderstödd utbildningsverksamhet

på fiskerinäringens område samt 31 750 kronor användas enligt föreskrifter,

som Kungl. Maj :t meddelar för varje särskilt fall.

I skrivelser den 16 augusti och den 14 oktober 1950 har fiskeristyrelsen

hemställt, bland annat, att anslaget för budgetåret 1951/52 skall höjas med

sammanlagt 54 800 kronor.

Då resultatet av prövningen av frågan om utbildningen av fiskeri tjänstemän

påverkar medelsbehovet under berörda anslag, har Kungl. Maj:t i riksstatsförslaget

för nästa budgetår (IX ht p. 148) på min hemställan upptagit

anslaget med allenast beräknat belopp. Anslaget har därvid preliminärt

uppförts med oförändrat belopp, 85 000 kronor. Jag torde nu få återkomma

till denna anslagsfråga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

7

II. Utbildningen av fiskeritjänstemän.

A. Fiskeriutbildningskommitténs förslag.

Nuvarande förhållanden. I fiskeriutbildningskommitténs betänkande anföres

att för närvarande två skolor finnas för utbildning av länsfiskeritjänstemän,

fiskodlingsföreståndare och motsvarande befattningshavare,

nämligen fiskeriskolan i Aneboda i Kronobergs län och fiskmästarskolan i

Håstad i Malmöhus län. Båda skolorna drivas av enskilda sammanslutningar,

den förstnämnda av Södra Sveriges fiskeriförening och den sistnämnda

av Svenska lax- och laxöringföreningen. Fiskeriskolan i Aneboda

åtnjuter statsunderstöd för sin verksamhet och har under en följd av år

fram till allra senaste tid varit den enda utbildningsanstalten av ifrågavarande

slag i Sverige. Fiskmästarskolan i Håstad har tillkommit först 1947.

Svenska lax- och laxöringföreningen har för åren 1946—1950 tilldelats

.statsbidrag till kostnaderna för undersökningar och försök rörande laxfiskar.

Bidragen, vilka utbetalats från de medel, som förvaltas under rubriken

Vattenavgifter till befrämjande av fisket inom landet, ha utgått med

10 000 kronor under år 1946 och med 20 000 kronor under ettvart av åren

1947—1950.

För inträde vid fiskeriskolan i Aneboda har fordrats bland annat att vederbörande

fyllt 18 år och genomgått folkhögskolas andra årskurs samt

haft fiskepraktik under två år. Utbildningskurserna ha sedan år 1938 anordnats

vartannat år och omfattat en tid av elva månader (15 januari—15

december). Av utbildningen har endast fyra månaders teoretisk undervisning

och tre veckors praktisk undervisning varit förlagd till Aneboda. Återstoden

av kurstiden har huvudsakligen ägnats praktiskt arbete på olika

platser.

Den första och hittills enda kursen vid fiskmästarskolan i Håstad började

våren 1947 och avslutades våren 1949. Utbildningstiden omfattade,

med frånräknande av ferieuppehåll, ungefär 22 månader. Enligt uppgift av

skolans föreståndare hade samtliga elever avlagt realexamen. En stor del

av utbildningstiden användes till fältarbete vid föreningens anläggningar

i Kävlingeåns vattensystem. Den teoretiska undervisningen var koncentrerad

till sammanlagt tio vintermånader. Under sistnämnda tid pågingo ävenledes

vissa fältarbeten. Liksom vid Anebodaskolan omfattade utbildningen

även fiskepraktik på olika håll utanför huvudmannens egna vattendrag.

Fiskeriutbildningskommittén. Kommittén framhåller, att länsfiskeritjänstemännen

på grund av de mångsidiga och självständiga arbetsuppgifter,

som numera åvila dem, behöva en mera omfattande utbildning än den

som hittills stått till buds. Bland annat påpekas, att dessa tjänstemän så

småningom kommit att övertaga en stor del av fiskeriintendenternas tidigare

åligganden.

För fiskodlingsföreståndare, fiskmästare och dylika tjänstemän med mera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

begränsade lokala uppgifter föreligger visserligen icke samma behov av en

fördjupad utbildning. Kommittén påpekar emellertid, att hela antalet befattningar

som läinsf iskerit jänstemän samt fiskmästare och fiskodlingsföreståndare

i allmän och enskild tjänst endast är omkring 70 och att det

årliga rekryteringsbehovet till denna kår kan beräknas omfatta fyra å fem

personer. Både med hänsyn till fiskeritjänstemännens egna intressen och

ur samhällets synpunkt anser kommittén det vara lämpligt, att en så liten

tjänstemannagrupp har en enhetlig utbildning, som tillåter övergång mellan

olika befattningar utan komplettering av grundutbildningen.

I betänkandet framhålles vidare, att en differentiering av utbildningen för

tjänstemän på sötvattensområdet respektive saltvattensoinrådet redan av

praktiska och ekonomiska skäl icke är tänkbar vid så små utbildningsgrupper,

som det här gäller. Vidare erinras om att länsf iskerit jänstemännens

uPPgifter ^ flera kustlän omfatta såväl sötvattens- som saltvattensfisket och

att det för övrigt är svårt för en elev att vid utbildningens början eller under

dess lopp bestämma sig för det ena eller andra området.

Kommittén föreslår därför, att utbildningen av oiika slag av fiskeritjänstemän

såsom hittills skall ske vid en för samtliga kategorier gemensam kurs

men att denna utbildning skall utvidgas och fördjupas.

Med hänsyn till de teoretiska förkunskapernas betydelse för elevernas

förmåga att tillgodogöra sig den fortsatta utbildningen anser kommittén,

att för tillträde till fiskeritjänstemannakurs bör fordras

att sökanden avlagt realexamen eller genomgått tvåårig folkhögskola med

kunskaper i ämnena svenska, matematik, biologi, fysik och kemi motsvarande

fordringarna för betyget godkänd i realexamen. Vad beträffar praktikfordringarna

föreslås endast den ändringen, att i den föreskrivna tvååriga

fiskepraktiken bör ingå minst två månaders praktiktjänstgöring hos

länsfiskeritj änstemän.

I övrigt bör enligt kommittén såsom villkor för inträde vid fiskeritjänstemannakurs

föreskrivas att sökanden är lägst 18 och högst 30 år samt att

han är frisk och har tillräckliga kroppskrafter för deltagande i den praktiska

utbildning, som ingår i kursen.

Vad angår undervisningens innehåll föreslås, att vissa allmänna

läroämnen, nämligen svenska, matematik, fysik, kemi, allmän biologi och

engelska, skola upptagas på kursplanen. Enligt kommitténs mening komma

vidgade kunskaper i nämnda ämnen icke endast att underlätta för eleverna

att tillgodogöra sig undervisningen i övriga mera fackbetonade ämnen vid

kursen utan även att innebära en behövlig standardhöjning av utbildningen.

Kommittén erinrar i detta sammanhang, att ifrågavarande ämnen med undantag

för engelska ingå i kursplanerna för motsvarande undervisningsanstalter

inom jordbruk, trädgårdsskötsel, mejerinäring in. in. I fråga om

ämnet engelska uttalar kommittén, att detta bör ingå i kursen för att de

studerande skola få möjlighet att taga del av facklitteratur på detta språk.

Beträffande övriga, mera fackbetonade ämnen finner kommittén det an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

geläget att ämnen av betydelse för saltvattensfisket få större utrymme än de

för närvarande ha. Sålunda har i den kursplan som kommittén utarbetat

ämnet oceanografi införts och timantalet för ämnet fiskeribiologi ökats

med hänsyn till saltvattensfiskarnas biologi. Vidare anser kommittén det

önskvärt att vissa luckor i den nuvgrande utbildningen skola fyllas. I kursplanen

bör därför upptagas fiskberedning, fiskets ekonomi, motorlära, kännedom

om båttyper och fiskeribyggnader av olika slag. Av samma skäl bör

undervisningen i rättslära, förvaltnings- och föreningslära samt bokföring

fördjupas.

Enligt kommitténs mening bör även den praktiska delen av undervisningen

bli allsidigare och grundligare än hittills. I betänkandet anföres i detta

sammanhang, att den i utbildningen ingående praktiken dock endast bör

avse sådana praktiska arbeten, vilka ingå som ett organiserat led i undervisningen,

och att eleverna sålunda icke böra utnyttjas såsom arbetskraft för

skolans huvudman.

Den kursplan för utbildningen av fiskeritjänstemän, som kommittén

utarbetat, har följande innehåll.

Antal timmar

Läroämne n

lektioner

demonstra- tioner och

övningar

lektioner,

demonstra- tioner m. m.

tillhopa

Antal

veckor

praktik

80

_

80

_

75

—

75

—

00

—

60

—

50

—

50

—

45

—

45

—

25

15

40

—

15

5

20

—

150

30

180

—

70

—

70

4

30

—

30

4

30

—

30

*9

125

—

125

11

50

—

50

5

85

15

100

—

10

30

40

—

75

_

75

—

20

fi5

85

—

15

95

no

—

30

70

100

—

25

35

60

—

30

95

125

—

_

—

10

Samtliga ämnen

1095

455

1550

43

Kommittén anser att den teoretiska delen av undervisningen icke lämpligen

kan omfatta mer än i genomsnitt sex timmar per dag eller 36 timmar

per vecka, eftersom eleverna torde hehöva använda två till tre timmar

dagligen till egna studier. Under den tid, då den teoretiska delen av un
-

Därav fem veckor för enskilt arbete.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

dervisningen pågår, bör dock utöver den angivna lektionstiden gymnastik

eller andra kroppsövningar på lämpligt sätt läggas in i veckoschemat.

Den teoretiska delen av undervisningen, omfattande totalt 1 550 timmar,

skulle fördelad med 36 timmar per vecka komma att pågå 43 veckor. Därtill

skall enligt kursplanen komma praktikutbildning i egentlig mening under

38 veckor samt enskilt arbete under fem veckor. Hela kursen skall sålunda

omfatta 86 veckor eller 516 arbetsdagar.

Den praktiska utbildningen skall enligt förslaget — oberoende av till vilken

ort kursen huvudsakligen förlägges — ske på flera olika orter eller områden

i skilda delar av landet. Praktiken skall sålunda bland annat avse

fiske vid olika delar av landets kuster, i insjöar och rinnande vatten, vistelse

å undersökningsfartygen Skagerak och Eystrasalt, fiskevård och fiskodling

m- m. — främst i Aneboda men i viss utsträckning även på andra platser såsom

Hastad, Ängelholm och någon plats i Norrland — samt deltagande i vattenregleringsundersökningar

i Norrland.

Fiskeritjänstemannakursen skall börja omkring den 10 januari vart annat

år och avslutas under oktober påföljande år. Därvid skall ferieuppehåll

göras med en vecka vid vardera påskhelgen, med en å två veckor under

vardera sommaren och med två veckor under den jul- och nyårshelg, som

infaller under kurstiden. Praktikutbildningen skall förläggas till vår-, sommar-

och höstmånaderna under första halvåret samt våren och sommaren

andra året. Under eftersommaren och hösten andra året skola repetitioner,

examensarbeten och förhör ske.

I fråga om förläggningen av fiskeritjänste männens

utbildning har kommittén, i enlighet med de direktiv som lämnades

vid utredningens igångsättande, övervägt olika alternativ. Ett alternativ har

därvid varit Aneboda, där sådan utbildning sedan länge bedrivits. Kommittén

har vidare i detta sammanhang behandlat spörsmålet om inordnande av

Svenska lax- och laxöringföreningens fiskmästarskola i Håstad i den statsunderstödda

fiskeriundervisningen. Därvid har den såsom ett andra alternativ

övervägt en förläggning av fiskeritjänstemannakursen till denna skola.

Vidare har kommittén ansett sig böra undersöka möjligheten att förlägga utbildningen

till Drottningholm i anknytning till sötvattenslaboratoriet därstädes.

Slutligen har såsom ett fjärde alternativ övervägts en samförläggning

av yrkesutbildning för fiskeritjänstemän och fiskare i Lysekil. För- och

nackdelarna av de nämnda alternativen te sig enligt kommitténs mening på

följande sätt.

I fråga om anebodaalternativet framhålles att de till Södra Sveriges fiskeriförening

hörande anläggningarna och insjöarna erbjuda de fiskeristuderande

tillfälle till mångsidiga övningar och demonstrationer i insjöfiske,

fiskodling, dammkultur, fiskevård, limnologi m. m. Kommittén påpekar vidare,

att föreningens tjänstemän utgöra en garanti för att kvalificerade lärare

stå till förfogande i några av de viktigaste fackämnena.

De nuvarande elevbostäderna vid Aneboda kunna emellertid icke anses

tillfredsställande, i vart fall icke under den kalla årstiden eller för längre vis
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

telsc. Kommittén har i samråd med byggnadsstyrelsen undersökt lokalfrågan.

Denna undersökning har givit till resultat att elevbostäder visserligen

kunna åstadkommas inom befintliga byggnader. Man skulle emellertid då få

nöja sig med en otillfredsställande utrymmesstandard. Dessutom skulle en

erforderlig upprustning av ifrågavarande byggnad draga förhållandevis stora

kostnader.

I betänkandet ifrågasättes vidare, om den föreslagna utvidgningen av den

nuvarande utbildningen kan genomföras i Aneboda. Sålunda befarar kommittén,

att det kan bli svårt att i Aneboda få lämpliga lärarkrafter för undervisningen

i de allmänna ämnena och i vissa fackämnen, vilka kommittén ansett

vara av stor vikt, till exempel fiskberedning och fiskets ekonomi. Vid en

förläggning till Aneboda — liksom även vid en förläggning till Håstad eller

Drottningholm — skulle vidare den praktiska utbildning, som berör västkusten

och som bör avse den där högre utvecklade fiskerinäringen i dess helhet,

sålunda även fiskberedning och fiskhandel m. in., få begränsas till en tämligen

kort tidsperiod. Ur nämnda synpunkter finner kommittén, att även

principiella skäl tala för att kursen förlägges till en ort med stark anknytning

till ett fiske i stor skala och med ett därpå uppbyggt näringsliv i stället

för att placeras i en sådan ur hela fiskenäringens synpunkt mera begränsad

miljö, som en försöksstation och fiskodlingsanstalt utgöra.

Håstadsalternativet är enligt kommitténs mening att föredraga framför

anebodaalternativet så tillvida som det i Håstad icke torde vålla några svårigheter

att från Lund och Malmö erhålla lärarkrafter för så gott som samtliga

ämnen. Lokalfrågorna anses icke heller erbjuda något problem vid en

förläggning till denna ort, då den nuvarande fiskmästareskolan förfogar över

tillräckliga utrymmen för både undervisningslokaler och elevbostäder.

Kommittén framhåller emellertid, att för den praktiska utbildningen värdet

av en förläggning till Håstad främst skulle ligga i möjligheten att studera

de försök att inplantera lax och laxöring i Kävlingeåns vattensystem, som

Svenska lax- och laxöringföreningen för närvarande bedriver. Dessa praktikmöjligheter

anser kommittén dock alltför ensidiga jämfört med praktikmöjligheterna

på andra håll för att de skulle kunna motivera att huvuddelen

av utbildningen förlägges till denna ort. Kommittén anser det även

mindre lämpligt att anknyta fiskeritjänstemannautbildningen till en enskild

organisation, vars fortbestånd i hög grad synes vara beroende av hur vissa

fiskodlingsexperiment utfalla och även av de personliga insatserna av initiativtagaren

till densamma.

I betänkandet behandlas härefter alternativet att förlägga skolan till

Drottningholm med anknytning till fiskeriundersökningsanstalten därstädes.

Kommittén framhåller, att en sådan förläggning skulle kunna motiveras

med de fördelar för undervisningen, som bestå däri att eleverna komma i

kontakt med forskningsarbetet på sötvattensfiskets område och med verksamheten

vid fiskeristyrelsens tillsynsavdelning. Anstaltens och tillsynsavdelningens

personal skulle vidare i viss utsträckning kunna utnyttjas såsom

speciallärare. Lärarfrågan skulle därför icke vålla några större svårigheter

vid en förläggning på denna plats.

Ä andra sidan framhålles, att anstaltens utrustning med dammar, försöksanläggningar,

fiskevatten och dylikt endast avser försök i mindre skala

och ej kan bilda något egentligt underlag för elevernas insjöpraktik. Den

övervägande delen av den praktiska undervisningen skulle därför fa inhämtas

på andra platser. Vidare skulle en förläggning av skolan till Drottningholm

kräva nybyggnader för undervisningslokaler och eventuellt även för

clevinternat.

Till slut behandlas tanken på cn förläggning av fiskeritjänstemannaut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

bildningen till Lysekil. Kommittén anför, att utbildningen i så fall bör anknytas

dels till undersökningsanstalten för havsfisket och den hydrografiska

stationen på Bornö, dels till den fiskarskola, som för närvarande provisoriskt

anordnats i Lysekil och enligt kommitténs förslag skall inrättas såsom

en permanent undervisningsanstalt. För undervisningen i fiskeribiologi

och oceanografi kunna undersökningsanstaltens vetenskapligt utbildade

befattningshavare påräknas såsom speciallärare. I viss utsträckning beräknas

även fiskeristyrelsens tjänstemän i Göteborg kunna utnyttjas för

specialkurser och föreläsningar. Beträffande sådana ämnen som redskapslära

med båtkännedom, navigation och motorlära kunna samma lärare, lokaler

och utrustning användas vid fiskeritjänstemannakursen och vid fiskarskolans

kurser. I fråga om dessa ämnen liksom i fråga om en del andra

fackämnen, exempelvis fiskberedning, anser kommittén, att undervisningen

med större fördel kan bedrivas i Lysekil än i någon annan av de påtänkta

förläggningsorterna. För undervisningen i allmänna ämnen som svenska,

engelska och matematik torde enligt kommittén lärare från realskolan i

Lysekil eller från läroverket i Uddevalla kunna stå till förfogande såsom

timlärare.

Undervisningslokaler anses kunna iordningställas i den landstinget tillhöriga

byggnad i Lysekil, vari den provisoriska fiskarskolan för närvarande

inrymmes. Elevbostäder för de studerande vid fiskeritjänstemannakursen

kunna erhållas vid fiskarskolans elevhem.

En samförläggning av fiskeritjänstemannakursen och yrkesundervisningen

för fiskare innebär enligt kommittén vissa besparingar, särskilt med hänsyn

till att undervisningsenheterna beräknas bli jämförelsevis små och därför

var för sig draga relativt stora kostnader i förhållande till elevantalet.

En nackdel med lysekilsalternativet anser kommittén det förhållandet

vara, att den praktiska utbildningen i så viktiga ämnen som limnologi, fiskevattenslära

samt fiskevård och fiskodling knappast till någon del kan ske i

Lysekil eller dess närhet och att det även torde uppstå svårigheter att på

denna ort erhålla kompetenta lärarkrafter för dessa delar av undervisningen.

Kommittén uttalar sammanfattningsvis, att Aneboda och Lysekil utgöra

de förläggningsorter, som främst kunna komma i fråga. Intetdera alternativet

anses helt tillgodose de krav, som en allsidig utbildning ställer. Enligt

kommitténs mening måste emellertid en betydande del av den praktiska

utbildningen försiggå på andra håll, vilken förläggningsort som än väljes.

Under förutsättning att en fast yrkesundervisning för fiskare anordnas i

Lysekil törordar kommittén, att Lysekil skall väljas till förläggningsort för

utbildning av fiskeritjänstemän. Denna ståndpunkt motiveras därvid främst

med att undervisningen i ett flertal ämnen kan ske bättre i Lysekil än på

någon annan ort samt att åtskilliga praktiska fördelar stå att vinna, om

utbildningen av fiskeritjänstemän och fiskarekurserna förläggas till samma

plats. Vad fiskeritjänstemännen angår bör emellertid den teoretiska och,

i den utsträckning så kan ske, även den praktiska utbildningen i ämnena

limnologi, fiskevattenslära samt fiskevård och fiskodling försiggå i Aneboda.

Eleverna böra i så fall vara förlagda under omkring 10 månader till

Lysekil, under 3—4 månader till Aneboda och under 5—6 månader ha praktisk

utbildning på annat håll.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiungl. Maj.ts proposition nr 84.

Genomföres detta förslag bör enligt kommittén även i fortsättningen

statsanslag utgå till Södra Sveriges fiskeriförening för avlönande av en fiskeribiolog

och en fiskmästare. Dessa skulle därvid ha försöksverksamhet som

huvuduppgift men därjämte meddela viss undervisning åt de fiskeristuderande.

I fråga om forsknings- och försöksarbete i Aneboda anser kommittén,

att en överenskommelse om samarbete med statens fiskeriförsök bör

träffas mellan fiskeristyrelsen och fiskeriföreningen.

I fråga om anslagsbehovet beräknar kommittén, att till avlöningar

vid den föreslagna fiskeriskolan skall erfordras ett årligt anslag av 32 300

kronor. Om man fördelar kostnaden för avlönande av skolans föreståndare,

eller 14 000 kronor, med lika delar å fiskeritjänstemannakursen och de fasta

fiskarekurserna skulle av förstnämnda belopp 12 900 kronor hänföras till

fiskeritjänstemannakursen. Kommittén har därvid räknat med att föreståndaren

skulle svara för omkring 300 lektioner. Med ett beräknat genomsnittligt

timarvode av 12 kronor upptager kommittén för återstående 370 undervisningstimmar

4 450 kronor. För praktikhandledare beräknas slutligen

1 500 kronor. Driftskostnaderna vid kursen uppskattas till 11 100 kronor.

Det årliga anslagsbehovet till fiskeritjänstemannakursen skulle alltså enligt

kommitténs beräkningar uppgå till 24 000 kronor. Såsom engångskostnader

upptages 10 000 kronor för materialanskaffning till kursen samt i

runt tal 93 700 kronor såsom statsbidrag till kostnader för ombyggnad av

lokaler för fiskeriskolan.

Kommitténs förslag innebär vidare, att statsbidraget till Södra Sveriges

fiskeriförening för upplysningsverksamhet skall indragas och att i stället det

statsbidrag, som utgår till föreningens undersökningsverksamhet, skall

höjas med 5 000 kronor. Ett villkor för denna höjning skulle dock vara, att

föreningen ställer sina befattningshavare till förfogande för viss undervisning

och praktisk utbildning av elever vid fiskeriskolans tjänstemannakurs

och att föreningens försöksarbete samordnas med den statliga fiskeriforskningen.

Yttrandena. Behovet av en förbättrad utbildning för särskilt länsfiskeritjänstemännen

vitsordas allmänt i de yttranden, där frågan berörts. I det

övervägande flertalet yttranden förordas också kommitténs förslag härom.

Mot ståndpunkten, att en enhetlig utbildning bör anordnas för

länsfiskeritjänstemän och fiskmästare, gör endast fiskeriintendenten i södra

distriktet invändningar. Denne uttalar, att en mera omfattande utbildning

för fiskmästare än den nuvarande icke synes vara motiverad.

I frågan om inträdesf ordringarna vid kursen biträda bland

andra fiskeristyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning kommitténs

förslag. Skolöverstyrelsen påpekar i anslutning till ett yttrande av folkhögskoleinspektören,

att överenskommelse kunnat träffas mellan folkhögskolorna

och de statsunderstödda sjuksköterskeskolorna om att de förra skola

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

utfärda betyg för de elever, som söka inträde vid sjuksköterskeskolorna. En

liknande överenskommelse torde enligt skolöverstyrelsen kunna träffas mellan

ledningen för fiskeritjänstemannakursen och folkhögskolorna. 1946 års

skolkommission uttalar, att det ej synes motiverat att för inträde vid kursen

kräva realexamenskunskaper i vissa ämnen, eftersom enligt kommitténs

förslag undervisningen i dessa ämnen vid kursen huvudsakligen skall

utgöra en repetition av kursen för realexamen. Skånes fiskareförbund anser

likaledes, att kraven på de teoretiska förkunskaperna satts för högt och

att i stället större hänsyn bör tagas till praktiskt kunnande i fiske.

Å andra sidan framföras i några yttranden önskemål om högre inträdesfordringar

än de, som kommittén föreslagit. Enligt Kronobergs, Gotlands

och Norrbottens läns hushållningssällskap, Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän,

Föreningen Statens fiskeritjänstemän och Södra Sveriges fiskeriförening

böra sålunda förkunskaper, motsvarande fordringarna för realexamen,

krävas jämväl i engelska eller tyska eller i båda dessa språk. Därigenom

skulle fiskeritjänstemännen få större möjligheter att taga del av utländsk

facklitteratur. Kronobergs läns hushållningssällskap, Föreningens

Statens fiskeritjänstemän och Södra Sveriges fiskeriförening anföra vidare,

att om inträdesfordringarna höjas på nu angivet sätt behöver undervisningen

vid fiskeritjänstemannakursen ej omfatta de allmänna ämnen, som

upptagits i kommitténs kursplan. Slutligen förorda även fiskeriintendenten

i övre norra distriktet samt Östergötlands, Värmlands och Västmanlands

läns hushållningssällskap, att realexamen eller däremot svarande kunskaper

skola utgöra minimifordran för inträde vid fiskeritjänstemannakurs.

Sistnämnda remissinstanser föreslå emellertid icke i anslutning härtill någon

nedskärning av kursplanen.

Beträffande praktikfordringarna uttala fiskeriintendenten i södra distriktet,

Södermanlands, Västmanlands och Norrbottens läns hushållningssällskap,

Föreningen Sveriges läns fiskeritjänstemän samt Svenska ostkustfiskarnas

centralförbund att en allsidig förpraktik i kust- och insjöfiske in. m.

bör krävas. I vissa av de nyssnämnda yttrandena liksom även i yttranden

från andra håll göras å andra sidan invändningar mot kommitténs förslag,

att i förpraktiken skall ingå två månaders tjänstgöring hos länsfiskeritjänsteman.

Det anföres mot detta förslag, att en sådan förpraktik icke torde

vara av större värde. I bland andra länsfiskeritjänstemannaföreningens yttrande

föreslås i stället, att dylik tjänstgöring skall anordnas i form av kompetenspraktik

för den, som avlagt godkänd examen vid fiskeritjänstemannakurs.

Föreningen ifrågasätter vidare, att en dylik kompetenspraktik skall

kombineras med en kortare kurs i förvaltningstjänst på fiskets område. En

efterutbildning av detta slag bör enligt föreningens mening uppställas såsom

kompetenskrav för sådan befattning såsom länsfiskeritjänsteman, vartill

lön utgår av statsmedel.

I yttrandena från Södermanlands läns och Kalmar läns södra hushållningssällskap

samt Hushållningssällskapens förbund föreslås att förpraktiken

skall utsträckas från två till tre år för att de, som ämna ägna sig åt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

fiskeritjänstemannabanan, skola få en omfattande praktisk erfarenhet. Kalmar

läns södra hushållningssällskap uttalar att av denna praktiktid ett år

bör avse specialpraktik i fiskevård, fiskodling in. in.

För att en lämplig elevrekrytering till fiskeritjänstemannautbildningen

skall erhållas förordar vidare Svenska insjöfiskarenas centralförbund, att

det vid elevantagningen skall tillses, att erforderligt antal sökande från sötvattensfisket

beredes plats.

Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter, om elever med den av kommittén

föreslagna minimiåldern av 18 år äga tillräcklig mognad och erfarenhet

för att tillgodogöra sig den teoretiska utbildning, varpå deras kommande

verksamhet skall grundas.

Kommitténs undervisnings plan för fiskeritjänstemannautbildningen

godtages i stort sett tämligen allmänt i remissyttrandena. Erinringar

av delvis principiell natur göras främst i fråga om avvägningen mellan undervisningen

i sötvattensfisket och undervisningen i saltvattensfisket. En

del anmärkningar riktas därjämte mot den föreslagna omfattningen av vissa

undervisningsämnen. I de flesta fall förordas härvid en begränsning av kursplanen.

Fiskeristgrelsen biträder i stort sett kommitténs förslag till kursplan men

förutsätter därvid att detta får betraktas mera som ett allmänt program än

som ett definitivt schema. Styrelsen anser därför, att de jämkningar, som

visa sig lämpliga eller nödvändiga, böra kunna vidtagas utan större omgång.

En principiell kritik av den föreslagna kursplanens omfattning och tidslängd

framföres av Södra Sveriges fiskeriförening. Föreningen uttalar att

kommitténs förslag angående timantal för de allmänna ämnena ej vilar på

efter pedagogiska grunder gjorda beräkningar om den tid, som kurserna

kräva i lektionstimmar, övningstimmar, exkursioner o. s. v. Föreningen anför

vidare, att en tvåårig utbildningstid synes ha föreslagits främst med

hänsyn till utbildningsförhållandena för andra i detta hänseende knappast

jämförbara yrkesgrupper. Även fiskeritjänstemännens krav på högre lön synes

ha spelat en roll i detta sammanhang.

Uppsala läns hushållningssällskap anser däremot — under hänvisning till

den utbildning som fordras för jordbruks- och trädgårdskonsulenter samt

till länsfiskeritjänstemännens mångsidiga och självständiga arbetsuppgifter

— en treårig fackutbildning med realexamen som utgångspunkt önskvärd.

Sällskapet tillstyrker emellertid ändock kommitténs förslag, då detta innebär

en avsevärd förbättring av utbildningen, jämfört med nuvarande förhållanden.

Även Kalmar läns södra hushållningssällskap ifrågasätter om icke

en längre utbildningstid än den föreslagna erfordras med tanke på länsfiskeritjänstemännens

arbetsuppgifter.

Såsom förut nämnts anse Kronobergs hushållningssällskap, Södra Sveriges

fiskeriförening och Föreningen Statens fiskeritjänstemän, att för inträde

vid kursen böra krävas kunskaper i svenska, engelska, matematik, fysik

och kemi motsvarande betyget godkänd i realexamen. Då den föreslagna

undervisningen i flertalet av dessa ämnen endast skulle få karaktär av re
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

petitionskurs, ifrågasätter Södra Sveriges fiskeriförening, huruvida densamma

har någon betydelse för specialutbildningen och för eventuella löneanspråk.

I de nämnda yttrandena göres vidare gällande, att de undervisningstimmar

i engelska, som kunna inrymmas i kurstiden, ej äro tillräckliga

för att den, som saknar förkunskaper i engelska, skall kunna taga del

av utländsk facklitteratur. Dessutom påpekas, att en betydande fiskeribiologisk

facklitteratur föreligger på tyska.

Å andra sidan anser överstyrelsen för yrkesutbildning införande av nämnda

allmänna ämnen i undervisningsplanen vara ägnat att bidraga till en allmän

nivåhöjning av fiskeritjänstemannautbildningen. Fiskeristyrelsen uttalar likaledes,

att undervisning i sådana ämnen behövs vid fiskeritjänstemannakursen.

Beträffande omfattningen av kurserna i de allmänna ämnena förordar

överstyrelsen för yrkesutbildning under hänvisning till de föreslagna inträdesfordringarna,

att ämnena kemi och fysik endast skola avse kortare

repetitioner av kurserna för realexamen. Västmanlands läns hushållningssällskap

föreslår däremot, att undervisningen i de allmänna ämnena skall

gå utöver realexamens kurs. Sistnämnda sällskap anser vidare, liksom även

Stockholms läns och stads hushållningssällskap samt Föreningen Sveriges

länsfiskeritjänstemän, att undervisning i tyska bör upptagas på kursplanen.

Beträffande avvägningen av de fackbetonade ämnena uttalar Södra Sveriges

fiskeriförening såsom en principiell synpunkt, att undervisningen med

hänsyn till fiskeritjänstemännens arbetsuppgifter bör till allra största delen

ägnas förhållanden, som gälla sötvattens- eller inomskärsfiske. Rent saltvattensfiske

eller havsfiske bör däremot ej givas något större utrymme. Enligt

föreningens uppfattning kunna de få tjänstemän, som behöva specialutbildning

på sistnämnda område, skaffa sig erforderlig kompetens på enklare

och billigare sätt än det, som kommittén föreslagit. Svenska fiskevårdsförbundet,

Svenska lax- och laxöringföreningen och Föreningen Statens fiskeritjänstemän

betona likaledes, att tyngdpunkten av utbildningen bör falla

inom sötvattensområdet, eftersom det övervägande flertalet fiskeritjänstemän

enbart eller huvudsakligen ha att göra med sötvattensfiske. Fiskeristyrelsen

framhåller emellertid i detta sammanhang att den för olika undersökningar

på havsfiskets område behöver åtskilliga befattningshavare

med ungefärligen den utbildning, som den föreslagna undervisningen avser

att giva.

Vad angår de särskilda fackämnenas omfattning uttala emellertid såväl

fiskeristyrelsen som Södra Sveriges fiskeriförening, att förslaget lämnat

onödigt stort utrymme åt sådana ämnen som oceanografi och fiskberedning.

Även vissa hushållningssällskap anse kurserna för dessa ämnen vara alltför

omfattande. Värmlands läns hushållningssällskap ifrågasätter vidare om icke

undervisningen i navigation bör helt slopas eller i vart fall begränsas.

Fiskeriintendenterna i övre och nedre norra distrikten samt Västerbottens

låns hushållningssällskap framhålla önskvärdheten av ökad praktik och

studier i större strömmande vatten. T. f. fiskeriintendenten i östra distrik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

17

tet anser det önskvärt, att dammkulturen skall uppmärksammas mera, då

den ger en god uppfattning om fiskeribiologiska problem av stor vikt för

sötvattensfisket i dess helhet. Blekinge läns hushållningssällskap betonar

vikten av en grundlig utbildning i fråga om dammodling av lax. Föreningen

Sveriges länsfiskeritjänstemän föreslår, att kursplanen för fiskevattenslära

skall utökas så att kursdeltagarna få bättre kännedom om flottningarnas

och kraftregleringarnas inverkan på fisket och fiskbeståndet i större älvar.

Med hänsyn till att vattenföroreningarna bli allt vanligare och allt allvarligare

ifrågasätter vidare Örebro läns hushållningssällskap om icke en viss

elementär kunskap i bakteriologi bör inrymmas i kursplanen.

1 fråga om den praktiska delen av undervisningsplanen uttalas i flera yttranden

tillfredsställelse över att kommittén sökt tillgodose olika anspråk i

detta hänseende. Södra Sveriges fiskeriförening framför emellertid även på

denna punkt kritiska synpunkter. Enligt föreningens mening innebär nämligen

en fördelning av praktikutbildningen på mer än 15 olika platser i hela

landet nästan oövervinnliga svårigheter, när det gäller att göra upp ett schema

för praktikperioderna. Föreningen anser därför, att praktikutbildningen bör

koncentreras till ett mindre antal representativa platser, odlingsanstalter

o. s. v. Därjämte böra under lärares ledning en eller två studieresor företagas

till olika platser av intresse för undervisningen.

Beträffande förläggningen ha såsom förut nämnts olika meningar

framförts i remissyttrandena. I flertalet yttranden biträdes kommitténs

förslag, att yrkesutbildningen för fiskeritjänstemän och för fiskare gemensamt

skall förläggas till Lysekil. I åtskilliga yttranden, särskilt från sådana

myndigheter och organisationer som representera sötvattensfiskets

intressen, förordas däremot bestämt att utbildningen av fiskeritjänstemän

även i fortsättningen skall ske i Aneboda. Därjämte anhåller

Håstadsskolans huvudman med anslutning från enskilda reservanter i ett

par andra remissmyndigheter, att förläggningsfrågan skall upptagas till

förnyad utredning och att därvid håstadsalternativets möjligheter skola

prövas närmare.

För en förläggning av utbildningen till Lysekil uttala sig fiskeristyrelsen

jämte fiskeriintendenterna i övre norra, södra och Västerhavets distrikt,

överstyrelsen för yrkesutbildning, Göteborgs och Bohus läns landsting, flertalet

hushållningssällskap, Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän och

samtliga fiskareförbund.

1 de nämnda yttrandena åberopas såsom skäl för en förläggning till Lysekil

främst de organisatoriska fördelar, som detta alternativ anses erbjuda.

Sålunda motiverar fiskeristyrelsen sin anslutning till förslaget med

att frågor rörande administration, anskaffning av lärarkrafter in. m. torde

kunna lösas lättare, om undervisningen för fiskeritjänstemän och för fiskare

förlägges till en och samma plats och denna även utgör säte för andra

undervisningsanstalter. Styrelsen anför dock, att det med fog kan anses

mindre lämpligt, att en skola för utbildning av tjänstemän, av vilka de

2 Dihantj till riksdagens protokoll 1951. t samt. Nr Si.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

flesta sedermera få sin verksamhet förlagd till sötvattensområdet, placeras

i en trakt där insjöar eller floder knappast finnas. Styrelsen ansluter sig

likväl till kommittéförslaget, eftersom enligt detta endast omkring hälften

av undervisningen skall äga rum i Lysekil och den andra hälften i Aneboda

ävensom på andra platser i landet. Enligt styrelsens mening är det även av

underordnad betydelse, i vilken miljö den rent teoretiska delen av undervisningen

är förlagd. Styrelsen framhåller vidare, att en förutsättning för

att en betydande del av undervisningen i enlighet med kommitténs förslag

skall kunna ske i Aneboda är, att överenskommelse kan träffas mellan staten

och Södra Sveriges fiskeriförening rörande olika organisatoriska och

ekonomiska problem. Slutligen uttalar styrelsen, att frågan om fiskeritjänstemannakursens

förläggning kommer i ett annat läge, om yrkesundervisning

för fiskare icke skulle anordnas i Lysekil, och att Aneboda i så fall

är att föredraga som huvudförläggning för utbildningen av fiskeritjänstemän.

Även i andra yttranden, där lysekilsalternativet av praktiska skäl tillstyrkes,

uttryckes samtidigt en viss tvekan om lämpligheten av denna lösning

av förläggningsfrågan. Dylika betänkligheter framkomma sålunda i yttrandena

från Västernorrlands och Norrbottens läns hushållningssällskap, Svenska

insjöfiskarenas centralförbund och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund.

Å andra sidan framhåller Svenska västkustfiskarnas centralförbund,

att en förläggning av fiskeritjänstemannautbildningen till västkusten

kan vara motiverad med tanke på det inflytande, som västkustfisket utövat

på fiskets utveckling inom andra kustområden.

Anebodaalternativet förordas av statskontoret, fiskeriintendenterna i

nedre norra, östra och mellersta distrikten, Kronobergs läns, Älvsborgs läns

södra samt Värmlands, Örebro och Västmanlands läns hushållningssällskap,

Södra Sveriges fiskeriförening, Svenska fiskevårdsförbundet och Föreningen

Statens fiskeritjänstemän.

I samtliga dessa yttranden betonas särskilt, att fiskeritjänstemännen

främst ha sin verksamhet förlagd till sötvattensområdet och att deras utbildning

därför även i fortsättningen bör vara förlagd till Aneboda. Svenska

fiskevårdsförbundet framhåller sålunda, att av landets omkring 70 länsfiskeritjänstemän

och fiskmästare fyra uteslutande syssla med kustfiske,

samtliga på ostkusten, varjämte ytterligare elva äro verksamma inom både

kust- och insjöfiske, varav endast en på västkusten. Med hänsyn härtill synes

det förbundet orimligt, att en till Lysekil förlagd fiskarkurs, varav behovet

icke anses tillräckligt styrkt, skulle draga över förläggningen av

tjänstemannakursen till samma plats.

Sistnämnda förbund anför vidare, att ämnet fiskeribiologi, vilket är det

mest tidskrävande av samtliga teoretiska ämnen vid fiskeritjänstemannakursen,

hör organiskt ihop med de ämnen, fiskevattenslära samt fiskevård

och fiskodling, vari undervisningen enligt kommittéförslaget skulle äga

rum i Aneboda. Vidare anmärker förbundet, att ämnet tillämpad geologi

utgör en av hörnstenarna i limnologien, vilket ämne likaledes skulle stude
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

19

ras i Aneboda, och att undervisning i dessa ämnen bör ske samtidigt och

på samma plats. Därest Lysekil väljes till huvudförläggningsplats för utbildningen

av fiskeritjänstemän, bör icke endast undervisningen i limnologi,

fiskevattenslära samt fiskevård och fiskodling utan även utbildning

i fiskeribiologi och tillämpad geologi ske i Aneboda.

Även Föreningen Statens fiskeritjänstemän uttalar att det ännu är ovisst,

hur stort intresse yrkesutbildningen för fiskare kan tilldraga sig, och att

hänsyn till denna utbildning därför icke kan motivera, att tjänstemannakursen

förlägges till Lysekil. Föreningen anför även att en elementärundervisning

för fiskare i vissa allmänbildande ämnen samt navigation och motorlära

icke synes ha någon större gemenskap med den mer kvalificerade

undervisning, som bör bedrivas vid tjänstemannakursen. Den senare bör

enligt föreningens mening förläggas till en plats, där teoretiska lektioner

i fackämnena kunna kombineras med demonstationer och övningar och

där större delen av den praktiska utbildningen kan ske. Aneboda anses

bättre fylla dessa villkor än någon annan ort i landet på grund av de mångsidiga

praktikmöjligheterna i insjöfiske, dammhushållning och fiskodling.

Därtill kommer att vattendragen vid Aneboda äro de ur limnologisk synpunkt

bäst kända i landet.

Statskontoret anför, att anebodaalternativet även ur ekonomisk synpunkt

erbjuder den för statsverket förmånligaste lösningen.

Södra Sucriges fiskeriförening framhåller beträffande kostnadsfrågan

såsom en synnerligen allvarlig brist i betänkandet, att beräkningar över

driftskostnader icke utförts för andra alternativ än Lysekil. Föreningen påpekar,

att utbildningskostnaderna per elev varit väsentligt lägre i Aneboda

än vad de enligt kommitténs beräkningar skulle bli i Lysekil. Enligt föreningens

mening kunna vidare undervisningslokalerna och bostäderna i

Aneboda renoveras till betydligt lägre kostnad än den som byggnadsstyrelsen

beräknat.

Beträffande håstadsalternativet erinrar Svenska lax- och laxöringföreningen,

att allsidiga praktikmöjligheter stå till buds vid de närliggande sjöarna

Ringsjön, Vombsjön och Börringesjön m. fl., vid vattendragen i östra Skåne

och i Blekinge samt vid olika fiskelägen såsom Limhamn, Barsebäck, Simrishamn,

Åhus in. fl. Föreningen påpekar vidare, att dess skolverksamhet

även innefattar marinbiologisk utbildning. Enligt föreningens uppfattning

kunna dock tjänstemän med det utbildningsunderlag det här är fråga om

knappast någonsin betjäna fiskevården för kust- och havsfisket. Däremot

medför kulturpåverkningen av sjöar och rinnande vatten ökade krav på

tjänstemän för sötvattensfiskets fiskevårdsfrågor. Föreningen anser det vara

uppenbart, att om fiskeritjänstemannakursen förlägges till Håstad, där

erforderliga undervisningslokaler och elevbostäder redan finnas, bli engångskostnaderna

obetydliga och de löpande kostnaderna för praktikresor

m. m. betydligt lägre än om kursen förlägges till Lysekil. Föreningen före-''

slår därför, att möjligheten att förlägga den framtida utbildningen av fiskeritjänstemän

till föreningens institution vid Håstad skall prövas på nytt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Samma yrkande framställdes även i reservation till fiskeristyrelsens yttrande

av styrelseledamoten, docenten Rodhe, och i reservation till Malmöhus

läns hushållningssällskaps yttrande av ordföranden, landshövdingen

Thomson.

Beträffande kommitténs kostnadsberäkningar finner styrelsen

för fiskareskolan i Lysekil bland annat viss höjning av statsbidraget till

lärarlöner erforderlig. Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus läns

landsting ansluter sig härtill.

Södra Sveriges fiskeriförening uttalar att kommittéförslaget för föreningens

del medför en ekonomisk försämring med 5 600 kronor om året, en ökning

av timantalet i teoretisk undervisning för föreståndaren till mer än det

dubbla utan ekonomisk kompensation och förlust av en för sötvattensutbildningen,

speciellt i limnologi, synnerligen välmeriterad lärare.

Beträffande byggnadsfrågan finner föreningen det inkonsekvent att räkna

med Aneboda som fullt godtagbar förläggningsort i befintligt skick för

3—4 månader av utbildningen. Föreningen framhåller att vissa renoveringsarbeten

äro oundgängligen nödvändiga även för den nuvarande utbildningen

och att skolan för närvarande endast disponerar lämpliga elevutrymmen

för fyra å fem elever. På grund av dessa förhållanden kan den för

elevernas framtida arbete synnerligen viktiga utbildningen på sötvat.tensområdet

komma att äventyras eller en provisorisk förflyttning av densamma

till annan ort bli nödvändig.

Beträffande sistnämnda fråga anför fiskeristyrelsen, att det måste anses

nödvändigt att upprusta lokalerna i Aneboda, även om fiskeritjänstemannakursen

endast kommer att vara förlagd till denna ort under en kortare tid.

Enligt styrelsens mening böra därför utgifterna för en dylik upprustning

medtagas vid en definitiv beräkning av kostnaderna för fiskeritjänstemannautbildningens

ordnande.

B. Fiskeristyrelsens förslag.

Fiskeristyrelsen. Styrelsen framhåller att den, när det gällt att bedöma

omfattningen och innehållet av den utbildning, som fiskeritjänstemännen

böra erhålla, utgått från dessa tjänstemäns arbetsuppgifter och ansvar enligt

nu gällande organisation. Dessa innefatta — förutom instruktion och

rådgivning åt fiskare och fiskevattensägare — ledning av hushållningssällskapens

och vissa andra korporationers verksamhet på fiskodlingens område

samt, i allt större utsträckning, ren expeditionstjänst. Länsfiskeritjänstemännen

tagas nämligen allt mer i anspråk såsom remissinstanser åt

länsstyrelserna, fiskeriintendenterna, fiskareorganisationerna, flottningsföreningar

och lantbruksingenjörer m. fl. Beträffande hushållningssällskapens

fiskeritjänstemän gäller dessutom numera att de obligatoriskt skola tjänstgöra

såsom sekreterare åt sällskapens fiskerinämnder.

Med hänsyn till dessa arbetsuppgifter och det ansvar, som enligt nuvaran
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

21

de organisation åvilar länsfiskeritjänstemännen, anser fiskeristyrelsen i likhet

med fiskeriutbildningskommittén, att dessa tjänstemäns utbildning måste

utvidgas och fördjupas.

Trots att de expeditionella och kamerala arbetsuppgifterna kommit att intaga

en framträdande plats på berörda tjänstemäns arbetsschema finner

fiskeristyrelsen likväl, att förtrogenhet med det praktiska fisket måste sättas

främst då det gäller att bedöma en dylik tjänstemans kompetens. Då enligt

styrelsen dylik förtrogenhet ej kan förvärvas genom skolundervisning anser

styrelsen, att såsom första villkor för tillträde till fiskeritjänstemannakurs

bör uppställas två års praktik inom fisket. Dispens från

detta krav bör dock kunna medgivas. Beträffande intagningsåldern föreslås,

att sökanden skall ha uppnått 18 års ålder. Kraven på teoretiska förkunskaper

föreslås icke skola sättas högre än vad som motsvarar realexamen eller

genomgången tvåårig folkhögskola. I motsats till fiskeriutbildningskommittén

anser styrelsen det icke nödvändigt, att sökande skall ha vitsord om

kunskaper i vissa ämnen motsvarande betyget godkänd i realexamen. Härvid

framhålles att undervisningen vid fiskeritjänstemannakursen i de viktigaste

teoretiska fackämnena under alla omständigheter synes böra omfatta

såväl elementärt som avancerat kunskapsstoff. Däremot bör icke alltför

mycken tid offras på sådana till allmänbildning hörande ämnen som modersmålet

och räkning. På dessa ämnen lägges nämligen stark betoning vid

såväl folkskolan som folkhögskolan. För att elevernas kunskaper i sistnämnda

ämnen skola underhållas och fördjupas i den utsträckning, som

erfordras för en fiskeritjänstemans expeditionella och kamerala sysslor,

upptager fiskeristyrelsen dock dessa ämnen i undervisningsplanen. Ytterligare

allmänbildande ämnen, som upptagas i planen, äro engelska och

samhällslära med förvaltningskännedom och ekonomi.

I fråga om förläggningen av undervisningen anför fiskeristyrelsen,

att en åtskillnad måste göras mellan utbildningens teoretiska och praktiska

delar. Styrelsen finner att den förstnämnda delen, vilken upptager den

övervägande undervisningstiden, utan egentliga svårigheter kan förläggas

till Göteborg. Undervisningen i fråga anses lämpligen böra äga rum under

höst- och vintermånaderna, dels före och dels efter elevernas praktiska undervisning.

Den ena av dessa terminer skulle tagas i anspråk för den mera

elementära undervisningen i de biologiska och hydrologiska fackämncn ävensom

för undervisning i modersmålet, engelska, samhällslära med ekonomi,

räkning samt bokföring. Terminen skulle omfatta sju månader med ett kortare

avbrott vid jultiden. Den andra terminen, som knappast anses behöva

vara längre än fem månader, skulle omfatta undervisning i navigation, båtoch

motorlära, fiskberedning, fiskhandel, förfaltningslära och föreningskunskap.

Möjligen skulle undervisningen i engelska fortsätta även under

denna andra termin.

Fiskeristyrelsen har vid förhandlingar med representanter för Göteborgs

stads yrkesskolor inhämtat, att dessa skolor kunna bereda plats för en fis
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

keritjänstemannautbildning av nämnda omfattning. Styrelsen har besiktigat

lokalerna och funnit dem helt motsvara behovet. Styrelsen anser därför

att förutsättningarna för att förlägga den teoretiskt betonade delen av undervisningen

för blivande fiskeritjänstemän till Göteborg äro goda.

Däremot har fiskeristyrelsen icke funnit det lämpligt och knappast ens

möjligt att till Göteborg förlägga meddelandet av de praktiska kunskaper,

som erfordras inom fiskevårdens, dammhushållningens och den rationella

fiskeutövningens områden. Denna del av undervisningen — vilken i tidshänseende

lämpligen bör äga rum under höst- och vårmånader — bör enligt

styrelsen förläggas till en försöksstation av den typ, som representeras av

Södra Sveriges fiskeriförenings statsunderstödda undervisnings- och försöksinstitution

i Aneboda. Styrelsen framhåller, att i viss mån motsvarande

möjligheter som vid anstalten i Aneboda finnas på andra håll i landet, bland

annat vid statens fiskeriförsöksstation i Kälarne, men att den dock i likhet

med fiskeriutbildningskommittén stannat vid att förorda anebodainstitutonen

för här ifrågavarande ändamål framför övriga tänkbara alternativ.

Till motivering av denna sin ståndpunkt anför styrelsen i huvudsak följande.

Anstalten i Aneboda äger tillgång till ett väl utbyggt system av dammar av

olika slag. Vidare finnas i institutionens omedelbara närhet flera urtappningsbara

sjöar. Dessutom ligger Aneboda centralt inom ett område med

Sveriges ur limnologisk synpunkt bäst kända sjöar. Som nära granne till

anstalten i Aneboda ligger också Lunds universitets limnologiska institutions

fältlaboratorium. Ur den praktiska fiskeriundervisningens synpunkt i

vad det gäller insjöfiske förefinnas således här gynnsamma förutsättningar.

Till dessa skäl, som i och för sig måhända icke få anses vara avgörande vid

valet av förläggningsplats, kommer emellertid ytterligare, att Anebodainstitutionen

till skillnad från övriga tänkbara anstalter förfogar över nödiga

undervisningslokaler samt jämväl elevbostäder. Förefintligheten av

dylika bostäder utgör i själva verket ett oeftergivligt villkor, i det att de

platser, där institutioner av här avsett slag finnas, icke kunna bjuda enskilda

inkvarteringsmöjligheter för eleverna. Visserligen kräva elevbostäderna

vissa iståndsättningsarbeten, men dessa torde kostnadsmässigt vara

lägre än utgifterna för ordnande av elevbostäder genom nybyggnad vid någon

annan institution. Av ingripande betydelse vid avgörandet av frågan,

vart den praktiskt betonade delen av fiskeritjänstemannautbildningen skall

förläggas, är slutligen det förhållandet, att Södra Sveriges fiskeriförening i

Aneboda äger tillgång till en befattning för kvalificerad biolog, med vilken

befattning undervisningsskyldighet är förenad. Fiskeritjänstemannautbildning

har ock sedan en lång följd av år meddelats i Aneboda.

Fiskeristyrelsen förordar i anslutning till det anförda, att den praktiskt

betonade delen av fiskeritjänstemännens utbildningsgång, vilken beräknas

omfatta omkring fem månader mellan det första och det andra årets teoretiska

undervisning i Göteborg, skall äga rum i Aneboda.

Med utgångspunkt från de synpunkter på utbildningens omfattning och

förläggning, som nu redovisats, har fiskeristyrelsen utarbetat följande

kursplan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

23

Första läsåret. September—mars (14 dagars avbrott vid jul), 26 veckor å

36 timmar = 936 timmar.

I. Elementarundervisning.

A. Matem. naturvetenskapliga ämnen:

1. Matematik .............................

2. Fysik och kemi ........................

3. Element, biologi.........................

B. Språkliga och samhällsvetenskapliga ämnen:

1. Modersmålet ............................

2. Engelska språket ........................

3. Samhällslära med ekonomilära............

II. Specialundervisning.

C. Fiskeribiologi och hydrologi:

1. Fiskarnas allmänna byggnad och fysiologi .

2. Hydrologi .............................

3. Speciell och regional limnologi ...........

4. Ekologi och beståndslära................

5. Sveriges fiskar och fiskerier .............

D. Bokföring. Allmän kurs ...................

E. Fältmätning. Teoretisk kurs och övningar . ..

Antal

vecko
timmar
-

Antal

timmar

under

läsåret

4 104

4 104

4 104

4 104

4 104

4 104

624

Antal

timmar

30

35

43

50

50

52

52

312

Utbildning i Aneboda.

Pågår från den 1 april till och med den 31 oktober med 1 eller 1 V, månads

avbrott under högsommaren.

Utbildningens innehåll och omfattning:

1. Teoretisk undervisning.

Fiskarnas embryologi och fortplantning.

Sjötyper och regional limnologi.

Dammhushållningens teoretiska grundvalar.

2. Demonstrationer och övningar.

Fångst, behandling och förvaring av fisk för avelsändamål.

Romtagning, artificiell befruktning.

Olika metoder för kläckning av rommen.

Transport och utplantering av yngel och ungar in. in.

Uppdragning av yngel i dammar och tråg.

Praktisk dammhushållning, dammkonstruktioner.

Sjöbeskrivning, gradering av fiskevatten.

Fisksjukdomar och parasiter.

3. Exkursioner och studieresor.

Sjösänkningars inverkan på fisket.

Konstgjorda fiskvägar.

Industriella föroreningar m. in.

Särskilda fisken vid norrlandsälvar, östersjökusten o. s. v.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Andra läsåret. Beräknat från 1 november till utgången av mars eller april,

med 14 dagars avbrott vid jul.

C:a 21—25 veckor.

En stor del av undervisningen avses ske i form av studiebesök och exkursioner

till fiskhamnar, konservfabriker, ev. motorverkstäder och fiskredskapsfabriker

samt ombord å fiskebåtar, varvid särskilt trålning, snörpvads-

och drivgarnsfiske, snurrevadsfiske och ombordberedning av fisk skall

demonstreras.

I övrigt skall undervisning å lärorummet och laborationslokalen meddelas

i huvudsakligen följande ämnen:

1. Navigation och motorlära.

2. Fältmätning.

3. Fiskredskapslära.

4. Fisk som handels- och konsumtionsvara, beredning och förvaring.

5. Handel och distribution.

6. Fiskerilagstiftning, fiskerätt och fiskestadgar.

7. Administrationsapparaten.

8. Expeditions- och kameral tjänst.

I organisatoriskt hänseende föreslås fiskeritjänstemannautbildningen

i Göteborg skola underställas fiskeristyrelsen. Det dagliga arbetet

med tillsyn över undervisningen, lärarna och eleverna samt elevintagning,

uppgörande av schema och anskaffande av lärare anses böra ankomma

på någon av lärarna. Denne skulle sålunda fullgöra med utbildningen

sammanhängande rektors- och sekreterargöromål. Däremot skulle de rent

kamerala uppgifterna såsom utbetalning av löner, expensutgifter och resekostnader

m. m. kunna åläggas fiskeristyrelsen. Styrelsen förordar, att organisationen

skall genomföras hösten 1951, då elever till första årskursens

teoretiska del alltså skulle intagas.

I fråga om de årliga kostnaderna för fiskeritjänstemannautbildningen

anför fiskeristyrelsen att det förhållandet att denna utbildning

avses skola vara tvåårig med elevintagning vartannat år och förete betydande

olikheter i organisatoriskt hänseende mellan de båda läsåren, medför att

anslagsbelastningen blir mycket olika för två på varandra följande budgetår.

Styrelsen har därför ansett det lämpligt att redovisa de beräknade kostnaderna

för varje budgetår för sig.

Med utgångspunkt från ett högsta antal elever av tio har fiskeristyrelsen

uppgjort en kostnadsberäkning som slutar å i runt tal 56 700 kronor. Av

detta belopp hänföras 40 000 kronor till det första och 16 700 kronor till

det andra budgetåret. Beräkningen har följande utseende.

Kostnadsberäkning

beträffande fiskeritjänstemannautbildning i Göteborg och Aneboda.

Första budgetåret.

Första läsåret 1 september—31 mars med 936 beräknade undervisningslimmar

jämte den till Aneboda förlagda praktiska undervisningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84. 25

Första läsåret i Göteborg. Kronor

1. Hyra och städning av undervisningslokaler å kr 1:50 pr timme

(936 X 1:50)............................................. 1 404

2. Undervisningsmateriel och expenser ........................ 1 000

3. Elevstipendier för 10 elever under 7 månader å 115 kr (10 X 7

X 115) .................................................. 8 050

4. Lärararvoden:

a) Speciallärare i 260 timmar å 18 kr ................ 4 680

b) Lärare i bokföring i 52 timmar ä 12 kr............. 624

c) Lärare i övriga ämnen i 624 timmar å kr 12: 50 ...... 7 800 13 104

5. Arvode för rektors- och sekreterargöromål .................. 3 000

6. Studiebesök och exkursioner ............................... 400

Summa för första läsåret i Göteborg 26 958

Praktisk utbildning i Aneboda.

1. Underhåll av undervisningslokaler m. m.................... 1 400

2. Undervisningsmateriel och expenser ........................ 800

3. Elevstipendier för 10 elever under 5 månader å 115 kr (10 X 5

X 115) .................................................. 5 750

4. Resekostnader och studiebesök för eleverna .................. 5 000

Summa för den praktiska utbildningen i Aneboda 12 950

Summa för det första budgetåret (26 958 + 12 950) 39 908

Andra budgetåret.

Andra läsåret 1 november—31 mars med 312 beräknade undervisningstimmar.

1. Hyra och städning av undervisningslokaler å kr 1: 50 pr timme

(312 X 1:50) ............................................

2. Undervisningsmateriel och expenser ........................

3. Elevstipendier för 10 elever under 5 månader å 115 kr (10 X 5

X H5) ...........-•••....................,.................

4. Lärararvoden för speciallärare i 312 timmar å 18 kr ..........

5. Arvode för rektors- och sekreterargöromål ..................

6. Studiebesök och exkursioner ................................

Summa för andra läsåret i Göteborg 16 834

Summa för det andra budgetåret 16 834

Totalsumma för båda budgetåren (39 908 + 16 834) 56 742

Beträffande de olika posterna i kostnadsberäkningen anför fiskeristyrelsen

i huvudsak följande.

Kostnaderna för hyra och städning av undervisningslokaler i Göteborgs

stads yrkesskolor ha på grundval av yrkesskolestyrelsens uppgifter beräknats

till 1 krona 50 öre per timme.

Beräkningen av kostnaderna för undervisningsmateriel och expenser är

givetvis i viss mån osäker och en justering av beräkningen kan måhända bli

erforderlig i mån av erfarenheter rörande anslagsbelastningen. Styrelsen

räknar emellertid med att några större kostnader för undervisningsmateriel

468

1 000

5 750

5 616

3 000

1 000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

icke skola uppkomma utan att demonstrationsobjekt och dylikt skola kunna

erhållas genom utlåning eller på annat liknande sätt. Huvuddelen av det

till 1 000 kronor beräknade beloppet avses därför komma att tagas i anspråk

för expensutgifter.

Kostnaderna för elevstipendier ha beräknats med utgångspunkt från att

elevantalet skall vara högst tio. Enligt kungörelsen den 30 juni 1949 (nr

453) utgå stipendierna åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

m. in. med 90, 60 eller 30 kronor för månad. Härvid torde emellertid generellt

ha räknats med att eleverna erhålla förläggning i internat, något som

icke kan komma i fråga vid en förläggning av fiskeritjänstemannautbildningen

till Göteborg. Enligt 4 § 1 mom. kungörelsen den 29 juni 1945 (nr

572) angående stipendier åt elever vid statsunderstödda kommunala och

enskilda anstalter för yrkesundervisning, sådant författningsrummet lyder

enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 383), kunna under sådana förhållanden,

soin beräknas bli rådande för eleverna i fiskeritjänstemannautbildningen

i Göteborg, stipendierna beräknas till högst 115, So och 55 kronor.

Fiskeristyrelsen har därför räknat med det högsta stipendiebeloppet, 115

kronor för månad, till maximiantalet elever.

Vad beträffar kostnaderna för lärararvoden ha dessa beräknats i viss överensstämmelse

med de belopp, som enligt brev den 3 juni 1949 (statsliggaren

1950/51, s. 761) gälla för speciallärare vid övriga kurser vid Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. För lärare i andra ämnen än specialämnena

ha dock beräknats högre arvodesbelopp nämligen de belopp,

som vid Göteborgs stad yrkesskolor betalas adjunktskompetenta timlärare.

Det föreslagna arvodet för rektors- och sekreterargöromål sammanhänger

med det förut framlagda förslaget, att fiskeritjänslemannautbildningen

skall under fiskeristyrelsens inseende i organisatoriskt och pedagogiskt avseende

sammanhållas under ledning av en därtill av styrelsen särskilt förordnad

lärare eller annan lämplig befattninghavare. Denne befattningshavare

skall sålunda förrätta såväl rektors- som sekreterargöromålen vid ifrågavarande

utbildningskurs och bör med hänsyn till denna dubbla funktion

erhålla lämpligt avpassad gottgörelse härför.

Första läsårets studiebesök och exkursioner konnna med hänsyn till undervisningens

planläggning att bli av ringa omfattning. Härav föranledda

kostnader ha fördenskull beräknats till så lågt belopp som 400 kronor.

Södra Sveriges fiskeriförening torde böra beredas ersättning för de kostnader

för mindre iståndsättnings- och reparationsarbeten å undervisningslokalerna

i Aneboda, vilka föranledas av att fiskeritjänstemannaskolans

elever tagna lokalerna i anspråk under fem månader vart annat år. Till underhåll

av undervisningslokaler in. m. ha med anledning härav på grundval

av uppgifter från föreningens sida beräknats ett belopp av 1 400 kronor.

Beträffande kostnaderna för undervisningsmateriel och expenser gäller i

tillämpliga delar vad i det föregående anförts rörande beräkningen av motsvarande

kostnader under första läsåret i Göteborg. Såsom i annat sammanhang

anförts disponerar Södra Sveriges fiskeriförening i stort sett över erforderlig

undervisningsmateriel till följd av att föreningen under en lång

följd av år bedrivit undervisning för blivande fiskeritjänstemän.

Elevstipendierna ha beräknats till 115 kronor för elev och månad.

Posten till resekostnader och studiebesök för eleverna under vistelsen vid

skolan i Aneboda har beräknats till 5 000 kronor under beaktande av att

flertalet studieresor för bibringande av kännedom om olika sjötyper, fisken

och fiskemetoder avses skola genomföras under denna del av utbildningsgången.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Beträffande beräkningen av kostnaderna under andra budgetåret gäller i

tillämpliga delar vad som anförts i fråga om motsvarande beräkningar för

det första läsåret i Göteborg.

Fiskeristyrelsens förslag innehåller vidare vissa jämkningar av hittillsvarande

statsbidrag till Södra Sveriges fiskeriförening. Sålunda föreslås att

det bidrag å i runt tal 14 800 kronor till föreningens undervisningsverksamhet,

som styrelsen upptagit i sina anslagsäskanden för nästa budgetår, skall

bortfalla. Å andra sidan anses bidraget till föreningens undersökningsverksamhet

böra uppräknas till 35 000 kronor. Till stöd härför anför styrelsen

bland annat följande.

Enär undervisning enligt förslaget alltjämt skall bedrivas i Aneboda, om

än i mindre omfattning än tidigare, bör föreningen jämväl i fortsättningen

erhålla statligt stöd för sin verksamhet i den utsträckning, som påkallas för

att föreningen skall kunna åtaga sig förenämnda undervisningsuppgift. Såsom

villkor för fortsatt statsstöd till föreningen bör uppställas, att föreningen

förpliktar sig att upprätthålla i första hand undervisningsverksamheten

vid sin institution i Aneboda men även den undersöknings- och försöksverksamhet,

som bedrives där. Upprätthållandet av sistnämnda verksamhetsgren

utgör en nödvändig förutsättning för att undervisning av den art, som

i det föregående närmare behandlats, med framgång skall kunna bedrivas i

Aneboda. Av fiskeristyrelsens organisationsförslag blir en följd, att det hittills

till föreningen utgående statsbidraget i vad det belöper på fiskeriskolan

bortfaller. Å andra sidan måste, på sätt jämväl fiskeriutbildningskommittén

förordat, nämnda statsbidrag i vad det avser föreningens undersökningsverksamhet

höjas för att utfylla lönekostnaderna till fiskeribiologen och övrig

arbetskraft vid anstalten i Aneboda. I sin anslagsskrivelse den 16 augusti

1950 har fiskeristyrelsen.beräknat statsbidraget för undersökningsverksamheten

till 23 217 kronor för budgetåret 1951/52. För angivna ändamål bör

bidraget uppräknas med 11 000 kronor till avrundat 35 000 kronor.

Såsom engångsutgift upptager fiskeristyrelsen kostnader för modernisering

och renovering av Södra Sveriges fiskeriförenings undervisningslokaler

i Aneboda. Dessa kostnader ha av länsarkitekten i Kronobergs län

uppskattats till 25 800 kronor. Med hänsyn till inträffade kostnadsstegringar

och i överensstämmelse med förnyade beräkningar som föreningen lämnat

upptager fiskeristyrelsen ett belopp av 30 000 kronor för ändamålet. Styrelsen

erinrar dock att byggnadsstyrelsen enligt uttalande, som återgivits i

fiskeriutbildningskonnnitténs betänkande, ansett att undervisningslokalerna

kräva ombvggnadsarbeten för en kostnad av 65 000 kronor. Fiskeristyrelsen

förklarar, att det undandrager sig dess bedömande, vilken av de två beräkningarna

som bör tillerkännas vitsord. Styrelsen har dock i sin anslagsberäkning,

särskilt med hänsyn till att enligt dess förslag utbildningen skall

vara förlagd till Aneboda allenast under vår- och sommarmånader, räknat

med det lägre beloppet, 30 000 kronor.

Fiskeristyrelsen framhåller, att en jämförelse i kostnads h ä nseende

mellan fiskeriutbildningskommitténs och styrelsens förslag beträffande

fiskeritjänstemannautbildningen är svår att göra. Detta beror särskilt

på alt kommitténs förslag bygger på att ifrågavarande utbildning skall

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

sammanföras med fiskarenas yrkesutbildning till en gemensam fiskeriskola.

Den främsta skillnaden mellan de båda förslagen är att staten skulle bidraga

med ett engångsbelopp å 93 650 kronor till denna skola, medan något motsvarande

anslagsbehov icke skulle ifrågakomma, om fiskeritjänstemannautbildningen

förlägges till Göteborg. Å andra sidan förutskickar fiskeristyrelsen

att 30 000 kronor skola anvisas till iståndsättande av undervisningslokaler

i Aneboda. Enligt styrelsens förslag skulle sålunda investeringsbehovet

bli 63 650 kronor eller alternativt 28 650 kronor lägre än enligt kommittéförslaget.

De årliga kostnaderna för såväl fiskarenas yrkesutbildning som fiskeritjänstemannautbildningen

uppgå enligt kommittéförslaget till 67 900 kronor.

Med styrelsens förslag bli kostnaderna för enbart tjänstemannautbildningen

under två på varandra följande budgetår 40 000 respektive 17 000 kronor

eller i genomsnitt 28 500 kronor för budgetår.

Fiskeristyrelsen föreslår, att de årliga kostnaderna skola bestridas från ett

särskilt riksstatsanslag, förslagsvis benämnt Utbildning av fiskeritjänstemän.

Av det första budgetårets anslag böra bestridas vissa av de kostnader,

som belöpa å andra budgetåret, nämligen samtliga kostnader för utbildningen

i Aneboda. Anslaget bör därför enligt styrelsens mening ha reservationsanslags

karaktär. Styrelsen föreslår att anslaget för budgetåret 1951/52

skall uppföras med 40 000 kronor. Medel till kostnaderna för iståndsättande

av byggnaderna i Aneboda beräknar styrelsen under anslaget till befrämjande

i allmänhet av fiskerinäringen för nästa budgetår.

•

Yttrandena. Fiskeristyrelsens uppfattning att fiskeritjänstemännens utbildningsfråga

bör lösas oberoende av spörsmålet om inrättandet av en yrkesskola

för fiskare delas av samtliga remissinstanser med undantag av Göteborgs

och Bohus läns landsting. Styrelsens förslag rörande förläggningen

av utbildningen tillstyrkes i samtliga yttranden utom yttrandena från nyssnämnda

landsting och Gävleborgs läns hushållningssällskap. I fråga om

kursplanen m. m. framföras däremot erinringar i några yttranden.

Göteborgs och Bohus läns landsting anför att det svaga intresset från

iiskarehåll för fiskareskolan i Lysekil icke kan anses bero på förläggningen

till Lysekil. Däremot kunna skolans provisoriska karaktär och ovissheten

om dess framtid ha varit till betydande nackdel för skolans verksamhet.

Fiskeriutbildningskommitténs förslag om en gemensam skola för fiskare

och fiskeritjänstemän förefaller landstinget vara en riktig tanke icke blott

ur administrativ och ekonomisk synpunkt utan även med hänsyn till de

nyttiga impulser, som de båda skolornas elever kunna ge varandra. Landstinget

utgår från att en fast förläggning av fiskareskolan till Göteborg ej är

tänkbar och framhåller att kostnaderna för skolornas drift sannolikt bli

större om sambandet mellan dem upplöses. Landstinget erinrar om att det

tidigare förklarat sig villigt att stå såsom huvudman för skolorna under

förutsättning att kostnaderna för dess del icke bli orimliga utan närmast

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

29

komma att överensstämma med fiskeriutbildningskommitténs förslag.

Landstinget framhåller slutligen alt fiskeriskolan enligt dess mening alltjämt

bör kvarbli i Lysekil.

Gävleborgs läns hushållningssällskap föreslår att såväl den teoretiska som

den praktiska utbildningen för fiskeritjänstemän skall förläggas till Aneboda

men att en större del av utbildningstiden skall förläggas till något av

de större norrlandsvattendragen, förslagsvis Indalsälven med Sundsvall som

stationsort. Såsom motivering härför anför sällskapet bland annat följande.

Såväl fiskarenas som fiskeritjänstemännens yrkesutövning företer mycket

stora skiljaktigheter i landets olika delar. Man torde kunna skilja på

två huvudfrågor, nämligen avsättningsfrågan (Västkusten, Sydkusten och

södra Ostkusten) och fiskevårdsfrågorna (norra Ostkusten och insjöarna).

Såsom permanenta undervisningsämnen torde väl fiskevårdsfrågorna vara

avgjort mera lämpade och framför allt ha större möjlighet att praktiskt omsättas

än avsättningsfrågorna. De senare handhas ju numera i huvudsak

av de väl utbyggda ekonomiska organisationerna på fiskets område.

Även andra förhållanden tala för att fiskevården borde få eu mycket

framskjuten plats i undervisningen. Särskilt må framhållas utvecklingen

vid våra vattendrag med där pågående utbyggnader och av dessa föranledda,

omfattande kompensationsarbeten. Redan nu äro omkring GO procent av

samtliga i landet anställda fiskeritjänstemän enbart i Norrland och Dalarna

helt eller delvis verksamma med dessa uppgifter, vilka tydligt tendera att

öka. Insjöfiskets nuvarande karaktär över huvud taget kommer vidare att

kräva en mycket större fiskevårdsinsats än som nu förekommer.

Nämnda förhållanden tala för att utbildningen av såväl fiskeritjänstemän

som fiskare i görligaste mån bör planeras så, att huvudvikten lägges just

på fiskevårdsämnena. För fisket inom de kustavsnitt, vilkas fiske är mindre

eller knappast alls beroende av fiskevårdsund ervisningen men i stället desto

mera av undervisning i navigation, motorlära, båtbygge, fiskhandel m. m.,

torde undervisningsbehovet kunna tillgodoses medelst tillfälligt ordnade kurser

i dessa ämnen, vilka äro väl lämpade härför. Denna möjlighet kan icke

sägas föreligga beträffande norrlandskustens och insjöarnas undervisningsfrågor,

vilka alltså böra inplaceras i den permanenta undervisningen.

Möjligheten att anskaffa lämpliga lokaler och lärare för undervisningen

bör icke vara avgörande vid bestämmande av plats för undervisningen. Denna

fråga bör avgöras med ledning av platsens lämplighet och av möjligheten

att rekrytera elever.

Som redan nämnts arbetar huvudparten av fiskeritjänstemännen i norra

landsdelen, som väl även inom överskådlig tid kommer att vara arbetsplatsen

för flertalet i fortsättningen utbildade tjänstemän. Att dessa skola erhålla

sin utbildning i en miljö, där knappast någon av deras kommande arbetsuppgifter

är till finnandes, kan knappast befrämja undervisningens syften.

Göteborg bör för fiskeriundervisningcn vara en viktig och väl utnyttjad

plats för demonstrationer av storsjöfiske, fiskhandel etc., som självfallet

bör ingå i undervisningen för fiskeritjänstemän, men bör icke bli platsen för

den permanenta delen av utbildningen. Denna bör förläggas till en för de

kommande arbetsuppgifterna mer representativt vald plats.

Den teoretiska undervisningen synes utan olägenhet kunna förläggas till

samma plats, till vilken den praktiska undervisningen planerats förlagd.

Aneboda bör därför även i fortsättningen bli centrum för hela utbildningen.

En mycket stor del av den praktiska utbildningen bör dock förläggas till

någon plats i Norrland. Ett myckel rikt undervisningsmaterial torde finnas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

att tillgå vid t. ex. Indalsälven och Ljungan. En längre tids praktisk undervisning

skulle därför med fördel kunna förläggas till Sundsvall.

Hushållningssällskapens förbund framställer icke någon erinran mot fiskeristyrelsens

förslag till förläggning. Förbundet förklarar emellertid i anslutning

till vad Gävleborgs läns hushållningssällskap anfört, att förbundet

förutsätter att vid organisationen av utbildningen stor vikt lägges vid de

speciella problem, som hänga samman med fisket i de norra delarna av

landet.

Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän och Civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund avstyrka det förslag till kursplan, som fiskeristyrelsen

lagt fram. De hemställa att i stället den av fiskeriutbildningskommittén föreslagna

kursplanen skall, med de modifikationer som de tidigare förordat

(jfr s. 16 o. f.), läggas till grund för utbildningen. Föreningen och förbundet,

som framställa vissa anmärkningar mot fiskeristyrelsens redogörelse

för länsfiskeritjänstemännens arbetsuppgifter, framhålla att styrelsens

kursplan, såvitt angår andra undervisningsåret, icke lämnar några

närmare upplysningar om de teoretiska kursernas omfång. Så viktiga ämnen

som byggnadslära, rättslära och oceanografi synas ha uteslutits.

Hushållningssällskapens förbund framhåller att den av fiskeristyrelsen

föreslagna kursplanen innebär en kortare utbildningstid än den, som fiskeriutbildningskommittcn

förordat, samt uttalar att enligt förbundets mening

utbildningstiden bör vara minst 20 månader. Vidare anför förbundet

att fiskeristyrelsens förslag synes lägga alltför stor vikt vid havsfisket samt

handels- och avsättningsfrågor. Förbundet framhåller att de fiskevårdande

åtgärderna, som på många håll äro de dominerande arbetsuppgifterna för

fiskeritjänstemännen, böra beredas stort utrymme inom utbildningen. Då

tjänstemännen regelmässigt ha att deltaga i arbetet inom lokala fiskesammanslutningar,

anser förbundet det även erforderligt att ämnet föreningsoch

mötesteknik skall ingå bland läroämnena. Jämväl Stockholms läns och

stads samt Gävleborgs läns hushållningssällskap förorda, att undervisning

skall meddelas i detta ämne. Det senare sällskapet föreslår vidare, att även

pedagogik skall inrymmas i kursplanen.

Jönköpings läns hushållningssällskap ifrågasätter om icke någon undervisning

i tyska bör meddelas, såvida detta kan ske utan att inkräkta på

undervisningen i de egentliga fackämnena. Sällskapet uttrycker vidare det

önskemålet, att den praktiska utbildningen skall förlängas till framemot

slutet av november. Detta motiveras med att inom stora delar av landet

flera av de laxartade fiskarna icke hunnit leka före november. Någon övning

i romtagning och transporter av rom skulle därför icke medhinnas,

därest berörda utbildning såsom kursplanen förutsätter skulle avslutas

den 31 oktober.

De riktlinjer för kursverksamhetens ordnande, som fiskeristyrelsen föreslagit,

ha endast i vissa detaljer givit statskontoret anledning till särskilt

uttalande. Ämbetsverket anför härom följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:Is proposition nr 84.

I förhållande till elevantalet och omfattningen av kursverksamheten synes

det föreslagna rektorsarvodet — 3 000 kronor för läsår — tilltaget för

högt. Statskontoret anser för sin del, att arvodet ej bör sättas högre än förslagsvis

3 000 kronor för hel kurs.

Vad beträffar elevstipendierna förutsätter statskontoret att stipendiegivningen

kommer att anpassas efter de studiehjälpformer, som kunna komma

att beslutas vid genomförande av studielånenämndens förslag (SOU

1949: 41).

Den föreslagna förhöjningen av statsbidraget till den undersökningsverksamhet,

som bedrives av Södra Sveriges fiskeriförening, undandrager

sig statskontorets bedömande, då någon redogörelse för beräkningsgrunderna

icke lämnats.

Södra Sveriges fiskeriförening erinrar om att fiskeriutbildningskommittén

förutsatt, att försöksverksamheten vid Aneboda skall samordnas med

den statliga fiskeriforskningen i och med att Aneboda knytes till den nya

fiskeriskolan, samt att fiskeristyrelsen uttalat att upprätthållandet av försöksverksamheten

vid Aneboda utgör en nödvändig förutsättning för att

den föreslagna undervisningen skall kunna bedrivas där. Med hänsyn till

de speciella krav, som ställas på föreståndaren i Aneboda, och till den rådande

bristen på akademiskt utbildade fiskeribiologer anser föreningen det

vara nödvändigt, att föreståndarbefattningen även i pensionshänseende

skall likställas med en motsvarande statlig befattning. Föreningen förutsätter

därför, att denna pensionsfråga skall lösas i samband med den nya

organisationens genomförande.

Föreningen anmärker vidare att det för renovering och ombyggnad av

lokaler i Aneboda föreslagna engångsanslaget, 30 000 kronor, motsvarar vad

dessa arbeten skulle ha kostat i mitten av december 1950. Med hänsyn till

de prisstegringar, som därefter inträffat eller kunna väntas ske innan arbetena

kunna sättas i gång, finner föreningen det nödvändigt att man räknar

med ett något högre belopp.

III. Fortbildningskurser för fiskeritjänstemän och övergång till

högre utbildning.

Fiskeriutbildningskommittén. I syfte att bereda länsfiskeritjänstemän och

fiskmästare tillfälle att taga del av resultaten på fiskeriforskningens område

och att överlägga om aktuella frågor inom fiskevården förordar kommittén,

att kortare fortbildningskurser skola anordnas vart annat eller vart

tredje år. Enligt kommitténs mening bör det ankomma på fiskeristyrelsen

att vidtaga de förberedande åtgärder, som erfordras härför.

I samband med frågan om utbildningen av fiskeritjänstemän behandlas

möjligheten att bereda fiskeristuderande tillfälle till högre utbildning. Tillkomsten

av en sådan ny utbildningsväg är enligt kommitténs uppfattning

icke blott motiverad ur social synpunkt utan kan även tillföra fiskeriforskningen

och den högre fiskeriadministrationen värdefulla krafter. En nära

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

till hands liggande lösning av detta problem anser kommittén vara, att

fiskeristuderande efter genomgången utbildning till fiskeritjänsteman skall

kunna få inträde vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande

i Vilan. På grundval av examen vid detta gymnasium bör han

sedan kunna erhålla inträde vid universiteten eller Stockholms högskola för

att avlägga examina i ämnena zoologi, botanik och kemi. 1 betänkandet anföres

att, enligt vad kommittén inhämtat från ledningen för specialgymnasiet

i Vilan, skulle fiskeristuderande kunna beredas tillträde till gymnasiet

under förutsättning att det endast är fråga om någon enstaka sökande från

fiskeriområdet vart annat år samt att inga särskilda arrangemang i fråga

om undervisningen och inga särskilda undantagsbestämmelser i fråga om

betyg eller dylikt behöva förekomma.

Även vad angår möjligheten till universitetsstudier på grundval av examen

vid nyssnämnda gymnasium har kommittén inhämtat yttrande av universitetskanslern.

Denne har därvid anslutit sig till ett uttalande av matematisk-naturvetenskapliga

sektionen vid Uppsala universitets filosofiska

fakultet. I detta anföres att avgångsexamen från Vilans specialgymnasium

synes ha karaktären av s. k. begränsad studentexamen och att ett generellt

medgivande att bedriva universitetsstudier på dylik kompetens kan få svåröverskådliga

konsekvenser. I stället förordas ett system med individuella

dispenser för utpräglat studiebegåvade. Filosofiska fakulteten vid Lunds

universitet och Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet,

vilka även avgivit yttranden till kanslern, tillstyrka däremot, att

fiskeristuderande, som avlagt godkänd avgångsexamen vid Vilans specialgymnasium,

skall få tillträde till universitetsstudier under villkor, att han

äger sådana kunskaper i främmande språk som erfordras för genomgående

av realgymnasiet.

Kommittén anser för sin del icke möjligheten med individuella dispenser

vara tillfredsställande utan förordar den lösning av frågan, som angivits

av filosofiska fakulteten vid Lunds universitet och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten vid Stockholms högskola.

Yttrandena. Kommitténs förslag rörande fortbildningskurser för fiskeritjänstemän

förordas uttryckligen av, bland andra Svenska fiskevårdsförbundet

och Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän. Erinran mot förslaget

i denna del har icke framställts i något yttrande.

De åtgärder, som kommittén föreslagit för att bereda fiskeristuderande

möjlighet till akademisk utbildning, förordas av fiskeristgrelsen. Denna uttalar,

att personer, som vuxit upp i fiskaremiljö, ofta torde ha goda förutsättningar

att göra förtjänstfulla insatser på mera ansvarsfulla poster inom

fiskeriadministrationen. Styrelsen ifrågasätter dock om icke den föreslagna

utbildningsvägen över Vilans specialgymnasium är lika arbetskrävande och

kostsam som korrespondensundervisning. Fiskeriintendenten i mellersta

distriktet erinrar, att det kan vara vanskligt för en studerande att helt in
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84. 33

rikta sig på det begränsade antal högre tjänster, som finnas inom fiskeriadministrationen.

1946 års skolkommission framhåller, att det av kommissionen föreslagna

»gymnasiet för vuxna» synes bli en lämpligare form av förberedelse för

studier av detta slag än Vilans specialgymnasium, vilket i första hand förbereder

för studier vid vissa fackhögskolor. Kommissionen ifrågasätter vidare,

om icke enbart kvalificerad yrkespraktik kan tänkas såsom alternativ

inträdesfordran till specialgymnasiet i enlighet med vad som gäller för

skogs- och mejeristuderande.

Skolöverstyrelsen anser i likhet med kommittén, att studerande, som genomgått

fiskeritjänstemannakurs, bör kunna vinna inträde i specialgymnasiet.

Såsom villkor härför bör enligt överstyrelsen stadgas avgångsbetyg

från nyssnämnda kurs med minst betyget med beröm godkänd i svenska

språket och matematik samt intyg från kursens föreståndare om studielämplighet.

Då specialgymnasiets kurs i de naturvetenskapliga ämnen omfattar

minst realgymnasiets kurs, anser överstyrelsen det vidare skäligt, att

fiskeristuderande med godkänd avgångsexamen vid specialgymnasiet beredes

möjlighet till akademiska studier i ämnena zoologi, botanik och kemi.

T. f. rektorn vid specialgymnasiet i Vilan framhåller, att undervisning i

franska för närvarande ej meddelas vid gymnasiet. Förutvarande elever,

som studerat eller studera vid universitet, ha funnit att kurslitteraturen

på främmande språk visserligen bereder svårigheter men att dessa svårigheter

dock ej äro alltför stora. I yttrandet meddelas vidare, att det blivit

praxis, att inträdessökande vid folkhögskolas andra årskurs läst realexamens

kurs i matematik och inhämtat goda kunskaper i engelska och helst

även tyska, då studierna i annat fall bli alltför krävande.

I åtskilliga andra yttranden betonas slutligen att man bland såväl länsfiskeritjänstemännen

som fiskarena fäster stort avseende vid att en utbildningsväg

av ifrågavarande slag öppnas för fiskeristuderande.

Fiskeristyrelsen förutskickar att den möjlighet till övergång till högre

utbildning, som enligt fiskeriutbildningskommitténs förslag skall beredas

den som genomgått fiskeritjänstemannakurs, skall hållas öppen jämväl vid

bifall till styrelsens förslag till organisation och förläggning av fiskeritjänslemannautbildningen.

IV. Fiskeritjänstemännens löneställning m. m.

Nuvarande förhållanden. För närvarande utgår statsbidrag till hushållningssällskapen

för avlönande av 33 fiskeritjänstemän med det belopp, som

erfordras för att bestrida grundlön å 5 500 kronor, provisorisk avlöningsförbättring

å 960 kronor samt tre ålderstillägg å 400 kronor efter respektive 5,

10 och 15 års anställning. Den begynnelselön, vartill sällskapen erhållit

statsbidrag, har sålunda utgjort 6 460 kronor och slutlönen 7 660 kronor. I

Ii llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr SI.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

ortsgrupp 3, till vilken de flesta fiskeritjänstemännens stationeringsorter

höra, motsvarar denna begynnelselön närmast lönen i 14 löneklassen, medan

slutlönen närmast motsvarar lönen i 18 löneklassen.

Under år 1950 ha emellertid hushållningssällskapen av egna medel utbetalat

eu provisorisk avlöningsförstärkning med 1 000 kronor per år och

befattningshavare. Länsfiskeritjänstemännen ha sålunda uppburit en begynnelselön

å 7 460 kronor och en slutlön å 8 660 kronor. Detta innebär ett

löneläge mellan 17 och 18 lönegraden. Samtliga nu gjorda jämförelser ha

utgått från ett rörligt tillägg av 12 procent.

De statliga fiskmästarna äro placerade i 16 lönegraden.

Fiskeriutbildningskommittén. Kommittén föreslår, att länsfiskeritjänstemännen

skola placeras i lönegrad Ca 19. En sådan förbättring av länsfiskeritjänstemännens

löneställning jämfört med det löneläge, som de nuvarande

statsbidragen förutsätta, är enligt kommitténs mening motiverad dels i betraktande

av dessa befattningshavares jämförelsevis självständiga arbetsuppgifter,

dels såsom en kompensation för de föreslagna ökade fordringarna

i utbildningshänseende.

En högre löneplacering av länsfiskeritjänstemännen än den föreslagna

synes kommittén betänklig med hänsyn till de konsekvenser, som detta

skulle medföra beträffande andra personalgrupper inom statsförvaltningen.

Kommittén anser sig icke heller böra föreslå någon differentiering av löneplaceringen

av länsfiskeritjänstemännen i olika län. Den anser dock, att

hushållningssällskapen böra kunna lämna särskilt arvode åt länsfiskeritjänsteman,

som samtidigt är föreståndare för större fiskodlingsanstalt.

Kommittén erinrar i förevarande sammanhang om att statens fiskmästare

hittills haft samma löneplacering som länsfiskeritjänstemännen. Beträffande

de statliga fiskmästaretjänsterna finner kommittén icke en löneförbättring

av den omfattning, som föreslagits för länsfiskeritjänstemännen,

vara motiverad. Den föreslagna förlängningen av utbildningstiden jämväl

för dessa tjänstemän motiverar dock en viss höjning av löneställningen.

Kommittén förordar därför, att befattningarna såsom fiskmästare skola

placeras i 17 lönegraden.

Till närmare motivering av sitt förslag beträffande länsfiskeritjänstemännen

anför kommittén bland annat följande.

Bedömandet av länsfiskeritjänstemännens lönefråga måste ske med hänsyn

till dels dessa befattningshavares arbetsuppgifter, dels deras utbildning.

Vad därvid angår arbetsuppgifterna vill kommittén erinra om det självständiga

ansvar, som länsfiskeritjänstemännen ha på fiskets område. Länsfiskeritjänstemännens

arbetsuppgifter omfatta icke blott en mångsidig konsulterande

verksamhet av självständig art utan även tämligen omfattande

administrativa uppgifter på fiskets område. Med hänsyn härtill anser kommittén,

att de hittillsvarande statliga avlöningsbidragen till länsfiskeritjänstemännen,

vilka närmast anslutit sig till jordbruksinstruktörernas löneställning,

inneburit en för låg löneplacering. Kommittén anser sålunda, att länsfiskeritjänstemännen

som en följd av sina betydligt självständigare arbetsuppgifter

böra placeras i en högre löneställning än jordbruksinstruktörerna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 84.

35

I fråga om fordringarna i utbildningshänseende synes vid en slutlig reglering

av länsfiskeritjänstemännens löner böra beaktas de utbildningskrav,

som komma att ställas i framtiden. Den av kommittén föreslagna fiskeritjänstemannakursen

skulle bygga på förkunskaper i huvudsak motsvarande

realexamen och vidare förutsätta två års förpraktik inom yrket. Själva

utbildningen skulle därtill omfatta i det närmaste två år. Om den av kommittén

föreslagna utbildningen för länsfiskeritjänstemän genomföres, skulle

även i utbildningshänseende betydligt större krav ställas på dessa befattningshavare

än på jordbruksinstruktörerna.

Jäinföres fiskeritjänstemännens utbildning däremot med hemkonsulenternas

synas de senare ha betydligt större kvalifikationer. Enligt erhållna

uppgifter omfattar nämligen hemkonsulenternas utbildning, förutom förpraktik

i egentlig mening, olika i förpraktiken ingående kurser med en

sammanlagd tid av i det närmaste två år samt tvåårig utbildning vid lanthushållsseminarium

och slutligen en specialkurs för konsulentkompetens.

Instruktörerna äro för närvarande placerade i lönegrad 16. Hemkonsulenternas

lönefråga är ännu icke reglerad, utan för närvarande utgå provisoriska

löner närmast motsvarande ett löneläge mellan lönegrad 18 och 19.

Enligt vad kommittén erfarit kommer emellertid en pågående utredning

om lanthushållningslärarinnornas löner att föreslå en placering av nämnda

befattningshavare i lönegrad 22. Kommittén vill i detta sammanhang erinra,

att chefen för jordbruksdepartementet i propositionen till 1944 års

riksdag angående hushållningssällskapens omorganisation uttalat, att hemkonsulent

i lönehänseende bör placeras högre än ordinarie ämneslärarinna

vid lanthushållsskola med helårskurs. Man synes därför kunna räkna med

att den slutliga regleringen av hemkonsulenternas löner kommer att medföra

en förbättring av deras nuvarande löneställning.

Kommittén har på grund av här anförda övervägande kommit till den

slutsatsen, att länsfiskeritjänstemännen böra placeras i lönegrad Ca 19.

Två av kommitténs ledamöter, herrar Utbult och Zettergren reservera

sig mot kommitténs förslag beträffande fiskeritjänstemännens lönegradsplacering

och föreslå, att länsfiskeritjänstemännen skola placeras i lönegrad

Ca 21 och de statliga fiskmästarna i lönegrad Ca 19. Reservanterna anföra,

att utbildningstiden för fiskeritjänstemän — om kommitténs förslag genomföres

kan beräknas till minst åtta år, nämligen realexamen fyra år,

praktik minst två år och fiskeritjänstemannakurs två år. Enligt reservanternas

mening skulle länsfiskeritjänstemännens kompetens därigenom i

det närmaste kunna jämställas med hemkonsulenternas. I fråga om arbetsuppgifterna

anse de att länsfiskeritjänstemännens arbete och ansvar i stort

sett motsvara trädgårds- och hemkonsulenternas.

Kommittén berör i förevarande sammanhang frågan om länsfiskeritjänstemännens

benämning. Den framhåller att benämningen fiskerikonsulcnt

för närvarande användes inom flertalet hushållningssällskap men

att några sällskap bruka benämningen fiskeriinstruktör och ett sällskap

benämningen länsfiskmästare. Med hänsyn till dessa tjänstemäns självständiga

ställning föreslår kommittén, att de skola benämnas liskcrikonsulentcr.

Til! stöd för detta förslag anföres följande.

Kommittén vill erinra om att chefen för jordbruksdepartementet i en

proposition till 1944 års riksdag angående hushållningssällskapens orga
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

nisation och verksamhet uttalade, att ifrågavarande befattningshavare borde

benämnas fiskerikonsulenter. I samband med en lönereglering av ifrågavarande

befattningar torde slutlig ståndpunkt även böra tagas till benäinningsfrågan.

Kommittén vill härvid framhålla, att konsulenttiteln till sin

faktiska användning mera markerar arten av de med en befattning förenade

arbetsuppgifterna än den kompetens, som fordras för innehavare

av sådan tjänst. Inom hushållningssällskapen har sålunda benämningen

vunnit stadga för befattningar med olika kompetens i utbildningshänseende,

t. ex. hemkonsulenter, trädgårdskonsulenter och jordbrukskonsulenter.

Endast i fråga om sistnämnda befattningar fordras för närvarande högskoleutbildning.

Med hänsyn till länsfiskeritjänstemännens självständiga

ställning och deras uppgift att vara förmän för övriga befattningshavare

på fiskets område, exempelvis fiskmästare vid fiskodlingsanstalter och fiskeritiilsyningsmän,

förordar därför kommittén titeln fiskerikonsulent.

Kommittén föreslår slutligen, att för erhållande av sådan befattning såsom

fiskerikonsulent eller fiskmästare, som avlönas med statsmedel, bör

i de fall, då vederbörande icke tidigare innehaft dylik tjänst, såsom kompetensfordran

uppställas utbildning vid statsunderstödd fiskeritjänstemannakurs.

Yttrandena. Betänkligheter mot att genomföra en lönereglering för fiskeritjänstemännen

oberoende av den pågående allmänna tjänsteförteckningsrevisionen

yppas i utlåtandet från statens lönenämnd. Lönenämnden anser sålunda,

att med ett ställningstagande till förevarande lönespörsmål helst bör

anstå till dess klarhet vunnits om vad tjänsteförteckningsrevisionen kommer

att innebära i fråga om lönegradsplaceringen för tjänstemän inom

statsförvaltningen, vilkas arbetsuppgifter äro likartade med fiskeritjänstemännens.

Nämnden framhåller därvid, att de statliga fiskmästarnas lönegradsplacering

prövats så sent som vid 1948 års riksdag och att flertalet

länsfiskeritjänstemän år 1949 av hushållningssällskapen medgivits en provisorisk

avlöningsförstärkning med 1 000 kronor för år. Då vidare den lönegradsplacering

för fiskeritjänstemännen, som kommittén föreslagit, bland

annat avsetts skola utgöra kompensation för de ökade fordringarna i utbildningshänseende

men den första gruppen med tvåårig fiskeritjänstemannautbildning

tidigast kan utexamineras i oktober 1952, kunna enligt nämndens

mening några allvarligare invändningar icke anföras mot att det slutliga

ställningstagandet till detta lönespörsmål tills vidare uppslcjutes.

De olika uppfattningar i fråga om lönegradsplaceringen, som

kommit till uttryck i remissutlåtandena, kunna sammanfattas på följande

sätt.

Kommitténs förslag att länsfiskeritjänstemännen skola placeras i lönegrad

Ca 19 tillstyrkes av fiskcristyrelsen, Hushållningssällskapens förbund,

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund och Skänes fiskareförbund ävensom

av sju hushållningssällskap. Mot fiskeristyrelsens beslut ha dock överdirektören

Hult och byråchefen Hessle reserverat sig. De anse att styrelsen

bort förorda 20 lönegraden.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Till kommittéreservanternas ståndpunkt att länsfiskeritjänstemännen

böra hänföras till lönegrad Ca 21 ansluta sig sju hushållningssällskap, Svenska

insjöfiskarenas centralförbund, Svenska fiskevårdsförbundet, Civila

statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Föreningen Sveriges lånsfiskeritjänstemän

och Föreningen Statens fiskeritjänstemän.

Utan att föreslå någon viss lönegrad uttalar Kalmar läns södra hushållningssällskap,

att länsfiskeritjänstemännen böra tillförsäkras en förmånligare

löneställning än den som kommittén förordat.

Fyra hushållningssällskap förorda att länsfiskeritjänstemännen skola

jämställas med hemkonsulenterna eller placeras i 22 lönegraden.

Endast statskontoret och statens lönenämnd anse att kommittén föreslagit

en för hög lönegrad. Statskontoret förordar sålunda, att länsfiskeritjänstemännen

skola hänföras till 17 lönegraden. Därest en lönereglering för

dessa tjänstemän skall ske oberoende av tjänsteförteckningsrevisionen finner

lönenämnden försiktigheten bjuda, att de icke placeras högre än i 18

lönegraden.

Om innehållet i de yttranden, där kommitténs förslag tillstyrkes, må i

övrigt nämnas följande.

Fiskeristyrelsen framhåller att ifrågavarande befattningar äro mycket

viktiga för fiskerinäringen och att de äro synnerligen arbetskrävande. För

att man skall kunna säkra en tillfredsställande rekrytering till dessa tjänster

måste det därför tillses, att lönen blir sådan att befattningarna, trots

deras i olika avseenden krävande natur, bli någorlunda lockande. Då styrelsen

trots dessa överväganden icke anser sig kunna förorda en generell

höjning av fiskeritjänstemännens löneställning utöver vad kommittémajoriteten

föreslagit, beror detta på att styrelsen i likhet med denna anser en

ytterligare höjning kunna medföra konsekvenser för andra befattningshavargrupper

inom hushållningssällskapens arbetsområde.

Hushållningssällskapens förbund uttalar, att de skäl, som kommittén åberopat

för länsfiskeritjänstemännens placering i lönegrad Ca 19, synas tungt

\ ägande och att en lägre löneställning icke bär ifrågakomma. Tvärtom kan

en något högre löneställning ifrågasättas.

Värmlands läns hushållningssällskap uttalar — i anledning av att sällskapets

fiskerinämnd tillstyrkt kommittéreservanternas förslag — att sällskapet

icke vill bestrida, alt det ansvar, den arbetsbörda och de risker som

äro förenade med tjänsterna i och för sig kunna motivera en relativt förmånlig

löneställning. Sällskapet kan å andra sidan icke heller bortse från

att den av nämnden föreslagna lönegradsplaceringen för dessa tjänstemän

kan komma att medföra anspråk på höjd lönegradsplacering från andra

grupper av sällskapens befattningshavare. Sällskapet ansluter sig därför i

detta avseende närmast till fiskeriutbildningskommitténs förslag, möjligen

med höjning av kommitténs förslag med en lönegrad.

Även Jämtlands läns hushållningssällskap, som i princip biträder kommitténs

förslag, uttalar att det dock anser starka skäl föreligga för en något

högre lönegradsplacering.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

Däremot förklarar sig Skånes fiskareförbund endast med tvekan kunna

tillstyrka, att länsfiskeritjänstemännen skola placeras i så hög lönegrad, som

kommittén föreslagit.

Jämväl Blekinge läns hushållningssällskap anför, att en placering i 19

lönegraden kan synas hög i förhållande till de behörighetsvillkor, som kommittén

föreslagit. Sällskapet förklarar sig dock med hänsyn till länsfiskeritjänstemännens

arbetsuppgifter vilja tillstyrka kommitténs förslag.

Av innehållet i de remissyttranden, vilka anslutit sig till kommittéreservanternas

ståndpunkt, må här återgivas huvudpunkterna i den motivering

som Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Föreningen Sveriges

länsfiskeritjänstemän lämnat. Dessa personalorganisationer anföra, att

några differenser i fråga om arbetsuppgifternas självständighet och art ej

finnas mellan konsulenterna i 26 och 22 lönegraderna, å ena, samt fiskeritjänstemännen,

å andra sidan. En sju respektive tre lönegraders lägre placering

för fiskeritjänstemännen synes dem för låg. Att, såsom kommittémajoriteten

föreslagit, höja nu utgående lön med en lönegrad innebär icke någon

lönereglering i den bemärkelse, som kommit andra hushållningssällskapens

tjänstemän till del. Den lönereglering, som år 1948 genomfördes för flertalet

av dessa befattningshavare, medförde en betydande löneförbättring,

väsentligt överstigande den, som skulle komma till stånd för fiskeritjänstemännen,

om kommitténs förslag genomföres.

Mot kommitténs förslag att tilläggsarvode skall kunna utgå till

länsfiskeritjänstemän, vilken tillika är föreståndare för större fiskodlingsanstalt,

ha i allmänhet icke rests några invändningar. Fiskeristgrelsen och

Norrbottens läns hushållningssällskap finna dock detta förslag mindre lämpligt.

Fiskeristgrelsen förordar däremot i enlighet med förslag av fisker iintendenterna

i övre norra och nedre norra distrikten, att de tjänstemän, vilka

tjänstgöra som sekreterare i fiskerinämnderna i Norrbottens och Västerbottens

län, skola erhålla tilläggsarvoden. Styrelsen framhåller att hushållningssällskapen

i dessa län ha en mycket omfattande fiskeriadministration

med flera fiskeritjänstemän. Särskilt de, som tjänstgöra som fiskerinämndernas

sekreterare, ha ett mycket maktpåliggande arbete. De böra därför

enligt styrelsens mening ha en något förmånligare löneställning än övriga

fiskeritjänstemän. Hinder bör icke föreligga att tilläggsarvode bestrides av

statsmedel. Liknande synpunkter anföras av Norrbottens läns hushållningssällskap.

I sin reservation till fiskeristyrelsens yttrande förorda överdirektören

Hult och bgråchefen Hessle, att de två berörda tjänstemännen i Västerbottens

och Norrbottens län skola placeras en lönegrad högre än övriga fiskeritjänstemän.

Jämtlands läns hushållningssällskap föreslår, att hos de hushållningssällskap,

som ha fler än en med statsmedel avlönad fiskeritjänstemannabefattning,

en av dessa befattningar skall placeras en eller två lönegrader högre än

de övriga. Hushållningssällskapens förbund förklarar sig i princip icke ha

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

något att erinra mot en sådan åtgärd. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

och Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän tillstyrka att länsfiskeritjänsteman,

som tillika är föreståndare för större fiskodlingsanstalt,

skall erhålla tilläggsarvode samt förorda därjämte, att fiskeritjänsteman,

som är sekreterare i fiskerinämnd, skall placeras en lönegrad högre än övriga

fiskeritjänstemän. Kalmar läns södra hushållningssällskap förordar att

fiskeritjänsteman, som förestår fiskodlingsanstalt, skall placeras lägst i

lönegrad Ca 22.

Statens lönenämnd uttalar att, därest tilläggsarvoden komma att medgivas,

frågan om arvodets storlek i varje särskilt fall bör underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

Mot den av kommittén föreslagna tjänst c benämningen fiskerik

o n s u 1 e n t ha endast statskontoret, Malmöhus läns hushållningssällskap

och Skånes fiskareförbund framställt erinringar. De båda senare remissinstanserna

förorda benämningen fiskeriinstruktör.

I fråga om löneställningen för de statliga fiskmästarna

föreslå fiskeristyrelsen, statskontoret, Föreningen Statens fiskeritjänstemän

och Svenska fiskevårdsförbundet, att dessa befattningshavare

skola få samma lönegradsplacering som länsfiskeritjänstemännen.

Fiskeristyrelsen anför i denna fråga bland annat följande.

Även fiskmästarna ha ett ansvarsfullt och förhållandevis självständigt

arbete, som fordrar lång erfarenhet för att kunna skötas tillfredsställande.

Det är därför av vikt, att dessa tjänstemän stanna så lång tid som möjligt

på sina platser. Skulle deras löneställning bli lägre än länsfiskeritjänstemännens,

är det emellertid att befara, att befattningarna som statens fiskmästare

endast komma att betraktas som genomgångsbefattningar, så att

fiskmästare, så snart tillfälle yppar sig, söka sig över till befattning som

länsfiskeritjänstemän. Som ytterligare skäl för att ifrågavarande två grupper

av befattningshavare erhålla samma löneställning må anföras dels att

enligt föreliggande förslag, som i denna punkt av fiskeristyrelsen tillstyrkes,

kompetensfordringarna i fråga om utbildning skulle bliva desamma

för båda, dels att fiskmästarnas arbetsuppgifter framdeles troligen komma

att vidgas. För fiskeristyrelsen framstår det nämligen som ett önskemål

att i större utsträckning än nu kunna använda dessa tjänstemän för olika

undersökningar och försök på eller i trakten av deras stationeringsorter.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Föreningen Sveriges

länsfiskeritjänstemän föreslå, att de av statens fiskmästare, vilkas arbetsuppgifter

jämväl omfatta undersöknings- och konsulterande verksamhet, i

lönehänseende skola jämställas med länsfiskeritjänstemännen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

V. Anslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen.

Såsom nämnts i det föregående skola av anslaget för innevarande budgetår

28 250 kronor utbetalas såsom statsbidrag till Södra Sveriges fiskeriförening,

25 000 kronor disponeras till bidrag till statsunderstödd utbildningsverksamhet

på fiskerinäringens område samt 31 750 kronor användas

enligt föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelar för varje särskilt fall. Av

bidraget till föreningen avses 9 813 kronor till upplysningsverksamhet

och 18 437 kronor till fiskeribiologisk undersöknings- och försöksverksamhet

m. m.

Yrkanden. Med överlämnande av en framställning från Södra Sveriges

fiskeriförening, därvid fogats bland annat förslag till inkomst- och utgiftsstat

för föreningen för budgetåret 1951/52, hemställer fiskeristyrelsen

i skrivelse den 16 augusti 1950, att under förevarande anslag skola för

nästa budgetår beräknas ett med 9 800 kronor till i runt tal 38 100 kronor

förhöjt bidrag till föreningen, ett oförändrat belopp av 25 000 kronor till

bidrag för rörlig kursverksamhet och studieresor samt ett likaledes oförändrat

belopp av 31 700 kronor till Kungl. Maj:ts disposition. Tillika yrkar

fiskeristyrelsen att en sedan lång tid tillbaka å anslaget föreliggande reservation

a närmare 30 000 kronor skall tillgodoföras posten till Kungl.

Maj :ts disposition. Reservationen har hittills icke kunnat tagas i anspråk,

enär ovisshet rått till vilken av de i anslaget ingående särskilda posterna

den hänfört sig.

Av det bidrag, som begärts till Södra Sveriges fiskeriförening, avses i

runda tal 23 200 kronor för fiskeribiologisk undersökningsverksamhet samt

14 800 kronor för fiskeriskolan i Aneboda. Beloppen överensstämma med

vad föreningen begärt för dessa ändamål. Härutöver har föreningen anhållit

om ett bidrag a 3 315 kronor till kostnaderna för pension åt änkan efter

föreståndaren, filosofie doktorn H. Nordqvist. Fiskeristyrelsen, som ansett

dessa, kostnader böra bestridas i annan ordning, har icke upptagit något

belopp för desamma.

I skrivelse den 14 oktober 1950 hemställer fiskeristyrelsen — med ändring

av sin förenämnda framställning — att anslaget skall höjas med ytterligare

45 000 kronor. Höjningen hänför sig till beloppet för rörlig kursverksamhet

och studieresor.

Såsom i det föregående berörts innefattar slutligen fiskeristyrelsens förslag

rörande fiskeritjänstemannautbildningen vissa ändringar i medelsberäkningen

under förevarande anslag. Sålunda föreslår styrelsen, att statsbidraget

till Södra Sveriges fiskeriförening skall upptagas med 35 000 kronor

i stället för det belopp å 38 100 kronor, som styrelsen beräknat i sin

anslagsframställning den 16 augusti 1950. Därjämte inräknar styrelsen i

anslaget ett engångsbelopp av 30 000 kronor såsom bidrag till kostnaderna

för iståndsättnings- och reparationsarbeten å byggnaderna i Aneboda.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

41

Fiskeristyrelscns slutlig;! förslag innebär sålunda, att anslaget för nästa

budgetår skall uppföras med (85 000 -j- 9 800 + 45 000 -j- 30 000 —- 8 100 =) 106 700 kronor. Av detta belopp avses 35 000 kronor till årligt

bidrag till Södra Sveriges fiskeriförening, 30 000 kronor till bidrag till föreningen

för upprustning av byggnader, 70 000 kronor till bidrag till rörlig

kursverksamhet och studieresor samt 31 700 kronor till Kungl. Maj :ts disposition.

Motiv. Södra Sveriges fiskeriförening anför i sin berörda framställning till

stöd för de begärda ökningarna av bidragen till undersökningsverksamheten

och till fiskeriskolan i Aneboda bland annat följande.

En uppdelning mellan å ena sidan utgifterna för undersöknings- och försöksverksamheten

samt fiskeriskolan och å andra sidan utgifterna för föreningens

ekonomiska rörelse tager ej hänsyn till den nytta, som försöksAerksamheten

har av den ekonomiska rörelsen, utan räknar endast med vissa

mot försöksverksamhetens relativa betydelse svarande andelar i personalens

löner, underhåll av lokaler och allmänna omkostnader. Kostnaderna för

försöken såsom sådana ha hittills åvilat den ekonomiska rörelsen. Detta har

varit möjligt genom de relativt goda inkomster, som föreningens yngelförsäljning

gett. Försöksverksamheten har emellertid redovisat resultat, som

bestämt tyda på, att yngelinplanteringar som fiskevårdsåtgärd äro ekonomiskt

mindre givande eller motiverade ur nationalekonomisk synpunkt än

man hittills antagit och att det därför vore önskvärt, om åtminstone en del

av de betydande summor av allmänna medel som årligen nedläggas på denna

verksamhet, bleve använda på ett för fisket mer gagnande sätt. Den statliga

fiskeriadministrationen har redan lagt i dagen en tydlig återhållsamhet

i fråga om yngelinplanteringar, vilket i sin tur bidragit till en sjunkande

efterfrågan på yngel. Föreningen måste därför räkna med minskade inkomster

av yngelförsäljning och anser det därför ofrånkomligt, att bidrag i fortsättningen

lämnas även för själva försöken så som fallet är vid andra av staten

underhållna försöksstationer.

Föreningen anser sig för närvarande ej behöva begära högre bidrag än 25

procent (== 4 460 kronor) av kostnaderna för arrendering, skötsel och utfiskning

m. m. av dammar och sjöar. En del av dessa vatten ha hittills tjänat

enbart forskningsverksamheten utan att ge den ekonomiska rörelsen någon

vinst.

Enligt hittills gällande reglemente för fiskeriskolan i Aneboda skall tjänstemannautbildning

ordnas under vartannat kalenderår, t. ex. 1950, 1952

o. s. v. Den kursplan, som föreningen avser att följa år 1952, är i stort sett

densamma som tillämpas år 1950. Tidigare ha de på grund av kurserna

vartannat år ökade kostnaderna fördelats lika i staterna för varje budgetår,

vilket föreningen emellertid icke anser lämpligt för närvarande emedan

staten överväger en övergång inom en snar framtid till en helt under staten

lydande skolorganisation. Genom de besparingar, som 1950 års kursplan

trots ökad teoretisk undervisning medfört, har den pågående kursen år

1950 kunnat bestridas med det anslag till upplysningsverksamheten, som var

avsett för liden t. o. m. 30 juni 1950. I anslaget för 1950/51 behövde därför

endast räknas med sådana kostnader för skolan som äro oberoende av elever

och extra anlitad lärarkraft. Den ökning, som årets statförslag uppvisar, beror

främst på att här åter upptagits kostnader för elevernas stipendier till

kost, studieresor samt extra lärararvoden beräknade för hela kursen år 1952

oberoende av alt eleverna stanna i Aneboda utöver den 30 juni detta år.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Beträffande motiveringen för de jämkningar av hittillsvarande statsbidrag

till föreningen, som fiskeristyrelsens förslag rörande utbildningen av fiskeritjänstemän

innehåller, torde få hänvisas till den redogörelse som lämnats i

det föregående (s. 27).

Den höjning med 45 000 kronor av beloppet till rörliga kurser och studieresor,

som fiskeristyrelsen äskat i sin förenämnda skrivelse den 14 oktober

1950, motiveras med alt medelsbehovet för ändamålet visat sig väsentligt

överstiga vad som tidigare beräknats. Styrelsen uppskattar sålunda medelsbehovet

för ändamålet under innevarande budgetår till 85 000 kronor. För

denna beräkning redogöres närmare i proposition nr 2 (bil. 8 p. 3) till årets

riksdag. Mcdelsbchovet för nästa budgetår uppskattar styrelsen till 70 000

kronor. Av detta belopp beräknas omkring 10 000 kronor för kombinerade

kurser och cirka 60 000 kronor för muntliga kurser och studieresor.

VI. Departementschefen.

Såsom jag anfört i det föregående anser jag tiden ännu icke mogen för

inrättande av en fast undervisningsanstalt för fiskare. Jag har även uttalat

att enligt min mening kostnaderna för den provisoriska yrkesundervisning,

som för närvarande bedrives i Lysekil, äro så höga i förhållande till elevantalet,

att det ej rimligen kan komma i fråga att längre uppehålla densamma

med statsbidrag. Enligt vad jag under hand inhämtat beräknas kostnaden

för denna undervisning under läsåret 1950/51 uppgå till omkring 9 700 kronor

per elev. Därest kursverksamhet för fiskare kommer att upptagas vid

Göteborgs stads yrkesskolor torde detta få betraktas såsom en provisorisk

lösning av fiskarenas utbildningsfråga.

Vad angår utbildningen av fiskeritjänstexnän har jag redan redovisat de

skäl som synas böra föranleda, att detta spörsmål nu upptages till prövning

oberoende av att det definitiva ståndpunktstagandet till frågan om en fast

fiskareskola ställes på framtiden. Jag anser mig även i huvudsak kunna godtaga

det förslag härom, som fiskeristyrelsen nu framlagt och som innebär

att utbildningen skall ske huvudsakligen i Göteborg men i viss utsträckning

även i Aneboda. Härvid har jag bland annat beaktat, att ett genomförande

av detta förslag endast förutsätter obetydliga investeringar i byggnadsföretag

och att dessa investeringar för övrigt torde vara erforderliga även

om en annan lösning av förläggningsfrågan senare skulle befinnas mera

lämplig. Jag anser nämligen att den lösning, som jag nu förordar, i viss mån

bör betraktas som ett provisorium och att frågan bör kunna omprövas,

därest förutsättningar längre fram skulle föreligga för att inrätta en sådan

fast fiskareskola, som avsetts i fiskeriutbildningskommitténs betänkande.

Beträffande utformningen av ifrågavarande utbildning vill jag i övrigt anföra

följande.

Såsom nämnts i det föregående har utvecklingen på bland annat fiskevårdens

område medfört att allt större krav måste ställas på fiskeritjänstemän
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

43

nen, såväl administrativt som i fråga om fackkunskaper. För att dessa krav

skola kunna tillgodoses är det hland annat nödvändigt, att fiskeritjänstemännen

ha en god allmänutbildning. Fiskeriutbildningskommittén har även

beaktat detta förhållande genom att föreslå att inträdesfordringarna skola

skärpas såvitt avser de teoretiska förkunskaperna, samt att undervisning i

vissa allmänbildande ämnen skall ingå i kursen.

.Tåg delar väl kommitténs uppfattning om det värde, som en god allmänutbildning

har för fiskeritjänstemännens arbete. Med hänsyn till att dessa

tjänstemän i stor utsträckning rekryterats från fiskarebefolkningen och att

en sådan rekrytering även i fortsättningen är önskvärd hyser jag emellertid

betänkligheter mot att höja fordringarna i fråga om teoretiska förkunskaper

hos de inträdessökande. Jag anser därför i likhet med fiskeristyrelsen

att i detta avseende liksom hittills endast bör fordras, att vederbörande

genomgått folkhögskolas andra årskurs. Det synes därvid lämpligt

att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, överenskommelse träffas med folkhögskolorna

om betygsätt.ning av kunskaperna för sådana elever, som ämna

söka inträde vid fiskeritjänstemannakurs.

I fråga om praktikfordringarna torde det med hänsyn .till de förhållanden,

varunder fisket hedrives, ej vara möjligt att kräva någon allsidig eller

mera kvalificerad förpraktik. Såsom framhålles i flera yttranden torde

det icke heller vara lämpligt att, på sätt kommittén föreslagit, fordra praktiktjänstgöring

hos länsfiskeritjänsteman. Jag förordar således, att såsom

inträdesfordran i förevarande hänseende endast skall stadgas två års valfri

fiskepraktik. I praktiktiden bör få inräknas tid, varunder vederbörande

genomgått sådan fiskarekurs som kan komma att anordnas vid Göteborgs

stads yrkesskolor.

Mot vad kommittén i övrigt anfört angående förutsättningarna för inträde

vid ifrågavarande kurs har jag intet att erinra.

Av betänkandet och yttrandena framgår, att utformningen av undervisningsplanen

erbjuder vissa svårigheter. Dessa bero främst på att utbildningen

gäller en mycket begränsad personalgrupp med delvis ganska skiftande

arbetsuppgifter. Det torde emellertid av skäl som kommittén anfört

icke vara möjligt att differentiera undervisningen för olika slag av befattningar,

utan utbildningen torde få göras enhetlig för samtliga elever. Vid

fastställandet av undervisningsplanen bör emellertid hänsyn tagas till den

betydelse, som olika slag av befattningar ha.

Enligt såväl kommitténs som fiskeristyrelsens förslag skulle några allmänna

ämnen, nämligen svenska, matematik, fysik, kemi, allmän biologi

och engelska, införas på kursplanen. Beträffande samtliga nu nämnda ämnen

utom engelska synes detta även befogat med hänsyn till de mera begränsade

fordringar på de inträdessökandes förkunskaper, som enligt min

mening måste gälla tills vidare. Undervisningen i dessa och i vissa andra

ämnen, såsom rättslära, förvaltnings- och föreningslära, fiskets ekonomi

samt bokföring, torde vidare böra tillmätas stor vikt vid en utbildning,

som avser att ge kompetens såsom länsfiskeritjänsteman. Såsom förut

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

antytts bör nämligen utbildningen särskilt med tanke på sistnämnda befattningar

icke vara alltför ensidigt inriktad på fiskeribiologiska och angränsande

fackämnen utan även ge ett visst mått av administrativa och ekonomiska

kunskaper.

Däremot anser jag, i motsats till kommittén och fiskeristyrelsen, undervisning

i främmande språk ej vara nödvändig vid en utbildning av förevarande

art. Den facklitteratur på engelska eller tyska, som skulle motivera

sådan undervisning, torde nämligen huvudsakligen ha vetenskapligt intresse.

Det kan därjämte ifrågasättas om den språkundervisning, som kan

meddelas inom ramen för en fiskeritjänstemannakurs, skulle bli tillräcklig

för det angivna syftet. Jag vill även erinra, att undervisning i främmande

språk icke förekommer vid andra jämförliga kurser.

Beträffande de egentliga fackämnena — fiskeribiologi, hydrologi, limnologi,

oceanografi, fiskevård in. in. — inställer sig spörsmålet om en lämplig

avvägning mellan sötvattens- och saltvattensintressena. Bland annat med

hänsyn till att de ojämförligt flesta av de tjänster på fiskets område, som

komma att stå öppna för eleverna, hänföra sig till sötvattensfisket måste

enligt min uppfattning huvudvikten läggas på det senare. Jag är däremot

icke beredd förorda att, såsom ifrågasatts i något yttrande, havs- och

kustfiskets förhållanden helt skola uteslutas från undervisningsplanen. Det

synes emellertid finnas ett visst fog för den i några yttranden framförda

åsikten, att den i kommittébetänkandet framlagda kursplanen ger väl stort

utrymme åt vissa ämnen, vilka helt eller huvudsakligen ha betydelse för

saltvattensfisket, exempelvis oceanografi, navigation och fiskberedning.

Jämväl den av fiskeristyrelsen föreslagna kursplanen synes lägga för stor

vikt vid ämnen, som röra havsfisket samt handels- och avsättningsfrågor.

Vid det definitiva fastställandet av kursplanen, vilket bör ankomma på

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, fiskeristyrelsen, torde

därför få vidtagas sådana jämkningar i de föreliggande förslagen, som

kunna anses befogade av pedagogiska och praktiska skäl.

Enligt kommitténs förslag skulle fiskeritjänstemannakursen omfatta 86

veckor. Fiskeristyrelsens förslag innebär att den teoretiska undervisningen

skulle omfatta 47—51 veckor och den praktiska undervisningen 24—26

veckor. Hela kurstiden skulle sålunda utgöra 71—77 veckor. Med hänsyn

till att jag förordat att undervisningen i engelska skall slopas och att i

övrigt jämkningar i kursplanerna kunna finnas påkallade anser jag att

utbildningen bör kunna inpassas i en tidrymd av högst 17 månader. Såsom

kommittén och fiskeristyrelsen föreslagit bör kursen anordnas vart annat

år för tills vidare högst tio elever.

Frågan, vart kursen för utbildning av fiskeritjänstemän bör förläggas,

har behandlats ingående såväl i kommittébetänkandet som i yttrandena

över detta. Under förutsättning att en fast fiskareskola inrättas i Lysekil

har kommittén förordat att kursen skall förläggas dit. Jag delar denna uppfattning.

Jag har emellertid nyss uttalat, att frågan om inrättande av en

fast fiskareskola icke nu är aktuell, och förordat att .statsbidrag icke vidare

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

skall utgå till den provisoriska yrkesutbildning för fiskare, som för närvarande

bedrives i Lysekil. I detta läge synes Göteborg vara att föredraga

såsom förläggningsort för den teoretiska undervisningen. Härför talar framför

allt den omständigheten att Göteborgs stads yrkesskolor äro beredda

att upplåta lämpliga undervisningslokaler. Väljes däremot Lysekil eller

Aneboda, vilka orter kommittén givit företräde framför de övriga som den

diskuterat, erfordras en betydande investering för utbyggnad av undervisningslokaler

och, beträffande Aneboda, jämväl av elev- och tjänstemannabostäder.

I de flesta av yttrandena över fiskeristyrelsens skrivelse i ämnet

har styrelsens förslag även tillstyrkts. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt

och förordar alltså, att den teoretiska undervisningen i kursen för

fiskeritjänstemän skall förläggas till Göteborg.

För den praktiska undervisningen ävensom en del av den teoretiska utbildningen

i sötvattensbetonade läroämnen synas både Aneboda och Håstad

kunna komma i fråga som förläggningsplats. I betraktande av de pedagogiska

fördelar, som anläggningarna och insjövattnen vid Aneboda erbjuda,

vill jag dock förorda, att denna del av utbildningen i huvudsak .skall

förläggas dit. Härför erfordras visserligen viss upprustning av byggnaderna

vid Aneboda. Denna torde dock icke behöva bli så omfattande, då undervisning

skall lämnas där allenast under vår- och sommarmånader. Samtidigt

anser jag det emellertid önskvärt, att även utbildningsmöjligheterna

i Håstad skola tillvaratagas. Därest Svenska lax- och laxöringföreningen

fortsätter med sin hittillsvarande verksamhet, bör därför ifrågavarande del

av utbildningen under några veckor förläggas till Håstad. En förutsättning

för att föreningen skall erhålla fortsatt statsbidrag bör vara, att föreningen

åtager sig denna del av utbildningen. Föreningen bör därvid utan ersättning

ställa lärare och undervisningslokaler till förfogande.

Vad angår organisationen av kursen kan jag biträda fiskeristyrelsens

förslag. Fiskeritjänstemannautbildningen bör sålunda stå under fiskeristyrelsens

överinseende. Vidare böra de rent kamerala uppgifter, som sammanhänga

med utbildningen, åvila styrelsen. Den omedelbara ledningen av

utbildningen i Göteborg, d. v. s. rektors- och sekreterargöromål, synes såsom

fiskeristyrelsen föreslagit lämpligen böra uppdragas åt någon av lärarna

vid kursen. Jag anser dock, att antagningen av elever bör ankomma

på fiskeristyrelsen. Motsvarande uppgifter vid utbildningen i Aneboda böra

åvila föreståndaren för Södra Sveriges fiskeriförening.

Samtliga kostnader för kursverksamheten synas böra bestridas av staten.

I avbidan på statsmakternas ställningstagande till studielånenämndens

förslag biträder jag vad fiskeristyrelsen förordat i fråga om grunderna för

stipendier åt eleverna i kursen. Stipendierna torde sålunda böra utgå med

55, 85 eller 115 kronor för månad. Jag återkommer i det följande till storleken

av de anslag som erfordras.

På grund av verksamhetens ringa omfattning samt läroämnenas skiftande

art torde undervisningen i Göteborg böra ombesörjas av timlärare, bis
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

keristyrelsens förslag i fråga om beräkningen av arvodena till dessa lärare

kan jag i huvudsak biträda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa

arvodesbeloppen. Det av fiskeristyrelsen föreslagna arvodet för rektors-

och sekreterargöromål under utbildningen i Göteborg är enligt min

mening för högt. Jag förordar, att detsamma skall bestämmas till 300 kronor

för månad.

Undervisningen vid Aneboda torde såsom fiskeristyrelsen förutsatt böra

ombesörjas av Södra Sveriges fiskeriförening. Huvuddelen av undervisningen

torde komma att åvila föreningens biolog och dess fiskmästare. Viss tillfällig

förstärkning av föreningens arbetskrafter torde dock erfordras.

De föreslagna kortare fortbildningskurserna för fiskeritjänstemän skulle

otvivelaktigt vara av värde. Jag är emellertid ej beredd att nu förorda, att

medel skola anvisas för detta ändamål. Det torde få ankomma på fiskeristyrelsen

att taga initiativ till anordnande av dylika kurser, då den så finner

påkallat.

I likhet med kommittén och fiskeristyrelsen finner jag det önskvärt, att

studiebegåvade fiskeristuderande skola kunna vinna högre utbildning efter

det de genomgått kursen för utbildning av fiskeritjänstemän. Som ett första

steg i denna riktning synes böra föreskrivas alt genomgång av dylik kurs

skall berättiga till inträde i specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och

skogsstuderande. Den, som avlagt examen vid detta gymnasium, bör vidare

ha möjlighet att bedriva akademiska studier. Då sistnämnda fråga endast

relativt sällan torde bli aktuell, torde det dock ej vara erforderligt att generella

bestämmelser meddelas härom. Frågan torde i stället, såsom universiletskanslersämbetet

förordat, böra kunna lösas genom individuella dispenser

i förekommande fall.

Medelsbehovet för fiskeritjänstemannautbildningen synes kunna nedbringas

något genom den minskning av rektorsarvodet och den begränsning

av kursplanens omfattning, som jag nyss förordat.

I fråga om kostnaderna för första läsåret torde sålunda genom att undervisningen

i engelska slopas det belopp av i runt tal 13 000 kronor, som fiskeristyrelsen

upptagit för timlärararvoden, kunna minskas till 12 000 kronor.

Till arvode för rektors- och sekreterargöromål böra upptagas (7 X 300 —)

2 100 kronor. Övriga utgiftsposter för första läsårets utbildning i Göteborg,

nämligen hyra och städning av undervisningslokaler, undervisningsmateriel

och expenser, elevstipendier samt studiebesök och exkursioner, torde i överensstämmelse

med fiskeristyrelsens förslag kunna beräknas till respektive

1 404, 1 000, 8 050 och 400 kronor eller tillhopa i runt tal 10 900 kronor. Utgifterna

för utbildningen i Göteborg under första läsåret torde alltså böra

uppskattas till (12 000 + 2 100 + 10 900 =) 25 000 kronor.

Beträffande kostnaderna för utbildningen i Aneboda torde i detta sammanhang

icke böra beräknas något belopp för underhåll av undervisningslokaler

m. in. Hänsyn till medelsbehovet härför torde få tagas vid bedömandet

av statsbidraget till Södra Sveriges fiskeriförening. Till denna fråga

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

47

återkommer jag i det följande. I enlighet med vad jag förut anfört torde

icke heller medel böra upptagas för motsvarande kostnader vid utbildningen

i Håslad. Eleverna böra enligt min mening själva bära huvudparten av

kostnaderna för praktikresorna. Möjlighet att erhålla visst statsbidrag bör

dock finnas. Med hänsyn härtill föreslår jag att för dylika bidrag samt för

studiebesök .skola upptagas 2 500 kronor. Mot fiskeristyrelsens beräkning

av medelsbehovet för undervisningsmateriel och expenser samt elevstipendier

Lill 800 respektive 5 750 kronor har jag icke något att erinra. Medelsbehovet

för nu ifrågavarande kostnader för utbildningen i Aneboda och

Håstad skulle alltså uppgå till (2 500 + 800 5 750 =) i runt tal 9 000

kronor.

Fiskeristyrelsens uppskattning av kostnaderna för utbildningen under

andra läsåret föranleder icke någon annan erinran från min sida än att

arvodet för rektors- och sekreterargöromålen bör nedsättas från 3 000 till

1 500 kronor. Kostnaderna böra alltså uppskattas till 15 300 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna för fiskeritjänstemannautbildningcn,

frånsett statsbidraget till Södra Sveriges fiskeriförening, sammanlagt

uppgå till (25 000 -)- 9 000 -j- 15 300 =) 49 300 kronor eller i medeltal

för budgetår cirka 24 700 kronor.

Medelsanvisningen torde såsom fiskeristyrelsen förordat böra ske under

ett särskilt riksstatsanslag, benämnt Utbildning av fiskeritjänstemän. För

budgetåret 1951/52 torde medel böra anvisas till bestridande av kostnaderna

för utbildningen i Göteborg samt för tre femtedelar av kostnaderna

för utbildningen i Aneboda och Håstad. Anslaget bör sålunda upptagas med

(25 000 + 5 400 —) 30 400 kronor. Då en viss osäkerhet vidlåder kostnadsberäkningarna

förordar jag, att anslaget tills vidare skall uppföras såsom

förslagsanslag.

I likhet med fiskeristyrelsen anser jag att Södra Sveriges fiskeriförening

bör erhålla statsbidrag till kostnaderna för den upprustning av byggnaderna

i Aneboda, som är nödvändig för att utbildning av fiskeritjänstemän skall

kunna bedrivas där i den omfattning, som angivits i det föregående. Styrelsens

beräkning av kostnaderna torde i och för sig böra godtagas. Med hänsyn

till den prisstegring, som ägt rum, torde emellertid beloppet böra uppräknas

till 35 000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas i form av ett reservationsanslag,

benämnt Bidrag till Södra Sveriges fiskeriförening för vissa byggnadsarbeten.

Jag förutsätter att största möjliga sparsamhet skall iakttagas

vid upprustningen av byggnaderna.

Jag torde härefter få övergå till alt behandla frågan om fiskeritjänstemännens

löneställning. I likhet med fiskeriutbildningskommitténs majoritet

anser jag, att länsfiskeritjänstemännen böra placeras i lönegrad Ca 19.

Därest löneregleringen i något fall skulle medföra löneminskning på grund

av att intjänta ålderstillägg bortfalla, torde Kungl. Maj :t böra medge placering

i högre löneklass.

I flera yttranden har ifrågasatts, all vissa länsfiskeritjänstemän skulle

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr Så.

placeras i högre lönegrad än de övriga eller erhålla särskilda tilläggsarvoden.

Någon differentiering av Iönegradsplaceringen kan jag dock icke förorda.

Ej heller kan jag tillstyrka, att statsmedel skola ställas till förfogande

för utbetalande av tilläggsarvoden. I vilka fall dylika arvoden över huvud

skola få utgå synes böra bedömas enligt de grunder som nu gälla beträffande

lön eller annan gottgörelse utöver vad som utgår enligt avlöningsreglementet

till befattningshavare, till vars avlönande .statsbidrag lämnas enligt bestämmelserna

i kungörelsen om statsbidrag till avlönande av vissa befattningshavare

hos hushållningssällskap, m. in.

Beträffande tjänstebenämningen förordar jag, att benämningen fiskeriassistent

skall användas.

I anslutning till vad jag nu anfört föreslår jag, att i personalförteckningarna

för hushållningssällskapen skola från och med den 1 juli 1951 uppföras

33 fiskeriassistenttjänster i lönegrad Ca 19.

Vad härefter angår frågan om löneställningen för de .statliga fiskmästarna

äro dessa befattningshavare, i motsats till länsfiskeritjänstemännen,

redan placerade å löneplan. Det skäl för genomförande av en lönereglering,

som jag nyss anfört beträffande länsfiskeritjänstemännen, föreligger alltså

ej i detta fall. Härjämte är att märka, att en ändring av lönegradsplaceringen

för fiskmästarna skulle kunna föregripa ställningstagandet till frågan

om en lönereglering för åtskilliga andra grupper av befattningshavare,

vilka nu likaså äro placerade i 16 lönegraden. Med hänsyn härtill anser jag,

att resultatet av tjänsteförteckningskommitténs arbete bör avvaktas, innan

frågan om en lönegradsuppflyttning för de statliga fiskmästarna avgöres.

Jag torde till slut få behandla frågan om anslaget till befrämjande i allmänhet

av fiskerinäringen för nästa budgetår.

Fiskeristyrelsen har i anslutning till sitt förslag om utbildningen av fiskeritjänstcmän

förordat, att Södra Sveriges fiskeriförening för nästa budgetår

skall erhålla ett statsbidrag å 35 000 kronor eller omkring 6 700 kronor mer

än det bidrag, som utgår för innevarande budgetår. Bidraget skulle avse föreningens

fiskeribiologiska undersökningsverksamhet. Något bidrag skulle

icke längre utgå direkt till undervisningsverksamheten. Vidare må erinras

att fiskeristyrelsen i sitt förslag till medelsanvisning till fiskeritjänstemannautbildningen

upptagit ett belopp av 1 400 kronor för underhåll av undervisningslokaler

in. in. i Aneboda.

Den del av bidraget till föreningen för innevarande budgetår, som avser

föreningens undersökningsverksamhet, uppgår till i runt tal 18 400 kronor.

Nedläggandet av fiskeriskolan i Aneboda medför att i fortsättningen en

större del av kostnaderna för fastigheternas underhåll och uppvärmning

in. m. kommer att falla på denna verksamhet. Vid bestämmande av bidragets

storlek torde vidare böra beaktas, dels att vissa av föreningens befattningshavare

förutsättas komma att i avsevärd omfattning medverka vid

den praktiska utbildningen i Aneboda, dels att kostnader komma att uppstå

för underhåll in. m. av de undervisningslokaler, som komma att använ
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

das vid utbildningen. Med hänsyn till dessa förhållanden och till inträffade

kostnads- och lönestegringar anser jag bidraget till föreningen skäligen

böra utgå med 30 000 kronor. En förutsättning för åtnjutande av detta bidrag

bör vara att föreningen medverkar i fiskeritjänstemannautbildningen i

den omfattning, som angivits i det föregående. Jag förutsätter vidare att

överenskommelse skall träffas mellan föreningen och fiskeristyrelsen om

att föreningens undersöknings- och försöksarbete skall samordnas med den

statliga fiskeriforskningen. Frågan om pensionsrätt för föreningens föreståndare

synes icke böra upptagas i detta sammanhang.

Till bidrag för rörlig kursverksamhet och studieresor har fiskeristyrelsen

för nästa budgetår begärt ett från 25 000 till 70 000 kronor höjt belopp. Jagtorde

här få erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 2 till årets riksdag

(bil. 8 punkt 3) föreslagit riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande

budgetår anvisa 10 000 kronor till berörda verksamhet. Såsom

jag i det sammanhanget anförde har intresset för dessa kurser blivit mycket

större än vad man tidigare räknat med. Jag förordar därför att bidraget

för detta ändamål skall höjas. I nuvarande slatsfinansiella läge kan jag dock

icke föreslå, att högre belopp än 50 000 kronor skall anvisas. Detta innebär

en höjning med 15 000 kronor i förhållande till vad som sammanlagt för

innevarande budgetår anvisats å riksstaten och äskats å tilläggsstat.

Jag tillstyrker fiskeristyrelsens förslag att en å anslaget föreliggande reservation

skall tillgodoföras posten till Kungl. Maj :ts disposition. Om så

sker torde något belopp icke böra upptagas för samma ändamål under

nästa budgetårs anslag.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit bör förevarande anslag uppföras

med (30 000 -f 50 000 =) 80 000 kronor.

VII. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, alt

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna att utbildningen av fiskeritjänstemän skall

organiseras enligt de riktlinjer, som jag angivit i det föregående;
2)

bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningarna

för hushållningssällskapen från och med den 1 juli 1951

uppföra sammanlagt 33 fiskeriassistenttjänster i lönegrad

Ca 19;

3) å riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Utbildning an fiskeritjänstemän ett förslagsanslag

av 30 400 kronor,

4 Rihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 81.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

b) till Bidrag till Södra Sveriges fiskeriförening för vissa

byggnadsarbeten ett reservationsanslag av 35 000 kronor,

c) till Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen ett reservationsanslag

av 80 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

517156. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurs a1 i texten
  2. JoU 1951:25 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildning av fiskeritjånstemän m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten