Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt
1951-03-02 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:91, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
X
Nr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig
inkomstskatt; given Stockholms slott den 2 mars
1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av
10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
1 Rihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 91.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
1 000
men
icke
2 000
kr.
100
kr.
för
1000
U*.
och
11 *
av återstoden
2 000
3 000
210
2»
2 000
>
>
12 »/.
2»
2»
3 000
4 000
>
330
3 000
:>
>
14»/.
»
2»
4 000
6 000
470
4 000
»
16 ^
>
>
6 000
>
»
8 000
790
6 000
Sr
17 %
>
2»
8 000
3>
9 000
1 130
2»
8 000
»
19 %
2»
2»
9 000
>
10 000
1320
$
9 000
2»
2S>
20»/.
2»
»
10 000
12 000
1520
»
2»
10 000
»
23 %
2>
2»
12 000
7>
2,
14 000
2>
1980
>
12 000
»
»
27 *
>
2»
14 000
2>
16 000
»
2 520
>
14 000
2»
2»
32 %
2»
V
16 000
>
18 000
2>
3 160
2»
16 000
2»
2»
35 %
2»
2»
18 000
20 000
»
3 860
2»
18 000
»
2»
36 °/„
2»
2»
20 000
2>
30 000
It
4 580
2»
20 000
»
39/
2»
2»
30 000
»
40 000
■»
8 480
»
2»
30 000
2»
45 %
2>
2»
40 000
2>
50 000
2>
12 980
2»
40 000
2»
»
49 /
2»
2»
50 000
»
60 000
»
17 880
2»
50 000
2»
2»
50 %
»
2>
60 000
2>
80 000
2»
22 880
2»
60 000
»
>
54 t
2»
2»
80 000
100 000
>
33 680
2»
80 000
2»
>
55 %
>
2»
100 000
150 000
44 680
2»
100 000
2»
2»
59 %
>
150 000
200 000
74180
2»
2»
150 000
2»
2
60 /
2»
2»
200 000
>
250 000
104 180
>
200 000
»
2»
69 fe
2»
Tf
250 000
kr.
138 680
>
2»
250 000
2»
2»
70 %
2»
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse —--ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om
jämkning av den statliga inkomstskatteskalan i anledning av den kommunala
ortsavdragsreformen samt anför därvid följande.
Genom propositionen nr 241/1950 framlades förslag angående omläggning
av det kommunala ortsavdragssystemet. 1 denna proposition framhöll
jag bl. a., att nämnda reform icke kunde genomföras utan en viss övervältring
av skattebördan från skattskyldiga med obetydliga inkomster till
vissa andra kategorier av skattskyldiga. Eu förutsättning för reformen borde
därför vara dels att staten lämnade kommunerna ersättning för viss del
av den skatteförlust, som uppkomme genom minskningen av skatteunderlaget,
och dels att vissa jämkningar vidtoges i tabellen för beräkning av
statlig inkomstskatt för fysiska personer, så att de skattskyldiga icke erhölle
någon ökning av sin sammanlagda skattebörda. Förslag om statsbidrag
till kommunerna framlades redan i den nyssnämnda propositionen. Frågan
om jämkning av den statliga inkomstskatteskalan förutsattes skola upptagas
av 1949 års skatteutredning.
Den 16 november 1950 har 1949 års skatteutredning därefter till finansdepartementet
inkommit med en promemoria rörande jämkning av den
statliga inkomstskatteskalan i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen.
över promemorian ha yttranden efter remiss avgivits av kammarrätten,
statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,
överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs,
Örebro och Västernorrlands län.
Promemorian. Skatteutredningen har i sin promemoria till en början erinrat
om att vid den av 1950 års vårriksdag beslutade omläggningen av det
kommunala ortsavdragssystemet förutsatts, att sådana jämkningar skulle
ske i den statliga inkomstskatteskalan för fysiska personer, att de skattskyldiga
icke på grund av reformen 1''ingc någon ökning av sin sammanlagda
skatt.
Skatteutredningen har vidare erinrat om att i direktiven för utredningen
anförts att, då en önskvärd höjning av de kommunala ortsavdragen icke
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
gärna kunde bli möjlig utan att den kommunala utdebiteringen höjdes,
skulle därav följa höjning av kommunalskatten för inkomsttagare över en
viss inkomstnivå. Detta kunde undvikas endast genom statliga åtgärder.
En utväg vore direkta bidrag av statsmedel. En annan utväg för att undvika
höjning av den samlade skattebördan vore att samtidigt med en höjning
av de kommunala ortsavdragen genomföra en revision av den statliga
inkomstskatteskalan, som toge hänsyn till den höjda kommunalskatten.
Vid genomförandet av ortsavdragsreformen hade båda de i direktiven
för utredningen nämnda utvägarna för att kompensera höjningen av kommunalskatten
kommit till användning. Sålunda skulle direkta statsbidrag
utgå till de olika kommunerna i den omfattning, att den sammanlagda utdebiteringen
till kommun och landsting icke skulle på grund av reformen
behöva höjas med mer än högst en krona. De kompensationer, som erfordrades
inom en utdebiteringsstegring med högst en krona, skulle däremot
åstadkommas genom en revision av den statliga inkomstskatteskalan.
Skatteutredningen anför i sin promemoria vidare, att utredningen på begäran
av ortsavdragskommittén under hösten 1949 utfört vissa beräkningar
rörande de jämkningar av statsskatteskalan, som skulle erfordras för
ifrågavarande ändamål. Därvid förfors på följande sätt. För genomsnittliga
beskattningsbara inkomster i olika inkomstskikt beräknades den minskning
respektive ökning i samlad kommunal och statlig inkomstskatt, som
framkom om — med oförändrade grunder för statsskattens beräkning —
de kommunala ortsavdragen bestämdes enligt bl. a. det alternativ, som sedermera
lades till grund för reformen, och samtidigt den kommunala utdebiteringen
antogs stiga från 10 till 11 kronor. Uträkningarna gjordes för
ortsgrupp III och avsågo dels ensamstående och dels äkta makar utan barn.
Därefter omarbetades den nuvarande statsskatteskalan, så att den med så
liten jämkning som möjligt beredde kompensation för de framräknade
skatteökningarna.
Utredningens uträkningar, som redovisats i två vid dess promemoria fogade
tabeller, torde såsom bihang 1 och 2 få fogas till statsrådsprotokollet i
förevarande ärende.
I båda tabellerna har i kol. 5—7 redovisats den skatt, som vid nuvarande
skatteskala utgår för en skattskyldig i olika inkomstlägen enligt gällande
ortsavdragsbestämmelser vid en kommunal utdebitering av 10 kronor för
skattekrona. I kol. 11—13 har redovisats den skatt, som likaledes vid nuvarande
skatteskala utgår enligt de nya ortsavdragsbestämmelserna vid en
kommunal utdebitering av 11 kronor för skattekrona. Av kol. 11, 14 och
15 framgår den skatt, som efter den jämkade skatteskalan och de nya ortsavdragen
utgår vid sistnämnda kommunala utdebitering. Det bör anmärkas,
att vid bestämmandet av den statliga inkomstskatten avdrag för erlagd
kommunalskatt verkställts med de belopp för densamma, som redovisas i
kol. 5 respektive kol. 11 i tabellerna. De skatteökningar, som skola täckas
genom jämkningar i statsskatteskalan, framkomma i kol. 16. Av kol. 17
framgår, att dessa skatteökningar eliminerats genom den jämkade skalan.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Kol. 18 slutligen visar den ökning eller minskning i statlig inkomstskatt,
som i olika inkomstlägen uppkommer genom den kommunala ortsavdragsreformen
kombinerad med den jämkade statsskatteskalan.
Slutresultatet för statens del i minskad eller ökad statsskatt låter sig beräknas
genom att beloppen i kol. 18 multipliceras med antalet inkomsttagare
i olika inkomstskikt. Detta förutsätter en uppdelning av de skattskyldiga,
dels beträffande ensamstående och dels beträffande äkta makar (med eller
utan barn), på olika skikt av beskattningsbara inkomster. Inom utredningen
har gjorts en sådan uppdelning — grundad på skatteunderlaget vid 1949
års taxering och på 1940 års folkräkning — vilken begagnats vid uträkningarna
för ortsavdragskommittén. På grund härav har nettokostnaden
för staten i form av minskad statlig inkomstskatt beräknats till 7,5 miljoner
kronor, vilket belopp vid kostnadsberäkningen i propositionen nr 241 till
1950 års vårriksdag avrundats till 8 miljoner kronor.
Utredningen har sedermera låtit verkställa en ny beräkning rörande uppdelningen
av de skattskyldiga på olika skikt av beskattningsbara inkomster.
Denna beräkning grundar sig alltjämt på skatteunderlaget vid 1949 års taxering,
medan däremot uppgifterna från 1945 års folkräkning utnyttjats. Den
nya beräkningen har insatts i bilagornas kol. 19 och givit till resultat, att i
kol. 20 framkommit ökningar i statlig inkomstskatt för ensamstående med
5 914 000 kronor och för äkta makar med 7 652 000 kronor samt minskningar
för ensamstående med 4 601 000 kronor och för äkta makar med
15 075 000 kronor. Slutresultatet har alltså blivit en minskning i statlig inkomstskatt
med 6,i miljoner kronor. På grund härav har utredningen ansett,
att kostnaden för statens del i varje fall icke torde komina att överstiga
förut beräknade 8 miljoner kronor.
Den jämkade statsskatteskala, som utredningen lagt fill grund för skatteuträkningen
i kol. 14, har följande utseende:
Beskattningsbar
För ortsavdrags-
imst, skiktet mellan
(tusental kronor)
skala
reformen jämkad
skala
0—
1.............
.... 10
10
1—
2.............
.... 11
11
2—
3.............
.... 12
12
3—
4.............
.. 14
14
4—
6.............
.. 16
16
6—
8.............
18
17
8—
9.............
... 20
19
9—
10.............
20
20
10—
12.............
24
23
12—
14.............
28
27
14—
16.............
32
32
16—
18.............
36
35
18—
20.............
36
36
20—
30.............
40
39
30—
40.............
45
45
40—
50.............
........... 50
49
50—
60.............
..... 50
50
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Beskattningsbar
inkomst, skiktet mellan
(tusental kronor)
Nuvarande
skala
För ortsavdragsreformen
jämkad
skala
60— 80 ........................ 55 54
80—100 ........................ 55 55
100—150 ........................ 60 59
150—200 ........................ 60 60
200—250 ........................ 70 69
250— 70 70
Utredningen har anfört, att jämkningarna i skalan icke kunde göra anspråk
på att i förevarande hänseende bereda full kompensation åt alla enskilda
skattskyldiga, eftersom de grundats på beräkningar för ortsgrupp III
och en antagen kommunal utdebiteringsstegring från 10 till 11 kronor. Å
andra sidan inträdde i många fall en viss överkompensation. Man hade anledning
antaga, att detta bleve fallet för det övervägande antalet skattskyldiga.
Utredningen har framhållit, att den avsett att den jämkade skalan icke
skulle behöva användas i det skick den nu förelåge. I stället hade avsikten
varit, att hänsyn till ifrågavarande jämkningar skulle tagas vid den allmänna
översyn av inkomstskatteskalan, som utredningen fått i uppdrag att
utföra. Jämkningarna skulle sålunda rymmas inom det förslag till ändrad
statsskatteskala, som utredningen komme att slutligen framlägga. På grund
av att utredningens uppdrag sedermera vidgats till att omfatta även frågan
om äkta makars beskattning vore det emellertid icke möjligt för utredningen
att lägga fram sitt slutliga förslag till ändrad skala i sådan tid, att frågan
härom kunde tänkas bli förelagd 1951 års riksdag. Detta syntes numera
även mindre nödvändigt än tidigare med hänsyn till utvecklingen av det
statsfinansiella läget, som för närvarande icke torde tillåta någon mera genomgripande
sänkning av statsskatteskalan.
Utredningen har slutligen anfört, att den på grund av dessa förhållanden
finge framlägga den jämkade skalan i dess tidigare angivna form. Skalans
utseende kunde möjligen ge anledning till erinringar på grund av procenttalens
ojämna stigning. En »putsning» av skalan för de högre skikten — över
40 000 kronor —- torde ur statsfinansiell synpunkt sakna större betydelse. Då
emellertid en sådan justering knappast kunde åstadkommas utan att jämkningarna
därigenom mer eller mindre överskrede sitt egentliga syfte, hade
utredningen valt att framlägga den jämkade skalan i oförändrat skick, därvid
utredningen dock förutsatt, att den icke skulle användas annat än för
något övergångsår.
Remissyttrandena. Det i skatteutredningens promemoria framlagda förslaget
till jämkad skatteskala har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan
erinran av kammarrätten, statskontoret, statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna
i Stockholms, Älvborgs, Örebro och Västernorrlands län. överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Malmöhus län ha anfört vissa erinringar
mot förslaget, varjämte riksråkenskapsverket förordat, att de i utredning
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
ens promemoria behandlade spörsmålen skulle beaktas först i samband med
en allmän översyn av statsskatteskalan.
Av remissyttrandena må följande bär återgivas.
Kammarrätten har uttalat, att kammarrätten icke hade nagon erinran att
göra mot den föreslagna jämkade skatteskalan i och för sig men funne det
beklagligt att full kompensation icke kunde beredas alla skattskyldiga.
Statistiska centralbyrån har anfört.
Sådana omständigheter, som t. ex. att kommunerna tillhöra olika ortsgrupper
och ha olika hög utdebitering per skattekrona, omöjliggöra, att
absolut rättvisa skipas, om en höjning av den kommunala beskattningen
skall uppvägas genom en sänkt statsbeskattning. Gentemot den av skatteutredningen
valda medelvägen att konstruera statsskatteskalan så att den
kompenserar en höjning av den kommunala beskattningen från 10 till 11
kronor per skattekrona i kommuner tillhörande ortsgrupp III, har statistiska
centralbyrån ur rättvisesynpunkt intet att erinra. Ej heller har den
granskning, som centralbyrån vidtagit beträffande de av skatteutredningen
utförda beräkningarna, givit anledning till någon erinran mot desamma.
Beträffande själva skatteskalan kan dock anmärkas, att densamma ej
företer den regelbundna progression, som hade bort känneteckna en statsskatteskala.
Emellertid förklarar sig skatteutredningen ha för avsikt att
snart framlägga förslag om en helt ny skatteskala och förutsätter, att den i
utredningens promemoria föreslagna skalan ej skulle behöva användas annat
än för något övergångsår. Med hänsyn därtill samt till att kompensation
i form av sänkt statsbeskattning motsvarande en sammanlagd kommunal
skattehöjning om en krona per skattekrona utgjorde en förutsättning
för ortsavdragsreformens genomförande, får statistiska centralbyrån tillstyrka,
att den nu föreslagna skatteskalan — trots sin oregelbundenhet —- provisoriskt får användas i avvaktan på nytt förslag från 1949 års skatteutredning.
Länsstyrelsen i Örebro län har gjort en liknande anmärkning, i det att
länsstyrelsen påpekat att en granskning av den föreslagna jämkade skatter
skalan utvisade, att i vissa inkomstlägen ej oväsentliga skiljaktigheter kunde
uppstå vid jämförelse med den nuvarande skatteskalan.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört, att den av utredningen använda
metoden måste lämna en mycket ofullständig bild av resultatet av de föreslagna
jämkningarna. Då beräkningarna vore gjorda endast för ortsgrupp
III och en antagen kommunal utdebiteringsstegring från 10 till 11 kronor,
därvid verkningarna för t. ex. barnfamiljer icke redovisats, samt blott avsåge
genomsnittliga beskattningsbara inkomster i olika inkomstskikt, kunde
enligt sakens natur icke ens ungefärliga slutsatser dragas rörande verkningarna
för övervägande antalet skattskyldiga.
Länsstyrelserna i Örebro och Älvsborgs län ha båda förklarat sig förutsätta,
att den jämkade skalan skulle komma att gälla endast för något
övergångsår.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt yttrande anfört, att för ernående
av det avsedda syftemålet den statliga inkomstskatteskalan icke lämpligen
syntes kunna givas annan utformning än den av utredningen föreslagna.
Variationerna mellan skatteminskningen i de olika inkomstlägena vore
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 91.
emellertid avsevärda. Vidare kunde framhållas, att i stället för skatteminskning
skatteökning komme att inträffa i åtskilliga fall under det första tilllämpningsåret
därigenom att avdrag för kommunalskatt vid taxeringen till
statsskatt då komme att ske med påförd kommunalskatt enligt nuvarande
beskattningsregler. I fråga om utredningens uppskattning av skatteutfallet
enligt den föreslagna nya skalan ville länsstyrelsen framhålla följande. Utredningen
hade jämväl i detta avseende räknat med en kommunalskatt uträknad
med tillämpning av de ändrade ortsavdragen och den höjda utdebiteringen
samt förutsatt, att avdrag vid taxeringen till statsskatt skedde i
enlighet härmed. Då emellertid den nya skatteskalan vore av provisorisk
karaktär och enligt kommitténs uttalanden förutsattes icke skola komma
till användning »annat än för något övergångsår» borde man icke bortse
från verkningarna av densamma under det första året av dess tillämpning.
En omräkning av det av utredningen framlagda materialet med hänsyn
tagen till de avdrag för kommunalskatt som i realiteten komme att tilllämpas
gåve vid handen, att statens skatteintäkter komme att under det
första året minska med ungefär 13,8 miljoner kronor i stället för av utredningen
beräknade 6,i miljoner kronor.
Överståthållarämbetet har förordat viss utökning av den av utredningen
föreslagna skatteskalan. För att utröna den föreslagna skatteskalans inverkan
för Stockholms stads vidkommande har ämbetet upprättat tabeller —
motsvarande de av utredningen upprättade — för ortsgrupp V med en antagen
kommunal utdebitering av 8 kronor 50 öre för skattekrona, vilken
genom ortsavdragsreformen förutsatts skola stiga till 9 kronor 50 öre för
skattekrona. I detta sammanhang har ämbetet omnämnt, att den kommunala
utdebiteringen i Stockholm enligt en av Stockholms stads statistiska
kontor företagen undersökning beräknades stiga med blott 86 öre för skattekrona
genom den ifrågavarande reformen. Kontoret hade emellertid framhållit,
att undersökningen icke vore grundad på något statistiskt material
och att kalkylerna därför vore osäkra. Ämbetet har uppgivit, att de i tabellerna
framräknade beloppen visserligen i några enstaka fall utvisat höjning
av den totala skatten, men denna höjning hade uppgått till blott obetydliga
belopp. I övrigt företedde resultaten mycket små skiljaktigheter i förhållande
till dem som skatteutredningen redovisat. Ämbetet hade därför
intet att erinra mot att den i promemorian föreslagna skatteskalan tillämpades
i de ifrågavarande inkomstlägena.
Då under senare år inom Stockholms stad förekommit inkomsttaxeringar
å belopp upp till 2 000 000 kronor, har ämbetet utökat de för Stockholm
upprättade tabellerna till att omfatta även beloppen 500 000, 750 000,
1 000 000, 1 500 000 och 2 000 000 kronor. Dessa uträkningar har ämbetet
redovisat i bilagor till sitt yttrande. Ämbetet har framhållit, att av bilagorna
framginge, att skatteutredningens förslag i fråga om inkomster över 500 000
kronor skulle komma att medföra allt större höjningar av den sammanlagda
skatten, ju mer inkomsten stege. För den högsta inkomsten i tabellerna, 2
miljoner kronor, uppginge höjningen till nära 4 500 kronor. Liknande skat
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
teökningar torde komma att uppstå även i kommuner tillhörande andra
ortsgrupper. Den verkan förslaget sålunda komme att få i de högsta inkomstlägena
strede mot det av statsmakterna gjorda uttalandet, att ortsavdragsreformen
icke skulle leda till att av de skattskyldiga skulle uttagas
högre sammanlagd inkomstskatt än tidigare. Då höjningen av den totala
skatten i de högsta inkomstlägena vore beroende på att den föreslagna
jämkningen av skatteskalan upphörde vid inkomster över 250 000 kronor,
kunde höjningen förhindras antingen genom att den högsta procentsatsen
för skatteuttaget reducerades från 70 till 69 % eller genom att skalan utökades
att omfatta högre inkomstskikt. Enligt det första alternativet skulle
den totala skattesänkningen för en inkomst av 2 000 000 kronor uppgå till
cirka 11 000 kronor. Då skattesänkningen skulle bliva så stor, borde detta
alternativ icke väljas. I enlighet med det andra alternativet hade upprättats
följande förslag till utökad skatteskala:
Beskattningsbar Procenttal i
inkomst, skiktet mellan föreslagen
(tusental kronor) skala
0—. 250 .................. = skatteutredningen
250— 400 ................... 70 i„
400— 550 ................... 69 %
550— 800 ................... 70 %
800—1 100 ................... 69 %
1 100— ................... 70 %
Ämbetet har påpekat, att de enligt denna skala framräknade skattebeloppen
i inkomstlägena 500 000—2 000 000 kronor vore obetydligt lägre än
motsvarande skattebelopp enligt gällande bestämmelser. För skattskyldiga
med ännu större inkomster kunde ökningar av skattebeloppen visserligen
uppkomma, men sådana inkomster torde — om de över huvud taget förekomme
-—• vara mycket sällsynta och i regel förenade med så stor förmögenhet,
att begränsning av den sammanlagda skatten inträdde jämlikt förordningen
den 26 juli 1947 med provisoriska bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall.
Av de hörda myndigheterna har endast riksräkenskapsverket förordat ett
uppskov med genomförandet av de ifrågasatta jämkningarna. Ämbetsverket
har till utveckling av sin ståndpunkt anfört.
Syftet med de föreslagna jämkningarna anges vara, att i stort sett ingen
skattskyldig skall få sin sammanlagda direkta skatt höjd genom ortsavdragsreformen.
Det har tidigare förutsatts, att dessa jämkningar skulle göras
i samband med en allmän översyn av inkomstskatteskalan. Då denna
översyn blivit fördröjd, inställer sig nu frågan, om det är motiverat att göra
jämkningarna separat.
Jämkningarnas storlek tilldrar sig bär först uppmärksamhet. Den höjning
av kommunalskatten, som skall neutraliseras, uppgår maximalt till 1
krona per skattekrona. Eftersom kommunalskatten utgör en avdragspost
vid statsskattetaxeringen, blir emellertid höjningen av den totala skatten
väsentligt mindre. Såsom framgår av promemorians tabellbilagor (kol. 16)
uppgår den icke i något inkomstskikt till mer än ca 0,4 % av inkomsten.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Även om höjningen sålunda skulle bli blygsam, kan den väl icke anses alldeles
betydelselös. Riksräkenskapsverket vill emellertid erinra om att en
skattehöjning av en helt annan storleksordning äger rum på grund av den
fortgående penningvärdeförsämringen. Denna skattehöjning uppkommer genom
att ortsavdragen icke höjas i takt med penningvärdets fall och vidare
i form av en av penningvärdeförsämringen föranledd skärpning av den statliga
inkomstskatteskalans progressivitet. Härigenom åstadkommes uppenbarligen
avsevärda förskjutningar i skatteavvägningen olika inkomstgrupper
emellan. Det synes ur olika synpunkter icke lämpligt att genomföra den
jämförelsevis betydelselösa justering av skatteskalan, som nu föreslagits,
innan det av riksräkenskapsverket här berörda större problemet upptages
till behandling av statsmakterna.
Med hänsyn till vad som anförts finner riksräkenskapsverket det alltså
naturligt, att — i enlighet med vad tidigare förutsatts — de i promemorian
behandlade spörsmålen beaktas i samband med en allmän översyn av statsskatteskalan.
Vad ett uppskov med jämkningarna finansiellt skulle betyda för statsverket
framgår icke direkt av promemorian. Med ledning av uppgifterna i tabellbilagorna
synes emellertid den inkomstminskning, som jämkningarna skulle
förorsaka, kunna beräknas till 13 å 14 miljoner kronor per år.
Departementschefen. Vid omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet
förutsattes, att sådana jämkningar skulle ske i den statliga inkomstskatteskalan
för fysiska personer, att de skattskyldiga icke på grund
av reformen finge någon ökning av sin sammanlagda skatt. På grund av att
skatteutredningens uppdrag vidgats till att omfatta även frågan om äkta
makars beskattning, är det dock ännu så länge ovisst när utredningen kan
lägga fram sitt slutliga betänkande rörande skatterna till staten och deras
verkningar. Utredningen har därför sett sig nödsakad att framlägga ett provisoriskt
förslag till jämkning av statsskatteskalan i anledning av ortsavdragsreformen.
Av de remissinstanser, som hörts över skatteutredningens
ifrågavarande förslag, har endast en förordat, att frågan om de av nämnda
reform föranledda jämkningarna i statsskatteskalan skulle anstå och lösas
först i samband med den allmänna översyn av statsskatterna, som utredningen
erhållit i uppdrag att utföra. För egen del ansluter jag mig till den
uppfattning, som flertalet remissinstanser givit uttryck åt. Då bestämmelserna
om de nya ortsavdragen skola träda i kraft redan den 1 januari 1952,
torde det nämligen vara ett befogat krav från de skattskyldigas sida, att förslag
i ämnet framlägges redan till årets riksdag.
Emot utredningens förslag har invänts, att skatteskalan ej företer den regelbundna
progression, som bör utmärka en inkomstskatteskala. Vidare har
anmärkts, att i vissa inkomstlägen ej oväsentliga skiljaktigheter uppstå
vid jämförelse med den nuvarande skatteskalan. Det har även framhållits,
att variationerna mellan skatteminskningarna i de olika inkomstlägena äro
avsevärda. Därjämte har anmärkts, att jämkningarna i skatteskalan icke
bereda full kompensation åt alla skattskyldiga.
De uträkningar, som ligga till grund för de föreslagna ändringarna av
statsskatteskalan, ha haft till syfte att med så liten marginal som möjligt
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
eliminera den av ortsavdragsreformen föranledda ökningen av skattebördan
i de högre inkomstskikten. Den ändrade statsskatteskalan har sålunda
avpassats uteslutande efter de framräknade skattehöjningarna och utan
hänsyn till hur den ter sig, om den ses isolerad; detta har medfört att
skalan icke blivit så regelbunden som i och för sig varit önskvärt. Hade skalan
gjorts mera regelbunden, skulle å andra sidan de enskilda skattebetalarna
antingen över- eller underkoinpenserats mera än vad som enligt utredningens
förslag kan bliva fallet. Vidare bör beaktas, att sådana omständigheter
som att kommunerna tillhöra olika ortsgrupper och ha olika hög
utdebitering medföra att absolut rättvisa icke kan skipas, då det gäller att
genom en sänkning av statsbeskattningen uppväga höjningen av den kommunala
beskattningen. Såsom statistiska centralbyrån framhållit synes
emellertid ur rättvisesynpunkt intet vara att erinra mot den av skatteutredningen
valda medelvägen att konstruera skatteskalan med utgångspunkt
från en antagen höjning av den kommunala beskattningen från 10 till 11
kronor för skattekrona och på grundval av de ortsavdrag, som skola gälla
för kommuner tillhörande ortsgrupp III. Under remissbehandlingen av utredningens
förslag har icke heller gjorts gällande, att det vore mera rättvist
att utgå från någon annan ortsgrupp än den mellersta eller från någon
högre eller lägre kommunal utdebitering än 10 respektive 11 kronor.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att i stället för skatteminskning
skatteökning komme att i åtskilliga fall inträffa under det
första tillämpningsåret därigenom att avdrag för kommunalskatt vid taxeringen
till statsskatt då komme att ske med påförd (lägre) kommunalskatt
enligt nuvarande beskattningsregler. Hänsyn till denna invändning
torde emellertid icke kunna tagas, då man icke kan konstruera skalan med
utgångspunkt från att dess giltighet blir begränsad till ett enda år.
Den av utredningen föreslagna jämkningen av skatteskalan upphör vid
inkomster över 250 000 kronor. Enligt förslaget skulle dock sänkningar av
den sammanlagda skatten uppkomma å samtliga de i tabellerna upptagna
inkomsterna, d. v. s. å inkomster upp till i runt tal 360 000 kronor. För
att förhindra höjning av den sammanlagda skatten i de allra högsta inkomstlägena
(över 500 000 kronor) har överståthållarämbetet föreslagit,
att skalan skulle utökas med särskilda procenttal för inkomster mellan
250 000 och 1 100 000 kronor. Enligt den av ämbetet förordade skalan, som
utgår från en ökning av den kommunala utdebiteringen i en kommun i ortsgrupp
V från 8 kronor 50 öre till 9 kronor 50 öre för skattekrona, skulle
i sagda ortsgrupp och med angiven höjning av utdebiteringen ingen ökning
av den totala skatten uppkomma vid årsinkomster upp till två miljoner
kronor.
Vid en bedömning av överståthållarämbetets förslag bör emellertid beaktas,
att skattskyldiga med årsinkomster överstigande 360 000 kronor i regel
torde äga så stor förmögenhet alt begränsning av den sammanlagda
skatten inträder jämlikt förordningen den 26 juli 1947 med provisoriska
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Det är sålunda icke
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
inkomstskatteskalans utformning, som här ensamt är avgörande för det
ettektiva skattetrycket. Vidare bör beaktas, att ökningen av den totala
skatten för de högsta inkomsttagarna kommer att motverkas av att den av
ortsavdragsreformen föranledda kommunala utdebiteringsstegringen i de
största städerna, där flertalet av de allra högsta inkomsttagarna kunna antagas
vara bosatta, i allmänhet icke torde komma att uppgå till en krona.
Som framgår av överståthållarämbetets yttrande, har en av Stockholms
stads statistiska kontor företagen undersökning givit vid handen, att utdebiteringsstegringen
på grund av reformen kan väntas i Stockholm stanna
vid 86 öre för skattekrona.
På grund av det anförda anser jag mig kunna tillstyrka den föreslagna
skalan att gälla såsom ett provisorium i avvaktan på resultatet av den allmänna
översyn rörande skatterna till staten och deras verkningar, som
skatteutredningen verkställer.
Enligt skatteutredningens beräkningar skulle ändringarna i inkomstskatteskalan
medföra ett skattebortfall av cirka 6 miljoner kronor. I själva
verket torde bortfallet emellertid under det första tillämpningsåret bliva
högre, eftersom skatteutredningen vid beräkning av avdrag för påförd kommunalskatt
utgått från en kommunalskatt, beräknad med tillämpning av
de nya kommunala ortsavdragen; vid 1953 års taxering, då de nya kommunala
ortsavdragen första gången skola tillämpas, medgives emellertid avdrag
för kommunalskatt på grund av 1952 års taxering och denna kommunalskatt
är bestämd med utgångspunkt från nuvarande lägre ortsavdrag och
lägre utdebitering. Den av skatteutredningen sålunda använda metoden medför
under det första tillämpningsåret att den statliga inkomstskatten för de
mindre inkomsttagarna — där kommunalskattens storlek främst beror på
storleken av det kommunala ortsavdraget — blir mindre än vad utredningen
kalkylerat med; för de större inkomsttagarna blir effekten den motsatta.
Slutresultatet blir, som nyss anmärkts, att skattebortfallet under det första
tillämpningsåret blir något större än vad utredningen räknat med.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 91
Ensamstående,
Tax. enl. KL
420/630
Tax. enl. Si
(tab.)
Uträknade skatter
Tax. enl.
KL 1290
Tax. enl. Si
(tab.)
Tax. ink.
Besk.bar
ink.
Tax. ink.
Besk.bar
ink.
Komm.
skatt 10 %
Sta tl. ink.
skatt
3»
Besk.bar
ink.
Tax. ink.
Besk.bar
ink.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
2 476
1846
2 291
491
185
49
234
1186
2 346
546
3 487
2 857
3 201
1491
286
154
440
2197
3 245
1540
4 386
3 756
4 010
2 480
376
268
644
3 096
4 045
2 520
5 283
4 653
4 818
3 468
465
396
861
3 993
4 844
3 498
6183
5 553
5 628
4 458
555
543
1098
4 893
5 645
4 480
7 090
6 460
6 444
5 457
646
703
1349
5800
6 452
5 472
8<i00
7 370
7 263
6 463
737
873
1610
6 710
7 262
6 462
8 916
8 286
8 087
7 467
829
1054
1883
7 626
8 077
7 457
9 820
9190
8 901
8 471
919
1244
2163
8 530
8 882
8 442
10 733
10103
9 723
9 473
1010
1445
2 455
9 443
9 694
9 438
12 052
11 422
10 910
10 9-10
1142
1768
2 910
10 762
10 868
It (868
14 286
13 656
12 920
12 920
1366
2 288
3 654
12 996
12 856
12 856
16 519
15 889
14 930
14 930
1589
2 888
4 477
15 229
14 844
14 844
18 752
18122
16 940
•16 940
1812
3 568
5 380
17 462
16 831
16 831
20 986
20 356
18 950
18 950
2 036
4 292
6 328
19 696
18 819
18819
26 5"8
25 878
23 920
23 920
2 588
6 238
8 826
25 218
23 734
23 734
37 986
37 356
34 250
34 250
3 736
10 583
14 319
36 696
33 949
33 949
52 819
52 189
47 600
47 600
5 219
16 970
22 189
51 529
47 151
47 151
82 597
81 967
74 400
74 400
8197
31090
39 287
81 307
73 653
73 653
144 930
144 300
130 500
130 500
14 430
63 470
77 900
143 640
129 130
129 130
362 152
361 522
326 000
326 000
36152
193 370
229 522
360 862
322 457
322 457
Äkta makar utan
Tax. enl. KL
600/900
Tax. enl. Si
2 750
Uträknade skatter
Tax. enl.
KL 1840
Tax. enl. Si
2750
Tax. ink.
Besk.bar
ink.
Tax. ink.
Besk.bar
ink.
Komm.
skatt 10 %
Stat! ink.
skatt
S:a
Besk.bar
ink.
Tax. ink.
Besk.bar
ink.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
3 501
2 601
3 241
491
260
49
309
1661
3 318
568
4 612
3 712
4 241
1491
371
154
525
2 772
4 307
1557
5 711
4 811
5 230
2 480
481
268
749
3 871
5 285
2 535
6 809
5 909
6 218
3 468
591
396
987
4 969
6 262
3 512
7 9(9
7 009
7 208
4 458
701
543
1244
6 069
7 241
4 491
9 019
8119
8 207
5 457
812
703
1515
7179
8 229
5 479
10 137
9 237
9 213
6 463
924
873
1797
8 297
9 224
6 474
11 252
10 352
10 217
7 467
1035
1054
2 089
9 412
10 217
7 467
12 368
11468
11 221
8 471
1147
1244
2 391
10 528
11210
8 460
13 481
12 581
12 223
9 473
1258
1445
2 703
11641
12 200
9 450
15 678
14 178
13 660
10 910
1418
■1768
3186
13 238
13 622
10 872
17 311
16 411
15 670
12 920
1641
2 288
3 929
15 471
15 609
12 859
19 544
18 644
■17 680
14 930
1864
2 888
4 752
17 704
17 597
14 847
21778
20 878
19 690
16 940
2 088
3 568
5 656
19 938
19 585
16 835
24 011
23 111
21 700
18 950
2 311
4 292
6 603
22 171
21572
18 822
29 533
28 633
26 670
23 920
2 863
6 238
9101
27 693
26 487
23 737
41 011
40 in
37 000
34 250
4 011
10 583
14 594
39 171
36 702
33 952
55 844
54 944
50 250
47 600
5 494
16 970
22 464
54 004
49 904
47 154
85 622
84 722
77 150
74 400
8 472
31090
39 562
83 782
76 406
73 656
147 956
147 056
■133 250
130 500
14 706
63 470
78176
146116
131883
129 133
365178
364 278
328 750
326 000
36428
193 370
229 798
363 338
325211
322 461
Kungl. Maj. ts proposition, nr 91
15
ortsgrupp III.
Blhang 1.
Uträknade skatter nuv.
skatteskala
Uträknade skatter
jämkad skatteskala
Skillnad
mellan
Skillnad
mellan
Skillnad
mellan
Antal
Belopp
(1000- tal kr.)
(kol. 18 x
19)
Komm.
skatt 11 %
Statl. ink.
skatt
Sta
Statl. ink.
skatt
Sta (kol.
11 + 14)
kol. 7 o.
kol. 13
kol. 7 o.
kol. 15.
kol. 6 o.
kol. 14
(1000-tal)
H
12
18
14
16
16
17
18
19
20
130
55
185
55
185
49
- 49
+ 6
469-7
+ 2 818
242
159
401
159
401
—
39
- 39
+
5
287-7
+ 1439
341
272
613
272
613
—
31
- 31
+
4
183-5
+ 734
439
400
839
400
839
—
22
- 22
+
4
125-8
+ 503
538
547
It 85
547
1085
—
13
- 13
+
4
73-4
+ 294
638
706
1344
706
1344
—
5
- 5
+
3
41-9
+ 126
738
873
1611
869
1607
+
1
- 3
- 4
24-3
- 97
839
1052
1891
1038
1877
+
8
- 6
- 16
15-6
- 250
938
1238
2176
1214
2152
+
13
- 11
- 30
11-5
- 345
1039
1438
2 477
1408
2 447
+
22
- 8
- 37
8-0
- 296
1184
1758
2 912
1720
2 904
+
32
- 6
- 48
11-2
- 538
1430
2 270
3 700
2 211
3 641
+
46
- 13
- 77
6-8
- 524
1675
2 860
4 535
2 790
4 465
+
56
- 12
- 98
3-8
- 372
1921
3 529
5 450
3 451
5 372
+
70
- 8
- 117
2-5
- 293
2167
4 245
6 412
4155
6 322
+
84
— 6
- 137
1-6
- 219
2 774
6 164
8 938
6 036
8 810
+
112
- 16
- 2o2
3-6
- 707
4 037
10 447
14 484
10 257
14 294
+
165
- 25
- 326
0-9
- 293
5 668
16 746
22 414
16 484
22152
+
225
- 37
- 486
0-7
- 340
8 944
30 679
39 623
30 253
39197
+
336
- 90
- 837
0-2
- 167
15 800
62 648
78 448
61867
77 667
+
548
- 233
- 1603
o-l
- 160
39 695
190 890
230 585
189 400
229 095
+ 1063
— 427
- 3 970
0-0
0
+ 5 914
- 4 601
barn, ortsgrupp III. Bihang 2.
Uträknade skatter nuv.
skatteskala
Uträknade skatter
jämkad skatteskala
Skillnad
mellan
Skillnad
mellan
Skillnad
mellan
Antal
Belopp
(1 000- tal kr.)
(kol. 18 x
19)
Komm.
skatt 111
Statl. ink.
skatt
Sta
Statl. ink.
skatt
Sta (kol.
11 +14)
kol. 7 o.
kol. 13
kol. 7 o.
kol. 15
kol. 6 o.
kol. 14
(1 000-tal)
11
12
13
14
16
16
17
18
19
20
183
57
240
57
240
69
- 69
+
8
149-9
+
1199
305
161
466
161
466
—
59
- 59
+
7
295-7
+
2 070
426
274
7O0
274
700
—
49
- 49
+
6
303-4
+
1820
547
402
949
402
949
—
38
- 38
+
6
225-4
+
1352
668
549
1217
549
1217
—
27
- 27
+
6
141-9
+
851
790
707
1497
707
•1 497
—
■18
- 18
+
4
900
+
360
913
875
1788
871
1784
—
9
- 13
—
2
61-2
—
122
1 035
1054
2 089
1039
2 074
0
- 15
—
15
42-9
—
644
1158
1 242
2 400
1217
2 375
+
9
- 16
—
27
290
—
783
1281
1440
2 721
1 410
2 691
+
18
- 12
—
35
21-8
—
763
1 456
1759
3 215
1 721
3 177
+
29
- 9
—
47
28-0
—
1316
1703
2 271
3 973
2 212
3 914
+
44
- 15
—
76
17-2
—
1 307
1947
2 861
4 808
2 791
4 738
+
56
- 14
—
97
11 8
—
1096
2193
3 531
5 724
3 452
5 645
+
68
- 11
—
116
7-8
—
905
2 439
4 246
6 685
4 156
6 595
+
82
- 8
—
136
5-6
—
748
3 046
6165
9 211
6 037
9 083
+
no
- 18
—
201
12-5
—
2 513
4 3'' 9
10 448
14 757
■10 258
14 567
+
163
- 27
—
325
41
—
1 333
5910
16 747
22 687
16 485
22 425
+
223
- 39
—
485
31
—
1504
9 216
30 681
39 897
30 254
39 470
+
335
- 92
—
836
1-2
—
1 003
16 073
62 650
78 723
61868
77 941
+
547
- 235
—
1 602
0-4
—
641
39 967
190 893
230 860
189 403
229 370
+ 1062
- 428
3 967
o-l
+
397
7 652
15 075
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 194 a1 i texten