Sök i Ratio Lex

Angående Sveriges bidrag till kostnaderna för FAO

1951-03-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:99, Angående Sveriges bidrag till kostnaderna för FAO

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Sveriges bidrag

till kostnaderna för FAO; given Stockholms

slott den 2 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen anmäles, att Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation

(FAO) höjt Sveriges årsbidrag till organisationen för år

1951 från 90 000 dollars till 127 000 dollars samt att organisationen i engångsbidrag

från Sverige begärt ytterligare 61 716 dollars under år 1951.

Till bestridande av bidraget för år 1951 m. m. har för budgetåret 1950/51

anvisats ett förslagsanslag av 470 000 kronor. På grund av höjningen av

årsbidraget föreslås att riksdagens godkännande att utbetala detta skall inhämtas.

Då avsikten är att söka erhålla nedsättning av det svenska årsbidraget

från och med år 1952, föreslås att anslaget till kostnader för Sveriges medlemskap

i FAO för budgetåret 1951/52 skall upptagas med samma belopp

som för löpande budgetår, eller 470 000 kronor.

1 Ilihnng till riksdagens protokoll 1991. 1 samt. Nr 99.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Sträng, frågor om Sveriges bidrag till kostnaderna för Förenta

Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och anför därvid.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 226) har Kungl. Maj :t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

upptaga anslaget till kostnader för Sveriges medlemskap i FAO med ett

allenast beräknat belopp av 470 000 kronor.

Till belysande av spörsmålet om Sveriges årsbidrag och övriga ekonomiska

förpliktelser till FAO har svenska FAO-kommittén i skrivelse den 5

februari 1951 lämnat en redogörelse för bidragsfrågans utveckling och

framlagt sina synpunkter på ärendet.

I en gemensam skrift ha Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges

lantbruksförbund förklarat, att de helt ansluta sig till svenska FAO-kommitténs

synpunkter i frågan.

På hemställan av FAO-kommittén har vidare chefen för utrikesdepartementets

råttsavdelning, utrikesrådet B. A. S. Petrén verkställt en utredning

om vilka ekonomiska förpliktelser utöver skyldigheten att erlägga årsbidrag,

som Sverige kan anses ha till FAO.

Bidragsskalorna för FAO:s medlemsstater åren 1950 och 1951 torde såsom

bilaga få fogas till detta protokoll.

Svenska FAO-kommitténs skrivelse.

Svenska FAO-kommitténs skrivelse angående Sveriges årsbidrag och övriga

ekonomiska förpliktelser till FAO har i huvudsak följande innehåll.

FAO-kommittén har i sin skrivelse inledningsvis erinrat om att de finansiella

beslut, som fattades vid extra sammanträde i Washington den 3—11

november 1950 med Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisations

konferens, kunna medföra avsevärt ökade ekonomiska förpliktelser

för Sverige. Den svenska bidragsandelen, som år 1950 utgjorde 1,80 pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

cent, höjdes nämligen för år 1951 till 2,54 procent. Detta innebär en ökning

av bidraget från 90 000 dollars till 127 000 dollars eller från omkring

463 500 kronor till omkring 654 000 kronor. Vidare skall Sverige enligt

dessa beslut under år 1951 tillföra organisationens fonder ett belopp av

tillhopa 61 716 dollars eller över 317 000 kronor.

Kommittén har därefter lämnat en redogörelse för bidragsfrågans bakgrund.

Den har därvid framhållit, att Sverige under de första åren av FAO:s

verksamhet intog en avvaktande hållning till organisationen, emedan dess

syften och arbetsprogram ännu icke syntes fullt klara. När sedermera under

efterkrigsåren valutasvårigheter uppstodo, måste hänsyn även tagas till

de ekonomiska förpliktelser, som en anslutning till organisationen kunde

medföra.

Med hänsyn till sistnämnda betänkligheter från svensk sida lämnade

FAO:s ledning under hand vissa anbud i bidragsfrågan. Det tidigaste anbudet

innebar ett årsbidrag av omkring 110 000 dollars. Sedermera meddelade

FAO:s representant i Europa A. H. Boerma vid besök i augusti 1948

hos dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att organisationen var

beredd att reducera anspråken på det svenska bidraget till 90 000 dollars.

Kommittén har understrukit att initiativet till dessa överläggningar i bidagsfrågan

togs av organisationen själv. Självfallet voro emellertid de lämnade

anbuden endast underhandsbesked, eftersom medlemsstaternas bidrag

fastställas av organisationens konferens.

Från svensk sida sökte man sedermera få till stånd en ytterligare nedsättning

av det tilltänkta svenska bidraget. Från denna utgångspunkt dryftades

frågan vid olika tillfällen med FAO:s ledning. Härvid hävdades dock

från FAO:s sida, att i vart fall någon mera avsevärd sänkning av bidraget

under 90 000 dollars icke vore att vänta.

Kommittén har vidare erinrat om att föredragande departementschefen

i den proposition angående Sveriges anslutning till FAO, som avgavs till 1949

års riksdag (nr 155), förutsatte att Sveriges årsbidrag icke skulle komma

att överstiga 90 000 dollars. Samtidigt anfördes, att nämnda belopp syntes

väl högt i jämförelse med andra länders bidrag och att en nedsättning av

det svenska bidraget därför borde eftersträvas. Departementschefen hänvisade

därvid även till det delvis begränsade utbyte, som Sverige för egen

del kunde vinna av organisationens verksamhet. Vid riksdagens behandling

av frågan underströk jordbruksutskottet i sitt utlåtande vad departementschefen

anfört om det beräknade årsbidragcts storlek.

Någon nedsättning av bidraget erhölls emellertid icke. Vid FAO-konferensens

sammanträde i november 1949, då Sverige invaldes i organisationen,

fastställdes bidraget således till 90 000 dollars.

Rörande bidragsfrågans fortsatta utveckling har kommittén anfört, att vid

Sveriges inträde i FAO förelåg ett konferensbeslut om att en allmän revision

av medlemsstaternas avgiftskvoter skulle företagas. Med hänsyn till att initiativet

till överläggningarna i bidragsfrågan tagits av organisationen själv

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 99.

och till att det svenska bidragsbeloppet var jämförelsevis högt i förhållande

till invånarantalet, ansåg man sig dock från svensk sida icke behöva räkna

med annat än mindre jämkningar av avgiftens storlek.

Kort tid före FAO-konferensens extra sammanträde den 3—11 november

1950 framlade organisationens finanskommitté ett förslag om en provisorisk

bidragsskala, avsedd att tillämpas för år 1951. En mera definitiv bidragsskala

är avsedd att framläggas till FAO-konferensens sammanträde i

november 1951.

Den föreslagna bidragsskalan för år 1951 grundade sig, enligt vad kommittén

erfarit, på medlemsstaternas nationalinkomster under år 1946. Den

nya skalan medförde större differenser mellan de olika medlemsstaternas

bidrag än tidigare därför att förut iakttagna begränsningar vid ändring av

bidragskvoterna borttagits. Vidare hade en dittills tillämpad justering av

bidragen med hänsyn till jordbrukets betydelse i respektive stater (den s. k.

jordbruksfaktorn) slopats. Detta medförde en höjning av de mera industrialiserade

ländernas bidragskvoter. Eftersom organisationens budget i stadgan

fixerats till 5 000 000 dollars oberoende av medlemsanslutningen, mediörde

slutligen Tjeckoslovakiens utträde ur organisationen en ökad avgiftsbelastning.

Om konstruktionen av förslaget till den provisoriska bidragsskalan för år

1951 har kommittén vidare anfört, att den nya skalan skulle, liksom förut

varit fallet, ha en högsta bidragskvot om 27,io procent och en lägsta bidragskvot

om 0,05 procent. På grund av den förstnämnda maximigränsen har

Förenta Staterna en väsentligt lägre bidragsprocent än vad som annars skulle

varit fallet. De temporära lättnader i bidragshänseende, som Finland, Kina

och Österrike hittills åtnjutit, skulle även tillämpas under år 1951.

Den föreslagna bidragsskalan för år 1951 innebar oförändrad eller sänkt

bidragskvot för 43 stater men höjd bidragskvot för 19 stater. Endast Danmark,

Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Sverige fingo dock mera

nämnvärda höjningar. Relativt sett var ökningen avsevärt större för Sverige

än för något annat land. Den svenska bidragskvoten föreslogs nämligen

skola höjas från l,so till 2,77 procent.

Förslaget till provisorisk bidragsskala för år 1951 blev känt för svenska

FAO-kommittén först någon vecka före konferensen. På hemställan av kommittén

lät utrikesdepartementet genom beskickningen i Washington till

FAO:s generaldirektör överlämna ett memorandum, vari inlades en gensaga

mot den föreslagna höjningen av Sveriges bidragskvot. I enlighet med

kommitténs förslag instruerades vidare de svenska konferensdelegaterna att

ställa sig avvisande till varje höjning av det svenska bidraget.

För bidragsfrågans behandling vid FAO-konferensens sammanträde i november

1950 har kommittén lämnat följande redogörelse.

På konferensen framlade den svenska delegationen sina synpunkter på

bidragsfrågan vid plenarsammanträde på konferensens andra dag. Ärendet

hänsköts därefter till utskottsbehandling. Utskottet placerade ärendet som

sista punkt på sin dagordning, varigenom detsamma enligt delegationens

rapport fick en ganska summarisk behandling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

5

Då några utsikter uppenbarligen ej förelågo att åstadkomma en separat

ändring av förslaget beträffande Sveriges kvot, föreslog den svenska delegationen,

stödd av bland andra Frankrike och Nederländerna, att konferensen

i avvaktan på utarbetandet av en mera permanent skala skulle besluta att

tillämpa 1950 års skala även under år 1951. Delegationen hänvisade till de

principer för fastställande av bidrag, som gälla i Förenta Nationerna och som

enligt dess åsikt ej tillbörligt beaktats i det föreliggande förslaget, samt

även till att tiden var för knapp för att medge en allsidig diskussion av

frågan.

Vid omröstningen antogs det av finanskommittén framlagda förslaget med

32 röster mot 11. Omedelbart efter omröstningen reserverade sig de svenska,

franska, belgiska och danska delegationerna. I enlighet med erhållna instruktioner

framförde därefter den svenska delegationen under hand till FAO:s

ledning, att de svenska statsmakterna förbehöllo sig frihet att, om så ansågs

erforderligt, taga sin ställning till organisationen under omprövning.

Då ett antal nya stater — Kambodja, Spanien, Vietnam och Västtyskland

— beviljats inträde i FAO har dock bidragskvoten kommit att bli något

lägre än vad ursprungligen beräknats, nämligen 2,54 procent.

Vad angår frågan om engångsbidrag till FAO:s fonder har kommittén

meddelat att organisationen bildat en kapitalfond av överskott från inkomsterna

under de första verksamhetsåren, innan den administrativa

apparaten uppbyggts och verksamheten fått större omfattning. Under de senast

förflutna åren hade emellertid fondens medel i betydande utsträckning

tagits i anspråk för att täcka budgetunderskott, som uppkommit genom uteblivna

medlemsbidrag och oförutsedda utgifter.

I detta läge föreslog FAO:s finanskommitté, att konferensen skulle besluta

en utökning av fonden till 1 750 000 dollars. Detta skulle huvudsakligen

ske i den formen att varje medlemsstat skulle till fondens förfogande

ställa ett belopp, beräknat efter vederbörande stats bidragskvot till årsbudgeten.

De stater, som tidigare varit medlemmar i FAO, skulle dock tillgodoräknas

de andelar av fondens nuvarande medel, som kunde anses tillkomma

dem. För nytillkomna medlemsstater som Sverige skulle däremot den erforderliga

andelen inbetalas under år 1951.

Till bestridande av kostnaderna för flyttningen av FAO:s huvudkontor

från Washington till Rom under våren 1951 föreslogs vidare, att vissa medel

av bland annat kapitalfonden skulle krediteras en särskild flyttningsfond.

Även för detta ändamål skulle särskilda engångsbidrag uttaxeras från

medlemsstaterna, i den mån dessa icke av oförbrukade, tidigare erlagda årsbidrag

hade motsvarande tillgångar inneståendc hos organisationen.

Vid behandlingen före konferensen av frågan om engångsbidrag intog

svenska FAO-kommittén den ståndpunkten, att medel för fondbildning borde

avsättas från organisationens årsbudget och icke genom extra bidrag från

medlemsstaterna. Kommittén ansåg vidare, att svårigheter att täcka oförutsedda

uppgifter i första hand borde överkommas genom ianspråktagande av

härför avsedd anslagspost i budgeten och genom besparingsåtgärder. Kapi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

talfonden borde sålunda icke anlitas annat än för oförutsedda underskott av

mera betydande storleksordning och för nödfallsåtgärder. I enlighet härmed

instruerades de svenska ombuden vid konferensen att reservera sig mot åtaganden

av detta slag.

Konferensen antog finanskommitténs förslag om engångsbidrag till kapitalfonden

med 22 röster mot 5. Reservationer avgåvos dock av flera än de

delegationer, som röstat mot förslaget, nämligen av de svenska, franska,

schweiziska, österrikiska, irländska, pakistanska, belgiska och uruguayska

delegationerna. Även förslagen rörande flyttningsfonden godkändes av konferensen.

Dessa beslut innebära för Sveriges vidkommande, att Sverige skulle ha att

såsom engångsbidrag erlägga 61 715 dollars 89 cents, därav till flyttningsfonden

17 265 dollars 89 cents och till kapitalfonden 44 450 dollars.

Beträffande konsekvenserna av konferensens beslut i här berörda frågor

har svenska FAO-kommittén anfört följande synpunkter.

För Sveriges bidrag till FAO under år 1951 har 1950 års riksdag anvisat

medel genom särskilt förslagsanslag under nionde huvudtiteln. Därvid har

förutsatts samma avgift som under år 1950 eller 90 000 dollars. Den för år

1951 fastställda avgiftsskalan innebär emellertid en så väsentlig ökning av

bidraget att de förutsättningar, varunder Sverige inträdde i organisationen,

väsentligen ändrats. Kommittén har härvid också erinrat om att bidraget

vid Sveriges inträde i organisationen, alltså före devalveringen, i svensk

valuta endast motsvarade 325 000 kronor, under det att bidraget för 1951

skulle belasta budgeten med 654 000 kronor.

Enligt kommitténs mening är den av konferensen beslutade bidragskvoten

för 1951 orimligt hög. Till stöd för denna sin uppfattning har kommittén

anfört att Sveriges bidrag i relation till invånarantalet torde vara ojämförligt

högre än någon annan medlemsstats samt att den svenska bidragskvoten

till FAO är högre än de kvoter, efter vilka de svenska bidragen till

FN och dess övriga specialorganisationer utgå. Om den inom FN tillämpade

principen, att ingen medlemsstat skall betala högre bidrag per capita

än den största bidragsgivaren, tillämpades i FAO, skulle den svenska bidragskvoten

icke bli högre än 1,30 procent. Kommittén har icke ansett rimligt

att Sverige i bidragshänseende kommer på åttonde plats omedelbart

efter sådana länder som Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike, Indien,

Kina, Kanada och Västtyskland, men före sådana länder som Australien,

Brasilien och Italien.

Kommittén har även påtalat de former, varunder bidragsskalan för år

1951 genomfördes. Trots att denna skala skulle medföra en väsentlig förändring

av de ekonomiska förpliktelserna togs ingen som helst kontakt med

Sverige under förberedelsearbetena. Såsom nämnts blev förslaget tillgängligt

först någon vecka före konferensen. För konferensens utskottsbehandling

av hela bidragsfrågan anslogs enligt uppgift endast omkring en timme.

Även vid plenarsammanträdet kunde frågan på grund av tidsbrist endast

få en summarisk behandling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Enligt kommitténs mening bör dock icke för närvarande ett utträde ur

organisationen övervägas. Sverige har visserligen med sitt förhållandevis

högt utvecklade jordbruk och skogsbruk ett delvis begränsat utbyte av det

internationella samarbetet på förevarande område. Kommittén har i detta

sammanhang påpekat att medlem i FAO enligt FAO:s stadga äger anmäla

sitt utträde ur organisationen först fyra år efter inträdet.

Medel till bidraget för år 1951 ha beviljats av 1950 års riksdag, varvid

bidragets storlek beräknats till 90 000 dollars. Ehuru anslaget har karaktären

av förslagsanslag, har kommittén ifrågasatt, om icke i den särskilda

proposition rörande årsbidraget för år 1952, som kommer att avges, även

årsbidraget för år 1951 bör ånyo underställas riksdagens prövning. Enligt

kommitténs mening bör därför bidraget för år 1951 icke utbetalas, innan

riksdagen haft tillfälle att ompröva frågan.

Kommittén har emellertid särskilt velat framhålla angelägenheten av att

en nedsättning av Sveriges bidrag erhålles i den mera definitiva bidragsskala,

som är avsedd att föreläggas 1951 års FAO-konferens. Då FAO:s råd

vid sammanträde omedelbart efter konferensens avslutande invalt Sverige

i den kommitté, som utreder bidragsfrågan, finnes nu tillfälle att redan

under förberedelsearbetet för den nya skalan framföra de svenska synpunkterna

i frågan.

Vad slutligen angår frågan om bidrag till organisationens flyttningskostnader

och kapitalfond har kommittén framhållit, att organisationens stadga

icke inrymmer någon skyldighet för medlemmarna att fullgöra dylika ålägganden.

I organisationens finansreglemente har emellertid konferensen vid

sitt senaste sammanträde infört bestämmelser härom. Då kommittén ansett

det vara av vikt att få utrett, i vilken omfattning en konferensmajoritet

kan pålägga medlemsstaterna ekonomiska förpliktelser utanför årsbidragen,

har den i skrivelse till utrikesdepartementets rättsavdelning anhållit om

utredning av detta spörsmål. Skulle skyldighet icke föreligga att lämna ifrågavarande

bidrag, bör enligt kommitténs mening utbetalning därav icke ske.

Yttrande av utrikesdepartementets rättsavdelning.

Chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, utrikesrådet B. A. S.

Petrén har på förenämnda hemställan av FAO-kommittén avgivit följande

yttrande angående de ekonomiska förpliktelser, som Sverige kan anses ha

till FAO utöver skyldigheten att erlägga årsbidrag.

I fråga om kostnaderna för FAO innehåller organisationens stadga i artikel

XVIII, att generaldirektören skall underställa konferensen en årlig utgiftsstat,

som täcker organisationens beräknade utgifter. Sedan utgiftsstaten

antagits, skall den godkända slutsumman fördelas mellan medlemsstaterna

efter en proportionell beräkning, som tid efter annan fastställes av kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 99.

ferensen. Vidare föreskrives i artikel XX av stadgan, att ändringar i stadgan,

som innebära nja förpliktelser för medlemsstaterna, skola godkännas

av konferensen genom beslut, som fattas med två tredjedelars majoritet av

konferensens medlemmar. Dessa ändringar skola för medlemsstat, som godkänt

desamma, träda i kraft den dag, då de antagits av två tredjedelar av

medlemsstaterna, och för annan medlemsstat vid den tidpunkt, då ändringarna

godkänts av denna stat. Utöver vad nu återgivits innehåller stadgan

icke några föreskrifter av beskaffenhet att kunna inverka på omfattningen

av medlemsstaternas ekonomiska förpliktelser mot organisationen.

Kapitalfonden uppgives ha bildats av överskott från organisationens inkomster

under dess första verksamhetsår. Beslutet om fondens utökning

har tillkommit i samband med en ändring av organisationens finansreglemente,

enligt vilken konferensen skulle äga befogenhet att besluta om kapitaltillskott

till fonden från medlemsstaternas sida. Innebörden av de beslut,

som sålunda fattats, är tydligen, att konferensens majoritet ålagt en

minoritet att lämna bidrag till organisationens verksamhet i annan ordning

än vad organisationens stadga förutsätter eller att ingen medlemsstat skall

utan sitt eget samtycke åläggas andra förpliktelser än att betala sitt procentuella

bidrag till den löpande utgiftsstaten. Till stöd för besluten i fråga

torde icke heller kunna åberopas någon tidigare inom organisationen tillämpad

praxis. Vid Sveriges inträde i FAO ställdes icke några villkor om att

Sverige skulle lösa sig in i den bestående kapitalfonden, liksom Sverige icke

rest några anspråk på delaktighet i fondens tillgångar. Beslut av den typ,

som konferensens majoritet nu fattat, skulle tydligen i praktiken kunna

leda till föga rimliga konsekvenser. Om man antager, att FAO fortsätter

att bestå under en lång följd av år och att därunder en större fondbildning

äger rum, skulle en stat, som på ett sent stadium vinner inträde i organisationen,

kunna åläggas att inbetala mycket stora summor till de bestående

fonderna. Orimligheten härav synes vara uppenbar.

Under hänvisning till vad sålunda anförts uttalar utrikesrådet Petrén

slutligen såsom sin uppfattning, att beslutet om åläggande för Sverige att

inbetala bidrag till kapitalfonden icke torde stå i överensstämmelse med

FAO:s stadga.

Departementschefen.

Såsom svenska FAO-kommittén anfört, har jag tidigare i propositionen

om Sveriges anslutning till FAO uttalat att det bidragsbelopp av 90 000 dollars,

varom anbud förelåg från organisationens ledning, syntes väl högt. Jag

fann därför att en nedsättning av nämnda belopp borde eftersträvas. Riksdagens

beslut i frågan innebar ett godkännande av denna ståndpunkt. Någon

sådan nedsättning kom visserligen icke till stånd vid det konferenssammanträde

i slutet av år 1949, då Sverige invaldes i organisationen, utan

det svenska årsbidraget fastställdes till 90 000 dollars för år 1950. När emellertid

organisationens konferens endast ett år därefter beslutat höja det

svenska bidraget med över 40 procent till ett belopp av 127 000 dollars, synes

detta innebära en väsentlig ändring av de ekonomiska förutsättningar, under

vilka de svenska statsmakterna beslöto att begära Sveriges inträde i organisationen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

9

Även om beslutet om bidragsskalan för år 1951 tillkommit under omständigheter,

vilka knappast kunna anses ha erbjudit tillräckliga garantier

för en grundlig och saklig prövning av frågan, torde det väl icke böra ifrågasättas

att Sverige skulle undandraga sig att erlägga det belopp, vartill

avgiften bestämts för detta år. Då beloppet är avsevärt högre än vad som

förutsattes vid riksdagens behandling av anslagsfrågan våren 1950, torde

emellertid riksdagens godkännande av en sådan utbetalning först böra inhämtas.

I likhet med FAO-kommittén anser jag vidare, att den bidragsprocent,

som för Sveriges del bestämts i den nu gällande provisoriska bidragsskalan,

avsevärt överstiger vad som kan anses rimligt. Jag finner det därför angeläget,

att man skall söka att i den nya bidragsskala, som är avsedd att fastställas

vid FAO-konferensens sammanträde i november 1951, få till stånd

en betydande nedsättning av det svenska bidraget.

Jag vill i detta sammanhang ånyo erinra om att Sveriges anslutning till

FAO motiverades mindre av Sveriges egna direkta intressen än av en principiell

villighet att främja det mellanfolkliga samarbetet på förevarande

område. Denna synpunkt torde alltjämt böra vara vägledande. Samtidigt är

det emellertid klart, att densamma ej bör få leda till att vårt land skall påtaga

sig kostnader för detta samarbete, vilka framstå såsom oskäligt stora

i jämförelse med andra länders bidrag eller i betraktande av nyttan av det

arbete som uträttas.

Såsom förut framhållits är den för år 1951 fastställda bidragsskalan endast

provisorisk och avsedd att från och med år 1952 ersättas av en mera

definitiv skala. Det torde under sådana förhållanden icke finnas anledning

att nu närmare utveckla de synpunkter, som kunna anföras för eller mot

ett fortsatt medlemskap i organisationen efter utgången av innevarande år.

Då det, innan en ny bidragsskala fastställts, icke är känt till vilket belopp

det svenska bidraget för år 1952 kan komma att uppgå, föreslår jag

att anslaget till kostnader för Sveriges medlemskap i FAO skall upptagas

med samma belopp för budgetåret 1951/52 som för innevarande budgetår,

eller med 470 000 kronor.

Vad slutligen angår frågan om särskilda bidrag till organisationens fonder

torde organisationen genom beslutet härom ha överskridit sin befogenhet

gentemot medlemsstaterna. Starka principiella betänkligheter kunna anföras

mot att medlemsstaterna åläggas ekonomiska förpliktelser i annan

ordning än organisationens stadga förutsätter. Det särskilda bidragsbelopp,

som organisationen gör anspråk på att erhålla från Sverige under år 1951,

är dessutom så betydande att en .svensk vägran att acceptera beslutet synes

i hög grad motiverad. Jag har därför ansett att medel icke böra beräknas

för detta ändamål.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer iag, att Kungl.

Maj:t måtte

dels godkänna vad jag i det föregående uttalat angående

erläggande av avgifter till FAO för år 1951,

dels föreslå riksdagen att till Kostnader för Sveriges medlemskap

i FAO å riksstaten för budgetåret 1951/52 under

nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 470 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Luzell.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99,

11

Bilaga.

Bidragsskalor för FAO:s medlemsstater 1950 och 1951.

1950

1 9

5 1

Bidrags-

Bidrags-

Belopp,

kvot, %

kvot, %

dollar

Amerikas Förenta Stater..........

........ 27-10

27-10

1 335 000

Afganistan......................

........ 0-06

0-06

3 000

Australien ......................

..... 2-82

2-52

126 000

Belgien ........................

........ 1-79

1-72

86 000

Bolivia..........................

........ 0-16

0-09

4 500

Brasilien........................

2-70

2-36

118 000

Burma.........•.................

0-26

0-19

9 500

Canada ........................

........ 4-50

4-11

205 500

Ceylon..........................

0-30

0-28

14 000

Chile ..........................

....... 0-74

0-59

29 500

Colombia ......................

........ 0-54

0-48

24 000

Costa Rica......................

........ 0-05

0-05

2 500

Cuba ..........................

........ 0-47

0-36

18 000

Danmark ......................

........ 0-86

1-01

50 500

Dominikanska Republiken........

........ 0-06

0-06

3 000

Ecuador ........................

........ 0-06

0-06

3 000

Egypten........................

........ 1-23

1-02

51 000

Etiopien........................

........ 0-17

0-10

5 000

Filippinerna ....................

........ 0-34

0-36

18 000

Finland ........................

........ 0-20

0-18

9 000

Frankrike ......................

....... 7-23

7-68

384 000

Grekland ......................

........ 0-33

0-22

11000

Guatemala......................

0-06

0-06

3 000

Haiti ..........................

........ 0-05

0-05

2 500

Honduras ......................

........ 0-05

0-05

2 500

Indien..........................

........ 4-42

4-16

208 000

Indonesien......................

........ 0-61

0-61

30 500

Irak............................

........ 0-29

0-22

11 000

Irland..........................

........ 0-89

0-63

31 500

Island..........................

........ 0-05

0-05

2 500

Israel ..........................

........ 0-15

0-15

7 500

Italien..........................

........ 2-67

2-44

122 000

Jordanien ......................

—

0-05

2 500

Jugoslavien......................

........ 0-64

0-43

21 500

Kambodja ......................

........ —

0-05

2 500

Kina............................

........ 4-35

3-99

199 500

Korea..........................

........ 0-15

0-17

8 500

Libanon........................

........ 0-06

0-07

3 500

T.iberia..........................

........ 0-05

0-05

2 500

Luxemburg......................

........ 0-06

0-06

3 000

Mexico..........................

........ 1-16

0-83

41 500

Nederländerna ..................

........ 1-59

1-81

90 500

Nicaragua ......................

........ 0-05

0-05

2 500

Norge..........................

........ 0-68

0-63

31 500

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 99,

1950

1 9

5 1

Bidrags-

Bidrags-

Belopp,

kvot, %

kvot, %

dollar

Nya Zeeland...................

......... 0-78

0-63

31 500

Pakistan.......................

......... 0-95

0-89

44 500

Panama.......................

......... 0-06

0-06

3 000

Paraguay .....................

......... 0-05

0-05

2 500

Peru .........................

......... 0-41

0-27

13 500

Polen.........................

......... 1-36

1-21

60 500

Portugal.......................

......... 0-78

0-62

31 000

Salvador .......................

......... 0-06

0-06

3 000

Saud-Arabien .. *................

......... 0-12

0-10

5 000

Schweiz .......................

......... 1-77

1-65

82 500

Spanien .......................

..... .

1-41

70 500

Storbritannien .................

......... 15-32

14-52

726 000

Sverige .......................

......... 1-80

2-54

127 000

Sydafrikanska Unionen.........

......... 1-67

1-44

72 000

Syrien.........................

......... 0-18

0-15

7 500

Thailand.......................

......... 0-38

0-34

17 000

Tjeckoslovakien ...............

......... 1-39

—

—

Turkiet .......................

......... 1-42

1-16

58 000

Ungern .......................

......... 0-40

0-36

18 000

Uruguay .......................

......... 0-35

0-23

11 500

Venezuela .....................

......... 0-41

0-35

17 500

Vietnam.......................

—

0-32

16 000

Västtyskland ...................

—

4-12

206 000

Österrike .....................

......... 0-34

0-31

15 500

Samtliga medlemsstater 100-00

100-00

5 000 000

517240. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges bidrag till kostnaderna för FAO. a1 i texten
  2. JoU 1951:26 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges bidrag till kostnaderna för FAO. s. 1 i texten