Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

1952-02-29 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:102, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den

29 februari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll:

Kostnaderna för församlingsprästernas tjänsteresor föreslås skola i vissa

undantagsfall gäldas ur kyrkofonden.

Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring föreslås förbättrade grunder

för militärpastorernas och sjömansprästernas avlönande.

Fortsatt anslag ur kyrkofonden äskas för anlitande av biträde vid handläggning

inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad därmed

äger samband.

Vissa av övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan föranledda

kostnader föreslås skola belasta kyrkofondens anslag till extra utgifter.

De till 80 000 kronor beräknade kostnaderna för anordnande av förbättrade

lokaler för domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö föreslås skola delas

lika mellan staten och kyrkofonden.

Slutligen föreslås viss omdisposition av de av 1951 års riksdag till ombyggnad

av domkapitelshuset i Västerås m. in. anvisade riksstats- och

kyrkofondsanslagen å tillhopa 110 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och civildepartementen

anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Persson, vissa frågor avseende sådana särskilda utgifter, som enligt lagen

den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skola bestridas ur nämnda fond,

ävensom fråga om anslag på riksstaten för anordnande av förbättrade lokaler

för domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö in. m. Föredraganden anför

därvid följande.

1. Bestridande ur kyrkofonden av församlingsprästs

tjänsteresa i vissa fall.

Enligt 29 § 2 mom. prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577) gäller

angående ersättning åt präst vid resa i tjänsteärenden vad därom stadgas

i allmänna resereglementet och i särskilda av Ivungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

I 3 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats

deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslagen)

föreskrives, att vederbörande pastorat har att bestrida bland

annat församlingspräst enligt prästlönereglementet tillkommande reseersättning.

Med församlingspräst avses i prästlönekostnadslagen — enligt vad i

1 § 2 mom. sägs — dels domprost, kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt,

dels med sådan församlingspräst likställd garnisons- och amiralitetspräst,

dels ock annan icke-ordinarie präst, som är förordnad att såsom

vikarie uppehålla annan församlingsprästtjänst eller som utan sadant förordnande

fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då någon i pastoratet

inrättad tjänst icke uppehälles av vare sig innehavare eller vikarie. Enligt

6 § andra stycket 1) lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond —

i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen den 29 juni 1951 (nr 571) —

skall ur kyrkofonden utgöras kostnad för avlöningsförmåner åt präster

enligt prästlönereglementet, i den mån kostnaden ej jämlikt prästlönekost
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

nadslagen skall bestridas av pastorat eller jämlikt särskilt bestämmande

skall bestridas i annan ordning.

Vid framläggandet av propositionen 1951: 156 angående löne- och pensionsreglering

för präster in. m., varigenom förslag till förenämnda författningar

förelädes riksdagen, uttalade föredragande statsrådet i fråga om regleringen

av församlingsprästernas reseersättning, bland annat (s. 96), att

han på anförda skäl funnit sig böra förorda, att det ditti Svarande systemet

med fasta och tillfälliga resanslag tills vidare bibehölles för församlingsprästerna;

och framhöll han (s. 97), att med hänsyn därtill det i prästlönereglementet

(29 § 2 mom.) för Kungl. Maj:t förutsatta bemyndigandet

komrne att innebära, att Kungl. Maj:t hade att i administrativ ordning reglera

reseersättningen åt församlingsprästerna enligt i huvudsak samma

grunder, som dittills gällt.

Det i enlighet härmed i propositionen begärda bemyndigandet lämnades

av riksdagen (sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2, s.

71, och riksdagens skrivelse 1951: 321).

Med stöd av angivna bemyndigande har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser

angående reseersättning åt prästerna i allmänhet dels i 16 § 2 mom.

andra punkten kungörelsen den 30 november 1951 (nr 777) med tilläggsbestämmelser

till prästlönereglementet, dels ock i cirkulär den 28 december

1951 angående provisoriska bestämmelser rörande reseförskott åt präst vid

resor i tjänsteärenden. Inom ecklesiastikdepartementet är för närvarande

under utai betande sadana särskdda föreskrifter angaende reseersättning,

som avses i anförda författningsrum i kungörelsen 1951:777.

Departementschefen. Vid regleringen av prästlönekostnadernas finansiering

tillämpades vid lönereformen den grundsatsen, att församlingsprästernas

avlöningsförmåner skulle bestridas av vederbörande pastorat, därest ej

beträffande någon speciell löneförmån särskild anledning förelåg till kostnadens

läggande på kyrkofonden. Då församlingsprästens tjänsteresor i regel

företagas inom pastoratet för förrättningar och annan verksamhet avseende

prästens egna församlingsbor, syntes reseersättningen åt sådan präst

vara en löneförmån, som av påtagliga skäl borde finansieras enligt huvudregeln.

Ifrågasättas kan dock, huruvida det i överensstämmelse härmed i

prästlönekostnadslagen intagna stadgandet, att församlingsprästs reseersättning

skall bestridas av pastoratet, bör gälla undantagslöst. Det förekommer

nämligen specialfall, där något pastoratets omedelbara intresse av tjänsteresan

saknas eller är mindre framträdande eller där ändock förvaltningstekniska

skäl tala för en avvikelse från nämnda stadgande. Såsom exempel på

sådana tjänsteresor må nämnas resa, som församlingspräst på anmodan

företager för att inställa sig hos biskopen eller domkapitlet för dryftande av

angelägenhet, som icke direkt rör hans eget pastorat. Dessutom kan, bland

annat, nämnas församlingsprästs resa för hållande av gudstjänst vid hii
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

radsrätt eller hovrätt. Vidare må framhållas, att prästlönekostnads- och

kyrkofondslagarna icke innehålla närmare bestämmelser, huru kostnaden

för pastoratsadjunkts resa för till- eller frånträdande av förordnande såsom

vikarie för eller ämbetsbiträde åt församlingspräst skall uppdelas — t. ex.

mellan flera pastorat eller mellan ett eller flera pastorat och kyrkofonden.

Sådana bestämmelser vore nämligen avsedda att meddelas i administrativ

ordning. En för denna detaljreglering numera verkställd undersökning har

emellertid visat, att en med grunderna för nämnda lagars hithörande stadganden

någorlunda följdriktig uppdelning av kostnaden för pastoratsadjunkts

resa i nyssnämnda fall knappast låter sig göra utan en betydande

administrativ inveckling.

Enligt min mening tala här anförda förhållanden för en sadan jämkning

av gällande bestämmelser om finansieringen av församlingsprästernas —

vare sig ordinaries eller icke-ordinaries — tjänsteresor, att kostnaderna härför

i nu exemplifierade och därmed likartade fall fa bestridas ur kyrkofonden.

Då de sammanlagda årliga kostnaderna för de här avsedda resorna

kunna beräknas till endast ett eller annat tiotusental kronor, blir den genom

en dylik överflyttning uppkommande merbelastningen på kyrkofonden

förhållandevis obetydlig. Överflyttningen vore, såsom framhållits, allenast

avsedd för vissa undantagsfall och komme följaktligen att blott medföra

en mindre jämkning eller särtolkning av den i prästlönekostnads- och kyrkofondslagarna

stadgade fördelningen av prästlönekostnaderna mellan pastoraten

och kyrkofonden. Någon lagändring synes därför icke påkallad för

förslagets genomförande. Som överflyttningen innebär en ny utgift på

kyrkofonden, torde dock riksdagens godkännande härav böra inhämtas.

Sedan detta erhållits, kunna erforderliga bestämmelser meddelas i administrativ

ordning. Den föreslagna överflyttningen torde böra tillämpas retroaktivt

från lönereformens ikraftträdande.

På grund av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag under förevarande punkt förordat föreskriva, att

kostnaderna för församlingsprästernas tjänsteresor må i

vissa fall bestridas ur kyrkofonden.

2. Jämkning av grunderna för militärpastorernas

avlönande.

Enligt den lydelse 6 § andra stycket punkten 9 kyrkofondslagen hade i

sin tidigare lydelse enligt lag den 15 maj 1942, nr 236, skulle ur kyrkofonden

utgöras anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder

bestämde för avlönande av i fredsorganisationen vid försvarsväsendet

anställda präster. De präster, som här avsågos, voro amiralitetsprästerna,

garnisonsprästerna och de s. k. militärpastorerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102. 5

Genom prästlönereformen ha garnisonsprästtjänsterna och amiralitetsprästtjänsterna

med undantag av befattningen såsom amiralitetspredikant

i Skeppsholms församling inordnats under prästlönereglementet, medan arvodena

till militärpastorerna förutsatts alltjämt skola regleras av Kungl.

Maj:t enligt av riksdagen godkända grunder. I kyrkofondslagen äro bestämmelser

i sistnämnda hänseende numera meddelade i 6 § andra stycket punkten

4, vari stadgas, att ur kyrkofonden skall utgöras bland annat kostnad,

som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer för avlönande

av i särskild prästerlig verksamhet inom riket anställd präst, å vilken

prästlönereglementet eller statens allmänna avlöningsreglemente icke

äger tillämpning.

I fråga om militärpastorernas arvoden gäller för närvarande följande.

_ Enligt av riksdagen godkända grunder (se propositionen 1943: 216 och

riksdagens skrivelse 1943:394 samt propositionen 1946:30 och riksdagens

skrivelse 1946:66) ankommer det på Kungl. Maj:t att för varje särskild

befattningshavare — med hänsyn tagen till vederbörande förbands eller

utbildningsanstalts storlek och omständigheterna i övrigt — bestämma

arvodets belopp, dock att detta får högst uppgå vid regemente och trängkår

till 600 kronor samt vid annan kår, flygflottilj, flygbaskår och fristående

mindre enhet (kompani, detachement och liknande) till 400 kronor, allt för

år. Utbildningsanstalt och särskilda förband ur flottan få härvid hänföras

till den arvodesgrupp, som befinnes närmast motsvara dess allmänna beskaffenhet.

För pastor vid kustflottan får arvodet utgå med 300 kronor för

månad samt för pastor på flottans långresefartyg, där sådan förordnas,

med högst 2 000 kronor för den tid, han under ett år medföljer fartyget på

expedition. Militärpastor i vissa fall tillkommande reseersättning och kosthåll

bestridas icke ur kyrkofonden utan från vederbörligt anslag under riksstatens

fjärde huvudtitel.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 mars 1947 utgå ifrågavarande arvoden,

för år räknat, tills vidare med 600 kronor till militärpastor vid regemente

inom armén och kustartilleriet, trängkår, krigsskolan å Karlberg

samt marinens underofficersskola, med 1 350 kronor till pastor vid kustflottan,

med 2 000 kronor till pastor å flottans långresefartyg samt med

400 kronor till militärpastor vid övriga förband och utbildningsanstalter.

Det ur kyrkofonden anslagna arvodet åt pastor å långresefartyg var ursprungligen

utmätt i avsikt att extra ordinarie församlingspräst, som därtill

förordnades, därigenom och genom fritt kosthåll ombord eller ersättning

därför skulle kompenseras för de avlöningsförmåner, som han under kommenderingen

nödgades avstå vid sin församlingstjänst. Då detta arvodesbelopp

under senare år visat sig ej förslå till täckande av den förordnade

prästens mistade avlöningsförmåner, har Kungl. Maj:t i ett fall medgivit

denne ett särskilt tillägg motsvarande sjötillägg åt löjtnant, att utgå från

marinens vederbörliga anslag. Senast har Kungl. Maj:t genom beslut den

21 december 1951 medgivit att såsom fartygspastor å kryssaren Gotland

kommenderad kyrkoadjunkt under av kommenderingen föranledd tjänstledighet

med C-avdrag skall erhålla förutom 2 000-kronorsarvodet ur kyrkofonden

ett arvode å 700 kronor för månad från fjärde huvudtitelns anslag

till extra utgifter ävensom kostersättning m. in. ur marinens vederbörliga

anslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 10%.

I skrivelse den 18 april 1951 har försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd

föreslagit, att arvodesbeloppen höjas till 1 200 kronor för militärpastor

vid regemente och liknande förbandsenhet samt till 800 kronor

för militärpastor vid övriga förband. Nämnden har framhållit, att de nuvarande

600-kronorsarvodena varit oförändrade sedan år 1939, samt erinrat

om storleken av de arvoden som utgå vid statens sjukvårds- och andra anstalter.

I övrigt har nämnden anfört i huvudsak följande.

Under åren 1939—1945 voro svårigheterna att erhålla dugande prästmän

för dessa befattningar icke uppenbara, eftersom under denna tid depapastorer

med stöd av värnpliktslagen och med värnpliktig officers avlöningsförmåner

fullgjorde tjänstgöring vid förbanden.

Under de senaste åren ha emellertid svårigheter visat sig, då nya förordnanden

av militärpastorer skola ske. I de flesta fall har salunda endast

en sökande anmält sig såsom intresserad av sådan tjänst. Det har även

inträffat, att nämnden utöver sedvanligt ansökningsförfarande nödgats anhålla

hos vederbörande kyrkliga myndighet om dess särskilda ingripande

i syfte att få sökande till'' ledigt förordnande. Den effektiva rekryteringen

av dessa viktiga tjänster måste lida härav.

Orsakerna torde till avsevärd del bottna i de alltför låga arvodena. Da

militärpastorerna helst, såsom det redan vid riksdagsbehandlingen år 1939

framhölls, böra rekryteras bland yngre och obefordrade präster och dessa

redan förut befinna sig i ogynnsamt löneläge, har konkurrensen med prästerliga

arvodesuppdrag vid läroverk, sjukhus och liknande institutioner

kommit att ogynnsamt påverka här berörda förordnanden. Enär samtidigt

rätten för militärpastor till reseersättning för färd till avlagset beläget förband

ännu icke reglerats och fått bestämd form, framstår ännu tydligare

den mycket ogynnsamma och orättvisa arvodessättningen för militärpastorerna.

Försvarets civilförvaltning betonar ifrågavarande arvodens karaktär av

bisysslearvoden. Ämbetsverket har gjort en jämförande sammanställning

av arvoden och arbetsuppgifter för militärpastorer samt präster vid karolinska

sjukhuset, sinnessjukhusen och fångvårdsanstalterna. Även om militärpastorernas

verksamhet syntes vara av mindre omfattning än vad som

ålåge prästerna vid nämnda inrättningar, ville ämbetsverket, med hänsyn

till att militärpastorernas arvoden sedan 1939 utgått med i stort sett oförändrade

belopp, icke motsätta sig en förhöjning. Beloppen borde fixeras

till med 12 delbara belopp, förslagsvis 840 kronor respektive 564 kronor.

Statskontoret — som funnit det i och för sig i hög grad tveksamt om ett

bibehållande av militärpastorsinstitutionen sådan den nu är organiserad

över huvud taget är berättigat — avstyrker nämndens framställning och

anför följande.

Statskontoret vill till en början erinra, att bisysslearvoden i allmänhet

icke varit föremål för någon höjning sedan lång tid tillbaka. Sålunda ha

präster, anställda inom fångvården eller vid den statliga kropps- och sinnessjuk

vården liksom nu ifrågavarande präster i stort sett icke erhållit

någon arvodesförbättring sedan 1939. Vid en jämförelse av arbetsuppgif
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

terna för militärpastorerna med dem som åvila ovannämnda fångvårds- och

sjuk vårdspräster kan statskontoret för sin del icke finna militärpastorernas

arvoden oförmånligt avvägda. Under sådana omständigheter synes anledning

knappast föreligga att nu till behandling upptaga frågan om en uppräkning

av arvodena till militärpastorerna. Statskontoret vill även i detta

sammanhang erinra, att föredragande departementschefen vid anmälan

av proposition nr 52 till 1951 års riksdag framhållit, att en höjning av bisysslearvoden

i allmänhet icke borde ifrågakomma.

1951 års kyrkomöte har i anledning av väckta motioner i skrivelsen

1951: 23 anhållit om snara åtgärder, avseende höjning av militärpastorernas

arvoden och reglering av deras rätt till reseersättning. I andra tillfälliga

utskottets betänkande nr 13, som ligger till grund för nämnda kyrkomötesskrivelse,

anföres följande.

Utskottet anser befogat att arvodena till militärpastorerna ökas med

hänsyn till den förändring i penningvärdet, som inträtt efter arvodenas

fastställande. En sådan ökning är emellertid icke tillräcklig, eftersom de

för närvarande utgående arvodena icke stå i något rimligt förhållande till

militärpastorernas åligganden. En jämförelse mellan nämnda arvoden och

den ersättning, som uppbäres av de deltidsanställda personalvårdsassistenterna

vid de militära förbanden, visar, att sistnämnda befattningshavare

ha betydligt högre arvoden än militärpastorerna, 1 980—2 460 kronor per

år. Visserligen kan man göra gällande, att assistenterna ha en mera omfattande

tjänstgöring, men det bör å andra sidan framhållas, att personalvårdsassistenternas

arvoden allmänt anses för låga.

Utskottet finner sig icke nu utan närmare utredning kunna föreslå, att

differentieringen av militärpastorernas arvoden upphör. Frågan bör emellertid

övervägas i samband med den föreslagna arvodesregleringen.

Militärpastor bör ha rätt till ersättning av statsmedel för sådana resor

till och från förläggningsort, som icke kunna ombesörjas av förbandet. För

närvarande måste framställning till Konungen om anslag för dylik resekostnad

ske i varje särskilt fall. Det är önskvärt, att generella föreskrifter

utfärdas.

Departementsche]en. Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring torde

en viss uppräkning av militärpastorernas arvoden få anses skälig. I anslutning

till arvodeshöjningar på andra områden förordar jag, att årsarvodena

höjas för militärpastor vid regemente och motsvarande förbandsenhet

från högst 600 kronor till högst 660 kronor samt för militärpastor vid

övriga förband och enheter från högst 400 kronor till högst 444 kronor.

Månadsarvodet till pastor vid kustflottan torde samtidigt böra uppräknas

från 300 kronor till högst 336 kronor.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har det ur kyrkofonden

utgående arvodet å 2 000 kronor till präst som kommenderas som

pastor å flottans långresefartyg under senare år visat sig ej förslå till täckande

av de avlöningsförmåner, om vilka prästen under kommenderingen

gått miste, utan måst utdrygas på olika sätt från anslag under fjärde huvudtiteln.

Präst, å vilken det nya prästlönereglementct är tillämpligt, torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kicngl. Maj:ts proposition nr 102.

under tjänstledighet för dylik kommendering få vidkännas C-avdrag å sin

lön. Enligt min mening bör det nuvarande 2 000-kronorsarvodet såsom

mindre tidsenligt slopas. I stället bör ifrågavarande fartygspastor erhålla

dels ersättning för de avlöningsförmåner i egen prästtjänst, om vilka han

går miste under av kommenderingen föranledd tjänstledighet, dels mot

sjötillägg svarande ersättning, dels ock ett särskilt arvode för sin prästerliga

verksamhet ombord, vilket torde böra beräknas till högst 120 kronor för

månad. Nämnda ersättningar och arvode böra helt bestridas ur kyrkofonden.

Kostnader för militärpastor i vissa fall tillkommande reseersättning, kosthåll

och utrustning torde icke böra bestridas ur kyrkofonden utan liksom

hittills utgå från vederbörligt anslag under riksstatens fjärde huvudtitel.

Vad jag sålunda förordat rörande grunder och kostnader för militärpastorernas

avlönande torde böra tillämpas från och med nästa budgetår.

Med hänsyn till mitt ställningstagande rörande kostnaderna för avlönande

av fartygspastor å flottans långresefartyg anser jag emellertid rimligt,

att från kyrkofonden till fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter

överföres ett belopp, motsvarande vad från detta anslag enligt Kungl.

Maj:ts förutnämnda beslut den 21 december 1951 utbetalats i månadsarvode

till fartygspastor å kryssaren Gotland.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Ivungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående förordat rörande

grunderna för militärpastorernas avlönande ur kyrkofonden.

3. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.

Enligt 6 § andra stycket punkten 4 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden

utgöras bland annat kostnad, som Konungen enligt av riksdagen

godkända grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig

verksamhet utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller

statens allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning.

Då prästlönereglementet äger tillämpning å kyrkoherdar i svenska församlingar

i utlandet, för vilka kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd,

äro de i sjömans vårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda prästerna

den enda kategori, som i detta sammanhang är av intresse.

Enligt av Kungl. Maj:t den 10 juni 1949, med stöd av propositionen

1949: 169 och riksdagens skrivelse 1949: 373, utfärdade bestämmelser utgå

bidrag ur kyrkofonden för avlönande av tio i sjömansvårdsstyrelsens tjänst

i utlandet anställda präster, nämligen fem sjömanspräster på eui’opeiska

fastlandet utom de nordiska länderna, tre sjömanspräster i brittiska hamnar,

en sjömanspräst i Melbourne i Australien samt en i provinsen Misiones

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

i Argentina stationerad särskild präst för kyrklig verksamhet bland svenskar

och svenskättlingar därstädes. De för europeiska fastlandet och brittiska

hamnar avsedda avlöningsbidragen ha av sjömans vårdsstyrelsen för

budgetåret 1951/52 tilldelats sjömansprästerna i Antwerpen, Gdansk,

Gdynia, Rotterdam, Dunkerque, Hull, London och Middlesbrough. Avlöningsbidraget

utgör 10 500 kronor för befattningshavare och år. För åtnjutande

av avlöningsbidragen gälla vissa särskilda villkor.

I skrivelse den 31 augusti 1951 har sjömansvårdsstyrelsen lämnat en redogörelse

för sin verksamhet utomlands under budgetåret 1950/51 samt anmält

sina önskemål för budgetåret 1952/53. Styrelsen anhåller därvid ånyo

om bidrag ur kyrkofonden till avlönande av en sjömanspräst i Narvik. Vidare

begär styrelsen, att vid beräkningen av avlöningsbidragen för budgetåret

1952/53 hänsyn tages till de förändringar i prisnivån, som i vederbörande

länder ägt rum efter den 1 juli 1949, från och med vilken tidpunkt

de nuvarande avlöningsbidragen varit gällande. Med hänsyn till de stegringar

i levnadskostnaderna, som i vederbörande länder ägt rum under

tiden den 1 juli 1949—den 1 juli 1951, anhåller styrelsen slutligen om retroaktiva

lönetillägg för budgetåret 1951/52 till envar av de tio präster,

som under sistnämnda budgetår erhållit avlöningsbidrag ur kyrkofonden.

Kammarkollegiet och statskontoret anse tillräckliga skäl icke föreligga

för utgivande av bidrag ur kyrkofonden till avlönande av en sjömanspräst

i Narvik. I fråga om sjömans vårdsstyrelsens önskemål i övrigt anföra ämbetsverken

följande.

Ämbetsverken vilja icke motsätta sig en viss förhöjning av det nu utgående

anslaget till sjömansvårdsstyrelsen med hänsyn till den stegring av

levnadskostnaderna, som ägt rum efter den 1 juli 1949. Denna förhöjning

bör dock icke, såsom styrelsen föreslagit, beräknas med utgångspunkt från

prisnivån i de olika hamnstäderna utan efter det förändrade prisläget inom

Sverige. I detta hänseende må erinras om att det s. k. pristalet, som tillkom

i samband med 1947 års lönereglering för statstjänstemän, mellan

juni 1949 och juni 1951 stigit med 21 enheter från 122 till 143 eller med

i runt tal 15 procent. Ämbetsverken få med anledning härav föreslå, att

anslaget till sjömansvårdsstyrelsen för budgetåret 1952/53 höjes från

105 000 kronor till 120 000 kronor.

Med hänsyn till vad som anförts rörande det s. k. pristalets stegring

under tiden juni 1949—juni 1951 finna ämbetsverken icke heller något

att erinra emot att ur kyrkofonden utgår ett belopp av 15 000 kronor såsom

bidrag till avlöningen av ifrågavarande sjömanspräster under budgetåret

1951/52.

Ämbetsverken ha slutligen beträffande de villkor, som böra gälla för

avlöningsbidragens åtnjutande, framfört följande synpunkter.

För åtnjutande av avlöningsbidragen ha uppställts vissa villkor och

föreskrifter bland annat att befattningshavare, för vilka sådana bidrag

utgå, skola äga att av sjömansvårdsstyrelsen uppbära sina av kyrkofondsmedel

utgående avlöningsförmåner. Bidraget har alltså karaktär av cn för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.

vederbörande sjömanspräst garanterad minimilön. Vidare ha meddelats

bestämmelser angående löneförmåner under tjänstledighet, sjukdom m. m.

Ämbetsverken vilja ifrågasätta om dylika bestämmelser alltjämt böra meddelas.

Då det här endast är fråga om understöd av en viss verksamhet, som

bedrives av sjömansvårdsstyrelsen, synes det vara tillfyllest, om såsom

villkor för åtnjutande av bidraget stadgas, att religiös och social verksamhet

genom sjömanspräster skall bedrivas vid minst tio olika platser

nämligen fem på europeiska fastlandet, tre i brittiska hamnar, en i Melbourne

i Australien och en i provinsen Misiones i Argentina. Sjömansvårdsstyrelsen,

i vars tjänst sjömansprästerna äro anställda, bör sedan själv äga

att efter arbetsuppgifternas karaktär och omfattning samt med hänsyn

till levnadskostnaderna på platsen ur lönesynpunkt gradera de olika befattningarna.

Givetvis bör sjömansvårdsstyrelsen fortfarande fullgöra den redovisningsskyldighet

och till ecklesiastikdepartementet inkomma med den berättelse,

varom stadgas i 5 och 6 punkterna i Kungl. Maj:ts brev den 10 juni

1949 angående bidrag till avlönande av vissa i sjömansvårdsstyrelsens

tjänst i utlandet anställda präster.

Departementschefen. Jag kan icke för närvarande tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen

erhåller bidrag ur kyrkofonden till avlönande av en

sjömanspräst i Narvik.

Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring efter den 1 juli 1949, från

och med vilken dag de nuvarande avlöningsbidragen varit gällande, synes

en viss höjning av dessa bidrag skälig. Det nu utgående avlöningsbidraget,

1 10 500 kronor för befattningshavare och år, torde sålunda i enlighet med

remissmyndigheternas förslag böra från och med nästa budgetår uppräknas

med 1 500 kronor till 12 000 kronor. Därest riksdagen lämnar Kungl. Maj:t

i propositionen 1952: 60 angående höjning av statstjänstemännens löner

begärt bemyndigande att besluta om höjning av arvoden till befattningshavare

i statlig eller statsunderstödd verksamhet, torde Kungl. Maj:t böra

äga besluta om motsvarande höjning, från och med nästa budgetår räknat,

av nu ifrågavarande avlöningsbelopp. Vidare torde för innevarande budgetår

böra ur kyrkofonden utgå lönetillägg, i överensstämmelse med sjömansvårdsstyrelsens

förslag beräknat till 1 500 kronor för befattningshavare

och år, till envar av de präster, som under nämnda budgetår erhållit

avlöningsbidrag ur kyrkofonden.

I fråga om ordningen för avlöningsbidragens utgående anser jag mig

icke kunna ansluta mig till vad kammarkollegiet och statskontoret anfört.

Avlöningsbidraget torde sålunda böra bibehålla sin karaktär av en vederbörande

befattningshavare garanterad minimilön ur kyrkofonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av i

dess tjänst i utlandet anställda präster i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här förordat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

11

4. Anslag för anlitande av biträden vid handläggning

av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Enligt 6 § andra stycket punkten 6 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden

utgöras anslag, som Konungen och riksdagen finna skäligt ställa

till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde

vid handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Under de senaste budgetåren ha anslag och medelsåtgång för ifrågavarande

ändamål utgjort

Anslag Medelsåtgång

kronor kronor

1948/49 15 000 18 533

1949/50 15 000 11 306

1950/51 25 000 44 606

1951/52 25 000

De angivna anslagsbeloppen ha till väsentlig del åtgått till vissa av särskilda

experter verkställda utredningar rörande det ecklesiastika arrendeväsendet

och tjänsteorganisationen för kyrkomusikerna. För budgetåret

1950/51 medgav riksdagen, att anslaget finge överskridas med erforderligt

belopp för gäldande av kostnaderna för fortsatt översyn av det ecklesiastika

arrendeväsendet och vad därmed äger samband.

För handläggning av ärenden i samband med genomförandet av prästlönereformen

ha av ecklesiastikdepartementet anlitats flera experter. Kostnaderna

för dessa ha utgått antingen ur förevarande anslag eller såsom förskott

ur kyrkofonden.

Departementschefen. Samtliga kostnader för experter, som anlitas av

ecklesiastikdepartementet i samband med prästlönereformens genomförande,

torde lämpligen böra bestridas ur ifrågavarande anslag. Ur kyrkofonden

för ändamålet förskjutna belopp torde därför böra omföras till detta anslag.

Då på grund härav anslaget för innevarande budgetår kan komma att

överskridas, torde riksdagens medgivande till ett sådant överskridande

böra inhämtas. Vid bifall härtill torde medelsbehovet för nästa budgetår

kunna beräknas till oförändrat belopp, 25 000 kronor. Jag hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, dels att ifrågavarande anslag må för innevarande

budgetår överskridas med belopp, som blir erforderligt

för gäldande av kostnaderna för anlitande av experter

i samband med prästlönereformens genomförande, dels

ock att för anlitande av biträde vid handläggning inom

ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mapts ''proposition nr 102.

med äger samband må för tiden den 1 juli 1952—den 30

juni 1953 i enlighet med Kungl. Majrts beprövande ur kyrkofonden

utgå högst 25 000 kronor.

5. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter.

Enligt 6 § andra stycket punkten 9 kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden

utgöras anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen

bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad för förut i paragrafen icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål.

Av propositionen 1951:156, s. 146, och riksdagens skrivelse 1951: 321

framgår, att anslaget skali tills vidare utgå med ett belopp av 50 000 kronor.

Anslaget avser att utgöra en motsvarighet till de anslag under riksstatens

särskilda huvudtitlar, som avse extra utgifter (Jfr propositionen

1936:242 och riksdagens skrivelse 1936:352).

Enligt kyrkomusikerstadgan (SFS 1950:275) har domkyrkoorganist att

utöver sina åligganden som organist jämväl fullgöra vissa särskilda åligganden,

innebärande skyldighet att vara musiksakkunnig hos domkapitlet,

lämna annan kyrkomusiker råd och upplysningar rörande den kyrkomusilcaliska

verksamheten, granska övriga organisters årsberättelser m. in.

Erfordras vikarie å domkyrkoorganisttjänst kan domkapitlet förordna

särskild person att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist.

Den som erhållit dylikt förordnande äger enligt tilläggsbestämmelserna

(SFS 1950: 560) till avlöningsreglementet för kyrkomusiker att uppbära arvode

med 3 kronor för varje dag av förordnandetiden. Detta arvode, som

kan ifrågakomma först sedan kyrkomusikerstadgan vunnit tillämpning beträffande

domkyrkopastoratet, skall bestridas av sagda pastorat.

Därest innehavare av domkyrkoorganisttjänst ej övergår å motsvarande

tjänst enligt kyrkomusikerstadgan, skall domkapitlet enligt 9 punkten övergångsbestämmelserna

till kyrkomusikerstadgan förordna organist, å vilken

stadgan är tillämplig, att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist.

Genom cirkulär den 25 maj 1951 har Kungl. Maj:t förordnat, att

organist, som erhållit dylikt förordnande, skall äga uppbära arvode med

3 kronor för varje dag av förordnandetiden samt att arvodet skall tills

vidare utgå ur kyrkofondsanslaget till extra utgifter.

Med stöd av 14 punkten övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan

har Kungl. Maj:t i ett fall gjort undantag från den nyssnämnda

9 punkten övergångsbestämmelserna, i det att Kungl. Maj:t medgivit ett

domkapitel att för en kortare period förordna domkvrkoorganisten, fastän

denne ej velat övergå å motsvarande tjänst enligt kyrkomusikerstadgan,

att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist. Även i detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kangl. Maj ds ''proposition nr 102.

fall har Kungl. Maj:t bestämt arvodet till 3 kronor för varje dag av förordnandetiden.

Tillika har föreskrivits, att arvodet skulle utgå ur kyrkofondsanslaget

till extra utgifter.

Enligt förutnämnda tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för

kyrkomusiker skola kostnader för resor i anledning av de särskilda åliggandena

för domkyrkoorganist ersättas enligt de bestämmelser, som enligt

allmänna resereglementet gälla för befattningshavare i lönegrad Ca 26. Dylik

ersättning, som kan ifrågakomma först sedan kyrkomusikerstadgan vunnit

tillämpning beträffande domkyrkopastoratet, skall bestridas av sagda

pastorat. Några bestämmelser rörande sådan ersättning för fall, då innehavare

av domkyrkoorganisttjänst ej övergår å motsvarande tjänst enligt

kyrkomusikerstadgan och därför särskild organist enligt förutnämnda övergångsbestämmelser

förordnas att fullgöra de särskilda åliggandena ha ej

meddelats av Kungl. Maj:t.

I skrivelse den 24 oktober 1951 har domkapitlet i Lund hemställt, att

resekostnads- och traktamentsersättningar — beräknade efter 26 lönegraden

— måtte få utgå även i sistnämnda fall. För ändamålet borde anlitas kyrkofondsanslaget

till extra utgifter. Vidare har domkapitlet anhållit, att kostnader

för expenser i anledning av de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist

måtte ersättas från samma anslag.

Departementschefen. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har

Kungl. Maj:t föreskrivit, att arvode åt organist, som enligt övergångsbestämmelserna

till kyrkomusikerstadgan förordnats att fullgöra de särskilda

åliggandena för domkyrkoorganist, skall utgå ur förevarande anslag

till extra utgifter. I dessa övergångsfall, då kyrkomusikerstadgan icke äger

tillämpning på domkyrkopastoratet, saknar ju detta pastorat kyrkomusikerlönetillgångar,

ur vilka arvodet kan bestridas. Det har ej heller ansetts

rimligt att arvodet bestrides av det pastorat, där organisten har sin egentliga

anställning. Dylika arvodeskostnader torde därför, intill dess att kyrkomusikerstadgan

blir tillämplig å vederbörande domkyrkopastorat, böra

belasta kyrkofonden och därvid lämpligast dess nu ifrågavarande anslag.

Även resekostnads- och traktamentsersättningar till organist för fullgörande

jämlikt nämnda övergångsbestämmelse av de särskilda åliggandena

för domkyrkoorganist torde böra avföras på ifrågavarande anslag.

Kostnader för expenser i anledning av de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist

torde däremot böra belasta vederbörande domkapitels omlcostnadsanslag.

Såsom förut nämnts utgår kyrkofondsanslaget till extra utgifter tills

vidare med ett årligt belopp av 50 000 kronor. De nu angivna arvodeskostnaderna

samt resekostnads- och traktamentsersättningarna böra emellertid

icke få inkräkta på sagda belopp, som är väl behövligt för andra kyrkliga

ändamål av skiftande natur. Anslaget torde därför från och med inneva
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.

rande budgetår tills vidare böra årligen få överskridas med belopp, som

erfordras för bestridande av nämnda arvodeskostnader samt rese- och

traktamentsersättningar. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ifrågavarande anslag må från och med

budgetåret 1951/52 tills vidare årligen överskridas med belopp,

som erfordras för gäldande av arvode samt resekostnads-

och traktamentsersättningar åt organist, som jämlikt

övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan förordnats

att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist.

6. Anordnande av förbättrade lokaler för domkapitlet

och stiftsnämnden i Växjö.

Domkapitlets i Växjö expeditionslokaler äro bland annat inrymda i tre

rum i huvudbyggnaden å biskopsgården Östrabo. Dessa lokaler ha länge

varit alltför trånga och föga ändamålsenliga. Då det icke varit möjligt att

i dem bereda plats åt stifts jägmästaren och hans medhjälpare eller den

genom stiftsnämndens tillkomst utökade personalen i övrigt, har såsom

expeditionslokaler för domkapitlet och stiftsnämnden tagits i anspråk jämväl

den s. k. södra inre flygelbyggnaden på Östrabo, vilken byggnad är i

mindre gott skick och bland annat saknar värmeledning.

Större delen av domkapitlets arkivmaterial, huvudsakligen äldre handlingar,

förvaras i ett tornrum i Växjö domkyrka. De yngre arkivalierna,

som användas i det löpande arbetet, förvaras i expeditionslokalerna.

Riksarkivet har vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten av

att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en bättre vård och en mera

betryggande förvaring av ifrågavarande arkivalier. Riksdagens justitieombudsman

har vid inspektion den 8 maj 1947 påtalat de otillfredsställande

lokal- och arkivförhållandena.

Vid tidigare utredningar i ärendet har den lämpligaste lösningen av lokalfrågorna

såväl för domkapitlets arkiv som för dess och stiftsnämndens

kansli ansetts vara, att en särskild nybyggnad för de båda nämnda organen

komme till utförande.

Riksdagen har också anvisat medel för en dylik nybyggnad. Under rubriken

Domkapitlen och stiftsnämnderna: Uppförande av domkapitelshus

i Växjö anvisade sålunda 1938 års riksdag (skrivelsen nr 413) för budgetåret

1938/39 ett reservationsanslag av 15 000 kronor, avsett för uppgörande

av byggnadsritningar, entreprenadhandlingar och dylikt för byggnadsföretaget.

För uppförande av byggnaden ävensom till erforderlig arkiv
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 10%.

inredning samt till konstnärlig utsmyckning av byggnaden anvisade 1939

års riksdag (skrivelsen nr 8) under nyssnämnda rubrik för budgetåret

1939/40 ett reservationsanslag av 76 500 kronor samt medgav, att ur kyrkofonden

finge utgå ett belopp av 91 500 kronor. Såsom ett led i besparingssträvandena

efter andra världskrigets utbrott föreskrev Kungl. Maj:t genom

beslut den 30 december 1939, att arbetena med uppförande av ifrågavarande

byggnad icke finge påbörjas, förrän Kungl. Maj:t därtill lämnat

tillstånd. Något sådant har hittills icke lämnats. Anslag för ändamålet har

dock upptagits på allmän beredskapsstat, senast för budgetåret 1950/51

med 250 000 kronor.

Icke i anspråk tagna medel å ovannämnda reservationsanslag äro icke

längre disponibla, varemot det av riksdagen medgivna kyrkofondsbidraget

å 91 500 kronor fortfarande är disponibelt för avsett ändamål.

I skrivelse den 1 november 1951 har byggnadsstyrelsen anmält, att styrelsen

efter utredning låtit upprätta tre olika förslag till lösande av lokalfrågan

för domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö. Förslagen åskådliggöras

närmare å sex av arkitekten Olof Söderman åren 1950 och 1951 upprättade

ritningar. I anslutning härtill anför byggnadsstyrelsen följande.

Det första av dessa förslag avser en nybyggnad inrymmande sessionssal,

rum för stiftssekreterare, stiftsnotarie, e. o. stiftsnotarie, stiftsjägmästare,

biträdande stiftsjägmästare samt biträdespersonal. Dessutom

skulle byggnaden innehålla en vaktmästarbostad om 3 rum och kök. Byggnadsstyrelsen

har övervägt tre möjligheter till placering av byggnaden på

området öster om domkyrkan. Då äganderättsförhållandena inom detta område

äro oklara, synes den slutliga förläggningen av en eventuell nybyggnad

bliva beroende av fortsatta förhandlingar mellan kronan och Växjö

stad.

Jämsides med nybyggnadsförslaget har byggnadsstyrelsen jämväl övervägt

möjligheten att bereda domkapitlet och stiftsnämnden erforderliga

kansli- och arkivlokaler genom ombyggnad av gamla gymnasiebyggnaden

i Växjö, vilken för närvarande utnyttjas såsom bibliotek

för staden; den senare lösningen upptager i stort sett samma lokalutrymmen

som i nybyggnadsförslaget med undantag av vaktmästarbostaden. Då

emellertid frågan om beredande av nya lokaler för det nämnda biblioteket

icke nu kan överblickas, synes detta ombyggnadsförslag för närvarande

icke möjligt att genomföra.

Lokalfrågan för domkapitlet och stiftsnämnden kräver emellertid en

förbättring utan dröjsmål, detta särskilt med tanke på de otillfredsställande

förhållanden, under vilka tjänstemännen ha att arbeta samt arkivmaterialet

förvaras. Med hänsynstagande till nödvändigheten av att i dagens läge

tillvarataga alla möjligheter till begränsning av investeringsverksamheten

har byggnadsstyrelsen därför jämväl låtit utarbeta ett den 11 oktober 1951

dagtecknat förslag till ombyggnad och renovering av den

södra inre flygelbyggnaden vi d Ö s t r a 1) o för ifrågavarande

ändamål. Renoveringen skulle omfatta förbättring av värmeisoleringen av

golv och väggar, insättande av nya fönster m. m. I övervåningen skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

inredas två arbetsrum samt ett lunchrum, och i samband med nu nämnda

arbeten skulle vidare installeras värmeledning med anslutning till centralen

i biskopsgården. Slutligen skulle i huvudbyggnadens källare iordningställas

ett utrymme om ca 40 nr till arkiv. Genom dessa byggnadsarbeten

kunde domkapitlets och stiftsnämndens lokalfråga provisoriskt lösas, intill

dess en definitiv lösning på längre sikt hunnit genomföras.

Kostnaderna för genomförande av de tre förslagen ha av byggnadsstyrelsen

enligt prisläget den 1 juli 1951 beräknats till 440 000 kronor för

nybyggnad, 280 000 kronor för ombyggnad av nuvarande biblioteksbyggnaden

samt 80 000 kronor för ombyggnads- och renoveringsarbeten vid

Östrabo.

Byggnadsstyrelsen förordar för sin del som en definitiv lösning på längre

sikt ombyggnaden av biblioteksbyggnaden, vilken åtgärd enligt styrelsens

åsikt skulle innebära en ur stadsbildssynpunkt lämplig lösning. Enligt vad

byggnadsstyrelsen uppger anser även riksantikvarieämbetet, att det med

hänsyn till den omgivande stadsmiljön skulle vara en fördel, om man kunde

undvika att uppföra en nybyggnad i närheten av Växjö domkyrka, och

förordar därför ombyggnaden av bibliotekshuset.

Då emellertid detta förslag förutsätter att biblioteksfrågan löses för

Växjö stad, föreslår byggnadsstyrelsen, efter samråd med domkapitlet, att

ombyggnaden av södra flygelbyggnaden vid Östrabo i första hand kommer

till utförande.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att erforderliga medel för de nu aktuella

arbetena anvisas ur kyrkofonden.

Domkapitlet i Växjö har anfört följande.

Då ett genomförande av förslaget till ombyggnad av södra flygelbyggnaden

skulle möjliggöra, att det trängande behovet av drägliga arbetsförhållanden

för domkapitlets och stiftsnämndens personal liksom av mera

betryggande förvaring och vård av nämnda myndigheters arkivalier inom

den närmaste framtiden kunde bliva nöjaktigt tillgodosett, finner domkapitlet

sig böra förorda samma förslag men anser samtidigt, att en framtida

lösning av frågan på längre sikt bör hållas öppen. Domkapitlet betraktar

därför det nu behandlade förslaget som ett provisorium och förutsätter,

att domkapitlets och stiftsnämndens lokalfråga framdeles kan lösas på

annat sätt.

Statskontoret, som för sin del icke funnit anledning till erinran mot de

nu aktuella arbetena, har i fråga om finansieringen av kostnaderna för desamma

anfört följande.

Kostnaderna torde icke, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, böra helt

bestridas ur kyrkofonden utan i överensstämmelse med 1939 års lagtima

riksdags beslut rörande fördelning av kostnaderna för uppförande av ett

nytt domkapitelshus i Växjö lika fördelas mellan staten och kyrkofonden.

För gäldande av de på staten ankommande kostnaderna böra medel äskas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majrts proposition nr 102.

å riksstaten. Härvid torde jämväl böra inhämtas riksdagens medgivande

att för ordnande — på sätt i ärendet föreslagits — av lokaler för domkapitlet

och stiftsnämnden disponera det av 1939 års lagtima riksdag av

kyrkofonden anvisade, hittills odisponerade beloppet å 91 500 kronor allenast

intill ett belopp av 40 000 kronor.

Departementschefen. Frågan om en förbättring av lokalförhållandena för

domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö är sedan länge aktuell. För tretton

år sedan anslog riksdagen medel för en nybyggnad för ändamålet. Denna

har dock icke kommit till stånd. Såsom en lösning på längre sikt av lokalfrågan

förordar byggnadsstyrelsen nu en ombyggnad av den gamla gymnasiebyggnaden

i Växjö, vilken för närvarande utnyttjas såsom biblioteksbyggnad

för staden. Då emellertid frågan om beredande av nya lokaler för

biblioteket icke nu kan överblickas, anser byggnadsstyrelsen icke möjligt

att för närvarande genomföra detta ombyggnadsförslag. Såsom en provisorisk

lösning föreslår byggnadsstyrelsen därför en ombyggnad och renovering

av den av domkapitlet och stiftsnämnden nu disponerade södra inre

flygelbyggnaden å Östrabro. Samtidigt skulle i biskopshusets källare inredas

ett arkiv för de båda myndigheterna. Den av byggnadsstyrelsen sålunda

föreslagna provisoriska lösningen anser jag mig böra godtaga. Byggnadsstyrelsen

har beräknat kostnaderna för de nu aktuella arbetena till

80 000 kronor. Dessa beräkningar föranleda ingen erinran från min sida.

I fråga om finansieringen av kostnaderna ansluter jag mig till vad statskontoret

anfört. Jag förordar sålunda, att kostnaderna lika fördelas mellan

staten och kyrkofonden. De på staten ankommande kostnaderna torde böra

gäldas ur ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln med

rubriken Domkapitlen och stiftsnämnderna: Anordnande av förbättrade

lokaler för domkapitlet i Växjö m. m. De på kyrkofonden ankommande

kostnaderna torde böra bestridas ur det av 1939 års lagtima riksdag (skrivelsen

nr 8) anvisade beloppet av 91 500 kronor till uppförande av domkapitelshus

i Växjö.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

a) till Domkapitlen och stiftsnämnderna: Anordnande

av förbättrade lokaler för domkapitlet i Växjö in. m. för

budgetåret 1952/53 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 40 000 kronor;

b) medgiva, att Kungl. Maj:t må för samma ändamål

disponera högst 40 000 kronor av det av 1939 års riksdag

ur kyrkofonden anvisade beloppet av 91 500 kronor till

uppförande av domkapitelshus i Växjö.

2 — Hiliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 102.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts •proposition nr 102.

7. Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. m.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1951: 146 under punkten 2

framlagda förslag anvisade riksdagen (se statsutskottets utlåtande nr 141

och riksdagens skrivelse nr 273) till Ombyggnad av domkapitelshuset i

Västerås m. m. för budgetåret 1951/52 under åttonde huvudtiteln ett reservationsanslag

av 55 000 kronor samt medgav, att ur kyrkofonden finge

till samma ändamål utgå ett belopp av 55 000 kronor.

Av propositionen framgår, att 100 000 kronor beräknats för ombyggnad

av domkapitelshuset och anslutning av detta hus och stiftsbibliotekshuset

till panncentralen i den nya läroverksbyggnaden, samt att 10 000 kronor

beräknats till anskaffning av möbler och annan inredning för nya tjänsterum

samt till vissa andra omkostnader.

Från byggnadsstyrelsen har under hand upplysts, att medelsåtgången för

byggnadsarbetena torde kunna begränsas till 90 000 kronor. I anslutning

härtill har från domkapitlets sida framförts önskemål att medel, som inbesparats

på byggnadsarbetena, måtte få användas till bestridande av omkostnader

av engångsnatur i samband med ombyggnaden. Bland annat

borde anskaffas hyll- och skåpinredning av stål för arkivet till en beräknad

kostnad av omkring 6 000 kronor.

Departementschefen. För egen del har jag ingen erinran mot den från

domkapitlets sida önskade omdispositionen av förevarande anslag. Riksdagens

medgivande härtill torde emellertid böra inhämtas. Jag hemställer

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att av riksdagen enligt skrivelsen 1951: 273

till Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. m. anvisade

reservations- och kyrkofondsanslag å tillhopa

110 000 kronor må disponeras i överensstämmelse med vad

jag i det föregående förordat.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—7

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl-Lennart Priitz.

Stockholm 1952 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

520668

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:193 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., såvitt propositionen hänvisats till behandling a1 i texten
  2. Rskr. 1952:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., i vad propositionen avser anordnande av förbättrade a1 i texten
  3. 3LU 1952:16 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majits ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. rrv., såvitt propositionen hänvisats till behandling av laguts s. 1 i texten