Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m
1952-02-29 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:102, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
1
Nr 102.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den
29 februari 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll:
Kostnaderna för församlingsprästernas tjänsteresor föreslås skola i vissa
undantagsfall gäldas ur kyrkofonden.
Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring föreslås förbättrade grunder
för militärpastorernas och sjömansprästernas avlönande.
Fortsatt anslag ur kyrkofonden äskas för anlitande av biträde vid handläggning
inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad därmed
äger samband.
Vissa av övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan föranledda
kostnader föreslås skola belasta kyrkofondens anslag till extra utgifter.
De till 80 000 kronor beräknade kostnaderna för anordnande av förbättrade
lokaler för domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö föreslås skola delas
lika mellan staten och kyrkofonden.
Slutligen föreslås viss omdisposition av de av 1951 års riksdag till ombyggnad
av domkapitelshuset i Västerås m. in. anvisade riksstats- och
kyrkofondsanslagen å tillhopa 110 000 kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och civildepartementen
anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Persson, vissa frågor avseende sådana särskilda utgifter, som enligt lagen
den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skola bestridas ur nämnda fond,
ävensom fråga om anslag på riksstaten för anordnande av förbättrade lokaler
för domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö in. m. Föredraganden anför
därvid följande.
1. Bestridande ur kyrkofonden av församlingsprästs
tjänsteresa i vissa fall.
Enligt 29 § 2 mom. prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577) gäller
angående ersättning åt präst vid resa i tjänsteärenden vad därom stadgas
i allmänna resereglementet och i särskilda av Ivungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
I 3 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats
deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslagen)
föreskrives, att vederbörande pastorat har att bestrida bland
annat församlingspräst enligt prästlönereglementet tillkommande reseersättning.
Med församlingspräst avses i prästlönekostnadslagen — enligt vad i
1 § 2 mom. sägs — dels domprost, kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt,
dels med sådan församlingspräst likställd garnisons- och amiralitetspräst,
dels ock annan icke-ordinarie präst, som är förordnad att såsom
vikarie uppehålla annan församlingsprästtjänst eller som utan sadant förordnande
fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då någon i pastoratet
inrättad tjänst icke uppehälles av vare sig innehavare eller vikarie. Enligt
6 § andra stycket 1) lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond —
i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen den 29 juni 1951 (nr 571) —
skall ur kyrkofonden utgöras kostnad för avlöningsförmåner åt präster
enligt prästlönereglementet, i den mån kostnaden ej jämlikt prästlönekost
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
nadslagen skall bestridas av pastorat eller jämlikt särskilt bestämmande
skall bestridas i annan ordning.
Vid framläggandet av propositionen 1951: 156 angående löne- och pensionsreglering
för präster in. m., varigenom förslag till förenämnda författningar
förelädes riksdagen, uttalade föredragande statsrådet i fråga om regleringen
av församlingsprästernas reseersättning, bland annat (s. 96), att
han på anförda skäl funnit sig böra förorda, att det ditti Svarande systemet
med fasta och tillfälliga resanslag tills vidare bibehölles för församlingsprästerna;
och framhöll han (s. 97), att med hänsyn därtill det i prästlönereglementet
(29 § 2 mom.) för Kungl. Maj:t förutsatta bemyndigandet
komrne att innebära, att Kungl. Maj:t hade att i administrativ ordning reglera
reseersättningen åt församlingsprästerna enligt i huvudsak samma
grunder, som dittills gällt.
Det i enlighet härmed i propositionen begärda bemyndigandet lämnades
av riksdagen (sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2, s.
71, och riksdagens skrivelse 1951: 321).
Med stöd av angivna bemyndigande har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser
angående reseersättning åt prästerna i allmänhet dels i 16 § 2 mom.
andra punkten kungörelsen den 30 november 1951 (nr 777) med tilläggsbestämmelser
till prästlönereglementet, dels ock i cirkulär den 28 december
1951 angående provisoriska bestämmelser rörande reseförskott åt präst vid
resor i tjänsteärenden. Inom ecklesiastikdepartementet är för närvarande
under utai betande sadana särskdda föreskrifter angaende reseersättning,
som avses i anförda författningsrum i kungörelsen 1951:777.
Departementschefen. Vid regleringen av prästlönekostnadernas finansiering
tillämpades vid lönereformen den grundsatsen, att församlingsprästernas
avlöningsförmåner skulle bestridas av vederbörande pastorat, därest ej
beträffande någon speciell löneförmån särskild anledning förelåg till kostnadens
läggande på kyrkofonden. Då församlingsprästens tjänsteresor i regel
företagas inom pastoratet för förrättningar och annan verksamhet avseende
prästens egna församlingsbor, syntes reseersättningen åt sådan präst
vara en löneförmån, som av påtagliga skäl borde finansieras enligt huvudregeln.
Ifrågasättas kan dock, huruvida det i överensstämmelse härmed i
prästlönekostnadslagen intagna stadgandet, att församlingsprästs reseersättning
skall bestridas av pastoratet, bör gälla undantagslöst. Det förekommer
nämligen specialfall, där något pastoratets omedelbara intresse av tjänsteresan
saknas eller är mindre framträdande eller där ändock förvaltningstekniska
skäl tala för en avvikelse från nämnda stadgande. Såsom exempel på
sådana tjänsteresor må nämnas resa, som församlingspräst på anmodan
företager för att inställa sig hos biskopen eller domkapitlet för dryftande av
angelägenhet, som icke direkt rör hans eget pastorat. Dessutom kan, bland
annat, nämnas församlingsprästs resa för hållande av gudstjänst vid hii
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
radsrätt eller hovrätt. Vidare må framhållas, att prästlönekostnads- och
kyrkofondslagarna icke innehålla närmare bestämmelser, huru kostnaden
för pastoratsadjunkts resa för till- eller frånträdande av förordnande såsom
vikarie för eller ämbetsbiträde åt församlingspräst skall uppdelas — t. ex.
mellan flera pastorat eller mellan ett eller flera pastorat och kyrkofonden.
Sådana bestämmelser vore nämligen avsedda att meddelas i administrativ
ordning. En för denna detaljreglering numera verkställd undersökning har
emellertid visat, att en med grunderna för nämnda lagars hithörande stadganden
någorlunda följdriktig uppdelning av kostnaden för pastoratsadjunkts
resa i nyssnämnda fall knappast låter sig göra utan en betydande
administrativ inveckling.
Enligt min mening tala här anförda förhållanden för en sadan jämkning
av gällande bestämmelser om finansieringen av församlingsprästernas —
vare sig ordinaries eller icke-ordinaries — tjänsteresor, att kostnaderna härför
i nu exemplifierade och därmed likartade fall fa bestridas ur kyrkofonden.
Då de sammanlagda årliga kostnaderna för de här avsedda resorna
kunna beräknas till endast ett eller annat tiotusental kronor, blir den genom
en dylik överflyttning uppkommande merbelastningen på kyrkofonden
förhållandevis obetydlig. Överflyttningen vore, såsom framhållits, allenast
avsedd för vissa undantagsfall och komme följaktligen att blott medföra
en mindre jämkning eller särtolkning av den i prästlönekostnads- och kyrkofondslagarna
stadgade fördelningen av prästlönekostnaderna mellan pastoraten
och kyrkofonden. Någon lagändring synes därför icke påkallad för
förslagets genomförande. Som överflyttningen innebär en ny utgift på
kyrkofonden, torde dock riksdagens godkännande härav böra inhämtas.
Sedan detta erhållits, kunna erforderliga bestämmelser meddelas i administrativ
ordning. Den föreslagna överflyttningen torde böra tillämpas retroaktivt
från lönereformens ikraftträdande.
På grund av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag under förevarande punkt förordat föreskriva, att
kostnaderna för församlingsprästernas tjänsteresor må i
vissa fall bestridas ur kyrkofonden.
2. Jämkning av grunderna för militärpastorernas
avlönande.
Enligt den lydelse 6 § andra stycket punkten 9 kyrkofondslagen hade i
sin tidigare lydelse enligt lag den 15 maj 1942, nr 236, skulle ur kyrkofonden
utgöras anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder
bestämde för avlönande av i fredsorganisationen vid försvarsväsendet
anställda präster. De präster, som här avsågos, voro amiralitetsprästerna,
garnisonsprästerna och de s. k. militärpastorerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 102. 5
Genom prästlönereformen ha garnisonsprästtjänsterna och amiralitetsprästtjänsterna
med undantag av befattningen såsom amiralitetspredikant
i Skeppsholms församling inordnats under prästlönereglementet, medan arvodena
till militärpastorerna förutsatts alltjämt skola regleras av Kungl.
Maj:t enligt av riksdagen godkända grunder. I kyrkofondslagen äro bestämmelser
i sistnämnda hänseende numera meddelade i 6 § andra stycket punkten
4, vari stadgas, att ur kyrkofonden skall utgöras bland annat kostnad,
som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer för avlönande
av i särskild prästerlig verksamhet inom riket anställd präst, å vilken
prästlönereglementet eller statens allmänna avlöningsreglemente icke
äger tillämpning.
I fråga om militärpastorernas arvoden gäller för närvarande följande.
_ Enligt av riksdagen godkända grunder (se propositionen 1943: 216 och
riksdagens skrivelse 1943:394 samt propositionen 1946:30 och riksdagens
skrivelse 1946:66) ankommer det på Kungl. Maj:t att för varje särskild
befattningshavare — med hänsyn tagen till vederbörande förbands eller
utbildningsanstalts storlek och omständigheterna i övrigt — bestämma
arvodets belopp, dock att detta får högst uppgå vid regemente och trängkår
till 600 kronor samt vid annan kår, flygflottilj, flygbaskår och fristående
mindre enhet (kompani, detachement och liknande) till 400 kronor, allt för
år. Utbildningsanstalt och särskilda förband ur flottan få härvid hänföras
till den arvodesgrupp, som befinnes närmast motsvara dess allmänna beskaffenhet.
För pastor vid kustflottan får arvodet utgå med 300 kronor för
månad samt för pastor på flottans långresefartyg, där sådan förordnas,
med högst 2 000 kronor för den tid, han under ett år medföljer fartyget på
expedition. Militärpastor i vissa fall tillkommande reseersättning och kosthåll
bestridas icke ur kyrkofonden utan från vederbörligt anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 mars 1947 utgå ifrågavarande arvoden,
för år räknat, tills vidare med 600 kronor till militärpastor vid regemente
inom armén och kustartilleriet, trängkår, krigsskolan å Karlberg
samt marinens underofficersskola, med 1 350 kronor till pastor vid kustflottan,
med 2 000 kronor till pastor å flottans långresefartyg samt med
400 kronor till militärpastor vid övriga förband och utbildningsanstalter.
Det ur kyrkofonden anslagna arvodet åt pastor å långresefartyg var ursprungligen
utmätt i avsikt att extra ordinarie församlingspräst, som därtill
förordnades, därigenom och genom fritt kosthåll ombord eller ersättning
därför skulle kompenseras för de avlöningsförmåner, som han under kommenderingen
nödgades avstå vid sin församlingstjänst. Då detta arvodesbelopp
under senare år visat sig ej förslå till täckande av den förordnade
prästens mistade avlöningsförmåner, har Kungl. Maj:t i ett fall medgivit
denne ett särskilt tillägg motsvarande sjötillägg åt löjtnant, att utgå från
marinens vederbörliga anslag. Senast har Kungl. Maj:t genom beslut den
21 december 1951 medgivit att såsom fartygspastor å kryssaren Gotland
kommenderad kyrkoadjunkt under av kommenderingen föranledd tjänstledighet
med C-avdrag skall erhålla förutom 2 000-kronorsarvodet ur kyrkofonden
ett arvode å 700 kronor för månad från fjärde huvudtitelns anslag
till extra utgifter ävensom kostersättning m. in. ur marinens vederbörliga
anslag.
6
Kungl. May.ts proposition nr 10%.
I skrivelse den 18 april 1951 har försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
föreslagit, att arvodesbeloppen höjas till 1 200 kronor för militärpastor
vid regemente och liknande förbandsenhet samt till 800 kronor
för militärpastor vid övriga förband. Nämnden har framhållit, att de nuvarande
600-kronorsarvodena varit oförändrade sedan år 1939, samt erinrat
om storleken av de arvoden som utgå vid statens sjukvårds- och andra anstalter.
I övrigt har nämnden anfört i huvudsak följande.
Under åren 1939—1945 voro svårigheterna att erhålla dugande prästmän
för dessa befattningar icke uppenbara, eftersom under denna tid depapastorer
med stöd av värnpliktslagen och med värnpliktig officers avlöningsförmåner
fullgjorde tjänstgöring vid förbanden.
Under de senaste åren ha emellertid svårigheter visat sig, då nya förordnanden
av militärpastorer skola ske. I de flesta fall har salunda endast
en sökande anmält sig såsom intresserad av sådan tjänst. Det har även
inträffat, att nämnden utöver sedvanligt ansökningsförfarande nödgats anhålla
hos vederbörande kyrkliga myndighet om dess särskilda ingripande
i syfte att få sökande till'' ledigt förordnande. Den effektiva rekryteringen
av dessa viktiga tjänster måste lida härav.
Orsakerna torde till avsevärd del bottna i de alltför låga arvodena. Da
militärpastorerna helst, såsom det redan vid riksdagsbehandlingen år 1939
framhölls, böra rekryteras bland yngre och obefordrade präster och dessa
redan förut befinna sig i ogynnsamt löneläge, har konkurrensen med prästerliga
arvodesuppdrag vid läroverk, sjukhus och liknande institutioner
kommit att ogynnsamt påverka här berörda förordnanden. Enär samtidigt
rätten för militärpastor till reseersättning för färd till avlagset beläget förband
ännu icke reglerats och fått bestämd form, framstår ännu tydligare
den mycket ogynnsamma och orättvisa arvodessättningen för militärpastorerna.
Försvarets civilförvaltning betonar ifrågavarande arvodens karaktär av
bisysslearvoden. Ämbetsverket har gjort en jämförande sammanställning
av arvoden och arbetsuppgifter för militärpastorer samt präster vid karolinska
sjukhuset, sinnessjukhusen och fångvårdsanstalterna. Även om militärpastorernas
verksamhet syntes vara av mindre omfattning än vad som
ålåge prästerna vid nämnda inrättningar, ville ämbetsverket, med hänsyn
till att militärpastorernas arvoden sedan 1939 utgått med i stort sett oförändrade
belopp, icke motsätta sig en förhöjning. Beloppen borde fixeras
till med 12 delbara belopp, förslagsvis 840 kronor respektive 564 kronor.
Statskontoret — som funnit det i och för sig i hög grad tveksamt om ett
bibehållande av militärpastorsinstitutionen sådan den nu är organiserad
över huvud taget är berättigat — avstyrker nämndens framställning och
anför följande.
Statskontoret vill till en början erinra, att bisysslearvoden i allmänhet
icke varit föremål för någon höjning sedan lång tid tillbaka. Sålunda ha
präster, anställda inom fångvården eller vid den statliga kropps- och sinnessjuk
vården liksom nu ifrågavarande präster i stort sett icke erhållit
någon arvodesförbättring sedan 1939. Vid en jämförelse av arbetsuppgif
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
terna för militärpastorerna med dem som åvila ovannämnda fångvårds- och
sjuk vårdspräster kan statskontoret för sin del icke finna militärpastorernas
arvoden oförmånligt avvägda. Under sådana omständigheter synes anledning
knappast föreligga att nu till behandling upptaga frågan om en uppräkning
av arvodena till militärpastorerna. Statskontoret vill även i detta
sammanhang erinra, att föredragande departementschefen vid anmälan
av proposition nr 52 till 1951 års riksdag framhållit, att en höjning av bisysslearvoden
i allmänhet icke borde ifrågakomma.
1951 års kyrkomöte har i anledning av väckta motioner i skrivelsen
1951: 23 anhållit om snara åtgärder, avseende höjning av militärpastorernas
arvoden och reglering av deras rätt till reseersättning. I andra tillfälliga
utskottets betänkande nr 13, som ligger till grund för nämnda kyrkomötesskrivelse,
anföres följande.
Utskottet anser befogat att arvodena till militärpastorerna ökas med
hänsyn till den förändring i penningvärdet, som inträtt efter arvodenas
fastställande. En sådan ökning är emellertid icke tillräcklig, eftersom de
för närvarande utgående arvodena icke stå i något rimligt förhållande till
militärpastorernas åligganden. En jämförelse mellan nämnda arvoden och
den ersättning, som uppbäres av de deltidsanställda personalvårdsassistenterna
vid de militära förbanden, visar, att sistnämnda befattningshavare
ha betydligt högre arvoden än militärpastorerna, 1 980—2 460 kronor per
år. Visserligen kan man göra gällande, att assistenterna ha en mera omfattande
tjänstgöring, men det bör å andra sidan framhållas, att personalvårdsassistenternas
arvoden allmänt anses för låga.
Utskottet finner sig icke nu utan närmare utredning kunna föreslå, att
differentieringen av militärpastorernas arvoden upphör. Frågan bör emellertid
övervägas i samband med den föreslagna arvodesregleringen.
Militärpastor bör ha rätt till ersättning av statsmedel för sådana resor
till och från förläggningsort, som icke kunna ombesörjas av förbandet. För
närvarande måste framställning till Konungen om anslag för dylik resekostnad
ske i varje särskilt fall. Det är önskvärt, att generella föreskrifter
utfärdas.
Departementsche]en. Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring torde
en viss uppräkning av militärpastorernas arvoden få anses skälig. I anslutning
till arvodeshöjningar på andra områden förordar jag, att årsarvodena
höjas för militärpastor vid regemente och motsvarande förbandsenhet
från högst 600 kronor till högst 660 kronor samt för militärpastor vid
övriga förband och enheter från högst 400 kronor till högst 444 kronor.
Månadsarvodet till pastor vid kustflottan torde samtidigt böra uppräknas
från 300 kronor till högst 336 kronor.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har det ur kyrkofonden
utgående arvodet å 2 000 kronor till präst som kommenderas som
pastor å flottans långresefartyg under senare år visat sig ej förslå till täckande
av de avlöningsförmåner, om vilka prästen under kommenderingen
gått miste, utan måst utdrygas på olika sätt från anslag under fjärde huvudtiteln.
Präst, å vilken det nya prästlönereglementct är tillämpligt, torde
8
Kicngl. Maj:ts proposition nr 102.
under tjänstledighet för dylik kommendering få vidkännas C-avdrag å sin
lön. Enligt min mening bör det nuvarande 2 000-kronorsarvodet såsom
mindre tidsenligt slopas. I stället bör ifrågavarande fartygspastor erhålla
dels ersättning för de avlöningsförmåner i egen prästtjänst, om vilka han
går miste under av kommenderingen föranledd tjänstledighet, dels mot
sjötillägg svarande ersättning, dels ock ett särskilt arvode för sin prästerliga
verksamhet ombord, vilket torde böra beräknas till högst 120 kronor för
månad. Nämnda ersättningar och arvode böra helt bestridas ur kyrkofonden.
Kostnader för militärpastor i vissa fall tillkommande reseersättning, kosthåll
och utrustning torde icke böra bestridas ur kyrkofonden utan liksom
hittills utgå från vederbörligt anslag under riksstatens fjärde huvudtitel.
Vad jag sålunda förordat rörande grunder och kostnader för militärpastorernas
avlönande torde böra tillämpas från och med nästa budgetår.
Med hänsyn till mitt ställningstagande rörande kostnaderna för avlönande
av fartygspastor å flottans långresefartyg anser jag emellertid rimligt,
att från kyrkofonden till fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter
överföres ett belopp, motsvarande vad från detta anslag enligt Kungl.
Maj:ts förutnämnda beslut den 21 december 1951 utbetalats i månadsarvode
till fartygspastor å kryssaren Gotland.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Ivungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna vad jag i det föregående förordat rörande
grunderna för militärpastorernas avlönande ur kyrkofonden.
3. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.
Enligt 6 § andra stycket punkten 4 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
utgöras bland annat kostnad, som Konungen enligt av riksdagen
godkända grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig
verksamhet utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller
statens allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning.
Då prästlönereglementet äger tillämpning å kyrkoherdar i svenska församlingar
i utlandet, för vilka kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd,
äro de i sjömans vårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda prästerna
den enda kategori, som i detta sammanhang är av intresse.
Enligt av Kungl. Maj:t den 10 juni 1949, med stöd av propositionen
1949: 169 och riksdagens skrivelse 1949: 373, utfärdade bestämmelser utgå
bidrag ur kyrkofonden för avlönande av tio i sjömansvårdsstyrelsens tjänst
i utlandet anställda präster, nämligen fem sjömanspräster på eui’opeiska
fastlandet utom de nordiska länderna, tre sjömanspräster i brittiska hamnar,
en sjömanspräst i Melbourne i Australien samt en i provinsen Misiones
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
i Argentina stationerad särskild präst för kyrklig verksamhet bland svenskar
och svenskättlingar därstädes. De för europeiska fastlandet och brittiska
hamnar avsedda avlöningsbidragen ha av sjömans vårdsstyrelsen för
budgetåret 1951/52 tilldelats sjömansprästerna i Antwerpen, Gdansk,
Gdynia, Rotterdam, Dunkerque, Hull, London och Middlesbrough. Avlöningsbidraget
utgör 10 500 kronor för befattningshavare och år. För åtnjutande
av avlöningsbidragen gälla vissa särskilda villkor.
I skrivelse den 31 augusti 1951 har sjömansvårdsstyrelsen lämnat en redogörelse
för sin verksamhet utomlands under budgetåret 1950/51 samt anmält
sina önskemål för budgetåret 1952/53. Styrelsen anhåller därvid ånyo
om bidrag ur kyrkofonden till avlönande av en sjömanspräst i Narvik. Vidare
begär styrelsen, att vid beräkningen av avlöningsbidragen för budgetåret
1952/53 hänsyn tages till de förändringar i prisnivån, som i vederbörande
länder ägt rum efter den 1 juli 1949, från och med vilken tidpunkt
de nuvarande avlöningsbidragen varit gällande. Med hänsyn till de stegringar
i levnadskostnaderna, som i vederbörande länder ägt rum under
tiden den 1 juli 1949—den 1 juli 1951, anhåller styrelsen slutligen om retroaktiva
lönetillägg för budgetåret 1951/52 till envar av de tio präster,
som under sistnämnda budgetår erhållit avlöningsbidrag ur kyrkofonden.
Kammarkollegiet och statskontoret anse tillräckliga skäl icke föreligga
för utgivande av bidrag ur kyrkofonden till avlönande av en sjömanspräst
i Narvik. I fråga om sjömans vårdsstyrelsens önskemål i övrigt anföra ämbetsverken
följande.
Ämbetsverken vilja icke motsätta sig en viss förhöjning av det nu utgående
anslaget till sjömansvårdsstyrelsen med hänsyn till den stegring av
levnadskostnaderna, som ägt rum efter den 1 juli 1949. Denna förhöjning
bör dock icke, såsom styrelsen föreslagit, beräknas med utgångspunkt från
prisnivån i de olika hamnstäderna utan efter det förändrade prisläget inom
Sverige. I detta hänseende må erinras om att det s. k. pristalet, som tillkom
i samband med 1947 års lönereglering för statstjänstemän, mellan
juni 1949 och juni 1951 stigit med 21 enheter från 122 till 143 eller med
i runt tal 15 procent. Ämbetsverken få med anledning härav föreslå, att
anslaget till sjömansvårdsstyrelsen för budgetåret 1952/53 höjes från
105 000 kronor till 120 000 kronor.
Med hänsyn till vad som anförts rörande det s. k. pristalets stegring
under tiden juni 1949—juni 1951 finna ämbetsverken icke heller något
att erinra emot att ur kyrkofonden utgår ett belopp av 15 000 kronor såsom
bidrag till avlöningen av ifrågavarande sjömanspräster under budgetåret
1951/52.
Ämbetsverken ha slutligen beträffande de villkor, som böra gälla för
avlöningsbidragens åtnjutande, framfört följande synpunkter.
För åtnjutande av avlöningsbidragen ha uppställts vissa villkor och
föreskrifter bland annat att befattningshavare, för vilka sådana bidrag
utgå, skola äga att av sjömansvårdsstyrelsen uppbära sina av kyrkofondsmedel
utgående avlöningsförmåner. Bidraget har alltså karaktär av cn för
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
vederbörande sjömanspräst garanterad minimilön. Vidare ha meddelats
bestämmelser angående löneförmåner under tjänstledighet, sjukdom m. m.
Ämbetsverken vilja ifrågasätta om dylika bestämmelser alltjämt böra meddelas.
Då det här endast är fråga om understöd av en viss verksamhet, som
bedrives av sjömansvårdsstyrelsen, synes det vara tillfyllest, om såsom
villkor för åtnjutande av bidraget stadgas, att religiös och social verksamhet
genom sjömanspräster skall bedrivas vid minst tio olika platser
nämligen fem på europeiska fastlandet, tre i brittiska hamnar, en i Melbourne
i Australien och en i provinsen Misiones i Argentina. Sjömansvårdsstyrelsen,
i vars tjänst sjömansprästerna äro anställda, bör sedan själv äga
att efter arbetsuppgifternas karaktär och omfattning samt med hänsyn
till levnadskostnaderna på platsen ur lönesynpunkt gradera de olika befattningarna.
Givetvis bör sjömansvårdsstyrelsen fortfarande fullgöra den redovisningsskyldighet
och till ecklesiastikdepartementet inkomma med den berättelse,
varom stadgas i 5 och 6 punkterna i Kungl. Maj:ts brev den 10 juni
1949 angående bidrag till avlönande av vissa i sjömansvårdsstyrelsens
tjänst i utlandet anställda präster.
Departementschefen. Jag kan icke för närvarande tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen
erhåller bidrag ur kyrkofonden till avlönande av en
sjömanspräst i Narvik.
Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring efter den 1 juli 1949, från
och med vilken dag de nuvarande avlöningsbidragen varit gällande, synes
en viss höjning av dessa bidrag skälig. Det nu utgående avlöningsbidraget,
1 10 500 kronor för befattningshavare och år, torde sålunda i enlighet med
remissmyndigheternas förslag böra från och med nästa budgetår uppräknas
med 1 500 kronor till 12 000 kronor. Därest riksdagen lämnar Kungl. Maj:t
i propositionen 1952: 60 angående höjning av statstjänstemännens löner
begärt bemyndigande att besluta om höjning av arvoden till befattningshavare
i statlig eller statsunderstödd verksamhet, torde Kungl. Maj:t böra
äga besluta om motsvarande höjning, från och med nästa budgetår räknat,
av nu ifrågavarande avlöningsbelopp. Vidare torde för innevarande budgetår
böra ur kyrkofonden utgå lönetillägg, i överensstämmelse med sjömansvårdsstyrelsens
förslag beräknat till 1 500 kronor för befattningshavare
och år, till envar av de präster, som under nämnda budgetår erhållit
avlöningsbidrag ur kyrkofonden.
I fråga om ordningen för avlöningsbidragens utgående anser jag mig
icke kunna ansluta mig till vad kammarkollegiet och statskontoret anfört.
Avlöningsbidraget torde sålunda böra bibehålla sin karaktär av en vederbörande
befattningshavare garanterad minimilön ur kyrkofonden.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av i
dess tjänst i utlandet anställda präster i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
11
4. Anslag för anlitande av biträden vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband.
Enligt 6 § andra stycket punkten 6 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
utgöras anslag, som Konungen och riksdagen finna skäligt ställa
till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde
vid handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband.
Under de senaste budgetåren ha anslag och medelsåtgång för ifrågavarande
ändamål utgjort
Anslag Medelsåtgång
kronor kronor
1948/49 15 000 18 533
1949/50 15 000 11 306
1950/51 25 000 44 606
1951/52 25 000
De angivna anslagsbeloppen ha till väsentlig del åtgått till vissa av särskilda
experter verkställda utredningar rörande det ecklesiastika arrendeväsendet
och tjänsteorganisationen för kyrkomusikerna. För budgetåret
1950/51 medgav riksdagen, att anslaget finge överskridas med erforderligt
belopp för gäldande av kostnaderna för fortsatt översyn av det ecklesiastika
arrendeväsendet och vad därmed äger samband.
För handläggning av ärenden i samband med genomförandet av prästlönereformen
ha av ecklesiastikdepartementet anlitats flera experter. Kostnaderna
för dessa ha utgått antingen ur förevarande anslag eller såsom förskott
ur kyrkofonden.
Departementschefen. Samtliga kostnader för experter, som anlitas av
ecklesiastikdepartementet i samband med prästlönereformens genomförande,
torde lämpligen böra bestridas ur ifrågavarande anslag. Ur kyrkofonden
för ändamålet förskjutna belopp torde därför böra omföras till detta anslag.
Då på grund härav anslaget för innevarande budgetår kan komma att
överskridas, torde riksdagens medgivande till ett sådant överskridande
böra inhämtas. Vid bifall härtill torde medelsbehovet för nästa budgetår
kunna beräknas till oförändrat belopp, 25 000 kronor. Jag hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, dels att ifrågavarande anslag må för innevarande
budgetår överskridas med belopp, som blir erforderligt
för gäldande av kostnaderna för anlitande av experter
i samband med prästlönereformens genomförande, dels
ock att för anlitande av biträde vid handläggning inom
ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad där
-
12
Kungl. Mapts ''proposition nr 102.
med äger samband må för tiden den 1 juli 1952—den 30
juni 1953 i enlighet med Kungl. Majrts beprövande ur kyrkofonden
utgå högst 25 000 kronor.
5. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter.
Enligt 6 § andra stycket punkten 9 kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
utgöras anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen
bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas
till bestridande av kostnad för förut i paragrafen icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål.
Av propositionen 1951:156, s. 146, och riksdagens skrivelse 1951: 321
framgår, att anslaget skali tills vidare utgå med ett belopp av 50 000 kronor.
Anslaget avser att utgöra en motsvarighet till de anslag under riksstatens
särskilda huvudtitlar, som avse extra utgifter (Jfr propositionen
1936:242 och riksdagens skrivelse 1936:352).
Enligt kyrkomusikerstadgan (SFS 1950:275) har domkyrkoorganist att
utöver sina åligganden som organist jämväl fullgöra vissa särskilda åligganden,
innebärande skyldighet att vara musiksakkunnig hos domkapitlet,
lämna annan kyrkomusiker råd och upplysningar rörande den kyrkomusilcaliska
verksamheten, granska övriga organisters årsberättelser m. in.
Erfordras vikarie å domkyrkoorganisttjänst kan domkapitlet förordna
särskild person att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist.
Den som erhållit dylikt förordnande äger enligt tilläggsbestämmelserna
(SFS 1950: 560) till avlöningsreglementet för kyrkomusiker att uppbära arvode
med 3 kronor för varje dag av förordnandetiden. Detta arvode, som
kan ifrågakomma först sedan kyrkomusikerstadgan vunnit tillämpning beträffande
domkyrkopastoratet, skall bestridas av sagda pastorat.
Därest innehavare av domkyrkoorganisttjänst ej övergår å motsvarande
tjänst enligt kyrkomusikerstadgan, skall domkapitlet enligt 9 punkten övergångsbestämmelserna
till kyrkomusikerstadgan förordna organist, å vilken
stadgan är tillämplig, att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist.
Genom cirkulär den 25 maj 1951 har Kungl. Maj:t förordnat, att
organist, som erhållit dylikt förordnande, skall äga uppbära arvode med
3 kronor för varje dag av förordnandetiden samt att arvodet skall tills
vidare utgå ur kyrkofondsanslaget till extra utgifter.
Med stöd av 14 punkten övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan
har Kungl. Maj:t i ett fall gjort undantag från den nyssnämnda
9 punkten övergångsbestämmelserna, i det att Kungl. Maj:t medgivit ett
domkapitel att för en kortare period förordna domkvrkoorganisten, fastän
denne ej velat övergå å motsvarande tjänst enligt kyrkomusikerstadgan,
att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist. Även i detta
13
Kangl. Maj ds ''proposition nr 102.
fall har Kungl. Maj:t bestämt arvodet till 3 kronor för varje dag av förordnandetiden.
Tillika har föreskrivits, att arvodet skulle utgå ur kyrkofondsanslaget
till extra utgifter.
Enligt förutnämnda tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för
kyrkomusiker skola kostnader för resor i anledning av de särskilda åliggandena
för domkyrkoorganist ersättas enligt de bestämmelser, som enligt
allmänna resereglementet gälla för befattningshavare i lönegrad Ca 26. Dylik
ersättning, som kan ifrågakomma först sedan kyrkomusikerstadgan vunnit
tillämpning beträffande domkyrkopastoratet, skall bestridas av sagda
pastorat. Några bestämmelser rörande sådan ersättning för fall, då innehavare
av domkyrkoorganisttjänst ej övergår å motsvarande tjänst enligt
kyrkomusikerstadgan och därför särskild organist enligt förutnämnda övergångsbestämmelser
förordnas att fullgöra de särskilda åliggandena ha ej
meddelats av Kungl. Maj:t.
I skrivelse den 24 oktober 1951 har domkapitlet i Lund hemställt, att
resekostnads- och traktamentsersättningar — beräknade efter 26 lönegraden
— måtte få utgå även i sistnämnda fall. För ändamålet borde anlitas kyrkofondsanslaget
till extra utgifter. Vidare har domkapitlet anhållit, att kostnader
för expenser i anledning av de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist
måtte ersättas från samma anslag.
Departementschefen. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har
Kungl. Maj:t föreskrivit, att arvode åt organist, som enligt övergångsbestämmelserna
till kyrkomusikerstadgan förordnats att fullgöra de särskilda
åliggandena för domkyrkoorganist, skall utgå ur förevarande anslag
till extra utgifter. I dessa övergångsfall, då kyrkomusikerstadgan icke äger
tillämpning på domkyrkopastoratet, saknar ju detta pastorat kyrkomusikerlönetillgångar,
ur vilka arvodet kan bestridas. Det har ej heller ansetts
rimligt att arvodet bestrides av det pastorat, där organisten har sin egentliga
anställning. Dylika arvodeskostnader torde därför, intill dess att kyrkomusikerstadgan
blir tillämplig å vederbörande domkyrkopastorat, böra
belasta kyrkofonden och därvid lämpligast dess nu ifrågavarande anslag.
Även resekostnads- och traktamentsersättningar till organist för fullgörande
jämlikt nämnda övergångsbestämmelse av de särskilda åliggandena
för domkyrkoorganist torde böra avföras på ifrågavarande anslag.
Kostnader för expenser i anledning av de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist
torde däremot böra belasta vederbörande domkapitels omlcostnadsanslag.
Såsom förut nämnts utgår kyrkofondsanslaget till extra utgifter tills
vidare med ett årligt belopp av 50 000 kronor. De nu angivna arvodeskostnaderna
samt resekostnads- och traktamentsersättningarna böra emellertid
icke få inkräkta på sagda belopp, som är väl behövligt för andra kyrkliga
ändamål av skiftande natur. Anslaget torde därför från och med inneva
-
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
rande budgetår tills vidare böra årligen få överskridas med belopp, som
erfordras för bestridande av nämnda arvodeskostnader samt rese- och
traktamentsersättningar. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att ifrågavarande anslag må från och med
budgetåret 1951/52 tills vidare årligen överskridas med belopp,
som erfordras för gäldande av arvode samt resekostnads-
och traktamentsersättningar åt organist, som jämlikt
övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan förordnats
att fullgöra de särskilda åliggandena för domkyrkoorganist.
6. Anordnande av förbättrade lokaler för domkapitlet
och stiftsnämnden i Växjö.
Domkapitlets i Växjö expeditionslokaler äro bland annat inrymda i tre
rum i huvudbyggnaden å biskopsgården Östrabo. Dessa lokaler ha länge
varit alltför trånga och föga ändamålsenliga. Då det icke varit möjligt att
i dem bereda plats åt stifts jägmästaren och hans medhjälpare eller den
genom stiftsnämndens tillkomst utökade personalen i övrigt, har såsom
expeditionslokaler för domkapitlet och stiftsnämnden tagits i anspråk jämväl
den s. k. södra inre flygelbyggnaden på Östrabo, vilken byggnad är i
mindre gott skick och bland annat saknar värmeledning.
Större delen av domkapitlets arkivmaterial, huvudsakligen äldre handlingar,
förvaras i ett tornrum i Växjö domkyrka. De yngre arkivalierna,
som användas i det löpande arbetet, förvaras i expeditionslokalerna.
Riksarkivet har vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten av
att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en bättre vård och en mera
betryggande förvaring av ifrågavarande arkivalier. Riksdagens justitieombudsman
har vid inspektion den 8 maj 1947 påtalat de otillfredsställande
lokal- och arkivförhållandena.
Vid tidigare utredningar i ärendet har den lämpligaste lösningen av lokalfrågorna
såväl för domkapitlets arkiv som för dess och stiftsnämndens
kansli ansetts vara, att en särskild nybyggnad för de båda nämnda organen
komme till utförande.
Riksdagen har också anvisat medel för en dylik nybyggnad. Under rubriken
Domkapitlen och stiftsnämnderna: Uppförande av domkapitelshus
i Växjö anvisade sålunda 1938 års riksdag (skrivelsen nr 413) för budgetåret
1938/39 ett reservationsanslag av 15 000 kronor, avsett för uppgörande
av byggnadsritningar, entreprenadhandlingar och dylikt för byggnadsföretaget.
För uppförande av byggnaden ävensom till erforderlig arkiv
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 10%.
inredning samt till konstnärlig utsmyckning av byggnaden anvisade 1939
års riksdag (skrivelsen nr 8) under nyssnämnda rubrik för budgetåret
1939/40 ett reservationsanslag av 76 500 kronor samt medgav, att ur kyrkofonden
finge utgå ett belopp av 91 500 kronor. Såsom ett led i besparingssträvandena
efter andra världskrigets utbrott föreskrev Kungl. Maj:t genom
beslut den 30 december 1939, att arbetena med uppförande av ifrågavarande
byggnad icke finge påbörjas, förrän Kungl. Maj:t därtill lämnat
tillstånd. Något sådant har hittills icke lämnats. Anslag för ändamålet har
dock upptagits på allmän beredskapsstat, senast för budgetåret 1950/51
med 250 000 kronor.
Icke i anspråk tagna medel å ovannämnda reservationsanslag äro icke
längre disponibla, varemot det av riksdagen medgivna kyrkofondsbidraget
å 91 500 kronor fortfarande är disponibelt för avsett ändamål.
I skrivelse den 1 november 1951 har byggnadsstyrelsen anmält, att styrelsen
efter utredning låtit upprätta tre olika förslag till lösande av lokalfrågan
för domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö. Förslagen åskådliggöras
närmare å sex av arkitekten Olof Söderman åren 1950 och 1951 upprättade
ritningar. I anslutning härtill anför byggnadsstyrelsen följande.
Det första av dessa förslag avser en nybyggnad inrymmande sessionssal,
rum för stiftssekreterare, stiftsnotarie, e. o. stiftsnotarie, stiftsjägmästare,
biträdande stiftsjägmästare samt biträdespersonal. Dessutom
skulle byggnaden innehålla en vaktmästarbostad om 3 rum och kök. Byggnadsstyrelsen
har övervägt tre möjligheter till placering av byggnaden på
området öster om domkyrkan. Då äganderättsförhållandena inom detta område
äro oklara, synes den slutliga förläggningen av en eventuell nybyggnad
bliva beroende av fortsatta förhandlingar mellan kronan och Växjö
stad.
Jämsides med nybyggnadsförslaget har byggnadsstyrelsen jämväl övervägt
möjligheten att bereda domkapitlet och stiftsnämnden erforderliga
kansli- och arkivlokaler genom ombyggnad av gamla gymnasiebyggnaden
i Växjö, vilken för närvarande utnyttjas såsom bibliotek
för staden; den senare lösningen upptager i stort sett samma lokalutrymmen
som i nybyggnadsförslaget med undantag av vaktmästarbostaden. Då
emellertid frågan om beredande av nya lokaler för det nämnda biblioteket
icke nu kan överblickas, synes detta ombyggnadsförslag för närvarande
icke möjligt att genomföra.
Lokalfrågan för domkapitlet och stiftsnämnden kräver emellertid en
förbättring utan dröjsmål, detta särskilt med tanke på de otillfredsställande
förhållanden, under vilka tjänstemännen ha att arbeta samt arkivmaterialet
förvaras. Med hänsynstagande till nödvändigheten av att i dagens läge
tillvarataga alla möjligheter till begränsning av investeringsverksamheten
har byggnadsstyrelsen därför jämväl låtit utarbeta ett den 11 oktober 1951
dagtecknat förslag till ombyggnad och renovering av den
södra inre flygelbyggnaden vi d Ö s t r a 1) o för ifrågavarande
ändamål. Renoveringen skulle omfatta förbättring av värmeisoleringen av
golv och väggar, insättande av nya fönster m. m. I övervåningen skulle
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
inredas två arbetsrum samt ett lunchrum, och i samband med nu nämnda
arbeten skulle vidare installeras värmeledning med anslutning till centralen
i biskopsgården. Slutligen skulle i huvudbyggnadens källare iordningställas
ett utrymme om ca 40 nr till arkiv. Genom dessa byggnadsarbeten
kunde domkapitlets och stiftsnämndens lokalfråga provisoriskt lösas, intill
dess en definitiv lösning på längre sikt hunnit genomföras.
Kostnaderna för genomförande av de tre förslagen ha av byggnadsstyrelsen
enligt prisläget den 1 juli 1951 beräknats till 440 000 kronor för
nybyggnad, 280 000 kronor för ombyggnad av nuvarande biblioteksbyggnaden
samt 80 000 kronor för ombyggnads- och renoveringsarbeten vid
Östrabo.
Byggnadsstyrelsen förordar för sin del som en definitiv lösning på längre
sikt ombyggnaden av biblioteksbyggnaden, vilken åtgärd enligt styrelsens
åsikt skulle innebära en ur stadsbildssynpunkt lämplig lösning. Enligt vad
byggnadsstyrelsen uppger anser även riksantikvarieämbetet, att det med
hänsyn till den omgivande stadsmiljön skulle vara en fördel, om man kunde
undvika att uppföra en nybyggnad i närheten av Växjö domkyrka, och
förordar därför ombyggnaden av bibliotekshuset.
Då emellertid detta förslag förutsätter att biblioteksfrågan löses för
Växjö stad, föreslår byggnadsstyrelsen, efter samråd med domkapitlet, att
ombyggnaden av södra flygelbyggnaden vid Östrabo i första hand kommer
till utförande.
Byggnadsstyrelsen hemställer, att erforderliga medel för de nu aktuella
arbetena anvisas ur kyrkofonden.
Domkapitlet i Växjö har anfört följande.
Då ett genomförande av förslaget till ombyggnad av södra flygelbyggnaden
skulle möjliggöra, att det trängande behovet av drägliga arbetsförhållanden
för domkapitlets och stiftsnämndens personal liksom av mera
betryggande förvaring och vård av nämnda myndigheters arkivalier inom
den närmaste framtiden kunde bliva nöjaktigt tillgodosett, finner domkapitlet
sig böra förorda samma förslag men anser samtidigt, att en framtida
lösning av frågan på längre sikt bör hållas öppen. Domkapitlet betraktar
därför det nu behandlade förslaget som ett provisorium och förutsätter,
att domkapitlets och stiftsnämndens lokalfråga framdeles kan lösas på
annat sätt.
Statskontoret, som för sin del icke funnit anledning till erinran mot de
nu aktuella arbetena, har i fråga om finansieringen av kostnaderna för desamma
anfört följande.
Kostnaderna torde icke, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, böra helt
bestridas ur kyrkofonden utan i överensstämmelse med 1939 års lagtima
riksdags beslut rörande fördelning av kostnaderna för uppförande av ett
nytt domkapitelshus i Växjö lika fördelas mellan staten och kyrkofonden.
För gäldande av de på staten ankommande kostnaderna böra medel äskas
17
Kungl. Majrts proposition nr 102.
å riksstaten. Härvid torde jämväl böra inhämtas riksdagens medgivande
att för ordnande — på sätt i ärendet föreslagits — av lokaler för domkapitlet
och stiftsnämnden disponera det av 1939 års lagtima riksdag av
kyrkofonden anvisade, hittills odisponerade beloppet å 91 500 kronor allenast
intill ett belopp av 40 000 kronor.
Departementschefen. Frågan om en förbättring av lokalförhållandena för
domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö är sedan länge aktuell. För tretton
år sedan anslog riksdagen medel för en nybyggnad för ändamålet. Denna
har dock icke kommit till stånd. Såsom en lösning på längre sikt av lokalfrågan
förordar byggnadsstyrelsen nu en ombyggnad av den gamla gymnasiebyggnaden
i Växjö, vilken för närvarande utnyttjas såsom biblioteksbyggnad
för staden. Då emellertid frågan om beredande av nya lokaler för
biblioteket icke nu kan överblickas, anser byggnadsstyrelsen icke möjligt
att för närvarande genomföra detta ombyggnadsförslag. Såsom en provisorisk
lösning föreslår byggnadsstyrelsen därför en ombyggnad och renovering
av den av domkapitlet och stiftsnämnden nu disponerade södra inre
flygelbyggnaden å Östrabro. Samtidigt skulle i biskopshusets källare inredas
ett arkiv för de båda myndigheterna. Den av byggnadsstyrelsen sålunda
föreslagna provisoriska lösningen anser jag mig böra godtaga. Byggnadsstyrelsen
har beräknat kostnaderna för de nu aktuella arbetena till
80 000 kronor. Dessa beräkningar föranleda ingen erinran från min sida.
I fråga om finansieringen av kostnaderna ansluter jag mig till vad statskontoret
anfört. Jag förordar sålunda, att kostnaderna lika fördelas mellan
staten och kyrkofonden. De på staten ankommande kostnaderna torde böra
gäldas ur ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln med
rubriken Domkapitlen och stiftsnämnderna: Anordnande av förbättrade
lokaler för domkapitlet i Växjö m. m. De på kyrkofonden ankommande
kostnaderna torde böra bestridas ur det av 1939 års lagtima riksdag (skrivelsen
nr 8) anvisade beloppet av 91 500 kronor till uppförande av domkapitelshus
i Växjö.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
a) till Domkapitlen och stiftsnämnderna: Anordnande
av förbättrade lokaler för domkapitlet i Växjö in. m. för
budgetåret 1952/53 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 40 000 kronor;
b) medgiva, att Kungl. Maj:t må för samma ändamål
disponera högst 40 000 kronor av det av 1939 års riksdag
ur kyrkofonden anvisade beloppet av 91 500 kronor till
uppförande av domkapitelshus i Växjö.
2 — Hiliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 102.
18
Kungl. Maj:ts •proposition nr 102.
7. Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. m.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1951: 146 under punkten 2
framlagda förslag anvisade riksdagen (se statsutskottets utlåtande nr 141
och riksdagens skrivelse nr 273) till Ombyggnad av domkapitelshuset i
Västerås m. m. för budgetåret 1951/52 under åttonde huvudtiteln ett reservationsanslag
av 55 000 kronor samt medgav, att ur kyrkofonden finge
till samma ändamål utgå ett belopp av 55 000 kronor.
Av propositionen framgår, att 100 000 kronor beräknats för ombyggnad
av domkapitelshuset och anslutning av detta hus och stiftsbibliotekshuset
till panncentralen i den nya läroverksbyggnaden, samt att 10 000 kronor
beräknats till anskaffning av möbler och annan inredning för nya tjänsterum
samt till vissa andra omkostnader.
Från byggnadsstyrelsen har under hand upplysts, att medelsåtgången för
byggnadsarbetena torde kunna begränsas till 90 000 kronor. I anslutning
härtill har från domkapitlets sida framförts önskemål att medel, som inbesparats
på byggnadsarbetena, måtte få användas till bestridande av omkostnader
av engångsnatur i samband med ombyggnaden. Bland annat
borde anskaffas hyll- och skåpinredning av stål för arkivet till en beräknad
kostnad av omkring 6 000 kronor.
Departementschefen. För egen del har jag ingen erinran mot den från
domkapitlets sida önskade omdispositionen av förevarande anslag. Riksdagens
medgivande härtill torde emellertid böra inhämtas. Jag hemställer
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att av riksdagen enligt skrivelsen 1951: 273
till Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. m. anvisade
reservations- och kyrkofondsanslag å tillhopa
110 000 kronor må disponeras i överensstämmelse med vad
jag i det föregående förordat.
Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—7
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl-Lennart Priitz.
Stockholm 1952 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
520668
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1952:193 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., såvitt propositionen hänvisats till behandling a1 i texten
- Rskr. 1952:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., i vad propositionen avser anordnande av förbättrade a1 i texten
- 3LU 1952:16 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majits ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. rrv., såvitt propositionen hänvisats till behandling av laguts s. 1 i texten