Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande blindoch döv stumundervisningen

1952-03-07 · 52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:103, Angående vissa frågor rörande blindoch döv stumundervisningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kirngl. Maj:ts proposition nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande blind- och döv stumundervisningen; given

Stockholms slott den 7 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om upphävande av lagen den 29 maj

1896 (nr 34) angående blindundervisningen, dels ock bifalla de förslag i övrigt,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll:

Av författningstekniska skäl föreslås upphävande av lagen angående

blindundervisningen.

I anslutning till 1945 års dövstumutrednings betänkande behandlas vissa

frågor rörande dövstumundervisningens organisation. Ordet »dövstum» i

skolbenämningar och dylikt avses skola ändras till »döv» från och med den

1 juli 1953. Biträdande lärare, sammanlagt fem, föreslås skola successivt

anställas vid barndomsskolorna. Fortsättningsskolundervisningen upptages

till behandling. För gossar föreslås den från och med arbetsåret 1953/54

minskad från fyra obligatoriska år till två obligatoriska och två frivilliga

år. Med anledning av förslag om flyttning av fortsättningsskolan i Vänersborg

beräknas viss försöksutbildning i Göteborg eller Mölndal under

nämnda arbetsår. Utbildningen av dövstumlärare föreslås skola förbättras.

Vidare äskas för budgetåret 1952/53 anslag till avlöningar vid blind- och

dövstumskolorna samt till omkostnader och utrustning vid dövstumskolorna.

Föreslagna anslagsökningar äro huvudsakligen av automatisk natur.

Statsbidraget till förskolor för dövstumma föreslås höjt från 800 kronor

till 1 200 kronor per barn och år.

1 — Bihann till riksdagens -protokoll 1952. 1 saml. Nr 103.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 29 maj 1896 (nr 81)

angående blindundervisningen.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 103.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkterna 271, 273, 279 och 283 föreslagit riksdagen att, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna

till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 775 000

kronor,

till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar ett

förslagsanslag av 490 000 kronor,

till Dövstumskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor,

till Dövstumskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 200 000 kronor,

till Dövstumskolorna: Engångsanskaffning av utrustning m. m. ett reservationsanslag

av 90 000 kronor samt

till Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma barn ett förslagsanslag

av 60 000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor. I samband härmed

anhåller jag att få till behandling upptaga vissa frågor rörande den

författningsmässiga regleringen av blindundervisningen och rörande dövstumundervisningens

organisation.

I. Författningarna rörande blindundervisningen.

Huvudbestämmelserna om blindundervisningen äro innefattade i lagen

den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundervisningen (ändr. 1932: 256 och

1938: 482) samt stadgan den 17 juni 1932 (nr 347) för statens läroanstalter

för blinda. Lagen innehöll tidigare bestämmelser om skyldighet för landsting

och vederbörande föräldrar att bidraga till bestridande av kostnaderna

för blindundervisningen. Då de kvarstående bestämmelserna i lagen icke

torde vara av beskaffenhet att behöva innefattas i en lag, synes 1896 års

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

lag kunna upphävas och blindundervisningen, i likhet med flertalet andra

undervisningsformer, regleras endast genom administrativ författning (stadgan).

Liknande åtgärder ha vidtagits i fråga om undervisningen av blinda

med komplicerat lyte (jfr prop. 1938:17) och av dövstumma (jfr prop.

1938: 212). Upphävandet av 1896 års lag aktualiseras därav, att framställning

gjorts rörande omarbetning av stadgan för blindanstalterna. Lagen

torde böra upphöra att gälla vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom ecklesiastikdepartementet

upprättats förslag till lag om upphävande av lagen den 29 maj 1896 (nr 34)

angående blindundervisningen. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag till lag om upphävande av

lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.

II. Vissa frågor rörande dövstumundervisningéns

organisation.

1. Inledning.

Dövstumundervisningen omhänderhades före den 1 juli 1938 av landstingen

och vissa städer. Från och med nämnda dag omhänderhaves den helt

av staten.

Då 1945 års dövstumutredning tillkallades, anfördes i direktiven bland

annat, att åtskilliga svävande frågor beträffande dövstumskolväsendet återstode

att lösa, innan undervisningen kunde anses ha uppnått en tillfredsställande

standard. Sålunda vore Manillaskolans byggnadsfråga olöst och

behovet av vissa andra moderniseringar av lokaler borde undersökas. Till

de aktuella organisationsproblemen hörde vidare frågorna om förskolundervisning

åt dövstumma småbarn, om det lämpliga barnantalet i klasserna

samt om de dövstummas yrkesutbildning. De sakkunniga borde också ägna

uppmärksamhet åt dövstumskolornas förseende med tidsenlig teknisk utrustning,

däribland hörselförstärkare för utnyttjande av hörselrester hos

barnen. Överhuvudtaget borde utredningsmännen underkasta dövstumundervisningen

en översiktlig granskning.

I sitt betänkande (SOU 1947: 64) har 1945 års dövstumutredning föreslagit

åtskilliga förbättringar av dövstumundervisningen, av vilka de mera

betydande gällde upprättande av statliga förskolor, förbättring av dövstumskolomas

lokalförhållanden, nyanskaffning av apparatur och materiel samt

förbättring av fortsättningsskolundervisriingen.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande

av vederbörande skolstyrelser m. fl., samt av överstyrelsen för yrkes
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

utbildning, byggnadsstyrelsen, statskontoret och statens lönenämnd ävensom

av centralstyrelsen för Hörselfrämjandet, Svenska dövstumläraresällskapet

in. fl. föreningar. I yttrandena ha de sakkunnigas förslag i stort

sett accepterats. Bland de mera framträdande avvikelserna bör här nämnas,

att skolöverstyrelsen förordat en annan förskolorganisation än de sakkunniga

föreslagit samt upprättande av en fortsättningsskola i Göteborg i

stället för fortsättningsskolan i Vänersborg. Dövstumläraresällskapet har

bland annat berört frågor om lärarpersonalens löne- och anställningsförhållanden.

I detta sammanhang bör också nämnas, att skolöverstyrelsen framlagt

särskilt förslag om avkortning av arbetsåret vid fortsättningsskolorna för

dövstumma samt att i anslutning till dövstumutredningens betänkande

skrifter inkommit från styrelsen för Riksförbundet Döva barns målsmän

m. fl.

Departementschefen. Vid anmälan av anslagsäskandena beträffande dövstumskolorna

för innevarande budgetår anförde föredragande departementschefen

(1951 års statsverksprop., bil. åttonde huvudtit., sid. 360),

att det ofta konstaterats, att vårt dövstumskolväsen i många avseenden

icke hade den standard, som påkallades av den pedagogiska och tekniska utvecklingen

under senare decennier. Orsakerna härtill vore främst att söka

i det långa dröjsmålet med dövstumskolornas förstatligande samt på senare

tid även i vissa svävande organisationsfrågor och krisförhållandena. De dövstumma

vore för sin samhällsduglighet och för sin utkomst mera än fullsinnade

beroende av skolundervisningen. Det framstode därför såsom i hög

grad angeläget, att dövstumundervisningen förbättrades, så att den bättre

överensstämde med nutida krav. De statsekonomiska förhållandena försvårade

dock vidtagandet av mera kostnadskrävande reformåtgärder.

Fjolårets riksdag (jfr statsutskottets utlåt, nr 8, sid. 124) uttalade bland

annat, att många frågor återstode att lösa, innan dövstumundervisningen

kunde anses ha uppnått en tillfredsställande standard. Riksdagen konstaterade

med tillfredsställelse, att Kungl. Maj:ts då ifrågavarande förslag innebure

partiella reformer på förevarande område, som vore ägnade att på

vissa punkter förbättra det nuvarande läget.

De förbättringar av dövstumundervisningen, som föreslagits av 1945 års

dövstumutredning eller i anslutning till dess betänkande, ha till en del

genomförts eller beslutats. Sålunda har upprättande av en statlig förskola

i Boden beslutats och anslag anvisats till nybyggnad för skolan, dövstumskolornas

skolhem ha moderniserats, vårdpersonalen bär förstärkts för att

möjliggöra bättre personlig omvårdnad, ganska betydande anslag ha anvisats

för anskaffande av hörselapparatur och för upprustning av undervisningsmaterielen

och folkhögskoleverksamhet samt annan fortbildningsverksamhet

för dövstumma har anordnats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mai:ts ''proposition nr 103.

De reformförslag, vilka icke genomförts, avse utbyte av tennen »dövstum»

mot »döv» i officiella benämningar, åstadkommande av en fullständig

statlig förskolorganisation, åtgärder för elevernas fritidssysselsättning,

anställande av biträdande lärare i kunskapsämne för att skapa ökade möjligheter

till individuell talundervisning, ytterligare anskaffning av apparater

och undervisningsmateriel, omändring av liantverksundervisningen för

barndomsskolornas gossar till pedagogisk slöjd m. m., förbättring av fortsättningsskolundervisningen,

åstadkommande av en bättre lärarutbildning

samt uppförande av nybyggnader för skolorna i Stockholm och Lund. Dessutom

ha föreslagits en del andra reformåtgärder, vilka icke torde behöva

beröras här, då de icke äro av beskaffenhet att behöva underställas riksdagen

eller eljest äro av mindre betydelse.

Av de icke genomförda reformförslagen ha vissa tidigare behandlats och

torde därför icke nu böra ånyo bli föremål för närmare redogörelse. Sålunda

har frågan om upprättande av en statlig förskolorganisation förut varit

föremål för behandling; vissa framställningar, som äga samband med

denna fråga, komma dock att behandlas vid anslagsberäkningarna i det

följande. Även behovet av engångsanskaffning av apparatur och materiel

har tidigare prövats, såsom i det följande skall närmare beröras i

samband med anslagsfrågornas behandling. Frågan om hantverksundervisningen

i barndomsskolorna torde komma att övervägas av 1941 års

lärarlönesakkunniga vid deras utredning rörande arbetslärarnas löneoch

anställningsförhållanden och bör därför icke nu upptagas till övervägande.

Vidare anser jag mig icke böra nu gå in på nybyggnadsfrågorna,

då dessa icke torde kunna bringas till lösning inom den närmaste

tiden. Väckt fråga om anslag till förbättringsarbeten å Manillaskolan torde

böra prövas vid behandlingen av anslagsäskandena för budgetåret 1953/54.

I det följande ämnar jag till behandling upptaga övriga återstående reformförslag

av större betydelse.

2. Nuvarande organisation m. m.

Enligt dövstumskolstadgan är dövstumskolans mål att hos lärjungarna

inöva modersmålet och om möjligt lära dem tala, att bibringa dem ett kunskapsmått,

vilket så nära som möjligt motsvarar folkskolans bildningsmål,

samt att meddela dem sådan yrkesutbildning, att de bli i stånd att förtjäna

sitt uppehälle eller bidraga därtill. I enlighet härmed meddelas i barndomsskolorna

undervisning i samtliga ämnen, vilka stå på folkskolans schema

(utom sång). Därjämte förekommer i barndomsskolorna även utbildning i

hantverksarbete för gossar. I fortsättningsskolorna meddelas yrkesutbildning

jämte viss teoretisk undervisning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

7

Beträffande de statliga dövstumskolorna må här följande uppgifter

lämnas.

FÖRSKOLA:

Beräknat

elevantal

1952/53

Förskolan i Boden. Beslutad år 1951. Har ännu icke trätt i verksamhet.

BARNDOMSSKOLOR:

Upptagningsskolan å Manilla i Stockholm. Internat................................ 123

Upptagningsskolan i Lund. Både intemat och externat ............................. 94

Upptagningsskolan i Vänersborg. Internat......................................... 92

Upptagningsskolan i Härnösand. Internat ......................................... 103

Specialskolan för oegentligt dövstumma i Örebro. Externat.......................... 144

FORTSÄTTNINGSSKOLOR:

Fortsättningsskolan för gossar i Vänersborg. Utbildningslinjer i skrädderi, snickeri, sko
makeri

och tapetseri. Intemat................................................ 69

Fortsättningsskolan för flickor i Växjö. Obligatorisk kurs i husligt arbete jämte vissa

frivilliga yrkesutbildningslinjer. Intemat ...................................... 80

Lantbruksskolan å Broby gård (Uppland). Utbildningslinjer för gossar i lantbruk och

trädgårdsskötsel. Internat .................................................... 15

VÅRDANSTALT:

Vårdanstalten för dåv stumma med komplicerat lyte å M ogård i Finspångs köping. Omfattar

ett skolhem för bildbara sinnesslöa dövstumma barn och ett arbetshem för

äldre, som undervisats i skolhemmet. Internat ................................. 105

Summa 825

Skolplikten inträder från och med det år, under vilket barnet fyller sju

år. Intagning av elever i barndomsskolorna sker dock blott vartannat år.

Utbildningen i barndomsskolorna omfattar åtta klasser. I fortsättningsskolan

i Vänersborg utgör utbildningstiden fyra arbetsår å skrädderi-, snickeri-

och tapetserilinje samt tre arbetsår å skomakerilinje (viss förlängning

kan ske). I Växjöskolan omfattar utbildningen två obligatoriska och två

frivilliga arbetsår. Vid lantbruksskolan är tiden fyra arbetsår. Fortsättningsskolpliktig

lärjunge kan erhålla befrielse från genomgång av fortsättningsskola

för att i stället förvärva yrkesutbildning hos enskild företagare.

Läsår omfattar 39 veckor, arbetsår 46 veckor (dock kortare vid Växjöskolan).

Dövstumskolornas elever uppdelas »efter begåvning» i grupper (klassavdelningar),

benämnda A-, B- och C-grupper, med de bäst begåvade i

A-gruppen. Antalet lärjungar i undervisningsavdelningarna får i regel icke

överstiga vissa maximital, varierande mellan 8 och 12.

Eleverna erhålla på skolans bekostnad fria resor till och från skolan, logi,

kost, kläder m. in.

För utbildning av lärare i kunskapsämne finnes vid Manilla dövstumskola

ett seminarium.

Utöver de statliga skolorna finnas icke-statliga förskolor och Tysta sko
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

lan i Stockholm, vilken sistnämnda meddelar viss yrkesutbildning för

flickor.

Döv stumutredning en (bet. s. 16—24) föreslår, att uttrycket »dövstumskola»

utbytes mot »skola för döva» samt att motsvarande förändring vidtages

i fråga om andra benämningar, i vilka ordet »dövstum» ingår. Utredningen

framhåller, att stumheten, som är en följd av dövheten och alltså

icke beror på fel i talorganen, numera helt eller delvis häves genom dövstumundervisningen.

Namnfrågan är enligt utredningens mening icke betydelselös.

Ofta inlägger allmänheten i beteckningen »dövstum» något av

intellektuell undermålighet och benämningen ger enligt utredningens

mening en skev uppfattning såväl om eleverna och deras svårigheter som

om skolans arbete och mål. Utomlands har man alltmera frångått benämningen

dövstumskolor. Ehuru en namnförändring i fråga om våra dövstumskolor

är motiverad av logiska och psykologiska skäl, kan ur språklig synpunkt

göras den invändningen, att man får svårt att göra åtskillnad på en

»dövstum» och en som blivit döv efter språkets inhämtande. Utredningen

finner likväl denna olägenhet icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Skolöverstyrelsen vill icke motsätta sig den föreslagna namnändringen.

Svenska dövstumläraresällskapct avstyrker däremot förslaget. Sällskapet

föreslår dock vissa ändringar av namnen på dövstumskoloma. Styrelsen för

Riksförbundet Döva barns målsmän förordar utredningens förslag om utmönstrande

av termen »dövstum». Styrelsen framhåller, att de »dövstumma»

själva övergått till att använda termen »döv». I detta sammanhang

föreslår styrelsen även avskaffande av benämningen upptagningsskolor.

Departementschefen. De skäl dövstumutredningen anfört till stöd för sitt

förslag om utbyte av benämningen »dövstumskolor» mot »skolor för döva»

och om motsvarande ändring av andra benämningar synas mig tala starkt

för genomförande av förslaget. Särskilt vill jag framhålla, att förändringen

skulle få viss psykologisk betydelse och bidraga till att ge allmänheten en

riktigare uppfattning om lytesgruppen och dess möjligheter samt om undervisningens

resultat. Av de övriga nordiska länderna har Norge länge haft

benämningen dövskolor och Danmark har nyligen övergått till beteckningen

skolor för döva. Jag föreslår följande ändrade benämningar på våra

dövstumskolor:

Skolor för döva:

Förskola: förskolan för döva i Boden

Barndomsskolor:

distriktsskolan för döva å Manilla i Stockholm

» » » i Lund

» » » i Vänersborg

» » » i Härnösand

specialskolan för tal- och hörselskadade i Örebro

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

9

Fortsättningsskolor:

fortsättningsskolan för döva i Vänersborg

» » » i Växjö

lantbruksskolan för döva å Broby

Skol- och arbetshemmet för döva å Mogård.

Även i fråga om andra officiella benämningar, däri ordet »dövstum» ingår,

torde motsvarande förändringar böra ske. Därest riksdagen ej framställer

erinran mot vad jag här föreslagit, torde de föreslagna förändringarna

få genomföras från och med den 1 juli 1953.

3. Elevernas fritidsverksamhet m. m.

Dövstumutredningen (bet. s. 83 ff.) framhåller, att dövstumskolorna äro

icke blott undervisnings- utan även uppfostringsanstalter. Skolorna böra

därför såvitt möjligt ersätta de naturliga hemmen. Skolinternaten böra vara

ordnade på sådant sätt, att varje barn kan erhålla god omvårdnad, en trivsam

tillvaro och gynnsamma betingelser för sin utveckling. I möjligaste mån

bör uppmärksamhet ägnas åt varje enskild elev, hans förutsättningar, intressen

och behov, och den kollektiva uppfostran ersättas av en individuell.

Med hänsyn till skolhemmens lokala anordning framför utredningen önskemål

om uppdelning av barnen på mindre avdelningar samt om viss anordning

av elevrum, dagrum, matsalar, lekplatser m. m.

I syfte att underlätta lärjungarnas långa vistelse vid dövstumskola och

göra den rikare och mera anpassad efter elevernas individualiteter föreslår

utredningen en rad åtgärder, bland dem en minskning av timtalet per vecka

för den obligatoriska undervisningen samt en omläggning av dagordningen

i avsikt att bereda mera sammanhängande fritid, viss frihet för eleverna

att med stigande ålder utnyttja sin tid för självvalda intressen, frivillig

undervisning i teckning och slöjd samt i Örebroskolan sång. Ökad tid föreslås

för gymnastik, lek och sport samt rytmik. I samband härmed förordar

utredningen, att ordinarie gymnastiklärartjänster inrättas vid alla barndomsskolor.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Överstyrelsen

uttalar bland annat, att lärarnas obligatoriska tillsynstjänst i största

möjliga utsträckning bör utnyttjas för ledning av fritidsverksamheten.

Svenska dövstumläraresällskapet understryker betydelsen av frågorna om

internatens anordnande och elevernas arbetsbörda. Sällskapet anser, att

elevernas arbetsbörda skulle bli för stor även enligt den av utredningen

föreslagna timplanen. Ur anslag till resor och kosthåll vid dövstumskolorna

böra enligt sällskapets mening få bestridas även kostnader för studieresor

för elever i högsta klassen i barndomsskolorna och i fortsättningsskolorna.

Styrelsen för Riksförbundet Döva barns målsmän framför önskemål om

förbättring av skolinternaten och om minskning av den långa läsdagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

Departementschefen. Såsom förut nämnts ha åtgärder vidtagits för förbättring

av skolinternaten. Av dövstumutredningen i övrigt föreslagna åtgärder

för att öka elevernas trivsel och gagna deras utveckling torde i stort

sett böra genomföras. Bland annat bör frivillig undervisning i förutnämnda

övningsämnen anordnas samt ökad tid anslås för gymnastik, lek, sport och

rytmik. Jag kan dock icke tillstyrka att ordinarie gymnastiklärartjänst inrättas

med hänsyn härtill. Lärarsällskapets förslag beträffande studieresor

anser jag mig icke böra biträda. I den mån här förordade åtgärder kunna

nödvändiggöra särskild medelsanvisning, bör storleken därav närmare övervägas

i samband med behandlingen av anslagsäskandena beträffande dövstumslcolorna.

4. Biträdande lärare.

Dövstumutredningen (bet. s. 116 ff.) anför, att en av dövstumskolans

främsta uppgifter är att göra sina elever delaktiga av normalspråket, att

lära dem förstå, tala och avläsa sitt modersmål. Om denna undervisning

skall kunna ge ett gynnsamt resultat, kräves framförallt, att lärarna kunna

ägna tillräcklig tid åt varje elev, vilket särskilt gäller de första skolåren.

Enligt nuvarande organisation har varje dövstumskolklass en lärare.

Denne skall bland annat bedriva tal- och hörövningar med eleverna en och

en. Medan läraren ägnar sig åt dessa individuella övningar, vilka äro särskilt

tidsödande i de lägre klasserna, sysselsättas klassens övriga elever vanligen

med enklare självständigt skriv- och räknearbete. Utredningen finner

denna anordning mindre tillfredsställande, då läraren måste dela sin uppmärksamhet

mellan artikulationsarbetet och tillsynen av klassen och då

på grund härav alltför mycket av elevernas tid måste ägnas åt avskrivning.

Utredningen erinrar, att Svenska dövstumläraresällskapet gjort upprepade

framställningar om förbättring av förhållandena genom anställande

av en lärare vid sidan av klassläraren. Sällskapet har bland annat anfört,

att eftersom ungefär hälften av lektionstiden för läraren brukade åtgå för

ordnandet och övervakandet av klassens skriftliga uppgifter, utgjorde den

effektiva undervisningstiden för varje elev endast cirka två minuter per

lektion eller högst tio minuter per läsdag. Vidare har sällskapet framhållit,

att i Danmarks dövstumskolor sedan lång tid tillbaka artikulationslärare

haft biträde av en annan lärare i klassen.

Dövstumutredningen anför vidare, att en anordning med biträdande

lärare i mindre utsträckning prövats vid våra dövstumskolor och givit goda

erfarenheter. Utredningen föreslår, att varje av de fem barndomsskolorna

— utöver erforderligt antal ämneslärare som klasslärare — får anställa en

ämneslärare, med uppgift att i de lägre klasserna ersätta klassläraren under

den tid denne ägnar sig åt den individuella tal- och hörundervisningen. För

att sistnämnda undervisning skall kunna fortgå ostörd föreslår kommittén,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

att särskilda rum härför inredas vid varje barndomsskola. Inrättandet av

biträdande lärartjänster väntas även i hög grad komma att gynna arbetet

för utnyttjande av elevernas hörselrester. Utredningen diskuterar möjligheten

att såsom biträdande lärare anställa småskollärare med ettårig utbildning

vid dövstumlärarseminariet men avvisar en dylik lösning, bland

annat emedan biträdande lärarens undervisning bör vara fullt likvärdig

med klasslärarens och emedan det synes mindre lämpligt att personer med

olika kompetens undervisa som ämneslärare i samma klass.

Vid sin beräkning av det erforderliga antalet biträdande lärare utgår

kommittén från vissa förutsättningar. Bland annat räknar utredningen med

att lärare, som nu åtnjuta nedsättning av undervisningsskyldigheten för att

sköta skolbiblioteket eller undervisningsmaterielen, skola helt tas i anspråk

för de egentliga läraruppgifterna samt att för vården av bibliotek och undervisningsmateriel

i stället skola anvisas arvoden av 300 respektive 400 kronor

eller sammanlagt 3 500 kronor.

Inspektören för döv stumundervisning en betecknar dövstumutredningens

förslag om inrättande av biträdande lärartjänster såsom ett av de betydelsefullaste

för talundervisningens främjande, som framlagts sedan dövstumundervisningen

organiserades.

Skolöverstyrelsen anser såväl pedagogiska som ekonomiska skäl tala för

att småskollärarinnor utbildas till biträdande lärare, då dessa lärare komma

att få sin tjänstgöring förlagd uteslutande till klasserna 1 och 2. Härigenom

skulle också skapas ökade anställningsmöjligheter för lärarinnor med kompetens

till föreståndartjänster vid förskolor. Överstyrelsen föreslår, att biträdande

lärarna få en tvåårig dövstumlärarutbildning och med hänsyn till

deras krävande arbete placeras i Ca 19. I övrigt ansluter överstyrelsen sig

till utredningens förslag.

Statskontoret anser skälen för inrättande av biträdande lärartjänster icke

tillräckligt vägande. Enligt ämbetsverkets mening komma lättnader i undervisningen

vid upptagningsskolorna att vinnas vid införande av förskolplikt

och vid föreslagen minskning av elevantalet i klasserna.

Svenska dövstumläraresällskapet tillstyrker på det livligaste utredningens

förslag. Sällskapet uttalar i detta sammanhang önskemål om minskning av

ämneslärarnas tjänstgöringsskyldighet per vecka.

Styrelsen för Riksförbundet Döva barns målsmän hemställer om inrättande

av de föreslagna biträdande lärartjänsterna.

Departementschefen. De dövstummas talförmåga är vanligen icke jämförlig

med de hörandes. Genom förstärkning av undervisningen i dövstumskolorna

kan man dock avsevärt förbättra de dövstummas förmåga att tala.

Ett gynnsamt resultat är framför allt beroende på lärarnas skicklighet och

deras möjligheter att bedriva individuell talundervisning, särskilt i de första

klasserna. Enligt nuvarande system måste klassläraren dela lektions
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

tiden mellan den individuella talövningen och sysselsättningen av klassen i

övrigt. Det nu ifrågavarande förslaget åsyftar att bereda klassläraren möjlighet

att helt ägna sig åt den individuella tal- och hörundervisningen genom

att låta en biträdande lärare övertaga undervisningen av den övriga klassen.

Jag finner den föreslagna anordningen mycket värdefull och vill därför

förorda, att vid envar av de fem barndomsskolorna successivt anställes eu

biträdande lärare, alltså sammanlagt fem sådana.

Dövstumutredningen föreslår, att biträdande lärarna skola liksom klasslärarna

vara folkskollärare med tvåårig dövstumlärarutbildning. Skolöverstyrelsen

förordar däremot småskollärare med sådan utbildning. Det synes

mig lämpligast, att som biträdande lärare anställas småskollärare med viss

dövstumlärarutbildning. Två års specialutbildning synes vara erforderlig.

Lönegradsplaceringen torde böra bestämmas till Ce 16 (vid framtida ordinariesättning

bör lönegraden bli Ca 17). Biträdande lärare bör ha samma

tjänstgöringsskyldighet som lärare i kunskapsämne. Anställandet av biträdande

lärare torde som nämnts böra ske successivt; för nästa budgetår föreslår

jag inrättande av två biträdande lärartjänster. Frågan om inredande

av särskilda artikulationsrum torde icke nu böra upptagas till behandling.

Vid barndomsskolorna har ett antal ämneslärare erhållit viss nedsättning

av tjänstgöringsskyldigheten för skötsel av skolans bibliotek eller vård av

dess undervisningsmateriel. För att lärarnas undervisningsskyldighet skall

kunna i ökad utsträckning utnyttjas för egentlig undervisning, torde för

skötsel av bibliotek böra anslås arvoden å 300 kronor eller för samtliga

barndomsskolor 1 500 kronor. Detta förslag bör genomföras från och med

nästa budgetår.

5. Fortsättningsskolorna.

Nuvarande förhållanden. För de från barndomsskolorna avgående

dövstumma lärjungarna finnas följande yrkeslinjer:

vid fortsättningsskolan i Väinersborg för gossar: snickeri, skrädderi, skomakeri

och tapetseri;

vid lantbruksskolan å Broby gård: lantbruk och trädgårdsskötsel;

för de kvinnliga lärjungarna vid fortsättningsskolan i Växjö: en obligatorisk

allmänt huslig utbildning, följd av en frivillig yrkesutbildning i sömnad,

tvätt och bakning.

Utbildningstiden för de manliga eleverna, vilken är obligatorisk, omfattar:

4 arbetsår i snickeri-, skrädderi- samt tapetserilinje och 3 år i skomakerilinje

med tillstånd att utsträcka tiden med en eller två arbetsterminer,

där det är erforderligt för avläggande av utlämingsprov; 4 arbetsår i lantbruks-

och trädgårdslinje. För de kvinnliga eleverna är den obligatoriska

linjen liksom den därpå följande frivilliga 2-årig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Utbildningen har till ändamål att bibringa eleverna sådana kunskaper

och sådan yrkesfärdighet, att de efter slutad skoltid må kunna efter graden

av sin förmåga såsom företagare eller arbetare utföra produktiv verksamhet

och därigenom försörja sig själva. I enlighet härmed meddelas

såväl praktisk som teoretisk undervisning, den senare omfattande allmänbildande

ämnen och yrkesteori. Undervisningstiden per vecka utgör för

gossar 36 timmar yrkesarbete och 10 timmar teori, däri inberäknat gymnastik

med lek och idrott, för flickor respektive 34 och 10 timmar. Vid de

frivilliga yrkeslinjerna för flickor förekommer ingen teoretisk undervisning.

Arbetsåret omfattar 46 veckor (vid Växjöskolan provisoriskt avkortat till

43 veckor); den teoretiska undervisningen pågår dock blott under ett läsår

om 39 veckor.

Under vistelsen vid skolan erhåller lärjunge på skolans bekostnad husrum,

kost, kläder, läkar- och tandvård, erforderliga läroböcker, rit- och

skrivmateriel, flitpenningar m. m.

Styrelse för fortsättningsskola äger emellertid medgiva, att fortsättningsskolpliktig

lärjunge i stället för yrkesutbildning vid fortsättningsskola på

skolans bekostnad får sådan utbildning hos enskild företagare på skolorten

eller i dess närhet. Lärjungen är därvid skyldig att deltaga i den teoretiska

undervisningen vid skolan.

Vidare kan skolöverstyrelsen från skolgång befria fortsättningsskolpliktig,

som inte är bosatt på eller i närheten av den ort, där dövstumskola är

belägen, och som i hemmet eller hos enskild företagare åtnjuter undervisning.

I sistnämnda fall underlättas yrkesutbildningen därigenom att av

statsmakterna anslagna stipendier kunna beviljas. För att tillgodose de

dispenserade elevernas behov av teoretisk undervisning anordnas för dem

till viss tid koncentrerade teoretiska kurser.

Behovet av fortsatt utbildning. 1945 års döv stumutredning (bet.

s. 168 ff.) har omprövat frågan om fortsättningsskolundervisningen i dess

helhet. Utredningen anser obligatorisk fortsättningsskolgång böra bibehållas

samt uppställer som önskemål en utbildningsform, vilken på samma

gång sörjer för behovet av fördjupade språkliga och allmänbildande kunskaper

och genom praktisk utbildning lägger grund för förvärvsarbetet

utan att inskränka på ett fritt yrkesval. Av vad utredningen anfört må följande

huvudpunkter återgivas:

Barndomsskolornas för dövstumma organisation med åtta klasser tillkom

under den tid, då folkskolan omfattade sex klasser. Den dövstumma

ungdomen har efter genomgången barndomsskola ett kvarstående behov

av ytterligare språklig och allmänt medborgerlig bildning. Den har vidare

behov av att under en särskilt ömtålig period av sitt liv (15—16-årsåldern)

stå under sakkunnig ledning. Dessa synpunkter tala avgjort för fortsatt

obligatorisk skolgång efter barndomsskolans slut. Fn förlängd vistelse vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

barndomsskola synes av skilda orsaker mindre tillrådlig. Följaktligen återstår

alternativet med fortsättningsskolor.

Fn fullgod utbildning är numera ett nästan ofrånkomligt villkor för alla

yrken. Att efterfrågan på yngre arbetskraft för närvarande är så stor, att

även okvalificerad sådan kan få goda anställningar, kan givetvis ej tas som

bevis för att yrkesutbildning ej längre är nödvändig. En fullständig yrkesutbildning

är den bästa garantin för en säker försörjning. För den dövstumma

ungdomen är den utan tvekan det bästa hjälpmedlet i konkurrensen

om arbetstillfällena.

Under de senaste årtiondena bär en väsentlig förändring inträtt i fråga

om den vanliga yrkesutbildningen. Den ökade industrialiseringen har medfört

omläggning av arbetsmetoderna. På grund härav har behovet av kvalificerade

specialarbetare stegrats. Arbetsfördelningen har i många fall gått

så långt, att varje arbetare blott har att utföra ett begränsat antal handgrepp.

Dylikt »tempoarbete» fordrar vanligen ingen lång lärlingstid. Utbildningen

av specialarbetare för industrins skiftande behov sker till övervägande

del på arbetsplatserna, vilken form av yrkesutbildning i regel är

förmånligast.

För de dövstumma ha nya arbetsområden prövats och nya arbetsfält

öppnats. Dövstumkonsulenternas verksamhet har därvid varit av stor betydelse.

De skilda yrkesområden, i vilka de dövstumma nu äro sysselsatta,

omfatta ett synnerligen rikt register, där dock arbeten inom industri, hantverk,

jordbruk och hushåll äro rikast företrädda. Man torde kunna såga,

att de dövstumma lyckats göra sig gällande i alla befattningar, som ej

fordra hörsel eller förmåga att snabbt och säkert meddela sig med omgivningen.

Ibland kan dövheten rentav vara en fördel, nämligen i bulleryrken.

Fortfarande är ett stort antal manliga dövstumma verksamma inom

hantverksyrkena, främst de traditionella snickeri, skomakeri och skrädderi,

samt i lantbruk. Detta förklaras främst av att yrkesutbildningen är inriktad

på dessa yrken. För dövstumma ynglingar, som ha intresse och förutsättningar

för dessa yrken, erbjuda de onekligen vissa fördelar. De förekomma

över hela landet. Fn fullgod utbildning i något av dem ger möjlighet

till anställning på skilda orter och därmed även tillfälle att återvända

till hemorten. Det torde däremot inte vara befogat att förmena, att dessa

yrken i och för sig skulle vara särskilt lämpliga för dövstumma. De dövstumma

kunna i fråga om arbets- och yrkesduglighet på intet sätt sammanföras

till en homogen grupp. Att obligatoriskt fordra utbildning i ett starkt

begränsat antal yrken och därigenom i realiteten sätta en spärr för tillträdet

till en mängd andra områden är mindre lämpligt. För de utredningar,

som ledde fram till 1938 års riksdagsbeslut, låg det kanske nära till hands

att föreslå en utbildning i de tre hantverksyrkena och lantbruk. Av ålder

hade många dövstumma sökt sin utkomst i dessa yrken och viss utbildning

i hantverksyrkena i fråga meddelats vid dövstumskolorna. Man hade i de

av landsting upprättade hantverks- och lantbruksskolorna en förebild fölen

utbyggd yrkesskola och erfarenheten, att arbetsområdena i fråga gåvo

sina dövstumma utövare en god försörjning.

Ett relativt stort antal dövstumma har sin försörjning inom industrin.

I många fall torde anställningarna avse arbete, för vilket utbildningen vid

fortsättningsskola icke lämnat något underlag. I ett avsevärt antal fall ha

de dövstumma skaffat sig befattningar, vilka kunnat erhållas först efter

specialutbildning på arbetsplatsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Mai ds proposition nr 103.

De dövstumma ha alltså förmåga att tillgodogöra sig utbildning och att

göra fullvärdiga arbetsprestationer inom ett stort antal olika sysselsättningsformer.

Sett ur denna synpunkt är den nuvarande organisationen av

fortsättningsskolan för dövstumma med obligatorisk yrkesutbildning inom

ett fåtal yrken inte tillfredsställande. Inte heller svarar den mot kravet

på ett fritt individuellt yrkesval och samhällets strävan att rationellt utbilda

och utnyttja all arbetskraft.

Givetvis bör varje dövstum pojke och flicka som andra ungdomar ha

rätt och möjlighet till en utbildning, som svarar mot vederbörandes håg

och förutsättningar. Men detta är inte möjligt inom ramen för särskilda

fortsättningsskolor för dövstumma, då det antal elever, som skall utbildas,

är alltför ringa. I främsta rummet kommer då ifråga utbildning direkt

inom näringslivet och näringslivets yrkesskolor samt utbildning i kommunala

yrkesskolor och centrala verkstadsskolor. Den praktiska utbildningen

måste givetvis vara densamma för dövstumma som för hörande. I den män

den kräver praktisk blick och omdöme, torde inte de dövstumma stå tillbaka

för de hörande. Däremot föreligga svårigheter för de dövstumma att

tillgodogöra sig anvisningar, som kräva språklig kommunikation. Erfarenheterna

av utbildningen av dövstumma hos enskilda företagare och i industrin

torde kunna betecknas som gynnsamma. Denna utbildningsfonn

torde för eleverna från specialskolan för oegentligt dövstumma ur flera

synpunkter vara lämpligare än vid anstalt för dövstumma.

Det förefaller utredningen troligt, att även många egentligt dövstumma

skulle kunna erhålla sin praktiska utbildning inom näringslivet och vid de

vanliga yrkesutbildningsanstalterna. Härigenom skulle de också på ett

tidigare stadium komma i kontakt med det normala livet än vad som är

fallet, om utbildningen sker vid dövstumskola. Yrkesvalsramen skulle vidgas

effektivt och kostnaderna för utbildningen bli lägre än vid dövstumskolor.

Vid förevarande överväganden bör också beaktas det antal elever utbildningen

i fortsättningsskolorna avser. Utredningen beräknar antalet elever

(både pojkar och flickor), som avgå från barndomsskolorna (frånsett vårdanstalten)

följande år sålunda:

1953 1955 1957 1959 1961 1963 1965 1967

144 125 130-140 160-170 165-180 160-170 155-165 150—160

Som sammanfattning av vad utredningen anfört uppställer utredningen

önskemålet att finna en utbildningsform, vilken på samma gång sörjer för

behovet av fördjupade språkliga och allmänbildande kunskaper, ger tillfälle

till anlags- och yrkesorientering och genom en praktisk utbildning

lägger en god grund för det framtida förvärvsarbetet utan att inskränka på

det fria yrkesvalet.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ifrågasätter, om utbildning av en dövstum

inom näringslivet ovillkorligen bör avse kvalificerat yrkesarbete.

Ibland torde det vara fördelaktigt med placering i en enklare arbetsuppgift

av varaktig karaktär, där »utbildningen» inskränker sig till arbetsanvisningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Fortsättningsskolan för gossar (Vänersborgs- och Göteborgsalternativen).

Inledningsvis må nämnas, att fortsättningsskolan i Vänersborg

geografiskt är helt skild från upptagningsskolan. Fortsättningsskolans

tomtområde är ganska rymligt. Skolbyggnaden, av tegel, uppfördes

i slutet av 1890-talet. Av eleverna bo endast ett mindre antal i skolhuset,

de flesta äro förlagda till det från staden förhyrda Lyckhem (en tvåvånings

träbyggnad) och ett 15-tal äro inkvarterade i en förhyrd bostadslägenhet

i Hamngatan 2.

1945 års döv stumutredning föreslår, att fortsättningsskolplikten för dövstumma

gossar minskas till två år och att yrkesvalsramen vidgas samt att

fortsättningsskolans praktiska utbildning inriktas på grundläggande yrkesutbildning:
Då

utredningen föreslår en begränsning i fråga om kravet på den praktiska

utbildningen från fullständig till grundläggande yrkesutbildning finner

den ingen anledning att bestämma skolpliktstidens längd olika för olika

yrkeslinjer. Utredningen är närmast benägen att föreslå samma fortsättningsskolplikt

som för närvarande gäller för de dövstumma flickorna eller

två år. Detta innebär en minskning av skolpliktstiden för pojkarna med

ett eller två år. Minskning är så mycket mera motiverad som en ökning

av den sammanlagda skolpliktstiden kommer att ske, om obligatorisk förskola

införes.

Såsom hittills bör skolöverstyrelsen äga medgiva befrielse från fortsättningsskolplikt.

Den teoretiska undervisningen måste — då den skall koncentreras till

två i stället för tre eller fyra år — beredas ett ökat timantal per vecka.

Utredningen föreslår en ökning till 12 timmar per vecka, inberäknat tid

för gymnastik med lek och idrott. Den praktiska utbildningen bör tillrättaläggas

på sådant sätt, att den på samma gång som den i yrkes- och anlagsorienterande

syfte ger eleven tillfälle att pröva sin arbetsförmåga kan tjäna

som underlag för en fortsatt frivillig utbildning inom ett yrke, utgöra

grundval för ett mindre kvalificerat arbete inom facket efter direkt övergång

till förvärvsarbete, t. ex. i industriarbete, eller ge avslutad utbildning

inom mindre tidskrävande utbildningslinjer, t. ex. inom metallarbete.

Ramen för yrkesvalet bör vidgas genom en ökning av utbildningslinjernas

antal. Detta torde bäst kunna ske genom att mera än hittills anlita de

vanliga yrkesskolorna och det enskilda näringslivet.

Utredningen har diskuterat två olika alternativ till fortsättningsskola,

vilka båda medge en organisation enligt de angivna riktlinjerna, nämligen

»Göteborgsaltemativet» och »Vänersborgsalternativet». Härom anför utredningen

i huvudsak:

Göteborgsaltemativet. Enligt detta alternativ skulle den nuvarande

fortsättningsskolan i Vänersborg nedläggas och ersättas med en

internatskola i en stad med rikt förgrenat näringsliv, förslagsvis Göteborg.

Eleverna skulle bo på skolan och där erhålla sin teoretiska undervisning.

Yrkesutbildningen däremot skulle ske vid stadens yrkesskolor och inom det

enskilda näringslivet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103. 17

Elever, som önskade utbildning i fack, i vilka de kommunala yrkesskolorna

meddela undervisning, skulle placeras vid dessa skolor. Överenskommelse

skulle därvid träffas mellan stat och kommun om den ersättning, som

borde utgå för de dövstumma elevernas utbildning. På samma sätt skulle

samarbetet etableras med andra yrkesutbildningsorgan, t. ex. de vanföras

yrkesskola, enskilda industriföretags lärlingsskolor m. fl. Om ett tillräckligt

stort antal dövstumma pojkar önskade utbildning i ett och samma

fack, skulle om möjligt upprättas särskilda avdelningar för dem.

. Elever, som önskade utbildning inom yrke, i vilket yrkesskolavdelning

icke finnes, skulle erhålla sin utbildning hos enskilda företagare, vilka därvid

skulle få viss ekonomisk ersättning.

Fördelarna med detta alternativ iiro uppenbara. I och med att utbildningstillfällena

bleve väsentligt flera, kunde yrkesönskningarna tillfredsställas

på ett helt annat sätt än för närvarande. Yrkesvalsramen skulle

vidgas effektivt. Man komme ifrån den nuvarande ensidiga inriktningen

på hantverksyrken och finge möjlighet till anpassning efter det aktuella

läget på arbetsmarknaden. I stället för den nuvarande fasta organisationen

av yrkesutbildningen, som onekligen lägger ett visst tvång över elevernas

yrkesval, skulle man få en mera smidig sådan, som gåve den dövstumma

ungdomen mera frihet att göra sig gällande efter anlag och förutsättningar.

En fortsättningsskola efter dessa linjer skulle också bidraga till att bryta

elevernas isolering och ge dem kontakt såväl med hörande människor som

med den miljö, som yrket och arbetet kräver. Särskilt för Örebroeleverna

skulle den vara synnerligen förmånlig.

Alternativet har emellertid även vissa olägenheter och riskmoment. Det

är lätt att inse att handledningen av dövstum ungdom i ett arbete bereder

större svårigheter än handledningen av normalungdom vid i övrigt liknande

förutsättningar. Detta gäller särskilt beträffande den grundläggande

utbildningen och i fråga om de svagare begåvade eleverna. I en speciell

yrkesskola för dövstumma kan man få lämpligt utbildade yrkeslärare,

som småningom lära känna sina elever och deras speciella svårigheter och

utarbeta lämpliga metoder för undervisningen. I eu vanlig yrkesskola eller

1 det enskilda näringslivet finns inte sådan sakkunskap, och det föreligger

därför en viss risk för dels att utbildningen icke skulle ge bästa resultat,

dels att en viss ovilja att ta emot dövstumma lärlingar komme att visa

sig, särskilt under tider av god tillgång på arbetskraft, samt att uppfattningen

om de dövstummas arbetsduglighet komme att bli lidande härav.

Ur denna synpunkt måste det anses vara förmånligare, att den grundläggande

utbildningen i allmänhet meddelas av specialutbildade lärare och att

samhällets vanliga yrkesutbildningsorgan anlitas först för den fortsatta

utbildningen.

V ä n e rsborgsalternative t. Enligt detta alternativ bör fortsättningsskolan

i Vänersborg bibehållas samt reformeras i enlighet med

tidigare avgivna förslag. Skolplikten minskas till två år. Den teoretiska

undervisningen ökas till att omfatta 12 veckotimmar. Den praktiska utbildningen

inriktas mera på yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning.

Nuvarande yrlceslinjer i snickeri, skrädderi, skom åkeri och tapetseri

bibehållas. I enlighet med förslag av skolöverstyrelsen år 1944 inrättas en

metallutbildningslinje samt en särskild avdelning för utbildning av tempo
2

— Bihan g till riksdagens ''protokoll 1952. 1 sand. Nr 103.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

arbetare för metallindustrin. I övrigt synes man icke böra på förhand

binda sig vid vissa utbildningsyrken, utan i möjligaste mån anpassa urvalet

av dessa efter växlingarna i behovet och vunna erfarenheter. En utvidgning

av yrkesvalsramen åstadkommes genom ett intensivare utnyttjande

av de utbildningsmöjligheter, som stadens yrkesskolor och dess näringsliv

erbjuda.

Om ett flertal elever skulle önska utbildning i ett yrke, som inte är representerat

vid skolan, böra särskilda åtgärder vidtagas för att tillmötesgå

önskemålen. Förslagsvis kan överenskommelse träffas med yrkesman i staden

att mot ersättning åtaga sig utbildningen eller tillfällig utbildningslinje

anordnas vid skolan. På detta sätt borde det vara möjligt att till

exempel ordna utbildning till typograf och bagare ävensom att — om det

ur andra synpunkter skulle befinnas lämpligt och önskvärt -—- sörja för

kontorsutbildning.

Genom de föreslagna åtgärderna torde utbildningstillfällena ökas väsentligt.

En ytterligare ökning torde kunna åstadskommas genom utnyttjande

även av de utbildningsmöjligheter den närbelägna staden Trollhättan kan

erbjuda. Till Trollhättan kommer att förläggas en central verkstadsskola

med ett flertal utbildningslinjer. Staden har vidare flera större industrier

samt i övrigt ett rikt näringsliv. Enligt vad utredningen erfarit, ställer man

sig i Trollhättan välvillig till tanken att medverka till den dövstumma

ungdomens yrkesutbildning. Eleverna skulle under dessa förhållanden dagligen

resa mellan Vänersborg och Trollhättan. Resorna äro varken särskilt

tidskrävande eller dyrbara.

För eleverna från Örebroskolan skulle det enligt detta alternativ stå fritt

att antingen fullgöra sin fortsättningsskolplikt vid Vänersborgsskolorna

eller i Örebro. I det senare fallet borde yrkesutbildningen ske vid stadens

centrala verkstadsskola eller i det enskilda näringslivet. Den teoretiska undervisningen

borde därvid ske vid dövstumskolan under ledning av skolans

ämneslärare såsom timlärare. Eleverna borde såsom specialskolans elever

externeras. Ledningen av utbildningen borde kunna åläggas dövstumskolans

rektor.

I främsta rummet bör vid en organisation enligt Vänersborgsalternativet

skolans egna utbildningslinjer anlitas för den obligatoriska utbildningen.

Blott i de fall, där skolan saknar möjlighet att tillfredsställa önskningar om

en utbildning, böra övriga utbildningsvägar — de kommunala yrkes- eller

verkstadsskolorna eller det enskilda näringslivet — anlitas. Skolans yrkeslärare

böra erhålla särskild dövstumpedagogisk utbildning i enlighet med

utredningens förslag till lärarutbildning. Efter genomgången obligatorisk

2-årig utbildning torde en stor del av pojkarna önska gå ut i förvärvslivet.

En mindre del torde emellertid önska att få fortsatt frivillig utbildning.

De vid skolan befintliga yrkeslinjema böra av denna anledning organiseras

så, att de ge möjlighet för de elever, som så önska, att fullfölja utbildningen.

Likaså böra de elever, som erhålla sin praktiska utbildning hos enskild

företagare eller på annat sätt inom skolorten, medges rätt att frivilligt fullfölja

denna på statens bekostnad. Till skolorten bör därvid även Trollhättan

räknas. Om lärlingslön utgår, bör eleven vara skyldig att själv

svara för viss del av kostnaderna.

För elever, som genomgå fortsatt frivillig yrkesutbildning, bör anordnas

viss teoretisk undervisning, förslagsvis G undervisningstimmar per vecka.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Detta torde böra gälla för samtliga fortsättningsskolor, d. v. s. utom Vänersborgsskolan

även fortsättningsskolan i Växjö och lantbruksskolan å

Broby.

Utredningen förordar för sin del en organisation enligt Vänersborgsalternativet.

Beträffande den föreslagna utbildningslinjen i metallarbete

anför utredningen i huvudsak följande:

En relativt stor del av de dövstumma äro industrianställda. Särskilt torde

maskin- och verkstadsindustrin vara ett lämpligt arbetsfält för dövstumma.

Erfarenheterna av de i metallarbete anställda dövstumma äro goda.

Verkstadslokaler kunna erhallas pa skolan i Vänersborg och eleverna

kunna förläggas inom de förhyrda elevbostäderna.

Utbildningen å metallarbetarlinjen bör uppdelas i en förberedande, mera

allmän del på skolan och en mera speciell del på arbetsplatsen. Utbildningen

i skolan bör delas i en allmän tvåårig linje och en frivillig påbyggnad

om ett eller två år för elever, för vilka specialutbildning inom särskilt område

anses motiverad. Den tvååriga grundläggande utbildningen bör omfatta

filning, borrning, svarvning, hyvling, fräsning, verktygssmide, svetsning

och härdning samt maskin- och verktygsvård. Bland yrkesteoretiska

ämnen böra främst upptagas materiallära och maskinlära. Den frivilliga

utbildningen bör åsyfta att göra eleverna skickade att såsom specialarbetare

utföra mera kvalificerat arbete.

Inom metallavdelningen bör ordnas eu särskild linje för svagare begåvade

dövstumma, vilka anses bäst lämpa sig för mindre kvalificerat tempoarbete.

För ändamålet böra inköpas några specialmaskiner, såsom metallsvarv

och excenterpress, vid vilka eleverna kunna tränas till den noggrannhet,

snabbhet och uthållighet, som tempoarbetet kräver.

Kostnaderna kunna beräknas omfatta dels en engångsutgift av 75 000

kronor för anskaffande av en fullgod utrustning för en utbildningsavdelning

i metallarbete, inberäknat övningsmaskiner för tempoarbetarutbildningen,

dels 6 000 kronor årligen för nyanskaffning och komplettering samt

underhåll av maskiner och verktyg jämte arbetsmaterial, dels avlöning till

arbetslärare med samma löneplacering som övriga arbetslärare.

Utredningen föreslår vidare, att nuvarande rektorst jänst i Cb8

vid upptagnings- och fortsättningsskolorna i Vänersborg uppdelas på två

rektorstjänster i Cb G, en för vardera skolan. Utredningen framhåller, att

den nuvarande samordningen vid skilda tillfällen utsatts för kritik, därvid

man pekat på rektors stora arbetsbörda och de båda skolformernas artskillnad.

Genomförandet av utredningens förslag ställer ökade krav på skolans

styresman. Även den särskilde rektorn för fortsättningsskolan bör åläggas

10 veckotimmars undervisningsskyldighet.

Skolöverstyrelsen tillstyrker minskning av fortsättningsskolplikten för

gossar till två år och ökning av den teoretiska utbildningen till 12 veckotimmar.

Överstyrelsen föreslår dock avkortning av arbetsåret från 46 till

39 veckor i fråga om de båda obligatoriska åren. Vad angår fortsättningsskolans

organisation, förordar överstyrelsen Göteborgsalternativct. Överstyrelsen

anför bland annat:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts -proposition nr 103.

Det alternativ, enligt vilket skolan skulle förläggas till Göteborg och all

yrkesutbildning meddelas vid stadens yrkesskolor och inom det enskilda

näringslivet, medan dövstumskolan skulle svara endast för den teoretiska

undervisningen, motsvarar enligt överstyrelsens mening bättre de krav på

yrkesutbildning för de dövstumma gossarna, som utredningen uppställt

och som ungdomarna själva och deras målsmän också enligt överstyrelsens

erfarenhet önska få tillgodosedda, än Vänersborgsalternativet torde komma

att göra. Utredningen konstaterar också, att det första alternativet

har uppenbara fördelar, men på grund av att vissa risker befaras vara

förenade med ifrågavarande alternativ, förordar dock utredningen Vänersborgsskolans

bibehållande. Då emellertid utredningen förutsätter, att eleverna

även i Vänersborg skola ha tillfälle att hos enskilda utövare i staden

få utbildning i andra yrkesgrenar än dem skolan kan meddela undervisning

i och att de dessutom i rätt stor utsträckning skola anlita central verkstadsskola

i Trollhättan, torde enligt överstyrelsens mening riskmomenten i

åtskilliga fall bli desamma enligt båda alternativen och i en del till och

med större enligt Vänersborgs- än enligt Göteborgsalternativet.

Då utredningen ej föreslagit några nybyggnader för fortsättningsskolan

i Vänersborg, kan det synas, som om Vänersborgsalternativet skulle ställa

sig ekonomiskt mer fördelaktigt än Göteborgsalternativet. Styrelsen för

Vänersborgsskolan har uttalat den åsikten, att de förhyrda förläggningarna

äro en lycklig lösning. Med anledning härav vill överstyrelsen erinra,

att rektor vid den våren 1948 företagna inventeringen rörande nödvändiga

nybyggnader och reparationer upptagit byggande av nytt elevhem. Överstyrelsen

är också av den bestämda meningen, att ett nytt elevhem måste

uppföras i Vänersborg inom den allra närmaste tiden, därest skolan skall

bibehållas, då de förhyrda bostäder, som nu användas för elevernas förläggning,

äro långt ifrån tillfredsställande. Även verkstadslokalerna måste

bli föremål för genomgripande reparationer och ombyggnader för att svara

mot rimliga anspråk. Väljer man Göteborgsalternativet bortfaller helt behovet

av egna verkstadslokaler för skolan, som endast skulle behöva lokaler

för den teoretiska undervisningen samt tillgång till gymnastiksal 2 å 3

timmar per vecka.

Såsom en övergångsanordning i avvaktan på att Vänersborgsskolan skall

kunna nedläggas bör enligt överstyrelsens mening en provisorisk skola med

25 elever anordnas i Göteborg:

Provisoriska lokaler motsvarande av överstyrelsen angivna behov skulle

förmodligen kunna förhyras i Göteborg under en övergångstid, till dess att

läget på byggnadsmarknaden kan komma att medgiva nybyggnad. Under

denna övergångstid bör det vara möjligt att få en säkrare uppfattning om

det verkliga behovet. Under samma tid torde eleverna böra inackorderas

i privata hem i staden, vilket — då det här gäller ynglingar i 15—18-årsåldem

— måste vara att föredraga. Skulle mot förmodan externatformen

visa sig mindre ändamålsenlig eller inackorderingshem ej kunna anskaffas

i tillräcklig omfattning, finge frågan om byggande av elevhem tagas upp

i samband med uppförandet av skollokaler. Under samma övergångstid

torde de elever, som önska utbildning i de traditionella yrkena, vilka äro

representerade i den nuvarande fortsättningsskolan, alltjämt böra hänvisas

till Vänersborg, där ordinarie arbetslärare äro anställda. Dessa lärare måste

ju behållas i sina anställningar, till dess de antingen kunna placeras som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103. 21

slöjdlärare vid upptagningsskoloma eller beredas liknande sysselsättning

vid andra statliga inrättningar. Överstyrelsen räknar med att de mest beeleverna

i första hand skulle beredas tillfälle till yrkesutbildning

i Göteborg. Då dessa elever lättast måste finna sig till rätta i en vanlig

yrkesskola och aven bereda enskilda yrkesutövare eller arbetsledare inom

industrin mindre problem än de svagare begåvade, skulle det för hela

lytesgruppen vara förmånligare, om en övergång till Göteborgsalternativet

pa detta sätt skedde successivt. Den rektor, som komme att anförtros ledningen

av denna nya typ av fortsättningsskola och som således finge hittills

nya problem att lösa, finge också mera tid att ägna åt de enskilda eleyerim

och åt att knyta kontakter med näringslivets män, därest skolan

från början finge en mindre omfattning. Hela den framtida utvecklingen

av den här föreslagna utbildningsformen för de dövstumma gossarna blir

i hög grad beroende av de anlitade vanliga yrkesskolornas och näringslivets

erfarenheter av de första försöken. Den kostnadsökning, som ofrånkomligen

måste följa av att skolan under vissa år uppdelas på föreslaget sätt,

torde enligt överstyrelsens mening vara väl försvarbar och i längden betala

sig genom bättre resultat av yrkesutbildningen.

Skolöverstyrelsen beräknar (9 november 1948) kostnaderna för en fortsättningsskola

i Göteborg med 25 elever sålunda: förhyrda lokaler (1 rektorsexpedition,

2 lärosalar, 1 gymnastiksal under 3 veckotimmar) 2 300

kronor, avlöningar åt rektor i Cb 6 och en lärare i kunskapsämne samt

läkar- och tandläkararvoden 29 000 kronor, omkostnader 46 700 kronor

eller tillsammans 78 000 kronor. A andra sidan beräknas anslagen till

Vänersborgsskolan kunna minskas med cirka 40 000 kronor, varjämte en

reducering av arbetsåret skulle medföra avsevärda besparingar i omkostnadsanslagen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker i stort sett utredningens förslag,

ehuru överstyrelsen helst vill se Göteborgsalternativet genomfört. Av

utlåtandet inhämtas bland annat:

Göteborgsalternativet innebär avsevärda fördelar framför Vänersborgsalternativet.

Även i Göteborg måste med dövstumproblemen förtrogna personer

finnas att tillgå, vilka kunde överbrygga de svårigheter, som i enskilda

fall kunde uppstå. Om man icke tillmäter byggnadskostnaderna avgörande

betydelse, synes Göteborgsalternativet böra realiseras.

Överstyrelsen tillstyrker, att utbildning för metallarbetare anordnas. Det

kan emellertid ifrågasättas, om det är lämpligt att anordna utbildning för

svagare begåvade dövstumma i mindre kvalificerat tempoarbete och om

det i dylika fall icke vore mera rationellt att söka ordna placering vid en

verkstad. Vidare bör framhållas, att utbildning för mera kvalificerat tempoarbete

vid en skola medför svårigheter, bland annat därför att maskinutrustningen

ställer sig relativt dyrbar.

Ett intensivare utnyttjande av utbildningsmöjligheterna vid yrkesskolor

och inom näringslivet å skolorten eller i dess närhet viil överstyrelsen förorda.

Styrelsen för Vänersborgs stads skolor för yrkesundervisning — vilka

skolor för närvarande endast omfatta metallarbetsavdelningar — har i

infordrat yttrande förklarat sig intet ha att erinra mot Vänersborgsalternativet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kicngl. Maj:ts proposition nr 103.

Elev vid Örebroskolan, som vinner inträde vid centrala verkstadsskolan

i Örebro, synes böra befrias från skolgång i fortsättningsskola och bör kunna

deltaga i den yrkesteoretiska undervisningen vid verkstadsskolan. Styrelsen

för verkstadsskolan har förklarat, att dövstumma, vilkas lyte ej är

större än att de nöjaktigt skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen,

skulle få deltaga i undervisningen på prov ett år.

Eventuellt ledigblivande elevplatser i fortsättningsskolorna för dövstumma

böra om möjligt utnyttjas för utbildning av andra partiellt arbetsföra.

Statskontoret avstyrker uppdelning av rektorstjänsten vid Vänersborgsskoloma.

Svenska dövstumläraresällskapet godtager dövstumutredningens förslag.

Styrelsen för Vänersborgs dövstnmskolor framför i särskild skrivelse kritik

av skolöverstyrelsens uppfattning. I skrivelsen anföres bland annat:

Utbildning hos privata näringsidkare har vid Vänersborgsskolan förekommit

i önskad utsträckning och är givetvis lättare att övervaka i denna

lilla stad än i Göteborg. Även om de dövstumma som tempoarbetare äro

likvärdiga med fullsinnade, bli de dock inom de flesta industrier utestängda

från mera kvalificerat arbete. Styrelsen tror icke på de dövstummas lämplighet

inom åtskilliga järnindustrier. De dövstumma böra beredas arbetsmöjligheter

inom yrken, som de med säkerhet kunna utöva och som finnas

spridda över hela landet, så att de äga möjlighet till anställning i hemorten

eller där andra dövstumma äro sysselsatta.

Undervisning av dövstumma i skola för fullsinnade skulle säkerligen

medföra sämre utbildning för de dövstumma, emedan det tar längre tid att

lära dövstumma olika arbetsmoment och emedan lärarna skulle få svårt

att komma i kontakt med de dövstumma. Målsmän, som besökt elevförläggningarna,

ha uttalat sin stora tillfredsställelse med dem. Det torde bli

svårt att nu anskaffa motsvarande lokaler i Göteborg. Ur uppfostringssynpunkt

synes det helt förkastligt att överlåta dövstumma ynglingar i 16—

20-årsåldern till privat vård i en stad av Göteborgs storlek. En omplacering

av arbetslärama torde icke vara lätt att genomföra.

De flesta från skolan avgångna eleverna av normalbegåvning ha erhållit

en arbetsinkomst, som visar att skolans utbildning givit utmärkta

resultat.

En minskning av utbildningstiden skulle medföra en väsentligt försämrad

utbildning. Erfarenheten har visat, att de elever, som haft största behovet

av att fortsätta sin utbildning, begärt befrielse och, när dylik beviljats,

försökt sig på de mest skiftande sysselsättningar. Då arbetstillgången

* minskar, komma dessa otillräckligt utbildade få svårt att finna nagon

utkomst.

I utlåtande över styrelsens skrivelse har skolöverstyrelsen vidhållit sin

uppfattning. Överstyrelsen framhåller, att Göteborgsalternativet tillstyrkts

också av De dövstummas riksförbund. Ehuru medveten om att svårigheter

kunna uppstå vid gemensam undervisning av dövstumma och hörande

ynglingar samt att anskaffa inackorderingshem i Göteborg, anser överstyrelsen

det angeläget, att försök göres med den föreslagna anordningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kicngl. May.ts proposition nr 103.

I en inom överstyrelsen för yrkesutbildning den 25 oktober 1951 upprättad

promemoria har frågan om möjligheterna att i Göteborg försöksvis

anordna en yrkesutbildning för dövstumma pojkar nännare behandlats.

Av promemorian inhämtas bland annat:

Yrkesvägledningen i dövstumskolorna behöver förbättras ytterligare.

Om man utgår från att efter en dylik förbättring befrielse från fortsättningsskola

skall bli vanligare och att därvid bland annat skolor för yrkesundervisning

på den dövstummes hemort komma att anlitas, bör en försöksvis

anordnad yrkesutbildning i Göteborg i varje fall till en början icke

anordnas i för stor omfattning. Man synes därför kunna starta med ett

lägre elevantal än det av skolöverstyrelsen beräknade, t. ex. med omkring

12 elever.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har närmare undersökt förutsättningarna

för att i Göteborg försöksvis anordna en yrkesutbildning för dövstumma

pojkar. Överstyrelsen bär därvid förutsatt, att de dövstumma antingen

intagas som elever vid yrkesskola eller utplaceras som lärlingar inom näringslivet

och samtidigt med att de där förvärva praktisk yrkesfärdighet

beredas tillfälle att i yrkesskola inhämta grundläggande yrkesteoretiska

kunskaper och, i särskilda fall, speciella praktiska färdigheter.

_ Styrelsen för Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning har förklarat

sig beredd och villig att mottaga ett antal dövstumma elever även från

andra orter.

Undervisning i yrkesteori, motsvarande den som meddelas i verkstadsskolor,

bör ingå även i en för dövstumma anordnad utbildning. Lämpligen

böra de dövstumma eleverna från olika yrkesavdelningar inom verkstadsskolan

sammanföras till en gemensam lärargrupp under denna teoriundervisning.

Ifrågavarande timlärare behöver icke nödvändigtvis ha erfarenhet

från dövstumundervisningen. Till undervisningen i yrkesteori kunna även

föras dövstumma, som äro utplacerade för yrkesutbildning i näringslivet.

Eleverna böra vidare erhålla allmänbildande undervisning i samma omfattning

som meddelas i tre enmånadskurser vid Broby. Denna undervisning

bör emellertid meddelas utanför ramen för yrkesskolans undervisning

och för densamma bör lämpligen anlitas en erfaren dövstumpedagog.

Vad angår bostad åt eleverna, har styrelsen för flygmekanikerskolan i

Mölndal utfäst sig att, därest så önskas, bereda plats för eleverna i det

vid denna skola med statsunderstöd uppförda elevinternatet. Möjlighet finnes

även att inplacera dövstumma elever i yrkesavdelningar i flygmekanikerskolan.

Dövstumpedagogen bör jämväl ha till uppgift att ordna och ha uppsikt

i fråga om elevernas inackordering samt att verka såsom kurator för de

dövstumma. I denna hans uppgift bör även ingå att biträda eleverna i

samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen, då det gäller utplacering

av eleverna hos enskilda företag, samt att tillse att utplacerade elever erhålla

kompletterande undervisning i yrkesteori m. m. i yrkesskolan.

Statsverkets kostnader för den föreslagna yrkesutbildningen i Göteborg

kunna bcriiknas enligt följande.

Statsbidrag bör utgå till hela kostnaden för timlärare för undervisning

i yrkesteori m. m. för dövstumma, vilken kostnad kan preliminärt uppskattas

till omkring 5 000 kronor. Statsbidrag bör även få utgå till hela kostnaden

för nödiga läroböcker och annan undervisningsmateriel.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

Dövstumpedagogen synes böra äga åtnjuta arvode och övriga förmåner,

motsvarande avlöningsförmåner efter den löneklass, vars nummer med tre

enheter överstiger numret å den löneklass, i vilken vederbörande är placerad.

Kostnaderna för dövstumpedagogen, preliminärt beräknade till omkring

15 000 kronor, böra bestridas från dövstumskolornas avlöningsanslag.

I likhet med de fullsinnade eleverna böra de dövstumma i egenskap av

yrkesskolelever erhålla stipendier i vanlig ordning, vilka stipendier bland

annat äro avsedda såsom bidrag till inackorderingskostnadernas bestridande.

De kostnader för inackordering och omvårdnad av eleverna, som

icke kunna bestridas genom stipendier, torde böra bestridas från dövstumskolornas

omkostnadsanslag. De förmåner utöver bidrag till inackordering,

som på detta sätt böra utgå till eleverna från nämnda anslag, böra i varje

fall icke understiga vad som för närvarande utgår till elever vid dövstumskolorna.

Lantbruksskolan. Döv stumutredning en föreslår i fråga om lantbruksskolan

å Broby endast den ändringen, att nuvarande uppdelning i en mera

allmänt förberedande jordbruksutbildning om tre arbetsår samt en ettårig

mera speciell utbildning till jordbruksarbetare, husdjursskötare, traktorförare

samt slöjdare och smed, ändras till att omfatta en obligatorisk allmänt

förberedande jordbruksutbildning på två år samt därefter en frivillig

utbildning om högst två år inom jordbruksarbete, husdj ursskötsel, traktorkörning

och traktorskötsel samt gårdsslöjd och -smide.

Utredningen konstaterar en minskad elevanslutning till skolan men anser

sig av vissa skäl och under hänvisning till väntad ökning av antalet

fortsättningsskolelever icke ha anledning att ifrågasätta lantbruksskolans

fortbestånd. För att verksamheten vid lantbruksskolan, vilken är beräknad

för ett fyrtiotal elever, icke skall bli för dyrbar, föreslår utredningen, att

olika slag av kurser förläggas dit.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till dövstumutredningens uppfattning.

Fortsättningsskolan för flickor. Organisationen av fortsättningsskolan

i Växjö bör enligt döv stumutredning en bibehållas i sina grunddrag.

Utredningen föreslår emellertid, att den husliga utbildningen under de båda

obligatoriska åren tillrättalägges så, att de flickor, vilka kunna förväntas

komma att ägna sig åt biträdesarbete i kök, städning eller dylikt i större

anstalter, erhålla lämplig yrkesförberedelse. Härjämte förordar utredningen,

att frivillig utbildning för olika slag av kontorsarbete, såsom maskinräkning,

maskinbokföring, ritkopiering m. m., anordnas vid skolan. Utredningen

anser vidare, att teoretisk undervisning under förslagsvis sex veckotimmar

bör meddelas under de frivilliga åren.

Skolöverstyrelsen, som finner det önskvärt att även flickornas yrkesvalsram

vidgas genom utbildning utom skolan, anser den föreslagna kontorsutbildningen

böra lämnas under de obligatoriska åren, varvid, flickorna på

denna linje böra få allmänt huslig utbildning i form av kvällskurser. I övrigt

tillstyrker skolöverstyrelsen utredningens förslag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Teoretisk fortsättningsskollinje. Döv stumutredning en framhåller,

att flera av de intellektuellt gott utrustade bland de dövstumma pojkarna

och flickorna ha intresse av en fortsatt teoretisk skolgång efter barndomsskolans

slut och förutsättningar att tillgodogöra sig en sådan. Utredningen

föreslår därför, att en tvåårig teoretisk fortsättningsskollinje inrättas vid

Manillaskolan, under förutsättning att minst sex lärjungar (från hela landet)

anmäla sig. Undervisningen bör avse att ge en fördjupad språklig och

allmän bildning samt att öka elevernas tal- och avläsefärdighet.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget. Svenska dövstumläraresällskapet

avstyrker däremot förslaget. Sällskapet anser en teoretisk linje utan svårighet

kunna ordnas inom ramen för nuvarande fortsättningsskolorganisation.

Departementschefen. Vid dövstumundervisningens förstatligande år

1938 betraktades det som ett framsteg, att obligatorisk fortsättningsskola

med yrkesubildning infördes. Man hade erfarenhet av att många dövstumma

försummade att skaffa sig utbildning, icke minst de som bäst behövde

sådan. Svårigheter för dövstumma att försörja sig förklarades ofta av bristen

på lämpliga utbildningsanstalter. Att utbildningen i fortsättningsskolorna

begränsades till lantbruk och ett mindre antal hantverksyrken, vilka

sedan gammalt ansetts lämpliga för dövstumma, får ses mot bakgrunden

av den befintliga frivilliga yrkesskolorganisationen för dövstumma.

Otvivelaktigt har den obligatoriska utbildningen i fortsättningsskolorna

varit till gagn för ett avsevärt antal dövstumma. För ynglingarnas del har

emellertid utbildningens begränsning till ett fåtal yrken medfört, att olikheter

i intressen och anlag blott i ringa mån kunnat tillgodoses. Många

dövstumma ynglingar ha nödgats ägna 3—4 år åt att lära sig ett annat

yrke än de haft håg och fallenhet för eller i varje fall sedermera kommit

att utöva. Under de senare årens goda konjunkturer på arbetsmarknaden

har ett stort antal manliga dövstumma dragits till industrin och andra

arbetsområden, där de icke haft egentlig användning för yrkesutbildningen

i fortsättningsskolorna. Visserligen hade man år 1938 sökt skapa ytterligare

yrkesvalsmöjligheter genom att införa ett dispenssystem, innebärande

att eu dövstum kan med visst statligt stöd få yrkesutbildning utanför

skolan, men en alltför restriktiv tillämpning synes ha orsakat, att dessa

möjligheter icke utnyttjats tillräckligt.

Dövstumutredningens förslag till omläggning av fortsättningsskolundervisningen

för dövstumma ynglingar innebär en genomgripande förändring.

Den nuvarande 3- eller 4-åriga obligatoriska utbildningstiden

föreslås skola minskas till 2 år och inriktas på grundläggande utbildning,

varvid den allmänbildande och yrkesteoretiska undervisningen per vecka

skulle ökas. Detta innebär alltså, att man frångår kravet på att den man
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kicngl. Maj:ts ''proposition nr 103.

liga fortsättningsskolan skall obligatoriskt meddela fullständig yrkesutbildning.

En dylik avses skola förvärvas under en fortsatt 2-årig frivillig utbildning

i skolan eller utanför denna. Ett liknande system tillämpas numera

för de dövstumma flickorna och har för deras vidkommande givit goda

erfarenheter. Jag finner den föreslagna omläggningen av fortsättningsskolundervisningen

för ynglingar böra genomföras från och med arbetsåret

1953/54. Liksom nu bör utbildningstiden i fortsättningsskolan kunna förlängas

för avläggande av utlärningsprov.

Den föreslagna omläggningen av den obligatoriska utbildningen torde

vara en förutsättning för att yrkesvalsramen skall kunna vidgas. Visserligen

kan i en del fall uppkomma risk för att dövstumma icke skaffa sig

tillräcklig yrkesutbildning och kanske därför drabbas av arbetslöshet, om

arbetstillgången skulle försämras. Emellertid blir utbildningen obligatorisk

under två år, vilken tid är den vanligaste utbildningstiden i yrkesskolorna.

Dövstumkonsulentema och skolmyndigheterna torde dock böra tillse, att

varje dövstum yngling erhåller den utbildning, som kan anses lämplig för

honom; där så erfordras böra myndigheterna genom föreställningar söka

förmå elever och målsmän att inse vikten av ordentlig yrkesutbildning.

Vid yrkesutbildning utanför fortsättningsskolan böra de dövstumma

ynglingarna — liksom flickorna i motsvarande fall — under två år efter

den obligatoriska tiden äga rätt till samma av statsmedel bekostade förmåner

som om dessa år vore obligatoriska.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att även den årliga obligatoriska lästiden

i fortsättningsskolorna, nu 46 veckor, skulle avkortas. En sådan avkortning

synes önskvärd, men frågan torde böra prövas i samband med

behandlingen framdeles av lärarlönesakkunnigas betänkande om arbetslärarnas

anställningsförhållanden.

Övergången till tvåårig obligatorisk skolutbildning torde komma att medföra

betydande kostnadsminskningar.

En fortsättningsskola för dövstumma ynglingar, anordnad på sätt föreslagits

med tvåårig obligatorisk utbildning av grundläggande karaktär,

har dövstumutredningen ansett kunna anordnas antingen i nuvarande

fortsättningsskolan i Vänersborg eller i en ny fortsättningsskola i

Göteborg. Skolan i Vänersborg meddelar nu endast utbildning i fyra

hantverksyrken (skrädderi, snickeri, skomakeri, tapetseri). För yrkesvalets

vidgning skulle enligt Vänersborgsalternativet vid denna skola anordnas

jämväl en metallarbetslinje (inrymmande även en avdelning för enklare

s. k. tempoarbete), varjämte möjligheterna att erhålla yrkesutbildning

utanför skolan skulle bättre utnyttjas. Dessa möjligheter avse Vänersborgs

stads yrkesskola (endast metallarbetslinje) och företag i staden ävensom

industrier och andra företag i det närbelägna Trollhättan samt en planerad

central verkstadsskola i sistnämnda stad. Kostnadsökningen för Väners
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kwngl. Maj:ts ''proposition nr 103.

borgsalternativet skulle huvudsakligen gälla metallarbetslinjens utrustning

och lönen åt en arbetslärare.

En fortsättningsskola i Göteborg skulle endast omfatta teoretisk undervisning,

medan yrkesutbildningen skulle ske i yrkesskolor och inom näringslivet

i staden. I realiteten innebär detta, att den särskilda yrkesutbildningen

för dövstumma ynglingar (frånsett lantbruksskolan) avskaffas.

Kostnadsökningen för detta alternativ avser huvudsakligen byggande av

ett par lärosalar och eventuellt ett elevhem. Å andra sidan bortfalla kostnaderna

för arbetslärare, verkstäder och dylikt.

Bövstumutredningen förordar Vänersborgsalternativet, medan skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning föredraga Göteborgsalternativet.

Överstyrelserna ha framfört förslag om upprättande av en provisorisk

fortsättningsskola eller åtminstone anordnande av en försöksavdelning

i Göteborg under tiden för Vänersborgsskolans avveckling. Fjolårets

riksdag har uttalat önskvärdheten av att frågan om fortsättningsskolundervisningens

organisation inom en nära framtid upptages till avgörande.

Göteborgsalternativet är givetvis överlägset i fråga om möjligheterna att

bereda de dövstumma ynglingarna tillfälle att välja mellan ett stort antal

yrken. Skolöverstyrelsen framhåller, att detta alternativ enligt överstyrelsens

erfarenhet bäst motsvarar de krav, som ungdomarna själva och deras

målsmän önska få tillgodosedda. I detta hänseende bör dock nämnas, att

förhållandena vid Vänersborgsskolan numera ändrats. Av de hösten 1951

1 första klassen av fortsättningsskolan intagna 27 lärjungarna utbildas nämligen

10 utanför skolan vid stadens yrkesskola eller hos företag i staden

eller i Trollhättan, medan i skolan undervisas 17 (9 i tapetseri, 5 i snickeri,

2 i skrädderi, 1 i skomakeri). Önskemål om annan yrkesutbildning än som

kan erhållas vid fortsättningsskolan ha alltså tillmötesgåtts. — I detta

sammanhang bör nämnas, att ett tjugotal andra dövstumma ynglingar,

tillhörande samma årsklass, undervisas i lantbruksskolan eller befriats från

fortsättningsskolgång. — Överstyrelsen har vidare uttalat, att ett nytt elevhem

måste uppföras vid Vänersborgsskolan, då nuvarande förhyrda förläggningar

icke anses tillfredsställande, samt att verkstadslokalerna i skolan

måste underkastas genomgripande reparation och ombyggnad. Även

Vänersborgsalternativet skulle alltså enligt överstyrelsens mening medföra

stora byggnadskostnader; överstyrelsen anser det för övrigt möjligt att i

Göteborg till en början förhyra skollokaler och inackordera eleverna i privata

hem. Vad angår lokalfrågorna må framhållas, att förhållandena vid

Vänersborgsskolan också i dessa avseenden numera förbättrats. Såsom ett

skäl för Göteborgsalternativet har vidare nämnts, att ynglingarna i Göteborg

lättare skulle komma i kontakt med hörande och med sin blivande

arbetsmiljö.

Skälet till att dövstumutredningen förordat Vänersborgsalternativet

torde ha varit svårigheterna att undervisa dövstumma i vanliga skolor,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds proposition nr 108.

vilket särskilt angivits gälla grundläggande utbildning och svagare begåvade

elever. Utredningen har visserligen själv i annat sammanhang konstaterat,

att ett avsevärt antal dövstumma skaffat sig arbeten, vilka kunnat

erhållas först efter specialutbildning på arbetsplatsen. Men utredningen

befarar, att nämnda svårigheter i de vanliga skolorna, där lärarna icke

såsom Vänersborgsskolans lärare äro inriktade på att undervisa dövstumma,

kunna medföra försämrad utbildning för de dövstumma samt ringaktning

för deras förmåga att lära sig och utöva det avsedda yrket. Skolöverstyrelsen

har invänt, att svårigheterna i åtskilliga fall torde bli desamma

— i en del fall till och med större — enligt Vänersborgsalternativet, då

detta ju också innebär, att yrkesutbildningen skulle kunna förvärvas utanför

dövstumskolan.

Enligt min mening kunna hittillsvarande erfarenheter knappast sägas ge

tillräckligt stöd för uppfattningen, att särskild yrkesutbildningsanstalt för

dövstumma icke är behövlig. Undervisningen av dövstumma i yrkesskolor

för fullsinnade möter svårigheter i fråga om de teoretiska och grundläggande

momenten samt arbetsanvisningarna. Svårigheterna äro särskilt betydande

vad angår mindre begåvade dövstumma. Mera begåvade och elever

med större hörselrester torde däremot bättre kunna tillgodogöra sig utbildningen

i vanliga yrkesutbildningsanstalter. Man skulle möjligen kunna

tänka sig olika fortsättningsskolor för olika kategorier av dövstumma. Det

är dock icke bara fråga om huruvida utbildning i vanliga skolor är möjlig

utan även om den medför övervägande fördelar för de dövstumma. Det

synes föreligga starka skäl för åsikten, att om särskild yrkesutbildning för

dövstumma kan anordnas, den är att föredraga i flertalet fall. Därest Vänersborgsskolan

utbygges på föreslaget sätt, torde den fylla ett behov.

Vänersborgsskolan representerar ett värde, ingalunda blott ekonomiskt,

som knappast bör spolieras, om man icke är säker på att vad som sättes i

stället är bättre. Det är icke osannolikt, att en fortsättningsskola i Göteborg

måste förses med särskilda yrkesavdelningar för dövstumma, i vilket

fall nedläggandet av Vänersborgsskolan skulle framstå såsom särskilt opåkallat.

För att de dövstummas yrkesvalsram skall kunna vidgas är det

emellertid nödvändigt att anlita också yrkesutbildningsmöjligheterna utanför

dövstumskolan. För de fall, då yrkesutbildning utanför dövstumskolan

anses lämplig, synes Vänersborg och Trollhättan äga så många utbildningsmöjligheter,

att de i stort sett torde motsvara behovet. I frågan huruvida

Göteborgsalternativet i miljöhänseende är bättre än Vänersborgsalternativet

råda delade meningar; jag är icke övertygad om att Göteborgsmiljön

är att föredraga.

Med hänsyn till vad som anförts finner jag det emellertid värdefullt,

om erfarenhet av en utbildning i Göteborg i anslutning till vad som föreslagits

i den inom överstyrelsen för yrkesutbildning upprättade promemorian

kunde vinnas, Jag vill därför tillstyrka, att från Vänersborgsskolan

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

arbetsåret 1953/54 — då nästa nyintagning sker — utsändes en försöksavdelning

om cirka 12 elever för avsedd undervisning i Göteborg eller

Mölndal. Detta arrangemang medför förmodligen ingen eller i varje fall

obetydlig kostnadsökning i jämförelse med utgifterna för undervisning av

samma elever i Vänersborg. Frågan om hur detta försök skall utformas

torde böra upptagas till närmare granskning vid behandlingen av anslagsäskandena

för budgetåret 1953/54. Jag vill dock redan nu framhålla, att

det synes mig tveksamt, om en särskild dövstumpedagog bör anställas för

avdelningen och om speciell undervisning i yrkesteori för de dövstumma

ynglingarna är genomförbar.

Med hänsyn till vad jag sålunda föreslagit anser jag mig icke böra nu

ifrågasätta någon utbyggnad eller annan organisatorisk förändring av

Vänersborgsskolan. Jag föreslår alltså icke någon ändring beträffande rektorstjänsten.

Om någon ordinarie tjänst vid skolan skulle bli ledig, bör den

icke nu återbesättas med ordinarie innehavare. Om försöksavdelningens

förläggning till Göteborg skulle medföra en minskad beläggning av Vänersborgsskolans

elevhem, torde detta böra föranleda en önskvärd reducering

av elevantalet per rum.

Vad i övrigt angår fortsättningsskolundervisningen för dövstumma,

kan jag icke nu tillstyrka, att teoretisk undervisning meddelas även under

de frivilliga utbildningsåren vid skolorna. Den av dövstumutredningen

föreslagna teoretiska fortsättningsskolundervisningen vid dövstumskolan

i Örebro anser jag mig icke heller för närvarande kunna förorda.

Vid Växjöskolan för flickor torde kontorsutbildningen böra förbättras; jag

upptager i det följande till behandling frågan om ökad medelsanvisning

för ändamålet. Inrättandet av en teoretisk fortsättningsskollinje kan jag

icke tillstyrka. Om i något fall teoretisk vidareutbildning — med befrielse

från skolgång i fortsättningsskola — skulle anses motiverad, torde skolans

medverkan härtill böra inskränka sig till stöd åt enskilda studier.

6. Lärarutbildningen.

Nuvarande förhållanden. Utbildningen av lärare i kunskapsämne för

dövstumskolorna omfattar dels en ettårig, huvudsakligen teoretisk lärokurs

vid dövstumlärarseminariet, vilket är förlagt till Manilla dövstumskola i

Stockholm, dels en ettårig provårstjänstgöring vid dövstumskola. Utbildningen

avslutas med dövstumlärarexamen å seminariet. För att antagas till

elev vid seminariet fordras bland annat att ha avlagt folkskollärarexamen.

Undervisningen vid seminariet omfattar föreläsningar och övningar samt

demonstrationer m. m. Rektor vid Manillaskolan är föreståndare för seminariet.

Undervisningen omhänderhas av rektor och särskilt utsedda lärare

(därav två vid skolan), varjämte ett antal föreläsningar hållas av särskilda

experter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kwigl. Maj:ts proposition nr 103.

Pro vårsföreståndare är i regel rektor vid vederbörande dövstumskola.

Han har bland annat att i samråd med seminariets föreståndare uppgöra

plan för provårselevs utbildning.

Under innevarande läsår utbildas vid seminariet 3 elever. Antalet provårselever

utgör 3, vilka utbildas vid Manillaskolan.

För lärarutbildningen äro under arvodesposten i dövstumskolomas avlöningsstat

anvisade följande belopp:

Arvode till föreståndare vid dövstumlärarseminariet............. 900

Arvoden till tre lärare vid dövstumlärarseminariet, förslagsvis..... 1 800

Anm. Dessa arvoden utgå med högst 25 kronor för föreläsningstimme och högst

15 kronor för seminarieövning.

Arvoden för särskild undervisning vid dövstumlärarseminariet .... 300

Arvode till föreståndare för provårskurs........................ 204

Vid seminariet utbildas även lärarinnor för skolhemmet vid vårdanstalten

för dövstumma med komplicerat lyte och lärarinnor för förskolor för dövstumma.

Genom beslut den 17 augusti 1951 har Kungl. Maj:t medgivit, att

denna utbildning, som förut omfattat fem månader, må läsåret 1951/52

omfatta hela läsåret. För antagning vid kursen fordras examen från småskoleseminarium,

förskoleseminarium eller Slagsta-seminariet. Antalet elever

vid kursen utgör innevarande läsår 4. Enligt nämnda beslut må vid kursen

utgå högst följande ersättningsbelopp åt föreståndare m. fl.: föreståndare

500 kronor, lärare 25 kronor för föreläsningstimme och 15 kronor för seminarieövning

samt handledare under hospitering vid förskola 300 kronor.

För bestridande av ersättningarna må utgå högst 1 800 kronor ur icke-ordinarieposten

i dövstumskolomas avlöningsstat.

Dövstumutredningen. 1945 års dövstumutredning föreslår (bet. s.

222—245) förbättring av lärarutbildningen. Beträffande lärare i kunskapsämnen

föreslår utredningen, att den nuvarande studiegången med ett seminarieår

och ett provår ersättes med en tvåårig seminarieutbildning med förbättrad

undervisning. Seminariet föreslås definitivt förlagt till dövstumskolan

i Stockholm. Rektor och lärare vid skolan föreslås uppflyttade till

högre lönegrader, varjämte förslaget innebär höjning av vissa arvoden och

medelsanvisning till materiel m. m. Utbildningen av vårdanstalts- och förskolelärarinnor

avses skola ske genom en ettårig seminariekurs. Utredningen

föreslår även viss utbildning för andra befattningshavare vid dövstumskolorna.

Av vad dövstumutredningen anfört rörande lärarutbildningen inhämtas

bland annat följande.

Om undervisningen av dövstumma barn skall kunna bedrivas med framgång,

erfordras energiska och för sin uppgift väl utbildade lärare. Ett grundvillkor

för en reformering av dövstumundervisningen är därför även en förbättrad

lärarutbildning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kicngl. Maj:ts ''proposition nr 103.

Tvåårig seminarieutbildning. Dövstumlärarseminariet tillkom

år 1873. Seminariekursen var i början tvåårig med ett teoretiskt och

ett praktiskt år. År 1889 ändrades studiegången till ettårig seminariekurs,

åtföljd av ett provår.

Under årens lopp ha flera förslag till förbättrad utbildning framförts.

Bland annat föreslog seminariets föreståndare år 1941 omläggning av utbildningen

till tvåårig teoretisk och praktisk kurs. Som motivering härför

anfördes, att lärarelevernas kunskaper inom vissa kursmoment borde utvidgas

och fördjupas. En del kursmoment borde lämpligen behandlas under

andra utbildningsåret, sedan lärareleverna erhållit större praktisk erfarenhet.

I samband därmed borde eleverna genomgå en kortare kurs i behandling

av även bland lärjungar i dövstumskolan förekommande talrubbningar

av central natur, såsom orddövhet, hörstumhet och försenad tal- och språkutveckling.

Under andra året borde därjämte sådana moment av barn- och

ungdomspsykologien, som berörde viljelivets utveckling och karaktärsdaningen,

givas en fylligare framställning. Under senare år hade de flesta

lärareleverna fullgjort pro vårstjänstgöring vid Manilla dövstumskola och

därvid haft tillfälle att följa den teoretiska undervisningen vid seminariet,

haft tillgång till seminariets bibliotek och kunnat erhålla handledning av

seminariets lärare. De hade över huvud haft större möjligheter än övriga

att effektivt utnyttja provåret i utbildningssyfte.

Enligt utredningens uppfattning är den av föreståndaren föreslagna förlängningen

av studietiden vid seminariet en förutsättning för att lärarutbildningen

skall kunna effektiviseras genom fördjupad teoretisk och utvidgad

praktisk utbildning. Utredningen ansluter sig därför till förslaget.

Man torde kunna räkna med ett starkt behov av nyrekrytering av dövstumlärare

för den närmaste framtiden, framförallt på grund av elevantalets

ökning. För den närmaste tiden torde man böra beräkna en årlig examination

av i genomsnitt 4—5 lärare jämte ett mindre antal förskolelärare.

Undervisningen. Vid seminariet hållas nu av vetenskapliga experter

föreläsningar och demonstrationer i mindre omfattning, nämligen fem

föreläsningar i vartdera ämnesområdet hörselorganens anatomi m. m. samt

talorganens anatomi m. m. Utredningen anser utbildningen i hörsel- och talorganens

anatomi, fysiologi, patologi och hygien böra vidgas väsentligt samt

även omfatta närvaro vid dissektion och klinikbesök.

Studiet av fonetiken bör fördjupas. Vid Uppsala universitets experimentalfonetiska

laboratorium torde en koncentrerad kurs kunna arrangeras för

dövstumlärarseminariets elever.

Vidare bör vid seminariet anordnas en kurs i talteknik, ledd av en expert

i röst- och talvård.

Viktigare är emellertid att möjliggöra en fördjupad utbildning inom mera

centrala områden av lärarutbildningen, framförallt inom språkpsykologien,

dövstumpsykologien och dövstumpedagogiken. Detta sker bäst genom att

för dessa ämnesområden anslås utökat timantal på seminariets schema.

Vad angår den praktiska utbildningen, böra provlektionerna kompletteras

med en systematisk undervisning, direkt syftande till att ge kandidaterna

praktiska kunskaper. Donna undervisning bör anförtros åt en särskilt skicklig

och erfaren dövstumlärare. Förutnämnda kurs i talrubbningar av central

natur bör även komma till stånd. Vidare böra lärarkandidaterna få besöka

andra dövstumskolor, hörsel svagklasser m. m.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

Seminariets lärare. Ledningen av utbildningen av lärare är ett

synnerligen ansvarsfullt arbete. Föreståndaren vid dövstumlärarseminariet

skall icke blott organisera och leda arbetet vid seminariet utan därjämte

själv meddela den viktigaste delen av undervisningen. I icke ringa grad blir

dövstumundervisningens utveckling beroende av hans förmåga att utforma

lärarutbildningen. I främsta rummet bör han vara en erfaren och skicklig

dövstumlärare. Ilan bör därjämte äga goda kunskaper inom den speciella

pedagogik och psykologi, som berör de dövstumma och deras undervisning,

och inom de ämnesområden i övrigt, som äro normerande för dövstumundervisningen,

samt ha den överblick över den allmänna psykologien och pedagogiken,

som är erforderlig för allt arbete inom abnormundervisningen.

Rektor vid Manillaskolan har sedan länge varit föreståndare för dövstumlärarseminariet.

Då seminariet bör fast fogas till Manillaskolan, bör

rektorstjänsten förenas med föreståndarbefattningen. Utredningen har övervägt

frågan om fordran på akademisk examen för rektor men icke ansett sig

kunna förorda krav härpå. Särskilda behörighetskrav böra dock uppställas.

Under erinran om att övningsskoilärare vid seminarium är placerad två

lönegrader högre än lärare i folkskola samt att lärare vid provårsläroverk

åtnjuter särskilt arvode (särskild lönegradsplacering föreslagen), föreslår utredningen,

att lärare i kunskapsämne vid den dövstumskola, med vilken

seminariet är förenat, placeras en lönegrad högre än andra lärare i kunskapsämne.

Föreståndaren åtnjöt fram till år 1938 arvode av 1 500 kronor. År 1938

minskades arvodet till 900 kronor. Efter vissa sänkningar har arvodet

fr. o. m. läsåret 1945/46 återställts till 900 kronor. Då undervisningsarbetet

vid seminariet är mera krävande än tidigare, är en höjning av arvodet motiverad.

Utredningen förordar emellertid, att föreståndarskapet inbegripes i

rektors åligganden och att rektor i samband därmed uppflyttas från lönegrad

Cb 7 till Cb 9. Utbildningsverksamheten kommer troligen att fortgå

regelbundet. Rektors undervisningsskyldighet, nu 10 veckotimmar, bör i

första hand avse seminarieundervisningen, och hans undervisning i skolan

kan alltså anpassas efter variationerna i seminarieundervisningen. Inga

arvoden för seminariearbetet skulle då utgå till rektor.

Utrustning. Förutom utvidgade lokaler behöver seminariet god tillgång

till lämplig undervisnings- och demonstrationsmateriel samt facklitteratur.

Av Manillaskolans biblioteksanslag får ett belopp av 450 kronor

användas till undervisningsmateriel och facklitteratur in. m. vid seminariet.

Utredningen föreslår, att för inköp av för seminariets verksamhet nödvändig

undervisnings- och demonstrationsmateriel (ljudstyrkeindikator, stroboskop,

fonetisk apparatur m. m.) ett engångsanslag av 10 000 kronor beviljas

samt att nämnda belopp av 450 kronor höjes till 800 kronor.

Ettårskursen. De småskollärarinnor, som skola utbildas för tjänstgöring

som biträdande lärarinnor i förskolorna, och de lärarinnor, som skola

utbildas för tjänstgöring vid vårdanstaltens skolhem, böra enligt utredningens

uppfattning genomgå en ettårig kurs vid seminariet. I huvudsak

böra de därvid följa de föreläsningar, övningar och kurser, som anordnas för

blivande ämneslärare under första utbildningsåret. Den praktiska utbildningen

bör förläggas till förskolan respektive dövstumskolans samtliga

stadier.

Utbildning av övriga lärare m. fl. Undervisning i dövstumpedagogik

bör ingå i utbildningen för samtliga vid dövstumskolan an
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 103.

ställda lärare, alltså även för gymnastik-, slöjd- och arbetslärare m. fl. Även

andra befattningshavare, såsom vårdarinnor, sjuksköterskor och husmödrar,

böra äga kunskaper om de dövstumma barnen och deras undervisning.

Utredningen föreslår, att vid varje skola för lärare, som kunna förväntas

stanna vid skolorna, anordnas under rektors eller ämneslärares ledning

vissa veckotimmars elementär undervisning rörande de dövstumma barnen

och deras undervisning. Även övrig personal bör lämnas tillfälle att deltaga.

Jämte nämnda utbildning och som komplettering av denna böra centrala

kurser anordnas med vissa års mellanrum. Dylik kurs bör omfatta minst

fyra veckor och förläggas till tid, då flertalet deltagare kunna vara med

utan att avstå lön. Resekostnadsersättning m. m. torde böra utgå. Tjänstledighet

utan löneavdrag torde böra beviljas i vissa fall.

För anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare bör föreskrivas

krav på genomgång av dylik kurs eller förbindelse att bevista sådan. För

nu anställda bör anordnas en frivillig kurs.

Yttranden. Skolöverstyrelsen anser, att de blivande dövstumlärarna

böra få utnyttja en stor del av de teoretiska förläsningarna vid det av skolöverstyrelsen

i annat sammanhang föreslagna »statens specialpedagogiska

seminarium». Överstyrelsen föreslår uppdelning av föreläsningsämnena mellan

detta seminarium och dövstumlärarseminariet. Särskild utbildning i

röst- och talvård samt skolhygien finner överstyrelsen ej erforderlig, enär

utbildning häri beräknas bli införd vid folkskoleseminarierna. Vidare föreslår

överstyrelsen, att småskollärare skola, för att bli biträdande lärare vid

barndomsskolor och förskoleföreståndare, få samma utbildning som övriga

dövstumlärare. Överstyrelsen behandlar slutligen vissa frågor om lönegradsplacering

av lärare. I övrigt har överstyrelsen i huvudsak intet att erinra

mot dövstumutredningens förevarande förslag.

Statskontoret anser, att frågorna om provårsarvode, högre lönegradsplacering

för seminarielärare, handledararvoden och rektors löneställning

icke böra upptagas till förnyad prövning i detta sammanhang. Ämbetsverket

framhåller, att lärarutbildningen är oregelbunden och av ringa omfattning.

Statens lönenämnd finner under vissa förutsättningar ej anledning till

erinran mot placering av rektor i Cb 9. Då lärare vid provårsläroverk ej fått

högre lönegradsplacering, finner lönenämnden anledning ej föreligga att nu

ifrågasätta generell höjning av lönenivån för lärarna vid dövstumlärarseminariet.

Svenska dövstumläraresällskapet yttrar, att utredningens förslag synes

innebära löften om undervisningens höjande. Nuvarande utbildning förbereder

ej tillräckligt för skolans uppfostrande verksamhet. Sällskapet föreslår,

att blivande lärare få genomgå en större kurs i psykisk hälsovård vid

»statens speciallärarinstitut». Sällskapet gör vidare vissa uttalanden om

lärarnas lönegradsplacering och tjänstgöringsskyldighet.

3 — Bihan g till riksdagens ''protokoll 1052. 1 samt. Nr 105.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Departementschefen. Möjligheterna att förbättra dövstumundervisningen

äro i väsentlig mån beroende på lärarnas intresse och skicklighet.

Dövstumutredningen framhåller, att för åstadkommande av en förbättrad

undervisning i dövstumskolorna erfordras en vidgad och fördjupad dövstumlärarutbildning.

För detta ändamål föreslår utredningen, att den nuvarande

studiegången med ett seminarieår och ett provår ersättes med en

tvåårig seminarieutbildning samt att seminarieundervisningen förbättras.

jDövstumlärarseminariet föreslås definitivt bli förlagt till dövstumskolan i

Stockholm. Jag finner mig i huvudsak kunna biträda vad utredningen

sålunda föreslagit. Vid seminariet bör också, liksom nu, anordnas ettårig

utbildning av vårdanstalts- och förskolelärarinnor. Denna undervisning

bör såsom avsetts i görligaste mån samordnas med den tvååriga utbildningen.

I ärendet har föreslagits högre lönegradsplacering för rektor och lärare

vid Manillaskolan. Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till

frågan, huruvida rektor bör erhalla ersättning för seminariearbetet i form

av högre lönegradsplacering eller på annat sätt, och icke heller till spörsmålet

om nämnda lärares löneställning. Preliminärt räknar jag i det följande

med viss ändring av rektors arvoden.

För nästa budgetår beräknar jag arvoden åt föreståndare och lärare vid

dövstumlärarseminariet på sätt framgår av följande sammanställning:

4

Nu anvisat Förslag

Föreståndaren ................................ 1 6041 2 500

Föreläsningar och övningar, hållna av föreståndaren

eller lärare, förslagsvis....................... 2 8002 7 8002

Särskilda föreläsningar av experter.............. 300 1 960:t

Handledare vid vissa elevers hospitering i förskola . . 300_300

Summa 5 004 12 560

1 900 201 + 500 kronor. — 2 25 kronor per föreläsning och 15 kronor per övning. I förestån
dararvodet

inbegripes ersättning för två föreläsningar per vecka. — 3 35 kronor per föreläsning.

Utredningen har även föreslagit, att för teknisk utrustning åt seminariet

skulle anvisas ett engångsanslag av 10 000 kronor samt att medelsan visningen

till seminariets bibliotek skulle ökas. Jag biträder detta förslag;

frågan om medelsanvisningen för nästa budgetår behandlar jag i det följande.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag förutsätter, att statsverket

icke åsamkas kostnader för de studiebesök vid andra skolor m. in.,

som utredningen ansett önskvärda.

Dövstumutredningen har vidare föreslagit, att jämväl annan personal

vid dövstumskolorna än ämneslärare skulle få dövstumpedagogisk utbildning.

Denna skulle bestå av dels elementär undervisning vid vederbörande

skola under rektors eller ämneslärares ledning, dels utbildning vid en cen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

tral kurs. Ehuru jag inser behovet och värdet av en dylik utbildning, anser

jag mig icke kunna förorda, att statsverket åsamkas särskilda kostnader

härför. Det torde vara möjligt att vid varje skola anordna en enklare utbildning

av ifrågavarande slag utan särskild kostnad.

7. Hemställan.

Under åberopande av vad jag härförut anfört rörande vissa frågor beträffande

dövstumundervisningens organisation hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig under avsnittet II. förordade ändrade

grunder för dövstumundervisningens organisation.

III. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Läroanstalter för blinda:

Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1950/51 .............................. 645 000 628 012

1951/52 (statsliggaren s. 663)............ 651 000

1952/53 (förslag) ...................... 797 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

172 000 kronor enligt följande sammanställning:

1. Återbesättande av en vakantsatt lärartjänst i kunskapsämne

(Ca 23) för införande av åttonde teoretiskt skolår vid institutet

och förskolan å Tomteboda.............................. 12 840

2. Uppflyttning av husmodern vid institutet från Ca 11 till Ca 15 348

3. Inrättande av en tjänst som biträdande husmoder i Ce 13 vid

institutet .............................................. 8 088

4. Inrättande av 4 nya vårdarinnetjänster i Ce 7 vid institutet . . 23 808

5. Uppflyttning av 17 ekonomibiträdestjänster vid institutet, nämligen

1 från Ce 3 till Ce 6 och 16 från Ce 2 eller 3 till Ce 4____ 4 368

6. Ökning av anslagsposten till rörligt tillägg, avseende nuvarande

personal ............................................... 115 000

7. Höjning av arvodena åt läkare (nu 4 500 kr.) .............. 1 800

8. Höjning av arvodet åt skolsköterska vid hantverksskolan i Kristinehamn

(nu 500)...................................... 600

9. Höjning av arvodena åt tandläkare (nu 6 100) .............. 4 200

Summa ökning i runt tal 172 000

I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

3. Biträdande husmoder. Överstyrelsen anför, att husmoderns

arbete är av största betydelse för trevnaden vid internatskolorna. Beträffande

dövstumskolorna ha vid flera tillfällen framförts klagomål över internatens

påfallande brister i fråga om elevernas personliga omvårdnad. Utan

tvivel beror detta till en del på husmödrarnas alltför stora arbetsbörda.

Överstyrelsen föreslår därför, att biträdande husmödrar anställas vid Tomteboda

och de större dövstumskolinternaten i likhet med vad som redan är

fallet vid vårdanstalten i Lund för blinda. Statskontoret avstyrker överstyrelsens

framställning.

4. Vårdarinnor. För budgetåret 1951/52 begärde överstyrelsen

5 nya vårdarinnetjänster vid Tomteboda-institutet. Överstyrelsen anförde

därvid, att vid institutet vore anställda 9 vårdarinnor. Antalet barn utgjorde

44 i förskolan och 82 i institutet. Antalet vårdarinnor vore otillräckligt,

varför städpersonalen vissa tider måste anlitas. Vårdarinnornas tid

vore strängt upptagen med rutinmässigt arbete och de hade föga tid för

fostrande uppgifter. Vid dövstumskolorna hade vårdarinnepersonalen utökats.

Blinda barn fordrade personlig omvårdnad i ännu högre grad än dövstumma.

Överstyrelsen framhåller nu, att av nämnda för bhndinstitutet

begärda vårdarinnetjänster endast en beviljats. Statskontoret avstyrker nu

ifrågavarande framställning.

7. Läkare. Överstyrelsen finner det med hänsyn till de allmänna löneförhöjningarna

skäligt, att läkararvodena uppräknas. Det har visat sig allt

svårare att erhålla skolläkare. Arbetet inom skolhälsovården har också ökats

betydligt sedan år 1944.

9. Tandläkare. Överstyrelsen anför i huvudsak följande: Efter

framställning från Sveriges Tandläkarförbund ha överläggningar ägt rum

mellan överstyrelsen och förbundet beträffande timarvodena för tandläkarna

inom blind- och dövstumskolorna, varvid tandläkarförbundet ställde

krav på höjda arvoden och högre ersättning för driftskostnader. Det har

visat sig allt svårare att erhålla tandläkare för nuvarande belopp. Arvodena

utgå med kronor 11: 00—12: 90 per timme alltfter dyrort, vartill kommer

4 kronor per timme i ersättning för tandsköterska, slitage, material

och lokalhyra. Tandläkarförbundet yrkar på timarvoden med 18 kronor i

lägsta ortsgruppen med ökning av en krona per ortsgrupp, så att i ortsgrupp

5 skulle utgå timarvode med 22 kronor, samt ersättning för driftskostnader

med 7: 50 kronor per timme. Lägre arvoden och ersättning ansågo

sig tandläkarna icke kunna acceptera. Överstyrelsen befarar, att därest

förbundets krav icke tillmötesgås, det skall ställa sig mycket svårt att tillgodose

tandvården inom abnormskolorna. Motiveringen från tandläkarförbundets

sida är de allmänna lönestegringarna och ökade levnadskostnader.

Departementschefen. Under åberopande av riksdagens i skrivelsen

1951: 378 anmälda beslut i anledning av propositionerna 1951: 214 och 227

angående ändrad lönegradsplacering för viss vård- och ekonomipersonal

m. m. samt vissa uppsyningsmän m. fl. föreslår jag, att tjänsten som översköterska

i Ca 12 och husmoderstjänsten i Ca 11 vid Tomtebodainstitutet

uppflyttas till Ca 14 respektive Ca 17. I personalförteckningen böra vederbörliga

ändringar beträffande nämnda tjänster vidtagas.

Arvodena åt kamrerare-sekreterare och första lärarinna vid Tomteboda

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

torde böra uppräknas med 300 respektive 80 kronor. Delposten till arvoden

åt läkare bör på grund av prislägets förändring och arbetsuppgifternas

ökning uppräknas med 900 kronor. Arvodet åt skolsköterskan i Kristinehamn

bör i anslutning till nämnda lönereglering för vårdpersonal höjas med

100 kronor, med vilket belopp vederbörande delpost alltså bör ökas. Efter

överläggningar med tandläkarförbundet har skolöverstyrelsen föreslagit höjning

av arvoden och driftkostnadsersättningar åt tandläkare vid blindskolorna

m. fl. läroanstalter. Beredningen av denna fråga har ännu icke avslutats.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles bestämma arvodenas

och ersättningarnas storlek. Jag beräknar nu ingen höjning av delposten

till tandläkararvoden vid blindanstalterna. Om det nuvarande beloppet

icke skulle förslå, torde Kungl. Maj:t få medgiva erforderligt överskridande

av arvodesposten. Motsvarande överskridande torde få medgivas

jämväl i fråga om andra maximerade arvodesposter, som beröras av

ifrågavarande reglering av tandläkararvoden.

För att eleverna vid institutet skola kunna beredas en bättre personlig

omvårdnad i fostrande syfte torde ytterligare en vårdarinnetjänst i Ce 7

böra inrättas vid institutet. Med stöd av riksdagens förutnämnda beslut

ha ekonomibiträdestjänstema i Ce 2 och 3 vid blindanstalterna uppflyttats

i högre lönegrader. Med anledning härav bör under icke-ordinarieposten

beräknas en ökning med 18 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppräknas med 123 800 kronor, huvudsakligen

på grund av rörliga tilläggets höjning från 12 till 32 (33)

procent.

Överstyrelsens framställningar beträffande införande av ett åttonde

teoretiskt skolår och inrättande av en tjänst som biträdande husmoder vid

institutet kan jag icke nu tillstyrka.

Vid bifall till vad jag föreslagit torde här ifrågavarande anslag böra höjas

med 146 000 kronor till 797 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för läroanstalterna för blinda,

vilka föranledas av vad jag i det föregående förordat,

b) godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna

för blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 360 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t

17 000

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kvmgl. Maj:ts proposition nr 103.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 230 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ................ 190 000

Summa kronor 797 000

c) till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 797 000 kronor.

2. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1950/51 .............................. 415 000 414 626

1951/52 (statsliggaren s. 666) ............. 415 000

1952/53 (förslag) ...................... 509 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

80 300 kronor enligt följande sammanställning:

a) Uppflyttning av en husmoderstjänst från Ca 12 till Ca 15 och

av en biträdande husmoderstjänst från Ce 7 till Ce 13 ........ 2 280

b) Uppflyttning av två ekonomibiträdestjänster (en tvätt- och en

köksbiträdest jänst) från Ce 3 till Ce 6...................... 1 440

c) Höjning av anslagsposten till rörligt tillägg, avseende nuvarande

personal ............................................... 73 149

d) Höjning av arvodena åt läkare och vikarie för denne samt tandläkare

(nu respektive 4 000, 400 och 2 500 kr.).............. 3 360

Summa ökning i runt tal 80 300

I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande.

Departementschefen. Under hänvisning till riksdagens i skrivelsen

1951: 378 anmälda beslut i anledning av propositionerna 1951: 214 och 227

angående ändrad lönegradsplacering för viss vård- och ekonomipersonal

m. m. samt vissa uppsyningsmän m. fl. föreslår jag, att tjänsterna som husmoder

i Ca 12, som översköterska i Ca 12 och som sjuksköterska i Ca 10

vid vårdanstalten uppflyttas till respektive Ca 16, Ca 14 och Ca 12. Om

nuvarande innehavare av husmoderstjänsten på grund av lägre kompetens

icke placeras i den nya lönegraden, bör hon föras på övergångsstat. I anslutning

härtill bör ordinarieposten höjas med 2 000 kronor, varjämte erforderliga

ändringar böra vidtagas i personalförteckningen. Med stöd av

nämnda riksdagsbeslut ha även tjänsterna som biträdande husmoder och

som ekonomibiträden i Ce 3 och 2 vid anstalten uppflyttats till högre lönegrader.

På grund härav bör icke-ordinarieposten ökas med 11 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör vidare, huvudsakligen till följd av

rörliga tilläggets höjning från 12 till 32 (33) procent, uppräknas med 79 500

kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

Arvodet åt biträde på rektorsexpeditionen, nu 3 000 kronor, bör på

grund av prisnivåns förändring ökas med 600 kronor. Även arvodena åt

läkare vid anstalten böra uppräknas; jag föreslår höjning av arvodet till

läkaren med 800 kronor och av arvodet till läkarvikarie med 100 kronor.

Under åberopande av vad jag anfört beträffande arvoden åt tandläkare

vid blindanstalterna beräknar jag nu ingen ökning av delposten till tandläkararvoden

vid vårdanstalten.

Vid bifall till vad jag föreslagit bör anslaget således ökas med 94 000

kronor till 509 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för vårdanstalten i Lund för

blinda med komplicerat lyte, vilka föranledas av vad jag

i det föregående anfört,

b) godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i

Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 120 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t.......................... 11 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 256 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 121 300

Summa kronor 509 000

c) till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 509 000 kronor.

3. Förslagsanslaget till Dövstumskolorna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ............................. 2 230 000 2 307 806

1951/52 (statsliggaren s. 669) .......... 2 248 000

1952/53 (förslag) ..................... 2 754 000

Skolöverstyrelsen föreslår i sina anslagsäslcanden för nästa budgetår, att

anslaget höjes med 600 000 kronor. I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Under denna post beräknar överstyrelsen följande ändringar:

a) uppflyttning av rektor vid Manillaskolan från Cb 7 till Cb 9 (samtidigt

indragning av två arvoden å tillhopa 1 104 kr.) och uppflyttning av 14

lärare i kunskapsämne vid samma skola från Ca 23 till Ca 24,

b) ordinariesättning av en extra ordinarie lärartjänst i gymnastik med lek

och idrott vid Växjöskolan,

c) indragning av en slöjdlärarinnetjänst i Ca 12 på övergångsstat men samtidigt

inrättande av en sådan tjänst i Ca 15 vid Hämösandsskolan,

d) uppflyttning av sex husmoderstjänster från Ca 11 till Ca 15.

Beträffande framställningen under c) anför överstyrelsen bland annat:

Slöjdlärarinnan på övergångsstat har på grund av lägre kompetens uppförts

i Ca 12. Då hon nu skall avgå, erfordras en tjänst för kompetent lärarinna.

Det har ifrågasatts att till skolan förflytta en slöjdlärarinna vid Mogårdsanstalten,

vars tjänst i så fall skulle ändras till arbetsledartjänst. Överstyrelsen

vill dock ej föreslå en sådan förflyttning.

Statskontoret förordar nämnda förflyttning av en slöjdlärarinna från

vårdanstalten till Hämösandsskolan. Ämbetsverket avstyrker överstyrelsens

under a), b) och d) upptagna förslag.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. M a j : t.

Överstyrelsen föreslår beträffande denna post följande ändringar:

a) höjning av arvodena åt läkare (nu 14 900 kr.) med tillhopa 5 960 kr.

samt anvisande av 500 kr. till reseersättning åt läkaren vid Mogårdsanstalten,

b) höjning av arvodena åt sjuksköterskor (nu 1 590 kr.) med tillhopa

740 kr.,

c) höjning av arvodena åt tandläkare (nu 20 840 kr.) enligt samma grunder

som de för blindanstalterna föreslagna, innebärande en sammanlagd höjning

med 13 770 kr.,

d) höjning av arvodet för skriv- och bokföringshjälp vid Manillaskolan från

4 000 till 6 000 kr.,

e) höjning av fyra arvoden för undervisning i trädgårdsskötsel med tillhopa

200 kr. (höjning av varje arvode från 250 till 300 kr.),

f) höjning av arvodet för praktiska övningar i maskinskrivning vid Växjöskolan

från 400 till 1 300 kr. (avser kurser för 20 elever vid maskinskri

vningsinstitu t) ,

g) anvisande av 300 kr. för praktiska övningar i maskinräkning vid Växjöskolan,

h) indragning av arvodena åt seminarie- och provårsföreståndare (respektive

900 och 204 kr.) vid uppflyttning av Manillaskolans rektor till

högre lönegrad, höjning av arvodesbeloppet för seminariets lärare från

1 800 till 8 200 kr. samt höjning av arvodesbeloppet för särskild undervisning

vid seminariet från 300 till 1 300 kr.,

i) anvisande av 2 500 kr. till arvoden vid förskolan i Boden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Till stöd för det under a) redovisade yrkandet om särskild reseersättning

åt läkaren vid Mogårdsanstalten anför överstyrelsen, att läkaren, emedan

anstaltens verksamhet pågår hela året, har att avlägga cirka 50 ordinarie

besök på skolan samt att läkaren vid varje besök får resa 25 km.

Statskontoret tillstyrker yrkandet under f) men avstyrker förslagen under

d) och e).

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Överstyrelsen räknar med följande ändringar beträffande denna anslagspost:
a)

uppflyttning av en lärare i kunskapsämne vid Manillaskolan från Ce 22

till Ce 23,

b) inrättande av fem tjänster som biträdande husmoder i Ce 13,

c) uppflyttning av en husmoderstjänst från Ce 11 till Ce 13,

d) uppflyttning av en tjänst som värmeledningsskötare vid skolan i Lund

från Ce 10 till Ce 11,

e) omändring av två ekonomibiträdestjänster i Ce 9 till en trädgårdsmästartjänst

i Ce 14 (Härnösandsskolan) och en trädgårdsförmanstjänst i

Ce 11 (Lundaskolan),

f) inrättande av ytterligare fem vårdarinnetjänster i Ce 7 för ernående av

bättre personlig omvårdnad av eleverna,

g) uppflyttning av två ekonomibiträden (ett köks- och ett tvättbiträde) vid

Mogårdsanstalten från Ce 3 till Ce 6,

h) indragning av en ekonomibiträdestjänst i Ce 2 vid skolan i Lund,

i) ökning av antalet timlärartimmar i hushållsgöromål med 2 % veckotimmar

och i kindergartenarbete med 5 veckotimmar vid Örebroskolan,

j) anställande av viss personal vid förskolan i Boden.

Till stöd för framställningen under e) anför överstyrelsen, att skolorna i

Lund och Härnösand ha stora trädgårdsområden och en betydande försäljning

av trädgårdsprodukter; vid Härnösandsskolan är den nyanlagda trädgården

ej helt satt i stånd men man räknar med avsevärda inkomster i framtiden.

Trädgårdsbiträdet vid sistnämnda skola har genomgått tvåårig trädgårdsmästarutbildning.

Statskontoret framhåller, att yrkandet under d) bör prövas vid pågående

utredning angående löneställningen för vissa befattningshavare, vilka icke

äro heltidssysselsatta med eldnings- och reparationsgöromål. Ämbetsverket

avstyrker förslagen under a)—c), e)—g) och i).

Rörligt tillägg.

Överstyrelsen beräknar en höjning av denna anslagspost med 393 750

kronor i fråga om nuvarande personal.

Departementschefen. I det föregående har jag under åberopande av

riksdagens skrivelse 1951:378 föreslagit uppflyttning av vissa ordinarie

tjänster vid blindanstalterna till högre lönegrader. Under hänvisning till

samma skrivelse föreslår jag nu, att vid dövstumslcolorna de ordinarie tjän
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kicngl. Maj:ts proposition nr 103.

sterna som översköterska i Ca 12 och som husmoder i Ca 11 uppflyttas till

Ca 14 respektive Ca 17. Husmoder, som på grund av lägre kompetens icke

uppflyttas i sistnämnda lönegrad, bör uppföras på övergångsstat i Ca 13.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde vederbörliga ändringar böra

vidtagas i personalförteckningen.

På grund av prisnivåns förskjutning föreslår jag uppräkning av delposten

till läkararvoden med 3 000 kronor. I anslutning till nyssnämnda riksdagsbeslut

böra arvodena åt sjuksköterskor höjas med sammanlagt 330

kronor, varför vederbörande delpost bör ökas med detta belopp. Under åberopande

av vad jag anfört rörande arvoden åt tandläkare vid blindanstalterna

föreslår jag, att delposten till tandläkararvoden vid dövstumskolorna

nu upptages med oförändrat belopp. Arvodena till skriv- och bokföringshjälp

m. m. böra uppräknas med tillhopa 3 100 kronor, varav 1 000 kronor

avseende Manillaskolan. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag beträffande

höjning av arvodena för undervisning i trädgårdsskötsel med tillhopa

200 kronor. Likaså biträder jag överstyrelsens framställning beträffande

praktiska övningar i maskinskrivning och maskinräkning vid Växjöskolan,

innebärande en kostnadsökning med 1 200 kronor. Arvodet för hållande

av andaktsstunder m. m. vid vårdanstalten torde böra uppräknas med 30

kronor. Under hänvisning till vad jag under avsnittet II. föreslagit beräknar

jag dels för arvoden åt bibliotekarier 1 500 kronor, dels för lärarutbildningen,

för vilken nu under arvodesposten anvisats tillhopa 3 204 kronor

(visst belopp utgår även ur icke-ordinarieposten), en ökning under arvodesposten

av 9 356 kronor. Då verksamheten vid förskolan i Boden icke torde

kunna påbörjas under nästa budgetår, synes det icke erforderligt att nu

taga ställning till frågorna om avlöningar och omkostnader vid denna skola.

Under arvodesposten beräknar jag slutligen en automatisk ökning med 284

kronor.

Med stöd av förutnämnda riksdagsskrivelse 1951: 378 har en extra ordinarie

husmoderstjänst samt ekonomibiträdestjänsterna i Ce 2 och Ce 3 vid

dövstumskolorna uppflyttats till högre lönegrader, varför icke-ordinarieposten

bör uppräknas med 25 000 kronor. Överstyrelsens framställning om

ändring av en ekonomibiträdestjänst i Ce 9 vid Lundaskolan till trädgårdsförmanstjänst

i Cell och av en ekonomibiträdestjänst i Ce 9 vid Hämösandsskolan

till trädgårdsmästartjänst i Ce 14 kan jag nu endast tillstyrka

i så måtto, att båda nämnda ekonomibiträdestjänster ändras till trädgårdsförmanstjänster

i Ce 11. För Örebroskolan, där viss gruppindelning av lärjungarna

tillämpas, torde böra beräknas ytterligare timlärartimmar i hushållsgöromål

och kindergartenarbete på sätt överstyrelsen föreslagit. Under

åberopande av vad jag föreslagit under II. beräknar jag vidare medel för

två biträdande lärare i Ce 16. Om en ordinarie slöjdlärarinna på övergångsstat

vid Härnösandsskolan avgår, torde hon under nästa läsår böra ersättas

med en icke-ordinarie slöjdlärarinna; jag beräknar ej någon medelsan vis
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

ning härför under icke-ordinarieposten men förutsätter, att Kungl. Maj:t

skall äga om så erfordras ställa medel till förfogande för ändamålet. I enlighet

med vad överstyrelsen upplyst kan en ekonomibiträdestjänst indragas

vid skolan i Lund.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör höjas med 437 000 kronor, vilket

belopp till största delen avser rörliga tilläggets höjning från 12 till 32 (33)

procent.

I vidare mån än sålunda skett kan jag icke tillstyrka överstyrelsens anslagsäskanden.

Vid bifall till vad jag föreslagit bör dövstumskolornas avlöningsanslag

ökas med 506 000 kronor till 2 754 000 kronor. Under åberopande

av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för dövstumskolorna, som

föranledas av vad jag i det föregående anfört,

b) godkänna följande avlöningsstat för dövstumskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................ 1 095 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 77 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 920 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 662 000

Summa kronor 2 754 000

c) till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 754 000 kronor.

4. Förslagsanslaget till Dövstumskolorna: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ............................. 968 000 965 286

1951/52 (statsliggaren s. 672) .......... 1 059 000

1952/53 (förslag) .................... 1 234 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

331 000 kronor. Inledningsvis anför överstyrelsen, att ökningen av medelsbehovet

är en följd av den allmänna prisstegringen. I allmänhet har överstyrelsen

räknat med en höjning med 20 procent. I fråga om delposterna till

tandvård, beklädnad och kosthåll föreslår överstyrelsen betydande höjningar

enligt samma principer som överstyrelsen tillämpat beträffande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 103.

blindanstalterna. Å andra sidan kan en minskning av anslagsbehovet till

omkostnader emotses, om föreslagen avkortning av arbetsåret vid fortsättningsskolorna

genomföres.

De av överstyrelsen föreslagna ändringarna beträffande olika anslagsposter

framgå av följande sammanställning, som även upptager av statskontoret

föreslagna belopp:

För budgetåret 1952/53

v

föreslagen ökning

i\u an

eller minskning

visat

belopp

skolöver-

statskon-

styrelsen

toret

Utgifter:

1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis........

7 000

+ 1 150

+ 1 150

2. Reseersättningar, förslagsvis ..................

7 000

3. Bränsle, lvse och vatten, förslagsvis............

185 000

+ 24 900

+ 24 900

4. Övriga expenser .............................

18 200

+ 2 300

+ 2 300

5. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis ..

63 500

+ 2 600

+ 2 600

6''. Inventarier och maskiner, förslagsvis..........

31 000

7. Tvätt och renhållning, förslagsvis .............

23 900

+ 3 200

+ 3 200

8. Sjukvård åt elever och skyddslingar, förslagsvis

18 000

+ 4 400

9. Tandvård åt elever och skyddslingar, förslagsvis

7 750

+ 6 850

+ 1950

10. Bad åt elever och skyddslingar, förslagsvis......

5100

11. Kosthåll, förslagsvis .........................

405 000

+ 58 500

+ 58 500

12. Utackordering av elever, förslagsvis...........

259 800

+ 78 200

+ 55 000

13. Beklädnad för elever och skyddslingar, förslagsvis

144 800

+ 69 200

-1- 30 000

14. Flitpenningar åt fortsättningsskolelever och

skyddslingar, förslagsvis......................

26 400

15. Parkers underhåll ...........................

2 500

16. Bibliotek ...................................

1250

+ 950

—

17. Livränta åt förra ägarinnan av Broby gård ....

2 000

18. Omkostnader för förskolan i Boden ...........

—

+ 25 000

19. Engångsbelopp till inventarier för förskolan ....

—

+ 60 000

Summa

1 208 200

+ 337 250

Inkomster:

a. Ersättning för värme och lyse i tjänstebostäder ..

13 500

b. Ersättning för tvätt åt personal ..............

2 700

c. Ersättning för kost åt personal ................

64 900

+ 6 600

+ 10100

d. Från fortsättningsskolan i Vänersborg försålda

arbeten ......................................

45 000

e. Från fortsättningsskolan i Växjö försålda arbeten

5 000

f. Nettoinkomst från lantbruket och trädgården vid

dövstumskolan å Broby gård ..................

3 500

g. Från dövstumskolan i Härnösand försålda pro-

dukter ......................................

600

h. Från dövstumskolan i Lund försålda produkter ..

2 000

i. Från vårdanstalten å Mogård försålda produkter

12 000

Summa

149 200

+ 6 600

Nettoutgift

1 059 000

+ 330 650

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Överstyrelsen har till stöd för begärda höjningar av härefter angivna utgiftsposter

anfört bland annat följande:

4. Av den föreslagna höjningen belöper på Manillaskolan ett belopp av

900 kronor, avseende även seminariets behov.

5. För Brobyskolan föreslår överstyrelsen en ökning med 1 000 kronor,

avseende folkhögskolan, som trätt i verksamhet år 1951.

11. I sina anslagsäskanden beträffande blindanstalternas omkostnadsanslag

har överstyrelsen redogjort för de åtgärder, som vidtagits för åstadkommande

av förbättrad koststandard vid internatskolorna, och föreslagit

en medelsanvisning för nästa budgetår, beräknad efter en dagkostnad av

kr. 1: 70 för barn i åldern 7—15 år och kr. 2: 25 för vuxna elever (jfr åttonde

huvudtiteln s. 362). Dessa beräkningsgrunder ha alltså tillämpats i fråga

om dövstumskolornas anslag till kosthåll (i det för Brobyskolan beräknade

beloppet har inräknats medel även till elever vid kurs för vissa fortsättningsskolpliktiga

och vid folkhögskolekursen). Om arbetsåret vid fortsättningsskolorna

avkortas, kan en minskning av medelsbehovet med 15 000

kronor beräknas. Med utgiftsposten 11. korresponderar inkomstposten c.

12. För varje utackorderad elev vid skolorna i Lund och Örebro betalas

nu 150 kronor per månad. Styrelserna räkna med att höja avgiften till 175

kronor för att kunna erhålla fosterhem av tillfredsställande standard. Denna

höjning utgör ungefär 20 procent av nuvarande månadsavgift och tillstyrkes

av överstyrelsen. För Växjöskolan upptages även 200 kronor till inackordering

av hemlösa elever under jullovet. Medel härför ha icke tidigare begärts,

men överstyrelsen anser ändamålet behj ärtans värt.

13. Innevarande budgetårs anslag till beklädnad utgör, fördelat per elev,

cirka 170 kronor. Överstyrelsen föreslår nu liksom för blindskolorna, att anslagsmedlen

beräknas efter i regel 250 kronor per elev (dock högre belopp

för Brobyskolan på grund av den större förslitningen i utomhusarbetet och

för vårdanstalten till följd av skyddslingarnas vistelse där hela året). Överstyrelsen

understryker, att internateleverna böra erhålla en klädutrustning,

som ungefärligen motsvarar standarden inom ett gott enskilt hem.

Departementschefen. I likhet med statskontoret tillstyrker jag av

överstyrelsen föreslagna höjningar av de i sammanställningen upptagna

utgiftsposterna 1, 3—5, 7 och It. Vad särskilt angår sistnämnda post (kosthåll),

erinrar jag om att motsvarande höjningar i statsverkspropositionen

föreslagits i fråga om blindanstalternas omkostnadsanslag. Mot den av

överstyrelsen beräknade ökningen av posten 8 synes icke heller vara något

att erinra. I anslutning till vad jag i det föregående anfört beträffande

tandläkarersättningarna vid blindanstalterna räknar jag preliminärt med

en ökning av utgiftsposten 9 (tandvård) med 1 550 kronor. Posterna 12

(utackordering) och 13 (beklädnad) böra höjas med de av statskontoret

förordade beloppen. Jag tillstyrker höjning av posten 16 (bibliotek) med

det av överstyrelsen föreslagna beloppet. För Bodenskolan beräknar jag

nu ingen medelsanvisning. Inkomstposten för kostersättning torde böra på

sätt statskontoret föreslagit ökas med 10 100 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Vid bifall till vad jag föreslagit bör omkostnadsanslaget höjas med 174 450

kronor eller för anslagets avrundning med 175 000 kronor till 1 234 000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela bestämmelser om anslagets fördelning på de olika

skolorna. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Dövstumskolorna: Omkostnader för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 234 000 kronor.

5. Reservationsanslaget till Dövstumskolorna: Engångsanskaffning

av utrustning m. m.

I dövstumskolornas omkostnadsstat är uppförd en delpost till inventarier

och maskiner. För budgetåren 1949/52 har denna delpost avsetts endast för

inventariers underhåll, medan för engångsanskaffning av utrustning m. m.

vid dövstumskolorna anvisats ett särskilt reservationsanslag. Detta anslag

utgjorde för budgetåret 1949/50 185 000 kronor, vilket belopp disponerades

för utförande av inredningsarbeten, nyanskaffning av inventarier

till skollokaler, anskaffande av köksutrustning m. m. I anslutning till förslag

av 1945 års dövstumutredning begärde skolöverstyrelsen för budgetåret

1950/51 samma anslagsbelopp, avsett för anskaffande av apparater för

prövning och träning av hörselrester, hörapparater, läro- och läseböcker,

filmapparater m. m. samt lek- och idrottsmateriel enligt en av överstyrelsen

år 1949 uppgjord plan. Anslaget blev dock minskat till 100 000 kronor.

Även för innevarande budgetår föreslog överstyrelsen ett anslag av

185 000 kronor, varav dock ett belopp av 20 000 kronor avsåg upprustning

av elevhemmet vid upptagningsskolan i Vänersborg. Anslaget minskades

emellertid ytterligare eller till 90 000 kronor.

För nästa budgetår anhåller skolöverstyrelsen om höjning av anslaget till

146 000 kronor. Överstyrelsen anför, att fortsatt medelsanvisning erfordras

för att den av överstyrelsen år 1949 i anslutning till dövstumutredningens

förslag uppgjorda planen för dövstumskolornas utrustning med modern

hörselapparatur m. m. skall kunna fullföljas. Det nu begärda anslaget avses

skola disponeras sålunda:

a) Apparater för prövning och träning av elevernas hörselrester

m. fl. apparater ........................................ 95 000

b) Individuella hörapparater till avgående elever.............. 16 000

c) Läro- och läseböcker, barnböcker, referensböcker............ 16 500

d) Filmapparater m. m..................................... 15 000

e) Viss inredning och utrustning av skolköket vid skolan i Härnösand

.................................................. 3 000

Summa kronor 145 500

eller i runt tal kronor 146 000

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103. 47

Av den närmare motiveringen till överstyrelsens framställning inhämtas

bland annat följande:

a) Av anslagen för budgetåren 1950/52 beräknar överstyrelsen sammanlagt

cirka 110 000 kronor till anskaffande av ton- och talaudiometrar samt

förstärkaranläggningar för individuell hörselträning m. in. Detta innebär, att

samtliga barndomsskolor förses med audiometrar samt att cirka 10 förstärkningsanordningar

för klassundervisning göras. Behovet av dessa viktiga

hjälpmedel är ännu ej fyllt, varför 90 000 kronor beräknas för anskaffning

av ytterligare 20 förstärkningsanordningar för klassundervisning. Därmed

skulle dövstumskolornas upprustning med dylik nödvändig apparatur

kunna vara slutförd under budgetåret 1952/53.

Härutöver erfordras emellertid enligt uppgifter av föreståndaren för dövstumlärarseminariet

för undervisningen där viss annan teknisk utrustning,

däribland apparater för optisk kontroll av tonstyrka och tonhöjd hos talet,

apparatur för enklare experimentalfonetiska arbeten samt demonstrationsmateriel

för undervisningen i akustik. Dövstumutredningen har för ändamålet

föreslagit ett engångsbelopp av 10 000 kronor. Överstyrelsen utgår

från att medelsanvisningen fördelas på två år och att alltså för nästa budgetår

anvisas 5 000 kronor.

b) Ur samhällsekonomisk synpunkt såväl som av humanitära skäl är det

viktigt, att de döva unga människor, som efter avslutad skolgång gå ut i

näringslivet, beredas möjligheter att på ett naturligt sätt kommunicera med

de hörande. Erfarenheterna av de av Hörselfrämjandets anslag försöksvis

anskaffade hörapparaterna ha visat, att särskilt eleverna vid specialskolan

i Örebro men även åtskilliga elever vid fortsättningsskolorna ha stor nytta

av dessa apparater. Det begärda beloppet av 16 000 kronor är beräknat för

40 apparater å 400 kronor.

c) och d). För upprustning av läro- och läseboksbeståndet samt för fortsatt

anskaffning av filmapparater och filmarkiv enligt dövstumutredningens

plan anser överstyrelsen, att samma grundbelopp som för innevarande budgetår

äro nödvändiga. Ytterligare 1 000 kronor torde dock böra anvisas för

att ge de fem barndomsskolorna möjlighet att anskaffa bilderböcker och

dylikt till småskolans elever. I och med folkhögskolekursens förläggning till

Broby ställas ökade krav på denna skolas bibliotek, särskilt i fråga om referens-

och uppslagsböcker. Fn begynnelseanskaffning av referensbibliotek

för 500 kronor anser överstyrelsen nödvändig för att folkhögskolans arbete

skall kunna bedrivas.

e) Inredningen i skolköket vid skolan i Härnösand är i viss mån otillfredsställande,

vilket konstaterats vid inspektionsbesök av överstyrelsens

konsulent för husligt arbete. Byggnadsstyrelsen har gjort utredning om

kostnaderna för ändringar i skolköket enligt av konsulenten uppgjord plan.

Byggnadsstyrelsen har meddelat, att den icke förfogar över medel till

ifrågavarande ändringsarbeten.

Departementschefen. De anslag, som hittills anvisats för engångsanskaffning

av utrustning m. in. för dövstumskoloma, ha icke motsvarat det

av skolöverstyrelsen i anslutning till dövstumutredningens förslag beräknade

medelsbehovet. På grund av prisstegringarna har anskaffningen icke

heller kunnat få den omfattning, som vid medelsanvisningen beräknats.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 103.

För förbättring av dövstumundervisningen synes fortsatt medelsanvisning

till utrustning m. m. erforderlig. Jag vill erinra om att fjolårets riksdag

(jfr statsutskottets utlåtande nr 8, s. 125) framhöll önskvärdheten av att

den av skolöverstyrelsen uppgjorda planen för dövstumskolornas upprustning

framdeles kunde komma att i full utsträckning genomföras. För nästa

budgetår föreslår jag ett anslag av 124 000 kronor, innebärande en ökning

med 34 000 kronor. Den minskning i jämförelse med överstyrelsens äskande,

som jag sålunda föreslagit, har jag närmast avsett skola gälla de för

böcker och filmapparater in. m. beräknade medlen. Det föreslagna anslagsbeloppet

torde dock liksom innevarande budgetårs anslag av skolöverstyrelsen

få disponeras för därmed avsedda ändamål i huvudsak på sätt överstyrelsen

prövar lämpligt. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Döv stumskolorna: Engång sanskaffning av utrustning

m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag

av 124 000 kronor.

6. Förslagsanslaget till Bidrag till förskolor och skolhem

för dövstumma barn.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ................................ 60 600 47 794

1951/52 (statsliggaren s. 675).............. 60 600

1952/53 (förslag) ........................ 150 000

Nuvarande förhållanden.

Beträffande ifrågavarande bidrag må nämnas följande:

Enligt gällande bestämmelser utgår ifrågavarande statsbidrag årligen

med 800 kronor för varje barn i förskola och därjämte med 800 kronor för

varje barn, som tillika är intaget i skolhem eller genom skolans försorg och

på dess bekostnad åtnjuter vård och underhåll; dock utgår bidrag för varje

anstalt för högst det antal barn, som Kungl. Maj:t bestämmer. Såsom statsbidragsvillkor

gäller bland annat, att undervisningen är avgiftsfri och att

anstalten i den utsträckning så kan ske mottager barn från andra kommuner

än den kommun, inom vilken anstalten är belägen, samt att sistnämnda

kommun lämnar bidrag till anstalten med skäligt belopp.

Bidrag utgå nu till förskolan för dövstumma och skolhemmet för dövstumma

småbarn i Göteborg, till skolan och hemmet för döva småbarn i

Stockholm, till förskolan för dövstumma barn i Borås samt till förskolan

och skolhemmet för dövstumma barn å Degernäs herrgård i Degerfors

köping (Örebro län).

Förskolan i Göteborg tillhör Sällskapet för bildande av småbarnsskolor

i Göteborg, medan skolhemmet där äges av Stiftelsen Skolhemmet

för dövstumma småbarn. För budgetåret 1950/51 har statsbidrag medgivits

för högst 7 barn, som undervisats i förskolan, högst 12 barn i samma skola,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103.

som tillika varit intagna i skolhemmet, och högst 3 genom skolans försorg

utackorderade barn. Skolans lokaler äro förhyrda, medan hemmet har egen

fastighet.

Skolan och skolhemmet i Stockholm ägas av Hörselfrämjandet. För

budgetåret 1950/51 har statsbidrag medgivits för högst 23 barn, som undervisats

i skolan och för högst 18 barn i samma skola, som tillika varit intagna

i skolhemmet. Skolan och hemmet äro inrymda i en förhyrd lägenhet.

Den nyligen tillkomna förskolan i Borås äges av föreningen Mariastiftelsen.

För budgetåret 1950/51 har statsbidrag medgivits för högst 6 vid

skolan undervisade barn och för högst 5 av barnen, vilka tillika genom

skolans försorg och på dess bekostnad åtnjutit vård och underhåll.

Förskolan och skolhemmet å D e g e r n ä s ha nyligen upprättats av

Örebro läns landsting. För budgetåret 1951/52 har statsbidrag medgivits

för högst 12 vid skolan undervisade och i skolhemmet intagna barn.

Utöver nämnda förskolor finnas numera även andra förskolor för dövstumma,

vilka dock icke åtnjuta statsbidrag. Sålunda har Sveriges scoutförbund,

som bedriver en insamlingsverksamhet i syfte att kunna inrätta

förskolor för dövstumma barn, upprättat flera sådana.

Ifrågasatt förstatligande av förskolor m. in.

194-5 års dövstumutredning (stat. off. utr. 1947: 64, s. 44 ff.) föreslog införande

av obligatorisk förskolundervisning för dövstumma barn från och

med fem års ålder jämte frivillig sådan skolgång för barn mellan tre och

fem år. Förskolorna borde liksom upptagningsskoloma vara statliga. Antalet

förskolor skulle utgöra två i norra dövstumskoldistriktet och en i ettvart av

de tre övriga distrikten. Åtgärder för genomförande av förskoleverksamheten

borde vidtagas snarast. Staten borde därför övertaga de dåvarande

förskolorna (Göteborg och Stockholm) och driva deras verksamhet i befintliga

lokaler och i nuvarande omfattning, intill dess nybyggnader uppförts

för dessa skolor. Förskoleplikten borde införas först sedan lokaler erhållits

för samtliga föreslagna förskolor.

I utlåtande över kommitténs förslag tillstyrkte skolöverstyrelsen i stort

sett detsamma, dock med flera betydelsefulla ändringar. Bland annat ansåg

överstyrelsen frågan om förskoleplikt ej böra avgöras, förrän erfarenhet

rörande den lämpliga organisationen av en förskola vunnits vid en statlig

försöksskola, som borde förläggas till Norrland. Under försökstiden borde

enligt överstyrelsens mening de nuvarande förskolorna genom rikligare

statsanslag beredas möjlighet att bedriva verksamheten under ekonomiskt

gynnsammare betingelser. I första hand borde skol- och inackorderingsavgifterna,

vilka nu erlades av barnens målsmän, slopas och ersättas med

statsbidrag. Kostnaderna för lärarlöner, vilka borde utgå som för liknande

befattningshavare vid den föreslagna statliga förskolan, borde dessutom helt

övertagas av staten och driftsbidragen väsentligt höjas för att erforderlig

vårdpersonal skulle kunna anställas.

4 — liihang till riksdagens jirotolcoll 1952. 1 samt. Nr 108.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Styrelsen för Stiftelsen Skolhemmet för clövstumma småbarn hemställde,

att förslaget om statsövertagande av stiftelsen snarast måtte förverkligas

eller att stiftelsen måtte erhålla högre anslag.

Hörselfrämjandets centralstyrelse yrkade, att staten omedelbart skulle

övertaga de nuvarande förskolorna.

Frågan om förskolundervisningens förbättring berördes i 1951 års statsverksproposition

(bil. åttonde huvudtit. sid. 370). Föredragande departementschefen

uttalade därvid, att ett allmänt genomförande av förskolundervisning

för dövstumma för närvarande icke vore aktuellt. Det syntes

därför icke nu kunna ifrågakomma, att staten helt eller väsentligen

skulle övertaga det ekonomiska ansvaret för de befintliga förskolorna.

Också i propositionen 1951: 65 (s. 19), vari förslag framlades om inrättande

av den statliga förskolan för dövstumma i Boden, framhöll departementschefen,

att införande av obligatorisk förskola icke syntes vara möjligt i dagens

läge. Om förskolundervisningen skulle fylla sin uppgift, måste nämligen

förskolan ha en ganska dyrbar utrustning och personaluppsättning.

Den avsedda förbättringen av förskolundervisningen syntes under nuvarande

förhållanden icke kunna omfatta mer än upprättandet av en enda

statlig förskola, vilken lämpligen borde erhålla viss försökskaraktär på sätt

överstyrelsen föreslagit.

I ansökning den 26 juni 1951 hemställer Hörselfrämjandets centralstyrelse,

att staten måtte övertaga skolan och hemmet för döva småbarn i

Stockholm i samband med införande av obligatorisk förskolundervisning

eller — om detta icke nu låter sig göra — anvisa medel i sådan utsträckning,

att verksamheten utan förlust för Hörselfrämjandet kan fortsätta i avvaktan

på statsövertagande. Om denna hemställan ej kan bifallas, anser sig

Hörselfrämjandet nödsakat att nedlägga verksamheten. Av ansökningen

inhämtas bland annat:

För budgetåret 1950/51 anges utgifterna för skolan och skolhemmet till

cirka 73 720 kronor. Såsom inkomster upptagas: statsbidrag 38 142 kronor

9 öre, bidrag från staden 11 000 kronor, bidrag från Solstickan 3 000 kronor,

ränta å fond 261 kronor 72 öre och inackorderingsavgifter 13 900 kronor,

varjämte ett underskott av 7 415 kronor 86 öre redovisas.

Centralstyrelsen fäster uppmärksamheten på nödvändigheten av att terminsavgifter

åter få upptagas vid skolan.

Skolverksamheten utvisar årligen underskott. För tioårsperioden 1939

—1949 utgjorde underskotten sammanlagt 16 352 kronor 10 öre. För år

1950 utvisade verksamheten en förlust å 14 056 kronor 80 öre. Ungefär

samma underskott beräknas för år 1951.

Att Hörselfrämjandet icke redan nedlagt hemmet och skolan beror på

det behj ärtan svär da i verksamheten. Lokalerna fylla icke de krav, som

numera ställas på dylika institutioner. Föreningen har icke möjlighet att

avlöna personalen i paritet med motsvarande tjänster inom statliga eller

kommunala institutioner, även om vissa nödvändiga lönejusteringar ha måst

vidtagas. Personalens pensionsfråga måste ovillkorligen snarast ordnas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 103. 51

Vidare torde undersökning och eventuellt behandling av barnens tänder

böra anordnas.

I ansökning den 9 juli 1951 hemställer även styrelsen för Stiftelsen Skolhemmet

för dövstumma småbarn i Göteborg om förstatligande av skolhemmet

eller ökat statsbidrag i avvaktan därpå. Styrelsen understryker, att

verksamheten ej kan fortsättas, om tillräckligt statsanslag icke anvisas. Av

vad styrelsen anför inhämtas bland annat:

Skolhemmets ekonomiska ställning har länge varit bekymmersam. Bidraget

från staden, 1 000 kronor, kan icke förväntas bli höjt, då nästan alla

barnen äro från annan ort. Räkenskaperna ha varje år utom två visat

underskott, som täckts ur ett rörelsekapital av 34 600 kronor, varav dock

nu återstår endast 8 591 kronor. För räkenskapsåret 1950/51 utgjorde utgifterna

21 683 kronor och bristen 1 683 kronor. Höjning av vårdavgiften

har beslutats. Den största utgiftsökningen faller på lönekontot. Husmoderns

pensionsfråga måste lösas.

I utlåtande den 2 oktober 1951 hemställer skolöverstyrelsen om ökning

av statsbidraget på sätt överstyrelsen föreslagit i förutnämnda utlåtande

över dövstumutredningens betänkande. Överstyrelsen föreslår därjämte, att

för budgetåret 1950/51 anvisas bidrag till täckande av vid skolan och skolhemmet

i Stockholm samt vid skolhemmet i Göteborg uppkomna förluster

med 14 000 respektive 1 600 kronor.

Anslag säskanden.

För nästa budgetår föreslår skolöverstyrelsen, att här ifrågavarande anslag

höjes med 38 400 kronor. Ökningen avser förutnämnda skolor i Borås

och Degemäs. Båda dessa skolor beräknas mottaga 12 barn. Överstyrelsen

erinrar om att överstyrelsen tidigare föreslagit rikligare statsunderstöd åt

förskolorna.

Departementschefen.

Statsbidraget till förskolor och skolhem för dövstumma barn höjdes år

1950 från 600 till 800 kronor per år för varje i förskola respektive skolhem

intaget barn. Samtidigt härmed föreskrevs, att avgift för undervisningen i

förskola icke skulle få uttagas. Motsvarande förbud infördes icke för vården

i skolhem, men önskvärdheten av ökad avgiftsbefrielse framhölls.

Såsom av det föregående framgår kämpa de äldre förskolorna och skolhemmen

i Stockholm och Göteborg med ekonomiska svårigheter. De ånyo

framförda förslagen om förstatligande av dessa institutioner anser jag mig

dock icke kunna biträda. Jag lcan icke heller tillstyrka, att statsbidrag anvisas

till täckande av uppkomna driftsunderskott eller att överhuvudtaget

statsbidraget till dessa förskolor och skolhem utgår enligt särskilda grunder.

Otvivelaktigt förefinnas emellertid starka skiil för höjning av förut
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 103.

nämnda statsbidragsbelopp. Sedan detta fastställdes har prisnivån höjts

ytterligare. I det föregående har nämnts, att en effektiv förskolundervisning

kräver en förhållandevis stor ekonomisk insats. Ifrågasatt återinförande

av terminsavgifter för undervisningen anser jag mig icke böra tillstyrka.

Det är icke heller önskvärt att tvinga skolhemmen att bereda sig ökade

inkomster genom höjda inackorderingsavgifter. Med hänsyn till anförda

omständigheter föreslår jag höjning av statsbidragsbeloppet 800 kronor till

1 200 kronor från och med nästa budgetår.

Med hänsyn till den föreslagna statsbidragshöjningen och då antalet förskolor,

som åtnjuta statsbidrag, numera ökats till fyra beräknar jag anslagsbehovet

för nästa budgetår till 150 000 kronor, innebärande en ökning

med 89 400 kronor. Nya förskolor erhålla icke rätt till statsbidrag, förrän

Kungl. Maj:t så medgivit. För nästa budgetår räknar jag icke med statsbidrag

till andra än de angivna fyra förskolorna.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordad ändring av grunderna för

statsbidrag till förskolor och skolhem för dövstumma barn,

att tillämpas från och med budgetåret 1952/53,

b) till Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma

barn för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

150 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under I, II och III:

1—6 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Stockholm 1952 Ivar Haeggströma Boktryckeri A. B.

620*ea

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: Is i statsverkspropositionen gjorda framställning angående bcredskapsstat för för svar sväsendet för budgetår a1 i texten
  2. Rskr. 1952:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa frågor rörande blindoch dövst umunder visning en, såvitt propositionen hänvisat a1 i texten
  3. 2LU 1952:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa frågor rörande blindoch dövstumundervisningen, såvitt propositionen hänvisats till lagutskot s. 1 i texten