Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

1952-02-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:105, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen

den 17 maj 1935 (nr 176) angående Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, m. m.; given Stockholms

slott den 29 februari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av

§§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa från 225 till 235 miljoner kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 105.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj

1935 (nr 176) angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 angående

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 2. § 2.

Såsom grundfond för hypotekskassan

ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande

svenska statens tre och en

halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett

nominellt belopp av tvåhundratjugofem

miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

---äro fullgjorda.

Grundfondsobligationer må,--

— kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer — —

—- anspråk tagna.

§ 3.

Därest grundfonden skulle, genom

på hypotekskassans rörelse i dess

helhet uppkomna förluster, nedgå

till tvåhundratio miljoner kronor,

må kassan icke upptaga nytt lån,

med mindre Konungen därtill lämnar

tillstånd. Om grundfonden av

sådan anledning skulle nedgå till

Såsom grundfond för hypotekskassan

ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande

svenska statens tre och en

halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett

nominellt belopp av tvåhundratrettiofem

miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

---äro fullgjorda.

Grundfondsobligationer må, — —-

— kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer -— —-

— anspråk tagna.

§ 3.

Därest grundfonden skulle, genom

på hypotekskassans rörelse i dess

helhet uppkomna förluster, nedgå

till tvåhundratjugu miljoner kronor,

må kassan icke upptaga nytt lån,

med mindre Konungen därtill lämnar

tillstånd. Om grundfonden av

sådan anledning skulle nedgå till

Senaste lydelse av §§ 2 och 3 se 1951:274.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

3

tvåhundra miljoner kronor, må nytt

lån icke upptagas, med mindre riksdagen

på Konungens framställning

det medgiver.

Kassans styrelse--—nu sagts.

tvåhundratio miljoner kronor, må

nytt lån icke upptagas, med mindre

riksdagen på Konungens framställning

det medgiver.

Kassans styrelse---nu sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsi''ådet å Stockholms slott den 29

februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Lingman, anmäler fråga

om höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa

samt anför därvid följande.

I § 2 förordningen angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 18 maj 1951, nr 274, stadgas

att staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret till förfogande såsom

grundfond för kassan ställer svenska statens 3% procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 225 miljoner

kronor.

Enligt § 3 må kassan, därest grundfonden genom på kassans rörelse i

dess helhet uppkomna förluster skulle nedgå till 210 miljoner kronor, icke

upptaga nytt lån med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar tillstånd. Om

grundfonden av sådan anledning skulle nedgå till 200 miljoner kronor, må

nytt lån icke upptagas med mindre riksdagen på framställning av Kungl.

Maj:t det medgiver.

Vidare stadgas i § 4, att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer icke vid något tillfälle må uppgå till mera än tio gånger grundfondens

belopp.

I skrivelse den 22 januari 1952 har styrelsen för Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa hemställt, att grundfondens belopp måtte höjas med 50

miljoner till 275 miljoner kronor samt att § 3 i 1935 års förordning måtte

ändras på så sätt att de där angivna gränserna höjas från 210 miljoner och

200 miljoner kronor till respektive 260 miljoner och 250 miljoner kronor.

Styrelsen har inledningsvis erinrat om att styrelsen i skrivelse den 26

oktober 1950 hemställt, att grundfondens belopp, som vid denna tidpunkt

uppgick till 200 miljoner kronor, måtte höjas med 50 miljoner till 250

miljoner kronor samt att de i § 3 angivna gränserna måtte fastställas till 235

respektive 220 miljoner kronor. Genom förenämnda författningsändring den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

5

18 maj 1951 (nr 274) hade emellertid framställningen — av skäl som framginge

av förarbetena till ändringen (Kungl. Maj:ts proposition nr 158 och

bankoutskottets utlåtande nr 15) — bifallits endast i så måtto, att grundfonden

hade höjts med 25 miljoner till 225 miljoner kronor, varvid de nyssnämnda

gränserna hade justerats till 210 respektive 200 miljoner kronor.

Styrelsen har emellertid — med hänsyn till den betydande låneökning, som

den livliga bostadsbyggnadsverksamheten medfört för stadshypoteksinstitutionen

under år 1951 — funnit erforderligt, att frågan om grundfondens

storlek redan innevarande år toges under förnyad prövning. Styrelsen

har uttalat att nettobeloppet utelöpande obligationer per den 31 december

1951 uppgått till 2 058 miljoner kronor. Kassan ägde sålunda nämnda dag

utgiva obligationer till ett belopp av ytterligare 192 miljoner kronor. Av

detta belopp hade under år 1952 intill den dag skrivelsen vore dagtecknad

eller den 22 januari utnyttjats 10 miljoner kronor, varför den återstående

upplåningsrätten vore begränsad till 182 miljoner kronor. Följande uppställning

belyste närmare utvecklingen under senare år beträffande stadshypotekskassans

obligationsskuld.

Utlämnade

obligationer

(milj. kr.)

Nettobelopp

utelöpande

obligationer

(milj. kr.)

1945 års

slut ..............................

1430

1 379

1946 »

T>

1482

1 429

1947 »

»

1 642

1 588

1948 »

T>

1807

1 749

1949 »

»

1873

1 813

1950 »

1 954

1891

1951 »

» ..............................

2123

2 058

Till utveckling av frågan i vad mån en marginal på 182 miljoner kronor

kunde anses tillfyllest för att möta de anspråk, som under den närmaste

tiden kunde komma att ställas på stadshypoteksinstitutionen, har styrelsen

vidare anfört följande. Netlolåneökningen under år 1951 hade uppgått till

109 miljoner kronor. Det vore givetvis icke möjligt att med någon större grad

av säkerhet bilda sig en uppfattning om den låneökning, som rörelsen kunde

resultera i under den närmaste framtiden. Någon anledning att räkna med

en minskning i lånefrekvensen syntes emellertid tills vidare icke föreligga.

Man syntes snarare av olika skäl icke kunna bortse från möjligheten av ökade

låneanspråk. Därest prövningen av frågan om en ökning av grundfonden

skulle anstå till 1953 års riksdag, skulle utlåningsrörelsen under cirka fem

kvartal framåt vara bunden vid nuvarande upplåningsrätt eller sålunda

ytterligare 182 miljoner kronor. Då emellertid stadshypoteksinstitutionen

såsom nyss framhållits tills vidare syntes böra vara beredd alt möta låneanspråk

av åtminstone samma omfattning som under 1951, borde det ytler
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

ligare utlåningsbehovet under nämnda fem kvartal beräknas till minst 210

miljoner kronor.

I anslutning till de synpunkter som framförts i förarbetena till den år

1951 företagna författningsändringen har styrelsen slutligen uttalat, att

styrelsen vore väl medveten om att kraven på en stram kreditpolitik kvarstode

med oförminskad styrka; styrelsen ansåge sig emellertid böra framhålla,

att låneanspråken på stadshypoteksinstitutionen i främsta rummet

vore beroende av omfattningen av det bostadsbyggande, som statsmakterna

etter prövning ur bostadspolitiska utgångspunkter funne vara av den angelägenhetsgrad,

att det borde givas utrymme i investeringsplanerna. Stadshypoteksinstitutionens

kreditgivning avsåge sålunda i huvudsak ändamål,

som kontrollerades inom ramen av byggnadsregleringen. Det kunde även

framhållas, att en höjning av grundfonden endast skapade formella förutsättningar

för en ökad obligationsutgivning och sålunda i och för sig icke

beredde stadshypoteksinstitutionen vidgade kreditgivningsmöjligheter. Kreditgivningens

omfattning vore beroende av möjligheterna att erhålla avsättning

för obligationerna.

Över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksbanken ha uttalat att fullmäktige icke kunde tillstyrka

större ökning av kassans grundfond än med 10 miljoner kronor eller från

225 till 235 miljoner kronor. Fullmäktige ha erinrat om att överläggningar

nyligen ägt rum mellan riksbanken och olika kreditinstitut rörande möjligheterna

till och formerna för en kreditåtstramning. Vid dessa överläggningar

hade bl. a. framhållits, att den skärpta kontrollen över emissioner

av obligationslån, som inginge som ett led i de kreditåtstramande åtgärderna,

även måste omfatta kassans obligationslån. Riksbanken hade vidare

understrukit vikten av att kassans låneverksamhet bedreves på ett sätt, som

stode i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden.

Även om en höjning av grundfonden endast skapade formella förutsättningar

för en ökad obligationsutgivning och icke i och för sig beredde

kassan vidgade kreditmöjligheter, ansåge sig fullmäktige icke i nuvarande

läge kunna förorda en höjning med det i framställningen angivna beloppet.

Såsom framginge av den redovisning kassan lämnat, ha fullmäktige slutligen

anfört, förelåg alltjämt vid årsskiftet 1951/52 möjligheter för kassan att

inom ramen för nuvarande grundfond öka sin utlåning med 192 miljoner

kronor. Nettolåneökningen under år 1951 uppgick till i runt tal 170 miljoner

kronor. En fondökning med 10 miljoner kronor skulle jämte den nu icke

utnyttjade upplåningen vara tillräcklig att under 1952 tillgodose låneanspråk

av samma omfattning som under 1951 och därjämte lämna erforderlig

marginal för ny prövning av frågan om ökning av grundfonden vid 1953 års

riksdag. Olägenheten av att åter då behöva förelägga riksdagen frågan,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

7

tinge vägas mot behovet av att som ett led i kreditpolitiken kunna pröva

även de formella förutsättningarna för hypoteksinstitutionernas obligationsutgivning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha meddelat att fullmäktige icke hade

något att erinra mot bifall till den av stadshypotekskassans styrelse i ärendet

gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att inspektionen tillstyrkte framställningen

i vad den avsåge ökning av stadshypotekskassans grundfond;

inspektionen hade ej heller något att erinra mot de i övrigt föreslagna förändringarna

i förordningen angående kassan. Inspektionen har anfört att

det med hänsyn till kassans återstående upplåningsrätt uppenbarligen vore

av vikt att frågan om ytterligare ökning av grundfonden redan nu upptoges

till prövning. Det vore härvid en lämplighetsfråga hur stor denna ökning

borde vara. Under hänvisning till önskvärdheten av att allmänt hålla tillbaka

kreditgivningen hade man vid tidigare tillfälle avsiktligt medgivit blott

en mindre ökning av grundfonden, varigenom alltså kassan hindrats att

töra en expansiv lånepolitik. Sedan beredskapslagstiftningen om räntereglering

m. m. numera kommit till stånd, hade statsmakterna emellertid redan

i sin hand tillräckliga maktmedel att hålla kreditvolymen under kontroll

varför behovet försvunne att via grundfonden kunna påverka stadshypoteksorganisationens

låneverksamhet. Någon anledning att motsätta sig den

begärda grundfondsökningen kunde därför knappast anses föreligga.

Departementschefen. Vid anmälan av föregående ärende (prop. nr 104)

angående ifrågasatt höjning av Sveriges allmänna hypoteksbanks grundfond

uttalade jag, att jag icke i nuvarande läge kunde förorda en höjning

med det i framställningen från bankens styrelse angivna beloppet. Av motsvarande

skäl som anförts i nämnda ärende anser jag mig även för stadshypotekskassans

del böra föreslå en begränsning av den begärda höjningen

av grundfondens belopp. I likhet med hankofullmäktige förordar jag sålunda

att grundfonden höjes med endast 10 miljoner till 235 miljoner kronor.

I anslutning härtill böra de i § 3 angivna gränserna vid vilka Kungl.

Maj :ts respektive riksdagens tillstånd för upptagande av nytt lån blir erforderligt

bestämmas till 220 miljoner respektive 210 miljoner kronor. Därest

riksdagen biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta

att obligationer i vederbörlig ordning skola ställas till förfogande.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga ett i enlighet med det anförda inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och .1 förordningen

den 17 maj 10.15 (nr 176) angående Konungarikei Sveriges stadshypolekskassa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

dels ock besluta att staten skall, för ökning av Konungariket Sveriges

stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret

ställa till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner

kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående

kassan givna bestämmelserna taga obligationerna i anspråk.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952

520244

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 a1 i texten