Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter

1952-03-07 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:110, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr Ilo.

I

Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946

(nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa

särskilda uppgifter; given Stockholms slott den 7 mars

1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa

särskilda uppgifter.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Sammanfattning.

Den nu tidsbegränsade lagen den 29 juni 1946 om användande av statspolispersonal

för vissa särskilda uppgifter föreslås skola i fortsättningen

gälla utan tidsbegränsning.

m\ m Bihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr Ilo.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Förslag

till

Lag

angåemle fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om

användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1946 om användande av

statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter, vilken enligt lag den 25

februari 1949 (nr 47) gäller till och med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt

giltighet efter sistnämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Chefen för im-ikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om

fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av

statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter och anför därvid följande.

För att tillgodose behovet av polispersonal för sådan spanings- och annan

polisverksamhet, som efter den allmänna säkerhetstjänstens avveckling

år 1946 fordrades för att hindra och uppdaga spioneri och andra för

rikets säkerhet skadliga brott, beslöts nämnda år en utökning av statspolisorganisationen.

I samband därmed antogs lagen den 29 juni 1946 om användande

av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter. Denna lag

innehåller att, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, vid spanings-

eller annan polisverksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot

8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada rikets försvar eller

folkförsörjning, statspolispersonal utan hinder av vad i lagen om polisväsendet

är stadgat om statspolisen må användas jämväl för tjänstgöring huvudsakligen

inom den stad, till vars polisstyrka personalen hör. Lagen hade

ursprungligen treårig giltighetstid, men genom lag den 25 februari 1949 förlängdes

dess giltighet till och med den 80 juni 1952. Då denna tidpunkt

snart är inne, uppstår frågan om lagen skall gälla även i fortsättningen.

Lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket utgår från den

förutsättningen, att statspolisens verksamhet i princip faller utom ramen

för den polisverksamhet, som sedan gammalt ansetts åvila städerna. I enlighet

härmed är också städernas skyldighet beträffande statspolisen begränsad

till skyldigheten att tillhandahålla erforderlig personal; kostnaderna

för statspolisens verksamhet falla i del väsentliga på statsverket.

Närmare bestämmelser angående statspolisens tjänstgöring äro meddelade

i kungörelsen den 16 september 1932 (nr 448) angående stats- och

reservpolisen. Av dessa bestämmelser må här endast anmärkas, att statspolisen

i första hand skall användas å landsbygden samt, såvitt angår kriminalstatspoliscn,

i stad där kriminalpolisavdelning icke finnes samt all

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:In proposition nr Ilo.

statspolisen endast i särskilda fall får tagas i anspråk för tjänstgöring inom

förläggningsstaden.

Under erinran om vad sålunda gällde yttrade föredragande statsrådet i

propositionen nr 285/1946, genom vilken förslag till nu ifrågavarande lagstiftning

förelädes riksdagen, bland annat följande:

Därest åt statspolisen anförtros den väsentliga delen av sådan spaningsoeh

annan verksamhet som erfordras för att uppdaga och beivra spioneribrott

och andra landsskadliga brott, kommer denna verksamhet att i icke

ringa utsträckning falla inom området för vad vederbörande förläggningsstad

enligt gällande lagstiftning torde få anses vara skyldig att svara för.

i sakens natur ligger nämligen, att en betydande del av statspolispersonalens

tjänstgöring i sådan verksamhet — och när det gäller de största städerna

troligen huvudparten av verksamheten — kommer att vara förlagd

till den stad, till vars statspolisavdelning vederbörande statspolisman hör.

Denna principiella avvikelse från vad i lag är stadgat om det ändamål, för

vilket statspolisen är avsedd, synes påkalla, att bestämmelser därom meddelas

i lag. Närmast till hands ligger därvid att vidtaga sådana ändringar

i lagen om polisväsendet i riket, att föreskrifterna om statens skyldighet

att bidraga till stads kostnader för statspolispersonal icke knytas till förutsättningen,

att statspolisen skall huvudsakligen användas för tjänstgöring

utom staden. Med hänsyn till den i viss mån provisoriska karaktären av

den av mig föreslagna organisationen för bekämpandet av spioneri och

jämförliga brott synes emellertid lämpligare att för ändamålet endast tillskapas

en provisorisk lagstiftning i ämnet. —---

En dylik provisorisk lagstiftning synes kunna begränsas till stadgande

därom att vid spanings- eller annan polisverksamhet för att hindra eller

uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada

rikets försvar eller folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet

i riket är stadgat om statspolisen statspolispersonal användas jämväl

för tjänstgöring huvudsakligen inom den stad, till vars polisstyrka

personalen hör.

En lagstiftning av angivet slag kommer utan särskilt stadgande att medföra,

att de i lagen om polisväsendet i riket meddelade föreskrifterna om

skyldighet för statsverket att bidraga till stads kostnader för tillhandahållande

av statspolispersonal bliva tillämpliga å all den statspolispersonal

som användes för bekämpande av spioneri och liknande brott. Uppenbarligen

kommer lagstiftningen också att medföra skyldighet för vederbörande

stad att tillhandahålla den för statspolisens utökning erforderliga polispersonalen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 49 fann första lagutskottet icke

anledning till erinran mot det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Då frågan om lagens förlängning 1949 behandlades av statsmakterna,

ansågs ändring i lagen icke påkallad.

I skrivelse den 24 januari 1952 har stats polisintendenten hemställt att,

då — såvitt nu kunde bedömas — de särskilda anordningar, som vidtagits

för de landsskadliga brottens bekämpande, fortfarande syntes böra bestå,

lagen den 29 juni 1946 måtte förlängas.

Departementschefen. Såsom framgår av det anförda svarar enligt nu

gällande ordning de ordinära polismyndigheterna för spaningsarbetet för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 5

att hindra och uppdaga spioneri in. in. De äga dock därvid att anlita biträde

av statspolispersonal. 1948 års polisutredning har i sitt den 30 december

1950 avgivna betänkande behandlat frågor om statspolisens organisation i

ett såsom hittills på kommunal grund vilande polisväsende. Den nuvarande

regeln i polislagen att statspolispersonal huvudsakligen skall tjänstgöra

utom den stad, till vars polisstyrka personalen hör, föreslås skola bestå.

Betänkandet har remissbehandlats och är föremål för överväganden inom

inrikesdepartementet. Jag är nu icke beredd att taga ståndpunkt till de i

betänkandet framlagda förslagen.

Lagen om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter

bör därför erhålla fortsatt giltighet. Någon ändring i lagen synes icke påkallad.

Då det behov, som lagen tillgodoser, icke inom överskådlig tid kan

beräknas upphöra, torde lagen i fortsättningen icke böra vara tidsbegränsad.

Därmed är dock icke uteslutet, att det framdeles kan befinnas lämpligt att

inarbeta lagens regler i en reviderad eller helt ny polislag.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda

inom inrikesdepartementet upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 29 juni Wto (nr ''tOS) om användande av statspolispersonal

för vissa särskilda uppgifter måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, alt

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Göran Odcen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten
  2. 1LU 1952:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten