Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:115, Angående anslag till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader; given Stockholms slott den It

mars 1952.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås dels vissa ändringar i kungörelsen den 5 maj

1939 (nr 257) angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden, bl. a. att maximiinkomsten

för erhållande av statsbidrag bestämmes till en taxerad inkomst av 5 400

kronor mot f. n. en beskattningsbar inkomst av 400 kronor, dels ock att

till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

för budgetåret 1952/53 anvisas ett förslagsanslag av 250 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 115.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den Ii mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköi.d, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

elfte huvudtiteln, punkten 131, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Lindring i mindre bemedlade patienters å

landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag

av 200 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I skrivelse den 31 augusti 1951 har medicinalstyrelsen föreslagit, dels att

statsbidragsbestämmelserna ändras i vissa avseenden, dels ock att anslaget

uppräknas från 200 000 till 250 000 kronor.

Gällande stat sbidrag sbestämmelser.

Nu gällande bestämmelser äro meddelade i kungörelsen den 5 maj 1939

(nr 257) angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna för

mindre bemedlade patienter å landsbygden med däri genom kungörelse den

6 maj 1949 (nr 328) gjorda ändringar.

Enligt kungörelsen utgår statsbidrag till bestridande av kostnader för

sjukbesök, som av vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare

företages hos mindre bemedlad patient å landsbygden. Bidraget

utgår med dels hälften av den del av läkararvodet, som överstiger sju

kronor, dels ock hela den del av resekostnaden, som överstiger tre kronor.

Bidrag må åtnjutas av person, för vilken den senast åsatta beskattningsbara

inkomsten enligt förordningen om statlig inkomstskatt icke överstiger

400 kronor. Statsbidrag må dock icke tillkomma den, vilkens beskattningsbara

förmögenhet enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt överstiger

30 000 kronor. Statsbidrag må icke heller utgå, därest vederbörandes

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

ekonomiska förhållanden avsevärt förbättrats efter utgången av det kalenderår,

den senast åsatta taxeringen avser. Har däremot efter sistnämnda

tidpunkt avsevärd försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden,

må statsbidrag utgå, oaktat nyss angivna förutsättningar icke

uppfyllas. Person, som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle

med egen läkare, är ej berättigad till bidrag, liksom ej heller person, för

vilken kommunen åtagit sig betala läkarvård.

Den som äger åtnjuta bidrag enligt kungörelsen är oförhindrad att, om

han är medlem av erkänd sjukkassa, hos denna göra framställning om

sjukvårdsersättning jämlikt för kassan gällande grunder för det belopp,

han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning för erhållen läkarvård.

Det åligger vederbörande läkare att göra sig underrättad om huruvida

nu angivna förutsättningar för statsbidrag kunna anses vara för handen,

i vilket fall patienten har att å särskild uppgiftsblankett underteckna en

försäkran därom. Statsbidrag rekvireras av läkaren hos länsstyrelsen i

länet, som har att pröva, huruvida och med vilket belopp bidrag må utgå,

samt att utanordna beviljat belopp till läkaren.

Tidigare förslag.

Under hänvisning till penningvärdets försämring anhöll riksdagen i skrivelse

den 5 maj 1945, nr 5 (p. 157) om förslag till ändrade grunder för

statsbidrag till detta ändamål. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t

åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning härom och till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag i ämnet.

I sitt den 21 november 1945 avgivna förslag erinrade medicinalstyrelsen,

att i förslaget till sjukkassereform ingingo åtgärder till förbilligande av

sjukresor. Med hänsyn härtill fann styrelsen tveksamt, huruvida någon

ändring då borde vidtagas. Styrelsen föreslog emellertid såsom ett provisorium

intill sjukförsäkringsreformens ikraftträdande, att kungörelsen

gåves ett i vissa avseenden ändrat innehåll. Förslaget innebar bl. a., att

gränsen för rätt till bidrag borde bestämmas till ett beskattningsbart belopp

av högst 800 kronor.

I syfte att befria läkaren från betungande uträkning av kostnadsfördelningen

föreslog styrelsen vidare, att patienten själv skulle erlägga — i

förekommande fall med bidrag från sjukkassa — samtliga kostnader för

sjukbesöket intill ett belopp av femton kronor, vilket motsvarade kostnaderna

för ett besök på en mils avstånd, medan överskjutande del av

kostnaderna skulle ersättas av statsverket.

Kungörelsens föreskrift, all statsbidrag icke finge utgå, därest vederbörandes

ekonomiska förhållanden avsevärt förbättrats efter utgången av

det kalenderår den senast fastställda taxeringen avsåge, medförde enligt

styrelsen, att under en avsevärd del av året varken den sjuke själv eller

någon officiell instans hade möjlighet att avgöra, huruvida den för stats
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

bidrag kvalificerande gränsen överskridits vid senaste — d. v. s. pågående

— taxering. Enligt styrelsens mening borde den senast fastställda taxeringen

alltid äga vitsord. En föreskrift härom förutsatte emellertid, alt

den utbetalande myndigheten tillerkändes rätt till en friare prövning av

bidragsbehovet i varje särskilt fall. För att icke praxis härvid skulle utveckla

sig allt för ojämnt, borde granskningen av statsbidragsräkningarna

och utbetalningen av statsbidragen överföras från länsstyrelserna till medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsens förslag anmäldes i 1946 års statsverksproposition

under femte huvudtiteln, punkten 198. Föredragande departementschefen

framhöll därvid att, även om de av styrelsen föreslagna ändringarna i och

för sig kunde synas välbetänkta, tillräcklig anledning dock knappast förelåge

att för en jämförelsevis kort övergångstid före den nya sjukförsäkringslagstiftningens

ikraftträdande genomföra en dylik författningsrevision.

Departementschefen förordade alltså, att statsbidraget skulle utgå enligt

oförändrade grunder. Riksdagen (skr. nr 5/1946) framställde icke någon

erinran häremot.

I skrivelse den 30 oktober 1948 inkom medicinalstyrelsen med ett nytt

förslag till ändrade bidragsgrunder. Detta förslag hade närmast föranletts

av borttagandet vid 1947 års statsskattereforms genomförande av de skattefria

avdragen för barn samt införandet av barnbidragen. Styrelsen hade

emellertid ansett sig böra taga hänsyn även till minskningen av penningvärdet

sedan år 1939, då bidragsbestämmelserna utfärdades. I anslutning

till förslaget anförde styrelsen i huvudsak följande:

Enligt från socialstyrelsen under hand inhämtad uppgift har det tal, som

anger minskningen av penningvärdet sedan 1939, uppskattats till 152. Bestämmandet

av den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst, som bör utgöra gräns för rätten till statsbidrag, synes

böra ske så, att den behållna inkomsten (d. v. s. den taxerade inkomsten

efter avdrag för den därå utgående statliga inkomstskatten) jämte utgående

barnbidrag motsvarar den enligt äldre bestämmelser före skattereformens

genomförande beräknade behållna inkomsten (d. v. s. det taxerade beloppet

efter avdrag för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt),

förhöjd till ungefär nämnda procenttal. För erhållande av dylik

överensstämmelse för den behållna inkomsten kan icke ett för alla kategorier

skattskyldiga gällande belopp fastställas utan erfordras en gradering

av den beskattningsbara inkomstens storlek med hänsyn till om vederbörande

uppbär allmänt barnbidrag.

Den högsta beskattningsbara inkomst, som bör utgöra gräns för rätt till

statsbidrag, torde icke böra fastställas för varje ortsgrupp, vilket skulle

göra tillämpningen alltför invecklad, utan det för varje kategori skattskyldiga

fastställda beloppet bör avse alla ortsgrupper, även om därigenom

det procentuella tillägget å den före skattereformens genomförande beräknade

behållna inkomsten ej helt överensstämmer med förut angivna procenttal.

Av verkställda uträkningar av den behållna inkomsten före och efter

statsskattereformens genomförande framgår, att procenttillägget i de olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

ortsgrupperna i vissa fall är något högre, i andra lägre än nämnda procenttal.

En för tillämpningens underlättande någorlunda jämn serie av beloppen

har emellertid erhållits.

Med stöd av nämnda utredning angående den behållna inkomsten före

och efter skattereformens genomförande förordade styrelsen, att den högsta

beskattningsbara inkomsten fastställdes till 1 000 kronor för den, som

uppbar allmänt barnbidrag för ett barn, och till 1 500 kronor för den, som

uppbar barnbidrag för två barn. För den, soin uppbar barnbidrag för flera

än två barn, ansågs den beskattningsbara inkomsten böra bestämmas till

1 500 kronor, ökat med 1 000 kronor för varje barn utöver två. För att

icke gränsen för rätt till statsbidrag skulle bliva för låg för de lägsta inkomsttagarna

bland kategorin ensamstående, d. v. s. skattskyldiga med

lägsta ortsavdrag, föreslog styrelsen, att dessa skulle äga rätt till statsbidrag,

därest den beskattningsbara inkomsten uppginge till högst 1 000

kronor. Härigenom skulle den behållna inkomsten för de lägsta inkomsttagarna

sättas i viss relation till då gällande bestämmelse om taxerat belopp

av högst 1 800 kronor. För vinnande av önskvärd enkelhet föreslog styrelsen

vidare, att även för kategorin makar utan barn bestämdes en beskattningsbar

inkomst av högst 1 000 kronor.

Medicinalstyrelsens förslag anmäldes i propositionen nr 37/1949. För all

närmare belysa verkningarna av statsskattereformen vid oförändrade statsbidragsgrunder

hänvisade föredragande departementschefen till exempel,

som sammanställts i en i propositionen intagen tabell. I anslutning till

denna tabell anförde departementschefen i huvudsak följande:

Tabellen visar, att vid oförändrade statsbidragsgrunder skattereformen

medför en höjning av gränserna för den taxerade inkomsten för ensamstående,

för makar utan barn och för familjer med ett barn, medan för

tvåbarnsfamiljer ställningen är ungefär oförändrad. För familjer med flera

barn medför reformen, om man bortser från barnbidragen, en viss sänkning

av inkomstgränserna. Dessa förskjutningar utjämnas emellertid därigenom,

att å ena sidan den ekonomiska ställningen för barnfamiljerna - framför allt i de inkomstlägen, det här är fråga om — genom barnbidragen

undergått en förhållandevis väsentlig förbättring, medan å andra sidan

höjningen av inkomstgränsen för vissa kategorier berör så små inkomsttagare,

att den får anses fullt berättigad. En viss kompensation för penningvärdets

försämring har vidare lämnats genom den i samband med

skattereformen vidtagna höjningen av ortsavdragen. Skäl kunna dock anföras

för en revision av nu gällande grunder med hänsyn till flerbarnsfamiljernas

i någon mån försämrade ställning. För att kunna göra dessa

proportionell rättvisa skulle man emellertid behöva tillämpa en graderad

skala, som administrativt bleve ganska svårhanterlig. Då nu ifrågavarande

statsbidrag — i motsats till exempelvis familjebostadsbidragen — allenast

tager sikte på ett i regel tillfälligt behov och det dessutom blir fråga om

ett provisorium endast under den förhållandevis korta övergångstid, som

numera återstår till sjukförsäkringslagens ikraftträdande, anser jag eu

materiell ändring av gällande bestämmelser icke nu böra företagas. För eu

dylik ståndpunkt talar även, alt medicinalstyrelsens år 1945 framlagda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

förslag om ändring med hänsyn till penningvärdets fall avvisades vid 1946

års riksdag. Någon annan ändring än som påkallas därav, att genom skattereformen

gränsen höjts för skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt, torde

sålunda icke böra vidtagas.

I sitt i anledning av nämnda proposition avgivna utlåtande nr 54/1949

anförde statsutskottet, att med hänsyn till att statsbidrag enligt ifrågavarande

bestämmelser torde komma att utgå allenast under en kortare övergångstid

intill dess sjukvårdsförsäkringslagstiftningen komme att träda i

kraft, några genomgripande förändringar av de dittills gällande grunderna

för statsbidrag icke borde företagas. Det av medicinalstyrelsen framlagda

förslaget hade utskottet funnit förhållandevis komplicerat, och ett genomförande

av förslaget skulle sannolikt ställa ökade krav på länsstyrelsernas

granskning av ifrågakommande ansökningar om statsbidrag. I enlighet med

utskottets hemställan biföll riksdagen (skr. 127/1949) Kungl. Maj:ts förslag.

Medicinalstyrelsens skrivelse den 31/8 1951.

Sedan numera bekantgjorts, att sjukkassereformens genomförande ställts

på framtiden, föreslår styrelsen under hänvisning till sitt förutnämnda förslag

den 21 november 1945 provisoriska bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med detta förslag. Med hänsyn till penningvärdets fortsatta

försämring bör emellertid det beskattningsbara beloppet för erhållande av

statsbidrag höjas till 4 000 kronor. Vidare frångår styrelsen med hänsyn

till sin nuvarande arbetsbörda sitt förslag om överförande från länsstyrelserna

till medicinalstyrelsen av statsbidragsräkningarnas granskning och

utbetalningen av statsbidragen.

Med hänsyn till de föreslagna nya bidragsgrunderna jämte resekostnadernas

stegring uppskattas medelsbehovet för nästa budgetår till 250 000

kronor.

Yttrande.

Statskontoret anför.

Ett genomförande av medicinalstyrelsens nu framlagda förslag skulle

medföra, att en gift person i ortsgrupp I med en taxerad inkomst å 6 500

kronor skulle kunna komma i åtnjutande av förevarande statsbidrag. Medelinkomsten

per inkomsttagare i riket år 1949 uppgick till 5 458 kronor. Den

föreslagna ändringen torde i realiteten innebära en partiell reform i den

tilltänkta sjukförsäkringslagstiftningens syfte. Statskontoret förutsätter, att

statsmakterna i rådande läge icke äro beredda vidtaga en så vittgående

åtgärd. Ämbetsverket vill ock ifrågasätta, om anledning över huvud taget

förefinnes att frångå den ståndpunkt, som år 1949 intogs i denna fråga.

Därest med hänsyn till den sedan sistnämnda år accentuerade försämringen

av penningvärdet en ändring likväl anses böra komma till stånd, lärer böra

övervägas en höjning av det beskattningsbara beloppet till högst 800 kronor,

motsvarande en taxerad inkomst å 3 300 kronor för gift person i ortsgrupp

I. Med en sådan höjning torde en uppräkning av anslaget till 225 000

kronor böra ske.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 115.

7

Departementschefen.

Sedan år 1939, då nu gällande inkomstgräns för erhållande av statsbidrag

fastställdes, har på grund av penningvärdeförsämringen en väsentlig

del av den kategori medborgare, som avsågs skola komma i åtnjutande

av ifrågavarande förmån, kommit att uteslutas från möjligheten att erhålla

sådant bidrag. Med hänsyn härtill och då det är ovisst när sjukkasserefonnen

kan komma att genomföras, anser jag mig böra föreslå, att

nämnda inkomstgräns höjes. I samband härmed förordar jag, att inkomstbegränsningen

anknytes till den taxerade inkomsten i stället för såsom f. n.

den beskattningsbara inkomsten för att få principiell överensstämmelse med

vad som gäller enligt bestämmelserna angående statsbidrag till lindring i

mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. För bestämmande av den

taxerade inkomst, som skall medföra rätt till statsbidrag, förordar jag, att

penningvärdeförsämringen sedan år 1939 lägges till grund. I enlighet med

vad medicinalstyrelsen föreslagit i sin skrivelse den 30 oktober 1948 bör

uppräkningen ske så, att den nu behållna inkomsten (d. v. s. den taxerade

inkomsten efter avdrag för den därå utgående statliga inkomstskatten)

jämte utgående barnbidrag kommer att motsvara den år 1939 enligt då

gällande bestämmelser behållna inkomsten (d. v. s. det taxerade beloppet

efter avdrag för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt)

med den förhöjning, som föranledes av minskningen i penningvärdet. Med

utgångspunkt från indextalet för december 1951 i socialstyrelsens levnadskostnadsindex

utan direkta skatter och sociala förmåner med 1935 som

basår, bör nämnda förhöjning utgöra 87 procent. För erhållande av dylik

överensstämmelse för den behållna inkomsten för olika kategorier skattskyldiga

skulle erfordras en gradering av den taxerade inkomstens storlek

med hänsyn till ortsgrupper och barnbidrag. För enkelhetens skull torde

emellertid, på motsvarande sätt som nu är fallet, den taxerade inkomsten

böra utgöras av ett för samtliga kategorier skattskyldiga enhetliga belopp.

Enligt min mening bör detta belopp bestämmas till den enligt förut angivna

beräkningsgrunder framräknade taxerade inkomsten för en familj med två

barn i ortsgrupp 2. Denna inkomst uppgår till omkring 5 400 kronor. Den

ökning av antalet statsbidragsberättigade, som skulle bli följden, om man

fastställer detta belopp såsom maximigräns, kan icke exakt angivas men

torde uppskattningsvis kunna anslås till högst 25 å 30 procent. Jag förordar

alltså, att ifrågavarande statsbidrag såsom regel må åtnjutas av person, för

vilken den senaste taxerade inkomsten enligt förordningen om statlig inkomstskatt

icke överstiger 5 400 kronor. Höjningen torde böra träda i kraft

den 1 januari 1953.

I enlighet med medicinalstyrelsens förslag torde böra föreskrivas, all

patienten själv skall erlägga samtliga kostnader intill ett visst belopp,

medan överskjutande del av kostnaderna skall bestridas av statsmedel.

Härigenom vinnes — förutom eu viss förenkling vid uträkningen av stats
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

bidraget — att kostnaderna komma att bliva lika för alla bidragsberättigade,

oberoende av boningsortens läge i förhållande till läkarens bostad.

Även styrelsens förslag att den del av totalkostnaden, som patienten själv

bör vidkännas, skall bestämmas till 15 kronor, finner jag väl avvägt. Jag

vill härvid erinra om att patient, som är medlem av erkänd sjukkassa,

kan från denna påräkna ersättning enligt för kassan gällande grunder för

det belopp han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning för erhållen

läkarvård. Jag finner mig även i anslutning till medicinalstyrelsens förslag

böra förorda, att nästföregående års taxering skall äga vitsord vid bedömandet

av huruvida rätt till statsbidrag föreligger. Härigenom skulle länsstyrelsens

prövningsförfarande förenklas och det osäkerhetstillstånd i fråga

om rätten till statsbidrag, som f. n. i vissa fall kan råda, undanröjas. Utan

hinder av denna föreskrift bör emellertid statsbidrag kunna utgå, därest

efter nämnda taxering avsevärd försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska

förhållanden.

Medelsbehovet för nästa budgetår vid bifall till de av mig föreslagna

ändringarna är svårt att beräkna. Jag förordar, att anslaget i avvaktan på

närmare erfarenhet upptages till 250 000 kronor.

Slutligen får jag i detta sammanhang erinra om att de nu ifrågavarande

statsbidragsbestämmelserna i princip skola lända till efterrättelse även vid

bestämmandet av begreppet mindre bemedlad enligt kungörelserna angående

statsbidrag till dels resor för patienter vid de statsunderstödda kustsanatorierna

in. in., dels ambulatorisk behandling in. in. av vissa tuberkulospatienter,

dels resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling

in. in., dels ock resor för vanföra in. in. Någon ändring härutinnan synes

icke påkallad. För tolkningen av begreppet mindre bemedlad i sistnämnda

fyra kungörelser torde sålunda alltjämt i princip böra gälla samma grunder,

som angivas i kungörelsen angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden, med de av mig

nu förordade ändringarna. Jag förutsätter emellertid härvid, att de behovsprövande

myndigheterna vid tillämpningen av dessa grunder skola bibehållas

vid den friare prövningsrätt av bidragsbehovet i varje särskilt fall, som

f. n. tillkommer dem.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade ändringarna av grunderna

för statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden, att tilllämpas

fr. o. m. den 1 januari 1953;

b) till Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader för budgetåret 1952/53 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C.-G. Carlström.

•>

Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr 115.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Ilungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygd a1 i texten