Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19M (nr 251) om varuskatt, m. m

1952-03-07 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:135, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19M (nr 251) om varuskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj

19M (nr 251) om varuskatt, m. mgiven Stockholms

slott den 7 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)

om försäljningsskatt; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den

22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 135.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås dels en del smärre jämkningar av det skattepliktiga

varuområdet enligt förordningarna om varuskatt och försäljningsskatt

dels ock vissa ändringar i gällande författningar vad angår den av kontrollstyrelsen

utövade kontrollen över uttagandet av varuskatt, försäljningsskatt

och skatt å läskedrycker.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, dels att 4 § 6 inom. förordningen den 25 maj 1941

om varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt

skall erläggas2, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av här

vid fogad bilaga.

Nuvarande lydelse:

4

6. Återförsäljare av skattepliktig

vara är skyldig att på anfordran

lämna sådana upplysningar om sin

rörelse, som kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman finner erforderliga

för skattekontrollen. Sådan uppgiftsskyldighet

åligger ock den, som

idkar handel med vara, vilken användes

för framställning av skattepliktig

vara.

Föreslagen lydelse:

§•

6. Återförsäljare av skattepliktig

vara är skyldig att på anfordran

lämna sådana upplysningar om sin

rörelse, som kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman finner erforderliga

för skattekontrollen, samt att,

där kontrollstyrelsen finner det påkallat

för kontrollens utövande, tillhandahålla

sina handelsböcker med

tillhörande handlingar.

Skyldighet, som i första stycket

sägs, föreligger jämväl för den, som

idkar handel med vara, vilken användes

vid framställning eller distribution

av skattepliktig vara.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

1 Senaste lydelse av 4 § se 1948:66.

* Senaste lydelse av förteckningen se 1951: 724.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Bilaga.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning

hänförliga till nedanstående statistiska nummer

Statistiskt

Varuslag

Skattesats, j

procent av

nr

beskattnings-

värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande

varugrupper:

lakritsvaror, med--— eller essenser;

karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola,

pastiljer, tabletter, tuggummi och dylika

sötsaker;

käx med överdrag eller mellanlägg av choklad,

socker, fruktgelé eller dylikt;

i utformade figurer, — — — sötsaker, innehållande:
marmelad

eller ersättningsmedel härför;

glaserade eller kanderade frukter, bär, andra

växtdelar eller ersättningsmedel härför;

med socker---av läskedrycker......

glass ....................................

60

60

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

5

Bilaga.

Föreslagen lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning

hänförliga till nedanstående statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följan- de varugrupper:

lakritsvaror, med —--eller essenser;

karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola,

pastiljer, tabletter, tuggummi, skumslrutar,

kokosbollar och dylika sötsaker, ävensom söt- saker helt eller delvis utgörande eller inne- hållande glaserade eller kanderade frukter,

bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel

härför;

rån eller s. k. wafers med överdrag eller mel- lanlägg av choklad, socker, fruktgelé eller

dylikt;

i utformade figurer,---sötsaker, inne-

hållande:

marmelad eller ersättningsmedel härför;

1

med socker --- av läskedrycker ......

glass ....................................

60

60

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948

(nr 85) om försäljningsskatt.

Härigenom förordnas, dels att 1, 6, 15, 16 och 32 §§ förordningen den 5

mars 1948 om försäljningsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över varor,

för vilka försäljningsskatt skall erläggas2, skall erhålla den ändrade lydelse,

som framgår av härvid fogad bilaga.

Nuvarande lydelse:

1

För vara--— denna förord
ning.

6

Beskattningsvärdet utgör---

nämnda värde.

I fall,-----åsatta försäljnings
värdet.

Kontrollstyrelsen äger,---— a)

avses.

Vid försäljning till konsument av

vara, i vilken ingår guld, silver eller

platina som konsumenten själv tillhandahållit,

må beskattningsvärdet

nedsättas med belopp motsvarande

värdet å den sålunda tillhandahållna

metallen.

15

Registrerad säljare---tillhö
rande

handlingar.

Registrerad säljare skall, därest

han bedriver skattepliktig försäljning,

ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande

kontroll över skattens behöriga

utgörande meddelar, ävensom de * 5

Föreslagen lydelse:

§-

För vara — — — denna förordning.

Såsom försäljning anses i denna

förordning jämväl leverans av vara

enligt avtal om arbetsbeting.

§•

Beskattningsvärdet utgör---

nämnda värde.

I fall,---åsatta försäljnings
värdet.

Kontrollstyrelsen äger, —----a)

avses.

§•

Registrerad säljare — — —- tillhörande

handlingar.

Registrerad säljare skall vidare

ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande

kontroll över skattens behöriga

utgörande meddelar, ävensom de anvisningar

kontrolltjänsteman i enlig
-

1 Senaste lydelse av 6 § se 1949:100.

5 Senaste lydelse av förteckningen se 1951:215.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

7

Nuvai-andc lydelse: Föreslagen lydelse:

anvisningar kontrolltjänsteman i en- het med kontrollstyrelsens föreskriflighet

med kontrollstyrelsens före- ter kan komma att lämna,

skrifter kan komma att lämna.

16

Den, som utan att vara registrerad

säljare bedriver tillverkning eller försäljning

eller förmedlar försäljning

av skattepliktig vara, är skyldig att

på anfordran lämna sådana uppgifter

om sin rörelse, som kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman finner

erforderliga för skattekontrollen,

ävensom ordna sin bokföring på sätt

kontrollstyrelsen finner erforderligt

för kontrollens utövande.

Jämväl den, som idkar handel med

vara vilken användes för framställning

av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig

på sätt i första stycket

sägs.

32

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga

skattskyldig att fullgöra vad

honom åligger enligt denna förordning

eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter.

§•

Den, som utan att vara registrerad

säljare bedriver tillverkning eller försäljning

eller förmedlar försäljning

av skattepliktig vara, är skyldig att

på anfordran lämna sådana uppgifter

om sin rörelse, som kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman finner

erforderliga för skattekontrollen,

ävensom att, där kontrollstyrelsen

finner det påkallat för kontrollens

utövande, tillhandahålla sina handelsböcker

med tillhörande handlingar

samt ordna sin bokföring på sätt

kontrollstyrelsen föreskriver.

Jämväl den, som idkar handel med

vara vilken användes vid framställning

eller distribution av skattepliktig

vara, är pliktig att lämna uppgifter

och tillhandahålla handelsböcker

med tillhörande handlingar på sätt i

första stycket sägs.

§.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga

skattskyldig eller eljest registrerad

säljare att fullgöra vad honom

åligger enligt denna förordning eller

med stöd av densamma meddelade

föreskrifter, dock att föreläggande

icke må avse inbetalande av försäljningsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning

upptagna under nedanstående statistiska nummer.

Skattesats

Sär- skild

skatte- sats för

vissa

varor

vid im- port,

kronor

för

100 kg

Minimiskatt (i

kronor) per ka- lenderår för re- gistrerad säljare

med skatteplik- tig försäljning

Statistiskt

nr

Varuslag

procent

av be-

kro-

nor

skatt-

nings-

värdet

för

varu-

enhet

av en- bart

egen till- verkning

eljest

ur 1323—1325

Arbeten av guld, silver eller

platina, även med infat- tade pärlor eller stenar,

ej utgörande artiklar, av- sedda för tekniskt bruk,

eller plåt, rör och tråd

eller skrivpennor och be- slag till reservoarpennor

20

1 200

ur 1326: 2

Pärlor och — — — nr

1326: 2................

20

1

Anm. Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket

varit föremål för försäljning

till konsument;

ordnar, medaljer och märken

av guld, silver eller platina,

där de utdelas såsom för- tjänsttecken eller utan betal- ning;

färdiga grammofonskivor med

allenast intalad text, avsedda

för undervisningsändamål,

eller färdiga grammofonski- vor, framställda var och en

i endast ett exemplar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

9

Föreslagen lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning

upptagna under nedanstående statistiska nummer.

Skattesats

Sär- skild

skatte- sats för

vissa

varor

vid im- port,

kronor

för

100 kg

Minimiskatt (i

kronor) per ka- lenderår för re- gistrerad säljare

med skatteplik- tig försäljning

Statistiskt

nr

Varuslag

procent

av be-

kro-

nor

skatt-

nings-

värdet

för

varu-

enhet

av en- bart

egen till- verkning

eljest

ur 1323—1325

ur 1326: 2

Arbeten av guld, silver,

platina eller annan plati- nametall, även med infat- tade pärlor eller stenar,

ej utgörande artiklar, av- sedda för tekniskt bruk,

eller plåt, rör och tråd

eller skrivpennor och be- slag till reservoarpennor

eller flöjter, trumpeter och

andra biåsinstrument samt

delar därtill............

Pärlor och — — — nr

1326: 2................

20

20

! —

1 200

Anm. Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket

varit föremål för försäljning

till konsument;

ordnar, medaljer och märken

av guld, silver, platina eller

annan platinametall, där de

utdelas såsom förtjänst tecken

eller ulan betalning;

färdiga grammofonskivor med

allenast intalad text, avsedda

för undervisningsändamål,

eller färdiga grammofonski- vor, framställda var och en

i endast ett exemplar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 135,

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen

den 22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.

Härigenom förordnas, att 11 och 15 §§ förordningen den 22 december

1939 om skatt å läskedrycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse:

11

Den, som tillverkar eller försäljer

kolsyra, socker eller andra vid läsked

rycks framställning användbara ämnen

eller ock kärl, kapsyler eller andra

vid dryckernas utlämning från

tillverkningsställe erforderliga förnödenheter

och artiklar, är pliktig att

på anfordran av kontrolltjänsteman

lämna denne uppgift om läskedryckstillverkares

inköp av dylika

ämnen, förnödenheter och artiklar.

15

Fullgöres icke — —- —- under fem.

Föreslagen lydelse:

§•

Återförsäljare av skattepliktig vara

är skyldig att på anfordran lämna

sådana uppgifter om sin rörelse, som

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

finner erforderliga för skattekontrollen,

samt att, där kontrollstyrelsen

finner det påkallat för kontrollens

utövande, tillhandahålla sina

handelsböcker med tillhörande handlingar.

Skyldighet, som i första stycket

sägs, föreligger jämväl för den, som

idkar handel med vara, vilken användes

vid framställning eller distribution

av skattepliktig vara.

§•

Fullgöres icke — — -— under fem.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga

skattskyldig att fullgöra vad

honom åligger enligt denna förordning

eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, dock att föreläggande

icke må avse inbetalande

av skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

W52.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i bestämmelserna om varuskatt m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I en den 19 december 1951 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse

har kontrollstyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar i förordningarna

om varuskatt, försäljningsskatt och skatt å läskedrycker.

Över nämnda skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,

kommerskollegium, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, kooperativa förbundet,

kemisk-tekniska fabrikantförbundet, svenska choklad- & konfektyrfabrikantföreningen,

Sveriges konditor-förening, Sveriges juvelerare- och

guldsmedsförbund, guldsmedsbranschens leverantörförening, svensk industriförening

och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund.

Därjämte har föreningen tandvärnet inkommit med en skrift i anledning

av kontrollstyrelsens förslag till ändring i förordningen om varuskatt.

I detta sammanhang torde även få behandlas en den 7 november 1951 dagtecknad

skrivelse från svenska musikerförbundet, vari hemställts om viss

ändring av den vid förordningen om försäljningsskatt fogade varuförteckningen.

över denna framställning ha generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen avgivit

gemensamt yttrande.

Ändringar i den vid förordningen om varuskatt fogade

varuförteckningen.

Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251; om varuskatt skall för

vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas

varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för

vidare bearbetning eller ock införes till riket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

I nämnda förteckning angives att varuskatt skall utgå för bl. a. dels käx.

med överdrag eller mellanlägg av choklad, socker, fruktgelé eller dylikt dels

ock glaserade eller kanderade frukter, bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel

därför, där varorna utgöra i utformade figurer, stänger eller stycken

framställda sötsaker. För nu nämnda varor är skattesatsen bestämd

till 60 procent av beskattningsvärdet. Enligt i förteckningen intagen anmärkning

äro bestämmelserna i varuskatteförordningen icke tillämpliga å bl. a.

tebröd och liknande bakverk.

Bland skattebelagda varor upptagas vidare bl. a. schamponeringsmedel

hänförliga till statistiska numren 593 och 596. Schamponeringsmedlen äro

helagda med skatt efter en skattesats av 20 procent av beskattningsvärdet.

Kontrollstyrelsen har beträffande käx samt glaserade eller kanderade varor

förordat vissa smärre jämkningar av det skattepliktiga varuområdet.

I fråga om schamponeringsmedlen har kontrollstyrelsen föreslagit, att desamma

måtte undantagas från beskattning.

Rörande beskattningen av käx har kontrollstyrelsen framhållit att vid

bedömningen av frågor rörande skatteplikt för dessa varor hade vissa svårigheter

uppstått beträffande gränsdragningen emellan beskattade käx och

käxliknande bakverk, vilka senare varuslag enligt den i förteckningen intagna

anmärkningen såsom tebrödsliknande bakverk vore fritagna från beskattning.

Beskattning av bakverk hade av kontrolltekniska skäl icke förordats

i förevarande sammanhang. För att icke bakverk med nuvarande lydelse

av varuskatteförordningens förteckning skulle indragas under beskattning

syntes erforderligt att skatteområdet, såvitt avsåge skattepliktiga käx,

närmare definierades. Beskattningen syntes framdeles lämpligen böra omfatta

allenast rån och wafers med överdrag eller mellanlägg av choklad, socker

eller fruktgelé. Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang erinrat därom,

att skatteintäkten för skattepliktiga käx för närvarande helt härflöt från

försäljning av käx, tillhörande senast angivna varutyper. Någon minskning

i skatteintäkten skulle således icke uppkomma vid genomförande av nu förordad

inskränkning i beskattningsområdet.

I fråga om beskattningen av glaserade eller kanderade frukter

och här har kontrollstyrelsen anfört följande.

Enligt varuförteckningen skall skatt erläggas bl. a. för glaserade eller kanderade

frukter, bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel härför där varorna

utgöra i utformade figurer, stänger eller stycken framställda sötsaker.

Med denna avgränsning av beskattningsområdet skulle skatteplikt av

formella skäl kunna ifrågasättas, där hela frukter, bär eller växtdelar föreligga

i glaserat eller kanderat skick. Då dylika varor i och för sig måste anses

utgöra sötsaker, för vilka skatt skall utgå, synes i förtydligande syfte

sådan ändring i varuförteckningen böra göras, att skatteplikten klart framgår.

Detta syftemål synes lämpligen kunna ernås därigenom, att varugruppen

»glaserade eller kanderade frukter, bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel

härför» i förteckningen överflyttas till varugruppen »karamel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

13

ler, praliner... dylika sötsaker». I samband härmed synes lämpligt att

exemplifieringen i sistnämnda varugrupp utökas med vissa sötsaker, som

på senare tid blivit särskilt aktuella, nämligen skumartiklar, såsom skumstrutar

och kokosbollar.

I remissyttrandena ha kontrollstyrelsens nu nämnda förslag rörande jämkningar

av det skattepliktiga varuområdet beträffande käx samt glaserade

eller kanderade frukter och bär tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vad härefter angår frågan om undantagande av s c h a in p o n e ringsmedel

från varubeskattningen har kontrollstyrelsen erinrat om att det i

vissa fall varit synnerligen tveksamt, huruvida viss vara borde betraktas

såsom schamponeringsmedel eller flytande tvål, vilken senare vara icke vore

skattebelagd enligt varuskatteförordningen. 1948 års bevillningsutskott hade

i fråga om gränsdragningen emellan nu angivna varuslag uttalat att hänsyn

främst borde tagas till prissättningen och benämningen å preparaten

och om reklamkostnader nedlagts på preparaten i deras egenskap av schamponeringsmedel.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört följande.

Verkställda undersökningar ha givit vid handen, att varor ofta försäljas

under beteckningen flytande tvål, ehuru de i många fall äro avsedda för eller

i varje fall mycket väl lämpa sig för schamponeringsändamål och av frisörer

ävenledes till övervägande del torde användas för sådant ändamål. Priset

skiljer sig i allmänhet icke eller endast obetydligt från det som i allmänhet

tillämpas för flytande tvål av god kvalitet. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

och då varorna i fråga icke direkt reklameras såsom schamponeringsmedel

torde det med stöd av bevillningsutskottets ovan intagna uttalande

icke kunna anses, att varorna utgöra annat än flytande tvål, varför

desamma betraktats såsom skattefria. Ett dylikt ställningstagande måste

emellertid anses mycket otillfredsställande, enär det torde medföra att allt

flera för schamponering avsedda varor kunna komma att försäljas till frisörer

under beteckningen flytande tvål och därmed bliva undantagna från beskattning.

Fall kunna givetvis förekomma där varor, som nu sagts, med hänsyn

bl. a. till deras benämning av vissa köpare uteslutande användas för annat

ändamål än schamponering eller att varorna åtminstone i viss utsträckning

komma till användning för annat ändamål. Över huvud är det i en

mångfald fall knappast möjligt att avgöra, huruvida en vara har huvudsaklig

karaktär av flytande tvål eller av schamponeringsmedel. I fall där en

vara, som av tillverkaren benämnes flytande tvål, försäljes till frisör, vilken

i sin rörelse använder såväl schamponeringsmedel som flytande tvål (exempelvis

för tvättning av kammar, borstar och frisérrockar) är det i allmänhet

för tillverkaren av varan icke möjligt att avgöra, huruvida eller i vad

mån levererad vara skall komma till användning för schamponering eller

för annat ändamål. Då tillverkare försäljer dylika varor till grossist, vilken

avsätter desamma till frisörer och måhända även till andra avnämare av

flytande tvål, är det som regel helt omöjligt för tillverkaren att erhålla kännedom

om varans blivande användningssätt.

Även det förhållandet, att oparfymerade schamponeringsmedel, hänförliga

till lullstatistiskt nummer 597, icke äro underkastade beskattning, har

medfört vissa i skattehänseende icke önskvärda konsekvenser. Det har sålunda

förekommit, att tillverkare för alt kringgå bestämmelserna om varu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

skatt till förbrukare var för sig levererat oparfymerat schamponeringsmedel

och parfym, varefter förbrukaren haft att själv försätta schamponeringsmedlet

med parfym. Sistnämnda i skattehänseende föreliggande missförhållande

torde icke kunna elimineras genom att även oparfymerade schamponeringsmedel

intagas i den till varuskatteförordningen fogade varuförteckningen.

Dylik författningsändring skulle nämligen ytterligare skärpa de i

det föregående påvisade svårigheterna, då parfymerade tvättmedel, vilka

även äro hänförliga till statistiskt nummer 597, i större utsträckning äro

att anse som flytande tvål eller tvålflingor än vad parfymerad tvål är.

Kontrollstyrelsen har därefter diskuterat olika alternativ för att eliminera

kontrollsvårigheterna beträffande gränsdragningen mellan schamponeringsmedel

och flytande tvål. Av olika praktiska skäl har styrelsen dock ansett

de redovisade alternativen icke lämpliga att genomföra utan i stället funnit

sig böra förorda att schamponeringsmedel helt undantagas från beskattning.

Styrelsen har därvid — under framhållande av att beskattningen enligt varuskatteförordningen

i stort sett avsetts skola omfatta umbärliga varuslag

— anfört, att schamponeringsmedlen numera torde böra anses utgöra med

vanlig toalettvål jämförbara medel av betydelse för folkhygienen, vilka icke

kunde tillskrivas umbärlighetskaraktär. Bifölles förslaget om borttagande av

skatten å schamponeringsmedel syntes statsverkets intäkt av varuskatt komma

att nedgå med omkring 1,5 miljoner kronor för budgetår räknat.

Kontrollstyrelsens förslag om borttagande av skatten på schamponeringsmedel

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kommerskollegium har understrukit kontrollstyrelsens uttalande att

schamponeringsmedlen numera torde få anses utgöra med vanlig toalettvål

jämförbara medel av betydelse för folkhygienen, vilka icke kunde tillskrivas

umbärlighetskaraktär. Fastän motsvarande synpunkt kunde anläggas även

beträffande exempelvis tandpulver och tandpasta, borde dock de speciella

gränsdragningsproblem, som gjorde sig gällande i fråga om schamponeringsmedlen,

motivera att dessa senare undantoges från beskattning.

Grossistförbundet har framhållit att de nuvarande bestämmelserna, enligt

vilka oparfymerade schamponeringsmedel undantagits från beskattningen,

visat sig medföra betydande svårigheter i tillämpningen. Vidare kunde med

skäl hävdas, att schamponeringsmedel i likhet med vanlig tvål måste anses

som en för folkhygienen oumbärlig vara, vilken rimligen icke borde beskattas.

Liknande synpunkter ha anförts av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

och kooperativa förbundet.

Kemisk-tekniska fabrikantförbundet har, samtidigt som förbundet tillstyrkt

kontrollstyrelsens förslag, hemställt att jämväl tandkräm, munvatten

och övriga skattebelagda munvårdsmedel måtte undantagas från beskattning.

Föreningen tandvärnet har likaledes hemställt alt tandpastor och munvatten

måtte undantagas från varubeskattning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

15

Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser skall varuskatt utgå för

käx med överdrag eller mellanlägg av choklad, socker, fruktgelé eller dylikt.

Fria från skatt äro däremot tebröd och liknande bakverk. Enligt vad

kontrollstyrelsen upplyst har det i praktiken visat sig förenat med vissa

svårigheter att upprätthålla gränslinjen mellan skattepliktiga käx och icke

skattepliktiga bakverk. Under hänvisning till att skatteintäkten för käx för

närvarande helt härflöt från försäljning av rån och s. k. wafers har kontrollstyrelsen

förordat, att beskattningsområdet inskränktes till att endast omfatta

dessa båda varutyper. Jag tillstyrker detta förslag.

Kontrollstyrelsen har vidare föreslagit en del smärre jämkningar i beskattningsreglerna

rörande glaserade eller kanderade varor ävensom vissa andra

sötsaker. Ändringarna åsyfta att i författningstexten närmare klarlägga beskattningens

omfattning. Då de av kontrollstyrelsen anförda motiven för

de framförda ändringsförslagen enligt min mening måste anses bärande,

förordar jag att även dessa förslag genomföras.

Vad härefter angår beskattningen av schamponeringsmedel har kontrollstyrelsen

framhållit att det i vissa fall, särskilt i fråga om schamponeringsmedel

avsedda för frisörbruk, vore svårt att avgöra huruvida en vara hade

huvudsaklig karaktär av flytande tvål eller schamponeringsmedel. Då kontrollstyrelsen

icke kunnat utfinna något praktiskt genomförbart förslag till

ändrade beskattningsregler hade styrelsen ansett sig böra föreslå, att schamponeringsmedel

helt undantoges från beskattning. Kontrollstyrelsen har

tillika anfört, att schamponeringsmedlen numera torde anses böra utgöra

med vanlig toalettvål jämförbara medel av betydelse för folkhygienen, vilka

icke kunde tillskrivas uinbärlighetskaraktär. Enligt kontrollstyrelsens beräkningar

skulle ett borttagande av skatten på schamponeringsmedel medföra

ett inkomstbortfall för staten av omkring 1,5 miljoner kronor per år.

I vissa yttranden har yrkats att jämväl tandkräm och andra munvårdsmedel

måtte undantagas från beskattning. Som motivering härför har åberopats,

att dessa varor icke kunde betecknas som umbärliga.

Förutom schamponeringsmedel, tandkräm och olika munvårdsmedel omfattar

varubeskattningen en rad andra tekniska preparat, delvis av sinsemellan

likartad beskaffenhet. Det torde icke böra ifrågakomma att från beskattning

undantaga vissa av dessa preparat utan att samtidigt till bedömande

upptaga frågan om avgränsningcn av de! skattepliktiga varuområdet i övrigt.

Jag är icke beredd att i detta sammanhang verkställa en sådan allmän omprövning

av beskattningen. Med hänsyn härtill avstyrker jag de framkomna

ändringsförslagen. Vad angår de av kontrollstyrelsen påtalade svårigheterna

i fråga om gränsdragningen mellan schamponeringsmedel och flytande tvål

vill jag erinra om att 1948 års riksdag uttalat, att hänsyn främst borde tagas

till prissättningen och benämningen å preparaten och om reklamkostnader

nedlagts på preparaten i deras egenskap av schamponeringsmedel. Jag anser

att detta uttalande alltjämt bör vara vägledande vid bedömandet av huru
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

vida en vara är att anse såsom skattepliktig eller ej. Om flytande tvål kommer

till användning i stället för schamponeringsmedel skall sålunda beskattning

icke ifrågakoinma.

Ändringar i den vid förordningen om försäljningsskatt

fogade varuförteckningen.

Enligt 1 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt

skall för vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas

försäljningsskatt, där varan yrkesmässigt försäljes inom riket eller

varan hit införes. I nämnda förteckning angives, att försäljningsskatt skall

erläggas för bl. a. arbeten av guld, silver eller platina, även med infattade

pärlor eller stenar, ej utgörande artiklar, avsedda för tekniskt bruk, eller

plåt, rör och tråd eller skrivpennor och beslag till reservoarpennor. Försäljningsskatten

utgår för nu nämnda varor med 20 procent av beskattningsvärdet.

Kontrollstijrelscn har upplyst att enligt vad styrelsen hade sig bekant

salufördes numera smycken tillverkade även av andra platinametaller än

platina. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig böra förorda att beskattningen

utvidgades till att omfatta alla platinametaller. Rörande denna fråga

har styrelsen vidare anfört.

Smycken av palladium ha sedan länge tillverkats och saluförts. Kungl.

Maj :t har också i kungörelse den 7 november 1947 (nr 813) meddelat vissa

bestämmelser angående avgifter för probering av ädelmetaller m. in., däribland

platinametaller. Av olika omständigheter ha smycken och prydnadsföremål

av palladium dock tillverkats endast i mycket ringa omfattning.

Förhållandena ha emellertid på sistone ändrats, och efterfrågan på dessa

smycken har under senare halvåret visat tendens till ökning. Då palladium

väsentligen är att jämställa med platina såsom material för framställning av

smycken och andra prydnadsföremål, torde arbeten av palladium nu böra

indragas under beskattning. En fortsatt skattefrihet för arbeten av denna

metall skulle medföra direkt skatteförlust, då tillverkningen och försäljningen

av skattepliktiga platinaarbeten sannolikt skulle nedgå avsevärt på grund

av konkurrensen med skattefria arbeten av palladium. Kontrollstyrelsen har

sig icke bekant, att smycken för närvarande tillverkas av andra av platinametallerna,

men då samtliga dessa metaller äro relativt likvärdiga ur nu

förevarande synpunkter får kontrollstyrelsen förorda, att beskattningen vidgas

att avse samtliga platinametallerna, vilka alla äro att anse såsom ädla

metaller. Utan att därom vilja framlägga förslag, då kontrollstyrelsen icke

är behörig myndighet, får styrelsen ifrågasätta om icke en motsvarande ändring

bör vidtagas i tulltaxan.

Generaltullstyrelsen har i sitt remissutlåtande erinrat om att enligt länge

inom tullverket tillämpad praxis under begreppet platina innefattades icke

endast platina i egentlig mening utan även platinagruppens övriga metaller,

d. A’, s. palladium, rutenium, rodium, osmium och iridium. Som en följd

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

17

härav hade vid import för registrerad säljare av exempelvis smycken av palladium

av tullverket till kontrollstyrelsen insänts sådan införseluppgift,

som avsåges i 29 § förordningen om försäljningsskatt. Ur denna synpunkt

skulle för tullverkets vidkommande den av kontrollstyrelsen föreslagna ändringen

knappast vara erforderlig. Då emellertid kontrollstyrelsen ansett förteckningens

nuvarande lydelse utgöra hinder för skattebeläggning av inhemska

varor av andra platinametaller än platina, ville generaltullstyrelsen

icke motsätta sig, att förteckningen förtydligades i nu ifrågavarande avseende.

Med anledning av att kontrollstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke en motsvarande

ändring borde göras i tulltaxan, har generaltullstyrelsen framhållit.

Bestämmelser rörande tulltaxeringen av platina samt arbeten bestående

av eller belagda med platina återfunnes såväl i tuiltaxeförordningen 2 § d)

och e) som på en mångfald olika ställen i tulltaxan, nämligen under tulltaxenumren

721 (statistiskt nr 1320), 723 (statistiskt nr 1324), 922 (statistiskt

nr 1634), 925 (statistiskt nr 1637), 1078 (statistiskt nr 1971), 1083 (statistiskt

nr 1977), 1116—1118 (statistiska nr 2044—2046) och 1133 (statistiskt

nr 2064). Den ifrågasatta ändringen skulle följaktligen innebära en relativt

omfattande omredigering av tulltaxan. Med hänsyn härtill och då en ändring

av tulltaxan på ifrågavarande område endast skulle innefatta ett fastslående

av en redan tillämpad tulltaxeringspraxis, funne generaltullstyrelsen

för sin del tillräckliga skäl ej föreligga att i detta sammanhang vidtaga den

ifrågasatta ändringen utan syntes därmed kunna anstå till dess en förutsedd

revision av tulltaxan kommer till stånd.

Kommerskollegium har tillstyrkt kontrollstyrelsens förslag i nu berörda

hänseende. Därest beskattningen utvidgades till att avse samtliga platinametaller

syntes det önskvärt att motsvarande ändringar vidtoges i 1912 års

stämpelförordning.

Kooperativa förbundet har förklarat sig icke ha något att erinra mot att

beskattningen utvidgades till att omfatta arbeten av de numera efterfrågade

platinametallerna palladium, osmium och iridium.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbnnd har ansett att någon skillnad

i beskattningshänseende icke borde göras mellan guld, silver, platina och

platinametall. Förbundet ville emellertid framhålla, att indragandet av varor

av platinametaller — främst palladium — under beskattning lämpligast borde

anstå till den utredning förelåge, som torde komma att verkställas angående

kontrollstämplingsförordningen. Någon försäljning annat än i rena undantagsfall

av palladiumvaror torde nämligen icke kunna ske förrän dessa

varor underkastades kontrollstämpling.

Liknande synpunkter ha anförts av guldsmedsbranschens leverantörförening.

Svenska musikerförbundet har i sin tidigare omnämnda framställning

hemställt, att sådana åtgärder måtte vidtagas, som gjorde det möjligt för

musikutövare att utan erläggande av försäljningsskatt inköpa kvalitetsin2

Bihang till riksdagens protokoll 19~>2. 1 samt. .Yr 131.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 135.

strument av ädel metall, exempelvis flöjter av silver. Till stöd för yrkandet

har framhållits att musikinstrument av ädel metall icke vore att betrakta

såsom lyxföremål samt alt det med hänsyn till utvecklingen på ifrågavarande

område vore önskvärt, om dylika instrument kunde erhållas till överkomliga

priser. Instrumenten vore i och för sig dyrbara, och det innebure

alltid en stor uppoffring för vederbörande musiker att förskaffa sig ett

sådant kvalitetsinstrument.

Generaltullstijrelsen och kontrollstijrelsen ha i sitt gemensamma reinissutlåtande

tillstyrkt bifall till musikerförbundets ifrågavarande framställning.

Styrelserna ha anfört i huvudsak följande. Enligt inhämtade uppgifter

utgjordes de varor av ädel metall, som närmast avsåges i nämnda framställning,

av flöjter, trumpeter och liknande i symfoniorkesterbesättningar

förekommande biåsinstrument samt delar därtill. Musikinstrument av nu

berörda slag betingade ett högt pris. Vid införsel av silverflöjter hade beskattningsvärden

av 2 500 å 3 000 kronor deklarerats. I dessa värden inginge

försäljningsskatt med 500 ä 600 kronor. Skatten kunde följaktligen

med fog sägas medföra en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffandet

av instrumenten. Vid bedömandet av förevarande framställning torde vidare

förtjäna tagas i betraktande, att det offentliga musiklivet i vårt land

åtnjöte understöd i olika former från det allmännas sida.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att arbeten av

guld, silver eller platina äro skattepliktiga enligt förordningen om försäljningsskatt.

Enligt vad kontrollstyrelsen upplyst tillverkas numera smycken

även av andra platinametaller än den egentliga platinan. Med hänsyn härtill

har kontrollstyrelsen ansett erforderligt att beskattningen utsträcktes till

att omfatta arbeten av alla platinametaller.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I några yttranden har emellertid gjorts gällande att den ifrågasatta

utvidgningen av beskattningsområdet icke borde komma till stånd

förrän frågan om kontrollstämplingen av dylika arbeten blivit löst.

För egen del anser jag det angeläget att beskattningsreglerna redan nu

ändras; det måste uppenbarligen vara av vikt att arbeten av platinametall

bli i beskattningshänseende behandlade lika. Jag vill erinra om att generaltullstyrelsen

i sitt remissutlåtande uppgivit att enligt länge inom tullverket

tillämpad praxis under begreppet platina innefattats icke endast platina

i egentlig mening utan även platinagruppens övriga metaller. Jag tillstyrker

sålunda kontrollstyrelsens ändringsförslag.

I detta sammanhang torde jag även få behandla den tidigare omnämnda

framställningen från svenska musikerförbundet om skattefrihet för vissa

instrument av ädel metall. Förbundet har framhållit att det t. ex. för en flöjtist

i en opera- eller symfoniorkester måste anses vara ett villkor att han innehade

ett äkta silverinstrument. Instrument av ädel metall vore icke att be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

19

trakta som lyxföremål. Instrumenten vore i och för sig dyrbara och det innebure

alltid en stor uppoffring för vederbörande musiker att förskaffa sig ett

sådant kvalitetsinstrument.

Enär ifrågavarande musikinstrument torde inköpas nästan uteslutande av

yrkesmusiker har jag intet att erinra mot den begärda skattefriheten. På

sätt remissmyndigheterna föreslagit torde skattebefrielsen böra angivas omfatta

flöjter, trumpeter och andra biåsinstrument samt delar därtill.

Ändring av 1 och 6 §§ förordningen om försäljningsskatt.

Enligt 1 § förordningen om försäljningsskatt skall skatt utgå, då skattepliktig

vara yrkesmässigt försäljes inom riket eller hit införes. Förordningen

äger däremot icke tillämpning i fall, där vara levereras på grundval av

avtal, som är att hänföra till arbetsbeting i egentlig mening.

Jämlikt 6 § första stycket a) nämnda förordning skall vid försäljning av

skattepliktig vara från registrerad säljare till konsument det avtalade vederlaget

utgöra det värde, å vilket skatten beräknas (beskattningsvärdet).

I 6 § första stycket b) stadgas att då skattepliktig vara — i annat fall än

under a) avses — försäljes av registrerad säljare till någon som icke själv

är registrerad säljare skall det åsatta försäljningsvärdet utgöra beskattningsvärdet.

Enligt 6 § tredje stycket gäller, att kontrollstyrelsen äger, i den omfattning

så lämpligen kan ske, föreskriva att det åsatta försäljningsvärdet

skall utgöra beskattningsvärde jämväl vid försäljning som under a) avses.

Vidare stadgas i 6 § fjärde stycket, att vid försäljning till konsument av vara

i vilken ingår guld, silver eller platina som konsument själv tillhandahållit,

må beskattningsvärdet nedsättas med belopp motsvarande värdet å den sålunda

tillhandahållna metallen.

Kontrollstyrelsen har i nu förevarande hänseende föreslagit, att i 1 § försälj

ningsskatteförordningen införes ett andra stycke av innebörd, att med

försäljning skall vid tillämpning av förordningen jämställas leverans av

vara på grundval av avtal om arbetsbeting. I samband därmed har styrelsen

förordat att bestämmelserna i 6 § sista stycket upphävas.

För detta förslag har kontrollstyrelsen lämnat följande motivering.

Skattskyldighet enligt förordningen om försäljningsskatt föreligger, då

skattepliktig vara yrkesmässigt försäljes inom riket eller av registrerad

säljare uttages ur rörelsen för annat ändamål än försäljning ävensom

då sådan vara införes till riket. Förordningen äger däremot icke

tillämpning i fall, där eljest skattepliktig vara levereras på grundval

av avtal, som är att hänföra till arbetsbeting i egentlig mening. Till

följd härav bar det i fråga om beställningsarbeten ur prissynpunkt ställt

sig förmånligare för köpare alt särskilt anskaffa erforderligt material

och träffa avtal om arbetsbeting än att i eljest vanlig ordning köpa

färdig vara eller beställa varan hos den skattskyldige, därvid denne

tillhandahåller materialet. Den uppkommande prisskillnaden, som motsvarar

skattens belopp, tox-de utgöra den väsentligaste anledningen till att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

antalet arbetsbeting, särskilt i fråga om guldsmedsvaror, ökat i påfallande

grad under den tid försälj ningsskatteförordningen varit gällande. Med hänsyn

till risken för missbruk har kontrollstyrelsen funnit det angeläget att i

görligaste mån söka kontrollera, att arbetsbeting i egentlig mening verkligen

förelegat i samtliga fall, där så gjorts gällande. Denna kontroll har numera

blivit relativt omfattande och synes framdeles bliva ändå mera betungande

såväl för kontrollstyrelsen som för de skattskyldiga. Den har även

i ökad utsträckning givit anledning till meningsskiljaktigheter och skapat

irritation mellan kontrollmyndigheten och de kontrollerade företagarna. De

skattskyldiga ha ock härvid kommit i en svår mellanställning till allmänheten.

Stora svårigheter föreligga exempelvis att fastslå, huruvida av beställare

tillhandahållen ädelmetall också i verkligheten ingår i den guldsmedsvara,

som levererats till beställaren. I åtskilliga fall har det funnits

grundad anledning antaga, att så icke varit förhållandet och att

försäljningsskatt sålunda rätteligen hade bort utgå. I avsaknad av bevis

har debitering emellertid icke kunnat verkställas. Därtill kommer, att vägande

skäl enligt kontrollstyrelsens mening icke torde kunna förebringas att

från beskattning undantaga arbetskostnaden för exempelvis en guldsmedsvara

utförd enligt arbetsbeting, medan samma vara beskattas till fulla värdet

vid egentlig försäljning. I sak föreligger allenast den skillnaden, att i varan

ingående material i förra fallet tillhandahållits av beställaren och i senare

fallet av guldsmeden. Kontrollstyrelsen får därför föreslå, att i 1 § försäljningsskatteförordningen

införes ett andra stycke av innebörd, att med försäljning

skall vid tillämpning av förordningen jämställas leverans av vara

på grundval av avtal om arbetsbeting. Framhållas må, att skatt med hänsyn

till bestämmelserna i 6 § fjärde stycket förordningen i regel icke kommer

att utgå för värdet av det av kunden tillhandahållna materialet utan blott för

arbetskostnaden. Ej heller avses skatt skola utgå för sådana reparationsarbeten,

som icke medföra tillsats av material från den som utför arbetet.

Kommerskollegium har ansett att den föreslagna utvidgningen av skatteområdet

till att jämväl avse arbetsbeting knappast helt eliminerade kontrollsvårigheterna.

Kollegium ville dock icke avstyrka förslaget.

Kooperativa förbundet har tillstyrkt förslaget.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har framhållit, att förbundet

icke hade något att erinra emot att leverans av skattepliktig vara på grund

av avtal om arbetsbeting i beskattningshänseende jämställdes med försäljning

av sådan vara under förutsättning dock att beskattningsvärdet för arbetsbeting

i enlighet med bestämmelsen i 6 § första stycket a) i försäljningsskatteförordningen

skulle anses utgöras av det avtalade vederlaget för

den beställda varan. I anslutning härtill har förbundet föreslagit att 6 §

fjärde stycket borde utgå ur förordningen.

Liknande synpunkter ha anförts av guldsmedsbranschens leverantörförening.

Sedan kontrollstyrelsen beretts tillfälle att taga del av guldsmedsförbundets

yttrande har styrelsen i skrivelse den 16 februari 1952 anfört.

För sin anslutning till kontrollstyrelsens förslag om beskattning av arbetsbeting

har förbundet förutsatt, att beskattningsvärdet för arbetsbeting

skall anses utgöras av det avtalade vederlaget för den beställda varan. Enligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

6 § första stycket a) försäljningsskatteförordningen utgör beskattningsvärdet

det avtalade vederlaget i fall, då vara av registrerad säljare försäljes till

konsument. Kontrollstyrelsen äger dock enligt 6 § tredje stycket, i den omfattning

så lämpligen kan ske, utan hinder härav föreskriva, att det åsatta

försäljningsvärdet skall vara beskattningsvärde. Med stöd av detta stadgande

har styrelsen av kontrolltekniska skäl föreskrivit, att det åsatta försäljningsvärdet

vid leverans till konsument skall vara beskattningsvärde i angivna

fall, dock endast om detta försäljningsvärde understiger 600 kronor. I regel

kunna allmängiltiga försäljningsvärden icke fastställas för de specialbeställda

varor, som det vid arbetsbeting väsentligen gäller. Av kontrolltekniska

skäl synes det framför allt med hänsyn härtill saknas anledning för

kontrollstyrelsen att i fråga om dessa varor vidhålla kravet på att beskattningsvärdet

skall vara det åsatta försäljningsvärdet. I de fall där beställaren

är oregistrerad säljare synes vederlaget emellertid icke rimligen kunna

utgöra beskattningsvärde. Den slutlige konsumenten torde nämligen här som

regel få erlägga ett högre pris.

Kontrollstyrelsen är i enlighet med vad anförts för sin del beredd att

med tillmötesgående av förbundets önskemål — enligt under hand lämnad

uppgift avser förbundets framställning blott bestämmandet av beskattningsvärde

vid leverans till konsument — så jämka meddelade föreskrifter att

det avtalade vederlaget kommer att utgöra beskattningsvärde vid leverans

till konsument enligt arbetsbeting och detta icke blott i fall där arbetsbeting

i egentlig mening anses föreligga utan även i övriga fall, där kund vid

beställning av guldsmedsvara lämnat guld, silver eller platinametall i avsikt

att metallen skall ingå i den färdiga varan eller svara mot den däri ingående

metallen. Med vederlag bör härvid enligt kontrollstyrelsens uppfattning

förstås det kontanta vederlaget, därvid om mera metall inlämnats än

som svarar mot den beställda varan, den överstigande metallen skall jämställas

med kontant vederlag. Anledning synes icke föreligga att i fråga om

beskattningsvärdet göra åtskillnad på om kunden helt eller allenast till viss

del överlämnat material till beställt arbete. I enlighet härmed finner kontrollstyrelsen

i likhet med förbundet jämväl att 6 § fjärde stycket försäljningsskatteförordningen

— innefattande bestämmelser om beskattningsvärdets

bestämmande i fall där kund tillhandahåller metall, som skall ingå i beställd

vara — bör utgå.

Departementschefen. Kontrollstyrelsens förslag innebär att avtal om arbetsbeting

skall jämställas med försäljning vid tillämpning av förordningen

om försäljningsskatt. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning hade de nuvarande

bestämmelserna lett till att antalet arbetsbeting, särskilt i fråga om

guldsmedsvaror, ökat i påfallande grad under den tid försälj ningsskatteförordningen

varit gällande. Med hänsyn till risken för missbruk hade kontrollstyrelsen

funnit det angeläget att i görligaste mån söka kontrollera, att

arbetsbeting i egentlig mening verkligen förelegat i samtliga fall, där så

gjorts gällande. Denna kontroll hade numera blivit relativt omfattande och

syntes framdeles bliva ändå mera betungande såväl för kontrollstyrelsen

som för de skattskyldiga.

Då några vägande skäl för alt behandla arbetskostnaden olika allteftersom

materialet tillhandahållits av beställaren eller tillverkaren knappast

lorde kunna förebringas, anser jag mig böra biträda det av kontrollstyrelsen

framlagda förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 135.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att i vissa tidigare skatteförfattningar

på den indirekta beskattningens område den principen redan godtagits

att vid arbetsbeting vederlaget skall utgöra beskattningsvärde. Sålunda

stadgades i förordningen den 17 maj 1923, nr 113, om utgörande av

en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror att som köp eller byte skulle anses jämväl avtal,

varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag något förfärdiga,

vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke. Enligt förordningen

den 13 september 1940 (nr 1 000) om allmän omsättningsskatt gällde att

den skattepliktiga omsättningen — å vilken omsättningsskatt utgick efter

viss procent — utgjorde vederlaget vid försäljning, arbetsprestation och

uthyrning.

Genomföres förslaget om jämställande i försäljningsskattehänseende av

avtal om arbetsbeting med försäljning torde de nuvarande bestämmelserna

i 6 § sista stycket böra utgå ur författningen.

Vitesföreläggande enligt förordningen om skatt å läskedrycker.

Enligt 7 § 1 mom. förordningen den 22 december 1939 (nr 919) om skatt

å läskedrycker skall tillverkare för varje månad och senast å femtonde söckendagen

efter månadens utgång till kontrollstyrelsen insända en på tro och

heder avgiven deklaration angående den myckenhet läskedrycker, som under

månaden utlämnats från tillverkningsstället.

I sin skrivelse den 19 december 1951 har kontrollstyrelsen anfört.

Det förekommer i betydande omfattning att tillverkare underlåter att

inom tid, som ovan sagts fullgöra honom åvilande deklarationsplikt. Kontrollstyrelsen

har särskilt under senare år i många fall föranletts att under

åberopande av straffbestämmelserna i 16 § sagda förordning anmäla till

åtal i detta avseende försumliga tillverkare. Möjligt är att vederbörande tillverkare

hade kunnat förmås fullgöra deklarationsplikten enbart efter vitesföreläggande

från kontrollstyrelsen. Enligt förordningen äger styrelsen icke

förelägga skattskyldig att vid vite fullgöra honom enligt förordningen åvilande

skyldigheter. Dylik befogenhet äger styrelsen dock enligt senare skatteförfattningar,

exempelvis varuskatteförordningen, där vitesföreläggande

ofta måste tillgripas i nu avsedda fall. Härigenom har vunnits den fördelen

att polis- och åklagarmyndigheterna ävensom domstolarna i mindre utsträckning

behövt betungas med arbete i anledning av skattskyldigas underlåtenhet

att i rätt tid avgiva deklarationer och andra kontrollhandlingar.

Styrelsen får på grund härav föreslå, att särskilt stadgande intages i förordningen

om skatt å läskedrycker, innefattande befogenhet för kontrollstyrelsen

att förelägga skattskyldig att vid vite fullgöra vad honom åligger.

Stadgande härom synes kunna insättas såsom ett andra stycke i 15 §.

Kontrollstyrelsens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

samtliga remissinstanser utom svensk industriförening.

Svensk industriförening har som sin mening uttalat att här ifrågavarande

vitesföreläggande endast borde få meddelas av domstol.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

23

Departementschefen. I ett flertal skatteförfattningar har kontrollstyrelsen

tillagts befogenhet att vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom

åligger enligt författningen. Då detta synes vara en lämplig ordning,

har jag intet att erinra mot att en liknande bestämmelse intages i 1939 års

förordning om skatt å läskedrycker.

Vissa ändringar i syfte att underlätta skattekontrollen.

Enligt 4 § 6 mom. varuskatteförordningen är återförsäljare av skattepliktiga

varor skyldig att på anfordran lämna sådana upplysningar om sin

rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner erforderliga

för skattekontrollen. Sådan uppgiftsskyldighet åligger ock den, som idkar

handel med vara, vilken användes för framställning av skattepliktiga varor.

Jämlikt 15 § första stycket försäljningsskatteförordningen är registrerad

säljare pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt kontrollstyrelsens

beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp och

försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

I andra stycket av samma paragraf stadgas, att registrerad säljare,

därest han bedriver skattepliktig försäljning, skall ställa sig till efterrättelse

de särskilda kontrollföreskrifter och anvisningar, som kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman meddelar. Kontrollstyrelsen äger följaktligen

meddela kontrollföreskrifter endast för registrerad säljare, som bedriver

skattepliktig försäljning.

I 16 § försäljningsskatteförordningen stadgas att den, som utan att vara

registrerad säljare bedriver tillverkning eller försäljning eller förmedlar

försäljning av skattepliktig vara, är skyldig att på anfordran lämna sådana

uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring

på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt för kontrollens utövande. Jämväl

den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning av

skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt nu sagts.

Enligt It § förordningen om skatt å läskedrycker är den, som tillverkar

eller försäljer kolsyra, socker eller andra vid läskedrycksframställning

användbara ämnen eller ock kärl, kapsyler eller andra vid dryckens utlämning

från tillverkningsställe erforderliga förnödenheter och artiklar,

pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman lämna denne uppgift om

läskcdryckstillverkarens inköp av dylika ämnen, förnödenheter och artiklar.

För att möjliggöra effektivare skattekontroll har kontrollstijrelsen hemställt

om viss utvidgning av befogenheterna att verkställa bokgranskning

och meddela bokföringsföreskrifter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

I detta hänseende har kontrollstyrelsen anfört.

Sedan handelsregleringen för socker och blockchoklad upphävts har inhämtandet

av uppgifter, särskilt beträffande inköp av den för sötsakstillverkning

betydelsefulla råvaran socker, icke oväsentligt försvårats. Vid

skattekontrollen hos tillverkare, som bedriva rörelsen hantverksmässigt

eller eljest i mindre omfattning, har kontrollstyrelsen tidigare i stor utsträckning

kunnat åtnöja sig med resultaten av överslagsberäkningar beträffande

myckenheterna inköpta och förbrukade råvaror i förhållande

till framställda produkter. Kontrollen måste på grund av vad ovan sagts

i högre grad än förut inriktas på granskningen av handeln med skattepliktiga

varor. Återförsäljare av dylika varor ha för närvarande skyldighet

att på anfordran lämna upplysningar om sin rörelse. Då denna skyldighet

icke kan anses innefatta befogenhet för kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

att granska återförsäljares bokföring med därtill hörande handlingar,

får kontrollstyrelsen föreslå, att nyssnämnda författningsrum erhåller

sådan ändrad lydelse, att granskning kan verkställas jämväl hos återförsäljare

av skattepliktiga varor. Författningsändring av denna innebörd

torde därvid böra avse jämväl skyldighet för återförsäljare att ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter rörande bokföring in. in., vilka kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman i det enskilda fallet kunna anse erforderliga

för skattekontrollen. — Såsom ovan anförts äro jämväl leverantörer

av varor, som användas för framställning av skattepliktiga varor

skyldiga att på sätt som gälla för återförsäljare av skattepliktiga varor

lämna upplysningar om sina rörelser. Med den utformning ifrågavarande

författningsrum erhållit äger kontrollstyrelsen sålunda icke rätt att hos

uppgiftslämnare granska erhållna uppgifter, än mindre kan styrelsen eller

dess tjänstemän lämna föreskrifter om lämplig journalisering av uppgifter,

som kunna vara av värde i kontrollarbetet. Enär styrelsens kontrollverksamhet

i stor utsträckning är inriktad på s. k. utbytesberäkningar, d. v. s.

jämförelser mellan å ena sidan tillverkade myckenheter skattepliktiga varor

och å andra sidan därför använda myckenheter råvaror, är det givetvis

av synnerlig vikt att inhämtade uppgifter om råvaruinköp in. in. äro med

verkliga förhållandena överensstämmande. Styrelsen har på senare tid i

några fall kunnat konstatera, att för utbytesberäkningsändamål från råvaruleverantörer

infordrade uppgifter om för tillverkning erforderliga förnödenheter

varit felaktiga men överensstämt med vad den skattskyldige

tillverkaren i avgivna falska deklarationer uppgivit. Det synes sålunda ur

kontrollsynpunkt oundgängligen nödvändigt, att styrelsen och dess tjänstemän

tilläggas befogenhet lämna föreskrifter för leverantörer av råvaror

och förnödenheter, som användas vid tillverkning eller distribution av

skattepliktiga varor, att hålla viss bokföring angående leveranser av dylika

råvaror eller förnödenheter ävensom att granska råvaruleverantörens

bokföring. Enahanda kontrollsvårigheter som i det föregående redovisats

föreligga jämväl å läskedrycksbeskattningens och försäljningsskattens områden.

Styrelsen får på grund härav föreslå, att ändringar av ovan förordad

art göras i 11 § förordningen om skatt å läskedrycker samt i 16 § förordningen

om försäljningsskatt.

Beträffande bestämmelserna i 15 § försäljningsskatteförordningen har

kontrollstyrelsen anfört följande.

För att förhindra skatteundandraganden har det visat sig erforderligt för

kontrollstyrelsen att i viss omfattning kontrollera handeln med skattepliktiga

varor även vid skattefri försäljning mellan olika registrerade säljare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

25

Därvid förekommer det icke sällan, att redovisningen — avsiktligt eller

oavsiktligt — är så anordnad, att skatteteknisk kontroll är helt omöjlig eller

synnerligen försvårad, utan att kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

genom meddelande av bokföringsföreskrifter har möjlighet att få en ur kontrollsynpunkt

lämpligare uppläggning av bokföringen. Då någon saklig anledning

icke torde föreligga att här göra åtskillnad för de registrerade säljarna,

beroende på om skattepliktig försäljning bedrives, torde i andra

stycket satsen »därest han bedriver skattepliktig försäljning» böra utgå och

följaktligen samma skyldighet att ställa sig styrelsens föreskrifter av nu

förevarande slag till efterrättelse böra gälla för alla registrerade säljare. Kontrollstyrelsen

torde i samband härmed böra erhålla möjlighet att med stöd

av 32 § vid vite förelägga registrerad säljare med skattefri försäljning att

fullgöra vad honom åligger enligt förordningen. I 32 § synes i enlighet härmed

böra stadgas, att kontrollstyrelsen vid vite må förelägga skattskyldig

ävensom annan registrerad säljare att fullgöra vad honom åligger.

Kontrollstyrelsens förslag i nu förevarande hänseende har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av kommerskollegium, kemisk-tekniskn

fabrikantförbundet, Sveriges konditorförening, Sveriges juvelerare- och guldsmeds

förbund och guldsmedsbranschens leverantörförening.

Kommerskollegium har i sitt remissutlåtande framhållit, att den föreslagna

utvidgningen av kontrollstyrelsens och kontrolltjänstemans befogenhet

att granska återförsäljares bokföring torde vara av behovet påkallad. Kollegium

tillstyrkte också förslaget om motsvarande ändring beträffande skyldigheten

för återförsäljare att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter

rörande bokföringen m. in., vilka i det enskilda fallet kunde anses

erforderliga för skattekontrollen. Kollegium ansåge det tveksamt om avgörandet

av denna fråga borde läggas i händerna på den enskilde kontrolltjänstemannen.

Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser dylika föreskrifter

kunde få för en företagare, torde det böra förbehållas kontrollstyrelsen

att träffa dylika avgöranden.

Sveriges grossistförbund har yttrat.

I och för sig finnes icke något principiellt att erinra emot att kontrollen

över iakttagandet av ifrågavarande skattebestämmelser effektiviseras.

Av största vikt är emellertid, att denna kontroll icke ges en sådan karaktär,

att den skapar irritation mellan de statliga kontrollorganen och företagaren.

Vi ha anledning förutsätta, att den effeklivisering av kontrollen

som avses med kontrollstyrelsens förslag icke kommer att i praktiken innebära

en ytterligare betungande redovisningsskyldighet för företagarnas

del. Även om det sålunda enligt det nu framlagda förslaget finnes möjlighet

att förelägga enskilda företag att tillhandahålla handclsböcker med tillhörande

handlingar, utgå vi ifrån, att man i praktiken kommer att begära

uteslutande sådana handlingar, som äro nödvändiga för de av kontrollstyrelsen

önskade uppgifterna. I regel synes det fullt tillräckligt att in- och

utgående fakturor samt reskontran företes.

Liknande betänkligheter kunna resas emot det föreslagna bemyndigandet

för kontrollstyrelsen att föreskriva, hur eu återförsäljare av skattepliktig

vara skall ordna sin bokföring. Av särskild betydelse härvidlag är, att

sådana direktiv ej komma ifråga, som innebära eu omläggning av bokföringen

med därav följande extra kostnader för företaget. Icke minst under

åren efter kriget ha grosshandclsföretagen i stor utsträckning sökt rationa
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

lisera sin fakturering och bokföring genom att lägga upp den så enkelt, effektivt

och billigt som möjligt. Det synes icke riktigt, att kontrollstyrelsen

skall lämnas möjlighet att, utan hänsyn till de kostnader och besvär

detta kan förorsaka vederbörande företagare, tvinga denne lägga om en

sådan rationellt upplagd bokföring. Det med förslaget avsedda syftet

synes oss bäst kunna uppnås på så sätt att kontrollstyrelsen, i de fall

där det visar sig att ett företag icke har sin bokföring så ordnad att man

i densamma kan återfinna de uppgifter som behövas för kontrollens utövande,

i samråd med vederbörande branschorganisation ger erforderliga

direktiv för bokföringen.

Under alla förhållanden anse vi oss icke kunna tillstyrka förslaget om att

en underordnad kontrolltjänsteman skall kunna ålägga en återförsäljare

att ordna sin bokföring på särskilt föreskrivet sätt. Såväl av principiella

som psykologiska skäl synes det oss uppenbart att så betydelsefulla frågor

som dessa icke böra bli beroende av en enskild tjänstemans uppfattning

utan att ålägganden av angivet slag liksom hittills endast böra kunna göras

av vederbörande myndighet, nämligen kontrollstyrelsen.

Sveriges köpmannaförbund har hävdat, att det självfallet vore en angelägen

sak att oegentligheter vid förordningarnas tillämpning förhindrades

och att förutsättningar för ur kontrollsynpunkt oundgängligen erforderliga

åtgärder förelåge. Å andra sidan funne förbundet det angeläget att understryka,

att de skattskyldiga enligt de nämnda förordningarna vore återförsäljarnas

leverantörer och att det därför måste ur detaljhandelns synpunkt

vara beklagligt att kontrollen beträffande leverantörernas förehavanden måste

på sätt som föreslagits utvidgas till att medföra förpliktelser för detaljhandeln.

När det gällde den föreslagna skyldigheten för detaljhandeln att

»ordna sin bokföring på sätt som kan komma att föreskrivas» såge sig förbundet

nödsakat att i sammanhang som det förevarande bestämt motsätta

sig densamma. Förbundet funne det icke rimligt att detaljhandeln skulle

för den hithörande kontrollens skull behöva vidkännas de många gånger

praktiska problem och extra arbetsuppgifter, som här kunde ställas i sikte.

Vad anginge den föreslagna skyldigheten för detaljhandeln att »tillhandahålla

sina handelsböcker med tillhörande handlingar» ville förbundet icke

motsätta sig densamma. Förbundet funne dock att enskild kontrolltjänsteman

här tilldelades en för vittomfattande befogenhet och ansåge därför att,

när det gällde detaljhandeln, denna del av kontrollen blott skulle få anlitas,

då kontrollstyrelsen ensam så prövade erforderligt i det speciella fallet.

Kooperativa förbundet har förklarat sig icke ha något att erinra mot att

återförsäljare och råvaruleverantörer ålades att tillhandahålla sina handelsböcker

med tillhörande handlingar för granskning, i den mån detta kunde

ske på platsen där böckerna och handlingarna funnes. Däremot ställde sig

styrelsen synnerligen tveksam gentemot den föreslagna skyldigheten att på

order av kontrollstyrelsen eller någon dess tjänsteman ordna bokföringen

på sätt som kunde komma att föreskrivas. I detta hänseende har förbundet

anfört.

Förbundets bokföring och den därmed sammanhängande kontrollen är

så ordnad att det skulle bli både svårt och kostsamt att ur bokföringen ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Iiungl. Mcij.ts proposition nr 135.

bryta vissa varuslag för att gruppera inköp och försäljning av dem på särskilda

konton. Även sambandet mellan förbundets och de anslutna föreningarnas

bokföring gör varje ändring i KF:s bokföringssystem till en

mera komplicerad sak. På grund av företagets omfattning blir dess bokföring

av sådan storleksordning att även mindre ändringar däri kunna

medföra betydande kostnader och tidsförluster. Förbundet anser det därför

helt uteslutet att föreskrifter av ovan antydd art skola få meddelas

och föreslår att författningsändringarna i varje fall begränsas till införande

av skyldighet för återförsäljare och råvaruleverantörer att på platsen

tillhandahålla sin bokföring.

Emellertid måste förbundet starkt ifrågasätta om det över huvud skall

vara nödvändigt att utbygga den nuvarande, nog så kostsamma kontrollen

på sätt kontrollstyrelsen föreslagit. Förbundet föreslår i stället att de

nuvarande bestämmelserna om infordrande av upplysningar kompletteras

med föreskrift om att lämnade upplysningar skola vara bestyrkta av auktoriserad

revisor eller godkänd granskningsman.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a. har bl. a.

uttalat att med den höjd varuskatten alltjämt hade kunde de lojala tillverkarna

icke upptaga konkurrensen med sådana tillverkare, som helt eller

delvis underläte att erlägga varuskatt. Vore det sålunda för att möjliggöra

en tillfredsställande kontroll över sådana tillverkare oundgängligen nödvändigt

att kontrollstyrelsen tillädes de vidgade kontrollbefogenheter, som

i förslaget ifrågasattes, ville föreningen i de lojala tillverkarnas intresse

tillstyrka att så skedde.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund har sagt sig dela den uppfattningen

att antalet fall av skattefusk vid utgörandet av läskedrycksskatten

under senare år ökat. Läskedrycksindustrien hade självfallet ett starkt intresse

av att dylikt fusk i möjligaste mån förhindrades. Mot detta intresse

måste emellertid vägas intresset av att industri och handel icke gjordes

till föremål för alltför ingripande och betungande kontrollåtgärder. De föreslagna

granskningsåtgärderna komme emellertid oundvikligen att förorsaka

de berörda råvaruleverantörerna och återförsäljarna avsevärt intrång

och besvär. Förbundet ansåge det därför vara av största vikt att åtgärderna

tillgrepes endast i misstänkta fall och icke ålades generellt. Enligt

förbundets mening borde de ökade granskningsbefogenheterna endast tillläggas

kontrollstyrelsen och sålunda icke de enskilda kontrolltjänstemännen.

Denna begränsning finge anses önskvärd även ur den synpunkten

att man då finge en likformig behandling av dessa frågor inom olika kontrolldistrikt.

Departementschefen. De av kontrollstyrelsen ifrågasatta författningsändringarna

åsyfta att skapa bättre möjligheter till skattekontroll. I sådant

hänseende bär föreslagits, att skyldighet föreskrives för återförsäljare och

råvaruleverantörer att på anmodan av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

tillhandahålla handelsböcker med tillhörande handlingar. Kontrollstyrelsen

har vidare ansett att det skulle underlätta kontrollarbetet

om styrelsen och dess tjänstemän tillädes befogenhet lämna föreskrifter

för återförsäljare och råvaruleverantörer rörande bokföringens ordnande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Remissinstanserna ha i regel icke haft något att erinra mot att kontrollstyrelsen

erhåller befogenhet att granska vederbörandes handelsböcker.

Däremot har man motsatt sig att kontrollstyrelsen tillägges rätt att meddela

särskilda bokföringsföreskrifter. Sålunda har Sveriges köpmannaförbund

funnit det icke rimligt att detaljhandeln skulle för den hithörande kontrollens

skull behöva vidkännas de extra arbetsuppgifter, som här kunde

ställas i sikte. Kooperativa förbundet har framhållit att det skulle bli både

svårt och kostsamt att ur bokföringen utbryta vissa varuslag för att gruppera

inköp och försäljning av dem på särskilda konton.

För egen del är jag av den uppfattningen att syftet med den föreliggande

framställningen i allt väsentligt skulle uppnås, därest kontrollstyrelsen

erhåller möjlighet att granska bokföringen i de fall där styrelsen

finner detta påkallat för skattekontrollens utövande. Att jämväl tillägga

kontrollstyrelsen vidgad befogenhet att meddela särskilda föreskrifter angående

bokföringens ordnande torde däremot icke vara nödvändigt. Påpekas

må, att den rätt att meddela bokföringsföreskrifter för icke registrerade

säljare, som redan nu tillkommer kontrollstyrelsen enligt 16 § första stycket

försäljningsskatteförordningen, bl. a. är föranledd av det sätt på vilket skattskyldigheten

är reglerad i denna förordning. Motsvarighet härtill saknas i

varuskatteförordningen och förordningen om skatt å läskedrycker. Jag tillstyrker

sålunda kontrollstyrelsens ändringsförslag i vad det avser införandet

av skyldighet för återförsäljare och råvaruleverantörer att på anfordran tillhandahålla

sina handelsböcker. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att

besluta i vilka fall detta skall ske.

Ett genomförande av förslaget i nu angivna omfattning föranleder ändringar

i 4 § 6 mom. varuskatteförordningen, 16 § förordningen om försäljningsskatt

och 11 § förordningen om skatt å läskedrycker.

Härutöver har kontrollstyrelsen hemställt ''om viss mindre jämkning i

15 § andra stycket och 32 § förordningen om försäljningsskatt. De föreslagna

ändringarna torde böra genomföras.

Samtliga i det föregående förordade författningsändringarna böra träda i

kraft den 1 juli 1952.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr

251) om varuskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85}

om försäljningsskatt; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den

22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda tre författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31aj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten