Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. fn

1952-03-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:157, Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. fn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. fn.;

given Stockholms slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt riksdagens skrivelse nr 225/1951 erhöll Kungl. Maj :t bemyndigande

att under budgetåret 1951/52 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall

besluta om försäljning m. m. av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet

å egendomen uppgick till högst 40 000 kronor. Med hänsyn till

den höjning av taxeringsvärdena, som sker vid nu pågående fastighetstaxering,

har i förevarande proposition, som avser utverkande av sådant bemyndigande

för budgetåret 1952/53, föreslagits att nämnda värdegräns sättes

till högst 70 000 kronor. Samtidigt ifrågasättes en i stort sett motsvarande

förskjutning i omfattningen av Kungl. Maj :ts befogenhet att delegera

försäljningsrätten till underordnad myndighet. Vidare förordas bl. a. en

viss begränsning av bostadsstyrelsens befattning med ärenden rörande försäljning

av statlig mark.

t Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 157.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. och anför därvid följande.

I anledning av propositionen nr 174 medgav 1951 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. nr 15, r. skr. nr 225), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret

1951/52 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt

taxeringsvärdet å egendomen uppginge till högst 40 000 kronor, eller, där

taxeringsvärde ej vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig vid anmälan av propositionen

angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skulle äga rum. Där så befunnes lämpligt, skulle Kungl. Maj :t ha

befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten

rörande försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstege 20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt anginge allmänna

arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstege 10 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt

upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande

avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till

järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge dock

av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende

å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 1 juni 1951 (nr 387) har

Kungl. Maj :t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.

Befogenhet att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt

central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl.

Maj :t tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

3

sen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Genom beslut den 1 juni 1951 har Kungl. Maj :t bemyndigat nämnda

myndigheter att under budgetåret 1951/52 försälja och byta under deras

förvaltning stående fastigheter, vilkas taxerings- eller uppskattningsvärden

icke överstege 20 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut samma dag bemyndigat länsstyrelserna

att under budgetåret 1951/52, i den mån försäljningsfrågan icke

av länsstyrelse underställts Kungl. Maj :ts prövning, försälja allmänna arvsfonden

tillfallen fast egendom, vars taxeringsvärde eller, där taxeringsvärde

icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet icke överstege

10 000 kronor.

Kungl. Maj :t har för dessa bemyndiganden meddelat samma föreskrifter

rörande sättet och villkoren för försäljningarna, som gällt under närmast

föregående budgetår.

På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall

riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd

av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant

syfte ha upprättats sammanställningar dcpartementsvis över de under

kalenderåret 1951 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde

få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.

Jag övergår härefter att anmäla en den 3 mars 1952 dagtecknad, inom

kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria rörande omfattningen

av affärsverkens skyldighet att vid försäljning av statlig mark, avsedd för

tätbebyggelse, underställa prisfrågan bostadsstyrelsens prövning. Rörande

tillkomsten av ifrågavarande underställningsförfarande anföres i promemorian

följande.

I propositionen nr 198/1946 angående bemyndigande för Kungl. Maj :t att

under budgetåret 1946/47 försälja viss kronan tillhörig fast egendom underströk

dåvarande departementschefen att staten icke borde driva eu prispolitik

vid fastighetsförsäljningar, som motverkade eller försvårade den

socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken. Frågan om formerna för en

samordning mellan denna prispolitik och den sociala bostadsfayggnadsverksamheten

kunde dock ej lösas utan en närmare utredning. I avvaktan härpå

förordade departementschefen att Kungl. Maj :t tills vidare erhölle befogenhet

att vid försäljning av fastigheter för bostadsbyggnadsändamål göra avsteg

— där så med hänsyn till bostadsförsörjningspolitiken funnes påkallat

och där garantier funnes för att det lägre försäljningspriset icke föranledde

enskild spekulationsvinst — från den allmänna regeln att priserna skulle ur

affärssynpunkt vara så fördelaktiga för staten som möjligt. — Dessa uttalanden

lämnades av riksdagen utan erinran (r. skr. nr 151).

I sitt betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen

(SOU 1948: 4) föreslog markutredningen att — i avvaktan på

att den förenämnda frågan om formerna för en samordning mellan statens

prispolitik och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten slutligt löstes —

frågor om prissättning å till försäljning för tätbebyggelse ifrågasatt statlig

och ecklesiastik jord skulle underställas dåvarande statens byggnadslånebyrå.

I propositionen nr 241/1948 angående bemyndigande för Kungl. Maj :t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

att under budgetåret 1948/49 försälja viss kronan tillhörig fast egendom

anslöt sig dåvarande departementschefen i princip till detta förslag av markutredningen

såvitt gällde statlig jord för tätbebyggelseändamål. Tillika föreslogs,

att vederbörande myndighet skulle vara skyldig att, därest den icke

kunde godtaga byggnadslånebyråns förslag, hänskjuta försälj ningsärendet

till Kungl. Maj :t för avgörande. Dessa uttalanden, som av riksdagen lämnades

utan erinran (r. skr. nr 424), ha sedermera varit normgivande vid fastighetsförsäljningar

under budgetåren 1948/49—1951/52.

Särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga ha sedermera

avgivit förslag om inrättande av en central fastighetsvärderingsnämnd. Detta

förslag har emellertid chefen för justitiedepartementet ej funnit anledning

framlägga för riksdagens prövning.

I promemorian framhålles vidare, att skyldigheten för affärsverken att i

varje försäljningsärende, som gäller mark för tätbebyggelseändamål, underställa

prisfrågan bostadsstyrelsens prövning i varje särskilt fall givetvis innebär

ett administrativt besvär för respektive myndigheter och en ökad tidsuldräkt

vid fastighetsförsäljningarna. I de fall där försäljningarna kunna

tillmätas någon betydelse för bostadspolitiken eller för statens markförsäljningspolitik

i allmänhet torde dessa olägenheter självfallet få tagas. Däremot

synes kunna övervägas, om vid försäljningar, där köpeskillingen stannar

vid mindre belopp och fråga ofta är om smärre markremsor eller delar av

tomter, ifrågavarande underställningsförfarande fyller något egentligt syfte.

Både med hänsyn till bostadsstyrelsen och affärsverken torde en lättnad i

det administrativa besväret för dylika fall vara önskvärd.

I sådant syfte ifrågasättes i promemorian den förenklingen av handläggningen

av ifrågavarande ärenden, att försäljningar, där köpeskillingen understiger

2 000 eller eventuellt 3 000 kronor, ej skola behöva underställas

bostadsstyrelsens prövning. Likaså torde ärenden angående försäljning av

mark för andra ändamål än bostadsbyggande — i anslutning till den praxis

som utbildat sig — ej heller behöva underställas styrelsens prövning.

Bostadsstyrelsen har den 10 mars 1952 avgivit infordrat utlåtande över

förenämnda promemoria. I utlåtandet meddelas att styrelsen under år 1951.

efter remiss från vederbörande förvaltande verk eller myndighet, yttrat sig

över 113 statliga markförsäljningsärenden, varav 66 ärenden från domänstyrelsen,

39 från järnvägsstyrelsen och 8 från andra statliga myndigheter.

Därvid har styrelsen i 29 fall, d. v. s. ca 25 procent av hela antalet ärenden,

funnit sig böra påyrka en annan prissättning eller endast med tvekan eller

under vissa förutsättningar kunnat tillstyrka de av vederbörande verk föreslagna

försäljningsvillkoren. Detta förhållande torde enligt styrelsen bekräfta

att det vid statliga markförsäljningar finns behov av att samordna

värderingen med statens bostadspolitik.

Enligt styrelsens mening är det dock icke enbart själva prissättningen

som bör beaktas vid denna samordning. Ur bostadspolitisk synpunkt är det

även av vikt att vissa andra intressen tillgodoses. Som förutsättning för statliga

lån till bostadsbyggandet gäller sålunda — förutom att tomtkostnaden

skall vara skälig — vissa krav i avseende på fastighetens lokalisering och

markens lämplighet ur bebyggelsesynpunkt (kreditvärde, vatten och avlopp

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

5

in. in.). Samordningen av statens markförsäljningar med den statliga bostadspolitiken

bör anknyta jämväl till dessa frågor. Samordningen bör ej

enbart avse mark för tätbebyggelseändamål, såsom angives i nuvarande försälj

ningsdirektiv, utan över huvud mark avsedd för bebyggelse — såväl glesbebyggelse

som tätbebyggelse. Ett beaktande av dessa synpunkter torde icke

innebära någon utvidgning av samordningsgrunderna utan endast en bekräftelse

av hittills tillämpad praxis.

De statliga markförsäljningarna fördelas av bostadsstyrelsen på olika kategorier

med hänsyn till markens användning. Sålunda förekomma försäljningar

för bostadsändamål, såväl permanent bosättning som fritidsbebyggelse,

för affärsändamål, industriändamål m. in. Från de under domänstyrelsens

förvaltning hörande jordarna sker i viss utsträckning friköp av sådan

mark som varit upplåten med nyttjanderätt. Järnvägsstyrelsens försäljningar

avse i åtskilliga fall mark för gatuändamål och dylikt.

Det kan förefalla, fortsätter bostadsstyrelsen, som om samordningen borde

kunna begränsas till att avse enbart mark för permanent bostadsbebyggelse.

Häremot tala dock olika skäl. Värdet av mark kan icke alltid avgränsas

efter användningssättet. Sålunda måste t. ex. värdet av gatumark oftast

ställas i relation till värdet av intilliggande tomtmark och likaså värdet av

industrimark i regel ses i förhållande till värdet av mark för annat ändamål.

Vid flertalet värderingar är det därför önskvärt att ha överblick över

prissättningen av mesta möjliga mark på orten. Vidare kan en liten försäljning

ofta ha lika stor prejudicerande betydelse som en större. Allt detta

medför att en avgränsning av samordningen med hänsyn uteslutande till försäljningsobjektets

värde kan få icke önskvärda konsekvenser.

Då bostadsstyrelsen ändock tillstyrker en viss begränsning av affärsverkens

skyldighet att underställa försäljningsärenden styrelsens prövning, så

sker det med beaktande av önskvärdheten att försäljningsförfarandet förenklas.

Begränsningen av underställningsförfarandet torde kunna ske i huvudsak

enligt de grunder som ifrågasättas i promemorian. Styrelsen förutsätter

därvid, att vederbörande verk komma att handlägga försäljningsärendena

med beaktande av att markpriserna icke få motverka eller försvåra den

statliga bostadspolitiken. Styrelsen vill även framhålla att, även om ett regelmässigt

underställningsförfarande icke äger rum, möjligheten givetvis

kvarstår för vederbörande verk att under hand samråda med bostadsstyrelsen

i försäljningsfrågor.

Avgränsningen av affärsverkens underställningsskyldighet i här berörda

avseenden måste — i avvaktan på en omprövning i större sammanhang av

hela frågeställningen — bliva skönsmässig. Bostadsstyrelsen förordar, att

försäljningsärenden där värdet understiger 3 000 kronor må handläggas

utan styrelsens hörande. Såsom tidigare antytts, bör dock denna gränsdragning

icke gälla reservationslöst. Eftersom bostadsstyrelsen i försäljningssainmanhanget

har att beakta även andra förutsättningar för statliga lån

iin prisfrågan, torde alla försäljningar som avse mark för permanent bostadsbebyggelse

böra underställas styrelsens prövning. Detta synes erfor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr lö7.

derligt om man vill förhindra den situation, att statlig mark som försäljes

till enskilda sedermera icke kan statligt belånas, t. ex. på grund av för hög

tomtkostnad.

Departementschefen.

Det av 1951 års riksdag lämnade medgivandet för Kungl. Maj :t att utan

riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning in. in. av

kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom avsåg budgetåret

1951/52. Nytt bemyndigande, gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.

Såsom av det tidigare anförda framgår äger Kungl. Maj:t under innevarande

budgetår utan riksdagens hörande i varje särskilt fall besluta om

försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt

taxeringsvärdet på egendomen uppgår till högst 40 000 kronor, eller,

där taxeringsvärde icke är åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta

saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp.

Vid den allmänna fastighetstaxering, som för närvarande pågår, torde

taxeringsvärdena komma att höjas avsevärt. En oförändrad värdegräns av

40 000 kronor skulle följaktligen innebära en begränsning av försäljningsbemyndigandet

och leda till att ett ökat antal försäljningsfrågor måste föreläggas

riksdagen. För att bibehålla den nuvarande relationen mellan riksdagens

och Kungl. Maj:ts befattning med försäljning av statlig mark och

under antagande att den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena för

de fastigheter, varom här är fråga, kommer att uppgå till mellan 50 och

75 procent torde ifrågavarande gräns för Kungl. Maj :ts beslutanderätt

böra sättas till högst 70 000 kronor. I anslutning härtill torde en i stort

sett motsvarande förskjutning i omfattningen av Kungl. Maj :ts befogenhet

att till underordnad myndighet delegera försäljningsrätten böra ske.

Sålunda torde, där så befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet

kunna överlämnas beslutanderätten rörande försäljning av egendom,

vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger 30 000 kronor, respektive

åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom,

vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger 15 000 kronor.

Liksom tidigare bör bemyndigandet givetvis gälla jämväl beträffande byte

samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av fast egendom ävensom beträffande

avstående utan ersättning av kronomark, som erfordras till järnväg

eller allmän väg. Kungl. Maj :ts befogenhet att till central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande dylikt avstående torde i avseende

å obebyggt område bibehållas vid högst 5 hektars yta men beträffande

värdet å området utvidgas till 3 000 kronor.

Det vid anmälan av fjolårets proposition i ämnet omförmälda förslaget

om inrättande av en central fastighetsvärderingsnämnd är alltjämt föremål

för Kungl. Maj :ts prövning. I avvaktan på en slutlig lösning av detta spörsmål

torde bostadsstyrelsens funktion beträffande kronans markförsäljningar

böra bibehållas. Skyldigheten att underställa ärendena bostadsstyrelsens

prövning bör dock endast föreligga vid försäljning av mark för bebyggelse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 157. 7

ändamål, där det gäller nybyggnad för permanent bosättning och där det

föreslagna priset överstiger 3 000 kronor. Jag förutsätter emellertid att i

de fall, där ifrågavarande skyldighet ej föreligger, vederbörande myndighet

ändock under hand samråder med bostadsstyrelsen i tveksamma försäl j - ningsfrågor.

Då vidare varken frågan om formerna för en samordning mellan statens

prispolitik vid fastighetsförsäljningar och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten

eller frågan om prissättningen vid försäljning av kyrklig jord är

slutligt behandlad, torde nu gällande allmänna riktlinjer och villkor för försäljningsförfarandet

med de jämkningar jag nyss förordat böra tillämpas

jämväl under nästkommande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag därför hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1952/53

utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om

försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig

fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår

till högst 70 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke är

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår

till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer

föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skola äga rum, med rätt för Kungl. Maj :t att, där så befinnes

lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna

beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars

taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger 30 000

kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna

arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstiger 15 000 kronor ;

b) förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande

byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt

av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning

av kronomark, som erfordras till järnväg eller

allmän väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående

må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt område av

högst 5 hektars yta eller 3 000 kronors värde;

c) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,

i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter

angående rätt för Kungl. Maj :t eller förvaltningsmyndighet

att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt

upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skola

gälla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition, av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

527321. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:186 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten
  2. JoU 1952:16 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. s. 1 i texten