Sök i Ratio Lex

Angående tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1953 (nr 357) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror

1952-03-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:158, Angående tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1953 (nr 357) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

1

Nr 158.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillägg å de

livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni

1953 (nr 357) om vissa ersättningar vid införandet

av statsmonopol å importen av tobaksvaror; given

Stockholms slott den 15 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för civildepartementet fråga om tillägg å de livräntor

som utgå enligt förordningen den 11 juni 1953 (nr 357) om vissa

ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror.

Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid

införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror — som utfärdats i

enlighet med riksdagens skrivelse den 2 juni 1943 (nr 266; jfr prop. nr 200)

skall under vissa förutsättningar ersättning i form av livränta utgå till de

tidigare enskilda tobaksimportörerna och deras anställda samt tobaksagenterna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Xr 158.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

I 9 § stadgas sålunda, att grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan

den 1 januari 1937 och som personligen handhaft den omedelbara ledningen

av rörelsen, äger erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet i form

av livränta. Till grund för beräkningen därav skall läggas den beräknade

årslön till affärsledaren, som den s. k. tobakskommissionen, vilken tillsatts

bland annat för bestämmandet av sådan ersättning, varom här är fråga,

efter jämförelse med företag av liknande omfattning prövar skäligt fastställa,

dock högst 10 000 kronor. Livränta skall till den, som under minst

20 år bedrivit importverksamhet, utgå med sex tiondelar av sålunda fastställd

ledarlön samt till den, som icke uppnått 20 verksamhetsår, med ett

i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd, av importmonopolets

införande mist sin anställning, äger, jämlikt 11 §, erhålla

ersättning under följande villkor, nämligen

a) att han vid monopolets ikraftträdande var svensk medborgare samt

uppnått 21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbetet under de fem närmaste kalenderåren före

monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av anställning

hos tobaksimportör, samt

c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i

statens tjänst eller hos monopolets utövare. — Ersättningen skall till den,

som vid importmonopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder, utgå i

form av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livräntan

respektive inkomstersättningen är fastställd på grundval av ersättningstagarens

medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen

styrkta årsinkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen åren

1938 och 1939, dock att, därest sagda medeltal överstiger 10 000 kronor,

överskjutande belopp icke medräknats. Livränta skall till den, som under

minst 20 år innehaft anställning hos tobaksimportör, utgå med sex tiondelar

av medelårsinkomsten samt till den, som icke uppnått 20 anställningsår,

med ett i förhållande till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om

ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan

minskas med pensionens belopp.

Enligt 13 § äger tobaksagent, varmed förstås envar, som yrkesmässigt för

utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade

tobaksvaror och som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937

och i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940

fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av

sin hela inkomst av förvärvsverksamhet, uppbära livränta, om han vid importmonopolets

ikraftträdande nedlagt sin verksamhet som tobaksagent.

Till grund för beräkningen av livräntan skall läggas medelårsinkomsten av

tobaksagenturen under de verksamhetsår, som nyss nämnts, dock att,

därest medelårsinkomsten överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp ej

medräknas. Livräntan skall till den, som under minst 20 ar bedrivit verksamhet

som tobaksagent, utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

3

medelårsinkomsten samt till den, som icke uppnått 20 verksamhetsår, med

ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Bestämmandet av de ersättningar, som enligt förordningen skola utgå,

anförtroddes åt en för riket gemensam kommission (tobakskommissioncn)

med viss i förordningen angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet

har numera upphört.

Den 22 juni 1943 träffades mellan svenska staten, å ena, samt Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet, å andra sidan, ett avtal, varigenom tobaksmonopolet

bl. a. förband sig att till de inom tobaksbranschen sysselsatta personer,

som avses i förordningen, utgiva de ersättningar, som fastställts av

kommissionen.

Motiven till de nu berörda ersättningsreglerna återfinnas främst i det

betänkande rörande reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror

(SOU 1940: 34), som den 16 december 1940 avgavs av tillkallade sakkunniga

(1938 års tobakshandelsutredning). Utredningsmännen ha i ersättningsfrågan

uttalat bland annat att ersättningarna med hänsyn till vad som

upplysts rörande de anställdas i allmänhet anmärkningsvärt låga lönenivå

borde tillmätas efter jämförelsevis generösa grunder, då risk eljest i åtskilliga

fall syntes föreligga att existensminimum underskredes, samt understrukit,

att några direkta jämförelser med gängse grunder för pensionering icke

borde anställas. Det syntes utredningsmännen nämligen vara en klar principiell

skillnad på det fall, att en person vid fastställd avgångsålder, eller

på grund av sjukdom dessförinnan, pensionerades enligt de med anställningen

förbundna pensionsvillkoren eller därmed jämförliga grunder, och

det fall, att staten förbjöde en förut lovlig näring och därmed på en gång

berövade en hel kår dess levebröd.

År 1946 gjordes till chefen för finansdepartementet en framställning om

dyrtidstillägg å de livräntor, som utgingo till vissa förutvarande inom tobaksengrosimporten

anställda personer, nämligen dem, som den 1 juli 1943

uppnått 50 års ålder. I framställningen, vilken var undertecknad av ombudsmannen

Hj. Lindberg, tidigare ledamot av den kommission, som ovan omtalats,

anfördes bl. a. följande:

I 1938 års tobakshandelsutredning föreslogs, att livräntan till inom branschen

anställda personer skulle utgå med tre fjärdedelar (= 75 %) av vederbörandes

medelårsinkomst från åren 1938 och 1939, vilken livränta statsmakterna

dock senare sänkte till 60 procent av samma medelårsinkomst.

Häremot är emellertid inte så mycket att invända som desto mer mot den

omständigheten, att något indextillägg ej förordnats att av 1943 års ersättningskommission

inräknas i livräntorna, vilka alltså rätt och slätt uträknades

på vederbörandes medelårsinkomster från åren 1938 och 1939. Som dessa

därtill, i synnerhet för de äldre personerna, i regel voro anmärkningsvärt

låga, blevo följaktligen deras livräntor oproportionerligt små.

Såsom ledamot i 1943 års kommission för bestämmande av ersättning åt

tobaksimportörer in. fl. hörde jag också därinom det allmänna omdömet om

de utdömda ersättningarna uttalas, att den s. k. inkomstersättningen, till

personer i åldern 35 t. o. in. 44 år, tillmätts efter betydligt högre och generösare

grunder än livränteersättningen, särskilt till de äldre personerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Då härtill kommer, att kronans värde sedan åren 1938 och 1939 nedgått

cirka 33 procent, ha dessa förut knappa livräntor följaktligen nu minskats

med cirka en tredjedel av sina beräknade grundvärden, varför det nu skulle

erfordras ett cirka 50 procents dyrtidstillägg för att återställa dem i 1939

års värde.

Framställningen utmynnade i en begäran, att ett med hänsyn till berörda

förhållanden lämpligt avvägt dyrtidstillägg måtte tillerkännas förenämnda

personer.

Statskontoret avstyrkte, under åberopande av vad styrelsen för tobaksmonopolet

i avgivet yttrande anfört, bifall till den gjorda framställningen.

I nämnda yttrande hade styrelsen, med hänsyn till att statsmakterna så sent

som i juli 1943 fastställt grunderna för bestämmandet av ifrågavarande

livräntor och levnadskostnadsindex sedan dess icke undergått någon väsentlig

förändring, icke funnit bärande skäl föreligga för beviljande av dyrtidskompensation

å dessa livräntor. — Framställningen lämnades av Kungl.

Maj :t utan bifall.

År 1950 upptogs förevarande spörsmål i riksdagen genom en motion (II:

58) av herr von Friesen, vari hemställdes om ett lämpligt avvägt dyrtidstillägg

— förslagsvis tio procent — å livräntorna till de förutvarande inom

tobaksengrosimporten anställda personer, vilka den 1 juli 1949 fyllt 56 år.

— Styrelsen för tobaksmonopolet bereddes tillfälle yttra sig över motionen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 24) över motionen erinrade

andra lagutskottet om tobakshandelsutredningens uttalande, att livräntorna

borde tillmätas efter jämförelsevis generösa grunder. Ehuru livräntorna

sedermera i 1943 års proposition nedsatts att utgå med lägre belopp än vad

utredningen föreslagit, liksom å andra sidan åldern för erhållande av livränta

sänkts från 50 till 45 år, hade sammansatta bevillnings- och första lagutskottet,

som utlät sig över propositionen, funnit att livräntetagarnas berättigade

intressen blivit väl tillgodosedda genom de föreslagna ersättningsreglerna.

Föredragande departementschefens uttalande i detta sammanhang, att

regleringen av tobaksimporten obestridligen i viss mån kommit att framstå

såsom en social angelägenhet, syntes andra lagutskottet också utgöra ett vittnesbörd

om att statsmakterna genom de gällande ersättningsreglerna velat

tillförsäkra den berörda personalen nödiga existensvillkor. Av förarbetena

till förordningen framgick ej annat än att de fastställda livräntorna skulle

vara definitiva. Endast inträdet av förhållanden, som i väsentlig grad voro

ägnade att rubba värdet av livräntorna, torde enligt utskottet föranleda en

jämkning av dessa.

Enligt utskottets uppfattning hade emellertid till följd av den stegring som

levnadskostnaderna undergått från tiden för importmonopolets införande

till år 1949 livräntorna otvivelaktigt i motsvarande mån förlorat i värde. Utskottet

ansåg sig emellertid icke kunna i detta sammanhang tillstyrka, att

åtgärder vidtogos för att tillförsäkra nu ifrågavarande kategori livräntetagare

dyrtidstillägg. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t hade

sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet och, om så ansågs påkallat, över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

vägde möjligheterna att med monopolet träffa överenskommelse rörande en

höjning av ersättningsnivån för ifrågavarande personer.

Frågan om dyrtidstillägg å livräntor till viss inom tobaksengrosimporten

tidigare anställd personal upptogs åter av Hj. Lindberg i en den 21 april

1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift, som i huvudsak anslöt sig

till förenämnda framställning av år 1946. Statskontoret avstyrkte — under

åberopande av vad andra lagutskottet anfört i sitt förenämnda av riksdagen

godkända utlåtande — bifall till den gjorda framställningen. Kungl.

Maj:t fann genom beslut den 3 november 1950 framställningen icke i dåvarande

läge föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I en den 21 april 1951 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift, har

Hj. Lindberg på anförda skäl hemställt om dyrtidstillägg å livräntor till

ifrågavarande inom tobaksengrosimporten tidigare anställda personer.

Styrelsen för tobaksmonopolet, som den 29 maj 1951 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, har framhållit att — med hänsyn till att levnadskostnaderna

enligt 1935 års rensade indexserie stigit från 152 i juni 1943 till 188

i mars 1951, d. v. s. med 36 enheter eller med ca 24 procent — sådana förhållanden

numera torde ha inträtt, som kunna motivera en jämkning av

ifrågavarande livräntor. Enligt styrelsens mening föreligger därvid icke skäl

att undantaga de livräntor, som tillerkänts grossistimportörer och tobaksagenter.

För närvarande utgå livräntor till 57 anställda med ett årligt belopp

av 158 000 kronor, 13 grossistimportörer med ett årligt belopp av

43 000 kronor och 5 tobaksagenter med ett årligt belopp av 4 000 kronor.

Styrelsen har icke något att erinra mot att samtliga de personer, som enligt

förordningen den 11 juni 1943 uppbära livräntor, tillerkännas ett tilllägg

å livräntorna med 24 procent att utgå från och med den 1 juli 1951.

Styrelsen är för sin del beredd att ikläda tobaksmonopolet kostnaderna för

elt dylikt tillägg, därest det icke skulle förefinnas någon erinran däremot

från Kungl. Maj :ts sida.

Jämväl statskontoret har i infordrat utlåtande den 26 juni 1951 förklarat

sig med hänsyn till den stegring av levnadskostnaderna som numera inträtt

icke vilja motsätta sig, att förevarande framställning vinner tillmötesgående

på sätt styrelsen för tobaksmonopolet förordat.

Departementschefen.

Såsom inledningsvis nämnts, utgår enligt förordningen den 11 juni 1943

under vissa förutsättningar ersättning i form av livränta till de tidigare

inom tobakshandeln sysselsatta grossistimportörerna och deras anställda

samt tobaksagenterna. Å dessa livräntor beräknas ej dyrtidstillägg. Av förarbetena

till nämnda förordning synes ej annat framgå än att de fastställda

ersättningarna skola vara definitiva. Med hänsyn till omständigheterna vid

införandet av slatsmonopol å importen av tobaksvaror och till att levnadskostnaderna

sedan år 1950, då frågan om tillägg på nämnda ersättningar

behandlades av riksdagen, ytterligare stegrats finner jag mig dock böra framlägga

förslag till riksdagen om visst tillägg till dessa ersättningar. I likhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

med tobaksmonopolet och statskontoret förordar jag att tillägget utgår såväl

till de förutvarande anställda inom tobaksimporten som till grossistimportörerna

och agenterna. Tillägget synes böra beräknas efter avrundat

25 procent av nuvarande årliga ersättningar samt utgå från och med den

1 juli 1952.

Enligt vad jag under hand inhämtat från tobaksmonopolet komma för

närvarande 74 livräntetagare i åtnjutande av ifrågavarande tillägg. Kostnaderna

härför beräknas till i runt tal 50 000 kronor per år. I likhet med vad

som gäller beträffande livräntorna bör lämpligen gäldandet av det föreslagna

tillägget åvila tobaksmonopolet. Styrelsen för tobaksmonopolet har även

förklarat sig beredd att ikläda monopolet kostnaderna härför.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet träffa avtal om bestridande från bolagets

medel av tillägg å de livräntor, som avses i förordningen den

11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet

av statsmonopol å importen av tobaksvaror, i enlighet med

av mig i det föregående angivna grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

527309 Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.