Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit

15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:172, Med förslag till förordning om fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit;

given Stockholms slott den 14- mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om fortsatt tillfälligt upphävande

av skatten å motorsprit.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 172.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Förslag

till

förordning om fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om

särskild skatt å bensin och motorsprit1 stadgas angående skatt å motorsprit

icke skall äga tillämpning under tiden från och med den 1 juli 1952 till

och med den 30 juni 19532; dock att vad i förordningen stadgas skall äga

tillämpning såvitt fråga är om motorsprit, för vilken skatteplikt inträtt före

utgången av år 1950.

1 Senaste lydelse av 1929 års förordning se 1948:368 (omtryckt), 1950:414 och 1951:218.

a Jfr 1950:659.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den li mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om fortsatt

tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit samt anför därvid följande.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex öre för

liter. Bestämmelserna rörande särskild skatt å motorsprit trädde i kraft

först den 1 juli 1948. Jämlikt förordningen den 15 december 1950 (nr 659)

om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit skall vad i 1929 års förordning

stadgas angående skatt å motorsprit icke äga tillämpning under

tiden från och med den 1 januari 1951 till och med den 30 juni 1952.

Beträffande statsmakternas tidigare behandling av frågan om beskattning

av motorsprit må nämnas, att en sådan beskattning ursprungligen beslöts

vid 1924 års riksdag. Sålunda stadgades i förordningen den 23 maj 1924 (nr

126) om särskild skatt å bensin och motorsprit bl. a. att för motorsprit —

varmed förstodes sådan sprit som enligt gällande förordning angående handel

med skattefri sprit vore att anse såsom motorsprit — skulle erläggas

särskild skatt av 5 öre för liter. 1924 års förordning, som i denna del skulle

träda i kraft den 1 juli 1929, ersattes från och med sistnämnda dag med

förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) däri skatten å motorsprit bestämdes

till 6 öre för liter. Enligt ikraftträdandebestämmelserna skulle 1929 års förordning

i vad den avsåge motorsprit träda i kraft den 1 juli 1933, dock att

skatten skulle under tiden den 1 juli 1933 — den 30 juni 1934 utgå med 3

öre för liter.

Emellertid beslöts sedermera vid upprepade tillfällen, att skattens ikraftträdande

skulle uppskjutas; det senaste uppskovet beslöts vid 1947 års riksdag

och gällde för tiden till den 1 juli 1948. Beträffande de närmare motiven

till dessa uppskov torde få hänvisas bl. a. till propositionerna 1937: 113,

1940:135, 1941:230, 1946:42 och 1947:65.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Då beskattningen av motorsprit — med 6 öre för liter i särskild skatt och

9 öre för liter i tilläggsskatt eller tillhopa 15 öre för liter — sattes i kraft den

1 juli 1948 motiverades detta med att beskattningen av bensin från och med

den 1 april samma år höjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre

för liter (se propositionen 1948:277).

I propositionen den 31 mars 1950 (nr 237) med förslag till bl. a. förordning

angående ändrad lydelse av 1 § i 1929 års förordning framlades för

1950 års riksdag förslag om sänkning — från och med den 1 januari 1951

— av beskattningen å bensin med 20 öre för liter eller alltså från 45 till 25

öre för liter. Bevillningsutskottet tillstyrkte förslaget i sitt betänkande den

4 maj 1950 (nr 51). Betänkandet godkändes av riksdagen (skrivelse nr 264)

och författning i ämnet utfärdades den 2 juni 1950 (nr 414).

Genom beslut den 16 juni 1950 anbefallde Kungl. Maj :t kontrollstyrelsen

att skyndsamt verkställa utredning angående de följder med avseende å möjligheterna

att vinna avsättning för motorsprit, som sänkningen av bensinbeskattningen

från och med den 1 januari 1951 kunde komma att medföra,

ävensom att inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 november 1950 överlämnade kontrollstyrelsen

en inom styrelsen upprättad promemoria angående skatten på

motorsprit. Kontrollstyrelsen fann det på i promemorian närmare angivna

skäl påkallat, att övergångsvis för viss tid ånyo helt suspendera beskattningen

av motorsprit för att möjliggöra avsättning av denna vara. Skattebefrielsen

syntes i avvaktan på närmare erfarenheter böra avse tiden den 1

januari 1951—den 30 juni 1952.

I proposition den 10 november 1950 (nr 261) med förslag till förordning

om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, m. m. anförde jag bl. a.,

att olika synpunkter från statsmakternas sida kunde läggas på frågan om

prissättningen å motorsprit. Å ena sidan erinrades om att riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap uttalat, att några stödåtgärder för produktionen

av motorsprit icke synts behövliga ur beredskapssynpunkt. Å andra

sidan förelåge mellan spritcentralen och de under krisåren nytillkomna

spritfabrikerna särskilda avtal innefattande avsättningsgaranti från spritcentralens

sida, vilka avtal tillkommit under statsmakternas medverkan.

Dessa avtal, som ingåtts under början av 1940-talet, avsåge produktionen av

sulfitsprit under en tid av 10 år och vore icke uppsägbara. Med hänsyn till

dessa avtal vore det tydligt, att statsmakterna borde medverka till en sådan

prissättning på motorsprit att de av avsättningsgarantien omfattade kvantiteterna

kunde försäljas på öppna marknaden.

Beträffande de åtgärder som i dåvarande läge borde vidtagas i fråga om

motorspriten tillstyrkte jag i enlighet med kontrollstyrelsen förslag, att tillläggsskatt

å motorsprit icke skulle uttagas efter utgången av december 1950

och att den enligt 1929 års förordning utgående skatten å motorsprit, 6 öre

för liter, sattes ur kraft under tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1952.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

5

Propositionen hänvisades till bevillningsutskottet, som i sitt betänkande

nr 67 tillstyrkte ifrågavarande förslag. Bevillningsutskottets betänkande

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 419).

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 februari 1952 har kontrollstyrelsen

föreslagit att beskattningen av motorsprit skall sättas i kraft den 1 juli

1952 samt att skattesatsen därvid skall höjas från 6 öre till 25 öre.

I skrivelsen har till en början erinrats om den tidigare behandlingen av

frågan om beskattningen av motorsprit. Beträffande prisutvecklingen för

motorsprit efter den 1 januari 1951 har kontrollstyrelsen upplyst att oljebolagen

efter den 30 december 1951 minskat anspråken på ersättning för

sina blandningskostnader från 4,5 till 3 öre per liter motorsprit. Spritcentralen

å sin sida hade räknat med viss reducering av sina försäljningskostnader

samt åtagit sig att till en början leverera motorsprit till ett lägre pris

än det som skulle ha uttagits på grundval av spritfabrikernas kalkylpris,

varvid uppkommande förlust skulle regleras på visst sätt. I enlighet härmed

levererade spritcentralen motorsprit till oljebolagen under tiden den 1 januari

—den 15 april 1951 till ett pris, som var 3 öre lägre per liter än den av priskontrollnämnden

fastställda inköpskostnaden för bensin med tillägg av tull,

skatt och hamnavgift. Emellertid steg spritfabrikernas kalkylpris på motorsprit

avsevärt, framförallt på grund av ökade kolpriser och arbetslöner. Till

följd härav nödgades spritcentralen höja priset på motorsprit med något

mer än 3 öre per liter från och med den 16 april 1951. Därefter kunde således

oljebolagen icke längre tillgodoräkna sig någon ersättning för blandningskostnaderna,

men lättbentyl tillhandahölls dock som förut. Spritfabrikernas

kalkylpris på motorsprit fortsatte att stiga. För att likväl möjliggöra

avsättning av motorsprit till lättbentyl lämnade spritfabrikanterna

spritcentralen en betydande rabatt på spritens kalkylpris. Spritcentralens

försäljningspris på motorsprit hade emellertid senare på grund av ökat kalkylpris

och minskad rabatt stigit ytterligare och vore, sedan rabatt från och

med den 1 januari 1952 icke vidare lämnades, för närvarande 51,7 öre per

liter vid 7° (medeltemperaturen i landet) fritt oljedepå i tankvagn.

Därefter har kontrollstyrelsen anfört.

Spritcentralens försäljning av motorsprit, som under år 1950 utgjorde

40,4 miljoner liter, har för år 1951 stannat vid 21,8 miljoner liter. Den förlust

för spritcentralen som genom det ovan berörda prisutjämningsförfarandet

uppkommit under år 1951 utgör enligt under hand lämnad uppgift

196 400 kronor. Förlusten beräknas av spritcentralen vara reglerad vid årsskiftet

1952/53 under förutsättning av en till 18 miljoner liter beräknad

försäljning av motorsprit under år 1952. Beräkningen av nämnda kvantitet

baserar sig på en uppskattning av hela sulfitspritproduktionen under innevarande

år till 77 miljoner liter, varav — sedan behovet för förtärings- och

andra skattelagda ändamål täckts med 15 miljoner liter, för kemisk-tekniska

och hushållsändamål med 29 miljoner liter och för användning i tillverka
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

res egen rörelse med 15 miljoner liter — en kvantitet av 18 miljoner liter

skulle återstå för användning såsom motorsprit.

Till grund för nu gällande bensinpris ligger ett medelpris för oljebolagen

eif svensk oceanhamn av 18,5 3 öre per liter vid 7°. Vid beräkning av oljebolagens

anskaffningskostnad för bensin bör till detta pris läggas tull och

skatt samt hamnavgift. Dessutom tillkommer ett skattebelopp, som motsvarar

bensinens volymökning från 7° till 20°, eftersom skatten utgår efter

bensinens volym vid sistnämnda temperatur. Oljebolagens nuvarande anskaffningskostnader

för bensin torde kunna beräknas till 44,3 3 öre per liter,

i vilket belopp ingår inköpspris med 18,53 öre, skatt och tull med 25,i öre

samt volymkorrigering och hamnavgift med 0,7 öre.

Oljebolagens anskaffningskostnader för motorsprit och bensin utgöra

alltså för närvarande respektive cirka 52 och cirka 44 öre per liter. Anskaffningskostnaden

för lättbentyl (75 viktprocent bensin + 25 viktprocent motorsprit)

är alltså cirka 46 öre per liter. Skillnaden i anskaffningskostnad

mellan lättbentyl och bensin har i enlighet med beslut av priskontrollnämnden

den 17 januari 1952 tillåtits att från och med den 21 i samma månad

slå igenom i detaljhandelspriset, vilket alltså nu är 2 öre per liter högre på

lättbentyl än på bensin.

I anslutning härtill har i skrivelsen framhållits att enligt vad som under

hand erfarits vid förfrågan hos ett flertal oljebolag syntes efterfrågan på

lättbentyl i stort sett icke ha rönt någon inverkan av prishöjningen. Detta

förhållande torde främst få tillskrivas de fördelar ur driftssynpunkt som

lättbentyl visat sig ha framför bensin. I viss mån syntes den efter prishöjningen

i stort sett oförändrade försäljningen av lättbentyl sammanhänga

med den rådande bristen på motorsprit och därmed på lättbentyl. Motorspriten

måste på grund härav ransoneras. I första hand torde de tre största

städerna erhålla leveranser av lättbentyl, vilka leveranser för närvarande

torde omfatta den helt övervägande delen av tillgängliga kvantiteter motorsprit.

Icke ens i dessa städer kunde emellertid efterfrågan fullt tillgodoses.

Med hänsyn till att antalet fordon med motorer tillverkade för bränsle med

högre oktantal successivt ökade och lättbentylen för dessa motorer utgjorde

ett mera högvärdigt bränsle, syntes behovet av lättbentyl komma att öka

ytterligare.

Rörande den nuvarande omfattningen av spritcentralens avsättningsgaranti

har kontrollstyrelsen upplyst, att av de nio kvarvarande avtalen mellan

spritcentralen och de under krisåren nytillkomna spritfabrikerna utlöpte

under innevarande år åtta, av vilka sju under senare halvåret, samt ett under

år 1954. Av den genom avtalen avsättningsgaranterade kvantiteten sprit,

som den 1 januari 1952 utgjorde cirka 14 miljoner liter, beräknades den 1

juli 1952 återstå cirka 6 miljoner liter belöpande sig med cirka 5 miljoner

liter på andra halvåret 1952 och med cirka 1 miljon liter på tiden den 1

januari 1953 — den 30 april 1954. Då kostnaderna för amortering och ränta

å nu ifrågavarande fabrikers anläggningskapital i fabrikernas pris till spritcentralen

inginge med i medeltal cirka 8 öre per liter beroende av fabriker
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

7

nas storlek och därav betingade variationer i tillverkningskostnaderna, innebure

den den 1 juli 1952 kvarstående avsättningsgarantien en merkostnad

för spritcentralen av cirka 480 000 kronor, varav cirka 400 000 kronor

belöpa på andra halvåret 1952 och cirka 80 000 kronor på tiden den 1 januari

1953—den 30 april 1954.

Med hänsyn till att staten icke längre ansåges av beredskapsskäl behöva

stödja produktionen av sulfitsprit och då den statliga avsättningsgarantien

den 1 juli 1952 omfattade allenast en ringa kvantitet sulfitsprit, funnes enligt

kontrollstyrelsens mening icke skäl att i fortsättningen medgiva skattefrihet

för motorsprit. Genom en avsättning av exempelvis 18 miljoner liter

motorsprit utan skatt under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 skulle

staten för nämnda tid förlora en skatteinkomst motsvarande den på samma

mängd bensin belöpande skatten eller (25 öreX18 miljoner =) 4,5 miljoner

kronor, vilket ur statsfinansiell synpunkt nu icke kunde vara försvarligt.

Slutligen har kontrollstyrelsen i fråga om skattesatsens avvägning anfört

följande.

Beträffande frågan om storleken av den skatt som bör påläggas motorspriten

får styrelsen erinra om att skatten på motorsprit och på bensin ursprungligen

bestämdes till samma belopp. Sålunda utgjorde skatten för bensin

och för motorsprit 5 öre för liter enligt 1924 års förordning och 6 öre för

liter enligt 1929 års förordning. Den omständigheten att skatten på motorsprit

suspenderades under lång tid som ett led i statsmakternas strävanden

att stödja sulfitsprittillverkningen och att skattesatsen vid detta förhållande

ej ändrades i samband med de sedermera beslutade höjningarna av bensinskatten

torde nu icke böra föranleda någon differentiering av skattesatserna.

Fastställes skatten på motorsprit till 25 öre för liter, motsvarar detta en

ökning av priset på lättbentyl med cirka 6 öre per liter om hela merkostnaden

för skatten uttages, varigenom detaljhandelspriset alltså skulle komma

att ligga 8 öre för liter högre på lättbentyl än på bensin. Denna prisskillnad

torde emellertid komma att reduceras från och med den 1 januari 1953

på grund av bortfallet under innevarande år av kostnaderna för amortering

och ränta å anläggningskapitalet för åtta av de nio kvarvarande avtalsbundna

fabrikerna ävensom till följd av att spritcentralen då icke behöver

i sitt pris på motorsprit inkludera kompensation för den genom förenämnda

prisutjämningsförfarande uppkomna förlusten eller eventuellt kan slå ut

återstoden av denna på en längre tidsperiod. En ytterligare anpassning av

priset på lättbentyl till bensinpriset synes vidare så småningom möjlig

genom att tillverkningskostnaderna för sulfitsprit, som för närvarande basera

sig på höga skogs- och kolpriser, bli lägre. Emellertid får det antagas

att efterfrågan på lättbentyl, även vid en reducering av prisskillnaden, under

första tiden kommer att avtaga. Ur skattesynpunkt skulle storleken av den

såsom motorsprit avsatta kvantiteten sprit dock sakna betydelse, då statsverket

erhåller den på motorsprit uteblivna skatten från den i stället för lättbentyl

försålda kvantiteten bensin. Den del av den avsättningsgaranterade

kvantiteten sprit, som avsetls för användning såsom motorsprit, kommer

vid minskad försäljning av sådan sprit att av spritcentralen avsättas inom

andra användningsområden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

över kontrollstyrelsens förevarande framställning ha, efter remiss, yttranden

avgivits av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, 1951 års

utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken, Aktiebolaget Vin&

spritcentralen, Aktiebolaget Svensk sprit, Svenska petroleum institutet,

Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil klubben, KAK:s landsförbund,

Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund,

Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilindustriförening,

Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska vägföreningen samt Sveriges

automobilimportörförbund.

Kontrollstyrelsens framställning har tillstyrkts av riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap samt, under förutsättning att tillräckliga

garantier skapades för tillgång på sulfitsprit för förtäringsändamål, av Aktiebolaget

Vin- & spritcentralen.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har sålunda framhållit

att nämnden även nu omfattade sin tidigare uttalade uppfattning, att några

stödåtgärder för produktionen av motorsprit icke syntes behövliga ur beredskapssynpunkt.

Verkställda utredningar hade visat, att motorspriten med

den nuvarande produktionskapaciteten icke i större utsträckning kunde

ersätta importerade drivmedel. I en framtida avspärrningssituation vore

man i stället hänvisad till i fredstid lagrad bensin, inhemsk tillverkning av

bensin och till gengas som huvudsakligt ersättningsbränsle. Tillgodoseende

av drivmedelsbehovet enligt dessa riktlinjer bleve billigare än sprittillverkning

i erforderlig omfattning.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har ansett det osannolikt att lättben - tyl, med en prisskillnad gentemot oblandad bensin på 8 öre per liter —

vilket skulle bli fallet om skatten å motorsprit bestämdes till 25 öre för liter

—- skulle kunna finna nämnvärd avsättning. Spritcentralen har vidare framhållit

att de av spritcentralen lämnade avsättningsgarantierna för de s. k.

nya sulfitspritfabriker, som av beredskapsskäl byggdes under åren 1940—

1944, upphörde med 1952 års utgång med undantag för en fabrik med en

måttlig produktionskapacitet. De kvantiteter, som skulle övertagas från de

nya fabrikerna under senare delen av år 1952, kunde emellertid förväntas

finna avsättning till andra ändamål än till motorsprit, därest denna på föreslaget

sätt skattebelades. Ur dessa synpunkter hade spritcentralen således

icke något att erinra mot förslaget. Spritcentralen har emellertid samtidigt

erinrat om att spritcentralen enligt avtalet med staten icke utan Kungl.

Maj :ts tillstånd finge försälja sulfitsprit till förtäringsändamål, med mindre

i stort sett motsvarande mängd sprit, framställd av potatis och spannmål,

avsattes för s. k. skattefria ändamål. Tillverkningen av potatissprit hade

emellertid icke under något år sedan 1941 varit tillräcklig för att täcka

behovet av förtäringssprit och bolaget hade sedan år 1942 haft tillstånd att

inköpa vissa fastställda kvantiteter sulfitsprit utan skyldighet att för skat
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 172.

9

tefria ändamål avsätta motsvarande kvantiteter potatissprit. Den från kampanjen

1951/52 disponibla mängden potatissprit beräknades komma att

uppgå till knappt hälften av den kvantitet som erfordrades för förtäringsändamål.

Den reserv, som spritcentralen haft att anlita vid de stora fluktuationerna

i tillförseln av potatissprit under det senaste årtiondet, hade

utgjorts av råvaran för motorsprit. Under sådana förhållanden kunde bolaget

tillstyrka den föreslagna skattebeläggningen av motorsprit endast under

förutsättning att tillräckliga garantier skapades för tillgång på sulfitsprit

för förtäringsändamål.

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken har

uttalat att kontrollstyrelsens förslag om uttagande av skatt på motorsprit

med 25 öre per liter icke borde genomföras; vad kontrollstyrelsen anfört hade

å andra sidan utvisat, att tillräckliga skäl icke längre förelåge att suspendera

den ordinarie skatten på motorsprit — d. v. s. sex öre per liter — för

tiden efter den 30 juni 1952. Utredningen har sålunda framhållit att den

möjligheten icke kunde lämnas ur räkningen, att utredningen framgent

kunde komma att föreslå en viss sänkning av skatten på bensin. Därest

skatten på motorsprit höjdes till 25 öre för liter från och med den 1 juli

1952, skulle — i samband med en sänkning av skatten på bensin — en ny

ändring i skattesatsen på motorsprit bliva erforderlig ganska snart därefter.

Då alltför ofta återkommande ändringar i skattesatserna på motorsprit vore

förenade med vissa nackdelar, borde skatten icke nu bestämmas till högre

belopp än som kunde antagas motsvara den framtida skattebelastningen på

bensin. Det kunde vidare göras gällande att avgörandet av frågan om storleken

av en eventuell skatt på motorsprit lämpligen borde anstå till dess den

statliga avsättningsgarantien avvecklats, d. v. s. till den 30 april 1954, eller

i varje fall till hösten 1952, då den kvantitet som omfattades av garantien

sjunkit till allenast omkring en miljon liter.

I övriga remissyttranden har i huvudsak givits uttryck åt den uppfattningen

att kontrollstyrelsens förslag icke borde genomföras samt att suspenderingen

av skatten å motorsprit borde utsträckas under ytterligare viss

tid, så att beskattningsfrågan kunde prövas i ett större sammanhang.

Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil klubben, KAK.s landsförbund,

Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund,

Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilindustriförening,

Sveriges trafikbilägares riksorganisation samt Svenska vägföreningen ha

sålunda i ett gemensamt yttrande hemställt att 1950 års förordning om tillfälligt

upphävande av skatten å motorsprit under tiden från och med den 1

januari 1951 till och med den 30 juni 1952 måtte givas förlängd giltighet

under sådan tidsperiod, att frågan om motorspritens ställning i beskattningshänseende

kunde hänskjutas till den allmänna utredningen rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Organisationerna ha uttalat att, med hänsyn till att motorspriten under

praktiskt taget hela den tid drivmedelsbeskattningen existerat varit befriad

från skatt och att den nu vanliga motorspritblandningen (lättbentyl) därigenom

kunnat tillföras marknaden till i huvudsak samma pris som bensinen,

starka betänkligheter måste resas mot att nu utan närmare studium av

konsekvenserna införa en skatt på detta motorbränsle, så att utförsäljningspriset

för konsumenterna bleve mycket betungande och betydligt — enligt

kontrollstyrelsens beräkningar 8 öre per liter — högre än för bensinen. Det

faktum att automobilbeskattningen för närvarande vore under utredning

samt att en råd andra för den nu aktuella frågan väsentliga bedömningsgrunder

i dagens läge icke kunde preciseras medförde jämväl, att det föreliggande

skatteförslagets konsekvenser vore svårbedömbara. Organisationerna

ha härom anfört följande.

Hur prisskillnaden kommer att gestalta sig när resultaten av den allmänna

utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken föreligger, kan

för närvarande icke bedömas. De prissänkningar på motorsprit, som enligt

kontrollstyrelsen kunna bli möjliga, när de under kristiden tillkomna spritfabrikerna

under innevarande år i huvudsak slutamorterats, kunna icke

heller nu överblickas. Ej heller kan bedömas i vad mån en eventuell »normalisering»

av bränslekostnaderna kan återverka på kostnaderna för motorsprittillverkningen

och på längre sikt medföra en anpassning av priset på

lättbentyl till bensinpriset. En ytterligare, ännu osäker faktor av betydelse

för bedömningen av frågan om motorspritens ställning i beskattningshänseende

är den framtida tillgången av sulfitsprit för motorsprittillverkning.

Denna fråga kommer sannolikt att kunna belysas bättre, när den 1948 inom

jordbruksdepartementet tillsatta potatisindustriutredningen framlagt sina

förslag rörande bl. a. grunderna för avsättningsskyddet åt fabrikspotatisodlingen.

Organisationerna ha vidare uttalat att antalet fordon med motorer tillverkade

för högoktanigt bränsle (80 oktan) under senare år undergått en

betydande stegring. Enligt preliminära uppgifter vore ungefär en fjärdedel

av den nuvarande svenska bilparken — ett andelstal som enligt utvecklingstendenserna

måste bedömas vara i starkt stigande — beroende av tillgången

på sådant högvärdigt bränsle. Detta behov hade så långt tillgängliga kvantiteter

medgivit hittills tillgodosetts med lättbentyl, vars driftsegenskaper av

sakkunskapen betecknades såsom högklassiga. Den nu vanliga etylbensinen

hölle ett oktantal av omkring 75, medan lättbentylens oktantal vore ca 80.

På den svenska marknaden tillhandahölles för närvarande utöver spritblandad

bensin inget annat drivmedel med motsvarande oktantal, medan man i

flera andra europeiska länder saluförde bensin med olika oktanvärden. En

så betydande prisskillnad mellan lättbentyl och oblandad bensin, som skulle

föranledas av kontrollstyrelsens förslag, komme otvivelaktigt att mycket

starkt begränsa avsättningsmöjligheterna för lättbentyl. Minskade avsättningsmöjligheter

för lättbentylen komme emellertid i sin tur att medföra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

11

ökade svårigheter för oljedistributörerna att tillhandahålla detta motorbränsle,

varför risk kunde uppstå att varan i fortsättningen icke salufördes

och alltså försvunne ur marknaden. Det vore emellertid ett oavvisligt konsumentintresse

att även högoktanigt motorbränsle funnes tillgängligt i marknaden.

Behovet av ett sådant kvalitetsbränsle kunde måhända efter en viss

omställningsperiod för distributionsföretagen tänkas tillgodosett genom import

av högoktanig bensin. Detta medförde dock högre importkostnader för

bensinen och vore därför i viss utsträckning ett valutaproblem. Enligt organisationernas

mening hade kontrollstyrelsen i sin skrivelse icke beaktat

denna ur motortrafikens synpunkt betydelsefulla fråga om behovet av och

tillgången på högklassigt motorbränsle. Utan att detta problem varit föremål

för mer ingående utredning borde ett ställningstagande till förslagen

om beskattning av motorspriten emellertid icke komma ifråga.

Beträffande betydelsen ur beredskapssynpunkt av en inhemsk produktion

av motorbränsle ha organisationerna slutligen uttalat, att det förefölle dem

vara önskvärt att landet i händelse av en avspärrning hade största tänkbara

produktionskapacitet för tillverkning av inhemskt motorbränsle.

Aktiebolaget Svensk sprit har förordat att suspenderingen av skatten å

motorsprit måtte utsträckas under ytterligare 1 år från och med den 1 juli

1952; alternativt har yrkats att skatten icke borde utgå med högre belopp

än det av riksdagen redan fastställda, nämligen 6 öre per liter motorsprit.

Bolaget har framhållit, att sulfitspritindustrien under normala tider icke

kunde räkna med exporten för avsättning av sulfitspriten; för närvarande

vore export icke möjlig. Industrien vore i behov av den inhemska bentylmarknaden

för att trygga avsättningen av hela spritproduktionen. Bolaget

hade därför med ekonomiska uppoffringar och med avstående från export,

även när sådan varit möjlig till goda överpriser, i flera år understött bentylmarknaden

för att söka trygga dess fortbestånd.

Bolaget har vidare uttalat att lättbentylen fyllde ett viktigt ändamål i den

moderna motortrafiken. Cirka 30 % av landets motorfordon tarvade ett

motorbränsle med minst cirka 80 oktan. Lättbentylen hölle 80—83 oktan,

medan den etyliserade bensinen endast hölle cirka 74 oktan. För ett ständigt

ökande antal motorfordon vore lättbentylen därför ett mera värdefullt bränsle

än bensinen. Nuvarande bentylpris, som fastställts till 2 öre per liter högre

än priset på bensin, syntes försäljningsmässigt sett så gott som precis motsvara

lättbentylens högre värde under nuvarande ordning för allokering av

motorsprit till bentylmarknaden. Kontrollstyrelsens förslag, som i nu rådande

prisläge skulle föra med sig att utförsäljningspriset å lättbentyl komme

att ligga 8 öre per liter högre än priset å bensin, skulle därför komma

att innebära ett fullständigt stopp för hela bentylmarknaden. Säkerhetsregulatorn

för avsättning av hela sulfitspritproduktionen skulle därmed försvinna.

Detta skulle innebära att en del sulfitspritfabriker måste läggas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kurigl. Maj:ts proposition nr 172.

ned. Så skulle i första hand bli fallet med anläggningarna för absolutering

av sulfitsprit, och därmed skulle hela den framtida produktionen av motorsprit

få avskrivas. Motorsprit vore nämligen absoluterad sulfitsprit. Trots

riksnämndens negativa inställning framstode det i dessa tider som ett oeftergivligt

krav att Sverige icke gjorde sig av med några produktionsenheter

för framställning av inhemskt motorbränsle. Detta skulle uppenbarligen

betyda försämrad krigsberedskap. I ett så bränslefattigt land som Sverige

borde statsmakterna därför icke, i dagens läge, vidtaga några åtgärder som

skulle medföra en minskning av sulfitspritproduktionen i landet.

Bolaget har slutligen framhållit att tvenne utredningar, potatisindustriutredningen

samt 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken,

för närvarande påginge, vilkas resultat kunde påräknas få utomordentligt

stort inflytande på statsmakternas slutliga inställning dels till

hela frågan om sulfitspritproduktionens omfattning och dels till frågan om

beskattningen av motorbränsle. Medan dessa utredningar påginge borde icke

några sådana drastiska åtgärder vidtagas som innebure att hela den betydelsefulla

och under många år uppbyggda marknaden för lättbentyl brötes

sönder.

Svenska petroleum institutet har hemställt att kontrollstyrelsens förenämnda

skrivelse icke måtte föranleda förslag om beskattning av motorsprit

från och med den 1 juli 1952 utan att frågan måtte upptagas i ett

vidare sammanhang under beaktande av de synpunkter institutet anfört.

Institutet har framhållit att redan genom den prishöjning som skedde i

januari 1952, innebärande att priset för bentyl numera överstege bensinpriset

med 2 öre, efterfrågan på bentyl tydligt hade minskats. Särskilt vore

detta fallet beträffande den yrkesmässiga trafiken, som av naturliga skäl

vore mest priskänslig. En prisdifferens av 8 öre mellan bensin och bentyl

skulle sannolikt inom kort medföra, att bentylförsäljningen nedginge, så att

den i fortsättningen skulle sakna praktisk betydelse. Institutet har vidare

anfört att enligt en inom institutets oljetekniska kommitté pågående utredning

den svenska fordonsparkens nuvarande sammansättning vore sådan,

att en avsevärd del av — särskilt de nyare — bilarna ekonomiskt kunde

utnyttja ett bränsle med högre oktanvärde än 75 enligt ASTM-motormetoden.

Detta oktantal vore normalt för vanlig etylbensin. Sådan bilbensin,

som icke tillsatts med tetraetylbly (vit bensin), hade ett oktantal, som

knappt uppginge till 70 enligt samma bestämningsmetod. För de moderna

motorkonstruktionerna med hög kompression i cylindrarna föreskreves i

allmänhet ett bränsle med ett oktantal av cirka 80. Sådant bränsle hade hittills

— förutom genom försäljning av högklassigare bensin — kunnat tillhandahållas

i form av bentyl. Den svenska oljebranschen hade under det

senaste kvartsseklet upparbetat en marknad för bentyl, och avsevärda kostnader

hade nedlagts för att sätta servicestationerna runt landet i stånd att

servera bensin och lättbentyl jämsides. Om i nuvarande läge bentylförsälj
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

13

ningen skulle upphöra, skulle detta innebära en försämrad service för motortrafiken

och krav skulle med säkerhet framkomma på import av bensin

med högre oktanvärde. Avslutningsvis har institutet uttalat att för närvarande

ett omfattande utredningsarbete påginge såväl om den svenska spritens

användningsområden som i fråga om motortrafikens beskattning. Viss

risk syntes föreligga, att ett beslut i enlighet med det av kontrollstyrelsen

framlagda förslaget skulle komma att föregripa dessa utredningars resultat.

Sveriges antomobilimportörförbund har avstyrkt kontrollstyrelsens förslag

samt tillika förordat, att förslaget måtte vila i avvaktan på den allmänna

utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Departementschefen. Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om

särskild skatt å bensin och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild

skatt av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen

beslutades vid 1924 års riksdag, har hittills vunnit tillämpning allenast

under en kortare tid, nämligen från och med juli 1948 till och med december

1950. Under denna tid uttogs därjämte en särskild tilläggsskatt av 9 öre för

liter, varför den sammanlagda skatten å motorsprit under nämnda tid utgjorde

15 öre för liter. Då beskattningen av motorsprit sattes i kraft den 1

juli 1948 motiverades detta med att beskattningen av bensin från och med

den 1 april samma år höjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre

för liter. Beskattningen av motorsprit borde, framhölls det, avvägas så att

försäljningspriset på motorsprit komme att i stort sett motsvara försäljningspriset

på bensin.

Nedsättningen av bensinbeskattningen från 45 öre till 25 öre för liter från

och med den 1 januari 1951 nödvändiggjorde en omprövning jämväl av

frågan om beskattningen av motorsprit. Genom beslut vid 1950 års riksdag

upphävdes tilläggsskatten å motorsprit samt förordnades, att den enligt

1929 års förordning utgående skatten å motorsprit, 6 öre för liter, skulle

sättas ur kraft under tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1952 (jfr SFS

1950:659).

Kontrollstyrelsens nu föreliggande förslag innebär att motorspritbeskattningen

skall sättas i kraft den 1 juli i år samt att skattesatsen samtidigt

skall höjas från 6 öre till 25 öre för liter eller sålunda till samma belopp

som för närvarande gäller vid bensinbeskattningen. Enligt kontrollstyrelsens

mening förelåge icke längre de skäl, som tidigare kunnat åberopas för skattefrihet

för motorsprit. I detta hänseende har kontrollstyrelsen erinrat om

att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uttalat att några stödåtgärder

för produktionen av motorsprit icke syntes behövliga ur beredskapssynpunkt.

Vidare har kontrollstyrelsen framhållit att den statliga

avsättningsgarantien efter den 1 juli 1952 endast komme att omfatta en

mindre kvantitet sulfitsprit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Enligt kontrollstyrelsens beräkningar skulle en skatt av 25 öre för liter

på motorsprit medföra en ökning av priset på lättbentyl med ca 6 öre för

liter. Härigenom skulle detaljhandelspriset, som för närvarande överstiger

bensinpriset med 2 öre, komma att ligga 8 öre per liter högre på lättbentyl

än på bensin. Denna prisskillnad har kontrollstyrelsen ansett komma att

reduceras efter den 1 januari 1953 bl. a. på grund av bortfallet under innevarande

år av kostnaderna för amortering och ränta å anläggningskapitalet

för åtta av de nio kvarvarande avtalsbundna fabrikerna. En ytterligare anpassning

av priset på lättbentyl till bensinpriset syntes vidare möjlig genom

att tillverkningskostnaderna för sulfitsprit, som för närvarande baserade

sig på höga skogs- och kolpriser, bleve lägre. Under första tiden efter beskattningens

ikraftträdande finge det dock antagas att efterfrågan på lättbentyl

komme att avtaga. Ur skattesynpunkt saknade detta betydelse, då

statsverket skulle erhålla den på motorsprit uteblivna skatten från den i

stället för lättbentyl försålda kvantiteten bensin. Den del av den avsättningsgaranterade

kvantiteten sprit, som avsetts för användning såsom motorsprit,

komme vid minskad försäljning av sådan sprit att av spritcentralen

avsättas inom andra användningsområden.

Under remissbehandlingen har — såsom framgår av vad förut anförts —

uttalats starka betänkligheter mot att nu genomföra kontrollstyrelsens förslag

om lika beskattning av bensin och motorsprit. En prisskillnad av 8 öre

per liter mellan bensin och lättbentyl skulle, har man menat, få till följd

att lättbentylen icke skulle finna nämnvärd avsättning. Å andra sidan har

framhållits att det vore ett oavvisligt konsumentintresse att även högoktanigt

motorbränsle funnes tillgängligt i marknaden. De hörda motororganisationerna

ha ansett att behovet av ett sådant kvalitetsbränsle måhända

kunde, efter en viss omställningsperiod för distributionsföretagen, tänkas bli

tillgodosett genom import av högoktanig bensin. Detta medförde dock högre

importkostnader för bensinen, och vore därför i viss utsträckning ett valutaproblem.

Utan att behovet av och tillgången på högklassigt motorbränsle

varit föremål för mera ingående överväganden borde ett ställningstagande

till förslagen om beskattning av motorspriten icke komma i fråga.

För egen del är jag av den uppfattningen att det i och för sig är önskvärt

att frågan om motorspritens beskattning snarast erhåller en definitiv reglering.

Genom att den statliga avsättningsgarantien efter den 1 juli i år endast

kommer att omfatta en mindre kvantitet sulfitsprit ha uppenbarligen möjligheter

skapats för ett mera obundet ståndpunktstagande från statens sida

i fråga om prissättningen å motorsprit. Frågan om motorspritbeskattningens

anordnande utgör emellertid en del av det problemkomplex som 1951

års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken har att taga

ställning till. Vid sådant förhållande och då frågan om skatt å motorsprit

torde böra prövas under beaktande jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen

kan väntas avlämna vid årsskiftet 1952/53, är jag

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

15

icke beredd att nu tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om uttagandet av

skatt på motorsprit med 25 öre för liter från och med den 1 juli 1952. Jag

anser mig icke heller böra förorda att den ordinarie skatten på motorsprit

— d. v. s. sex öre för liter — sättes i kraft från och med nämnda dag. Denna

skattesats tillkom vid en tidpunkt då skatten å bensin utgjorde 6 öre för

liter. Några sakliga skäl för att i dagens läge välja just denna skattesats

ha icke anförts. Med hänsyn till den priskänslighet som ofta gör sig gällande

i fråga om motorbränsle, särskilt för den yrkesmässiga biltrafiken,

synes det icke tillrådligt att utan fastare hållpunkter för bedömningen av

konsekvenserna nu sätta motorspritbeskattningen i kraft, detta så mycket

mindre som pågående utredningar i ämnet kunna förväntas bli slutförda

inom en relativt snar framtid.

På grund av vad nu anförts förordar jag att förslag framlägges om fortsatt

tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, förslagsvis under ytterligare

ett år eller till den 1 juli 1953.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt tillfälligt upphävande

av skatten å motorsprit måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.