Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

1952-03-31 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:180, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

1

Nr ISO.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås dels att lagarna den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv samt den 20 december 1946 (nr 766) med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning måtte erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1953 dels ock att riksbanken för tiden

från och med den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1953 måtte vara

fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 180.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

vilken jämlikt lag den 18 maj 1951 (nr 252) gäller till och med den

30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766) med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 20 december 1946 med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning stadgas i fråga om bankaktiebolags

inlåning under tid, som i lagen angives1, skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om inlåning under tiden från och med den 1 juli 1952

till och med den 30 juni 1953. 1

1 Jfr 1951: 251.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om fortsatt giltighet

av lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m. samt anför därvid

följande.

I en den 6 mars 1952 dagtecknad skrivelse ha fullmäktige i riksbanken

hemställt att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den 3 juni

1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1953, dels ock att riksbanken för tiden

från och med den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1953 måtte vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse. Fullmäktige ha i skrivelsen tillika anmält att

fullmäktige icke hade något att erinra mot en förlängning av giltighetstiden

för lagen den 20 december 1946 (nr 766) med särskilda bestämmelser angående

bankaktiebolags inlåning.

Över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv.

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de

förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om

bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

äro upptagna i lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

I nämnda lag stadgas följande.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om

bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall

uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugufem procent, av bolagets förbindelser

med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar

å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgå till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgå till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter storleken

av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställas.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 18 maj 1951 (nr 252) enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1952.

Bestämmelser enligt 1949 års lag ha av Kungl. Maj :t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 180.

5

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952

(nr 32) med verkan från och med nämnda dag.

I sin förenämnda skrivelse den 6 mars 1952 ha fullmäktige i riksbanken

erinrat om att ifrågavarande fullmaktslag angående rätt för Konungen att

i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv

tillkommit som ett penningpolitiskt instrument för att begränsa kreditgivningen.

Fullmäktige ha jämväl erinrat om de överläggningar som i början

av detta år ägt rum mellan riksbanken och bl. a. affärsbankerna rörande

möjligheterna att genom en mera restriktiv kreditgivning skapa ökade förutsättningar

för en stabilisering av penningvärdet. Sedan överläggningarna

kring månadsskiftet januari/februari lett till positivt resultat hade kungörelsen

den 18 maj 1951 (nr 253) med förordnande jämlikt ifrågavarande

fullmaktslag, efter därom av fullmäktige gjord framställning, upphävts med

verkan från och med den 8 februari 1952. Även om fullmaktslagen sålunda

för närvarande icke utnyttjades ansåge fullmäktige likväl att densamma borde

bibehållas i beredskapssyfte, av vilken anledning fullmäktige föresloge

att den erhölle förlängd giltighet under förslagsvis ett år.

Fullmäktige i riksgåldskontoret ha meddelat, att fullmäktige med hänsyn

till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i ärendet

gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att inspektionen icke ville motsätta

sig den begärda förlängningen av giltighetstiden. Inspektionen hade

tidigare i olika sammanhang uttalat att gällande författning vore behäftad

med vissa svagheter och att inspektionen därför helst skulle se att densamma

bleve upphävd eller, om en beredskapslagstiftning på området ansåges

erforderlig, ersattes av föreskrifter, som mera direkt toge sikte på

den särskilda kassareservlagstiftningens penningpolitiska uppgift att möjliggöra

en begränsning av kreditgivningen. Då emellertid riksbanken, enligt

vad erfarenheten gåve vid handen, kunde i annan ordning vinna gehör för

sina appeller om kreditbegränsning, torde kassareservlagstiftningen även om

dess giltighetstid förlängdes icke behöva sättas i kraft. Med hänsyn härtill

och då förenämnda svagheter icke vore av den art, att de behövde äventyra

lagstiftningens syfte, ville inspektionen dock icke motsätta sig den begärda

förlängningen av giltighetstiden.

Departementschefen. 1 likhet med bankofullmäktige och de i ärendet hörda

remissinstanserna anser jag det åt Konungen lämnade bemyndigandet

att meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv fortfarande

böra bibehållas och biträder i enlighet härmed förslaget, att 1949

års lag förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Lagstiftningen angående bankaktiebolagens inlåning.

I 49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse stadgades,

enligt lagrummets ursprungliga lydelse, att bankaktiebolags inlåning icke

finge överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Genom särskilda

lagar med temporär giltighet, utfärdade under åren 1917, 1918, 1919

och 1920, sattes nämnda regel ur kraft såvitt angick bankbolag, vars egna

fonder uppgingo till minst fem miljoner kronor. Från och med den 1 januari

1921 avvecklades denna provisoriska lagstiftning, därvid med stöd av dåmera

vunna erfarenheter åt 49 § 1 mom. gavs den förändrade avfattning, som

ännu gäller. Enligt den lydelse, lagrummet sålunda erhållit, skiljes mellan

bankaktiebolag med mindre och större fonder. För bankaktiebolag, vars

egna fonder uppgå till högst fem miljoner kronor, får inlåningen allenast

med det belopp, som motsvarar vad för bolagets räkning innestår hos annat

inländskt bankbolag, överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder.

Uppgå de egna fonderna till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga

rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger

skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor,

dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets

egna fonder.

Till bankbolags egna fonder räknas i förevarande sammanhang grundfond,

reservfond och dispositionsfond men icke balanserade vinstmedel. Efter det

beslutet om omläggning av uppbördsförfarandet fattats jämställas med dispositionsfond

enligt praxis skattereserver, i den mån de icke längre behöva

tagas i anspråk för det ursprungligen avsedda ändamålet.

Jämväl efter ingången av år 1921 ha emellertid banklagens bestämmelser

genom tillfällig lagstiftning modifierats, senast genom lagen den 20 december

19£6 (nr 766) med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Enligt vad i nämnda lag stadgas må bankaktiebolag — utan hinder av

bestämmelserna i 49 § 1 mom. lagen om bankrörelse — under tiden intill

utgången av juni månad 1949 mottaga inlåning med

dels ett belopp motsvarande summan av

a) bolagets inneliggande kassa;

b) vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret

eller å postgiro eller hos annat inländskt bankaktiebolag med lyftningsrätt

vid anfordran eller efter en dags uppsägning;

c) bolaget tillhöriga, å inländsk bank dragna checkar samt av sådan bank

utställda egna växlar, betalbara vid anfordran;

d) marknadsvärdet, dock högst nominella värdet, å bolaget tillhöriga av

svenska staten utfärdade skattkammarväxlar samt å sådana bolaget tillhöriga

obligationer, vilka utfärdats av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, under förutsättning

att obligationernas återstående löptid icke överstiger fem år;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

e) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å sådana bolaget tillhöriga obligationer, som avses under d)

men vilkas återstående löptid överstiger fem år; samt

f) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å andra bolaget tillhöriga inhemska obligationer, vilka äro av

fullgod beskaffenhet;

dels ock ett belopp motsvarande, om bolagets eget kapital icke överstiger

fem miljoner kronor, sex gånger det egna kapitalet samt, om bolagets eget

kapital är större än nyss sagts, trettio miljoner kronor ökat med tio gånger

skillnaden mellan bolagets eget kapital och fem miljoner kronor.

Enligt vad i lagen vidare stadgas skall vid tillämpningen av nyssnämnda

bestämmelser såsom inlåning anses — utöver vad som är att anse såsom

inlåning enligt lagen om bankrörelse — ej mindre belopp, för vilka bolaget

ansvarar på grund av egna accepter eller som tillförts bolaget genom försäljning

av postremissväxlar eller genom rediskontering eller försäljning

av andra växlar, än även beloppet av de garantiförpliktelser, som bolaget

iklätt sig, i den mån dessa förpliktelser icke täckas av hos bolaget insatta,

till bolaget pantförskrivna medel.

I lagen den 3 juni 1949 (nr 313) om fortsatt tillämpning av nyssnämnda

lag har förordnats att vad där stadgas i fråga om bankaktiebolags inlåning

under tiden intill utgången av juni 1949 skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om inlåning under tiden därefter intill utgången av juni 1951. I lagen

den 18 maj 1951 (nr 251) har lämnats motsvarande förordnande i vad avser

inlåning under tiden från och med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni

1952. I

I sin förut omnämnda skrivelse den 6 mars 1952 ha fullmäktige i riksbanken

erinrat om att giltighetstiden för 1946 års lag utlöpte den 30 juni

1952. 1949 års banklagssakkunniga hade i sitt förslag till lag om bankrörelse

för utformningen av inlåningsbestämmelserna i princip utnyttjat det

system som kommit till användning i 1946 års lag. Fullmäktige komrne att

i annat sammanhang yttra sig över de sakkunnigas förslag. I avvaktan på

en definitiv reglering av inlåningsrätten hade fullmäktige intet att erinra

mot en förlängning av 1946 års lag.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha meddelat att fullmäktige i avvaktan på

en definitiv reglering av bankaktiebolags inlåningsrätt ej hade något att

erinra mot en förlängning av 1946 års lag i ämnet.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att inspektionen — med hänsyn

till att någon definitiv reglering av affärsbankernas inlåningsrätt på grundval

av banklagssakkunnigas förslag tydligen icke kunde ske före den 30

juni 1952 — ville tillstyrka att 1946 års provisoriska lag erhölle förlängd

giltighet till och med 30 juni 1953.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Departementschefen. Av förarbetena till lagen med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning framgår, att denna lagstiftning tillkommit

såsom ett provisorium i avvaktan på att definitivt förslag skulle

framläggas rörande bankernas inlåningsrätt. 1949 års banklagssakkunniga

ha den 31 januari 1952 avgivit förslag till lag om bankrörelse in. m. Någon

definitiv reglering av inlåningsrätten på grundval av nämnda förslag kan

emellertid uppenbarligen icke hinna ske före den 30 juni 1952, då giltighetstiden

för 1946 års lag utlöper. Jag tillstyrker därför att lagen får fortsatt

giltighet för tiden till och med den 30 juni 1953.

Fråga om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa sedlar med guld.

Genom kungörelsen den 8 juni 1951, nr 389, har riksbanken för tiden till

och med den 30 juni 1952 medgivits befrielse från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I sin skrivelse den 6 mars 1952 ha fullmäktige i riksbanken erinrat om att

frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt vore föremål för

utredning genom särskilda utredningsmän. I skrivelse den 20 februari

1952, över vilken fullmäktige komme att avgiva yttrande, hade utredningsmännen

bl. a. meddelat, att deras uppdrag ej kunde fullgöras inom sådan

lid att därav föranlett förslag om definitiv lagstiftning i frågan kunde framläggas

under innevarande års riksdag. I avvaktan på definitiv reglering av

sedelutgivningsrätten och så länge stadgandet i § 72 regeringsformen om

guldinlösningsskyldigheten kvarstode, borde fortsatt befrielse från guldinlösningsskyldigheten

medgivas, förslagsvis för ytterligare ett år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha uttalat att fullmäktige med hänsyn

till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i ärendet

gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att det vore tydligt att de omständigheter,

som tidigare föranlett befrielse från guldinlösensskyldigheten,

fortfarande vore för handen; inspektionen hade därför intet att erinra mot

att riksbanken för ytterligare ett år medgåves sådan befrielse.

Departementschefen. I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken

må för tiden från och med den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1953

vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om

förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 180.

9

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 19b6 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över dessa författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

2 Jiihrtng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISO.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 mars

1952.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 21 mars 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 14

mars 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet lämnade förslagen utau erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.l Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 26 mars

19ö2 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 14 mars 1952 remitterade

förslagen till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 december 1946 (nr 766)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Föredragande departementschefen hemställer — under hänvisning till att

dessa två lagförslag av lagrådet lämnats utan erinran — att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda två lagförslag,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1953 vara frilagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 a1 i texten
  2. BU 1952:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1919 s. 1 i texten