Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) m. m

1952-03-14 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:184, Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad Igdelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19

juni 1919 (nr 443) m. m.; given Stockholms slott den

14 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443); samt

2) lag om skyddsympning vid krig eller krigsfara in. m.,

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till kungörelse

om tillägg till 7 § livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824).

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att inför ett skärpt läge förbättra våra skydds- och försvarsmöjligheter

mot biologisk krigföring och överhuvudtaget vår beredskap på

bl. a. epidemibekämpandets område föreslås i propositionen ändringar och

tillägg i epidemilagen och livsmedelsstadgan samt en ny lagstiftning om

skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m.

Förslaget till ändring i epidemilagen innebär, att Konungen eller, under

krig, länsstyrelse skall äga förordna om avspärrning av ett nedsmittat

område för att isolera det från landet i övrigt. Förordnande avses skola

kunna meddelas vid krig, krigsfara samt eljest då utomordentliga förhållanden

påkalla det. Enligt den föreslagna lagstiftningen om skyddsympning

vid krig m. m. skall Konungen i ett dylikt läge till förekommande av smittas

spridning kunna förordna om obligatorisk skyddsympning. Förslaget om

tillägg till livsmedelsstadgan innebär slutligen, att Konungen eller under

krig myndighet, som Konungen bestämmer, får befogenhet att i en motsvarande

situation föreskriva, att visst livsmedel eller livsmedel från viss

ort icke skall få saluhållas.

De föreslagna författningarna avses skola träda i kraft den 1 juli 1952.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 184.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 19191

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

13 §.

Då till —--länsstyrelsen an
komma.

Det åligger ock länsstyrelsen att,

då pest, kolera, smittkoppor eller

fläckfeber yppar sig inom länet eller

annan smittsam sjukdom uppträder

synnerligen elakartat eller vunnit

större utbredning, till chefen för civildepartementet

och till medicinalstyrelsen

ofördröjligen göra anmälan

därom samt meddela underrättelser

om sjukdomens fortgång och om de

åtgärder, som i anledning därav blivit

vidtagna.

Sådan anmälan —--— stycket

sägs.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

1 mom. Då till — — — länsstyrelsen

ankomma.

Det åligger ock länsstyrelsen att,

då pest, kolera, smittkoppor eller

fläckfeber yppar sig inom länet eller

annan smittsam sjukdom uppträder

synnerligen elakartat eller vunnit

större utbredning, till chefen för inrikesdepartementet

och till medicinalstyrelsen

ofördröjligen göra anmälan

därom samt meddela underrättelser

om sjukdomens fortgång

och om de åtgärder, som i anledning

därav blivit vidtagna.

Sådan anmälan — — — stycket

sägs.

2 mom. Då riket befinner sig i

krig eller krigsfara eller eljest utomordentliga

förhållanden påkalla det,

äger Konungen eller, då riket är i

krig, myndighet som Konungen bestämmer

förordna om avspärrning

av visst område för att hindra spridning

av smittsam sjukdom. Har förordnande

meddelats om sådan avspärrning,

ankommer det på myndighet

som angives i förordnandet

1 Senaste lydelse av 28 §, se SFS 1948 : 457.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att bestämma, huruvida och under

vilka förutsättningar person, som

uppehåller sig inom det avspärrade

området, får lämna detta eller annan

beträda detsamma.

28 §. 28 §.

Underlåter hushållsföreståndare---med dagsböter.

Lag samma —--—- •--4§2 mom. åligger.

Den som obehörigen lämnar eller

beträder område, vilket avspärrats

jämlikt 13 § 2 mom., straffes med

dagsböter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1952.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

F örslag

till

Lag

om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Då riket befinner sig i krig eller krigsfara eller eljest utomordentliga

förhållanden påkalla det, äger Konungen till förekommande av smittsam

sjukdom förordna, att envar, som vistas inom riket eller viss del därav,

skall undergå skyddsympning. Förordnande om skyddsympning må ock

meddelas för allenast vissa befolkningsgrupper, som äro eller kunna bliva

särskilt utsatta för smitta.

Beträffande ympning mot smittkoppsjukdom (skyddskoppympning) samt

skyddsympning inom försvarsväsendet gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 §•

Från ympning skall den undantagas, som vederbörande ympare finner

till följd av sjukdom eller sjukdomsanlag eller allmän svaghet kunna

komma att erhålla men av ympningen.

3 §•

Den som underlåter att fullgöra ympningsplikt, varom förordnande meddelats

enligt denna lag, straffes med böter från och med fem till och med

femtio kronor; och äge rätten att vid vite förelägga honom att fullgöra sin

ympningsplikt.

4 §•

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

5

Förslag

till

Kungörelse

om tillägg till 7 § livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824).

Härigenom förordnas, att i 7 § livsmedelsstadgan den 21 december 1951

skall införas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av följande lydelse.

7 §■

3 mom. Då riket befinner sig i krig eller krigsfara eller eljest utomordentliga

förhållanden påkalla det, äger Kungl. Maj:t, där viss vara eller

vara från viss plats kan antagas förorsaka sjukdom eller överföra smitta

eller eljest särskilda skäl föreligga, förordna, att sådan vara icke får saluhållas

såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas såsom

livsmedel. Har sådant förordnande meddelats, skall beträffande varan gälla

vad i denna stadga föreskrives om vara, vilken jämlikt 1 mom. ej får

saluhållas.

Befinner sig riket i krig, må förordnande enligt första stycket meddelas

av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Finner hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse, att anledning föreligger att

meddela förordnande enligt första stycket, skall nämnden eller länsstyrelsen

ofördröjligen göra anmälan därom till Kungl. Maj:t eller, där Kungl.

Maj :t uppdragit åt underordnad myndighet att meddela dylikt förordnande,

till denna myndighet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om vissa författningsändringar

m. m. för höjande av beredskapen mot biologisk krigföring

samt anför.

Förut denna dag har Kungl. Maj :t beslutat till riksdagen avlåta proposition

(nr 130) om vissa åtgärder för att höja beredskapen mot biologisk

krigföring. Till grund för de förslag, som framlagts i nämnda proposition,

har legat i första hand ett av särskilda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 18 juni 1949 utsedda sakkunniga rörande bakteriologisk krigföring

den 26 april 1951 avgivet preliminärt betänkande om skyddet av

människor och djur mot biologisk krigföring (ej tryckt; hemligstämplat)

jämte däröver avgivna yttranden.1

I nämnda proposition lämnas en summarisk redogörelse för vissa delar

av innehållet i betänkandet och förordas bl. a. att medel anvisas till anskaffande

av viss laboratorieutrustning in. m. och till beredning och lagerhållning

av bakteriologiska preparat. Till det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet uttalade jag, att vissa av de sakkunnigas betänkande

föranledda författningsförslag skulle föreläggas riksdagen i särskild proposition.

De sakkunniga ha nämligen i syfte att höja beredskapen mot

biologisk krigföring framlagt förslag till lagstiftning om skyddsympning

i krig samt om ändring i epidemilagen, livsmedelsstadgan och lagen den

11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus, vilka författningsförslag

kräva ett särskilt ställningstagande.

Dessa förslag torde jämte vissa samtidigt framlagda förslag till tillämpningsföreskrifter

såsom en särskild bilaga få fogas till protokollet i detta

ärende.

1 Rörande de sakkunniga samt betänkandets remissbehandling, se prop. 1952:130 s. 2—3.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för detta lagstiftningsärende.

I fråga om bakgrunden till de sakkunnigas förslag torde emellertid härvid

i huvudsak få hänvisas till redogörelsen i den nyssnämnda propositionen

nr 130 samt till betänkandet i ämnet, vilket avses skola överlämnas till

riksdagens vederbörande utskott. Här skall i denna del endast redovisas

några begreppsbestämningar och grundläggande synpunkter i förslaget.

Med biologisk krigföring avse de sakkunniga användning av stridsmedel,

som utgöras av eller härröra från levande organismer, i avsikt att

döda eller skada människor, djur eller växter. Företrädesvis rör det sig

här om bakteriologiska stridsmedel, d. v. s. sjukdomsalstrande mikroorganismer

av olika slag, vanligen sammanfattade under beteckningen smittämnen,

samt deras gifter (toxiner). Sådana medel kunna tänkas använda

innan annat angrepp sättes in och ge krigföringen karaktären av anonymt

krig.

De sakkunniga räkna vid biologisk krigföring med följande överföringssätt,

nämligen smittspridning genom vatten, livsmedel, fodervaror, luften

samt levande smittbärare och sårinfektioner. Olika exempel på sjukdomar,

som kunna spridas på dessa vägar, samt metoder för spridning genom

sabotage nämnas av de sakkunniga. I betänkandet framhålles emellertid,

att då praktiska erfarenheter av biologisk krigföring i större skala helt

saknas, så är det mycket svårt att bedöma dess effektivitet. Riskerna för

att biologiska stridsmedel skola komma till användning måste dock enligt

de sakkunniga anses så stora, att det är nödvändigt att förbereda ett försvar

mot sådana medel även i vårt land och vidtaga härför erforderliga

åtgärder.

I anslutning till ett återgivande av dessa och andra synpunkter från de

sakkunnigas sida anförde jag till det vid den förut nämnda propositionen

nr 130 fogade statsrådsprotokollet, att en effektiv beredskap till skydd

mot biologisk krigföring uppenbarligen måste organiseras även i vårt land

och ingå som ett oundgängligt led i våra samlade försvarsanstalter. Härjämte

må framhållas att åtgärder i sådant syfte ofta måste vara av betydelse

även för att förbättra våra skydds- och försvarsmöjligheter mot

smittsamma sjukdomar och farsoter och överhuvudtaget vår beredskap

på bl. a. den allmänna hälsovårdens, livsmedelshygienens och epidemibekämpandets

område inför ett skärpt läge. Eu sådan upprustning torde

vara i hög grad påkallad med hänsyn till de väsentligt ökade risker för

smittspridning och de påfrestningar på hälsovårdsorganisationen och folkhälsan,

som ett dylikt läge ej sällan innebär. Ännu mera påtagligt blir

detta om landet skulle råka i krig. Det sagda torde icke minst gälla i fråga

om de författningsändringar, som de sakkunniga förordat och som nu

skulle behandlas. De viktigaste av dem avse införandet i epidemilagen av

bestämmelser, som göra det möjligt att avspärra ett nedsmittat område för

att hindra smittans spridning, samt nya föreskrifter, som medgiva skydds
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr ISi.

ympning även mot andra sjukdomar än smittkoppor. Förslagen skola tilllika

med de av de sakkunniga förordade ändringarna i livsmedelsstadgan

och lagen om köttbesiktning och slakthus behandlas i det följande, var

författning för sig, varvid jag torde få börja med ändringarna i epidemilagen.

I. Ändringar i epidemilagen.

De sakkunniga.

Bland de åtgärder för att hindra sjukdomars vidarespridning, som upptagas

i ett särskilt avsnitt härom i de sakkunnigas betänkande, angivas

bl. a. avspärrnings- och andra förbudsåtgärder. Härvid framhålla de sakkunniga

till en början, att man icke kan räkna med att bereda fullgod sjukhusvård

med möjlighet att isolera alla sjuka vid ett mera omfattande biologiskt

angrepp. Det kan därför visa sig nödvändigt att isolera det berörda

området för att hindra smittans vidarespridning till andra delar av landet.

Gällande författningar medgiva icke eu sådan åtgärd. Avspärrningen kan

komma att omfatta icke blott delar av städer eller hela städer utan även

större områden. De sakkunniga tillfoga, att en dylik avspärrning medför

många problem, vilka i detalj kunna lösas först i det särskilda fallet. Vissa

frågor måste dock lösas på förhand, bland annat ansvarsfördelningen i vad

gäller huvuduppgifterna.

De sakkunniga anse att vad som här kräves är en komplettering av bestämmelserna

i epidemilagen om bekämpande av smittsamma sjukdomar.

Den för ändamålet erforderliga lagstiftningen bör därför lämpligen genomföras

i form av en ändring av denna lag. Rörande de sakkunnigas förslag

härutinnan hänvisas till den vid protokollet i detta ärende fogade bilagan.

Till närmare motivering av förslaget ha de sakkunniga bl. a. anfört följande.

Avspärrning av ett område i epidemibekämpande syfte bör givevis endast

ifrågakomma under extraordinära omständigheter. Att begränsa bestämmelsens

giltighet till »krig eller krigsfara, vari riket befinner sig», har dock

ansetts väl snävt. Med hänsyn till de omständigheter, varunder ett biologiskt

angrepp kan tänkas förekomma, föreslås den vidgade befogenheten

gälla även »eljest under utomordentliga förhållanden».----

Befogenheten att avspärra har synts böra förbehållas Kungl. Maj :t men

med rätt för Kungl. Maj :t att delegera befogenheten på underordnad myndighet.

För delegering synas närmast länsstyrelserna ifrågakomma. I varje

fall under krig torde det vara lämpligt, att en delegering sker till regionalt

organ. Verkställigheten av ett avspärrningsbeslut måste komma att medföra

många problem, vilka i detalj kunna lösas först in casu. Vissa undantag

från förbud att beträda respektive lämna området böra sålunda stundom

kunna medgivas. I vissa fall torde det nämligen ur medicinsk synpunkt

icke medföra någon risk, att den, som styrker sig vara skyddsympad mot

den sjukdom avspärrningen avser och vid undersökning befunnits fri från

smitta, får lämna det avspärrade området. Situationen kan givetvis växla

beroende på den aktuella sjukdomens natur. Verkställighetsföreskrifterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ta proposition nr lHrt.

måste följaktligen i varje särskilt fall meddelas efter hörande av medicinsk

sakkunskap. Sådana föreskrifter kunna svårligen meddelas av annan än

lokal myndighet, även om avspärrningen beslutats av Kungl. Maj :t.

De sakkunniga ha framhållit att länsstyrelsen torde vara lämplig myndighet,

då det gällde att meddela verkställighetsföreskrifter till ett avspärrningsbeslut.

Möjligen kunde även hälsovårdsnämnd komma i fråga, om

avspärrningen endast avser ett liälsovårdsområde. Länsstyrelse som förordnat

om avspärrning, kunde låta verkställigheten handhas av exempelvis

hälsovårdsnämnd.

I fortsättningen påpeka de sakkunniga, att beslut om avspärrning kan

medföra mycket betydande konsekvenser ur militär synpunkt, bl. a. vid

mobilisering. På grund härav kan det tänkas bli nödvändigt att i vissa fall

avstå från avspärrning eller tillåta passage genom det avspärrade området,

även om detta ur epidemiologisk synpunkt kan vara olämpligt. Uppenbarligen

måste de militära synpunkterna komma under bedömande, innan ett

avspärrningsbeslut meddelas. Om befogenheten att avspärra delegeras till

länsstyrelsen, är det därför enligt de sakkunnigas mening motiverat att

föreskriva samråd mellan länsstyrelsen och den regionala militära myndigheten

samt att avspärrningsbeslut ej få meddelas, därest den militära

myndigheten motsätter sig detta. Anser länsstyrelsen avspärrning påkallad,

ehuru militärmyndigheten motsätter sig sådan, bör länsstyrelsen äga hänskjuta

frågan till Kungl. Maj :t. -—- Även på verkställighetsstadiet böra de

militära myndigheterna tillerkännas erforderligt medinflytande.

Remissyttrandena.

De sakkunnigas förslag till ändring i epidemilagen har icke mött någon

gensaga vid betänkandets remissbehandling. De förut återgivna uttalandena

i anslutning till förslaget ha dock föranlett ett par yttranden. Länsstyrelsen

i Kronobergs län anser sålunda, att befogenheten att anbefalla avspärrningsåtgärder

i fråga om smittade områden synes böra tillkomma civilbefälhavaren

efter samråd med vederbörande militärbefälhavare och utfärdas av

länsstyrelsen först efter anmodan av civilbefälhavaren. Endast om dennes

beslut ej kan avvaktas eller hinder uppstått synes länsstyrelsen böra på

egen hand utfärda förordnande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

ställer sig tveksam till tanken, att befogenhet att utfärda verkställighetsföreskrifter

i anslutning till ett beslut om avspärrning av område bör tillkomma

hälsovårdsnämnd.

Departementschefen.

Epidemilagen innehåller olika bestämmelser, som åsyfta att hindra de

epidemiska sjukdomarnas spridning. Bl. a. åligger det hälsovårdsnämnd

att tillse, att den som smittats med sådan sjukdom ofördröjligen får vård

på för ändamålet avsett sjukhus, om han icke vid vård på enskild hekost
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i.

nåd kan vårdas på ett tillfredsställande sätt. Den som tredskas att efterkomma

hälsovårdsnämndens beslut om intagning på epidemisjukhus kan

ådömas bötesstraff. Dessa bestämmelser förutsätta emellertid att de smittade

kunna läggas in på sjukhus eller få en god isolering i hemmen. Epidemier

till följd av ett biologiskt angrepp kunna emellertid enligt de sakkunniga

rörande bakteriologisk krigföring väntas bli så omfattande, att antalet

epidemivårdplatser visar sig otillräckligt. Det torde överhuvudtaget i ett

sådant läge bli svårt att med stöd av gällande lagstiftning och våra nuvarande

resurser isolera de sjuka och smittbärare och på så sätt hindra

smittans spridning. Med hänsyn till den vid krigsförhållanden ökade smittfaran

orsakad t. ex. av en flyktingström, torde detta gälla alldeles oavsett

om ett biologiskt angrepp kan befaras i en framtida krissituation.

I likhet med de sakkunniga anser jag det därför vara nödvändigt att

som en beredskapsåtgärd införa möjlighet att förordna om avspärrning av

ett nedsmittat område för att isolera detta från landet i övrigt. Bestämmelser

härom torde böra införas i epidemilagen. Rörande den närmare utformningen

kan jag i huvudsak ansluta mig till de sakkunniga. I lagen torde

sålunda böra införas en fullmakt för Konungen att vid krig eller krigsfara

samt eljest, då utomordentliga förhållanden påkalla det, förordna om

avspärrning av visst område för att hindra spridning av smittsam sjukdom.

De sakkunnigas förslag synes emellertid böra jämkas i så måtto att rätten

för en underordnad myndighet att förordna om avspärrning begränsas till

krigsfallet. Det bör nämligen icke överlåtas åt sådan myndighet att bedöma

när »krigsfara »föreligger eller »utomordentliga förhållanden» äro förhanden.

Skulle det anses erforderligt att Kungl. Maj :t redan i ett sådant läge delegerar

sina befogenheter enligt den föreslagna lagstiftningen, synes detta i

allmänhet kunna ske med stöd av lagen den 13 mars 1942 med särskilda

bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet

vid krig eller krigsfara (administrativa fullmaktslagen).

I den föreslagna lagbestämmelsen har ej angivits till vilken myndighet

delegation bör ske. De sakkunniga ha i första hand tänkt sig att uppgiften

skulle anförtros åt länsstyrelse. Såsom länsstyrelsen i Kronobergs län framhållit

torde det emellertid vara lämpligast att, där civilbefälhavare finnes,

låta denne anbefalla den avspärrning under krig, det här är fråga om.

Då civilbefälhavarna enligt den för dem utfärdade instruktionen ha att

samordna den civila verksamheten inom civilområdet i samråd med vederbörande

militärbefälhavare eller kårchef, erhålles härigenom automatiskt

den nödvändiga samordningen av ett avspärrningsförordnande med de

militära åtgärderna.

Verkställighetsföreskrifter i anledning av ett sådant förordnande böra,

såsom de sakkunniga föreslagit, utfärdas av myndighet som angives i förordnandet.

På vilken myndighet en sådan uppgift bör läggas, får bero på

omständigheterna i det särskilda fallet, bl. a. det avspärrade områdets

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

11

omfattning. Är det avspärrade området litet, synes uppgiften utan olägenhet

kunna läggas på hälsovårdsnämnd eller polismyndighet.

De sakkunniga ha föreslagit, att den nya bestämmelsen om rätt att förordna

om avspärrning skulle införas i ett andra stycke av 24 § epidemilagen.

Stadgandet synes emellertid närmare anknyta till 13 § nämnda lag,

i vilken paragraf länsstyrelsen ålägges att vidtaga vissa åtgärder, då svårare

smittsam sjukdom visar sig eller redan yppats inom länet, bl. a. under

vissa förutsättningar att göra anmälan därom till chefen för inrikesdepartementet.

Den i det föregående förordade bestämmelsen torde därför böra

införas som ett andra moment i 13 § epidemilagen. Härjämte bör enligt

de sakkunnigas förslag en särskild bestämmelse om straff för den som

obehörigen lämnar eller beträder område, vilket avspärrats enligt denna

nya föreskrift, införas i 28 § nämnda lag.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till lag om ändrad lydelse av 13 och 28 §§ epidemilagen. Lagen

torde böra träda i kraft den 1 juli 1952.

II. Lag om skyddsympning vid krig m. m.

Några grundläggande begreppsbestämningar.

De medicinska skyddsåtgärder, varom här är fråga, ha till syfte att

framkalla immunitet (oemottaglighet) mot infektionssjukdomar.

Immunitet kan framkallas antingen genom ett ympämne, som hos den

behandlade alstrar antikroppar (motgifter), eller genom ett serum, som

innehåller färdigbildade antikroppar. I förra fallet säges en aktiv, i det

senare en passiv immunitet uppkomma.

Vid den aktiva immuniseringen användas ympämnen innehållande antingen

levande eller döda sjukdomsalstrare (bakterier eller andra mikroorganismer)

eller också omsättningsprodukter, s. k. toxiner, som bildats

av bakterier. Vid bekämpandet av smittkopporna utgöres ympämnet sålunda

av levande sjukdomsalstrare, kokoppor (vaccin). Såsom exempel

på andra sjukdomar, mot vilka skydd kan erhållas genom aktiv immunisering

kan nämnas tyfoidfeber, fläckfeber, kolera, difteri och stelkramp. Sistnämnda

sjukdom är i motsats till övriga här nämnda sjukdomar av icke

smittsam natur.

Den passiva immuniseringen eller serumbehandlingen kan anlitas mot

t. ex. difteri och stelkramp. Denna metod lämnar dock icke ett så varaktigt

skydd som den aktiva immuniseringen, vilken varar i ett halvt år å ett år,

i vissa fall flera år, medan den passiva består endast några veckor.

De båda nu nämnda metoderna sammanfattas under benämningen skyddsympning.

Härmed avses alltså eu förebyggande behandling med ympämne

eller serum, vars syfte är att göra den behandlade immun mot en viss infektionssjukdom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Gällande bestämmelser.

Gällande lagstiftning ger icke möjlighet att tvångsvis genomföra skyddsympning

av befolkningen i dess helhet mot annan sjukdom än smittkoppor.

Bestämmelser härom finnas i lagen den 2 juni 1916 (nr 180) om skyddskoppympning,

även kallad vaccinationslagen. Däremot kan Kungl. Maj.‘t

med stöd av en särskild lag den 18 juli 1942 (nr 723) om skyddsympning

inom försvarsväsendet till förekommande av smittsam sjukdom eller annan

infektionssjukdom över huvud förordna om sådan ympning, beträffande

personal, som är anställd vid eller tjänstgör inom försvarsväsendet.

Enligt 1 § vaccinationslagen åligger det envar att i enlighet med vad

som stadgas i lagen till förekommande av smittkoppssjukdom eller sådan

sjukdoms spridning undergå ympning med skyddskoppor (vaccination eller

revaccination). Barn skall vaccineras senast under det kalenderår, då det

fyller sex år (2 §). Oberoende härav har i 3 § skyldighet att undergå ympning

ålagts bl. a. vissa till krigsmakten hörande personer såsom värnpliktiga,

som börja sin första tjänstgöring under fredstid. Vid inträffad

eller hotande smittkoppsepidemi kan enligt 4 § vaccinationslagen ympningsplikt

påbjudas i den omfattning, som finnes erforderlig. Beslut därom

tattas av länsstyrelsen eller för militära förhand av vederbörande chef.

I vaccinationslagen stadgas vissa undantag från ympningsplikten. Bland

dessa må här nämnas det av medicinska skäl betingade undantaget för

den som vederbörande ympare finner till följd av sjukdom, sjukdomsanlag

eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av ympningen.

Undantag från ympning kan även ske av andra än medicinska skäl. Enligt

den i 5 § 3 mom. upptagna s. k. samvetsklausulen kan sålunda barn undantagas

från ympning enligt 2 §, om den som är ansvarig för barnets befordran

till ympning säger sig hysa farhågor för att ympningen skall för

barnet medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, samt det tillika med hänsyn

till av sökanden förebragta omständigheter måste antagas, att sådan

farhåga har sin grund i personlig erfarenhet om något fall av dylik ohälsa,

som han haft skälig anledning anse ha inträffat i samband med ympning

av barn.

Föreskrifterna om barnvaccinering upprätthållas genom en rätt för hälsovårdsnämnden

eller vid tredska länsstyrelsen att genom föreläggande av

vite tillhålla den försumlige att fullgöra sin skyldighet (21 §). Sådana

viten kunna dock ej förvandlas i händelse av bristande tillgång till deras

gäldande (26 §). Påföljd för underlåtenhet att fullgöra ympningsplikt, som

ålagts på grund av 4 §, är böter 5—50 kronor.

Vad härefter angår den förutnämnda lagen om skyddsympning inom

försvarsväsendet så kan ympningsplikt enligt densamma påbjudas under

krig eller krigsfara, vid inträffad eller hotande epidemi samt, därest skydd

mot icke smittsam infektionssjukdom av svårartad natur finnes erforderlig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

t rån ympning skall den undantagas, som vederbörande ympare finner till

följd av sjukdom eller sjukdomsanlag eller allmän svaghet kunna komma

att erhålla men av ympningen. Straffet för den som underlåter att fullgöra

ympningsplikt enligt lagen är böter 5—50 kronor; och äger domstolen att

vid vite förelägga honom att fullgöra sin ympningsplikt.

De sakkunniga.

Bland de åtgärder av förebyggande natur, som de sakkunniga anvisa som

skydd mot biologisk krigföring riktad mot människor, har särskilt upptagits

skyddsympning. De sakkunniga anse emellertid, att skyddsympningen

icke kan tillmätas större betydelse som allmän sådan skyddsåtgärd

och framhålla såsom skäl härför bl. a. följande.

Ett ympämne är verksamt endast gentemot stammar av smittämne, vilka

nära överensstämma med dem, som kommit till användning vid dess framställning.

En allmän skyddsympning skulle därför behöva omfatta samtliga

de smittämnen, vilka anses användbara som bakteriologiska stridsmedel.

Härtill kommer, att det som regel fordras flera injektioner av varje

ympämne. Bortsett från de stora svårigheter, som sålunda av organisatoriska

och andra skäl möta vid genomförandet av en allmän skyddsympning,

skulle den taga så lång tid, att man icke kan räkna med att hinna

utföra den först i ett kritiskt läge. Att ständigt hålla hela befolkningen

fullt immuniserad möter också den svårigheten, att immunitetstiden varierar

avsevärt för olika sjukdomar och ofta är relativt kort O/s—5 år), varför

ympningen skulle behöva upprepas med motsvarande mellanrum.

Däremot anse de sakkunniga lämpligt att i ett beredskapsläge ympa

vissa befolkningsgrupper mot några av de smittämnen, som i första hand

kunna komma i fråga som bakteriologiska stridsmedel. Detta skulle t. ex.

gälla civil och militär sjukvårdspersonal samt vissa kategorier inom civilförsvaret.

f fortsättningen anföra de sakkunniga i skyddsympningsfrågan bl. a.

Vid bedömandet av möjligheten att genomföra allmän skyddsympning

sedan ett biologiskt angrepp konstaterats eller misstänkes och det förekommande

smittämnets art fastställts, måste hänsyn tagas icke blott till

den tid, som åtgår för själva ympningen, utan även till det förhållandet,

att immunitet i allmänhet inträder först cirka 30 dagar efter ympningen.

Det kan emellertid tänkas bli av betydelse att utföra skyddsympningar för

att begränsa vidarespridningen av den framkallade sjukdomen. Om en

effektiv ympning mot densamma är möjlig, bör befolkningen sålunda

ympas inom det angripna området och i angränsande trakter liksom alla

personer som måste bege sig till ifrågavarande område.

Förebyggande behandling kan även givas med serum. För detta gäller

emellertid liksom för ympämne, att det är specifikt i sin verkan och att sålunda

varje serum endast kan användas vid viss sjukdom. Skyddet inträder

så gott som omedelbart men är av kort, högst 14 dagars varaktighet.

De sakkunniga fastslå härefter, att gällande lagstiftning icke ger möjlig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

het att tvångsvis genomföra förebyggande behandling av människor i angivna

former. I regel torde det dock vara möjligt att på frivillig väg nå

tillräcklig anslutning för en sådan behandling under de hotande förhållanden,

som göra den behövlig, i synnerhet om allmänheten upplyses om

riskerna av att avstå från densamma. De sakkunniga anse dock önskvärt,

att lagstiftningsåtgärder vidtagas, så att en obligatorisk förebyggande behandling

kan genomföras, om man undantagsvis på frivillig väg icke kan

uppnå erforderligt resultat. Sådan ympning torde närmast komma i fråga

beträffande befolkningsgrupper, som äro eller kunna bli särskilt utsatta

för smitta.

I anledning härav ha de sakkunniga lagt fram förslag till lag om skyddsympning

vid krig in. in. Rörande den närmare utformningen av förslaget

liksom till de tillämpningsföreskrifter till lagen, som förordas, torde få

hänvisas till den vid protokollet i detta ärende fogade bilagan. Bortsett från

förutsättningarna för förordnande om skyddsympning, vilka angivits på

samma sätt som i det förut redovisade förslaget till lag om ändring av

epidemilagen, ansluter sig de sakkunnigas förslag till lag om skyddsympning

vid krig m. in. nära till lagen den 18 juli 1942 om skyddsympning

inom försvarsväsendet. Behov av att såsom i denna lag skett bereda möjlighet

för obligatorisk skyddsympning även mot annan än smittsam infektionssjukdom

har dock icke ansetts föreligga. Även de sakkunnigas förslag

till tillämpningsföreskrifter överensstämma i princip med motsvarande

föreskrifter till nyssnämnda lag av 1942 (kungörelse SFS 1942: 725).

Remissyttrandena.

De sakkunnigas förslag att införa möjlighet att föreskriva obligatorisk

skyddsympning under krig och andra utomordentliga förhållanden har icke

föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Svenska stadsförbundet

har gjort några uttalanden närmast i anslutning till en bestämmelse i den

föreslagna tillämpningskungörelsen, att skyddsympning endast får verkställas

av den, som äger behörighet att utöva läkarkonsten, ävensom av

medicine kandidat, som beordrats till tjänstgöring såsom läkare vid krigsmakten,

eller — under beredskapstillstånd och krig — av annan utbildad

personal på sådan persons ansvar. Förbundet framhåller, att en särskild

organisation för allmän skyddsympning bör förberedas redan i fred. Man

torde därvid bli nödsakad att ta personer till hjälp, som sakna medicinsk

utbildning. För ändamålet bör kunna anlitas pålitligt folk i allmänhet, t. ex.

blockchefer, förmän och tjänstemän på chefsplatser, lärare o. s. v. En kort

instruktion bör kunna sätta dem i stånd att verkställa ympningarna med

acceptabelt resultat och utan större hygieniska vådor. Om man bedömer

risken för massdöd i en epidemi såsom mångdubbelt större än risken för

dödsfall och sjukdomar efter osakkunnigt utförda ympningar, bör man

handla därefter och icke omöjliggöra ympningar i tillräcklig omfattning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

genom allt för restriktiva bestämmelser. Det bör observeras, att icke ens

sjuksköterskor enligt kungörelseförslaget på eget ansvar få utföra en ympning.

Av psykologiska skäl bör man icke fordra, att någon mot sin vilja

ympas av annan än läkare.

Departementschefen.

Gällande bestämmelser om obligatorisk skyddsympning av hela befolkningen

avse endast smittkoppor. Däremot genomfördes 1942 en lagstiftning,

enligt vilken personal inom försvarsväsendet under vissa förutsättningar

kan åläggas undergå skyddsympning mot smittsamma sjukdomar

eller andra infektionssjukdomar i allmänhet. Vid framläggandet av förslaget

till denna lagstiftning uttalade vederbörande departementschef, att

frågan om skyddsympning av civilbefolkningen icke torde böra upptagas i

sammanhanget (prop. 306/1942 s. 11). De sakkunniga rörande bakteriologisk

krigföring ha nu med hänvisning till behovet av förbättrade möjligheter

att vidtaga förebyggande åtgärder mot biologisk krigföring förordat

en lagstiftning, som medger sådan skyddsympning efter förordnande

av Kungl. Maj:t. Förslaget har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

För egen del anser jag en sådan lagstiftning vara nödvändig för att

sätta oss i stånd att effektivt bekämpa de epidemiska sjukdomarna i ett

kritiskt läge. Jag tänker härvid icke endast på risken för att sådana sjukdomar

spridas som ett led i en biologisk krigföring utan även på den ökade

risken över huvud för epidemier i krig och liknande lägen. Såsom framhållits

av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i det förslag som ledde

till 1942 års lagstiftning om skyddsympning inom försvarsväsendet torde

det nämligen vara en gammal erfarenhet att epidemiska sjukdomar av

olika slag under krig ofta härja bland trupperna och därifrån spridas till

civilbefolkningen. Orsaken härtill är bl. a. den anhopning av människor,

som är oundviklig både för försvarsmakten och vid utrymning av civilbefolkningen

och som innebär stor risk för snabb spridning av eventuellt

uppträdande smittsamma sjukdomar.

På grund härav vill jag förorda, att en lagstiftning om obligatorisk

skyddsympning mot smittsamma sjukdomar i allmänhet genomföres i

huvudsak enligt de sakkunnigas förslag. Detta innebär, att förordnande

skulle få meddelas vid krig, krigsfara eller eljest då detta påkallas av utomordentliga

förhållanden. Förordnande bör kunna avse såväl envar, som vistas

inom riket eller viss del därav, som vissa befolkningsgrupper, vilka

äro eller kunna bliva särskilt utsatta för smitta. I likhet med vad som gäller

enligt 1942 års lag torde den få undantagas från ympning, som vederbörande

ympare finner till följd av sjukdom, sjukdomsanlag eller allmän

svaghet kunna komma att erhålla men av ympning. Något ytterligare undantag

anser jag icke påkallat. Hinder bör dock icke möta att begränsa förordnandet

så att vissa kategorier undantagas. Straffbestämmelserna synas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

böra utformas på samma sätt som i 1942 års lag d. v. s. straffet bör bestämmas

till penningböter 5—50 kronor, varjämte rätten bör kunna vid vite

förelägga den dömde att fullgöra sin ympningsplikt.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till lag om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m. Den föreslagna

lagen bör träda i kraft den 1 juli 1952. Såsom stadsförbundet framhållit

torde vissa förberedelser för allmän skyddsympning få vidtagas redan

i fred. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att överväga denna fråga

liksom det av stadsförbundet jämväl berörda spörsmålet om kompetensvillkor

för de personer, som skola få utföra ympning.

III. Tillägg till livsmedelsstadgan.

1951 års livsmedelsstadga.

Enligt 7 § 1 mom. livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) tår

vara, som kan antagas förorsaka sjukdom eller överföra smitta, icke saluhållas

som livsmedel eller överlämnas till annan för att användas som livsmedel.

I 2 mom. samma paragraf upptagas vissa varor som, oavsett om

verkan som i 1 mom. sägs kan befaras eller ej, icke få saluhållas som livsmedel.

Åsidosättande av dessa bestämmelser straffas enligt 108 § 1 mom.

med dagsböter. Anträffas sådan vara å vissa angivna ställen, skall hälsovårdsnämnd

enligt 94 § 1 mom. omhändertaga densamma.

Vid sidan därav finnes i 91 § 2 mom. föreskrift om rätt för hälsovårdsnämnd

att, där grundad anledning finnes till antagande, att livsmedel av

visst slag eller från viss plats kan orsaka utbredande av smittsam sjukdom

inom hälsovårdsområdet, meddela förbud mot att livsmedlet saluhålles

inom samma område eller där överlämnas till annan för att användas som

livsmedel. Förseelse mot förbudet straffas enligt 109 § 10) med dagsböter.

Livsmedlets anträffande inom hälsovårdsområdet skall enligt 94 § 1 mom.

föranleda hälsovårdsnämnden att omhändertaga varan.

Slutligen äger hälsovårdsnämnd jämlikt 93 § att i avvaktan på utgången

av undersökning av prov å livsmedel förbjuda saluhållande av livsmedlet,

därest detta kan misstänkas vara otjänligt till människoföda.

Livsmedelsstadgan träder i angivna delar i kraft den 1 juli 1952.

De sakkunniga.

Förut har nämnts, att de sakkunniga bland tänkbara sätt att sprida

smitta vid biologisk krigföring angiva överföring genom livsmedel. I betänkandet

framhålles härutinnan bl. a.

Ett bakteriologiskt anfall via infekterade matvaror kan åstadkommas

genom sabotage. Som förutsättning för att en sådan aktion skall bli framgångsrik,

kräves att smittämnet kan tillföras vid ett stadium av livsmedelsberedningen,

som passeras av stor mängd färdiga varor eller halvfabrikat.

Matvarorna måste dessutom vara av sådan beskaffenhet, att smittämnet

bibehåller sin anslagskraft i dem.

s. 17 Kontrollera mot PDF

K un yl. Maj.ts proposition nr 184. 17

Infektion kan tänkas ske huvudsakligen inom mejeriföretag, bageri-,

charkuteri-, konserv- ocli chokladindustri samt inom bryggerier.

De sakkunniga lämna olika exempel på livsmedelsinfektion inom dessa

grenar av livsmedelsproduktionen.

I första hand synes man enligt de sakkunniga ha att räkna med nedsmittning

av sådana livsmedel, som konsumeras i rått tillstånd eller utan

att i nära anslutning till konsumtionen ha genomgått betryggande upphettning,

t. ex. mjölk, glass, kallrökta charkuterivaror, djupfrysta grönsaker,

frukter och bär, Öl, svagdricka, läskedrycker samt vissa chokladtyper.

Av dessa torde sådana livsmedel, som förtäras kort tid efter produktionen,

böra tillskrivas särskild aktualitet. Livsmedel, som vid beredningen

eller i nära anslutning till konsumtionen underkastas en betryggande

värmebehandling, torde få anses ha mindre betydelse i detta sammanhang.

Som exempel på livsmedel hörande till denna kategori nämna de

sakkunniga kött, flertalet charkuterivaror, värmesteriliserade konserver

samt mjöl.

Man torde enligt de sakkunniga ha anledning räkna med att nedsmittning

av livsmedel kan komma att ske genom sabotage, som insättes på

centrala punkter i produktionen, beredningen, hanteringen eller distributionen

av livsmedel. Härigenom kan en angripare dels åstadkomma en

säkerligen i många fall ansenlig smittspridning, dels även vålla svårigheter

för den angripne att uppspåra smitthärden. Som skydd mot sabotage av

detta slag torde man i första hand få tillgripa en ytterst noggrann inre

vakthållning. Vidare torde ett visst skydd kunna vinnas genom pastöriseringsåtgärder.

Enligt de sakkunnigas mening möjliggöra bestämmelserna i livsmedelsstadgan

visserligen i och för sig ingripanden, där sådana kunna bliva påkallade,

men motsvara likväl knappast de krav, som måste uppställas,

då det gäller avvärjandet av biologiska angrepp. Vid ett sådant angrepp

har man att räkna med att t. ex. en viss livsmedelsfabriks produktion

kan bli nedsmittad eller förgiftad. Äro produkterna, då detta upptäckes

eller inisstänkes, i större eller mindre utsträckning redan distribuerade till

skilda delar av landet, kan det icke anses tillfyllest, att hälsovårdsnämnden

i varje kommun, dit livsmedlet distribuerats, har befogenhet att ingripa.

De sakkunniga fortsätta.

Gällande ordning förutsätter, att varje hälsovårdsnämnd för sig på eget

ansvar prövar och bedömer, huruvida livsmedlet är så hälsofarligt att skäl

för ett ingripande föreligger. I många fall torde denna prövning medföra

svårigheter för nämnderna. Uteslutet är icke att olika nämnder kunna

komma till skilda resultat. Risk föreligger även för att en nämnd kan

underlåta att handla.

De här antydda olägenheterna skulle delvis kunna undanröjas genom

att det uppdroges åt lämplig central myndighet att vid ett biologiskt angrepp

mot en livsmedelsfabrik till hälsovårdsnämnderna snabbt utsända

2 — Bihnng till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 184.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.

varningar om att vissa produkter från fabriken vore eller misstänktes vara

hälsovådliga. Dylika varningar skulle givetvis utgöra ett gott underlag för

hälsovårdsnämndernas verksamhet, även om nämnderna därigenom icke

befriades från det juridiska ansvaret för sina ingripanden. I otvetydiga fall

torde en dylik ordning också kunna vara till fyllest. Emellertid måste man

även räkna med sådana fall, där den centrala myndigheten bedömer situationen

allvarligare än tillverkaren och de enskilda försäljarna. I sådana

fall kunna hälsovårdsnämnderna komma i en besvärlig situation och bl. a.

riskera skadeståndstalan, vilket kan göra dem obenägna att handla. Enligt

de sakkunnigas mening vore det därför önskvärt, att den centrala myndighetens

ingripande icke behövde inskränkas till en varning av rådgivande

karaktär utan i stället kunde givas formen av ett konstaterande med rättslig

giltighet för landet i dess helhet, att en viss produkt ej finge saluhållas

som livsmedel. Därest central myndighet ägde göra ett dylikt konstaterande,

skulle hälsovårdsnämndernas uppgift förenklas högst väsentligt, nämligen

till att inom den egna kommunen verkställa centralmyndighetens beslut

och kontrollera dess efterlevnad.

Med hänvisning till det anförda föreslå de sakkunniga, att livsmedelsstadgan

kompletteras med en bestämmelse, som ger Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer befogenhet att förklara, att viss vara ej

får saluhållas såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas

såsom livsmedel. Rörande innehållet i den föreslagna bestämmelsen hänvisas

till den vid protokollet i detta ärende fogade bilagan. Enligt de sakkunnigas

mening borde ifrågavarande befogenhet delegeras till veterinärstyrelsen,

såvitt angår animaliska livsmedel, och till medicinalstyrelsen

beträffande övriga livsmedel. Vid krig lorde det även kunna ifrågakomma

att delegera befogenheten till länsstyrelserna. När delegering sker, borde

tillika föreskrivas, att myndighetens beslut skall lända till efterrättelse

utan hinder av besvär.

De sakkunniga framhålla vidare, att en förbudsförklaring enligt förslaget

kan avse såväl vara, vilken redan jämlikt 7 § livsmedelsstadgan ej må

saluhållas, som annan vara. I förstnämnda hänseende innebär förslaget

formellt sett en överflyttning av prövningsbefogenheten från hälsovårdsnämnderna

och dem såsom besvärsorgan överordnade instanser samt domstolarna,

vilka ha att utdöma straff för överträdelse av livsmedelsstadgan,

till Konungen eller myndighet som Konungen bestämt.

Remissyttrandena.

Förslaget om ett tillägg till livsmedelsstadgan i syfte att vidga möjligheterna

att förbjuda saluhållande av livsmedel, som misstänkas kunna

sprida smitta, har berörts endast i några få yttranden. Statens institut för

folkhälsan finner det uppenbart, att genomförandet av en effektiv livsmedelskontroll

kommer att kräva ett så stort antal kvalificerade undersökare

och laboratorier att den redan av detta skäl icke kan genomföras.

Säkerligen måste den relativt fåtaliga bakteriologiskt utbildade personalen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:Is proposition nr 184.

i landet tas i anspråk för uppgifter av annan art. Därtill kommer alt undersökningar

av denna art på forskningens nuvarande ståndpunkt i regel

måste antagas komma att kräva alltför lång tid för att kunna användas i

förebyggande syfte. Man torde därför i betydligt högre grad än de sakkunniga

böra räkna med nödvändigheten att meddela förbud mot saluhållande

av umbärliga livsmedel, vilka kunna antagas sprida smitta. Institutet

anser därför, att förslaget till kungörelse om ändring av livsmedelsstadgan

är ett nödvändigt led i en skärpt beredskap. Veterinärstyrelsen

förordar, att befogenheten att förbjuda saluhållandet av vissa livsmedel

delegeras till länsstyrelserna. Svenska stadsförbundet anser tillverkning av

vissa drycker och livsmedel av lyxbetonad karaktär böra förbjudas, om

biologiska stridsmedel tillgripits och pastörisering eller andra skyddsåtgärder

ej visa sig vara effektiva.

Departementschefen.

I likhet med vad som f. n. gäller är enligt den nya livsmedelsstadgan, som

träder i kraft den 1 juli 1952, hälsovårdsnämndens befogenhet att ingripa

mot hälsofarliga livsmedel i princip begränsad till nämndens eget område.

Detta torde, som de sakkunniga framhållit, innebära vissa olägenheter, om

genom sabotage en viss livsmedelsfabriks produktion infekteras i syfte att

sprida smitta över ett större område. Det synes för sådana fall erforderligt

att det med omedelbar verkan för spridningsområdet eller hela landet kan

föreskrivas, att vissa livsmedel eller livsmedel från viss plats icke får saluhållas.

Livsmedelsstadgan innehåller sådana generella föreskrifter endast

beträffande vissa speciella livsmedel samt några i stadgans 7 § 2 mom.

uppräknade varor. Jag kan därför ansluta mig till de sakkunnigas förslag

att i livsmedelsstadgan införa befogenhet för Kungl. Maj :t att förklara, afl

vissa varor skola vara jämställda med de varor, beträffande vilka i stadgan

uttryckligen angivits att de ej få saluhållas. Förordnande bör kunna avse

icke endast viss vara utan även vara från viss plats. Förutsättningarna

för ett sådant förordnande torde böra angivas på samma sätt som i de här

tidigare behandlade författningarna, d. v. s. att krig eller krigsfara råder

eller att eljest utomordentliga förhållanden påkalla det.

De sakkunniga ha förordat att befogenhet att meddela förklaring, som

här avses, skulle kunna delegeras till myndighet som Kungl. Maj :t bestämde.

I likhet med vad som förut sagts om motsvarande förordnande

enligt en föreslagen ny bestämmelse i epidemilagen bör sådan delegation

emellertid endast få ske under krig. Anses det nödvändigt att delegera

redan innan krigstillstånd inträtt, torde detta få ske med stöd av administrativa

fullmaktslagen.

Utöver vad nu sagts har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag

om ett tillägg till livsmedelsstadgan. Med hänsyn till den föreslagna bestämmelsens

samband med föreskrifterna i 7 § nämnda stadga torde den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

emellertid böra infogas som ett nytt moment i denna paragraf. Förslag till

kungörelse om tillägg till livsmedelsstadgan i enlighet härmed har upprättats

inom inrikesdepartementet. Kungörelsen bör träda i kraft samtidigt

med huvuddelen av stadgan eller den 1 juli 1952.

IV. Fråga om skärpt köttkontroll.

Gällande bestämmelser.

I lagen den 11 maj 1934 (nr 140) om köttbesiktning och slakthus finnas

bestämmelser om köttbesiktningstvång. Detta innefattar bl. a. förbud att

inom visst område saluhålla till människoföda avsett färskt kött av nötkreatur,

får, get, svin eller häst, om köttet icke godkänts vid besiktning

enligt lagen. Köttbesiktningstvång skall enligt lagens 2 § 2 mom. regelmässigt

gälla för varje stad och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad gälla, dock under förutsättning att stadens eller

samhällets invånarantal uppgår till 4 000 eller däröver. Om stadsfullmäktige

eller däremot svarande myndighet så begär, må dock länsstyrelse efter

hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott stadga köttbesiktningstvång

även för annan kommun eller del därav.

För område, där köttbesiktningstvång gäller, äger veterinärstyrelsen enligt

3 § 2 mom. kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning

och stämpling av kött in. in. enligt ovannämnda lag att på framställning

av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet föreskriva, att färskt

kött, som inom området saluhålles, utbjudes, användes eller förvaras, regelmässigt

skall vid föreläggande till besiktning vara naturligt förenat med

lungor, hjärta och lever samt, i fråga om kött av svin, även med huvud

(organtvång).

De sakkunniga.

I det avsnitt i sitt betänkande om skyddet av människor och djur mot

biologisk krigföring, som behandlar förhindrande av smitta, framhålla de

sakkunniga, att risken för smittspridning genom kött och charkuterivaror

torde vara mindre. Möjligheten av sabotage mot färdiga varor eller halvfabrikat

måste dock beaktas, varför försiktigheten bjöde, att kontrollen av

dessa livsmedel utökades och skärptes.

De sakkunniga fortsätta.

Allmänt införande av effektiv köttbesiktning innebär intet skydd mot

sabotage. En sådan förutsätter tvärtom en centralisering av slakt och

charkuteriindustri, som ur det biologiska försvarets synpunkt icke är önskvärd.

Om den anfallande genom att använda lämpliga smittämnen mot

djur, t. ex. paratyfus på nötkreatur och svin, söker indirekt sprida smitta

bland människor, är emellertid en effektiv köttbesiktning av stort värde.

Inför en sådan risk bör köttbesiktningstvånget utökas att gälla hela landet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

och skärpas genom införandet av obligatoriskt organtvång, vilket i hög

grad skulle bidraga till besiktningens tillförlitlighet. Samtidigt bör den

bakteriologiska köttkontrollen väsentligt utökas.

För att göra detta möjligt ha de sakkunniga föreslagit bl. a. att 1934 års

lag om köttbesiktning och slakthus ändras. Där så finnes påkallat till

förhindrande av smittas spridning — här avses närmast smittas spridning

till människor -— skola enligt förslaget länsstyrelserna jämväl utan att

framställning gjorts av stadsfullmäktige eller motsvarande myndighet äga

förordna, att köttbesiktningstvång skall för viss begränsad tid gälla för

kommun eller del därav, där eljest sådant tvång icke gäller. Dessutom innefattar

förslaget en ändring i lagens 2 § 3 mom. Ändringen innebär att länsstyrelse

för det fall att köttbesiktningstvång införts utan hemställan från

kommunen äger medgiva kommun befrielse från vissa i mom. angivna

åligganden, som följa med sådant, bl. a. att anställa nödigt antal besiktningsveterinärer.

För genomförande av den förordade skärpningen av organtvånget ha

de sakkunniga föreslagit ändring i den förut nämnda kungörelsen den 30

november 1934 (nr 558). Förslaget har intagits i den vid protokollet i detta

ärende fogade bilagan, till vilken hänvisas.

Remissyttrandena.

De av de sakkunniga föreslagna författningsändringarna för att åstadkomma

skärpt köttkontroll ha icke föranlett några erinringar. Medicinalstyrelsen

framhåller, att kravet på en effektivisering av den veterinära

köttkontrollen gör sig gällande inför hotet av ett biologiskt anfall.

Departementschefen.

Obligatorisk köttbesiktning gäller f. n. i alla samhällen över 4 000 invånare,

där hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser äro tillämpliga. På begäran

av stads- (kommunal-, municipal-) fullmäktige kan köttbesiktningstvång

införas även i mindre samhällen. De sakkunniga rörande bakteriologisk

krigföring ha nu förordat, att länsstyrelsen vid krig, krigsfara eller

eljest under utomordentliga förhållanden även utan sådan framställning

skall kunna förordna om köttbesiktningstvång i småsamhällen eller på

landsbygden. Såsom de sakkunniga själva antytt medför emellertid den

centralisering av slakten, som köttbesiktningstvånget förutsätter, vissa

olägenheter ur det biologiska försvarets synpunkt. Det torde överhuvudtaget

vara svårt att upprätthålla ens det nuvarande besiklningstvånget i

ett beredskapsläge med avspärrningar, evakueringar och truppförflyttningar.

På grund härav kan jag icke tillstyrka de sakkunnigas förslag om

utvidgning av besiktningstvånget i ett sådant läge. Det härtill anknutna

förslaget om obligatoriskt organtvång kan genomföras utan riksdagens

hörande och synes därför icke behöva behandlas i detta sammanhang.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

K ung k Maj.ts proposition nr 184.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition

dels föreslå riksdagen att antaga förut omförmälda, inom inrikesdepartementet

upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 13 och 28 §§ epidemilagen

den 19 juni 1919 (nr 443) ävensom till lag om skyddsympning vid

krig eller krigsfara m. in.,

dels ock inhämta riksdagens yttrande över förut omförmälda, inom departementet

upprättade förslag till kungörelse om tillägg till 7 § livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C.-G. Carlström.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

23

Bilaga.

I. Av de sakkunniga rörande bakteriologisk krigföring framlagda författnings - förslag, vilkas genomförande kräver riksdagens medverkan.

1. Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 24 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (pr 443).

Härigenom förordnas, att 24 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

24 §.

Konungen äger---smittsam sjukdom.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

förhållanden äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer till förhindrande av smittsam sjukdoms spridning förordna

om avspärrning av visst område. Har förordnande meddelats om områdes

avspärrning, ankommer på myndighet som i beslutet sägs att förordna,

huruvida och under vilka förutsättningar person, som där uppehåller sig,

må lämna området eller annan beträda detsamma.

28 §.

Underlåter hushållsföreståndare--- — mom. åligger.

Den som obehörigen lämnar eller beträder område, vilket avspärrats

jämlikt 24 § andra stycket, straffes med dagsböter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den

2. Förslag

till

Lag om skyddsympning vid krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

förhållanden äger Konungen till förekommande av smittsam

sjukdom förordna, att envar, som vistas inom riket eller viss del därav,

skall undergå skyddsympning. Förordnande om skyddsympning må ock

meddelas för allenast vissa befolkningsgrupper, som äro eller kunna bliva

särskilt utsatta för smitta.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mnj:ls proposition nr 184.

Beträffande ympning mot smittkoppsjukdom (skyddskoppympning) samt

skyddsympning inom försvarsväsendet gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 §•

Från ympning skall den undantagas, som vederbörande ympare finner

till följd av sjukdom eller sjukdomsanlag eller allmän svaghet kunna

komma att erhålla men av ympningen.

3 §■

Den som underlåter att fullgöra ympningsplikt enligt denna lag, straffes

med böter från och med fem till och med femtio kronor; och äge domstolen

att vid vite förelägga honom att fullgöra sin ympningsplikt.

4 §•

De närmare föreskrifter, som bliva erforderliga för tillämpningen av

denna lag, utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

3. Förslag

till

Kungörelse om ändring av livsmedelsstadgan.

Härigenom förordnas, att i livsmedelsstadgan skall införas en ny paragraf,

betecknad 100 a §, av nedan angiven lydelse:

100 a §.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

förhållanden äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer,

då skäl därtill äro, förklara, att viss vara icke får saluhållas

såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas såsom livsmedel.

Har sådan förklaring meddelats, skall beträffande varan gälla de

bestämmelser, som äro meddelade om vara, vilken jämlikt 7 § ej må saluhållas.

Finner hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse, att anledning föreligger till

meddelande av förklaring enligt första stycket, skall nämnden eller styrelsen

ofördröjligen göra anmälan därom till Konungen eller, där Konungen

uppdragit åt underordnad myndighet att meddela dylik förklaring, till

denna myndighet.

Denna kungörelse träder i kraft den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 18b.

4. Förslag

till

25

Lag om ändrad lydelse av 2 § 2 och 3 mom. lagen den 11 maj 1934 (nr 140)

angående köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att 2 § 2 och 3 inom. lagen den 11 maj 1934 angående

köttbesiktning och slakthus skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

2 mom. Köttbesiktningstvång skall---förvaltningsutskott, med
delas.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

förhållanden äger länsstyrelsen, där så finnes påkallat till förhindrande

av smittas spridning, jämväl utan att framställning gjorts av

stadsfullmäktige eller motsvarande myndighet förordna, att köttbesiktningstvång

skall för viss tid gälla för samhälle eller kommun som i föregående

stycke sägs eller visst område därav.

3 mom. I samhälle--— vidare gällande.

Har köttbesiktningstvång införts enligt bestämmelserna i 2 mom. tredje

stycket, äger länsstyrelsen medgiva befrielse från skyldighet som i första

stycket ovan sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

I. Av de sakkunniga rörande bakteriologisk krigföring framlagda förslag om

tillämpningsföreskrifter till de under I upptagna författningarna.

1. Rörande här föreslagen kungörelse med bemyndigande för länsstyrelserna

att förordna om avspärrning jämlikt 24 § andra stycket epidemilagen

hänvisas till betänkandet.

2. Förslag

till

Kungörelse med närmare föreskrifter angående tillämpning av lagen om

skyddsympning vid krig m. m.

Med avseende å tillämpningen av lagen om skyddsympning vid krig m. m.

har Kungl. Maj:t funnit gott att, med stöd av 4 § i lagen, meddela följande

föreskrifter.

1 §■

Skyldighet all undergå skyddsympning påbjudes av Kungl. Maj :t på

framställning av medicinalstyrelsen.

3 Bilmny Ull riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 18b.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Majrts proposition nr 18b.

2 §•

Skyddsympning må verkställas endast av den, som äger behörighet alt

utöva läkarkonsten, ävensom av medicine kandidat, som beordrats till

tjänstgöring såsom läkare vid krigsmakten.

Under beredskapstillstånd och krig må skyddsympning verkställas även

av annan därför utbildad personal, dock endast på sådan persons ansvar,

som enligt första stycket äger verkställa skyddsympning.

3 §•

För skyddsympning må endast användas yinpämne eller serum, som

beretts av eller levererats genom statens bakteriologiska laboratorium, eller

sådant bakteriologiskt preparat, som avses i 1 § kungörelsen den 30 april

1925 (nr 101) angående kontroll å och handel med vissa för människor

använda bakteriologiska preparat.

4 §•

Närmare anvisningar beträffande skyddsympnings verkställande samt

föreskrifter beträffande kontroll av påbjuden ympning utfärdas av medicinalstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den

3. Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. kungörelsen den 30 november

1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående

köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. kungörelsen den 30 november 1934

om besiktning och stämpling av kött m. in. enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §■

2 mom. För område---- huvud (organtvång).

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

förhållanden äger veterinärstyrelsen, där så finnes påkallat till

förhindrande av smittas spridning, jämväl utan att framställning gjorts av

stadsfullmäktige eller motsvarande myndighet förordna om organtvång

inom området. Veterinär styrelsens beslut enligt detta stycke länder till

efterrättelse utan hinder av besvär.

Denna kungörelse träder i kraft den

Idtins tr., Esselte, Stlilui 52

218267

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för civilförför sv ar splikt ig att tjänstgöra vid krigsmakt s. 4 i texten