Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit

1952-03-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:185, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser om in- och upplåning

vid centralkassa för jordbrukskredit; given

Stockholms slott den 21 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser om

in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom förordning den 26 juni 1948, vilken gäller till utgången av innevarande

år, ha centralkassorna för jordbrukskredit provisoriskt berättigats

att öka sin inlåning från allmänheten. I propositionen föreslås, att bestämmelserna

härom skola erhålla fortsatt giltighet för ytterligare ett år. Dessutom

föreslås att Kungl. Maj :t skall kunna för samma tid medgiva, att beträffande

viss centralkassa inlåningsnraximum höjes från trettio till högst

femtio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder

och insatskapital.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1S5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ilungl. Maj.ts proposition nr 185.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om in- och upplåning

vid centralkassa för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bestämmande av den omfattning, i vilken centralkassa för jordbrukskredit

på grund av stadgandet i 32 § första stycket förordningen den 5 juni

1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor må in- och upplåna penningar,

skola under år 1953 dels med kontanta penningar i centralkassan likställas

kontanta penningar i därtill anslutna jordbrukskassor, dels med fordringar,

som avses i nämnda stadgande, likställas fordringar på grund av

lån, för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom hälften av det senast

fastställda taxeringsvärdet å sådan i 52 § andra stycket sagda förordning

omförmäld fastighet, vars huvudsakliga värde består i tomt eller bostadsbyggnad.

2 §.

På framställning av centralkassa äger Konungen efter hörande av bankoch

fondinspektionen medgiva att, utan hinder av stadgandet i 32 § andra

stycket förordningen om jordbrukets kreditkassor, in- och upplåningen med

det avdrag, som i nyssnämnda författningsrum sägs, under år 1953 må överstiga

centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital

det antal gånger, över trettio men högst femtio, som Konungen

med hänsyn till omständigheterna finner skäligt bestämma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om nya bestämmelser

rörande in- och upplåningen vid centralkassor för jordbrukskredit

samt anför därvid följande.

Inledning.

I skrivelse den 11 december 1951 har 1950 års jordbrukskasseutredning —

som fått i uppdrag att verkställa översyn av lagstiftningen angående jordbrukets

kreditkassor — anmält att uppdraget ej kunde slutföras inom beräknad

tid och att därför viss provisorisk lagstiftning erfordrades rörande

in- och upplåningen vid centralkassa för jordbrukskredit. Förslag till sådan

lagstiftning har bifogats.

Över framställningen ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av bank- och

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret,

fullmäktige i riksbanken, länsstyrelsen i Östergötlands län, som bifogat yttrande

från Östergötlands centralkassa för jordbrukskredit, länsstyrelsen i

Kristianstads län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, som bifogat yttrande från

Västra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit, samt svenska jordbrukskreditkassan.

Jordbrukskasserörelsens organisation m. m.

Jordbrukslcasserörelsen är författningsmässigt reglerad genom förordningen

den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor (jordbrukskasseförordningen).

Kasserörelsen är organiserad i tre led, jordbrukskassorna, centralkassorna

och svenska jordbrukskreditkassan. Varje centralkassa skall vara anslu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 185.

ten till svenska jordbrukskreditkassan och varje jordbrukskassa till den centralkassa,

inom vars verksamhetsområde styrelsen har sitt säte.

Jordbrukskassorna äro kasserörelsens lokala organ. Deras huvudsakliga

uppgift är att bereda sina medlemmar kredit. De härför erforderliga medlen

erhålla jordbrukskassorna genom att hos vederbörande centralkassa

återbelåna fordringsbevis, som belånats hos jordbrukskassan.

Centralkassorna tjänstgöra som nyss nämnts såsom kreditgivare åt jordbrukskassorna.

Medel för detta ändamål anskaffa de bl. a. genom att från

allmänheten mottaga inlåning på räkning som av bank allmänneligen begagnas

— sparkasseräkning, depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning.

Svenska jordbrukskreditkassan bedriver viss utlåning till centralkassorna

samt utövar dessutom kontroll och tillsyn över centralkassorna och jordbrukskassorna.

Jordbrukets kreditkassor äro samtliga organiserade såsom ekonomiska

föreningar med begränsad personlig ansvarighet. Lagen om ekonomiska föreningar

är tillämplig för kassorna i den mån särskilda föreskrifter icke meddelats

för dem.

Centralkassornas inlåningsrätt.1

Centralkassornas inlåningsrätt regleras främst genom bestämmelserna i

32 § jordbrukskasseförordningen. Enligt första stycket av denna paragraf

gäller som huvudregel att centralkassa äger inlåna penningar dels till ett belopp,

för vilket full täckning hos kassan finnes i kontanta penningar, i medel

som för kassans räkning innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan

eller inländskt bankaktiebolag eller å postgiro, i statens eller Sveriges allmänna

hypoteksbanks obligationer eller i fordringar på grund av lån, för

vilkas fulla gäldande staten är ansvarig eller för vilka säkerheten utgöres

av inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet å

jordbruksfastighet, dels ock därutöver till ett belopp motsvarande tolv och

en halv gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder

och insatskapital.

Enligt en i andra stycket intagen särskild regel må dock i intet fall inoch

upplåningen, med avdrag av ett belopp motsvarande centralkassans

kassa och de medel, som för centralkassans räkning innestå hos riksbanken,

jordbrukskreditkassan eller inländskt bankaktiebolag eller å postgiro,

överstiga trettio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors

fonder och insatskapital.

De nu nämnda reglerna modifieras emellertid genom en förordning den

26 juni 1948 (nr 376) med särskilda bestämmelser angående in- och upplåning

vid centralkassa för jordbrukskredit. Enligt denna förordning skola vid

bestämmande av den omfattning, i vilken centralkassa enligt huvudregeln

1 Med inlåning avses här och i det följande även upplåning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

må in- och upplåna penningar, dels med kontanta penningar i centralkassan

likställas kontanta penningar i därtill anslutna jordbrukskassor, dels

med sådana fordringar, som upptagas i huvudregeln, likställas fordringar på

grund av lån, för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom hälften av

det senast fastställda taxeringsvärdet å sådan i 52 § andra stycket jordbrukskasseförordningen

omförmäld fastighet, vars huvudsakliga värde består

i tomt eller bostadsbyggnad.

Förordningen är av provisorisk karaktär och dess giltighetstid utlöper

med utgången av 1952. Den tillkom med anledning av att det visat sig svårt

för centralkassorna att åstadkomma den fondbildning som kräves enligt

32 § första stycket jordbrukskasseförordningen. Beträffande den närmare

motiveringen torde jag få hänvisa till propositionen nr 234/1948. Att utvidgningen

av inlåningsrätten erhöll endast provisorisk giltighet berodde därpå,

att man icke ville föregripa resultatet av pågående utredningar om en omorganisation

av kreditväsendet.

Framställningen.

Jordbrukskasseutredningen anför i sin omförmälda skrivelse att utredningens

uppdrag kan väntas vara slutfört inom sådan tid, att en ny författning

om jordbrukets kreditkassor kan träda i kraft den 1 januari 1954.

I avvaktan härpå böra enligt utredningens mening 1948 års provisoriska bestämmelser

om vidgad inlåningsrätt för centralkassa erhålla fortsatt giltighet.

Som skäl härför anföres att de svårigheter att redovisa erforderlig fondtäckning

som föranlett 1948 års lagstiftning icke minskat utan tvärtom ytterligare

skärpts. Centralkassornas sammanlagda verkliga inlåning hade sålunda

stigit från omkring 291 miljoner kronor den 30 november 1947 till

omkring 455 miljoner kronor den 31 oktober 1951. Av inhämtade uppgifter

framginge också att den inlåningsrätt, som förelåge enligt huvudregeln i

32 § första stycket jordbrukskasseförordningen jämförd med de provisoriska

bestämmelserna, sistnämnda dag utnyttjats till 99 % av fyra kassor, till

98 % av två kassor, till 97 % av två kassor, till 93 % av en kassa och till

85 % av den återstående kassan. Utredningen funne det därför tämligen

klart, att det medgivande som lämnats genom 1948 års lagstiftning borde

förlängas att gälla även för år 1953.

Vidare anför utredningen att vissa svårigheter för centralkassorna uppkommit

även genom den begränsning av inlåningsrätten som innefattas i

den särskilda regeln i 32 § andra stycket jordbrukskasseförordningen och

som icke påverkas av 1948 års bestämmelser. Utredningen framlägger en

tablå, som visar att inlåningsrätten enligt denna regel per den 31 oktober

1951 utnyttjats fullt ut av en kassa, till 95 % av en kassa, till 90 % av två

kassor, till 87 % av en kassa, till 82 % av en kassa och till 70 å 80 % av de

återstående fyra kassorna. Under hänvisning till dessa siffror yttrar utredningen

:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Tidigare har den övre gräns för kassornas inlåningsrätt, som bestämmes

av vad här kallas huvudregeln, i allmänhet legat avsevärt lägre än den

gräns, som bestämmes av den särskilda regeln. Den allmänna ekonomiska

utvecklingen har emellertid medfört förändringar härutinnan. Möjligheterna

att hålla takten mellan den alltmera stegrade inlåningen och den fondtäckning,

som erfordras enligt den särskilda regeln, försvåras nämligen av

gällande skattebestämmelser. Och placeringar av den natur, som enligt den

särskilda regeln få avdragas — kassa, vissa banktillgodohavanden — kunna

av räntabilitetsskäl komma i fråga endast i jämförelsevis ringa omfattning.

Den bilagda tablån torde tämligen väl belysa vad här senast anförts. Av

tablån framgår att den särskilda regeln för de flesta centralkassornas vidkommande

visserligen ännu så länge ger ett högre inlåningsmaximum än

huvudregeln. Men för åtminstone tre centralkassor — Mellersta Sveriges,

Gävleborgs läns och övre Norrlands — är skillnaden mellan de resultat som

de två reglerna ge för den 31 oktober 1951 jämförelsevis obetydlig. Och för

en av dessa tre — Gävleborgs läns — ligger maximum enligt den särskilda

regeln t. o. in. något lägre än gränsen enligt huvudregeln. Sistnämnda centralkassa

har för övrigt utnyttjat sin inlåningsrätt enligt huvudregeln till

99 % och sin inlåningsrätt enligt den särskilda regeln till 100 %.

Skillnaden i elasticitet mellan huvudregeln och den särskilda regeln torde

komma att ytterligare framträda, sedan nya fastighetstaxeringsvärden blivit

fastslällda vid 1952 års fastighetstaxering. Då en ej obetydlig höjning av

taxeringsvärdena torde vara att vänta, blir följden, att det kapital som är

utlånat mot säkerhet av inteckningar i fast egendom till en större del än

förut kommer att räknas såsom placerat i sådana tillgångar, som ingå i centralkassornas

inlåningsunderlag enligt huvudregeln. Härigenom erhålles en

ökning av inlåningsrätten enligt huvudregeln medan inlåningen enligt den

särskilda regeln icke kommer att påverkas.

På grund av vad sålunda anförts anser jordbrukskasseutredningen att

även nu ifrågavarande särskilda regel bör modifieras genom provisoriska

bestämmelser. Utredningen framhåller, att 1948 års sparbankssakkunniga

framlagt förslag om en motsvarande provisorisk ökning av sparbankernas

inlåningsrätt, samt anför härom följande.

Sparbankernas inlåningsregler äro konstruerade på samma sätt som centralkassornas.

För sparbankerna gäller en i 25 § sparbankslagen intagen

huvudregel, enligt vilken sparbank må inlåna penningar, dels till ett belopp

som motsvaras av vissa angivna tillgångar — i stort sett samma slags tillgångar

som de vilka uppräknas i 32 § första stycket jordbrukskasseförordningen

— dels ock därutöver till ett belopp av högst tolv och en halv gånger

sparbankens fonder. Därjämte finnes i samma lagrum en särskild regel enligt

vilken inlåningen — med avdrag av ett belopp för vilket täckning finnes

i kontanter och vissa andra likvida tillgångar — i intet fall må överstiga

trettio gånger sparbankens fonder. 25 § sparbankslagen suppleras av en

lag den 30 juni 1947 (nr 321) med särskilda bestämmelser angående sparbanks

inlåning. Lagen är av provisorisk natur och dess giltighetstid utlöper

liksom 1948 års förordning om centralkassornas in- och upplåning vid utgången

av år 1952. Genom denna lag har Konungen bemyndigats att medgiva

lindring i den särskilda regeln i 25 § sparbankslagen. Vissa sparbanker

kunna nämligen efter ansökan få tillstånd att beräkna sin inlåningsrätt enligt

den särskilda regeln efter en relation mellan fonder och inlåning av 1 till

50 i stället för 1 till 30.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1S5.

7

1948 års sparbankssakkunniga ha i skrivelse till Konungen den 1 november

1951 framställt förslag att de provisoriska bestämmelserna i 1947 års

lag skola förnyas att gälla intill utgången av år 1955. Enligt förslaget skall

emellertid bemyndigandet för Konungen att efter ansökan medgiva sparbank

rätt alt beräkna maximal inlåning enligt den särskilda regeln efter relationstalet

50 utsträckas att avse samtliga sparbanker, icke såsom hittills

blott vissa av dem.

Jordbrukskasseutredningen förordar, att möjlighet skall beredas även

för centralkassorna att genom dispens få den särskilda gränsen för inlåningen

höjd från 30 till 50 gånger fonder och insatskapital. I utredningens

skrivelse anföres, att för centralkassornas del något direkt behov av ett så

högt relationstal som 50 knappast torde komma att uppstå under år 1953,

utan att ett lägre tal nog i och för sig skulle kunna räcka. Men skulle, såsom

sparbankssakkunniga föreslagit, talet 50 bli fastställt att provisoriskt gälla

lör sparbankerna, så borde lämpligen samma tal få provisoriskt gälla för

centralkassorna till dess slutliga bestämmelser om deras inlåning trädde i

kraft.

Slutligen torde jag få nämna att jordbrukskasseutredningen i sin skrivelse

upptagit även frågan i vad mån provisoriska bestämmelser kunde vara påkallade

på den grund, att en ny föreningslag träder i kraft den 1 januari

1953. Utredningen erinrar att svenska jordbrukskreditkassan redan under

förarbetet till den nya föreningslagen framhållit, att de nya reglerna om fusion

icke torde kunna oförändrade tillämpas på kreditkassorna samt att bestämmelsen

om revisors rätt att anlita medhjälpare syntes föga lämplig för

en penninginrättning, där ju revisionsarbetet är av särskilt grannlaga natur.

Även utredningen finner skäl kunna anföras för att på dessa punkter meddela

särskilda regler för kreditkassorna men anser att därmed utan olägenhet

kan anstå till dess ny författning angående jordbrukskasserörelsen utfärdas.

Till motivering härav anför utredningen följande.

Frågan om fusion är av icke ringa betydelse för jordbrukskasserörelsen.

Det förekommer nämligen ganska ofta att jordbrukskassor sammanslås.

Sådana sammanslagningar ske efter i stort sett samma mönster som sammanslagning

av banker. Det för närvarande tillämpade förfarandet vid sammanslagning

av jordbrukskassor kan i korthet beskrivas så, att den upphörande

kassan överlåter sina tillgångar och skulder till den övertagande kassan varjämte

medlemmarna i den förstnämnda kassan överföras till den sistnämnda.

Den upphörande kassans rörelse fortsättes av den övertagande

medan den upphörande likviderar. Denna metod har befunnits enkel och

praktisk och torde icke innebära några vådor för vederbörande kassors medlemmar

eller borgenärer. Det fusionsförfarande som regleras genom den

nya föreningslagen är betydligt mera invecklat och — för kassornas del —

osmidigt.

Av stor betydelse vid prövningen av hur denna lagstiftningsfråga definitivt

bör lösas blir den ställning 1949 års banklagssakkunniga komma att ta

till spörsmålet om bankers fusion. Jordbrukskasseutredningen har, i avbidan

på nämnda ställningstagande, för egen del helst velat undvika att ens

provisoriskt ta upp frågan. Detta torde heller icke erfordras. Utredningen

utgår nämligen från att den nya föreningslagen icke skall behöva lägga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

några avgörande hinder i vägen för det förfarande som enligt ovan tillämpas

vid sammanslagning av jordbrukskassor. Detta förfarande förutsättes således

utan särskilda lagstiftningsåtgärder fortfarande kunna användas under

den korta övergångstid varom här är fråga.

Vad beträffar revisorsfrågan så lärer det icke vara omöjligt för jordbrukets

kreditkassor att för den korta övergångstiden under hand finna en tillfredsställande

lösning.

Yttrandena.

Jordbrukskasseutredningens förslag om förlängd giltighetstid

för 1948 års provisoriska bestämmelser har ej

föranlett någon erinran i remissyttrandena.

Förslaget att öppna möjlighet till dispens från den särskilda

regeln i 32 § andra stycket jordbrukskasseförordningen har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, länsstyrelserna

i Östergötlands, Kristianstads och Skaraborgs län, svenska jordbrukskreditkassan

samt Östergötlands och Västra Sveriges centralkassor för jordbrukskredit.

Fullmäktige i riksbanken ställa sig något tveksamma till förslaget men

vilja icke motsätta sig bifall därtill. Fullmäktige anföra:

Den omständigheten att några centralkassor närma sig gränsen för sin

inlåningsrätt och därmed i viss mån förlora sin rörelsefrihet i fråga om utlåningen

kan icke i och för sig utgöra tillräcklig anledning för en utvidgning

av nämnda rätt. Inlåningsbestämmelserna ha tillkommit i insättarnas

intresse och frågan om inlåningsrättens omfattning måste självfallet

i främsta rummet bedömas med hänsyn till kravet på säkerhet

för insätt armedlen. Därest de föreslagna provisoriska reglerna genomföras

och inlåningen ökar, innebär detta att även utrymmet för utlåningen ökar.

Det sistnämnda kan icke anses förenligt med de krav på återhållsamhet i

kreditgivningen, som ställas i nuvarande läge. Med hänsyn till att fullmäktige

tillstyrkt liknande regler för sparbankerna, och att för affärsbankerna

gäller en provisoriskt utvidgad inlåningsrätt enligt lagstiftning av år 1946,

samt med hänsyn till att önskvärda kreditrestriktioner lämpligen icke böra

göras beroende av att inlåningen hämmas och kasserörelsens sparfrämjande

verksamhet därigenom försvåras, vilja fullmäktige icke motsätta sig

bifall till utredningens förslag.

Sparbanksinspektionen yttrar, att behov av den föreslagna dispensmöjligheten

i och för sig syntes föreligga. Någon närmare motivering hade emellertid

icke lämnats till förslaget att gångertalet skulle höjas just till 50 annat

än genom hänvisning till att samma höjning av sparbankssakkunniga föreslagits

för sparbankernas del såsom en provisorisk åtgärd. Utredningen syntes

därvid ha bortsett från den skillnad som förelåge mellan centralkassor

och sparbanker såtillvida, att 50-gångerregeln intill den 1 juli 1937 varit

tillämplig på alla sparbanker och ännu gällde för flera av dem, medan så

ej vore fallet för centralkassornas vidkommande. Sparbanksinspektionen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

9

ville emellertid icke motsätta sig att en provisorisk bestämmelse av det föreslagna

innehållet utfärdades.

Både fullmäktige i riksbanken och sparbanksinspektionen betona, att deras

ställningstagande icke får tillmätas prejudicerande betydelse för den

fortsatta översynen av lagstiftningen om jordbrukskasserörelsen.

Bank- och fondinspektionen vitsordar, att en uppmjukning av nu ifrågavarande

maximeringsregel synes behövlig, men avstyrker utredningens förslag

och förordar i stället, att före jämförelsen mellan inlåning och fonder

skall från inlåningssumman få avdragas ej blott vad som täckes av kassa

och banktillgodohavanden utan även vad som motsvaras av fordringar på

grund av lån mot statlig garanti.

Inspektionen har i sitt yttrande till en början anfört, att behovet av fondtäckning

hos centralkassorna bör bedömas efter jämförelse med motsvarande

förhållanden hos andra kreditinrättningar.

I yttrandet anställes en sådan jämförelse först med landshypoteksföreningarna,

vilka i likhet med jordbrukets kreditkassor äro kooperativt organiserade

kreditinrättningar med ändamål att utlämna lån till jordbrukarna.

Beträffande hypoteksföreningarna anför inspektionen:

Per den 31 december 1950 hade åtta av de tio hypoteksföreningarna reservfonder

uppgående till mer än 2 procent av utlåningen; relationen mellan hypoteksföreningarnas

sammanlagda fonder och utlåning var 2,17 procent. Om

jämväl hypoteksbankens reservfond tages i betraktande — denna fond får

nämligen tagas i anspråk för täckande av förluster i föreningarnas rörelse

— finner man att landshypoteksorganisationen i sin helhet vid angivna tidpunkt

hade ett eget kapital motsvarande ca 32/3 procent av utlåningen.

Inom hypoteksorganisationen har man sålunda funnit det angeläget att

bygga upp en fondställning som faktiskt är något bättre än t. o. m. den fondrelation

som redan enligt nu gällande bestämmelser kräves för jordbrukskasserörelsen,

vars låneportfölj inrymmer större risker än hypoteksföreningarnas

placeringar, vilka uteslutande bestå av bottenlån och statsgaranterade

lån. , *$.!

Inspektionen övergår därefter till en jämförelse med sparbankerna och

framhåller därvid bl. a., att den möjlighet till dispens från 30-gångerregeln

som genom provisorisk lagstiftning medgivits för sparbankerna icke tillkommit

i syfte att öka utrymmet för sparbanksinlåning utan införts för att utjämna

verkningarna av en år 1937 vidtagen skärpning i kravet på fondtäckning.

Det vore vidare att märka, att dispensbestämmelsen för sparbankerna

hittills behövt utnyttjas i blott ett fåtal fall. Per den 31 december

1950 hade sålunda endast 29 av landets cirka 450 sparbanker erhållit dispens

och av dessa 29 sparbanker hade vid angivna tidpunkt allenast 10 en inlåning,

som översteg den enligt 30-gångerregeln medgivna. Slutligen måste

man hålla i minnet, att centralkassornas tillgångar i sin helhet betraktade

måste anses mera riskbetonade än sparbankernas placeringar.

1 det följande framhåller inspektionen att jordbrukskasseutredningens

uppgifter om hur långt centralkassorna utnyttjat sin inlåningsrätt enligt

30-gångerregeln gällde förhållandena per den 31 oktober 1951. De hänförde

2 Ilihang lill riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 185.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

sig således till en tidpunkt kort före årsskiftet, då i samband med bokslutet

sådana konsolideringar i allmänhet kunde göras, att inlåningsrätten ej oväsentligt

vidgades. Med ledning av numera framlagda bokslut för år 1951

kunde det antagas, att de fyra centralkassor som den 31 oktober 1951 utnyttjat

sin inlåningsrätt till 90 % eller däröver skulle komma att besluta

sådana fondavsättningar att deras inlåningsrätt komme att bli avsevärt förbättrad.

Nämnda fyra kassor — som den 31 december 1951 utnyttjat sin

inlåningsrätt enligt 30-gångerregeln till respektive 92,5, 95, 94 och 89,5 % —

''skulle sålunda, därest de i bokslutet föreslagna fondavsättningarna kunnat

ske redan vid sist angivna tidpunkt, i stället ha utnyttjat inlåningsrätten

till 91,5, 90, 89,5 och 85,5 %. Något omedelbart behov av en ändring i 30- gångerregeln syntes fördenskull icke föreligga — i vart fall icke därest en

återhållsam kreditpolitik i enlighet med riksbankens intentioner tillämpades

vid rörelsens bedrivande.

Inspektionen tillägger emellertid att den likväl icke vill motsätta sig en

provisorisk uppmjukning av nämnda regel men anser denna böra ske på

annat sätt än genom införande av dispensmöjlighet. Skälen härför utvecklas

av inspektionen på följande sätt.

Det måste erkännas, att inlåningssituationen för jordbrukskasserörelsen

på något längre sikt icke är helt tillfredsställande och att man med hänsyn

till bl. a. de anspråk, som ställas på rörelsen i samband med den statliga

kreditgarantigivningen på jordbrukets område, kanske ändå bör överväga

att genomföra vissa lättnader i angivna regel. Självfallet kan man härvid

icke gå längre än som är förenligt med insättarnas rimliga krav på säkerhet

och det måste förutsättas, att en eventuellt jämkad bestämmelse är avsedd

att fungera allenast som ett provisorium intill dess statsmakterna efter

att ha mottagit jordbrukskasseutredningens förslag till ny lagstiftning blivit

i tillfälle att taga definitiv ställning till frågan om centralkassornas inlåningsrätt.

»Något direkt behov av ett så högt relationstal som 50 torde för centralkassornas

del knappast komma att uppstå under år 1953» — säger jordbrukskasseutredningen

— »utan ett lägre tal skulle nog i och för sig kunna

räcka.» Vad sålunda anförts vill inspektionen starkt understryka, vilket innebär

att inspektionen icke kan ansluta sig till utredningens — under hänvisning

till sparbankssakkunnigas ovan relaterade förslag framförda —

önskemål, att man likväl ersätter 30-gångerregeln med en 50-gångerregel.

Denna sin åsikt grundar inspektionen icke blott på vad ovan anförts utan

även därpå, att en sålunda jämkad regel skulle kunna medföra, att jordbrukskasserörelsen

än starkare än hittills inriktade sig på att lämna bottenkrediter,

vilket skulle helt strida mot rörelsens syfte, nämligen att i första

hand tillhandahålla driftskrediter åt jordbrukarna, varav vid vissa tillfällen

under senare år förelegat behov som ej kunnat helt tillgodoses. Under beaktande

härav och med särskild hänsyn tagen till kasserörelsens medverkan

i den statliga kreditgarantigivningen har inspektionen kommit till den uppfattningen,

att man borde kunna tillgodose de här föreliggande, delvis mot

varandra stridande intressena genom att jämka 30-gångerregeln på det sätt

att med kontanta penningar och banktillgodohavanden jämställdes lån mot

statlig garanti.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

11

En regel som den förordade skulle medföra en sådan förbättring av inlåningssituationen

för centralkassorna, att marginalen i avseende å inlåningsrätten

komme att vidgas med 3—6 procent. Ingen kassa skulle nå

upp till 90-procentsgränsen. Och det är härvid att märka, att den förbättring

av fondrelationen, som sammanhänger med fondavsättningarna vid årsskiftet,

icke beaktats; tages hänsyn även härtill, torde icke någon centralkassa

ha utnyttjat sin inlåningsrätt enligt 30-gångerregeln till mera än högst

ca 85 procent. Då en sådan relation synes tillräcklig för att tillförsäkra centralkassorna

den erforderliga handlingsfriheten under den tid provisoriet är

avsett att gälla, d. v. s. till utgången av 1953, föreslår inspektionen att 30- gångerregeln icke utbytes mot en 50-gångerregel utan i stället modifieras

enligt ämbetsverkets förslag; en sådan mindre modifikation synes ej heller

vara ägnad att föregripa jordbrukskasseutredningens blivande förslag i

ämnet.

Departementschefen.

Förordningen den 26 juni 1948 med särskilda bestämmelser angående

in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit tillkom som ett provisorium

i avvaktan på resultatet av en allmän översyn av lagstiftningen

rörande jordbrukets kreditkassor. Förordningen gäller till utgången av år

1952. Eftersom ny lagstiftning angående jordbrukskasserörelsen ej hinner

genomföras till denna tidpunkt utan beräknas kunna träda i kraft först

den 1 januari 1954, har jordbrukskasseutredningen föreslagit att bestämmelserna

i 1948 års förordning skola erhålla fortsatt giltighet för ytterligare

ett år. Detta förslag har lämnats utan erinran av alla de i ärendet hörda

remissinstanserna och även jag finner det väl grundat. Jag förordar därför

att förslaget genomföres.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen medföra 1948 års bestämmelser

endast den verkan att inlåningen kan ökas utöver vad eljest skulle

varit tillåtet enligt den huvudregel i ämnet som meddelas i 32 § första stycket

jordbrukskasseförordningen. Något avsteg får sålunda icke göras från

den i andra stycket av samma paragraf givna särskilda regeln att inlåningen,

frånsett vad som täckes av kassa och banktillgodohavanden, aldrig må överstiga

trettio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors

fonder och insatskapital. Jordbrukskasseutredningen har nu föreslagit, att

även denna regel skall provisoriskt modifieras genom att Kungl. Maj :t får

möjlighet att för viss centralkassa medgiva höjning av inlåningsmaximum

från 30 till 50 gånger fonder och insatskapital.

Vid remissbehandlingen ha samtliga hörda instanser utom en tillstyrkt

detta förslag eller lämnat det utan erinran eller i vart fall förklarat sig icke

vilja motsätta sig det. Det enda undantaget är bank- och fondinspektionen,

som dock i och för sig ej bestrider behovet av en uppmjukning också på denna

punkt men anser att den bör åstadkommas på annat sätt än utredningen

föreslagit. Enligt inspektionens mening bör frågan lösas så, att före jämförelsen

mellan inlåning och eget kapital får från inlåningssumman avdragas ej

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

blott vad som täckes av kassa och banktillgodohavanden utan även vad som

motsvaras av fordringar på grund av lån mot statlig garanti.

För min del har jag av utredningen i ärendet blivit övertygad om att en

utvidgning av centralkassornas inlåningsrätt är påkallad jämväl i det avseende

varom nu är fråga. I avvaktan på en slutlig reglering av detta spörsmål

synes mig den av utredningen förordade lösningen med dispensgivning

från fall till fall vara att föredraga framför den som bank- och fondinspektionen

föreslagit. Emellertid har utredningen själv framhållit att något behov

av att kunna höja inlåningsmaximum till så mycket som 50 gånger

fonder och insatser knappast torde uppstå under 1953. Det synes mig därför

lämpligast att Kungl. Maj :t får befogenhet att inom nämnda gräns för

varje särskilt fall bestämma vilket relationstal som skall vara avgörande.

Erforderligt underlag för bedömningen härav bör kunna erhållas genom att

bank- och fondinspektionen höres i ärendet.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit i fråga om utfärdande av dispensbestämmelser

torde 1948 års förordning böra ersättas med en ny förordning,

i vilken samtliga provisoriska regler angående centralkassornas inlåning

sammanföras. Stadgandena i den nya förordningen böra gälla endast för år

1953. Förordningen bör emellertid utfärdas i god tid före ingången av

nämnda år, så att ansökan om dispens från föreskrifterna i 32 § andra

stycket jordbrukskasseförordningen kan göras och prövas i förväg.

Jag delar utredningens uppfattning att några provisoriska regler om undantag

från bestämmelserna i den nya föreningslagen icke äro påkallade.

Vad i nämnda lag stadgas om fusion torde icke hindra att vid sammanslagning

av jordbrukskassor tillsvidare förfares på samma sätt som hittills.

Härefter hemställer föredraganden att inom jordbruksdepartementet upprättat

förslag till förordning med särskilda bestämmelser om in- och upplåning

vid centralkassa för jordbrukskredit måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Liizell.

527353. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för a1 i texten
  2. BU 1952:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredi s. 1 i texten