Angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt beträffande genom löneavdrag innehållen skatt till förmån för anställdas lönefordringar
1952-03-31 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:194, Angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt beträffande genom löneavdrag innehållen skatt till förmån för anställdas lönefordringar
Dokumentets text
Kungl. iMaj:ts proposition nr 194.
1
Hr 194.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd
förmånsrätt beträffande genom löneavdrag innehållen
skatt till förmån för anställdas lönefordringar;
given Stockholms slott den 31 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansänpnden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars
1952.
Närvarande:
Statsministern Ehlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att i vissa fall till förmån för anställdas lönefordringar
eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt enligt handelsbalken 17: 4
beträffande genom löneavdrag innehållen skatt samt anför följande.
Ingenjören Ragnar Ungroth i Karlstad med firma Väg & Betong, Ragnar
Ungroth, blev den 2 april 1948 försatt i konkurs vid rådhusrätten i Karlstad.
I konkursen bevakade, bland andra, stadsfogden i Karlstad å kronans vägnar
under yrkande om förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken preliminär
skatt till ett belopp av 19 965 kronor, som Ungroth genom löneavdrag innehållit
men icke till skattemyndigheterna inlevererat för firmans anställda.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. År 194.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
Samtidigt bevakade de anställda med yrkande om förmånsrätt enligt samma
lagrum fordringar å arbetslöner med omkring 22 000 kronor, fördelade
å 97 stycken bevakningar.
Konkursförvaltarna, advokaterna Folke Adelsohn och Thor Loodin, bestred
i avgiven anmärkningsskrift den av kronan yrkade förmånsrätten.
Sedan tvistefrågorna hänskjutits till rådhusrättens prövning yttrade rätten
i dom den 28 juni 1948 i denna del följande.
Rådhusrätten finner, att Kronan måste anses hava inträtt i den förmånsrätt,
som enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillkommit vederbörande arbetare
för deras ifrågavarande lönefordringar å tillhopa 19 965 kronor.
På grund härav och då konkursförvaltaren icke i övrigt gjort någon erinran
mot yrkandet om förmånsrätt prövar rådhusrätten rättvist förklara
Kungl. Maj:t och Kronan berättigad att i konkursen erhålla utdelning för
beloppet med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.
Besvär anfördes av konkursboet till Svea hovrätt under yrkande, att kronans
krav på förmånsrätt för genom löneavdrag innehållen skatt måtte
ogillas.
Hovrätten fastställde enligt beslut den It oktober 1948 rådhusrättens
dom. Hovrättens beslut har vunnit laga kraft.
I en den 15 december 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har
konkursförvaltarna hemställt, att Kungl. Maj :t måtte framlägga proposition
till riksdagen angående eftergift av kronans rätt i konkursen i den
mån den avser förmånsrätt för kronan enligt 17 kap. 4 § handelsbalken för
ifrågavarande preliminärskatt.
Till stöd för sin framställning har konkursförvaltarna anfört i huvudsak
följande.
Sedan konkursförvaltarna erhållit kännedom om, att Svea hovrätt genom
beslut i andra likartade mål godkänt av kronan yrkad förmånsrätt enligt
17 kap. 4 § handelsbalken för innehållen preliminärskatt, beslöt förvaltningen
att hovrättens beslut beträffande Ungroths konkurs icke skulle överklagas.
Risk ansågs nämligen föreligga att de för konkursförvaltningen
ansvariga kunde bliva skyldiga att själva betala de 300 kronor, som erfordrades
som revisionsskilling för den händelse Kungl. Maj :ts dom skulle gå
i samma riktning som hovrättsdomarna.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 19 februari och den 13 juni 1949 avgjordes
emellertid spörsmålet beträffande förmånsrätten på så sätt att kronans
förmånsrätt enligt handelsbalken 17 kap. 4 § icke godkändes.
Dessa prejudikat ha även refererats i tidningspressen. Det har vid upprepade
tillfällen hänt, att de arbetare, som bevakat sin fordran med yrkande
om förmånsrätt enligt handelsbalken 17 kap. 4 §, översänt urklipp av tidningsreferaten
till konkursförvaltarna, tydligen för alt fästa uppmärksamheten
på att kronans yrkande om förmånsrätt enligt förutnämnda lagrum
varit oberättigat.
Konkursförvaltarna och rättens ombudsman ha efter överläggning funnit,
att det icke vore överensstämmande med billighetens krav, att arbetarna i
den rörelse, som upphört genom konkursen, skulle gå miste om sin arbetslön
på grund av att kronan konkurrerade med deras rätt. Förvaltningen har
ansett att hänsyn borde tagas till den förändring i rättstillämpningen, som
skett genom de av högsta domstolen meddelade domarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
3
Enligt en promemoria från konkursförvaltarna den 1 november 1951 rörande
de ekonomiska förhållandena i Ungroths konkurs utgjorde innestående
behållning enligt kvartalsräkning den 11 oktober samma år 25 209 kronor
99 öre. En del kontorsinventarier till ett värde av 1 153 kronor funnos vid
samma tid orealiserade. Efter avdrag för konkurskostnaderna, ca 15 600
kronor, skulle till de fordringsägare, som äga förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §
handelsbalken, återstå ca 10 700 kronor. Av nyssnämnda fordringsägare har,
såsom redan nämnts, kronan bevakat ett belopp av 19 965 kronor för preliminärskatt,
medan de anställda hos firman bevakat fordringar, avseende
arbetslöner, å sammanlagt 22 025 kronor.
Länsstyrelsen i Värmlands län har, i likhet med rättens ombudsman, förklarat
sig icke ha något att erinra mot ett eftergivande av kronans förmånsrätt
enligt handelsbalken 17: 4 i förhållande till de anställdas enahanda rätt
i konkursen.
Några författningsbestämmelser rörande eventuell förmånsrätt för statsverkets
skattefordringar gentemot arbetsgivare finnes icke. I rättspraxis har
frågan varit uppe till prövning, såvitt gäller förmånsrätt för arbetstagares preliminära
A-skatt, som arbetsgivare innehållit genom löneavdrag men underlåtit
att redovisa till uppbördsmyndigheterna. För sådana skattemedel har,
såsom redan berörts, enligt några av Kungl. Maj :t år 1949 meddelade beslut
statsverket icke ansetts äga förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs.
Det första beslutet finnes refererat i NJA 1949 s. 66. Enligt referatet bevakade
kronan visst belopp, utgörande av konkursgäldenären (ett aktiebolag)
innehållen men till kronan ej inbetald preliminär A-skatt, samt yrkade
tillika förmånsrätt enligt handelsbalken 17:4. Konkursförvaltarna bestred
yrkandet om förmånsrätt enligt bemälda lagrum men medgav förmånsrätt
enligt handelsbalken 17:12. Underdomstolen ogillade anmärkningen
mot den yrkade förmånsrätten, vilket beslut lämnades oförändrat av vederbörande
hovrätt. Högsta domstolen (fyra ledamöter mot en) däremot meddelade
följande beslut:
Den bevakade fordringen avser preliminär A-skatt som arbetstagare hos
bolaget jämlikt uppbördsförordningen den 31 december 1945 haft att erlägga
genom att vidkännas avdrag å honom tillkommande lön och som bolaget,
ehuru löneavdrag verkställts, icke inbetalat till statsverket.
Fordringen kan icke, såsom kronan gjort gällande, anses utgöra fordran
å innestående lön, som övergått från arbetstagaren till kronan.
Kronans yrkande att för fordringen, lika med löntagare, åtnjuta förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken saknar förty fog.
På grund härav prövar Kungl. Maj :t lagligt att, med ändring av Hovrättens
beslut, ogilla kronans förevarande yrkande.
I två senare av högsta domstolen meddelade beslut (NJA 1949 s. 318) blev
utgången beträffande yrkandet om förmånsrätt för arbetstagares innehållna
preliminära A-skatt densamma som i det tidigare refererade målet. I ett
av nämnda mål yrkades jämväl förmånsrätt enligt handelsbalken 17:4 för
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
genom införsel innehållna skattemedel. Yrkandet härom bifölls i samtliga
instanser.
Förslag till reglering av kronans förmånsrätt i arbetsgivares konkurs för
arbetstagares skatt, som innehållits eller bort innehållas genom löneavdrag,
har numera framlagts av 1949 års uppbördssakkunniga i ett den 27 oktober
1951 dagtecknat betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet
(SOU 1952: 1). Detta förslag har anmälts för Kungl. Maj:t den 21
mars 1952 vid remiss till lagrådet av förslag om införande av förmånsrätt
för sådana skattefordringar enligt handelsbalken 17:12. Här må hänvisas
till den närmare redogörelse för dithörande spörsmål, som i nyssnämnda
sammanhang lämnats.
Departementschefen.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att några författningsbestämmelser
rörande förmånsrätt för källskatt, som innehållits av arbetstagares
lön, icke finnes. Genom åtskilliga hovrättsavgöranden, som i tiden
ligger före högsta domstolens omförmälda avgöranden i frågan år 1949, har
emellertid hävdats, att fordringsrätten till de innehållna och oredovisade källskattebeloppen
finge anses utgöra av kronan övertagen lönefordran och följaktligen
förenad med samma förmånsrätt, som tillkomme löntagare enligt
handelsbalken 17: 4. Med hänsyn till denna hovrättspraxis får det anses förklarligt,
att konkursförvaltarna i Ungroths konkurs underlåtit att fullfölja
talan över hovrättens beslut. Sedan emellertid genom högsta domstolens avgöranden
i rättspraxis fastslagits, att genom löneavdraget någon lönefordran
icke anses ha övertagits och att sålunda den arbetstagare av sociala skäl
tillerkända förmånsrätten för lönefordringar icke må reduceras genom någon
därav härledd rätt för kronan att utfå inbetalta källskattemedel, synes det
mig föga tilltalande, om kronan det oaktat skulle konkurrera med arbetstagarnas
lönefordringar. Ställningen i konkursboet är ju sådan, att tillgångarna
icke till mer än ca 25 procent kunna beräknas förslå till betalning av
dylika fordringar med förmånsrätt enligt handelsbalken 17:4, därest kronan
skulle vidhålla denna sin förmånsrätt. Oaktat att frågan om sistnämnda
förmånsrätt avgjorts genom lagakraftägande dom i hovrätt, anser jag
rimligt, att kronan i förevarande fall eftergiver den enligt nyssnämnda lagrum
tillerkända förmånsrätten till förmån för de anställdas enahanda rätt
i konkursen.
Av de skäl, som legat till grund för mitt ställningstagande till frågan om
eftergift av kronans förmånsrätt i Ungroths konkurs, torde följa, att jag
även är beredd att medverka till att i de arbetsgivarkonlcurser, där kronan
i enlighet med tidigare praxis tillerkänts förmånsrätt enligt handelsbalken
17: 4 för innehållen källskatt, till de anställda återgives de lönebelopp, varom
de gått miste till följd av vad kronan sålunda erhållit. Antalet fall, där
frågan om återgivande av sådan lönefordran kan tänkas bli aktuell, torde
vara relativt begränsat, med hänsyn till att denna åtgärd endast torde kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 5
avse konkurser, som inträffat under tiden från uppbördsreformens ikraftträdande
med ingången av år 1947 och där förmånsrätten prövats före tidpunkten
för högsta domstolens avgörande i början av år 1949 eller strax
därefter.
Ifrågavarande konkurser torde som regel numera vara avslutade. Formellt
kan en eftergift av kronans förmånsrätt då icke längre komma i fråga. I
stäilet torde spörsmålet få lösas på det sättet, att kronan, där så finnes skäligt,
till de arbetstagare, vilka icke kunnat få sin lönefordran fullt täckt
genom konkurrens med kronans förmånsrätt, helt eller delvis återbetalar
vad kronan erhållit i utdelning i konkursen, i den mån så erfordras för att
bereda full täckning åt deras godkända lönefordringar. Någon ränta å återbetalt
belopp torde icke böra utgå. Utbetalta belopp torde avföras från riksstatens
inkomsttitel Skatt å inkomst och förmögenhet in. m.
Fråga om eftergift eller återbetalning torde efter ansökan i varje särskilt
fall böra prövas av Kungl. Maj:t. För att Kungl. Maj:t på sätt här ifrågasatts
skall äga medgiva eftergift av kronans förmånsrätt eller förordna om
återbetalning till de anställda av lönebelopp, som de gått miste om på grund
av den kronan tillerkända förmånsrätten, erfordras ett bemyndigande av
riksdagen. Fullmakt torde sålunda böra inhämtas för Kungl. Maj :t att efter
prövning i varje särskilt fall efterge kronan tillerkänd förmånsrätt jämlikt
liandelsbalken 17:4 för källskatt respektive återbetala vad kronan på
grund av tillerkänd sådan förmånsrätt erhållit i utdelning, till den del arbetstagares
lönefordran enligt samma lagrum därigenom trätts för nära.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj :t att efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall medgiva eftergift av kronan enligt
handelsbalken 17:4 tillerkänd förmånsrätt i arbetsgivares
konkurs beträffande genom löneavdrag innehållen
skatt eller förordna om återbetalning av vad kronan med
åberopande av sådan förmånsrätt njutit i utdelning, allt i
den mån arbetstagares godkända lönefordringar med samma
förmånsrätt skulle bliva respektive blivit därigenom lidande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Birgit Warholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:422 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa faU eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt s. 1 i texten
- SU 1952:204 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt beträffande g a1 i texten