Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt beträffande genom löneavdrag innehållen skatt till förmån för anställdas lönefordringar

1952-03-31 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:194, Angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt beträffande genom löneavdrag innehållen skatt till förmån för anställdas lönefordringar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. iMaj:ts proposition nr 194.

1

Hr 194.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd

förmånsrätt beträffande genom löneavdrag innehållen

skatt till förmån för anställdas lönefordringar;

given Stockholms slott den 31 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansänpnden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Ehlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att i vissa fall till förmån för anställdas lönefordringar

eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt enligt handelsbalken 17: 4

beträffande genom löneavdrag innehållen skatt samt anför följande.

Ingenjören Ragnar Ungroth i Karlstad med firma Väg & Betong, Ragnar

Ungroth, blev den 2 april 1948 försatt i konkurs vid rådhusrätten i Karlstad.

I konkursen bevakade, bland andra, stadsfogden i Karlstad å kronans vägnar

under yrkande om förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken preliminär

skatt till ett belopp av 19 965 kronor, som Ungroth genom löneavdrag innehållit

men icke till skattemyndigheterna inlevererat för firmans anställda.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. År 194.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Samtidigt bevakade de anställda med yrkande om förmånsrätt enligt samma

lagrum fordringar å arbetslöner med omkring 22 000 kronor, fördelade

å 97 stycken bevakningar.

Konkursförvaltarna, advokaterna Folke Adelsohn och Thor Loodin, bestred

i avgiven anmärkningsskrift den av kronan yrkade förmånsrätten.

Sedan tvistefrågorna hänskjutits till rådhusrättens prövning yttrade rätten

i dom den 28 juni 1948 i denna del följande.

Rådhusrätten finner, att Kronan måste anses hava inträtt i den förmånsrätt,

som enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillkommit vederbörande arbetare

för deras ifrågavarande lönefordringar å tillhopa 19 965 kronor.

På grund härav och då konkursförvaltaren icke i övrigt gjort någon erinran

mot yrkandet om förmånsrätt prövar rådhusrätten rättvist förklara

Kungl. Maj:t och Kronan berättigad att i konkursen erhålla utdelning för

beloppet med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.

Besvär anfördes av konkursboet till Svea hovrätt under yrkande, att kronans

krav på förmånsrätt för genom löneavdrag innehållen skatt måtte

ogillas.

Hovrätten fastställde enligt beslut den It oktober 1948 rådhusrättens

dom. Hovrättens beslut har vunnit laga kraft.

I en den 15 december 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

konkursförvaltarna hemställt, att Kungl. Maj :t måtte framlägga proposition

till riksdagen angående eftergift av kronans rätt i konkursen i den

mån den avser förmånsrätt för kronan enligt 17 kap. 4 § handelsbalken för

ifrågavarande preliminärskatt.

Till stöd för sin framställning har konkursförvaltarna anfört i huvudsak

följande.

Sedan konkursförvaltarna erhållit kännedom om, att Svea hovrätt genom

beslut i andra likartade mål godkänt av kronan yrkad förmånsrätt enligt

17 kap. 4 § handelsbalken för innehållen preliminärskatt, beslöt förvaltningen

att hovrättens beslut beträffande Ungroths konkurs icke skulle överklagas.

Risk ansågs nämligen föreligga att de för konkursförvaltningen

ansvariga kunde bliva skyldiga att själva betala de 300 kronor, som erfordrades

som revisionsskilling för den händelse Kungl. Maj :ts dom skulle gå

i samma riktning som hovrättsdomarna.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 19 februari och den 13 juni 1949 avgjordes

emellertid spörsmålet beträffande förmånsrätten på så sätt att kronans

förmånsrätt enligt handelsbalken 17 kap. 4 § icke godkändes.

Dessa prejudikat ha även refererats i tidningspressen. Det har vid upprepade

tillfällen hänt, att de arbetare, som bevakat sin fordran med yrkande

om förmånsrätt enligt handelsbalken 17 kap. 4 §, översänt urklipp av tidningsreferaten

till konkursförvaltarna, tydligen för alt fästa uppmärksamheten

på att kronans yrkande om förmånsrätt enligt förutnämnda lagrum

varit oberättigat.

Konkursförvaltarna och rättens ombudsman ha efter överläggning funnit,

att det icke vore överensstämmande med billighetens krav, att arbetarna i

den rörelse, som upphört genom konkursen, skulle gå miste om sin arbetslön

på grund av att kronan konkurrerade med deras rätt. Förvaltningen har

ansett att hänsyn borde tagas till den förändring i rättstillämpningen, som

skett genom de av högsta domstolen meddelade domarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

3

Enligt en promemoria från konkursförvaltarna den 1 november 1951 rörande

de ekonomiska förhållandena i Ungroths konkurs utgjorde innestående

behållning enligt kvartalsräkning den 11 oktober samma år 25 209 kronor

99 öre. En del kontorsinventarier till ett värde av 1 153 kronor funnos vid

samma tid orealiserade. Efter avdrag för konkurskostnaderna, ca 15 600

kronor, skulle till de fordringsägare, som äga förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §

handelsbalken, återstå ca 10 700 kronor. Av nyssnämnda fordringsägare har,

såsom redan nämnts, kronan bevakat ett belopp av 19 965 kronor för preliminärskatt,

medan de anställda hos firman bevakat fordringar, avseende

arbetslöner, å sammanlagt 22 025 kronor.

Länsstyrelsen i Värmlands län har, i likhet med rättens ombudsman, förklarat

sig icke ha något att erinra mot ett eftergivande av kronans förmånsrätt

enligt handelsbalken 17: 4 i förhållande till de anställdas enahanda rätt

i konkursen.

Några författningsbestämmelser rörande eventuell förmånsrätt för statsverkets

skattefordringar gentemot arbetsgivare finnes icke. I rättspraxis har

frågan varit uppe till prövning, såvitt gäller förmånsrätt för arbetstagares preliminära

A-skatt, som arbetsgivare innehållit genom löneavdrag men underlåtit

att redovisa till uppbördsmyndigheterna. För sådana skattemedel har,

såsom redan berörts, enligt några av Kungl. Maj :t år 1949 meddelade beslut

statsverket icke ansetts äga förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs.

Det första beslutet finnes refererat i NJA 1949 s. 66. Enligt referatet bevakade

kronan visst belopp, utgörande av konkursgäldenären (ett aktiebolag)

innehållen men till kronan ej inbetald preliminär A-skatt, samt yrkade

tillika förmånsrätt enligt handelsbalken 17:4. Konkursförvaltarna bestred

yrkandet om förmånsrätt enligt bemälda lagrum men medgav förmånsrätt

enligt handelsbalken 17:12. Underdomstolen ogillade anmärkningen

mot den yrkade förmånsrätten, vilket beslut lämnades oförändrat av vederbörande

hovrätt. Högsta domstolen (fyra ledamöter mot en) däremot meddelade

följande beslut:

Den bevakade fordringen avser preliminär A-skatt som arbetstagare hos

bolaget jämlikt uppbördsförordningen den 31 december 1945 haft att erlägga

genom att vidkännas avdrag å honom tillkommande lön och som bolaget,

ehuru löneavdrag verkställts, icke inbetalat till statsverket.

Fordringen kan icke, såsom kronan gjort gällande, anses utgöra fordran

å innestående lön, som övergått från arbetstagaren till kronan.

Kronans yrkande att för fordringen, lika med löntagare, åtnjuta förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken saknar förty fog.

På grund härav prövar Kungl. Maj :t lagligt att, med ändring av Hovrättens

beslut, ogilla kronans förevarande yrkande.

I två senare av högsta domstolen meddelade beslut (NJA 1949 s. 318) blev

utgången beträffande yrkandet om förmånsrätt för arbetstagares innehållna

preliminära A-skatt densamma som i det tidigare refererade målet. I ett

av nämnda mål yrkades jämväl förmånsrätt enligt handelsbalken 17:4 för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

genom införsel innehållna skattemedel. Yrkandet härom bifölls i samtliga

instanser.

Förslag till reglering av kronans förmånsrätt i arbetsgivares konkurs för

arbetstagares skatt, som innehållits eller bort innehållas genom löneavdrag,

har numera framlagts av 1949 års uppbördssakkunniga i ett den 27 oktober

1951 dagtecknat betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet

(SOU 1952: 1). Detta förslag har anmälts för Kungl. Maj:t den 21

mars 1952 vid remiss till lagrådet av förslag om införande av förmånsrätt

för sådana skattefordringar enligt handelsbalken 17:12. Här må hänvisas

till den närmare redogörelse för dithörande spörsmål, som i nyssnämnda

sammanhang lämnats.

Departementschefen.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att några författningsbestämmelser

rörande förmånsrätt för källskatt, som innehållits av arbetstagares

lön, icke finnes. Genom åtskilliga hovrättsavgöranden, som i tiden

ligger före högsta domstolens omförmälda avgöranden i frågan år 1949, har

emellertid hävdats, att fordringsrätten till de innehållna och oredovisade källskattebeloppen

finge anses utgöra av kronan övertagen lönefordran och följaktligen

förenad med samma förmånsrätt, som tillkomme löntagare enligt

handelsbalken 17: 4. Med hänsyn till denna hovrättspraxis får det anses förklarligt,

att konkursförvaltarna i Ungroths konkurs underlåtit att fullfölja

talan över hovrättens beslut. Sedan emellertid genom högsta domstolens avgöranden

i rättspraxis fastslagits, att genom löneavdraget någon lönefordran

icke anses ha övertagits och att sålunda den arbetstagare av sociala skäl

tillerkända förmånsrätten för lönefordringar icke må reduceras genom någon

därav härledd rätt för kronan att utfå inbetalta källskattemedel, synes det

mig föga tilltalande, om kronan det oaktat skulle konkurrera med arbetstagarnas

lönefordringar. Ställningen i konkursboet är ju sådan, att tillgångarna

icke till mer än ca 25 procent kunna beräknas förslå till betalning av

dylika fordringar med förmånsrätt enligt handelsbalken 17:4, därest kronan

skulle vidhålla denna sin förmånsrätt. Oaktat att frågan om sistnämnda

förmånsrätt avgjorts genom lagakraftägande dom i hovrätt, anser jag

rimligt, att kronan i förevarande fall eftergiver den enligt nyssnämnda lagrum

tillerkända förmånsrätten till förmån för de anställdas enahanda rätt

i konkursen.

Av de skäl, som legat till grund för mitt ställningstagande till frågan om

eftergift av kronans förmånsrätt i Ungroths konkurs, torde följa, att jag

även är beredd att medverka till att i de arbetsgivarkonlcurser, där kronan

i enlighet med tidigare praxis tillerkänts förmånsrätt enligt handelsbalken

17: 4 för innehållen källskatt, till de anställda återgives de lönebelopp, varom

de gått miste till följd av vad kronan sålunda erhållit. Antalet fall, där

frågan om återgivande av sådan lönefordran kan tänkas bli aktuell, torde

vara relativt begränsat, med hänsyn till att denna åtgärd endast torde kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 5

avse konkurser, som inträffat under tiden från uppbördsreformens ikraftträdande

med ingången av år 1947 och där förmånsrätten prövats före tidpunkten

för högsta domstolens avgörande i början av år 1949 eller strax

därefter.

Ifrågavarande konkurser torde som regel numera vara avslutade. Formellt

kan en eftergift av kronans förmånsrätt då icke längre komma i fråga. I

stäilet torde spörsmålet få lösas på det sättet, att kronan, där så finnes skäligt,

till de arbetstagare, vilka icke kunnat få sin lönefordran fullt täckt

genom konkurrens med kronans förmånsrätt, helt eller delvis återbetalar

vad kronan erhållit i utdelning i konkursen, i den mån så erfordras för att

bereda full täckning åt deras godkända lönefordringar. Någon ränta å återbetalt

belopp torde icke böra utgå. Utbetalta belopp torde avföras från riksstatens

inkomsttitel Skatt å inkomst och förmögenhet in. m.

Fråga om eftergift eller återbetalning torde efter ansökan i varje särskilt

fall böra prövas av Kungl. Maj:t. För att Kungl. Maj:t på sätt här ifrågasatts

skall äga medgiva eftergift av kronans förmånsrätt eller förordna om

återbetalning till de anställda av lönebelopp, som de gått miste om på grund

av den kronan tillerkända förmånsrätten, erfordras ett bemyndigande av

riksdagen. Fullmakt torde sålunda böra inhämtas för Kungl. Maj :t att efter

prövning i varje särskilt fall efterge kronan tillerkänd förmånsrätt jämlikt

liandelsbalken 17:4 för källskatt respektive återbetala vad kronan på

grund av tillerkänd sådan förmånsrätt erhållit i utdelning, till den del arbetstagares

lönefordran enligt samma lagrum därigenom trätts för nära.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall medgiva eftergift av kronan enligt

handelsbalken 17:4 tillerkänd förmånsrätt i arbetsgivares

konkurs beträffande genom löneavdrag innehållen

skatt eller förordna om återbetalning av vad kronan med

åberopande av sådan förmånsrätt njutit i utdelning, allt i

den mån arbetstagares godkända lönefordringar med samma

förmånsrätt skulle bliva respektive blivit därigenom lidande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:422 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa faU eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt s. 1 i texten
  2. SU 1952:204 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt beträffande g a1 i texten