Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 53 riksdagsordningen

1952-04-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:198, Med förslag till ändrad lydelse av § 53 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 53 riksdagsordningen; given Stockholms

slott den 4 april 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj :t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

härvid fogat förslag till ändrad lydelse av § 53 riksdagsordningen.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås upphävande av det nuvarande förbudet i 53 §

riksdagsordningen för ledamot av interimsregering att övervara överläggningar

och beslut i riksdagens kamrar.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 198.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 53 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.)

§ 53.

Ej må riksdagen eller kamrarna i

Konungens närvaro över något ämne

rådpläga eller besluta.

Uti vardera kammaren äga statsrådets

ledamöter tillträde, med rättighet

att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten, där de ej äro ledamöter

av kammaren. Dock må ej

statsrådets ledamöter i de fall, då

dem enligt regeringsformen uppdraget

är att riksstyrelsen föra, ej heller

omyndig Konungs förmyndare övervara

kamrarnas överläggningar eller

beslut.

I mål-----------

(Föreslagen lydelse.)

§ 53.

Ej må riksdagen eller kamrarna i

Konungens närvaro över något ämne

rådpläga eller besluta; ej heller må

omyndig Konungs förmyndare övervara

kamrarnas överläggningar eller

beslut.

Uti vardera kammaren äga statsrådets

ledamöter tillträde, med rättighet

att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten, där de ej äro ledamöter

av kammaren.

beslutet, övervara.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

3

Utdrag av protokollet över juslitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad lydelse

av § 53 riksdagsordningen och anför härvid följande.

I 53 § riksdagsordningen stadgas följande.

o riksdagen eller kamrarna i Konungens närvaro över något ämne

rådpläga eller besluta.

Uti vardera kammaren äga statsrådets ledamöter tillträde, med rättighet

att deltaga i överläggningarna men ej i besluten, där de ej äro ledamöter av

kammaren. Dock ma ej statsrådets ledamöter i de fall, då dem enligt regeringsformen

uppdraget är att riksstyrelsen föra, ej heller omyndig Konungs

förmyndare övervara kamrarnas överläggningar eller beslut.

I mål, som personligen rör er någon ledamot i kammare, må han väl överläggningarna,

men ej beslutet, övervara.

De i paragrafens andra stycke omnämnda fall, då statsrådets ledamöter

föra »riksstyrelsen» och därför icke äga övervara kamrarnas överläggningar

eller beslut, avse enligt numera stadgad uppfattning endast s. k. interimsregering,

varom bestämmelser meddelas i 39—42 §§ regeringsformen, däremot

icke tillförordnad regering enligt 43 § regeringsformen.

Interimsregering, som innebär att statrådet för riksstyrelsen i monarkens

ställe, kan förekomma i följande fall, nämligen dels då Konungen vistas utrikes

(39 § regeringsformen), dels vid Konungens sjukdom (40 §), dels då

nybliven Konung är omyndig, för tiden till dess förmyndarstyrelse utsetts,

(41 §) dels ock då konungahuset utgått på manssidan, intill dess ny Konung

valts och tillträtt regeringen (42 §). En förutsättning för att statsrådet

skall föra styrelsen är dock i samtliga fall att regentskap icke kan anordnas.

1 första hand skall nämligen styrelsen föras av den till tronföljden närmast

berättigade prinsen, eller -— om denne är omyndig eller hindrad av sjukdom

eller utrikes vistande — av den därnäst till tronföljden berättigade prins som

uppnått myndig ålder och för vilken hinder av angiven beskaffenhet icke

möter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Förbudet för regerande statsråd att övervara överläggningar och beslut i

riksdagens kamrar går tillbaka till 41 § i 1810 års riksdagsordning, vilket

lagrum innehöll följande bestämmelse.

Tjänstgörande statsministrar, statsråd, justitieråd, hovkansler, justitiekansler,

justitieombudsman samt statssekreterare kunna ej säte och stämma

i sitt stånds plena förnekas, enär de, enligt vad varje stånds särskilda ordningar

stadga, därtill berättigade äro; dock för statsrådets ledamöter de särskilda

fall undantagna, då dem, enligt regeringsformen, uppdraget är att

med konungslig makt och rätt styra.

Enligt detta stadgande hade alltså statsrådsledamöter över huvud taget

icke tillträde till stånden i annat fall än då de där voro riksdagsmän. Vid

tillkomsten av 1809—1810 års grundlagar gjordes från skilda håll gällande,

att statsrådsledamöter ej alls borde få utöva riksdagsmannaskap. Ett stadgande

härom föreslogs av 1809 års konstitutionsutskott i memorial den 5

augusti samma år. Såvitt kan slutas av vissa gjorda uttalanden torde för

utskottet såsom avgörande ha framstått dels jävssynpunkter med hänsyn till

att statsråden skulle vara underkastade konstitutionellt ansvar och dels fruktan

för att »friheten skulle undergrävas och riksens ständers beslut egenmäktigt

ledas och förestavas av betydande ämbetsmän», såsom förekommit

under Gustav III :s tid. Såsom ett skäl för utskottets uppfattning, att statsråden

borde vara helt uteslutna från riksdagsarbetet, framhölls också att de i

vissa fall hade att utöva den konungsliga makten såsom interimsregering

och att »om dessa ledamöter då skulle äga rätt att deltaga i ständernas överläggningar,

utövade de på tvenne sidor den lagstiftande makten». Sistnämnda

synpunkt torde ha föranlett det absoluta förbudet för ledamot i interimsregering

att ha säte och stämma i riksdagen, vilket infördes vid den slutliga

utformningen av 41 §.

Då i 53 § av 1866 års riksdagsordning statsrådsledamöter tillerkändes rätt

att, även då de icke äro ledamöter i riksdagen, deltaga i kamrarnas överläggningar,

bibehölls förbudet för interimsregerings ledamöter att övervara

överläggningar och beslut i kamrarna.

Riksdagsordningens 53 § kvarstår alltjämt i sin ursprungliga lydelse. Vid

några tillfällen ha emellertid i riksdagen väckts förslag om ändring av stadgandet.

Härvid har i fråga om statsrådsledamöters rätt att deltaga i riksdagsarbetet

yrkats, såväl att denna rätt skulle ytterligare begränsas eller helt

upphävas som att den nuvarande inskränkningen för ledamot i interimsregering

skulle borttagas.

Vid 1873 års riksdag motionerades om sådan ändring, att statsrådsledamöter

endast då de vore ledamöter av riksdagen skulle få övervara kamrarnas

sammanträden och att de då skulle äga deltaga blott i överläggningarna

men ej i besluten. Yrkandet avstyrktes bestämt av konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 7) och avslogs av riksdagen.

Vid 1883 års riksdag föreslog konstitutionsutskottet (memorial nr 5) att

förbudet för ledamot av interimsregering att deltaga i kamrarnas överlägg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 198.

5

ningar och beslut skulle upphävas. Däremot skulle motsvarande förbud för

omyndig Konungs förmyndare alltjämt bibehållas. I motiveringen för förslaget

anförde utskottet, att förbudet obestridligen kunde medföra högst betänkliga

olägenheter. Det kunde nämligen inträffa att Konungen eller prins,

som kunde vara regent, av sjukdom eller annan anledning under längre tid

vore förhindrad att föra regeringen. Under sådana förhållanden skulle samarbetet

mellan regering och representation högst väsentligt störas. Riksdagen

skulle vara berövad den tillgång till nödiga upplysningar, som vore avsedd

med statsrådens tillträde till kamrarna, och statsråden skulle vara urståndsatta

att genom sådana upplysningar bereda framgång åt regeringens förslag.

Utskottet ansåge att dess förslag icke borde möta några betänkligheter

ur konstitutionell synpunkt. Den ställning, representationen intoge gentemot

regeringen, hade nämligen enligt utskottets uppfattning blivit så självständig

och oberoende av varje yttre påverkan, att grundad anledning till

farhåga för ett obehörigt eller i övrigt skadligt inflytande från regeringsledamöternas

sida icke torde förefinnas. — Andra kammaren antog utan

diskussion utskottsförslaget såsom vilande. Första kammaren avvisade

emellertid förslaget med 44 röster mot 37.

Ett borttagande helt och hållet av möjligheten för statsrådsledamot att

vara riksdagsman yrkades i motioner vid 1933 års riksdag. Då föreslogs

nämligen, att förtroendeämbetsmän icke skulle vara valbara till riksdagen.

Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet (utlåtande nr 14) som därvid

beträffande statsrådens medlemskap i riksdagen erinrade om att ett demokratiskt-parlamentariskt

statsskick byggde på uppfattningen att ett organiskt

samband borde föreligga mellan regering och representation, så att regeringen

utvaldes ur representationen, för vars majoritet den borde framstå

såsom ledare. Motionerna avslogos av riksdagen.

Av vad jag nu sagt torde framgå, att grunden till det i 53 § riksdagsordningen

stadgade förbudet för ledamot av interimsregering att övervara överläggningar

och beslut i riksdagen väsentligen är att söka i historiska förhållanden

och i en äldre tids statsrättsliga teori. De skäl för förbudet, som

tidigare kunna ha funnits, ha tydligen bortfallit med parlamentarismens

genombrott i vårt land. Att tillämpning av detta föråldrade stadgande skulle

i hög grad verka störande på det nödvändiga samarbetet mellan regering

och riksdag torde icke behöva närmare utvecklas. Jag vill därför föreslå, att

det ifrågavarande förbudet upphäves. Förslag i enlighet härmed till ändrad

lydelse av 53 § har upprättats inom justitiedepartementet.

Föredraganden hemställer härefter att genom proposition förslaget till

ändrad lydelse au § 53 riksdagsordningen måtte föreläggas riksdagen till

prövning i grundlagsenlig ordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

521053

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1952:18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 s. 5 i texten