Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

1952-03-31 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:201, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa

ändringar i gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms

slott den 31 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående tillfällig tullfrihet

för vissa ugnar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändringar i fråga om tulltaxeringen av följande

varuslag, nämligen dels vätesuperoxid, dels penicillin, dels sytråd dels ock

plattor och folier av konstplast, avsedda för tillverkning av röntgenfilm.

Vidare framlägges förslag om temporär tullfrihet för vissa industriugnar.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 201.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag

till

förordning angående tillfällig tullfrihet för vissa ugnar.

Härigenom förordnas att, utan hinder av vad i gällande tulltaxa under nr

954 och nr 1044: 8 finnes stadgat, följande varor skola från och med den 1

juli 1952 till och med den 30 juni 1954 vara tullfria:

ugnar, icke elektriska, vägande per stycke mer än 25 000 kilogram, för

sintring av blyslig (ur statistiskt nr 1683) samt

ugnar, elektriska (ljusbågs- och induktionsugnar), vägande per stycke

mer än 25 000 kilogram, för smältning av katodkoppar och delar, ej särskilt

nämnda, till sådana ugnar (ur statistiskt nr 1889:1).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om vissa ändringar

i gällande tulltaxa, m. m. samt anför därvid följande.

Införande av tull på vätesuperoxid.

Vätesuperoxid är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 204, klorkalk,

vätesuperoxid och andra superoxider, ej hänförliga till annat nummer

(statistiskt nr 518), vilka varor äro tullfria.

Elektrokemiska Aktiebolaget, som är ensam svensk tillverkare av vätesuperoxid,

har i en den 6 december 1949 dagtecknad framställning hemställt,

att vätesuperoxid måtte åsättas tull med lägst 10 procent av värdet.

Sedan denna framställning ingavs har Sveriges kemiska industrikontor i

skrivelse den 28 augusti 1950 hemställt bl. a. att frågan om tull på vätesuperoxid

måtte föreläggas 1951 års riksdag. Vidare har sökandebolaget den

29 december 1951 ånyo hemställt om införande av det begärda tullskyddet.

Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande.

Elektrokemiska Aktiebolaget, som redan före andra världskriget i liten

skala tillverkade vätesuperoxid, har på försörjningsmyndigheternas initiativ

under åren 1945—47 utbyggt sin kapacitet för denna produktion, så att

den nu täcker landets hela behov. Tillverkningskostnaderna för vätesuperoxid

äro i högre grad än för de flesta andra tillverkningar beroende av i

vilken grad anläggningen utnyttjas. Med hänsyn till de kostnader som äro

förenade med ett driftavbrott är det angeläget att anläggningen kan hållas

i gång året runt. Konkurrensen från de stora vätesuperoxidproducerande

länderna åstadkommer i avsaknad av tullskydd ett synnerligen pressande

pristryck för bolaget, samtidigt som exporten hindras av höga tullar utomlands.

Om bolaget skall kunna fortsätta sin tillverkning är det nödvändigt

att den beredes ett visst marknadsskydd genom införande av tull på varan.

Ur försvarsberedskapssynpunkt är det önskvärt att en inhemsk tillverkning

av vätesuperoxid får sådant stöd att densamma kan hållas fortlöpande

i gång,. Utvecklingen mot slutet av 1951 har lett till en fortgående lagerökning

hos sökandebolaget och man befarar att på grund av avsättningssvårigheter

få stoppa tillverkningen under någon tid med därav följande

olägenheter även på längre sikt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium den

6 mars 1950 och den 14 januari 1952 samt av generaltullsiyrelsen den 25

februari 1950. Vidare ha yttranden avgivits av Sveriges kemiska industrikontor

den 14 januari 1950 och den 8 januari 1952 samt av Sveriges kemikaliegrossistcrs

förening den 7 februari 1952.

Sveriges kemiska industrikontor, som tillstyrker förslaget, har anfört

bl. a. följande.

En viktig förutsättning för tillverkningen i Sverige av vätesuperoxid utgör

tillgången till elektrisk kraft till relativt billigt pris. Den svenska produktionen

av vätesuperoxid torde, bortsett från tullarna, få anses ha goda

förutsättningar att göra sig gällande i konkurrensen med andra europeiska

länder. Med hänsyn till de säregna tillverkningsförhållandena är det i fråga

om vätesuperoxid särskilt önskvärt att driften ständigt hålles i gång. I den

mån ett produktionsöverskott föreligger i något land är det ekonomiskt

lönande att exportera detta, även om mycket låga priser erhållas. Förefintligheten

av en svensk tillverkning av denna vara är av stor betydelse för

försvarsberedskapen. Behovet av tullskydd för denna produktion är därför

ostridigt.

Med hänsyn till beredskapssynpunkterna och då naturliga förutsättningar

för denna tillverkning finnas inom landet har Sveriges kemikaliegrossisters

förening förklarat sig kunna godtaga den föreslagna tullen.

Kommerskollegium har framhållit, att av sökandebolagets produktionskapacitet

på ca 480 ton per år hittills endast omkring hälften kunnat finna

avsättning på den svenska marknaden. Vidare understryker även kollegium

betydelsen av att produktionen kan hållas fortlöpande i gång. Med hänsyn

framför allt till den betydelse denna produktion har för landets försvarsberedskap

tillstyrker kollegium att vätesuperoxid åsättes en värdetull av

10 procent.

Generaltullstyrelsen har förklarat hinder icke föreligga ur tullteknisk

synpunkt mot den föreslagna värdetullen.

Departementschefen. Såsom jag i olika sammanhang framhållit är jag av den

uppfattningen, att en allmän tulltaxerevision snarast bör komma till stånd.

Förberedelser för en sådan revision ha för övrigt redan påbörjats. Genom

beslut den 11 maj 1951 uppdrog sålunda Kungl. Maj :t åt generaltullstyrelsen

att verkställa en förberedande tullteknisk utredning. I avvaktan på

resultatet av den allmänna översynen bör uppenbarligen ändringar i tulltaxan

såvitt möjligt undvikas. De förslag till tullhöjningar, som jag framlägger

i denna proposition, ha samtliga karaktär av beredskapsåtgärder.

Tull på vätesuperoxid har tidigare utgått med 15 procent av värdet och

sedermera med 3 kronor för 100 kilogram. Tullen slopades emellertid år

1929, då man vid denna tidpunkt icke ansåg någon framtida svensk produktion

sannolik. Betydelsen av att inom landet kunna producera vätesuperoxid

underströks av erfarenheterna under andra världskriget. Den produktionskapacitet

som numera utbyggts täcker f. n. väl landets hela behov.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

5

Med hänsyn framför allt till den betydelse denna produktion måste tillmätas

för försvarsberedskapen vill jag icke motsätta mig att tillverkningen

nu beredes visst tullskydd. Jag är dock icke beredd tillstyrka högre tull än

8 procent av värdet.

Vid bifall till detta förslag torde tulltaxenr 204 böra uppdelas på sätt

framgår av bifogade förslag till ändrad lydelse av tulltaxan.

Införande av tull på penicillin.

Penicillin hänföres vid import till tulltaxenr 222:2, apoteksvaror, enkla

eller sammansatta (statistiskt nr 539:2), vilka varor äro tullfria.

Kärnbolaget aktiebolag har i en den 15 november 1950 dagtecknad framställning

hemställt om sådan ändring av tulltaxan, att penicillin och beredningar

därav beläggas med tull av 60 öre per miljon internationella enheter

(MIE). Bolaget, vars namn sedermera ändrats till Aktiebolaget Kabi, påbörjade

1947 tillverkning av penicillin. Sådan tillverkning äger dessutom

rum vid Aktiebolaget Astra, som i skrivelse den 8 februari 1951 instämt i

nyssnämnda framställning. Till stöd för förslaget har anförts i huvudsak

följande.

Den snabba utvecklingen i fråga om användning av penicillin har lett till

att på flera håll i utlandet uppbyggts penicillinindustrier med ständigt ökande

tillverkningskapacitet. Med hänsyn till det starkt stegrade behovet vid

krig har denna industri av beredskapsskäl överdimensionerats, vilket medfört

en under fred betydande exportkapacitet. För att trygga en inhemsk

produktion har i flera länder direkt statligt stöd utgivits, varjämte genom

tullar och importreglering skydd lämnats mot konkurrens från utländska

tillverkare.

Den svenska tillverkningen av penicillin, som i större skala kom i gång

under år 1948, har tillkommit utan statligt stöd. Sedan importregleringen

den 1 januari 1950 upphävts, ha utländska tillverkningar kunnat fritt konkurrera

på marknaden. De svenska producenterna ha icke haft möjlighet

att på kort tid åstadkomma en långtgående konsolidering av verksamheten.

Därtill kommer att exporten hindras av ofta helt prohibitiva tullar eller

importreglering utomlands.

Om den svenska penicillinindustrien, vars kapacitet väl täcker det inhemska

behovet, skall kunna vidmakthållas, är det nödvändigt att skapa rådana

betingelser att den blir någorlunda jämställd med den utländska. Detta

synes, trots de principiella betänkligheter som rests mot att belägga läkemedel

med tull. lämpligast kunna ske genom att införa ett visst tullskydd.

Vid valet mellan värdetull och specifik tull bör hänsyn tagas bl. a. till angelägenheten

av att skapa ett inarknadsskydd ej endast för beredningar av

penicillin utan även för penicillin såsom bulkvara. Med hänsyn härtill och

till att priset på penicillin numera nått en viss stabilitet är en specifik tull

att föredraga. En sådan tull är också lättare att administrera när det gäller

biandpreparat vari penicillin ingår. Tullen bör lämpligen anknytas till den

internationellt vedertagna kvantitetsredovisningen i internationella enheter.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium och

general tullstyrelsen, medicinalstyrelsen samt s jukvårdsberedskapsnämn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

den. Till kommerskollegii utlåtande ha yttranden fogats från riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare

och Sveriges kemiska industrikontor. Vidare ha Aktiebolaget

Nordisk farmaci, Rufi representantföreningen för utländska farmaceutiska

industrier samt Aktiebolaget Leo ingivit skrifter i ärendet.

Medicinalstyrelsen har understrukit betydelsen av att äga en säkrad tillgång

på tillräckliga kvantiteter penicillin och vikten ur beredskapssynpunkt

av att den inhemska produktionen därav hålles i gång. Trots sin principiella

inställning att läkemedel icke böra beläggas med tull vill styrelsen

icke motsätta sig att det ekonomiska stöd, som kan erfordras åt denna produktion,

gives formen av en importtull. Samma uppfattning har kommit till

uttryck i det av sjukvårdsberedskapsnämnden avgivna utlåtandet. Även

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har tillstyrkt att den svenska

penicillinindustrien erhåller det stöd från det allmännas sida som erfordras

för att säkra produktionen. Riksnämnden har dock ifrågasatt, huruvida

icke detta stöd bör utgå i form av en direkt statlig subvention.

Sveriges kemiska industrikontor har anfört bl. a. följande.

Den svenska läkemedelsindustrien har först på ett relativt sent stadium

börjat upptaga kemiska tillverkningar på läkemedelsområdet, vilket förklarar

att frågan om tullar på läkemedel tidigare knappast varit aktuell

inom landet. I utlandet äro läkemedel däremot i allmänhet tullbelagda. Kan

man genom en skyddstull uppnå garanti för att Sverige kan täcka sitt behov

av ett viktigt läkemedel även vid krig eller avspärrning, bör detta innebära

en så stor fördel för allmänheten att det kan vara befogat att varan

stundom något fördyras genom skyddstullen.

Behovet av tull på penicillin beror framför allt på att man genom ett

marknadsskydd får bättre möjlighet att utnyttja produktionskapaciteten

och därigenom uppnå lägre tillverkningskostnader. Då de fasta kostnaderna

äro synnerligen stora inom all modern kemisk industri, blir det ekonomiska

resultatet framför allt beroende på i vilken utsträckning kapaciteten utnyttjas.

De vetenskapliga och tekniska förutsättningarna föreligga utan tvivel för

att i Sverige bedriva tillverkning av penicillin. Den svenska penicillinindustrien

har emellertid att konkurrera på hemmamarknaden med en fri import,

medan exporten hindras av höga tullmurar. Ett visst marknadsskydd

är i detta läge nödvändigt för att tillverkningen skall kunna upprätthållas

i ur beredskapssynpunkt tillfredsställande omfattning. Kontoret tillstyrker

på denna grund bifall till framställningen.

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare ha tillstyrkt

den begärda tullen.

Aktiebolaget Nordisk farmaci, Rufi representantföreningen för utländska

farmaceutiska industrier samt Aktiebolaget Leo, vilka samtliga äro importörer

av penicillin, ha avstyrkt införande av tull samt därvid främst åberopat

de ogynnsamma återverkningar som en dylik åtgärd skulle medföra för

prissättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. ‘

Kommerskollegium har lämnat en redogörelse för metoderna för framställning

av penicillin samt utvecklingen av den svenska produktionen och

konsumtionen. I fråga om de svenska producenternas tillverkningskostnader

hade en av kollegium verkställd undersökning givit vid handen, att en

ökad försäljning vore nödvändig för att tillverkningen skulle kunna drivas

ekonomiskt. Då vissa utländska penicillinindustrier utbyggt sin kapacitet

med hänsyn till krigsbehovet och kunde förväntas komma att på export

avsätta det överskott, som vid fredsmässig förbrukning icke kunde konsumeras

inom resp. länder, har kollegium funnit sig i princip böra tillstyrka

det marknadsskydd som begärts av de svenska producenterna. Den föreslagna

tullen av 60 öre per MIE skulle innebära en medelprocenttull av över

15 procent. Då tillräckliga skäl icke förelåge att i genomsnitt överstiga 15

procent har kollegium förordat en begränsning av tullsatsen till 50 öre per

MIE.

Generaltullstyrelsen har uttalat tveksamhet, huruvida det erforderliga

skyddet för den svenska produktionen av penicillin bör givas genom införande

av tull eller i annan form.

Departementschefen. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag det

ur beredskapssynpunkt angeläget, att den svenska produktionen av penicillin

hålles i gång. De svårigheter som för närvarande möta denna industri synas

främst vara orsakade av att den utländska penicillinindustrien besitter en

överkapacitet, som under fredstid kan utnyttjas för export. Vidare hindras

den svenska penicillinindustriens egen export av i många fall prohibitiva

tullar. Då förutsättningen för en ekonomisk tillverkning dessutom synes

vara att produktionen kan bedrivas i relativt stor skala, finner jag det motiverat

att denna industri åtminstone under en övergångstid beredes ett visst

marknadsskydd. Vid valet mellan statlig subvention och importtull anser

jag — trots de principiella betänkligheter som kunna anföras mot att tullbelägga

läkemedel — importtullen vara att föredraga.

Mot den föreslagna tullens konstruktion har jag intet att erinra. Den av

kommerskollegium föreslagna tullen av 50 öre per miljon internationella

enheter (MIE) skulle enligt utredningen innebära ett tullskydd av i genomsnitt

ca 15 procent. Enligt min mening bör ett tullskydd av denna höjd för

närvarande icke genomföras. Därtill kommer att det icke synes osannolikt,

att priserna på penicillin kunna komma att sjunka ytterligare. Med hänsyn

härtill förordar jag att tullen bestämmes till 30 öre per MIE.

Vid bifall till detta förslag bör tulltaxenr 222:2 uppdelas på sätt framgår

av härtill fogade förslag till ändrad lydelse av tulltaxan.

Ändring beträffande tullen på sytråd.

Sytråd av bomull är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 445

(statistiskt nr 976) med tull av 35 kronor för 100 kilogram. Tullsatsen, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

tidigare varit bunden genom handelsavtalet med Storbritannien och Norra

Irland den 15 maj 1933, är f. n. icke bunden genom något tull- eller handelsavtal.

I en den 10 oktober 1950 dagtecknad framställning har Mölnlycke Väfveriaktiebolag

hemställt, att sytråd av bomull måtte åsättas tull med 16 procent

av värdet. Bolaget har framhållit bl. a., att dess sytrådstillverkning

under andra världskriget utbyggts till flerdubbel kapacitet. Den totala inhemska

produktionen hade stigit från 77 ton 1939 till ca 350 ton 1949. Utbyggnaden

av denna produktion hade tillkommit på tillskyndan av försörjningsmyndigheterna

och syftet därmed hade varit att i första hand tillgodose

de militära behoven samt beklädnadsindustrien. Genom den prisstegring

som inträffat hade tullskyddet efter hand sjunkit och utgjorde

1949 endast ca 1,2 procent av värdet. De priser som bolaget på grund av

importkonkurrensen hade att tillämpa täckte icke självkostnaderna. Ur beredskapssynpunkt

vore det av stor betydelse att vidmakthålla den inhemska

produktionen av sytråd med hänsyn bl. a. till praktiska svårigheter

att tillgodose beredskapen på detta område genom lagring.

över framställningen har gemensamt utlåtande avgivits av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen den 28 februari 1951. Vid utlåtandet ha

fogats yttranden från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens

handels- och industrikommission, Stockholms handelskammare, Handelskammaren

i Göteborg, Skånes handelskammare, Textilrådet samt Textilgrossisternas

riksförbund. Efter förnyad remiss har kommerskollegium

den 14 januari 1952 ånyo yttrat sig i ärendet.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit bl. a., att

det är av synnerlig vikt att en tillfredsställande försörjning med bomullssytråd

kan upprätthållas även i ett avspärrningsläge. Då en beredskapslagring

skulle ställa sig mycket kostsam för statsverket, anser nämnden beredskapen

på detta område böra tillgodoses genom att den inhemska sytrådstillverkningen

upprätthålles. Med hänsyn till den allmänna fördyring

av sytråd, som skulle bliva en följd av den föreslagna tullsatsen, borde enligt

nämndens mening en direkt statlig subvention till bolaget vara att föredraga

framför en tullhöjning.

Även handels- och industrikommissionen har understrukit betydelsen ur

försörjningssynpunkt av att den inhemska sytrådsproduktionen upprätthålles.

Kommissionen har vidare erinrat om riskerna för en monopolistisk

prissättning på importerad sytråd, om den svenska konkurrensen skulle

upphöra.

Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ha tillstyrkt

tullhöjning, medan Stockholms handelskammare hemställt att frågan hänskjutes

till en planerad allmän tulltaxerevision.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

9

Textilrådet, som tillstyrkt bolagets framställning, har anfört bl. a., att den

föreslagna tulländringen för sytråd kan genomföras utan att detta påverkar

tullsatserna på andra varor samt att sytråd med hänsyn till förädlingsgraden

närmast är att jämställa med vävnader.

Textilgrossisternas riksförbund, till vars yttrande Sveriges grossistförbund

anslutit sig, har framhållit, att en inhemsk sytrådsproduktion av förkrigstidens

storleksordning bör vara tillräcklig för att upprätthålla erforderlig

beredskap samt att en höjning av tullen icke bör genomföras utan

föregående förhandlingar med huvudleverantörslandet. Förbundet ställer

sig tveksamt till den föreslagna övergången till värdetull och anser i varje

fall högre tull än 3 procent av värdet icke böra komma i fråga.

Kommer skollegium och generaltullstyrelsen ha framhållit bl. a., att förbrukningen

av bomullssytråd ökat under senare år och under år 1950 uppgick

till minst 600 ton. Tillverkningen inom landet beräknades till omkring

300 ton per år, varav 240 ton föll på sökandebolaget. Undersökningar från

kollegii och statens priskontrollnämnds sida rörande bolagets självkostnadskalkyler

hade icke föranlett någon erinran. Med hänsyn till framför allt

beredskapssynpunkterna vore det motiverat att tillverkningen erhölle sådant

skydd att produktionen kunde säkerställas. Den av riksnämnden förordade

utvägen att lämna direkt statlig subvention hade av bolaget avböjts.

På grund härav ha ämbetsverken tillstyrkt att det erforderliga marknadsskyddet

lämnas genom en höjning av importtullen. Innan frågan om

en mera allmän övergång till värdetullar prövats av statsmakterna, ha ämbetsverken

dock icke ansett sig böra förorda högre tull på sytråd av bomull

än 10 procent av värdet.

Departementschefen. Den svenska produktionen av sytråd har som framgår

av det anförda utbyggts väsentligt under det senaste världskriget. Den

täcker f. n. ungefär hälften av landets behov. Ur beredskapssynpunkt är

det av vikt att denna produktion kan upprätthållas med hänsyn till de betydande

svårigheter som föreligga att vid en avspärrning igångsätta en produktion

eller att beredskapslagra erforderliga kvantiteter sytråd. Genom

den prisstegring som ägt rum har det relativa tullskyddet efter hand minskat

och utgör f. n. mindre än 1 procent. Med hänsyn härtill och till vad i

övrigt anförts i remissyttrandena vill jag icke motsätta mig alt en rimlig

höjning av tullskyddet genomföres. Det synes därvid lämpligt att övergå

till värdetull. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ha föreslagit att

tullen sättes till 10 procent av värdet. I avvaktan på de resultat som kunna

framkomma vid eu allmän översyn av tulltaxan är jag dock icke beredd

föreslå högre tull än 8 procent av värdet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av visst material avsett för

tillverkning av röntgenfilm.

Som råvara, filmunderlag, vid tillverkning av röntgenfilm användes bl. a.

vissa konstplaster i form av folier (triacetatcellulosa- och acetobutyratfolier)

med en tjocklek av ca 0,2 mm. Dylika plattor tulltaxeras enligt

tulltaxenr 1112:2 (statistiska nr 2040:11 och 2040:13): konstplaster, ej

hänförliga till annat nummer: arbetade, ej särskilt nämnda: andra slag,

med tull av 15 procent av värdet. Röntgenfilm är särskilt nämnd i tulltaxan

under nr 226:1 (statistiskt nr 543:1), med tullfrihet.

De för nämnda varuslag angivna rubrikerna i tulltaxan ha erhållit sin

nuvarande lydelse genom kungörelsen den 26 maj 1950 (nr 195) om vissa

ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade

tulltaxan, vilken kungörelse i här berörda delar trädde i kraft den 1 juli

1950. Före sistnämnda dag hänfördes den färdiga röntgenfilmen och nu

ifrågavarande material till sådan film till en och samma rubrik i tulltaxan

(tulltaxenr 1110:4; statistiska nr 2038 och 2038:1) med tullfrihet. Vissa

tunnare plattor (folier) belädes emellertid med en tull av 10 procent avvärdet

(tulltaxenr 1112; statistiskt nr 2040:1).

I en den 29 augusti 1950 dagtecknad skrift har Aktiebolaget Ceaverken

anhållit om tullfrihet för konstplaster i folier avsedda att användas för tillverkning

av film, samt om restitution av den tull, som bolaget kunde visa

sig hava erlagt efter den 1 juli 1950 vid import av dylika folier. Enär den

av bolaget använda råvaran för tillverkning av röntgenfilm (triacetatcellulosa-

och acetobutyratfolier) icke tillverkades i Sverige, trots att bolaget

tidigare genom industrikommissionens förmedling sökt intressera olika svenska

industrier för upptagandet av denna tillverkning, nödgades bolaget tillgodose

sitt råvarubehov genom import. Då den färdiga röntgenfilmen vore

tullfri hade bolaget kommit i ogynnsamt konkurrensläge gentemot de utländska

leverantörerna av röntgenfilm.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

och kommers kollegium. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande

fogat yttranden från Sveriges kemiska industrikontor (som i ärendet

hört Svenska plastföreningen) och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Samtliga remissinstanser ha tillstyrkt ifrågavarande framställning i vad

den avser sådan ändring i tulltaxan, att för tillverkning av röntgenfilm avsedda

plattor och folier av konstplast bleve fria från tull.

Generaltullstyrelsen har i anslutning till sitt tillstyrkande anfört att ändringen

i tulltaxan enklast kunde ske på det sätt, att en anmärkning om

tullfriheten infogades i tulltaxan under nr 1112:2.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

11

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har understrukit angelägenheten

av att inom landet kunde upprätthållas en tillfredsställande försörjning

med röntgenfilm även i ett läge, där handelsförbindelserna med utlandet

vore avbrutna. Då röntgenfilm vore lagringsbar endast under mycket

begränsad tid, kunde beredskapssynpunkterna på förevarande område icke

tillgodoses genom lagring av färdig film. Man måste därför lita till den inhemska

produktion, som Aktiebolaget Ceaverken bedreve. Företaget tillgodosåge

för närvarande endast en mindre del av landets behov av röntgenfilm

men kapaciteten beräknades i ett avspärrningsläge genom skiftarbete m. m.

kunna ökas till att motsvara de angelägnaste behoven av sådan film.

Svenska plastföreningen har framhållit bl. a. följande.

Den film respektive de skivor, som användes för röntgenfilmtillverkning,

måste vara av mycket hög kvalitet, speciellt vad angår ytbeskaffenheten.

I Sverige finns f. n. en anläggning för tillverkning av cellulosaacetatfolier

och -film enligt s. k. våta strängsprutningsprincipen och inom kort torde

även två anläggningar för torr strängsprutning av bl. a. cellulosaplastfolie

och -skivor komma att igångsättas. I den förstnämnda anläggningen kan

endast tillverkas tunnare folier huvudsakligen avsedda för förpackningsändamål.

I de båda senare anläggningarna torde åtminstone inte tills vidare

film och skivor kunna tillverkas av sådan kvalitet, att de lämpligen kan användas

för röntgenfilmunderlag. Sökandebolaget torde därför åtminstone

för en längre tid framåt vara nödsakat att tillgodose hela sitt behov av röntgenfilmunderlag

genom import. Den färdiga röntgenfilmen, som hänföres

till stat. nr 543:1, är tullfri.

\

Med hänsyn till osannolikheten att inom överskådlig tid erhålla röntgenfilmunderlag

med godkännbar kvalitet av inhemsk tillverkning samt med

hänsyn till det faktum, att färdig röntgenfilm vore tullfri, ville plastföreningen

tillstyrka den gjorda framställningen.

Sveriges kemiska industrikontor har uttalat sin fulla anslutning till de

synpunkter och förslag, som framförts av plastföreningen.

Vad beträffar Aktiebolaget Ceaverkens anhållan om restitution av erlagd

tull för till riket redan infört material har generaltullstyrelsen som sin

mening uttalat, att framställningen i denna del icke borde bifallas.

Svenska plastföreningen har förklarat att föreningen icke hade någonting

att erinra mot att sådan restitution lämnades, men föreningen kunde

dock för sin del icke föreslå någon lämplig åtgärd, som statsmakterna skulle

kunna vidtaga för att tillgodose detta bolagets önskemål.

Departementschefen. I den nu förevarande framställningen yrkas, att tullfrihet

måtte införas för plattor och folier av konstplast, som äro avsedda

för tillverkning av röntgenfilm.

Med hänsyn till den betydelse, som en inhemsk tillverkning av röntgenfilm

får anses äga, och då någon tillverkning av här ifrågavarande filmun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

derlag icke förekommer inom landet tillstyrker jag, att tullen å dessa varuslag

borttages. Däremot kan jag icke förorda, att sökandebolaget erhåller

restitution av redan erlagd tull.

Författningstekniskt torde tullfriheten böra åvägabringas genom att en

anmärkning om tullfrihet intages i tulltaxan under nr 1112:2.

Temporär tullfrihet för vissa industriugnar.

I en den 5 december 1951 dagtecknad skrift har Bolidens gruvaktiebolag

gjort framställning om att under tiden den 1 juli 1952—30 juni 1954 få

tullfritt importera vissa industriugnar, nämligen en elektrisk ljusbågsugnsanläggning,

två elektriska induktionsugnsanläggningar samt en ugnsanläggning

för sintring av blyslig, vardera vägande mer än 25 ton.

Bolaget har till en början erinrat om att vid de internationella tullförhandlingar,

som genomförts i Annecy år 1949 och Torquay åren 1950/51,

icke något önskemål om borttagande, nedsättning eller bindning av tullen

för industriugnar framkommit. Det ville därför synas som om tullen å ifrågavarande

ugnar icke vore av något större värde ur handelspolitisk synpunkt.

Några speciella handelspolitiska skäl mot att tullfrihet medgåves

för sådana industriugnar, som icke vore föremål för tillverkning inom landet,

torde således icke föreligga. Då emellertid frågan om tullarna å industriugnar

i allmänhet måhända ansåges böra prövas i samband med en allmän

revision av tulltaxan, funne bolaget sig böra begränsa framställningen till

att avse tullfrihet för sådana i bolagets skrift omnämnda speciella slag av

ugnar för framställning av koppar och bly, som under tiden 1 juli 1952—30

juni 1954 komme att införas till riket. Bolaget har framhållit att bolaget

vore den enda tillverkaren av ifrågavarande metaller inom landet och att

det rörde sig om en engångsimport. Med hänsyn till sistnämnda omständighet

ville bolaget ifrågasätta, huruvida icke det skulle bliva möjligt att åvägabringa

tullfrihet för ifrågavarande ugnar utan ändring av gällande tulltaxa,

t. ex. genom att Kungl. Maj:t av riksdagen erhölle bemyndigande

att — på särskild framställning — medgiva befrielse från eller restitution

av tull för de ugnar, som under ovannämnda tid komme att importeras.

Rörande de olika ugnsanläggningarna har bolaget anfört följande.

De elektriska ugnarna utgöra delar av bolagets planerade nya elektriska

smältanläggning för koppar och beräknas draga en kostnad av c:a 1,2 milj.

kronor. Den nya anläggningen beräknas komma att medföra en avsevärd

besparing av arbetskraft i förhållande till bolagets nuvarande smältanläggning.

Den erforderliga totala arbetsstyrkan beräknas kunna minskas med

20 man och antalet nattarbetare från nuvarande 6 å 7 man till endast 1

man. Det torde knappast behöva särskilt framhållas att den sålunda friställda

arbetskraften lätt kan finna annan sysselsättning. Den projekterade

anläggningen skulle medgiva framställning av dels en kopparkvalitet, som

på grund av låg syrehalt är högre än den som för närvarande erhålles, dels

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

13

vertikalgjutna ämnen, som äro särskilt efterfrågade för vissa ändamål och

som för närvarande måste införas från utlandet. Slutligen må framhållas,

att de katodugnar, som bolaget nu använder, årligen kräva för driften c:a

2 500 in3 eldningsolja med särskilt låg svavelhalt samt c:a 5 000 in3 björkved

(s. k. poolningsbjörk), som erfordras för reduktion av vid det nuvarande

förfarandet bildade kopparoxider. Vid övergång till elugnar skulle

nämnda kvantiteter olja och ved kunna frigöras för andra ändamål, ett förhållande

som ur nationalekonomisk synpunkt och med hänsyn till nu rådande

brist på såväl fasta som flytande bränslen torde vara av viss betydelse.

Anläggningen för sintring av blyslig har prisberäknats till c:a 1 milj.

kronor. Vid drift i ett skift skulle bolagets produktionskapacitet ökas från

20 000 till 30 000 ton bly per år. Vidare skulle den för driften erforderliga

arbetsstyrkan, vilken för närvarande uppgår till 18 man, arbetande i tre

skift, kunna nedbringas till 10 man, arbetande i ett skift. Slutligen må framhållas

att man med den nya anläggningen skulle kunna undvika det synnerligen

hälsovådliga rostningsförfarande, som är nödvändigt vid bolagets

nuvarande utrustning.

Installerandet av de planerade anläggningarna måste ses som ett led i

bolagets rationaliseringssträvanden. För att bolaget under normala tider

skall kunna konkurrera — såväl inom landet som på export — är det nödvändigt

att dess produktionsapparat står på höjden av vad den moderna

tekniken kan åstadkomma. Självfallet skulle bolaget helst ha velat beställa

de ifrågavarande ugnarna inom landet, vilket skulle ha medfört fördelar

bl. a. ur servicesynpunkt. I fråga om sintringsanläggningen förefinnes emellertid

inom den svenska verkstadsindustrien ingen som helst erfarenhet på

området; liknande ugnar ha aldrig tillverkats inom landet. Beträffande

de elektriska ugnarna har särskilt Allmänna svenska elektriska aktiebolaget

(ASEA) erfarenhet på ett närbesläktat område, nämligen tillverkning

av ugnar för stålframställning. De alldeles speciella förhållanden,

som föreligga vid detta slag av kopparsmältning, kräva emellertid i flera

avseenden andra konstruktioner än vid stålugnarna och på detta område

saknas ännu tillräcklig erfarenhet i vårt land. Bolaget måste därför vända

sig till utlandet för att kunna erhålla garanti för att driften i ugnarna skall

kunna ske på avsett sätt. Detta är icke något anmärkningsvärt, ty i hela

världen finnas för närvarande endast ett halvt dussin dylika anläggningar

i drift. Genom att anläggningarna importeras komma de att belastas med

tull, som för de elektriska ugnarna synes utgöra 10 % av värdet och för

sintringsanläggningen minst 15 % av värdet.

Bolaget har slutligen anfört att tullarna i detta speciella fall icke hade

någon betydelse såsom skydd för den inhemska verkstadsindustrien. De

inncbure därför en onödig och enligt bolagets mening orättvis belastning

för bolagets framtida verksamhet. Såväl koppar som bly vore nämligen i

vårt land tullfria, varför en tull å ifrågavarande ugnar skulle innebära ett

handikap för bolaget i förhållande till dess utländska konkurrenter icke

endast vid försäljningar på export utan även på den svenska marknaden.

Härvid torde även den omständigheten förtjäna beaktande att en ej oväsentlig

del av bolagets smältverksrörelse utgjordes av omarbetning av koppar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

smältmaterial tillhörigt utländska ägare. En modern utrustning möjliggjorde

för bolaget att i konkurrens med utländska smältverk driva denna

rörelsegren med för landet gagneligt resultat.

Över nämnda framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

och kommerskollegium. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande

fogat ett av Sveriges industriförbund avgivet yttrande.

Industriförbundet framhåller att exakt de ugnar, som framställningen

avsåge, hittills icke tillverkats i landet men att erfarenhet funnes hos tillverkare

av liknande ugnar. Förbundet hade varit i kontakt med de svenska

företag som skulle ha kunnat åtaga sig en sådan tillverkning. Dessa hade

därvid förklarat att de, med hänsyn till att det endast gällde en temporär

tullbefrielse och en engångsimport, icke ville motsätta sig att bolaget befriades

från tull för dessa ugnar. Med hänsyn till det utomordentliga värde,

ifrågavarande ugnar hade för en rationellare drift vid bolagets anläggningar,

och då de inhemska tillverkarna icke åberopat tullen ur skyddssynpunkt,

saknades anledning att fördyra importen genom tullar. Detta desto mera

som koppar och bly, för vilkas framställning ugnarna vore avsedda, icke

vore tullbelagda. Ur dessa synpunkter tillstyrkte industriförbundet befrielse

från tull för ifrågavarande ugnar.

Kommerskollegium har anfört bl. a. följande.

Kollegium vill till en början erinra om att 1938 års tulltaxerevision i sitt

andra betänkande framförde ett förslag att sådana för varuframställning

avsedda maskiner och apparater, som icke tillverkades inom landet och som

per stycke räknat hade ett värde av minst 30 000 kronor skulle vid införsel

åtnjuta tullfrihet. Revisionen föreslog jämväl att denna tullfrihet skulle

efter framställning till Konungen underkastas prövning från fall till fall.

Betänkandet lämnades av Kungl. Maj:t utan åtgärd.

Den av bolaget sökta temporära tullättnaden synes icke röna motstånd

från sådana tillverkare som i övrigt ha intresse av att tullen på industriugnar

bibehålies. Det är av betydelse att möjligheter till rationalisering och

förbättring av produktionsmetoderna inom metallindustrin underlättas. När

det som i detta fall gäller framställning av för vår metallbearbetande industri

och ur allmän försörjningssynpunkt så viktiga råvaror som koppar

och bly, synes det rimligt, att sökandens önskemål såvitt möjligt tillgodoses.

Vad särskilt kopparsmältningen angår synes visst beaktande böra ägnas

det av sökandebolaget omnämnda förhållandet att bolaget på grund av

otillräcklig tillgång på inhemsk kopparmalm och i syfte att förbilliga produktionen

eftersträvat att för utländska ägares räkning utföra omarbetning

av kopparsmältmaterial. Möjligheterna att få utföra sådan omarbetning

är emellertid i hög grad beroende av det internationella konkurrensläget.

Kollegium anser att den av 1938 års tulltaxerevision behandlade frågan,

för vilken ovan redogjorts, ånyo bör prövas vid en förestående tulitaxerevision.

Eftersom en sådan revision knappast lär ha slutförts före den tidpunkt,

den 30 juni 1954, intill vilken sökanden vill begränsa sitt äskande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

15

om tullfrihet, tillstyrker kollegium på ovan anförda grunder tullfrihet

under tiden den 1 juli 1952—30 juni 1954 för följande typer av industriugnar:
För

smältning av kopparkatoder avsedda ugnar, vägande per stycke mer

än 25 ton jämte delar därtill (ur stat. nr 1889:1).

För sintring av blyslig avsedda ugnar, vägande per stycke mer än 25 ton

(ur stat. nr 1683). (Enligt anmärkning till tulltaxans avd. XVI A torde,

såvida tullfrihet beviljas för ugnarna ur stat. nr 1683, även, därest sådana

ugnar importeras söndertagna i delar, dessa delar få tullfritt införas).

Generaltullstijrelsen har till en början redogjort för gällande bestämmelser

rörande tulltaxering av industriugnar. I detta hänseende har styrelsen

anfört.

Ugnarna i fråga synas vara hänförliga till följande nummer i gällande

tulltaxa:

sintringsugnen till nr 954 (statistiskt nr 1683): maskiner, apparater och

redskap, ej elektriska: ugnar för industriella ändamål---, med tull

av 5 kronor för 100 kilogram, dock minst 15 procent av värdet; samt

de elektriska ugnarna till nr 1044:8 (statistiskt nr 1889:1): maskiner

och apparater, elektriska---: elektrotekniska specialapparater och

delar därtill, ej särskilt nämnda---, med tull av 10 procent av värdet.

Sintringsugnen faller under tulltaxans avdelning XVI A. Enligt en till

denna avdelning hörande anmärkning må den omständighet, att en maskin

eller apparat införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter,

icke utgöra hinder, att, där varuhavaren sådant påyrkar, den för

maskinen eller apparaten såsom helhet bestämda tullsats tillämpas. Den

för de elektriska ugnarna tillämpliga tulltaxerubriken, nr 1044:8, omfattar,

såsom nyss angivits, även i taxan ej särskilt nämnda delar till i rubriken

upptagna apparater. Särskilt inkommande delar till dylika ugnar bliva därför

i allmänhet hänförliga till samma tulltaxenummer som ugnarna.

Vid ett ställningstagande till den föreliggande frågan borde enligt gcncraltullstyrelsens

mening största hänsyn tagas till det förhållandet, att genom

anskaffandet av dessa nya ugnar betydelsefulla besparingar i arbetskraft

och bränsle samt andra stora fördelar kunde vinnas för vårt folkhushåll.

Härjämte borde tagas i betraktande, att ugnar av ifrågavarande

slag icke vore föremål för tillverkning inom landet. Vidare kunde framhållas,

att metallerna koppar och bly, som framställdes av sökanden, vore

fria från tull samt att sökanden omsmälte metall för utländska uppdragsgivares

räkning, varvid konkurrensen från smältverk i främmande länder

kunde göra sig gällande.

Generaltullstyrelsen har vidare anfört.

Den av sökanden önskade tullfriheten för de avsedda ugnarna kan genomföras

på olika sätt. Styrelsen förutsätter härvid, att någon tullfrihet

icke kan ifrågakomma för de till sintringsugnen hörande fackverkskonstruktionerna.

Bolaget har som första alternativ hemställt om sådan ändring

i tulltaxan, att ugnarna skulle kunna tullfritt införan under tiden

1 juli 1952—-30 juni 1954. En liknande ändring i taxan bär genom kun
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

görelsen den 26 maj 1950 (nr 196) vidtagits beträffande träsprit (tulltaxenr

211:1, statistiska nr 525—526). Styrelsen vill dock icke nu förorda en

sådan taxeändring, enär tullfriheten skulle avse endast ett mindre område

inom ifrågavarande tulltaxenummer och gälla blott under en jämförelsevis

kort tid.

Enligt sökandens andra alternativ skulle Kungl. Maj:t erhålla riksdagens

bemyndigande att medgiva befrielse från eller restitution av tull för de

ugnar, som under ifrågavarande tid komrne att importeras. Detta alternativ

har, som ovan nämnts, tillstyrkts av Sveriges industriförbund. Styrelsen

finner emellertid, att en sådan lösning skulle medföra onödig omgång.

Sedan riksdagen lämnat begärt bemyndigande, skulle Kungl. Maj :t nämligen

hava att pröva nya framställningar med i sak samma innehåll som

den föreliggande.

Enligt generaltullstyrelsens mening borde bestämmelser om tullfrihet

under viss tid för de ugnar, som avses i nu föreliggande framställning,

lämpligen intagas i en allmängiltig författning.

Departementschefen.

I den föreliggande framställningen har hemställts om rätt till tullfri införsel

under tiden den 1 juli 1952—30 juni 1954 av fyra stycken i framställningen

närmare angivna industriugnar. Ugnarna äro avsedda för framställning

av bly och koppar, vilka båda metaller äro fria från tull.

Såväl Sveriges industriförbund som de hörda ämbetsverken ha tillstyrkt

framställningen. Industriförbundet har meddelat, att förbundet varit i kontakt

med sådana svenska företag, som skulle kunna ha intresse av att tullen

på dessa ugnar bibehölles. Dessa företag hade därvid förklarat att de,

med hänsyn till att det endast gällde en temporär tullbefrielse och en engångsimport,

icke ville motsätta sig den begärda tullättnaden.

Även enligt min mening äro omständigheterna sådana att den sökta tullfriheten

bör medgivas. Genom att begränsa tullfriheten till viss tid sker

uppenbarligen icke något föregripande av den planerade allmänna tulltaxerevisionen.

På sätt generaltullstyrelsen föreslagit torde bestämmelser om tullfrihet

för här ifrågavarande ugnar böra intagas i en allmängiltig författning.

I fråga om tullfrihetens omfattning ansluter jag mig till generaltullstyrelsens

uppfattning, att någon tullfrihet icke kan ifrågakomma för de till

sintringsugnen hörande fackverkskonstruktionerna. Tullfriheten bör jämväl

avse inkommande delar.

Viss ändring i tulltaxans bestämmelser rörande tull å tobaksvaror.

På sätt framgår av anm. 5 till tulltaxenr 159 utgöres i tullhänseende skillnaden

mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets,

har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram. Skillnaden mellan

nämnda varuslag i skattehänseende har angivits på motsvarande sätt i 16 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

1:7

sista stycket lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopok å

tillverkning och import av tobaksvaror.

Departementschefen. I proposition nr 174 till innevarande års riksdag har

hland annat föreslagits den ändringen av 16 § sista stycket nyssnämnda lag,

att vid angivandet av skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett icke skall

medtagas att den senare har skuren inlaga. Därest detta förslag bifalles av

riksdagen synes motsvarande ändring böra vidtagas i anm. 5 till tulltaxenr

159.

Samtliga nu föreslagna ändringar i tulltaxan torde böra träda i kraft

den 1 juli 1952.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen, att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning angående tillfällig tullfrihet för vissa ugnar;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan angivna

delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

- -

— .........- ■ ■

Tull

för 100 kg

Kronor

159

Tobak och tobaksvaror .......................................

Anm. 1. Angående införsel---är stadgat.

Anm. 2. För färdiga---50 kr. per kg.

Anm. 3. Resande, som---bestämda tullsatser.

Anm. 4. För av--— bestämda tullsatser.

Anm. 5. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan

cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare

saknar spets samt i vikt uppgår till högst 3.3 g.

fria

1

204: 1

fri

Peroxider:

204:2

väteperoxid (vätesuperoxid) .................. 100 kr.

8=

204: 3

andra ............................................................

fria

!

Apoteksvaror, enkla eller sammansatta:

222: 2

penicillin, salter och beläggas med en tull,)

andra derivat därav motsvarande kr. 0: 30

samt beredningar, inne-<

hållande dessa ämnen

för 1 miljon internationella

enheter penicillin.

2 Rihang till riksdagens protokoll 191)2. 1 samt. Nr 201.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

Tull

för 100 kg

Kronor

222: 3

andra slag ......................................................

Anm. 1. Såsom apoteksvaror tulltaxeras dels ---

— icke enligt gällande apoteksvarustadga ut- göra apoteksvaror.

Anm. 2. Rörande införseln--— gällande gift-

stadga.

fria

445

Sytråd av bomull ................................. 100 ler.

Konstplaster, ej hänförliga till annat nummer:

arbetade, ej särskilt nämnda:

8: —

1 112: 2

andra slag ....................................... 100 kr.

Anm. För till detta nummer hänförliga plattor

och folier, som äro avsedda uteslutande för till- verkning av röntgenfilm, skall tull icke utgå.

15: —

dels ock förklara, att de föreslagna ändringarna skola

träda i kraft den 1 juli 1952.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952

520451

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 14 och 30 §§ förordningen den 21 decembe a1 i texten
  2. BevU 1952:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m. s. 1 i texten