Med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen, m. m
1952-03-31 · 61 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 61 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:205, Med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
1
Nr 205.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar
i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen,
m. m.; given Stockholms slott den
31 mars 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till
1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
3) förordning om tillägg till förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om
ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän,
m. m.,
4) kungörelse om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr
418) samt
5) kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I anslutning till förslag, som i annat sammanhang har förelagts riksdagen,
upptages i förevarande proposition förslag till ändringar i 1947 års
pensionsreglementen. Sålunda föreslås ändrade pensionsunderlag för chef,
tillika läkare vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården samt
upphävande av nu gällande särbestämmelser om pensionsunderlag för
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 205.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
lotspersonal, lokeldare och lokförare samt vissa tjänstemän vid bank- och
fondinspektionen. Förslag framlägges också om höjning från 800 kronor
till 1 000 kronor av det högsta belopp, varmed tjänstepension må utgå efter
pensionstagares frånfälle.
Vidare förordas särskilda bestämmelser om reguljär avgångsdag för akademiska
lärare, varjämte förslag framlägges om pensionsreglering för vissa
befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor genom anslutning
till SPA-reglementet. För lärarpersonalen vid folkliga musikskolan i
Arvika förordas vissa ändrade bestämmelser i nyssnämnda reglemente, som
vidare förutsättes bli tillämpligt vid fruktodlingsslcolor.
I propositionen föreslås även ändringar i pensionsbestämmelserna för
befattningshavare vid statens krisorgan samt ändrad pensionsklass för
vissa SPA-reglementet underkastade kommunala befattningshavare.
Härjämte förordas i propositionen pensionsreglering för vissa förutvarande
anställningshavare vid av staten övertagna enskilda järnvägar
och efterlevande till sådana anställningshavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
3
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416).
Härigenom förordnas, dels att 7 § 2 mom., 12 § 2 mom., 14 § 2 mom. samt
31 och 34 §§ 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 19471
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 36 § samma reglemente
skall upphöra att gälla, dels ock att nuvarande 37 § reglementet
skall betecknas 36 §.
7 §.
2 mom. För följande befattningar inträder pensionsåldern vid den i 4
mom. angivna tid efter det befattningshavaren uppnått nedan angivna
levnadsålder:
A. Ordinarie befattningar.
Lönegrad
Levnadsår
Lönegrad
Levnadsår
Ca 1—16
60
Ma 23 (förvaltare)
60
» 17—37
65
» 23 (löjtnant)
50
Co 1—25
65
» 27
50
Ma 10, 11
50
» 30, 33
55
» 14
55
» 37
60
» 16, 19
50
Mo 1—25
65
» 21
60
Coa 1
63
Cob 1
63
B. Extra ordinarie befattningar.
Lönegrad
Levnadsår
Lönegrad
Levnadsår
Ce 1—16
60
Cs 1—25
65
s> 17—37
65
Me 10, 11, 16, 19
50
För här---års ålder.
Utan hinder---riksdagens beslut.
För ovan---särskild pensionsålder.
1 Senaste lydelse, se beträffande 7 § 2 mom. och 14 § 2 mom. 1951 :403, beträffande
12 § 2 mom. 1949:255 samt beträffande 31 och 34 §§ 1948:589.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
12 §.
2 mom. Tjänstepension utgår---pensionstagarens frånfälle.
Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages, att för tiden
efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga
1 000 kronor.
14 §.
2 mom. För befattning---inom lönegraden.
Begynnelse-
Löneklass
underlag
kronor
Löneplan nr 1.
Löneplan nr 2.
Löneplan nr 3.
Löneplan nr 4.
Såsom undantag från vad nu sagts skall gälla, att för befattning för
vilken gäller en pensionsålder av 50 år, såsom begynnelseunderlag skall
tillämpas det för respektive slutlöneklass angivna beloppet minskat med
108 kronor i löneklass 4—15, 120 kronor i löneklass 16—19, 168 kronor
i löneklass 20—23, 192 kronor i löneklass 24—28 samt 204 kronor i löneklass
29—40, dock att sådan minskning av underlaget icke skall äga rum
i fråga om pensionstagare, som från pensionsavgången intill fyllda 60 år
i en följd eller i sådan omfattning, som av Kungl. Maj:t prövats därmed
likvärdig, varit innehavare av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning
vid försvaret.
31 §.
Femte huvudtiteln.
Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.
För befattning såsom chef, tillika läkare, vid skola tillhörande barnaoch
ungdomsvården skall tillämpas det tjänstepensionsunderlag, som enligt
14 § gäller för 36 löneklassen å löneplan nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
34 §.
Tionde huvudtiteln.
5
i’ jöbefälsskolorna.
Beträffande tid för inträdet av pensionsåldern för vissa tjänstemän samt
i fråga om rektorsbefattning skola de i 32 § 2 mom. meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952.
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417).
Härigenom förordnas, dels att 9 § 2 mom. samt 20 och 23 §§ 1947 års
allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 25 § samma reglemente
skall upphöra att gälla.
9 §.
2 mom. För befattning--— inom lönegraden.
Familjepensions-
Löneklass
underlag
kronor
Löneplan nr 1.
Löneplan nr 2.
Löneplan nr 3.
Löneplan nr 4.
1 Senaste lydelse, so beträffande 9 § 2 mom. 1951:404 samt beträffande 20 och 23 §§
1948:590.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
20 §.
Femte huvudtiteln.
Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.
För befattning såsom chef, tillika läkare, vid skola tillhörande barnaoch
ungdomsvården skall tillämpas det familjepensionsunderlag, som enligt
9 § 2 mom. gäller för 36 löneklassen å löneplan nr 1.
23 §.
Tionde huvudtiteln.
Sjöbefälsskolorna.
I fråga om rektorsbefattning skola de i 21 § 1 mom. meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952.
Förslag
till
förordning om tillägg till förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om
ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila
statstjänstemän, m. m.
Härigenom förordnas, att i förordningen den 1 juni 1951 om ändrade
bestämmelser rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m.
skall införas en ny paragraf, betecknad 9 a §, av följande lydelse. 9
9 a §.
För professor, laborator (motsvarande) i lönegraden Ca eller Ce 33,
docent och forskardocent vid universiteten och högskolorna samt för professor
vid farmacevtiska institutet, gymnastiska centralinstitutet och Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ävensom för director musices skall
pensioneringsperioden omfatta tiden från utgången av den tolvmånadersperiod,
räknat från och med den 1 juli till och med den 30 juni, varunder
tjänstemannei* uppnått den mot pensioneringsperiodens nedre gräns svarande
levnadsåldern, till utgången av motsvarande tolvmånadersperiod, varunder
han uppnått den levnadsålder som motsvarar pensioneringsperiodens
övre gräns.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
7
Avgång under pensioneringsperioden må äga rum endast vid utgången
av juni månad, därest icke avgången påkallas av nedsatt arbetsförmåga
eller den myndighet som äger att från tjänsten entlediga, eljest finner
skäl medgiva att avgången sker vid annan tidpunkt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418).
Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna den 30 juni 19471 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
2 mom. Tjänstepension utgår ---—- pensionstagarens frånfälle.
Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages, att för tiden
efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga
1 000 kronor.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952.
l Senaste lydelse, se 1949:257.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420).
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 19471 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
9 §.
2 mom. Tjänstepension utgår---pensionstagarens frånfälle.
Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages, att för tiden
efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga
1 000 kronor.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952. i
i Senaste lydelse, se 1949:259.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
9
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars
1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, vissa pensionsfrågor
och anför därvid följande.
1 :o.
Av lönegradsuppflyttningar m. m. föranledda ändringar i pensions
reglementena.
Vissa av de lönegradsuppflyttningar, som i olika sammanhang har föreslagits
i propositioner till årets riksdag, påkallar ändringar i 1947 års allmänna
pensionsreglementen. Detta inträffar t. ex. i fall, då enligt meddelade
specialbestämmelser pensionsunderlagen för viss tjänst inte bestämmes
på regelmässigt sätt med direkt utgångspunkt från den lönegrad,
som gäller för tjänsten. Under förutsättning att de ifrågavarande lönegradsuppflyttningarna
genomföres, bör följande ändringar vidtagas i 1947
års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.
I enlighet med förslag i årets statsverksproposition (V ht, s. 66) har
riksdagen beslutat uppflyttning av tjänsterna såsom chef, tillika läkare
vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården från lönegraden
31 till lönegraden 32. F. n. gäller, på grund av att dessa läkare åtnjuter
vissa naturaförmåner, att pension för befattningarna skall bestämmas med
utgångspunkt från de underlag, som har angivits för löneklassen 35 i
stället för, i enlighet med huvudreglerna, löneklassen 34. Särbestämmelsen
bör efter lönegradsuppflyttningen gå ut på att pensionen skall beräknas
med utgångspunkt från de underlag som har angivits för löneklassen 36.
Motsvarande ändringar i pensionsreglementena gjordes förra året för
överläkare vid fångvårdens sinnessjukavdelningar och vid statens sinnessjukhus
i samband med att dessa befattningshavare uppflyttades i lönegrad.
För ordinarie lots, lotsförman och överlots skall — på grund av att
10
Iiungl. Maj:ts proposition nr 205.
dessa tjänstemän åtnjuter särskilda förmåner vid sidan av de allmänna
löneförmånerna enligt statens allmänna avlöningsreglemente — pension
enligt nu gällande bestämmelser beräknas med utgångspunkt från underlagen
för de löneklasser som med två enheter överstiger slutlöneklasserna
för tjänsternas lönegrader. De löneklasser, som sålunda tjänar som utgångspunkter,
är löneklasserna 16, 17, 18, 20 och 21. I prop. 1952:134 angående
anslag till avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten
m. m. föreslås, att befattning såsom lots skall höjas till lönegraden Ca
16, såsom lotsförman till lönegraderna Ca 17 eller Ca 18 och såsom överlots
till lönegraderna Ca 19 eller Ca 20. Vid bifall härtill kommer de automatiskt
pensionsgrundande underlagen att överstiga eller i varje fall
överensstämma med de underlag som i enlighet med nu angivna specialbestämmelse
skulle tillämpas. Huruvida med hänsyn till att även framdeles
lotsningsersättning skall utgå till lotspersonalen högre pensionsunderlag
bör vara bestämt än som följer av lönegradsplaceringen, är jag inte
beredd att ange utan närmare utredning. I avbidan härpå bör förevarande
särbestämmelse upphävas. Samtidigt bör i härav berörda författningsrum
benämningen »navigationsskolorna» utbytas mot »sjöbefälsskolorna».
För lokeldare och lokförare skall — på grund av att dessa befattningshavare
åtnjuter loktjänstpenningar — f. n. de för löneklasserna 15, 18 och
20 angivna pensionsunderlagen tillämpas i stället för de av gällande lönegrader
automatiskt följande underlagen för löneklasserna 14, 17 och 20.
I prop. 1952:107 föreslås sådan lönegradsuppflyttning att nu gällande särbestämmelse
om pensionsunderlag inte kommer att medföra några höjda
pensionsförmåner. I samma proposition föreslås också vissa ändringar i
bestämmelserna om loktjänstpenningar. I överensstämmelse med vad som
nyss har föreslagits beträffande lotspersonalen förordar jag, att ifrågavarande
särbestämmelse för lokeldare och lokförare får utgå ur reglementena.
För sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen, som tillhör lönegraden
Cr 9, har i reglementena fastställts ett begynnelseunderlag för tjänstepension
av 10 920 kronor och ett familjepensionsunderlag av 4 128 kronor.
Dessa underlag överensstämmer med dem som gäller för lönegraden 33 å
löneplanen nr 1 och är något högre än underlagen för lönegraden 9 på
löneplanen nr 2. Med särbestämmelsen i reglementena har avsetts, att innehavarna
av tjänsterna skulle beredas samma pensionsförmåner som
tjänstemän i byråchefsgraden. Enligt den av 1949 års tjänsteförteckningskommitté
träffade förhandlingsöverenskommelsen (prop. 1952:107) skall
ifrågavarande befattningar hänföras till lönegraden Cr 13. Då denna lönegrad
är den som numera regelmässigt gäller för byråchefstjänster på löneplanen
nr 2, finnes i fortsättningen inte något behov av särbestämmelsen för
befattningshavarna vid bank- och fondinspektionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
11
Enligt samma förhandlingsöverenskommelse skall lönegrader och löneklasser
för militära beställningshavare anslutas till de nu för civila tjänstemän
tillämpade lönegraderna och löneklasserna. I prop. 1952:120 har vidare
framlagts förslag om inrättande av ordinarie furirsbeställningar vid
armén. Härav föranledes ändringar av de i 7 § 2 mom. 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente angivna lönegradsbeteckningarna för militära beställningshavare.
Även i andra hänseenden än de nu berörda påverkas innehållet i pensionsreglementena
av tjänsteförteckningskommitténs förslag. Jag syftar på
de uttalanden, som i nyssnämnda förhandlingsöverenskommelse har gjorts i
fråga om pensionsunderlagen för vissa rektorer och för flygtilläggsberättigad
personal. Dessa pensionsfrågor kan emellertid inte upptagas till prövning
utan närmare utredning.
2 :o.
Maximibeloppet av tjänstepension för tid efter pensionstagares frånfälle.
Enligt 12 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, 10
§ 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente för de högre kommunala
skolorna, 9 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan,
9 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet för präster, 15 § 2 mom. SPAreglementet
samt gällande omregleringsbestämmelser utgår tjänstepension
fr. o. m. dagen näst efter den, då avgång från befattningen har ägt rum,
t. o. m. den dag, då en månad har förflutit efter pensionstagarens frånfälle.
Härvid gäller, att för tiden efter frånfället utgående pensionsbelopp
inte får sammanlagt överstiga 800 kronor. Eftersom detta belopp innefattar
både grundbelopp och rörligt tillägg, har maximeringcn skärpts allteftersom
procenttalet för det rörliga tillägget har höjts. Fr. o. m. den 1 januari
i år skall rörligt tillägg på pensionerna utgå med 53 procent, under det att
vid utgångsläget år 1947, då maximigränsen 800 kronor fastställdes, tillägg
utgick efter 12 procent.
Spörsmålet om det berättigade i en maximering i angivna hänseende och
om avvägningen av en maximering torde komma att prövas i samband med
den pågående allmänna översynen av pensionsbestämmelserna. Med hänsyn
till den penningvärdeförändring, som har inträtt sedan den nu gällande
gränsen fastställdes, anser jag mig dock böra föreslå, att en provisorisk
förbättring genomföres redan fr. o. m. den 1 juli i år. Härvid anser jag en
höjning av gränsen från 800 till 1 000 kronor vara skälig. I enlighet härmed
bör de förut nämnda författningsruminen ändras.
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 205.
3:o.
Vissa med universitetslöneregleringen sammanhängande pensionsfrågor.
I prop. 1952:12 har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen
att godkänna de allmänna riktlinjer för en löne- och pensionsreglering
för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl., som i propositionen
har förordats. Propositionen har numera av riksdagen bifallits.
I propositionen uttalades bl. a., att frågan om de ändringar i gällande
pensionsreglementen, som kunde föranledas av löneregleringsförslaget,
samt frågan om den definitiva lösningen av pensionsförhållandena vid
Stockholms och Göteborgs högskolor syntes böra upptagas i ett senare
sammanhang. Jag torde nu få anmäla dessa frågor.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 februari 1951 tillkallade
jag den 6 i samma månad statskommissarien K. E. Jerdenius att som sakkunnig
inom civildepartementet biträda med utredning angående reglering
av löner och pensioner för professorer m. fl. befattningshavare vid
Stockholms och Göteborgs högskolor samt de frågor rörande pensionsförmåner,
som kunde uppkomma i samband med av 1948 års universitetslönekommitté
föreslagen lönereglering för vissa befattningshavare vid universiteten
och de statliga högskolorna. Utredningen har fullgjorts genom
ett den 29 februari 1952 dagtecknat betänkande, över betänkandet har utlåtanden
avgivits av statskontoret, vetenskapsakademiens förvaltningsutskott,
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, universitetskanslern,
rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,
organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg, styrelserna
för Stockholms och Göteborgs högskolor, rektorsämbetena vid
tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö, styrelserna för farmacevtiska
institutet och socialinstitutet i Stockholm, överstyrelsen för de tekniska
högskolorna, rektorsämbetena vid tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola i Göteborg, direktionen över gymnastiska
centralinstitutet, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen
för veterinärhögskolan, skogshögskolans lärarråd, statens skogsforskningsinstitut,
statens lönenämnd, statens pensionsanstalt, stadskollegierna
i Stockholm och Göteborg samt Sveriges laboratorers förening,
Sveriges professorers förening och Tjänstemännens centralorganisation.
1. Vissa frågor angående pensionsförhållandena för akademiska lärare m. fl.
Nuvarande pensionsförhållanden.
De i prop. 1952:12 avsedda statliga befattningarna med lönegradsbeteckningen
Ca eller Ce är förenade med pensionsrätt enligt 1947 års allmänna
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
13
tjänste- och familjepensionsreglementen. En av Föreningen Skogsarbeten
bekostad personlig professur i skoglig arbetslära vid statens skogsforskningsinstitut,
som i avlöningshänseende är likställd med avdelningsföreståndarbefattning
vid institutet och i dess personalförteckning åsatts lönegradsbeteckningen
Ca, är emellertid enligt Kungl. Maj :ts brev den 20 maj
1949 inte förenad med pensionsrätt enligt statliga pensionsreglementen.
Denna professur berörs inte av utredningens förslag.
De oreglerade akademiska lärarbefattningarna vid universiteten och karolinska
mediko-kirurgiska institutet är underkastade 1941 års allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen. Ett undantag utgör professuren
i rasbiologi vid Uppsala universitet, vilken emellertid är förenad med befattningen
som chef för rasbiologiska institutet, som i sin tur är hänförd
under nyssnämnda reglementen.
Innehavaren av den personliga professuren i experimentell fysik vid vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för experimentell fysik K. M. G.
Siegbahn samt professorn och föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets
paleozoologiska avdelning E. H. O. Stensiö är tillförsäkrade pensionsrätt
i enlighet med vad som gäller för universitetsprofessor.
Tjänsten på indragningsstat som föreståndare för de under vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna
är förenad med tjänstepensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet
och med familjepensionsrätt enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente.
Director musices vid universitetet i Uppsala och kapellmästaren vid
Lunds universitet åtnjuter rätt till tjänstepension enligt 1907 års civila
pensionslag. Befattningarna är inte förenade med statlig familjepensionsrätt.
Director musices är emellertid delägare i »universitetets i Uppsala
pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn» och kapellmästaren
vid Lunds universitet i »pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare
vid universitetet i Lund». Båda dessa pensionsinrättningar
har år 1939 övertagits av staten och förvaltas av statskontoret.
Docenterna saknar pensionsrätt i denna sin egenskap.
Pensioner, som utgår enligt äldre bestämmelser än 1947 års tjänste- och
familjepensionsreglementen, omregleras bl. a. enligt kungörelserna den 30
juni 1947 (nr 657) och den 14 maj 1948 (nr 257).
I fråga om pensionsålder tillämpas för samtliga här avsedda pensionsberättigade
befattningshavare, som inte är förordnandetjänstemän, förordningen
den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern
för civila statstjänstemän, m. m. samt kungörelsen samma
dag (nr 336) med särskilda föreskrifter i fråga om tillämpningen av
nämnda förordning. Av denna framgår, att pensionsåldern inträder under
en period, som börjar vid utgången av den kalendermånad, under vilken
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
befattningshavaren fyller 65 år, och upphör vid utgången av den kalendermånad,
under vilken han fyller 66 år. Under denna period kan befattningshavaren
avgå när han önskar, under förutsättning att han i stadgad tid
före avgångsdagen har ingivit ansökning om avsked.
Enligt 1907 års civila pensionslags huvudbestämmelser beträffande för
hel pension erforderligt antal tjänstår gäller en tjänstålder av 35 år för
manlig och 30 år för kvinnlig befattningshavare. För director musices vid
Uppsala universitet och kapellmästaren vid Lunds universitet erfordras dock
endast 25 tjänstår för hel pension.
Normaltjänståldern enligt 1934 års civila tjänstepensionsreglemente är
30 år; denna tjänstålder gäller för befattningen på indragningsstat som
föreståndare för de under vitterhetsakademier** hörande ostasiatiska arkeologiska
samlingarna.
I 1941 och 1947 års allmänna tjänstepensionsreglementen har bestämmelsen
om 30 år som normaltjänstålder bibehållits. För de av förevarande utredning
berörda statliga befattningarna är tjänståldern emellertid i många
fall lägre. Enligt tjänståldersförteckningen i bil. B till 1941 års allmänna
tjänstepensionsreglemente skall sålunda 25 år utgöra tjänstålder för professorer
och befattningshavare inom laboratorsgraden vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska institutet — denna tjänstålder torde
gälla också för chefen för rasbiologiska institutet — och enligt tjänståldersförteckningen
i bil. C till 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
gäller samma tjänstålder för professor och avdelningsföreståndare vid
naturhistoriska riksmuseet, professor och föreståndare vid statens etnografiska
museum samt för professor vid tandläkarhögskolorna i Stockholm
och Malmö, farmacevtiska institutet, tekniska högskolan i Stockholm,
Chalmers tekniska högskola, gymnastiska centralinstitutet, lantbrukshögskolan,
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, veterinärhögskolan
och skogshögskolan ävensom för avdelningsföreståndare vid statens
skogsforskningsinstitut.
I fråga om tjänstårsberäkning stadgas i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,
att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver
beror om och i vad mån tid, varunder tjänsteman har fullgjort arbete
eller uppdrag i eller utom statens tjänst, må tillgodoräknas såsom tjänstår,
där sådan tillgodoräkning inte sker författningsenligt. Motsvarande bestämmelser
finnes i 1941 års tjänstepensionsreglemente och civila tjänstepensionsreglementet.
Enligt praxis tillgodoräknar Kungl. Maj:t i enlighet
med detta stadgande med vissa undantag två tredjedelar av icke pensionsberättigande
statlig anställning som tjänstår i pensionshänseende. I vissa
fall har även annan tjänstetid tillgodoräknats.
I anslutning till en överenskommelse vid statsövertagandet den 1 juli
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
15
1939 av universitetens familjepensionskassor förordnade Kungl. Maj:t genom
ämbetsskrivelse den 23 augusti 1940, att professor, prosektor, laborator
och lärare i medicinsk radiologi vid universiteten eller karolinska institutet,
observatör och föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska
avdelning i Lund ävensom chefen för rasbiologiska institutet
skulle enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande i varje särskilt fall,
äga som tjänstår för pension enligt civila tjänstepensionsreglementet tillgodoräkna
tid, varunder befattningshavaren före tillträdet av befattningen
fullgjort forsknings- eller lärarverksamhet som docent eller bestritt befattning
som lärare eller tjänsteman vid universitetet. Vad sålunda förordnats
äger giltighet endast så länge det för hel pension erforderliga antalet tjänstår
utgör lägst 25.
Utredningens förslag.
Utredningen har framhållit, att ett bifall till den i prop. 1952: 12 föreslagna
löneregleringen automatiskt medför en motsvarande reglering av
pensionsunderlagen för de av löneregleringen berörda befattningshavarna
i det att 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente blir tillämpligt på
samtliga. Löneregleringen påkallar därför i och för sig inga särskilda anordningar
för pensioneringens del. Utredningen har emellertid erinrat, att
för den akademiska lärarpersonalen råder oenhetliga bestämmelser i fråga
om tjänståldern, samt anfört, att en ändring har synts erforderlig av gällande
föreskrifter om den tidpunkt, då skyldighet att avgå på grund av
uppnådd viss levnadsålder inträder.
I fråga om reguljär avgångsdag har utredningen föreslagit, att — i likhet
med vad som gäller för lärare vid högre allmänt läroverk — avgång
under pensioneringsperioden må äga rum endast vid utgången av kalenderhalvår
för professorer, befattningshavare i laboratorsgraden, docenter
och forskardocenter vid universiteten och de statliga högskolorna, om
inte avgång vid annan tidpunkt av perioden påkallas av nedsatt arbetsförmåga
eller av annat skäl medges av den entledigande myndigheten.
Utredningen har framhållit, att inom undervisningsväsendet i övrigt inträder
lärares avgångsskyldighet på grund av uppnådd viss levnadsålder i
allmänhet vid tidpunkt, som ligger mellan två på varandra följande läsår
eller terminer. Från skilda håll har framhållits det önskvärda i att liknande
regler införes beträffande akademiska lärares skyldighet att avgå.
Enligt utredningens mening får detta önskemål anses vara berättigat.
Beträffande de skilda läroanstalterna råder emellertid rätt olika förhållanden
med avseende på tidpunkten för läsårets början och slut samt läsårets
indelning i terminer. På grund härav skulle det, för att helt förhindra avgång
i samband med ålderspensionering under pågående termin, krävas
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
särbestämmelser beträffande ett flertal fackhögskolor och även andra institutioner.
Enligt utredningens uppfattning bör man emellertid söka undvika
en alltför omfattande specialreglering.
Efter att ha övervägt olika lösningar av frågan har utredningen stannat
för att förorda en tillämpning av de nyssnämnda för de högre allmänna
läroverkens lärare gällande bestämmelserna.
Utredningen har erinrat, att gällande tjänstålder sbestämmelser för statliga
befattningshavare m. fl. torde bli föremål för översyn av 1948 års pensionsålderskommitté,
men har ansett sig böra upptaga frågan till behandling
i förevarande sammanhang med hänsyn till att en ändring i fråga
om tjänståldern lämpligen bör genomföras i samband med löneregleringen
och med hänsyn till att utredningen förordar, att ytterligare två högskolor
— Stockholms och Göteborgs — nu skall inordnas under det statliga
pensionsväsendet. Utredningen har i förevarande hänseende föreslagit, att
det för hel pension erforderliga antalet tjänstår skall bestämmas till 30
för samtliga av löneregleringen berörda befattningshavare och som sin mening
uttalat, att ett sådant krav låter sig väl förena med de nuvarande grunderna
för beräkning av tjänstår.
Utredningen har anfört, att det knappast finnes anledning bibehålla de
olika regler i förevarande avseende, som gäller beträffande laborator m. fl.
vid reglerad högskola (tjänstålder 30 år) och laborator vid annan läroanstalt
(tjänstålder 25 år). Denna skiljaktighet bör enligt utredningens
mening därför undanröjas. Vidare ifrågasätter utredningen, om det är sakligt
motiverat att i fråga om tjänståldersbestämmelserna göra åtskillnad
mellan laborator och professor med anställning vid en och samma läroanstalt.
Vad som enligt utredningens mening främst aktualiserar tjänståldersfrågan
är emellertid förslaget om inplacering av de stipendierade docenterna
på löneplan. Jämlikt löneregleringsförslaget skall nämligen sådan
docent regelmässigt erhålla extra ordinarie anställning för en sammanlagd
tid av 6 eller i vissa fall 7 år. Inrättas dylika befattningar för docenterna,
torde lärarna vid universiteten och de andra läroanstalter, där docentanställning
ingår i karriären, i allmänhet erhålla pensionsrätt på grund av
dylik anställning vid 30 å 35 års ålder. Utredningen framhåller vidare, att
vissa befattningshavare vid sådan anställnings vinnande redan torde ha
förvärvat vissa tjänstår i pensionshänseende, t. ex. lärare inom teologisk
fakultet på grund av prästerlig församlingstjänst, lärare inom medicinsk
fakultet på grund av civilmilitär beställning såsom läkare, lärare vid filosofisk
fakultet på grund av anställning inom undervisningsväsendet o. s. v.
Åldern för första tillträde av pensionsberättigande tjänst torde alltså genomsnittligt
ligga något lägre än medelåldern för vinnande av extra ordinarie
docentanställning. Dessutom kan tillgodoräkning i viss omfattning
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
17
erhållas även beträffande icke pensionsberättigande anställningstid, som
har föregått dylika med pensionsrätt förenade befattningar.
På grund av det anförda finner utredningen skäl inte föreligga att för
de extra ordinarie docenterna tillämpa annan tjänstålder än den som numera
är den normala eller 30 år. Då docent knappast torde komma att i
denna egenskap beredas extra ordinarie anställning vid så hög ålder att
fråga kan uppkomma om ålderspension, blir tjänståldersbestämmelsen för
sådan befattningshavare följaktligen av betydelse i huvudsak endast för
beräkning av sjuk- och familjepension.
Vad angår professorer och befattningshavare i laboratorsgraden har utredningen
framhållit, att vid vissa högskolor finnes med pensionsrätt förenade
befattningar, vilka med hänsyn till arten av arbetsuppgifterna närmast
är att betrakta som rekryteringstjänster till docont- och högre befattningar.
Sålunda finnes vid lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan och
skogshögskolan med pensionsrätt förenade assistenttjänster. Den som utnämnes
till professor eller laborator vid någon av dessa högskolor, torde
således i allmänhet räkna tjänstår redan från första anställning som extra
ordinarie assistent. Utsikterna för lärarpersonalen vid här ifrågavarande
högskolor att intjäna hel pension är följaktligen i stort sett desamma som
inom statsförvaltningen i allmänhet, såvitt angår personer med akademisk
utbildning.
Vid tandläkarhögskolorna, där docentanställning för närvarande icke
förekommer, är det —- förutom professorerna (tjänstålder 25 år) och laboratorerna
(tjänstålder 30 år) — endast avdelningstandläkarna (tjänstålder
30 år) av lärar- och forskarpersonalen, som har pensionsrätt. Assistenter
och amanuenser är nämligen arvodesanställda utan pensionsrätt.
Då tandläkarhögskolornas organisation är relativt ny, anser utredningen
det knappast möjligt att på grund av erfarenheterna göra någon beräkning
av det antal tjänstår, som normalt bör kunna förvärvas på grund av innehavda
extra ordinarie eller ordinarie befattningar i karriären avdelningstandläkare
—- laborator — professor vid tandläkarhögskola. Relationen
mellan antalet professurer och laboratorstjänster är sådan, att det torde
finnas anledning förmoda, att de förra normalt komma att besättas ur laboratorernas
krets, sedan undervisningen vid dessa högskolor väl kommit
i gång i planerad omfattning. Detta förhållande talar enligt utredningens
mening för att tjänståldern för professor och laborator vid ifrågavarande
högskolor bör vara densamma.
Vid övriga akademiska lärosäten förekommer för assistenter, amanuenser
eller motsvarande personal endast extra eller arvodesanställning utan
pensionsrätt.
I fråga om de tekniska högskolornas lärare framhåller utredningen att
dessa står närmare det enskilda näringslivet än fallet är med de akademiska
lärarna i allmänhet. De förstnämnda lärarna rekryteras i icke ringa
2 Bihanff till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 205.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
utsträckning från industrien och även förekommer det, att t. ex. professor
vid teknisk högskola lämnar sin statstjänst för att övergå till ickestatlig
verksamhet. Med den utbredning pensioneringen av i enskild tjänst
anställda har fått under de senaste årtiondena anser utredningen det numera
vara regel, att den som övergår från dylik tjänst till lärarbefattning
vid teknisk högskola har förvärvat en mot tiden för den icke-statliga anställningen
svarande pension. Därav följer, om pensionen betraktas som en
förmån vilken intjänas efter hand som arbete utföres, att man principiellt
icke bör gå under den normala tjänståldern beträffande enstaka grupper
av statsanställda endast av den anledningen att karriären för vissa anställningshavare
till en del ligger utanför den statliga verksamheten. Huruvida
och i vilken mån icke-statlig tjänstgöring skall beaktas i pensionshänseende
för den*som tillträder statstjänst torde, såsom allmänna tjänstepensionsreglementet
förutsätter, få bero av Kungl. Maj:ts prövning från
fall till fall. Några särskilda bestämmelser beträffande de tekniska högskolornas
lärare i fråga om det för hel pension erforderliga antalet tjänstår
finner utredningen därför icke vara påkallade.’
De synpunkter, som i det föregående har återgivits beträffande de akademiska
lärarna i allmänhet, gäller enligt utredningens mening i det hela
även tjänstemännen vid övriga institutioner, som omfattas av löneregleringsförslaget.
Även beträffande sistnämnda befattningshavare anser utredningen
således skäl tala för att man nu inför en enhetlig tjänståldersbestämmelse
samt att den ifrågavarande gruppen därvid behandlas lika
med den stora massan av civilstatstjänstemän.
På grund av det anförda och under erinran om möjligheten för pensionsberättigad
befattningshavare att efter framställning hos Kungl. Maj:t
erhålla viss tillgodoräkning som tjänstår i pensionshänseende av tjänstgöringstid
före tillträdet av pensionsberättigande tjänst förordar utredningen
beträffande samtliga befattningar, som omfattas av löneregleringsförslaget,
att för hel pension skall fordras 30 tjänstår. övergångsvis bör
emellertid innehavare av befattning, för vilken den 30 juni 1952 gäller krav
på 25 tjänstår för hel pension, behållas vid denna bestämmelse så länge
han i en följd kvarstår i dylik befattning.
Utredningen föreslår vidare, att tillämpningen av bestämmelserna i den
förutnämnda ämbetsskrivelsen den 23 augusti 1940 begränsas till att gälla
endast de nuvarande befattningshavare, som bestämmelserna avser. Efter
den 30 juni 1952 nytillträdande befattningshavare i de tjänster, som avses
i brevet, skulle därmed likställas med statstjänstemän i allmänhet i fråga
om möjligheterna att som tjänstår i pensionshänseende få tillgodoräkna
tid, varunder med statlig pensionsrätt icke förenad anställning innehafts.
Enligt de övergångsbestämmelser, som har utfärdats i anledning av 1947
års allmänna familjepensionsreglementes ikraftträdande, äger de föreskrif
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
19
ter, som har meddelats i anledning av statens övertagande av vissa familjepensionskassor,
tillämpning även beträffande befattningshavare, som erhåller
pensionsrätt enligt detta reglemente. De särskilda förmåner, som
vid statens övertagande av olika familjepensionskassor tillförsäkrades de
dåvarande delägarna, universitetsprofessorer m. fl., gäller alltså oförändrade
efter det att 1947 års reglemente blivit tillämpligt på befattningshavarna.
En konsekvens av den i statens allmänna avlöningsreglemente tillämpade
nettolöneprincipen blir att familjepensionsavdrag inte kommer att ske för
någon av pensionsregleringen berörd befattningshavare.
Yttrandena.
Utredningens förslag om reguljär avgångsdag under pensioneringsperioden
för professorer, befattningshavare i laboratorsgraden, docenter och forskardocenter
vid universiteten, de medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna,
de tekniska högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna
har i allmänhet tillstyrkts av de berörda remissmyndigheterna,
av vilka många emellertid anser, att steget bör tagas fullt ut så att den
reguljära avgångsdagen bestämmes till den 30 juni, d. v. s. utgången av
läsåret. Detta har förordats av rektorsämbetena vid universitetet i Lund,
karolinska institutet, tandläkarhögskolan i Stockholm, tekniska högskolan
i Stockholm och Chalmers tekniska högskola, styrelsen för veterinärhögskolan
ävensom Sveriges professorers förening. I ett av styrelsen för
veterinärhögskolan åberopat yttrande av högskolans lärarkollegium har
framhållits, att undervisningen vid fackhögskolorna i många ämnen är
fördelad över ett helt läsår. Det kan därför medföra svårigheter för undervisningen,
om en lärare avgår efter höstterminens slut lika väl som om han
avgår under pågående termin. Lärarkollegiet har med anledning härav förordat,
att avgång normalt bör ske först med utgången av läsår. Rektor vid
tekniska högskolan i Stockholm har erinrat, att höstterminen vid teknisk
högskola börjar den 22 september och slutar den 8 februari, medan vårterminen
tager sin början den 9 februari och slutar den 22 juni. Under
höstterminens sista del är tentamensperiod anordnad. I de flesta större
ämnena tager undervisningen sin början vid höstterminens början samt löper
över hela den efterföljande vårterminen. Vidare är kurserna till skillnad
från kurserna vid universiteten direkt programbundna och svarande
mot tentamensfordringarna för godkänt betyg. Ur högskolans synpunkt
skulle det därför vara av stor praktisk betydelse om budgetårsskiftet —
således den 30 juni — bestämmes som enda avgångsdag.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt
lärarkollegiet vid farmacevtiska institutet och direktionen över gymnastiska
centralinstitutet har uttalat sig för att avgångsdagen jämväl vid nämnda
institut anpassas till terminsindelningen.
20
Kangl. Maj. ts proposition nr 205.
Utredningens förslag beträffande tjänstålder — att för hel pension skall
erfordras 30 år — har tillstyrkts av statskontoret, som emellertid anser
att höjningen av tjänståldern vad angår de tekniska högskolornas lärare
förutsätter medgivande av tillgodoräkning av enskild tjänst i större utsträckning
än som följer av Kungl. Maj :ts nu tillämpade praxis i detta
hänseende. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
och skogshögskolans lärarråd har förklarat sig inte ha något att erinra mot
förslaget.
I vad förslaget avser höjning av tjänståldern för professorerna har detsamma
avstyrkts av universitetskanslern och samtliga övriga hörda akademiska
myndigheter ävensom av Sveriges professorers förening. I flera av
remissyttrandena har påpekats att genomsnittsåldern såväl vid erhållande
av docentstipendium som vid professorsutnämning är relativt hög. Ett genomförande
av utredningens förslag kan därför befaras medföra svårigheter
för en professor att förvärva tillräckligt antal tjänstår för hel pension.
Universitetskanslern har särskilt framhållit de ogynnsamma betingelserna
i förevarande avseende för vissa innehavare av medicine professurer
i kliniska ämnen och professurer vid tandläkarhögskoloma. Dessa professurer
rekryteras nämligen ofta med personer, som före sin utnämning inte
innehaft pensionsberättigande statstjänst eller statlig arvodesanställning
utan kommunal eller enskild tjänst. Härtill kommer beträffande de medicinska
högskolorna att antalet docentstipendier i kliniska ämnen är mycket
begränsat. Vidkommande tandläkarhögskoloma framhålles, att docentanställning
där helt saknas och avdelningstandläkartjänsterna inte kan
betraktas som passagetjänster till professurer. Universitetskanslern har
funnit det vanskligt att innan åtgärder har vidtagits i syfte att ordna en i
pensionsavseende betryggande övergång mellan anställning i kommunal
eller enskild tjänst till statlig befattning skärpa de nuvarande reglerna för
erhållande av hel professorspension.
Liknande synpunkter har anförts särskilt i fråga om de tekniska högskolornas
professorer. Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har sålunda
anfört bl. a. följande.
Genomsnittsåldern för vinnande av professur vid de tekniska högskolorna
kan uppskattas till 43 år, lägre för professurer i grundläggande ämnen
och högre för professurer i tekniska tillämpningsämnen. Antalet pensionsberättigande
tjänster vid högskolorna, från vilka professurer kunna antagas
bli rekryterade, är ringa. Vid bifall till av Kungl. Maj :t i propositioner till
årets riksdag framlagda förslag kommer sålunda från och med nästa budgetår
vid tekniska högskolan i Stockholm antalet docentbefattningar att
utgöra 8 och antalet laboratorsbefattningar 4. Vid Chalmers tekniska högskola
komma docentbefattningarna att uppgå till 4 och laboratorsbefattningarna
till 2, vartill kommer en observatorsbefattning. Antalet ordinarie
professurer åter kommer att utgöra vid tekniska högskolan i Stockholm
57 och vid Chalmers tekniska högskola 32. Relationen mellan antalet professurer
och övriga här berörda tjänster vid de olika tekniska högskolorna
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
21
är alltså sådan, att de förra normalt ej kunna antagas komma att besättas
med befattningshavare ur de senares krets. Då antalet professurer vidare
till den helt övervägande delen avse tekniska tillämpningsämnen, lärer
ett genomförande av kommitténs förslag komma att innebära, att en professor
vid en teknisk högskola endast i ett relativt obetydligt antal fall
kan komma att intjäna hel pension, även med beaktande av att professurer
i viss utsträckning besättas med innehavare av pensionsberättigande tjänster
utanför de tekniska högskolorna. Framställningar om rätt att för
tjänstårsberäkning tillgodoräkna tid, varunder befattningshavare fullgjort
arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst, torde därför vid en utsträckning
av tjänstaldern för de tekniska högskolornas professorer till
30 år komma att avsevärt öka i omfattning.
Förslaget om höjning av tjänståldern för andra än professorer har
för laboratorsbefattningarnas vidkommande avstyrkts av Sveriges laboratorers
förening. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
har ansett, att samtliga befattningshavare i laboratorsgraden ävensom
statsagronomerna bör erhålla hel pension efter 25 tjänstår. I övrigt har
utredningens förslag i stort sett inte mött erinran från remissmyndigheterna.
Universitetskanslern har sålunda uttalat, att samma starka skäl som i
fråga om professorerna inte föreligger för ett bibehållande av 25-årsregeln
för de befattningar inom laboratorsgraden, för vilka den hittills har gällt.
Dessa befattningar tillträdes nämligen i allmänhet vid yngre ålder än
professurer.
Statskontoret har erinrat om förekomsten av vissa icke-statliga familjepensionsfonder
vid universiteten och därom anfört följande.
I samband med statsverkets övertagande fr. o. m. den 1 juli 1939 av
Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn
(prop. 186/1939) förbehöllos vissa åkerlottsmedel och donationsfonder
pensionsinrättningens intressenter. Dessa disponeras för beredande av pensionsförstärkning
efter vissa grunder åt efterlevande till befattningshavare
vid universitet. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat, uppgå dessa
pensionstillägg till 25 procent, i vissa fall mera, av utgående statlig familjepension.
Med de avsevärda förhöjningar av statsmedel, som genom omregleringskungörelserna
nr 575/1946, 657/1947 och 257/1948 kommit dessa
pensionstagare till del, finnas enligt statskontorets mening icke längre
samma skäl som tidigare för att för dylikt ändamål disponera dessa medel,
i vart fall icke åkerlottsmedlen. Än mindre torde beträffande de befattningshavare,
som omfattas av löneregleringsförslaget, föreligga motiv för
att befattningshavarna vid Uppsala universitet alltjämt skola intaga en
dylik förmånsställning. Frågan om den framtida dispositionen av här
avsedda medel synes snarast böra göras till föremål för utredning. Vid
Lunds universitet finnes en särskild pensionskassa »Lunds universitets
änkc- och pupillkassa», från vilken kassa utdelas familjepensioner å 400____
500 kronoij för år. Dessa grunda sig emellertid helt på erlagda avgifter,
varför kassan närmast torde vara att jämställa med enskild försäkringsinrättning.
Kassan lärer alltså icke beröras av den föreslagna löne- och
pensionsrcglcringcn.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
Departementschefen.
Den i prop. 1952: 12 föreslagna löneregleringen medför för professorer
och vissa andra akademiska lärare vid universiteten och de statliga högskolorna
automatiskt en motsvarande reglering av pensionsunderlagen.
Löneregleringen påkallar därför i och för sig inga särskilda anordningar
för pensioneringens del. Såsom det föregående utvisar har emellertid utredningen
upptagit till behandling vissa spörsmål, som utredningen har
ansett böra prövas i anslutning till löne- och pensionsregleringens genomförande.
Vad först angår frågan om bestämmandet av reguljär avgångsdag för
de akademiska lärarna innebär utredningens förslag att avgång under
pensioneringsperioden normalt skall få äga rum endast vid utgången av
kalenderhalvår. Detta förslag har allmänt tillstyrkts. Emellertid har i
åtskilliga remissyttranden framhållits, att avgång vid årsskifte ur undervisningssynpunkt
i många fall kan medföra lika stora olägenheter som avgång
under pågående termin. Med anledning härav har förordats, att
avgång normalt skall ske endast den 30 juni, d. v. s. vid den tidpunkt då
läsåret vid flertalet av ifrågavarande institutioner har avslutats.
De skäl, som har anförts till stöd för sistnämnda ståndpunkt, synes mig
vägande. Jag föreslår därför, att avgång under pensioneringsperioden för
i det följande angivna befattningshavare endast må äga rum den 30 juni,
om inte avgången påkallas av nedsatt arbetsförmåga eller den myndighet,
som äger att entlediga från tjänsten, eljest finner skäl medge att avgången
sker vid annan tidpunkt. Denna avgångsdag bör gälla för professorer,
befattningshavare inom laboratorsgraden, forskardocenter och
docenter vid universiteten och de statliga högskolorna ävensom för professorer
vid farmacevtiska institutet, gymnastiska centralinstitutet samt Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet. Samma bestämmelse bör
avse även director musices.
Utredningens förslag om höjning av tjänståldern för professor med 5
år till 30 år har däremot avstyrkts av så gott som samtliga akademiska
myndigheter. Även om vissa skäl talar för en höjning av tjänståldern för
professorerna, anser jag mig med hänsyn till att 1948 års pensionsålderskommitté
har till uppdrag bl. a. att göra nu gällande tjänståldersbestämmelser
till föremål för en allmän översyn inte böra i förevarande sammanhang
förorda en ändring av tjänståldern för professorerna.
För laboratorsgruppen gäller f. n. olika tjänstålder allteftersom fråga
är om laborator med oreglerad lön eller laborator med reglerad lön. För
de sistnämnda gäller en tjänstålder av 30 år, medan för laboratorer med
oreglerad lön erfordras endast 25 tjänstår. Da anledning inte finnes att
bibehålla olika tjänståldersbestämmelser för befattningshavare inom laboratorsgruppen
och olägenheter inte har försports av den för laborator med
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
23
reglerad lön stipulerade tjänståldern, förordar jag, att för samtliga laboratorer
det för hel pension erforderliga antalet tjänstår fastställes till 30 år.
övergångsvis bör emellertid innehavare av befattning, för vilken den 30
juni 1952 gäller krav på 25 tjänstår för hel pension, behållas vid denna
bestämmelse, så länge han i en följd kvarstår i dylik befattning.
Samma tjänstålder som för laborator bör gälla även för director musices
samt för forskardocent och docent. För sistnämnda båda grupper kommer
tjänståldern, såsom utredningen har framhållit, i huvudsak att få betydelse
endast för beräkning av sjuk- och familjepension.
Vad utredningen föreslagit i fråga om tillämpningen av de i ämbetsskrivelsen
den 23 augusti 1940 meddelade bestämmelserna angående tillgodoräkning
av viss tjänstgöring finner jag mig kunna biträda. Jag ansluter
mig likaså till statskontorets förslag, att frågan om den framtida
dispositionen av de s. k. åkerlottsmedlen göres till föremål för utredning.
Den föreslagna bestämmelsen om reguljär avgångsdag för innehavare
av vissa lärarbefattningar synes lämpligen böra intagas i förordningen den
1 juni 1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för
civila statstjänstemän, m. m. Bibehållandet av en tjänstålder om 25 år för
professorer föranleder, att de nuvarande oreglerade statliga befattningarna
av detta slag bör upptagas i tjänståldersförteckningen i bil. G till tillämpningsföreskrifterna
till 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.
2. Pensionsreglering för professorer m. fl. vid Stockholms och Göteborgs
högskolor.
Nuvarande pensionsförhållanden.
Stockholms och Göteborgs högskolor har hittills sörjt för sina anställdas
pensionering på grund av bestämmelser, intagna i grundstadgar eller
statuter för högskolorna eller i särskilda pensionsreglementen för högskolornas
befattningshavare, eller också genom beslut om pension i de
enskilda fallen.
Pensioneringen enligt utfärdade bestämmelser har i stort sett varit bunden
till förefintliga pensionsfonder, och bestämmande för pensionsawägningen
har varit fondernas förmåga att ekonomiskt bära åtagna pensionsförpliktelser.
Pensioneringen genom beslut i varje enskilt fall har dels avsett förbättring
av de reglementsenliga pensionerna, dels ordnande av pension åt befattningshavare,
som inte har varit genom pensionsreglemente eller eljest
berättigade att åtnjuta pension. Vägledande vid dessa beslut har — åtminstone
under de senare åren — varit de regler, som gäller inom det statligt
ordnade pensionsväscndet. I flertalet fall har den begränsade medels
-
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
tillgången för högskolorna inte möjliggjort att hålla pensionsnivån i paritet
med den statliga.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 21 december 1951 omräknas numera utgående
pensioner från högskolorna i huvudsaklig överensstämmelse med
de i kungörelserna den 30 juni 1947 (nr 657) och den 14 maj 1948 (nr
257) angivna grunderna för omreglering av motsvarande statliga pensioner.
Stockholms högskola. Reglementsenlig pensionering finns ordnad bara
för professorer och nuvarande innehavare av sekreterare- och kamrerarebefattningarna
vid högskolan. Bestämmelserna för denna pensionering
återfinnes i gällande grundstadgar för högskolan och i ett från och med
den 1 januari 1933 gällande pensionsreglemente.
Grundstadgarnas pensionsbestämmelser avser endast professorerna och
innebär i huvudsak följande.
Skyldighet att avgå inträder vid uppnådda 65 år, om inte styrelsen anmodar
befattningshavaren att kvarstå. 1 regel må kvarstående inte utsträckas
till efter 68 år.
Har befattningshavare fyllt 65 år och uppnått minst 30 anställningsår
som lärare vid högskola, därav åtminstone de 20 sista åren vid Stockholms
högskola, utgår pension med 70 procent av avlöningen vid avskedet
eller, om denna är högre än 7 000 kronor, av detta belopp. Är tjänstetiden
kortare än 30 år men minst 25 år, utgår avkortad pension. Rätt till viss
pension inträder vid avgång efter uppnådda 60 år och minst 25 tjänsteår.
Pensionsreglementet utgör i skilda avseenden en påbyggnad till grundstadgarnas
pensionsbestämmelser. Av föreskrifterna i reglementet torde
här få nämnas allenast följande.
För den som har utnämnts till professor vid högskolan före 46 års ålder
skall ålderspensionen utgöra, om avgången har skett vid 65 år, 6 750
kronor, vid 66 år 7 500 kronor och vid 67 år 8 250 kronor för år. För att
förstnämnda pensionsbelopp skall utgå krävs alltså 20 tjänstår. För den
som vid utnämningen har uppnått 46 års ålder utgår på visst sätt avkortad
pension.
För juris professor är pensionsbeloppen högre.
Enligt reglementet föreligger under där närmare angivna förutsättningar
också rätt till pension för änka och barn. Hel änkepension är 3 000 kronor.
Änka och barn erhåller 4 000 kronor. För varje barn därutöver utgår 500
kronor. — Ensamt barn får 2 000 kronor, två barn 3 000 kronor; för varje
barn därutöver utgår 500 kronor. Vid beräkning av familjepension gäller
samma avkortningsregler som i fråga om tjänstepension.
Enligt pensionsreglementet skall vissa årliga avgifter erläggas, i allmänhet
lägst 660 kronor och högst 1 380 kronor. Befattningshavare, som vid
sin utnämning har fyllt 46 men ej 55 år och som styrker sig äga god hälsa,
kan genom frivilliga avgifter tillförsäkra sig och sina efterlevande fulla
pensionsbelopp.
De nuvarande innehavarna av sekreterare- och kamrerarebefattningarna
vid högskolan äger rätt till egenpension och familjepension. Avgångsskyldighet
för dessa befattningshavare inträder vid 67 år, om styrelsen inte
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
anmodar vederbörande att kvarstå. Egenpension utgör 6 000 kronor, om
befattningshavaren vid avgången fyllt minst 65 år. Familjepension utgår
enligt särskild tabell. Den årliga pensionsavgiften utgör 804 kronor.
Beträffande vissa av Stockholms högskolas befattningshavare rader
särskilda pensionsförhållanden. I detta avseende torde jag få hänvisa till
betänkandet.
I anslutning till de allmänna bestämmelser rörande avlöning m. m., som
har utfärdats i avvaktan på en revision av grundstadgarna för Stockholms
högskola, har generellt stadgats, att uppkommande frågor om pension till
befattningshavare vid högskolan eller till efterlevande till dylik befattningshavare
skall underställas Kungl. Maj :t för prövning och avgörande.
Vidare har meddelats bestämmelser om erläggande av pensionsavgifter.
För professor vid högskolan, som är skyldig erlägga pensionsavgift, skall
avgiften tills vidare utgå efter oförändrade grunder. Professor, som inte
är innehavare av professur, förenad med pensionsrätt enligt högskolans
pensionsreglemente, ävensom laborator skall, där ej Kungl. Maj .t för särskilt
fall annorlunda bestämmer, vara skyldig att tills vidare å sin lön
vidkännas tjänste- och familjepensionsavdrag i likhet med motsvarande
befattningshavare vid statsuniversitet. Omfattar pensionsrätten endast
familjepension, skall befattningshavaren vidkännas endast tjänstepensionsavdrag.
För pensioneringsändamål finnes för närvarande två pensionsfonder vid
högskolan, professorernas pensionsfond och en år 1922 grundad fond för
pensionering av vaktmästare. Den 30 juni 1951 uppgick den förra fonden
till 3 632 267: 02 kronor och den senare till 43 671: 42 kronor. Vid samma
tidpunkt var således fondernas sammanlagda belopp 3 675 938:44 kronor.
Göteborgs högskola. Den genom högskolans försorg ordnade reglementsenliga
pensioneringen ansluter närmare till grunderna för den statliga
pensioneringen än vad fallet är beträffande pensionsbestämmelserna för
Stockholms högskolas befattningshavare.
Pensionsbestämmelserna är intagna i statuterna för Göteborgs högskola
och i ett den 23 februari 1926 antaget avlönings- och pensionsreglemente
för högskolans professorer samt ett den 18 november 1904 antaget reglemente
för änke- och pupillkassan vid högskolan. Bestämmelserna innebär
i huvudsak följande.
Skyldighet att avgå med rätt till pension inträder vid 65 års ålder, om
inte styrelsen för högskolan anmodar befattningshavaren att kvarstå och
han själv förklarar sig villig därtill. Pensionen utgör 7 500 kronor för år,
om tjänstårens antal vid högskolan uppgår till minst 25. Har detta antal
tjänstår inte uppnåtts, utgår pensionen med avkortat belopp i förhållande
till antalet tjänstår.
Avgångsskyldighet inträder också om befattningshavare, som inte har
uppnått 65 år, under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, van
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
förhet eller lyte har varit ur stånd att tjänstgöra och han befinnes vara för
framtiden tjänsteoförmögen. I sådant fall bestämmes pensionen enligt
samma regler som vid avgång efter uppnådda 65 år. Pensionen skall emellertid
uppgå till minst 75 procent av den pension, som skulle utgå om befattningshavaren
kvarstår i tjänst till 65 år.
Tjänstepensionsavgiften utgör enligt styrelsebeslut den 6 juni 1945 175
kronor för professor utnämnd före den 1 januari 1935 och 492 kronor för
annan professor.
Reglementet för änke- och pupillkassan vid Göteborgs högskola avser
innehavare av befattning såsom professor, sekreterare eller vaktmästare.
Den som har tillträtt sådan befattning efter det kassan upprättades är förpliktad
till delaktighet i kassan. Förpliktelse till delaktighet i kassan föreligger
inte beträffande befattningshavare, som är »lagligen skyldig att vara
delägare i annan offentlig, för statens eller kommunens befattningshavare
avsedd änke- och pupillkassa». Från delaktighet undantages bl. a. den som
vid utnämningen till sin befattning har uppnått 55 år. På grund härav är
professorn i konsthistoria med konstteori S. G. M. Strömbom undantagen
från familjepensionsrätt.
Pension utgår under i reglementet närmare angivna förutsättningar till
änka och barn. Pensionens belopp utgör, om både änka och barn eller om
minst tre barn efterlämnas, för efterlevande till professor 2 400 kronor,
till sekreterare 1 800 kronor och till vaktmästare 600 kronor. Om blott ett
barn efterlämnas, utgår pensionen med hälften av nämnda belopp. För
änka ensam eller om blott två barn efterlämnas utgör pensionen i nämnda
befattningshavargrupper respektive 1 800 kronor, 1 350 kronor och 450
kronor.
Enligt reglementet skall delägarna erlägga vissa avgifter — årsavgifter,
åldersskillnadsavgifter och retroaktivavgifter. För närvarande utgör årsavgiften
435 kronor för helt år — samma belopp som enligt 1941 års allmänna
familjepensionsreglemente gäller som familjepensionsavdrag för
professor vid statsuniversitet.
Jämlikt särskilda beslut av högskolans styrelse de senare åren, senast
den 1 februari 1949, skall pension till professor eller professors efterlevande
uppgå till samma belopp som gäller i motsvarande fall för befattningshavare
vid universitet.
I anslutning till de allmänna bestämmelser rörande avlöning m. m., som
har utfärdats i avvaktan på en revision av statuterna för Göteborgs högskola,
har bestämts att för innehavare av vid utgången av juni 1949 befintlig,
med pensionsrätt jämlikt högskolans pensionsreglemente av den 23
februari 1926 förenad professur skall tills vidare tillämpas nämnda reglemente
med däri vidtagna ändringar. Tjänstepension, som utgår enligt
andra bestämmelser, skall tills vidare utgå enligt hittills gällande grunder.
Professor, som är delägare i änke- och pupillkassan för högskolans befattningshavare,
skall tills vidare erlägga familjepensionsavgift med belopp,
som motsvarar familjepensionsavdraget för professor vid statsuniversitet.
Professor, som inte är innehavare av professur, förenad med pensionsrätt
enligt högskolans förenämnda pensionsreglemente, ävensom laborator
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
27
och preceptor skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer,
vara skyldiga att tills vidare å sina löner vidkännas tjänste- och
familjepensionsavdrag i likhet med motsvarande befattningshavare vid
statsuniversitet.
Uppstår fråga om tjänstepension till annan befattningshavare än innehavare
av vid utgången av juni 1949 befintlig, med pensionsrätt jämlikt
högskolans pensionsreglemente av den 23 februari 1926 förenad professur
eller uppstår fråga om familjepension till efterlevande till befattningshavare
vid högskolan, skall frågan härom underställas Kungl. Maj:t för
prövning och avgörande.
För pensioneringsändamål tillgängliga medel vid högskolan utgöres dels
av två pensionsfonder, dels ock av tillgångarna i änke- och pupillkassan.
Den 30 juni 1951 utvisade behållningen i pensionsfonderna följande belopp,
nämligen pensionsfonden från år 1891 282 997: 47 kronor och ©scar
Ekmans pensionsfond 905 348:02 kronor. Vid samma tidpunkt var behållningen
i änke- och pupillkassan 370 458: 30 kronor. Nämnda dag förfogade
högskolan således för pensionering totalt över 1 558 803: 79 kronor.
Utredningens förslag.
Den oenhetlighet, som präglar pensionsförhållandena vid Stockholms och
Göteborgs högskolor vid jämförelse såväl högskolorna sinsemellan som mellan
olika befattningshavare vid samma högskola, gör enligt utredningens
uppfattning behovet av en pensionsreglering starkt framträdande. Utredningen
föreslår, att — i likhet med vad som har skett inom vissa andra
grenar av den statsunderstödda verksamheten under senare tid — pensionsregleringen
åstadkommes genom inordnande under SPA-reglementet av de
ordinarie och extra ordinarie befattningar vid högskolorna, å vilka statens
allmänna avlöningsreglemente göres tillämpligt. Dessa befattningar bör
hänföras till grupp A, varigenom anslutningen till SPA-reglementet blir
obligatorisk. Professor bör härvid, framhåller utredningen, hänföras till
pensionsklass 2:14 i det i SPA-reglementet innefattade pensionsklassystemet
och annan befattning till den mot löneplan 1 i statens löneplansförordning
svarande pensionsklassen, vars nummer med tre enheter överstiger
befattningens lönegradsnummer. Härvid kommer pcnsionsunderlagen att
överensstämma med dem, som i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
har angivits för befattningar i motsvarande lönegrader.
SP A-reglementets bestämmelser i fråga om avgång på grund av ålderspensionering
motsvarar för närvarande inte de nya bestämmelser, som enligt
förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) är tillämpliga bl. a. på statstjänstemän,
vilka är underkastade 1947 års allmänna tjänstepcnsionsreglementc.
Utredningen föreslår, att pensionsåldern för befattningshavare vid
högskolorna tills vidare bestämmes till 65 år för befattningshavare i pen
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
sionsklass 1: 20 eller högre och eljest till 60 år, men att, då annan avgångsålder
än nu har sagts tillämpas för jämförlig statlig befattning, pensionsåldern
bestämmes till vad som gäller för den statliga befattningen. I enlighet
härmed föreslås, att pensionsåldern bestämmes till 63 år för följande
befattningar i härefter angivna lönegrader.
Stockholms högskola
Biblioteksassistent
Kansliskrivare
Kassör
Instrumentmakare
Institutionsvaktmästare
Kontorist
Maskinist
Kartbiträde
Laboratoriebiträde
Förste expeditionsvakt
Institutionsvaktmästare
Värmeledningsskötare och reparatör
Eldare
Eldare
Expeditionsvakt
Expeditionsvakt
Göteborgs högskola
Kontorist
Ce
13
Förste vaktmästare
Ce
13
(Ce
11)
Andre vaktmästare
Ce
12
(Ce
10)
Införes systemet med pensioneringsperioder för de under SPA-reglementet
lydande befattningshavarna, bör även, anser utredningen, befattningshavarna
vid Stockholms och Göteborgs högskolor omfattas av detta system.
I fråga om avgångsdag för lärare vid högskolorna förordar utredningen,
att, på samma sätt som har föreslagits för andra av löneregleringen omfattade
akademiska lärare, avgång på grund av ålderspensionering bör äga
rum vid utgången av det kalenderhalvår, varunder pensionsåldern har uppnåtts.
I fråga om medgivande av anstånd med avgång anser utredningen, att
SPA-reglementets bestämmelser för sådant medgivande bör göras tillämpliga
såväl på lärarpersonalen som på övrig personal.
I överensstämmelse med vad som har föreslagits beträffande lärarna
vid universiteten m. fl. förordar utredningen, att det för hel pension erforderliga
antalet tjänstår för samtliga här berörda befattningshavare skall
fastställas till 30 år. Utredningen anser att staten, eftersom det hittills i
princip har ålegat högskolorna själva att ombesörja pensioneringen av
sina befattningshavare, inte kan anses ha någon formell skyldighet att bibe
-
Ce
15
Ce
15
Ce
15
Ce
14
Ce
13
Ce
13
Ce
13
Ce
11
Ce
11
Ce
11
Ce
11
Ce
11
Ce
10
Ce
9
Ce
10
Ce
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
29
hålla de nuvarande befattningshavarna vid de äldre förmånligare grunderna
för pensionsberäkning, men förordar trots detta under hänvisning till grunderna
för reglering av utgående pensioner från högskolorna enligt Kungl.
Maj :t förenämnda brev den 21 december 1951 att en motsvarande övergångsreglering
som den vilken har föreslagits för de statliga befattningshavarna
åvägabringas. Ett bibehållande av tjänståldern 20 år för professorerna
vid Stockholms högskola finner sig utredningen dock inte kunna
tillstyrka utan föreslår en för båda högskolornas professorer gemensam
övergångsbestämmelse av innebörd att för nuvarande professorer skall för
hel pension krävas 25 tjänstår. För Stockholms högskolas professorer kompenseras
övergången till högre tjänstålder därav, att enligt de föreslagna
pensionsbestämmelserna tjänstår får räknas även för annan anställningstid
än som professor.
För laboratorer vid högskolorna föreslås inga särskilda övergångsregler.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1948 har sådan vid enskild högskola
anställd professor, som före den 1 januari 1938 utan rätt till pension har
avgått från ordinarie statlig lektorstjänst, tillerkänts uppskjuten livränta
av statsmedel (prop. 1948:137; r. skr. 1951:151). Professor, som vinner
pensionsrätt enligt SPA-reglementet, äger automatiskt räkna sig till godo
de tjänstår han kan ha förvärvat på grund av statlig lektorsanställning.
På grund härav bör i förekommande fall rätt till livränta enligt nämnda
brev upphöra i och med att pensionsrätt erhålles enligt SPA-reglementet.
Utredningen förutsätter, att särskild föreskrift härom icke är erforderlig.
SPA-reglementets bestämmelser innebär, att tjänstår tillgodoräknas befattningshavare
för tid, varunder han har varit underkastad SPA-reglementet
eller andra av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser.
Annan tid kan tillgodoräknas såsom tjänstår efter prövning
i varje särskilt fall.
Med hänsyn till att gällande pensionsreglementen och i annan ordning
meddelade bestämmelser rörande pensioneringen av vissa befattningshavare
vid högskolorna innehåller föreskrifter i fråga om beräkning av tjänstår
har utredningen diskuterat möjligheten att till SPA-reglementet flytta över
de tjänstår, som enligt nämnda föreskrifter beräknas motsvara den hittillsvarande
anställningstiden för en var befattningshavare, som har haft
pensionsrätt på grund av anställning vid högskolorna. Då emellertid utformningen
av högskolornas nuvarande pensionsbestämmelser, även reglerna
för tjänstårsberäkning, har fått en starkt individuell prägel, vilket
gör dem mindre väl lämpade för en fortsatt tillämpning, låt vara för allenast
förfluten tid, och dessa bestämmelser vidare lämnar rum för åtskilliga
tolkningssvårigheter, har utredningen ansett sig böra förorda, att den
retroaktiva tjänstårsberäkningen generellt prövas i enlighet med SPA-reglementets
bestämmelser därom. Dessa innebär, dels att statens pensionsan
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
stalt äger medge tillgodoräkning såsom tjänstår av tid, under vilken befattningshavare
har innehaft i 39 § SPA-reglementet upptagen befattning,
dels ock att annan tid kan få tillgodoräknas efter medgivande av Kungl.
Maj :t, allt dock endast i den omfattning så erfordras för att befattningshavaren
skall kunna intjäna hel ålderspension. Med sistnämnda begränsning
torde de befattningshavare, vilka erhåller pensionsrätt enligt SPAreglementet
från och med den 1 juli 1952, få sig tillgodoräknad i princip
all föregående anställning vid högskolan i befattningar, som från och med
samma dag upptages i reglementet. Därtill kommer eventuell tjänstårsberäkning
med stöd av Kungl. Maj :ts medgivande. Sistnämnda tillgodoräkning
torde få betydelse huvudsakligen för professorerna och övriga lärare
beträffande tid, varunder befattningshavaren har fullgjort forsknings- eller
undervisningsverksamhet vid högskolan utan att han därvid på grund av
denna verksamhet har innehaft befattning av samma slag som de befattningar,
vilka enligt förslaget skall förenas med pensionsrätt från och med
den 1 juli 1952.
Om befattningshavare, som erhåller pensionsrätt enligt SPA-reglementet,
härvid får tjänstårsberäkning för så lång tid tillbaka, att han till pensionsåldern
kan intjäna hel pension utan att likväl all tid, som kan räknas honom
till godo, har behövt tagas i anspråk, kan sålunda uppkommande
överskottstid längre fram tillgodoräknas vid inträffande avbrott i den pensionsberättigande
anställningen. — Det anförda gäller icke blott beträffande
den, som erhåller pensionsrätt enligt SPA-reglementet från och med
den 1 juli 1952, utan även i fråga om befattningshavare som anslutes till
pensioneringen i framtiden.
Med hänsyn till de mångskiftande förhållanden, som har präglat föregående
anställningstider för professorer och övriga lärare, har utredningen
övervägt, huruvida prövningen av frågor om retroaktiv tjänstårsberäkning
för nämnda befattningshavare generellt bör ankomma på Kungl. Maj :t,
detta i syfte att erhålla garanti för en lika behandling av dessa frågor och
motsvarande ärenden rörande befattningshavare vid statsuniversiteten. Utredningen
har funnit övervägande skäl tala för att inte föreslå någon avvikelse
från SPA-reglementets bestämmelser men förutsätter, att statens
pensionsanstalt i tveksamma fall hänskjuter frågan till Kungl. Maj :t för
avgörande.
I fråga om tid före den 1 juli 1952, varunder befattningshavare har innehaft
docentstipendium, bör enligt utredningens mening Kungl. Maj :t med
stöd av 18 § 3 mom. SPA-reglementet lämna ett generellt medgivande för
statens pensionsanstalt att enligt sagda författningsrum räkna dylik docenttid
till godo i pensionshänseende.
Beträffande befattningshavare, som väljer att kvarstå å de nu gällande
bestämmelserna, förordar utredningen, att grunderna i Kungl. Maj :ts brev
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
31
den 21 december 1951 angående omreglering av vissa från Stockholms och
Göteborgs högskolor utgående pensioner m. m. tillämpas även framdeles.
Enligt SPA-reglementet utgående avgifter — fortlöpande avgifter och engångsavgifter
— är avvägda så att de beräknas täcka viss del (i runt tal hälften)
av den verkliga kostnaden för pensioneringen. Den återstående delen utfylles
av statsmedel över ett under XII huvudtiteln upptaget bidrag till
pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt. En tillämpning av
SPA-reglementet på en viss grupp av befattningshavare medför alltså,
att staten ekonomiskt understöder den verksamhet, inom vilken ifrågavarande
befattningshavare är anställda. Denna automatiska statsbidragsgivning
gäller oavsett i vilken utsträckning staten eljest bidrager till verksamheten
och den är också oberoende av vederbörande huvudmans förmåga
att betala t. ex. kostnaden för tillgodoräkning av föregående anställningstid.
Ett inordnande av högskolornas lärare och övriga tjänstemän under
SPA-reglementet innebär, att staten redan till följd av pensionsreglementets
grunder för avgiftsbetalning påtager sig halva kostnaden för pensioneringen.
Högskolornas utgiftsstater, vilka är bestämmande för bl. a. storlaken av de
statliga och kommunala bidragen till resp. högskolor, kommer följaktligen
att belastas av pensionsavgifter, vilkas sammanlagda belopp motsvarar endast
ungefär halva pensioneringskostnaden.
Utredningen framhåller att olägenheterna av den automatiska statsbidragsgivning,
som följer med tillämpning av SPA-reglementet, blir särskilt
framträdande där fråga är om tjänster, vilkas inrättande har förutsatts
inte skola medföra några kostnader för staten. Så är förhållandet med
den nyligen inrättade professuren vid Stockholms högskola i försäkringsrätt.
Med den av statsmakterna intagna ståndpunkten till frågan om finansieringen
av denna professur skulle det vara mest följdriktigt att låta den
för innehavaren av professuren erforderliga pensionskostnaden helt utgå
av de fondmedel, som har avsetts skola bestrida samtliga med professuren
förenade utgifter.
Då förevarande spörsmål har giltighet inom en rad områden, har utredningen
emellertid inte ansett sig böra förorda införande av särskilda bestämmelser
för avgiftsberäkningen beträffande Stockholms och Göteborgs
högskolor. Utredningen har härvid förutsatt, att förevarande spörsmål
upptages till behandling av 1951 års pensionsutredning. I avbidan på resultatet
av detta kommittéarbete bör debiteringen av pensionsavgifter för
Stockholms och Göteborgs högskolors del tills vidare betraktas som ett provisorium.
Så länge pensionsanstalten uppbär avgifter enligt nu gällande
regler för avgiftsberäkning bör dock enligt utredningens mening vid bestämningen
av de statliga och kommunala bidragen till resp. högskolor
beaktas, att staten på grund av SPA-reglementets tillämpning läinnar ett
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
understöd, ungefär lika stort som de avgifter pensionsanstalten debiterar
vederbörande högskola.
Utredningen har beräknat beloppet av erforderliga fortlöpande avgifter
för helt år till ungefär 185 000 kronor för Stockholms högskola och ungefär
67 000 kronor för Göteborgs högskola. Beräkningarna grundar sig på den
personal, som finnes redovisad i statsliggaren för budgetåret 1951/52. Rörlig
tilläggsavgift har beräknats efter 53 procent på grundavgifterna.
Vad särskilt angår de vid inordnandet under SPA-reglementet uppkommande
engångsavgifterna har utredningen inte varit i tillfälle att beräkna
deras storlek för varje särskild befattningshavare. Utredningen har emellertid
gjort vissa överslagsberäkningar. Enligt dessa uppgår de enligt SPAreglementet
per den 1 juli 1952 erforderliga engångsavgifterna till i runt
tal 2 miljoner kronor för Stockholms högskola och 0,8 miljoner kronor
för Göteborgs högskola. Därvid har rörlig tilläggsavgift räknats efter 53
procent. Såsom framgår av den föregående redogörelsen utgör pensionsfondernas
sammanlagda belopp omkring 3,7 miljoner kronor för Stockholms
högskola och ungefär 1,6 miljoner kronor för Göteborgs högskola.
De överskott, som fonderna utvisar sedan förenämnda engångsavgiftsbelopp
fråndragits, motsvarar ungefär kapitalvärdena av de pensionsförpliktelser
gentemot nuvarande pensionärer, som åvilar resp. högskolor jämlikt
Kungl. Maj:ts brev den 21 december 1951, därest rörligt tillägg på utgående
grundbelopp beräknas efter 53 procent.
På grund av här anförda förhållanden föreslår utredningen, att högskolorna
i samband med att pensioneringen ordnas enligt SPA-reglementet
till statsverket överlämnar värden motsvarande de belopp, vartill fonderna
uppgår den 1 juli 1952 och att staten å sin sida för framtiden svarar såväl
för pensioneringen av högskolornas nuvarande befattningshavare som för
utgående pensioner. Redan beviljade pensioner bör enligt utredningens uppfattning
följaktligen från och med den 1 juli 1952 utbetalas från statens
pensionsanstalt och föreskrifter härom utfärdas. Utredningen förordar vidare,
att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag från högskolestyrelserna
bestämma vilka värdehandlingar som i enlighet med det föregående
skall överlämnas av högskolorna till statsverket, överlämnandet bör
ske förslagsvis senast den 1 oktober 1952. Enligt utredningens förslag skall
högskolorna således inte debiteras särskilda engångsavgifter i samband med
högskolepersonalens inordnande under SPA-reglementet den 1 juli 1952,
såvitt avser sådana befattningshavare, som på grund av anställning hos
högskolorna denna dag erhåller pensionsrätt enligt reglementet. Om i framtiden
behov av ytterligare engångsavgifter skulle uppkomma, t. ex. till
följd av lönereglering eller retroaktiv tillgodoräkning av tjänstår, som föranledes
av avbrott i tjänstårsberäkningen efter den 1 juli 1952, bör engångsavgifter
enligt utredningens mening beräknas i vanlig ordning och
debiteras vederbörande huvudman.
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
33
Beträffande de befattningshavare vid högskolorna, för vilka speciella
pensionsförhållanden gäller, anför utredningen följande.
Enligt bestämmelserna i 2 § SPA-reglementet undantagas från reglementets
tillämpning professorerna C. H. Cramér, E. F. Lundberg och C.-G. A.
Rossby, vilka äro tillförsäkrade pensionsrätt i enlighet med vad som gäller
för universitetsprofessor. Å Lundberg och Rossby torde från och med den
1 juli 1952 komma att tillämpas 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.
Cramér åter skall från och med samma dag behandlas
som om 1947 års allmänna tjänstepcnsionsreglemente vore på honom tilllämpligt.
Kostnaden för denna pensionering skall enligt föreskrift i Kungl.
Maj:ts brev den 25 november 1927 bestridas av avkastningen från den av
statskontoret förvaltade fonden för försäkringsmatematik och matematisk
statistik. Cramér har för närvarande familjepensionsrätt enligt pensionsreglementet
för Stockholms högskolas professorer. I samband med att pensioneringen
enligt detta reglemente avvecklas bör Cramérs efterlevande tillförsäkras
pensionsförmåner motsvarande vad som skulle tillkomma dem
enligt de för efterlevande till universitetsprofessor nu eller framdeles gällande
bestämmelserna. Detta bör ske genom en komplettering av det omförmälda
brevet av den 25 november 1927. Även familjepensionskostnaderna
böra bestridas av avkastningen från fonden för den av Cramér innehavda
professuren.
För såväl Lundberg och Rossby som Cramér skall gälla krav på 25 tjänstår
för hel pension.
Beträffande flera professorer vid Stockholms högskola har Stockholms
stad utfäst sig svara för egenpension enligt vad som gäller för universitetsprofessor.
Utredningen anser sig icke böra föreslå särskilda undantag beträffande
SPA-reglementets tillämpning för dessa fall. Därest Stockholms
stads förpliktelser kvarstår även sedan SPA-reglementet börjar tillämpas
på vederbörande, torde en jämkning av förmånerna från statens pensionsanstalt
få ske i enlighet med reglementets föreskrifter angående reglering
av sammanträffande förmåner.
Yttrandena.
Utredningens förslag om anslutning av befattningshavarna vid Stockholms
och Göteborgs högskolor till SPA-reglementet har av de berörda remissmyndigheterna
i stort sett lämnats utan erinran. Statskontoret har
emellertid i detta hänseende anfört följande.
För vissa professurer, av vilka flertalet torde vara personliga, gälla särskilda
utfästelser om pension antingen från statens eller från Stockholms
stads sida. I vad mån stadens åtaganden i detta hänseende kvarstå oförändrade
efter tillkomsten av 1948 års avtal framgår icke av utredningen.
För de fall, då en klar utfästelse om pension föreligger anser statskontoret
för sin del, att nuvarande innehavare icke böra inordnas under SPA-reglementet.
Detta bör vara förhållandet icke blott då fråga är om statlig garanti
utan även i avseende å kommunal sådan. Med de nuvarande innehavarnas
avgång ur tjänst böra emellertid samtliga dylika anordningar avvecklas.
Förslaget om pensionsålder och reguljär avgångsdag har tillstyrkts i ett
av styrelsen för Stockholms högskola åberopat yttrande av rcktorsnämnden
3 Rihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 205.
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
34
vid högskolan, som dock liar förutsatt att vid högskolan gällande praxis,
att styrelsen anmodar professorer kvarstå ett år i sänder tills de har uppnått
67 års ålder, kommer att bibehållas. Även styrelsen för Göteborgs högskola
har ansett, att motsvarande praxis vid denna högskola alltjämt bör
gälla i fråga om professor, som har tillträtt eller sökt professur, innan de
nya bestämmelserna har trätt i kraft.
Statens pensionsanstalt har anfört, att det tills vidare bör få ankomma
på resp. högskolestyrelser att underställa pensionsanstalten uppkommande
frågor angående fastställande av särskild pensionsålder.
Utredningens synpunkter i fråga om tjänstårsberäkning delas av statens
pensionsanstalt. Rektorsnämnden vid Stockholms högskola utgår från att
samma normer härvidlag skall gälla för högskolans befattningshavare som
för universiteten och anser, att dessa normer, såvitt angår statlig anställning,
bör fastställas i författning, enär det inte synes tillräckligt att, som
utredningen har gjort, hänvisa till Kungl. Maj :ts praxis i fråga om tillgodoräkning.
Styrelsen för Göteborgs högskola har förutsatt, att Kungl. Maj :t vid dispenstillgodoräkning
skall tillämpa samma regler, som för motsvarande fall
är föreskrivna för statsuniversiteten i ämbetsskrivelse den 23 augusti 1940,
samt att denna tolkas i överensstämmelse med departementschefens uttalande
i prop.1939:277.
Utredningens förslag i fråga om pensionskostnadernas beräknande och
om övertagande av pensionsfonderna har tillstyrkts av statens pensionsanstalt.
Stockholms stads kammarkontor har i denna fråga anfört följande i ett av
stadskollegiet i Stockholm åberopat yttrande.
Utredningen har föreslagit, att värden motsvarande de belopp, vartill
högskolans pensionsfonder uppgå den 1 juli 1952, överlämnas till statsverket,
varvid staten skulle svara för såväl pensioneringen av högskolans
nuvarande befattningshavare som för utgående pensioner. Då valmöjlighet
föreligger för befattningshavarna i fråga om övergång till de föreslagna
löne- och pensionsbestämmelserna, kan den situationen uppkomma, att
vissa befattningshavare kvarstå på äldre pensionsbestämmelser. Då dessa
befattningshavares pensionering torde böra bestridas av här ifrågavarande
fondmedel, torde ett överförande av fondmedlen till statsverket endast
kunna ske i den utsträckning, som svarar mot befattningshavarnas övergång
till de nya pensionsbestämmelserna.
Stadskollegiet i Stockholm har för egen del funnit önskvärt, att sådana
frågor, som icke nödvändigtvis erfordrar omedelbar lösning för genomförandet
av pensionsförslaget, uppskjutes till en senare tidpunkt, därvid särskilt
torde uppmärksammas frågan om överlämnandet av högskolans pensionsfonder
om 3,7 miljoner kronor. Omfattningen av befattningshavarnas
övergång på de nya bestämmelserna anses böra avvaktas och frågan om det
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
35
tormella överlämnandet göras till föremål för ytterligare överväganden, varvid
förhandlingar föreslås skola komma till stånd mellan staten, staden
och högskolan.
Rektorsnämnden vid Stockholms högskola har anfört, att nämnden har
uppfattat utredningens förslag så, att staten i och med övertagandet av
högskolans pensionsfonder ikläder sig ansvaret även för pensionsförmånerna
till sådana befattningshavare som icke övergår till det nya avlönings-
och pensionsreglementet. I annat fall anser sig högskolan vara nödsakad
att behålla en del av fonderna.
Göteborgs stadskollegium har åberopat det av styrelsen för Göteborgs
högskola i ärendet avgivna utlåtandet, vari anföres följande i nu ifrågavarande
hänseende.
Då staten automatiskt bidrager till pensionsavgifter vid andra SPA-anslutna
institutioner, oavsett om statsbidrag utgå till dessa eller icke. bör
enligt styrelsens mening samma statliga förmåner tillkomma högskolan och
storleken av det kommunala bidraget fastställas utan hänsyn härtill.
Mot att högskolan i samband med att pensioneringen ordnas enligt SPAreglementet
till statsverket överlämnar värden motsvarande de belopp, vartill
fonderna uppgå den 1 juli 1952, synes med hänsyn till den förebragta
utredningen icke finnas anledning till någon erinran. Styrelsen anser sig
dock böra framhålla, att Göteborgs stad, vars drätselkammare omhänderhar
förvaltningen av högskolans fonder, bör deltaga i behandlingen: av
frågan om vilka värdehandlingar, som skola till statsverket överlämnas.
Departementschefen.
Kungl. Maj:t har förut denna dag på min hemställan beslutat att till
riksdagen avlåta proposition med förslag till avlöningsbestämmelser för
befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor, innebärande
bl. a., att statens allmänna avlöningsreglemente skall göras tillämpligt på
dem.
Utredningen har föreslagit, att de ordinarie och extra ordinarie tjänster
vid högskolorna, som avses i nyssnämnda proposition, skall inordnas under
SPA-reglementet. Detta förslag har tillstyrkts av de berörda remissmyndigheterna,
av statskontoret dock med den reservationen, att enligt
dess uppfattning de professorer vid Stockholms högskola, för vilka Stockholms
stad har gjort särskilda utfästelser om pension, inte bör anslutas
till SPA-reglementet.
Behovet av en pensionsreglering för högskolornas befattningshavare är
starkt framträdande. Då förslaget att till SPA-reglementet ansluta de ordinarie
och extra ordinarie befattningshavare vid högskolorna, å vilka statens
allmänna avlöningsreglemente göres tillämpligt, är ändamålsenligt,
biträder jag detsamma. Att härvid — som statskontoret ifrågasatt — un
-
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 205.
dantaga de professorer vid Stockholms högskola, som av Stockholms stad
har garanterats pension, finner jag mig inte kunna förorda, främst av den
anledningen, att stadens utfästelser gäller endast tjänstepension och möjligheter
inte förefinnes att ansluta en befattningshavare till SPA-reglemcntet
endast i familjepensionshänseende.
Jag biträder även utredningens förslag i fråga om den pensionsgrupp och
de pensionsklasser i SPA-reglementet, till vilka befattningshavarna vid
högskolorna bör hänföras.
Beträffande avgångsålder gäller f. n. skilda bestämmelser för civila statstjänstemän
och de under SPA-reglementet inordnade befattningshavarna.
För de förstnämnda gäller att avgång med rätt till ålderspension må ske
under vissa pensioneringsperioder, under det för de till SPA-reglementet
anslutna alltjämt systemet med fast pensionsålder tillämpas. Möjligheter
att erhålla anstånd med avgång föreligger för båda grupperna.
Utredningen har föreslagit, att pensionsåldern för de här avsedda befattningshavarna
bestämmes till 65 år för dem, som hänföres till pensionsklass
1:20 eller högre och för de övriga till 60 år. För ett antal särskilt uppräknade
befattningar har pensionsåldern dock ansetts böra bestämmas till
63 år. Styrelserna för Stockholms och Göteborgs högskolor har biträtt detta
förslag under förutsättning att vid högskolorna rådande praxis, enligt vilken
professorer av vederbörande styrelse kan anmodas kvarstå till 67 år,
kommer att bibehållas.
Jag tillstyrker utredningens förslag till pensionsåldrar för de berörda
befattningarna. Om systemet med pensioneringsperioder införes i SPA-reglementet,
bör detta system givetvis tillämpas å här ifrågavarande tjänster.
Som SPA-reglementet inrymmer rätt för myndighet att, där synnerliga
skäl föreligger, medge anstånd med avgång för befattningshavare högst tre
år efter uppnådd pensionsålder, möter intet hinder för högskolorna att bevilja
anstånd med avgång för professorer också sedan dessa har anslutits
till SPA-reglementet.
I fråga om avgångsdag föreslår jag, att motsvarande bestämmelser tilllämpas
för lärarna vid Stockholms och Göteborgs högskolor som de av mig
för annan akademisk lärarpersonal förordade. Jämväl beträffande tjänstålder
bör samma regler gälla som för motsvarande befattningshavare vid
universiteten och de statliga högskolorna.
Utredningens förslag, att SPA-reglementets bestämmelser om retroaktiv
tjänstårsberäkning skall gälla för de nu ifrågavarande befattningshavarna,
biträdes av mig. Jag förutsätter härvid, att statens pensionsanstalt i tveksamma
fall hänskjuter frågan till Kungl. Maj :ts prövning. Till frågan huruvida
pensionsanstalten bör erhålla generellt bemyndigande att enligt 18
§ 3 mom. SPA-reglementet i pensionshänseende tillgodoräkna viss docenttid
torde jag senare få återkomma.
Kungl. Maj. ts proposition nr 205.
37
I avseende å debiteringen av de fortlöpande pensionsavgifterna har utredningen
förordat, att SPA-reglementets nu gällande bestämmelser härutinnan
tills vidare skall tillämpas för samtliga de befattningshavare vid
högskolorna, som enligt förslaget skall anslutas till reglementet, i avvaktan
på de förslag, som 1951 års pensionsutredning kan framlägga i denna
fråga. Utredningen har vidare ifrågasatt, att vid bestämningen av de statliga
och kommunala bidragen till högskolorna bör beaktas, att staten på
grund av SPA-reglementets tillämpning lämnar ett understöd som är ungefär
lika stort som de avgifter pensionsanstalten debiterar vederbörande
högskola. Sistnämnda spörsmål är av den natur att förhandlingar i ämnet
bör upptagas med vederbörande kommunala organ innan ställning därtill
tages.
För att högskolorna i fortsättningen skall befrias från allt arbete med
beräkning och utbetalning av pensioner har utredningen förordat, att
statsverket skall för framtiden svara för nu utgående pensioner mot att
högskolorna till statsverket överlämnar värden, motsvarande kapitalvärdena
av de pensionsförpliktelser som åvilar högskolorna jämlikt Kungl.
Maj:ts brev den 21 december 1951. Utredningen har framhållit, att det
sammanlagda beloppet av högskolornas pensionsfonder uppgår till ett belopp,
motsvarande nyss nämnda kapitalvärden och de engångsavgifter, som
överslagsvis har beräknats för högskolornas nuvarande befattningshavare.
På grund härav har utredningen föreslagit, att de i pensionsfonderna ingående
medlen skall överföras till statsverket mot dels att retroaktiv tjänstårsberäkning
i viss omfattning medgives utan särskild engångsavgift och
dels att nu utgående pensioner från högskolorna fr. o. in. den 1 juli 1952
skall utbetalas av statens pensionsanstalt.
Mot detta förslag, som i princip har tillstyrkts av såväl statskontoret
och pensionsanstalten som högskolestyrelserna, har jag i och för sig inte
något att erinra. Förhandlingar i frågan torde emellertid böra upptagas med
högskolestyrelserna och vederbörande kommunala myndigheter. Skulle ett
övertagande av pensionsfonderna inte ske, får retroaktivavgifter beräknas
i vanlig ordning och högskolorna själva svara för nu utgående pensioner.
I anledning av vad i ärendet har anförts vill jag framhålla, att staten, därest
fonderna övertages, bör svara också för pensionsförmånerna till den
som inte övergår å de föreslagna löne- och pensionsbestämmelserna.
Riksdagens bemyndigande att meddela pensionsbestämmelser för ifrågavarande
befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor i enlighet
med vad jag i det föregående förordat torde höra utverkas. Liksom
eljest ankommer det på Kungl. Maj:t att utfärda de särskilda övergångsbestämmelser,
som kan bli erforderliga vid pensionsregleringens genomförande.
Jag torde emellertid redan i detta sammanhang 1''å nämna, att jag i
likhet med utredningen anser, att för nuvarande professorer vid högsko
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
lorna bör för hel pension krävas 25 tjänsteår. Vidare bör föreskrivas, att
den som övergår på de nya löne- och pensionsbestämmelserna skall avstå
alla anspråk på pensionsförmåner för sig och sina efterlevande enligt de nuvarande
reglementena.
4:o.
Fråga om reglering av pensionsförhållandena för innehavaren av
universitetskanslersämbetet.
Universitetskanslersämbetet är förenat med avlöning i form av arvode
men däremot icke med pensionsrätt. Om innehavare av pensionsberättigande
statlig befattning utses till universitetskansler och därvid lämnar förstnämnda
tjänst, går han miste om den pension, till vilken han eljest skulle
ha kunnat bli berättigad och får efter fyllda 65 år endast komma i åtnjutande
av livränta.
1949 års universitetskanslersämbetssakkunniga avgav den 15 juni 1951
betänkande angående universitetskanslersämbetets uppgifter och organisation
m. m. (SOU 1951:37). I betänkandet har inte berörts frågan om
universitetskanslerns pensionsförhållanden. I utlåtande den 31 oktober 1951
över kapitel IV i betänkandet upptog emellertid dåvarande t. f. universitetskanslern
frågan om reglering av pensionsförhållandena för sådan innehavare
av kanslersämbetet, som i samband med tillträdet av ämbetet
hade avgått från pensionsberättigande statlig befattning. Med hänvisning
till vad som jämlikt bestämmelser i 1947 års allmänna tjänste- och fainiljepensionsreglementen
gäller för justitieråd och regeringsråd föreslog
t. f. kanslern, att sådan innehavare av kanslersämbetet, som nyss har
nämnts, skall i pensionshänseende anses alltjämt kvarstå i sin tidigare befattning,
så länge han i oavbruten följd innehar kanslersämbetet.
I prop. 1952:137, vari vissa förslag beträffande kanslersämbetets organisation
har förelagts riksdagen, har chefen för ecklesiastikdepartementet
anfört, att den av t. f. kanslern väckta pensioneringsfrågan bör prövas i
annat sammanhang. Jag är icke beredd att nu framlägga något förslag om
hur pensionsfrågan för framtiden skall lösas för innehavare av kanslersämbetet
utan föreslår, att särskilt beslut fattas om reglering av pensionsförhållandena
för nuvarande universitetskanslern, f. d. landshövdingen i
Malmöhus län Arthur Natanael Thomson. Därest sådant beslut icke meddelas,
skulle tillträdet av universitetskanslersbefattningen för Thomson
medföra en avsevärd försämring av pensionsförmånerna, i det att han
skulle gå förlustig sin rätt till pension såsom landshövding. Det må tillläggas,
att för hel pension som landshövding fordras 20 tjänstår, medan
Thomson redan nu har i 21 år innehaft ordinarie statstjänst. Efter samråd
med chefen för ecklesiastikdepartementet förordar jag att Thomson,
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
39
så länge han i oavbruten följd innehar kanslersämbetet, bibehålies vid den
rätt till pensionsförmåner, som skulle ha tillkommit honom, om han hade
kvarstått i landshövdingeämbetet. Skulle pension på grund härav komma
att utgå medan han innehar kanslersämbetet, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att pröva och avgöra frågan om härav påkallad minskning av
hans arvode.
5 :o.
Pensionsreglering för lärarpersonal vid folkliga musikskolan i Arvika
m. m.
I prop. 1952:156 föreslås, att folkliga musikskolan i Arvika skall omorganiseras
och i huvudsak jämställas med statsunderstödd folkhögskola.
I anslutning härtill har jag tidigare denna dag i anledning av att avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m. blir tillämpligt vid musikskolan förordat vissa ändringar
i reglementet. I samband med löneregleringen torde få genomföras
en motsvarande pensionsreglering.
Enligt nu gällande bestämmelser kan lärarbefattning vid musikskolan
förenas med pensionsrätt enligt SPA-reglementet efter registreringsframställning
till statens pensionsanstalt. Pensionsanstalten bestämmer härvid
pensionsklassen med hänsyn till bl. a. utgående löneförmåner. Pensionsåldern
är 63 år. Efter lönereglering i enlighet med det framlagda förslaget
torde för musikskolans befattningshavare böra gälla samma pensionsbestämmelser
som enligt fjolårets pensionsregleringsbeslut tillämpas för rektor
och ämneslärare vid statsunderstödd folkhögskola. I enlighet härmed
skulle de berörda befattningarna vid musikskolan hänföras till grupp A
enligt SPA-reglementet, d. v. s. anslutningen till pensioneringen skulle bli
obligatorisk. Pensionsklassen fixeras för rektor till 1:33 och bestämmes för
övriga lärare med direkt utgångspunkt från de för dem gällande lönegraderna.
Pensionsåldern kommer att inträda vid utgången av det verksamhetsår,
den 1 juli—den 30 juni, under vilket 65 års ålder uppnås. Vad särskilt
angår den höjning av pensionsåldern från 63 till 65 år som sålunda
föreslås torde denna böra följa av att befattningshavarna vid musikskolan
anses vara ämneslärare. I sammanhanget må erinras, att för lärare vid
musikhögskolan gäller pensioneringsperiod III, d. v. s. den period som svarar
mot pensionsåldern 65 år.
Tidigare i dag har jag förordat vissa redaktionella ändringar i förutnämnda
avlöningsreglemente för att detsamma skall bli tillämpligt vid fruktodlingsskolor.
Vid bifall härtill inträder i pensionshänseende den konsekvensen
alt SPA-reglementet blir tillämpligt på vederbörande lärarpersonal.
Pensionsvillkoren blir desamma som enligt 1951 års reglering för de lägre
lantbruksundervisningsanstalternas lärarpersonal.
40 Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
6 :o.
Ändrad pensionsklass för vissa SPA-reglementet underkastade
befattningshavare.
I en den 22 december 1951 dagtecknad framställning har Tjänstemännens
centralorganisation hemställt, att åtgärder vidtages för att SPA-anslutna
sjuksköterskor, barnmorskor, heltidsanställda hemvårdarinnor och
tandsköterskor skall erhålla den placering i högre pensionsklass enligt
SPA-reglementet, som betingas av för dem gällande lönegrader.
I fråga om hemvårdarinnorna går yrkandet ut på en höjning i pensionsklass
från 1: 8 (motsvarande lönegraden 5) till 1:10 (motsvarande lönegraden
7) med hänsyn till att dessa befattningshavare enligt överenskommelse
med Svenska stadsförbundet fr. o. m. den 1 januari 1951 skall vara hänförda
till lönegraden 7. Beträffande tandsköterskorna vid den statsunderstödda
folktandvården har TCO erinrat, att enligt SPA-reglementet all tandsköterskepersonal
är hänförd till pensionsklass 1:11 (motsvarande lönegraden
8), trots att skilda lönegrader gäller för olika kategorier tandsköterskor.
Sålunda är sköterskor vid distriktstandpolikliniker hänförda till
lönegraderna 8 eller 9 och vid centraltandpoliklinker till lönegraderna 8
eller 10.
TCO har hemställt, att ändringarna för sjuksköterskor, barnmorskor
och hemvårdarinnor skall genomföras med verkan fr. o. in. den 1 januari
1951.
över framställningen har utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt
samt av styrelserna för Svenska landskommunernas förbund, Svenska
landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.
Framställningen beträffande sjuksköterskorna och barnmorskorna har
i princip tillstyrkts av de berörda kommunförbunden. Statens pensionsanstalt,
som har förklarat sig inte vilja motsätta sig de avsedda höjningarna
i pensionsklass för de båda sist nämnda befattningshavargrupperna, har
anfört i huvudsak följande.
Beträffande de med pensionsrätt enligt SPA-reglementet förenade barnmorske-
och sjuksköterskebefattningama är pensionsklassen angiven i reglementet
för distriktsbarnmorske- och distriktssköterskebefattningar. Pensionsklassen
är för distriktsbarnmorska 1:15 (motsvarande lönegraden 12)
och för distriktssköterska 1:16 (motsvarande lönegraden 13). I fråga om
övriga befattningar av förevarande slag gäller, att statens pensionsanstalt
har att bestämma pensionsklassen med utgångspunkt från utgående avlöning.
Härvid må dock pensionsklassen icke sättas så hög, att däremot
svarande tjänstepensionsunderlag blir högre än tjänstepensionsunderlaget
för jämförlig befattning, vars löneställning är fastställd i författning eller
av Kungl. Maj :t. På grund av denna maximeringsregel kan pensionsanstalten
i fråga om flertalet barnmorskor och sjuksköterskor i sluten vård icke
fastställa högre pensionsklass än 1:15 respektive 1:16, så länge sistnämnda
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
41
pensionsklasser äro gällande enligt SPA-reglementet för motsvarande befattningshavare
inom den öppna vården. Enligt pensionsanstaltens mening
föreligger icke anledning motsätta sig sådan ändring av de i SPA-reglementet
fastställda pensionsklasserna för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor,
att dessa befattningshavare komma att få pension motsvarande
den faktiska löneställningen. Därmed undanröjes nyssnämnda hinder att
för övriga barnmorskor och sjuksköterskor fastställa pensionsklass, som
svarar mot nu gällande lönegrad.
I fråga om distriktsbarnmorskorna har pensionsanstalten framhållit, att
ett särskilt problem aktualiseras av att för dessa befattningshavare skilda
lönegrader gäller alltefter sysselsättningsgraden. En strikt tillämpning av
bestämmelserna i SPA-reglementet skulle förutsätta att en och samma pensionsklass
fastställes för samtliga distriktsbarnmorskor och att minskning
göres vid tjänstårsberäkningen för sådana barnmorskor som får anses ha
mindre än full sysselsättning. Stora svårigheter är emellertid enligt pensionsanstaltens
mening förenade med en beräkning av förhållandet mellan
verklig och såsom full ansedd tjänstgöring för denna typ av befattningar.
Med hänsyn härtill och eftersom att döma av löneskillnaden — en lönegrad
— variationen i tjänstgöringens omfattning inte är särdeles stor, förutsätter
pensionsanstalten att pensionsklassen för varje särskild distriktsbarnmorskebefattning
får bestämmas med direkt utgångspunkt från lönegraden
utan hänsyn till graden av sysselsättning.
Vidare har pensionsanstalten diskuterat frågan om vilka anordningar i
SPA-reglementet, som är påkallade för att en fortlöpande anpassning av
pensionsvillkoren till löneförhållandena för berörda personalgrupper skall
kunna för framtiden ordnas utan onödig omgång och andra olägenheter ur
arbetssynpunkt. I detta sammanhang anför pensionsanstalten i huvudsak
följande.
Med hänsyn till, bland annat, den snabba löneutveckling, som präglar de
till SPA-reglementet anslutna grupperna av befattningshavare och som
medför upprepade ändringar av pensionsklasserna, anser pensionsanstalten
skäl föreligga att ifrågasätta, huruvida icke distriktsbarnmorske- och distriktssköterskebefattningarna
borde överföras från SPA-reglementets grupp
A till grupp B. En dylik åtgärd skulle innebära, att pensionsanstalten för
framtiden hade att bestämma pensionsklassen för sistnämnda befattningar
i samma ordning som gäller för bestämmande av pensionsklass för motsvarande
befattningar i den slutna vården. Om denna ändring skulle vidtagas,
borde bestämmelsen 7 a i 38 § reglementet icke längre tillämpas beträffande
här ifrågavarande befattningar. Den nu berörda ändringen —
som skulle medföra fördelar ur arbetssynpunkt för pensionsanstalten -—
torde emellertid vara av den betydelse i principiellt avseende, att den måhända
bör hänskjutas till bedömande av 1951 års pensionsutredning.
I fråga om hemvårdarinnorna har såväl pensionsanstalten som kommunförbunden
ansett sig inte kunna tillstyrka högre pensionsklass än 1 :9
42 Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
(motsvarande lönegraden 6). Pensionsanstalten har i denna fråga närmare
anfört följande.
För heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning staten bidrager,
är pensionsklassen angiven i SPA-reglementet. För närvarande gäller pensionsklassen
1:8. TCO:s hemställan går ut på att pensionsklassen skall bli
1 :10 med hänsyn till att i stad anställd hemvårdarinna för närvarande avlönas
enligt lönegraden 7. Enligt vad pensionsanstalten inhämtat under
hand från landskommunernas förbund är emellertid hos landskommun anställd
hemvårdarinna i allmänhet placerad i lönegraden 6. Sådan hemvårdarinna
skulle alltså för närvarande icke kunna hänföras till högre pensionsklass
än 1:9.
Med hänsyn till att olika lönegrader förekomma för detta slag av befattningar
kunde ifrågasättas, att bemyndigande skulle givas pensionsanstalten
att bestämma pensionsklass för varje särskild befattning. Vissa
skäl i övrigt skulle även tala för en sådan åtgärd. Då detta emellertid
skulle förutsätta registrering av befattningarna enligt 3 § SPA-reglementet,
kan pensionsanstalten vid nu rådande starka arbetsanhopning i anstalten
icke tillstyrka en dylik reform beträffande denna grupp av befattningshavare.
Anstalten föreslår därför på denna punkt icke annan ändring än att
pensionsklassen för hemvårdarinnorna i reglementet fastställes till 1:9
i stället för 1:8.
TCO:s förslag att tandsköterskas pensionsklass, som nu är 1:11 oavsett
löneställningen, skall differentieras med hänsyn till lönegraden har tillstyrkts
av pensionsanstalten och styrelserna för de berörda kommunförbunden,
landstingsförbundet och stadsförbundet.
Vad angår tidpunkten för genomförandet av de ifrågasatta ändringarna
för barnmorskor, sjuksköterskor och hemvårdarinnor går TCO:s yrkande
ut på att de nya pensionsklasserna skall tillämpas retroaktivt fr. o. m. den
1 januari 1951. Styrelserna för landstingsförbundet och stadsförbundet har
förklarat sig inte ha något att erinra häremot. Styrelsen för landskommunernas
förbund har inte berört frågan om ikraftträdandet. Statens pensionsanstalt
har, under hänvisning till arbetstekniska förhållanden, uttalat,
att bestämmelserna inte bör ges verkan för längre tid tillbaka än fr.
o. in. den 1 januari 1952. Beträffande detta spörsmål har pensionsanstalten
anfört i huvudsak följande.
Anstaltens bestyr med SPA-pensioneringen innefattar bl. a. en till början
av varje kalenderår förlagd uppbörd av fortlöpande avgifter för det
närmast förflutna året ävensom förande på personkort av anteckningar
om de särskilda befattningshavarnas under det gångna året gällande pensionsklass
m. m. De fortlöpande avgifterna för år 1951 inlevereras till pensionsanstalten
under första kvartalet 1952, i samband varmed nämnda anteckningar
göras på personkorten. Bl. a. för att anstalten icke skall behöva
utföra detta arbete två gånger för samma kalenderår, har anstalten i allmänhet
icke beviljat pensionsrätt eller ändring av pensionsklass från tidigare
tidpunkt än ingången av det år, varunder ansökan om pensionsrätt
respektive ändring av pensionsklass inkommit till anstalten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
43
Ett bifall till TCO:s hemställan om retroaktiv giltighet av pensionsklassändringarna
— gällande inemot 15 000 befattningshavare — skulle på nyss
anförda grunder ställa stora krav på anstaltens redan ansträngda personella
resurser. På grund härav kan pensionsanstalten icke tillstyrka, att ett
beslut om ändring av pensionsklass för här ifrågavarande grupper av befattningshavare
skall få verkan längre tillbaka än fr. o. m. den 1 januari
1952.
Departementschefen.
För de till SPA anslutna befattningarna gäller, att pensionsförmånernas
storlek bestämmes med utgångspunkt från de pensionsunderlag som har
fastställts för de pensionsklasser befattningarna hänförts till. Beträffande
vissa befattningar är pensionsklassen angiven i SPA-reglementet, medan
det i andra fall ankommer på statens pensionsanstalt att enligt i reglementet
uppdragna riktlinjer bestämma densamma. Då pensionsanstalten bestämmer
pensionsklassen, har anstalten bl. a. att beakta pensionsunderlagets
storlek för jämförlig statlig befattning. Pensionsklassen är i allmänhet
angiven i reglementet i fråga om befattningar, för vilka avlöningsbestämmelser
finnes meddelade i författning eller för vilka i annat fall enhetliga
bestämmelser om avlöningens storlek tillämpas. Även då nyss angivna
förutsättning inte är för handen men t. ex. jämförlig statlig befattning
inte finnes, har pensionsklassen fixerats i SPA-reglementet.
Bland befattningshavare, för vilka pensionsklassen har angetts i SPAreglementet,
befinner sig vissa sjuksköterskor, barnmorskor, hemvårdarinnor
och tandsköterskor. TCO har i fråga om de tre förstnämnda grupperna
yrkat på höjda pensionsklasser med anledning av fr. o. m. den 1
januari 1951 genomförda lönegradsuppflyttningar och beträffande tandsköterskorna
har TCO hemställt om differentiering av pensionsunderlagen
med hänsyn till att skilda lönegrader gäller för olika kategorier befattningshavare.
Yrkandena har i princip tillstyrkts vid remissbehandlingen,
i fråga om hemvårdarinnorna har dock varken de hörda kommunförbunden
eller statens pensionsanstalt ansett sig kunna tillstyrka högre pensionsklass
än som motsvarar lönegraden 6 under det att framställningen
på denna punkt går ut på pensionsklass motsvarande lönegraden 7.
Beträffande frågan om ikraftträdandet av de ifrågasatta höjningarna för
sjuksköterskor, barnmorskor och hemvårdarinnor har pensionsanstalten
uttalat, att desamma inte bör få i enlighet med yrkandet gälla fr. o. in.
den t januari 1951 utan tidigast fr. o. m. innevarande års ingång.
För egen del finner jag inte anledning till erinran mot att högre pensionsklasser
blir gällande för ifrågavarande personalgrupper. I fråga om
hemvårdarinnorna kan jag emellertid, med hänsyn (ill löneställningen för
de hos landskommunerna anställda befattningshavarna och till svårigheten
att för hemvårdarinnorna genomföra en differentiering, inte förorda
högre pensionsklass än som svarar mot lönegraden 6.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
I anledning av vad pensionsanstalten anfört beträffande formen för fastställandet
av pensionsklass för sjuksköterskor och barnmorskor i öppen
vård vill jag i syfte att underlätta pensionsanstaltens arbete förorda sådana
anordningar att ändringar i pensionsklass för dessa grupper kan genomföras
utan att detta förutsätter reglementsändring. Jag anser sålunda att frågan
härom inte behöver hänskjutas till 1951 års pensionsutredning. Utredningen
bör dock vara oförhindrad att, om det anses erforderligt, taga upp problemet
till förutsättningslös prövning i större sammanhang.
Vad beträffar frågan om den tidpunkt från vilken de högre pensionsklasserna
skall kunna få gälla för sjuksköterskor, barnmorskor och hemvårdarinnor
vill jag erinra att t. ex. de statligt anställda sjuksköterskorna
fick motsvarande förhöjning av pensionsunderlagen först fr. o. m. den 1
juli 1951. Denna tidpunkt torde därför vara den tidigaste som kan komma
i fråga i förevarande sammanhang. Med hänsyn till det avsevärda merarbete
för pensionsanstalten som skulle uppkomma om ändringarna i pensionsklass
skall gälla från tidigare tidpunkt än den 1 januari 1952 anser
jag emellertid, att längre gående generell retroaktivitet inte bör komma i
fråga. Personalintressena torde dock kunna tillgodoses utan att större arbetstekniska
olägenheter behöver uppstå, om de nya pensionsklasserna
visserligen fastställes att gälla fr. o. m. den 1 januari 1952 för personal,
som är i tjänst vid denna tidpunkt, men får tillämpas för befattningshavare,
som har avgått ur tjänst under andra halvåret 1951. Härvid behöver
omräkning praktiskt taget inte göras annat än för de sistnämnda. Jag vill
med åberopande av det nu sagda förorda, att ifrågavarande ändringsbestämmelser
till SPA-reglementet sättes i kraft på sätt jag nyss angivit. För
tandsköterskornas del bör ändring i SPA-reglementet göras fr. o. m. den
1 juli 1952. Vad statens pensionsanstalt särskilt har anfört beträffande
pensionsklassbestämning för distriktsbarnmorskebefattningarna föranleder
ingen erinran från min sida.
7 :o.
Ändringar i pensionsbestämmelserna för befattningshavare vid
statens krisorgan.
Nuvarande förhållanden.
De statliga krisorganen har betydligt större frihet att inom ramen för
anvisade medel bestämma löner och antal befattningshavare än övriga förvaltningsmyndigheter
inom den allmänna civilförvaltningen. Detta sammanhänger
med de särskilda arbetsförhållandena för krisorganen. Arbetsuppgifterna
är också j stor utsträckning artskilda från dem, som normalt
förekommer inom den statliga förvaltningen. De särskilda krisuppgifter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
45
nas mera tidsbegränsade natur har vidare föranlett, att organisationen
av krisförvaltningarna har ansetts inte böra uppbyggas så fast som inom
civilförvaltningen i övrigt.
Med hänsyn till nämnda omständigheter har anställnings- och avlöningsförhållandena
för personalen vid krisorganen reglerats på i vissa hänseenden
helt annat sätt än för personal i reguljär statstjänst. Vid krisorganen
finnes sålunda inte någon motsvarighet till anställningsformerna ordinarie,
extra ordinarie och extra. För personalen i allmänhet vid krisorganen
gäller, att lönen bestämmes antingen av Kungl. Maj:t i det enskilda
fallet eller av vederbörande krisorgan enligt en av Kungl. Maj:t för varje
krisorgan fastställd löneplan, som upptar ett antal lönegrupper samt maximi-
och minimilön för varje grupp.
Befattningshavarna vid statens krisorgan hade länge i denna sin egenskap
inte några pensionsförmåner. I enlighet med beslut vid 1948 års riksdag
meddelades emellertid i kungörelsen 1948:537 föreskrifter angående
pensionering av vissa befattningshavare vid statens krisorgan. Bestämmelserna,
som — på sätt i det följande närmare anges — inte gjordes tilllämpliga
vid samtliga statens krisorgan, innebar i stort sett att pensionsförhållandena
reglerades mera summariskt och skönsmässigt än enligt
de allmänna statliga pensionsreglementena. Bland de grundprinciper som
pensioneringen bygger på må här erinras om följande, nämligen att pensionsrätten
är personlig och ges först efter skälighetsprövning, att den är
subsidiär, d. v. s. kommer i fråga bara då befattningshavaren inte har annan
pensionsrätt, att krav på 36 månaders karenstid gäller för inträde av
pensionsrätt samt att bara fyra olika pensionsunderlag förekommer, motsvarande
underlagen för reguljära tjänster i lönegraderna 8, 13, 19 och 23.
Pensioneringssystemet har i viss mån kompletterats genom att — efter
medgivande av 1948 års riksdag (prop. 148; statsutsk. uti. 226; r. skr.
433) — ett mindre antal extra ordinarie tjänster ha inrättats vid krisorganen
(7 byråchefstjänster och lika många byrådirektörstjänster).
De av statsmakterna år 1948 beslutade anordningarna för att bereda
pensioneringsmöjligheter åt krisorganens personal består i huvudsak ännu
oförändrade. Frågan om revision av bestämmelserna har emellertid
aktualiserats av de gångna årens erfarenheter och de ändrade förutsättningar
som har inträtt. I en inom civildepartementet upprättad promemoria
har lämnats redogörelse för nuvarande förhållanden och framlagts förslag
om vissa ändringar i gällande bestämmelser. Beträffande de i promemorian
berörda frågorna må här nämnas följande.
Kungörelsen 1948:537 är, om inte Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnar
annat, tillämplig på befattningshavare, som är underkastad kungörelsen
den 30 juni 1947, nr 540, med vissa avlöningsbestämmelser för befattningshavare
vid statens krisorgan. Sistnämnda kungörelse torde för när
-
46
Kungl. Maj. ts proposition nr 205.
varande tillämpas på anställningshavare hos följande myndigheter, som
här har upptagits enligt i promemorian gjord gruppering.
Grupp 1: statens handels- och industrikommission
statens priskontrollnämnd
statens bränslekommission
statens hyresråd
valutakontoret
Grupp 2: länsstyrelsernas krisavdelningar
flyktkapitalbyrån
likvidationsnämnden
statens organisationsnämnd
centraldepån för blindas arbeten
Anställningshavare hos de under grupp 1 angivna myndigheterna är genom
beslut av Kungl. Maj it den 30 juni 1948 tillförsäkrade pensionsrätt
enligt kungörelsen 1948:537. I samband därmed medgavs även pensionsrätt
för befattningshavare hos överrevisionen för krisförvaltningen, livsmedelskommissionen
och statens trafikkommission, vilka krisorgan numera har
helt avvecklats.
Den 30 juni 1948 beslöts även, att pensioneringskungörelsens bestämmelser
skulle vara tillämpliga på kristidsstyrelsernas personal. Från och med
den 1 januari 1950 överflyttades emellertid enligt föreskrifter i kungörelsen
1949:470 kristidsstyrelsernas uppgifter till länsstyrelserna, som för närvarande
handhar samtliga kvarstående arbetsuppgifter (prisövervakning och
bränsleförsörjning), med undantag för priskontroll inom Stockholms stad
och län. För denna svarar ett inom priskontrollnämnden inrättat priskontor
(kungörelse 1949:587). I samband med överflyttningen har genom beslut
den 6 oktober 1950 bestämts, att hos kristidsstyrelserna tidigare anställd
personal, som krispensioneringskungörelsen vid övergången var eller skulle
ha blivit tillämplig på, får bibehållas vid eller förvärva pensionsrätt enligt
kungörelsen. För det till priskontrollnämnden anknutna priskontoret lärer
-— då detta måste anses ingå i nämnden — också nytillkommande personal
kunna förvärva pensionsrätt enligt kungörelsen, vilket däremot inte torde
vara fallet med nyrekryterad personal på länsstyrelsernas priskontor.
I detta sammanhang har i promemorian anmärkts, att krisavlöningsreglementet
enligt uttryckliga föreskrifter är tillämpligt på kontrollanter, assistenter
och föreståndare vid priskontor, medan några motsvarande bestämmelser
inte har meddelats för där anställda biträden för skriv- och kontorsgöromål,
som uppbär arvoden, motsvarande lön enligt bestämmelserna för
reguljär personal om reglerad befordringsgång. Såvitt vid undersökning
har kunnat utrönas på grundval av infordrade uppgifter beträffande priskontoren
anser emellertid länsstyrelserna, att krisaviöningsreglementet är
tillämpligt även på biträdespersonalen. För personalen på länsstyrelsernas.
Iiungl. Maj.ts proposition nr 20;5.
47
bränslekontor lärer löneföreskrifter inte ha meddelats från centralt håll.
Länsstyrelserna torde emellertid utgå från att krisavlöningsbestämmelserna
gäller även för befattningshavarna på dessa avdelningar.
Flykt kapitalby rån inrättades den 1 juli 1945 och var sålunda i verksamhet
redan då prop. 1948:129 framlades. Vid denna tidpunkt räknade man
med att verksamhetstiden skulle bli så kort att behov knappast skulle föreligga
av pensionsrätt för befattningshavarna. Att verksamheten ännu inte
har avvecklats torde delvis sammanhänga med att flyktkapitalbyrån i samband
med clearingnämndens avveckling har tillförts vissa nya arbetsuppgifter.
Likvidationsnämnden inrättades i samband med clearingnämndens avveckling.
Från clearingnämnden överfördes även huvudparten av personalen.
I framställning till Kungl. Maj :t har likvidationsnämnden hemställt,
att från clearingnämnden överförda befattningshavare skulle bibehållas vid
tidigare förvärvad pensionsrätt. Clearingnämndens befattningshavare var
tillförsäkrade pensionsrätt efter i huvudsak samma grunder, som gäller för
krisförvaltningen. Clearingnämndens verksamhet är numera i det närmaste
avvecklad. Myndigheten fortlever såsom »clearingnämnden i likvidation»
och har bara tre anställningshavare. Av dessa har en pension för enskild
tjänst. De båda övriga, av vilka den ene också tjänstgör i priskontrollnämnden,
torde få anses bibehålla tidigare förvärvad pensionsrätt.
I fråga om statens organisationsnämnd framhölls i prop. 1948: 129, att
organisationsnämnden, liksom utlänningskommissionen, intog en särställning
på grund av att den hade möjlighet att inrätta extra ordinarie tjänster,
och att nämnden därför inte borde inbegripas i pensionsregleringen.
Vad slutligen angår ccntraldepån för blindas arbeten har frågan om en
omorganisation av denna sedan länge varit aktuell. I årets statsverksproposition
(V ht sid. 183) framhåller chefen för socialdepartementet bl. a.,
att den nuvarande organisationen är att betrakta som ett provisorium men
att man ännu inte har tillräckligt underlag för prövning av frågan om depåns
slutliga organisation.
Departemen t s pr om em orian.
I promemorian föreslås beträffande omfattningen av pensioneringsområdet,
att detta skall utsträckas till alt avse även befattningshavare vid
flyktkapitalbyrån med hänsyn till att denna byrå nu har varit i verksamhet
under förhållandevis lång tid. En pensionsreglering vid byrån torde inte
komma att gälla mer än 5 tjänstemän. Den personal hos likvidationsnämnden,
som har övergått från clearingnämnden, anses böra försättas i samma
läge som om anställningen vid clearingnämnden hade fortgått.
Befattningshavare vid priskontrollnämndens priskontor och vid clearingnämnden
i likvidation förutsättes redan f. n. få anses vara underkastade
pensioneringsbestämmelserna.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
Beträffande länsstyrelsernas krisavdelningar framhålles att med hänsyn
till vidtagna övergångsanordningar inte torde föreligga omedelbart behov
av att göra pensioneringsbestämmelserna tillämpliga på personal som
har anställts efter det avdelningarna har inordnats i länsstyrelserna. I detta
sammanhang har i promemorian uttalats, att biträdespersonalen på nämnda
avdelningar, liksom också övrig personal på priskontoren, torde ha vissa
möjligheter att få pensionsberättigande befattningar på reguljära avdelningar
inom länsstyrelserna. Kungl Maj :t anses dock böra äga möjlighet att efter
prövning av omständigheterna i varje särskilt fall besluta i fråga om pensionsrätt
enligt krispensioneringskungörelsen för av länsstyrelserna rekryterad
personal på krisavdelningarna.
Enligt promemorian finnes inte anledning alt göra krispensioneringsbestämmelserna
tillämpliga vid statens organisationsnämnd. Inte heller anses
det vara påkallat att i pensioneringssystemet inbegripa personal vid
centraldepån för blindas arbeten eftersom frågan om depåns framtida organisation
ännu är olöst.
I fråga om pensioneringsgrunderna förordas i promemorian vissa jämkningar
i förhållande till vad som nu gäller. Sålunda föreslås, att pensionsgruppsystemet
utbygges uppåt med en pensionsgrupp. För denna grupp
skulle tillämpas samma pensionsunderlag som för löneklassen 30 (motsvarande
lönegraden 27) på löneplanen nr 1. Härom anföres i promemorian
i huvudsak följande.
För personalen i mellangraderna och biträdespersonalen kan den starka
koncentrationen av pensionsunderlagen enligt bestämmelserna i krispensioneringskungörelsen
inte sägas innebära alltför märkbara olägenheter. Däremot
synes det nu tillämpade högsta pensionsunderlaget, motsvarande lönegraden
23, inte helt tillfredsställande för personal i ledande ställning, som
under längre tid har fullgjort ett många gånger krävande och ansvarsfullt
arbete. Även om lönesättningen för befattningshavare i sådan ställning av
rekryteringsskäl i allmänhet har hållits på en något högre nivå än inom den
reglerade statsförvaltningen, förefaller det skäligt att en möjlighet nu öppnas
för Kungl. Maj:t att efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall
medge en något förmånligare ställning i pensionshänsende för dylika befattningshavare.
Den utvägen synes vara att föredraga framför att utbygga
systemet med extra ordinarie tjänster.
Med avseende härpå föreslås, att en ny pensionsgrupp införes, baserad
på pensionsunderlaget för löneklassen 30. Begynnelseunderlaget för tjänstepensionen
skulle vid ett bifall härtill bli 8 772 kronor och familjepensionsunderlaget
3 444 kronor. Särskilt må understrykas, att denna högre pensionsgrupp
inte regelmässigt bör komma till tillämpning för varje anställningshavare,
som uppbär ett arvode, som är lika stort eller högre än avlöningen
i lönegraden 27. Endast om genom en långvarig och kvalificerande
tjänstgöring inom krisförvaltningen behovet av en förbättrad ställning i
pensionshänseende är särskilt framträdande, synes en tillämpning av denna
högre pensionsgrupp komma ifråga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
49
Vidare förordas att möjlighet öppnas för Kungl. Maj :t att efter prövning
i varje särskilt fall medge undantag från villkoret att pensionsrätten skall
vara subsidiär. I denna fråga anföres i huvudsak följande.
Kungl. Maj:t torde vidare böra ges möjlighet att undantagsvis, då särskilda
skäl därtill föreligger, efterge kravet på att befattningshavaren inte
skall vara tillförsäkrad pensionsrätt i annan ordning. Fall förekommer nämligen,
då tjänstemän med förhållandevis underordnad ställning inom den
reglerade delen av civilförvaltningen under avsevärd tid tagits i anspråk
för kvalificerade arbetsuppgifter av speciell art inom krisorgan. Det må
emellertid särskilt understrykas, att ett dylikt medgivande givetvis inte
innefattar något åtagande för statsverket att vid en avveckling av krisverksamheten
garantera anställning i den lönegrad, som svarar mot pensionsunderlaget.
Beträffande bestämmelserna om avgångsålder erinras i promemorian att
för civila statstjänstemän numera tillämpas ett system med s. k. pensioneringsperioder.
Enligt detta system har befattningshavaren i princip frihet
att själv inom en viss ålderslatitud, pensioneringsperioden, välja tidpunkten
för sin avgång. Motsvarande anordning föreslås bli genomförd för krisförvaltningens
del, varvid följande pensioneringsperioder skulle gälla för
befattningshavare hänförda till skilda pensionsgrupper:
Befattningshavare i PG I eller PG II .... pensioneringsperiod I (60—63 år)
» i PG III ....................pensioneringsperiod II (63—65 år)
» i PG IV eller PG V....pensioneringsperiod III (65—66 år)
Departementschefen.
När 1948 års pensionsreglering för vissa befattningshavare vid statens
krisorgan genomfördes, var ett förhållandevis stort antal personer sysselsatta
inom krisförvaltningen. Därefter har denna del av statsförvaltningen
avsevärt minskat i omfattning. Vissa betydande krisorgan, främst handelsoch
industrikommissionen samt priskontrollnämnden, är dock alltjämt i
verksamhet. Den nu framlagda utredningen visar, att behov inte föreligger
att utsträcka pensioneringsområdet att omfatta några nya större grupper befattningshavare.
Flyktkapitalbyrån, som föreslås bli inrangerad hland de
myndigheter, för vilka pensioneringsbestämmelserna är tillämpliga, har
bara ett fåtal befattningshavare. Jag har inte något att erinra mot att möjlighet
öppnas för dessa att erhålla pensionsrätt enligt krispensioneringsgrunderna.
Detta torde kunna ske i motsvarande form som år 1949 tilllämpades
beträffande clearingnämndens befattningshavare. Vad i promemorian
har anförts om den personal hos likvidationsnämnden, som har
övergått från clearingnämnden, biträdes av mig.
I fråga om personalen på länsstyrelsernas krisavdelningar ansluter jag
4 Itihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 205.
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 205.
mig till den i promemorian uttalade uppfattningen att möjlighet bör öppnas
att efter individuell prövning medge pensionsrätt för den som har anställts
efter det krisavdelningarna har inordnats i länsstyrelserna. Kungl. Maj:t
bör äga befogenhet att, om så befinnes lämpligt, delegera avgörandet i dylika
frågor till statskontoret.
Såsom i promemorian har framhållits lärer befattningshavarna på priskontrollnämndens
priskontor och hos clearingnämnden i likvidation redan
få anses inbegripna i pensioneringen.
Pensioneringsgrunderna torde kunna i stort sett bibehållas oförändrade.
Av skäl som har redovisats i promemorian torde det dock vara påkallat att
införa en ytterligare pensionsgrupp med högre pensionsunderlag än de
högsta nu gällande. De föreslagna nya underlagen — som överensstämmer
med dem som gäller för lönegraden 27 i den reguljära förvaltningen — finner
jag vara väl avvägda. Såsom i promemorian har betonats bör de nu
föreslagna pensionsunderlagen utnyttjas med försiktighet. Beslut om inplacering
i den nya pensionsgruppen bör i enlighet med förslaget ankomma
på Kungl. Maj :t.
En ökning av antalet extra ordinarie befattningar vid statens krisorgan
utöver de av 1948 års riksdag medgivna kan jag f. n. inte tillstyrka. Vid bifall
till vad jag nyss har förordat i fråga om utökning av antalet pensionsgrupper
i krispensioneringssystemet torde syftet med gjorda framställningar
om extra ordinarie befattningar bli åtminstone delvis tillgodosett.
Förslaget om införande av systemet med pensioneringsperioder också för
krisförvaltningens vidkommande har jag i princip ingen erinran emot. Jag
förutsätter dock att i sammanhang med den översyn av inplaceringen i
pensioneringsperioder, som avses skola komma till stånd för den reguljära
civila förvaltningen, motsvarande förhållanden skall granskas också vid
krisförvaltningen. Kungl. Maj :t torde böra utverka bemyndigande för sig
att efter sådan granskning meddela bestämmelser om en närmare anpassning
av reglerna beträffande avgångsåldern för krisförvaltningens befattningshavare
till vad som kan bli gällande för civilförvaltningen i allmänhet,
om detta finnes vara ändamålsenligt.
Förslaget att Kungl. Maj :t undantagsvis skall kunna medge pensionsrätt
enligt krispensioneringsgrunderna också för den som i annan ordning är
pensionsberättigad har jag först efter viss tvekan ansett mig kunna tillstyrka.
Jag förutsätter dock, att ett bemyndigande i enlighet med detta
förslag skall komma till användning bara i sådana fall, då nu gällande
spärregel skulle leda till uppenbart obilliga resultat.
Anställningsförhållandena inom krisförvaltningen är alltjämt så särpräglade,
att Kungl. Maj :t även framdeles bör äga befogenhet att, då särskilda
skäl härför kan anföras, besluta om mindre avvikelser från pensioneringsgrunderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
8:o.
51
Pensionsreglering för vissa förutvarande anställningshavare vid av
staten övertagna enskilda järnvägar m. fl.
Av den personal, som var anställd vid de av staten övertagna enskilda
järnvägarna, var tjänstemännen som regel pensionsförsäkrade. Flertalet
järnvägar var sålunda anslutna till Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
medan vid andra järnvägar anslutningen gällde särskild pensionskassa,
bildad för pensionering av vederbörande järnvägs egen personal. Några
järnvägsförvaltningar hade jämväl låtit pensionsförsäkra en del hos dem
anställda arbetare på detta sätt. I fråga om anställningshavare — huvudsakligen
arbetare — vilka ej hade varit pensionsförsäkrade genom anslutning
till pensionskassa, förekom i viss utsträckning, att järnvägsföretagen
från fall till fall beviljade pension eller också på annat sätt föranstaltade
om viss pensionering av sådan anställningshavare.
I samband med att staten har övertagit enskild järnväg har för pensonal,
som före övertagandet avgått från anställning hos det enskilda företaget,
pensionsfrågan i första hand blivit att bedöma med utgångspunkt
från de åtgärder, som det enskilda företaget har vidtagit för att ordna
pensioneringen av sina anställningshavare. Efter förstatligandet har staten
avtalsenligt utbetalat på grund av dessa åtgärder utgående pensioner men
härutöver i icke oväsentlig omfattning bidragit till förbättring av sistnämnda
pensioner. Sålunda har å pensioner, som helt grundar sig på anställning
hos enskild järnväg, förstatligad före den 18 juni 1927, av statsmedel
tillskjutits dyrtidstillägg samt pensionstillägg och pensionsförhöjningar
jämlikt olika under 1920-talet utfärdade författningar (1922:360
och 361; 1923:267; 1925:275 och 280; 1927:252 och 253). Åtskillnad har
härvid icke gjorts mellan pension, utgående på grund av delaktighet i
pensionskassa, i fortsättningen kallad kassapension, och pension genom särskilt
beslut av vederbörande enskilda järnvägsförvaltning, i dei följande
kallad bolagspension. Ej heller har någon åtskillnad gjorts mellan dessa
pensioner i fråga om den så kallade dyrtidshjälp, som genom beslut vid
1941 års riksdag tillerkändes pensionär vid enskild järnväg, som hade övertagits
efter den 18 juni 1927. Denna dyrtidshjälp, som från början hade
varit bestämd att utgå med 15 procent å pensionen (för lägre pensioner å
visst förhöjt underlag), har sedermera — senast enligt kungörelsen den 18
april 1947, nr 136 — successivt höjts till 25 procent. Dylik pensionär hade
före den 1 januari 1941 på grund av ordalydelsen i förcnämnda författningar
icke uppburit vare sig dyrtidstillägg eller andra pensionsförhöjningar
av statsmedel.
I samband med den pensionsreglering, som jämlikt beslut vid 1947 års
riksdag enligt kungörelsen nr 657/1947 genomfördes beträffande äldre
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
statliga pensioner, har samtliga pensionstagare från förstatligad enskild
järnväg — alltså även pensionärer med s. k. bolagspension — erhållit en förhöjning
av sina sammanlagda pensionsförmåner med 10 procent. Samtidigt
härmed omräknades pensionerna på så sätt, att med desamma följer rörligt
tillägg enligt numera gällande grunder.
I övrigt har någon höjning av bolagspensionerna icke ägt rum.
Do s. k. kassapensionerna har däremot förbättrats — förutom genom
nyss omförmälda åtgärder — dels genom beviljande från och med den 1
juli 1945 —- i samband med statens övertagande av olika inrättningar för
pensionering av personal vid enskilda järnvägar — av 10 procents förhöjning
av pensionerna, dels ock genom beslut vid 1948 års riksdag av innebörd
att pensionerna i fråga skall fr. o. m. den 1 januari 1949 utgöra 80
procent av pensionerna åt motsvarande personal vid statens järnvägar.
Vad nu sagts har avseende även på pensioner åt efterlevande efter anställningshavare,
varom här är fråga.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 23 januari 1950 dagtecknad skrift har
Pensionerade statstjänstemäns riksförbund gjort framställning om förbättrade
pensionsförmåner för här avsedda anställningshavare vid enskilda
järnvägar, som har avgått från anställning vid den enskilda järnvägen
före statsövertagandet och som icke har tillhört eller haft att erlägga pensionsavgift
till någon enskild pensionsinrättning, samt efterlevande till
dylik anställningshavare. Riksförbundet har i framställningen anfört bl. a.
följande.
Om staten icke övertagit vederbörande enskilda järnväg, skulle pensionärernas
arbetsgivare icke kunnat undgå att på grund av de mer och mer
höjda levnadskostnaderna i motsvarande mån bevilja dem ökade pensionsförmåner
i en eller annan form. Dessa pensionärer ha visserligen icke varit
i direkt statstjänst, men staten har utan deras medverkan eller hörande
övertagit den förre arbetsgivarens formella och moraliska förpliktelser. Det
synes därför både billigt och rättvist, att här ifrågavarande pensionärer
snarast möjligt genom statens försorg vinna förbättring i det mycket
ogynnsamma läge, vari de kommit i pensionshänseende. önskvärt vore, att
de jämställdes med sådana anställningshavare, som med delaktighet i enskild
pensionsinrättning avgått ur det enskilda företagets tjänst före den
tidpunkt, då företaget övertagits av staten. Då de f. d. befattningshavare,
varom här är fråga, emellertid icke erlagt några pensionsavgifter, torde en
viss reduktion få anses oundviklig.
Även Statsövertagna och enskilda järnvägars pensionärers riksförbund
har hos Kungl. Maj :t hemställt om pensionsförbättring åt de i nyss återgivna
framställning avsedda pensionärerna.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande i ärendet den 31 augusti 1951 till en
början erinrat, att nu ifrågavarande pensionstagare i enlighet med vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
53
vederbörande järnväg gällande bestämmelser eller tillämpad praxis har
tilldelats pensioner med belopp, som avsevärt varierar såväl i fråga om en
och samma järnväg som beträffande de olika järnvägarna sinsemellan. I
samband härmed har styrelsen lämnat följande uppgifter angående antalet
här avsedda pensioner, fördelade inom vissa intervaller av de från och
med den 1 juli 1947 enligt kungörelsen nr 657/1947 gällande grundbeloppen.
Grundbelopp kr per år
Antal
manliga f. d.
anställnings- havare
kvinnliga f. d.
anställnings- havare
änkor efter
f. d. anställ- ningshavare
1— 100 ....................................
5
1
101— 200 ....................................
7
4
19
201— 300 ....................................
8
6
84
301— 400 ...................................
25
10
21
401— 500 ....................................
85
7
32
501— 600 ....................................
62
4
9
601— 700 ....................................
66
9
8
701— 800 ....................................
59
3
21
801— 900 ....................................
56
—
19
901—1 000 ....................................
46
2
3
1 001—1 100 ....................................
50
—
3
1 101—1 200 ....................................
53
—
5
1 201—1 300 ....................................
13
_
1
1 301—1 400 ....................................
8
_
1 401—1 500 ....................................
3
_
_
1 501—1 600 ....................................
6
_
1
1 601—1 700 ....................................
7
_
1
1 701—1 800 ....................................
5
_
1 801—1 900 ....................................
4
_
_
1 901—2 000 ....................................
—
_
_
2 001—2 100 ....................................
1
_
_
2 101—2 200 ....................................
1
_
_
2 201—2 300 ..................................
3
_
_
2 301—2 400 ...............................
_
_
2 401—2 500 ....................................
2
_
_
över 2 500 ..............................
1
576
46
227
Järnvägsstyrelsen har vidare lämnat vissa från olika järnvägar hämtade
exempel på storleken av den förbättring, som har ägt rum av de av de enskilda
järnvägsföretagen ursprungligen beviljade pensionsbeloppen. Dessa
exempel ger vid handen, att inte oväsentliga pensionsförbättringar efter
hand har beretts ifrågavarande pensionstagare. Av exemplen torde här få
återgivas allenast följande (de utgående beloppen innefattar även av järnvägsföretagen
i vissa fall beslutade förhöjningar).
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Ursprungligen
Omreglerad tjänstepension
enligt kungörelsen nr 657/47
K. d. enskild järnväg
beviljat pen- sionsbelopp
kr per år
grundbelopp
kr per år
inklusive rör- ligt tillägg
(33 %)
kr per år
Manliga f. d. anställningshavare
Bergslagernas järnvägar ..................
245: —
636: —
845:88
350: —
744: —
989: 52
444: —
888: —
1 181: 04
540: —
948: —
1 260: 84
654: —
1 044: —
1 388: 52
761: —
1 176: —
1 564: 08
870: —
1 296: —
1 723:68
960: —
1 488: —
1 979: 04
1 553: —
2 076: —
2 761: 08
Västergötland—Göteborgs järnvägar
ISO: —
384: —
510: 72
240: —
384: —
510: 72
360: —
504: —
670: 32
400: —
552: —
734:16
600: —
828: —
1101: 24
914: —
1 212: —
1 611: 96
Kvinnliga f. d. anställningshavare
Bergslagernas järnvägar ..................
220: —
612: —
813: 96
300: —
672: —
893: 76
372: —
768: —
1 021: 44
Stockholm—Västerås—Bergslagens
606: —
996: —
1 324: 68
järnvägar ....................................
230: —
324: —
430: 92
300: —
420: —
558: 60
500: —
696: —
925: 68
Hälsingborg—Hässleholms järnvägar
50: —
72: —
95 76
240: —
336: —
446: 88
Änkor efter f. d. anställningshavare
Bergslagernas järnvägar ..................
200: —
273: —
360: 12
300: -
413: —
547: 64
350: —
791: —
1 048: 40
453: —
853: -
1 134: 16
Blekinge kustbanor ........................
50: —
170:
225: 44
100: —
240: —
319: 20
200: —
377: —
499: 76
336: —
563: —
745: 16
420: —
681: —
902: 76
1
636: —
870: —
1 155: 12
Såsom eget yttrande i anledning av den föreliggande framställningen
har järnvägsstyrelsen anfört, att styrelsen —- även om såsom nyss nämnts
icke oväsentliga pensionsförbättringar efter hand beretts de i framställningen
avsedda pensionstagarna — är fullt medveten om att vissa pensionsbelopp
är så små, att en höjning av dem bör genomföras. Styrelsen
har därvid avsett de pensioner till f. d. manliga anställningshavare, vilkas
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
55
grundbelopp efter genomförda omregleringar för närvarande inte uppgår
till 900 kronor, och de pensioner till f. d. kvinnliga anställningshavare och
änkor, vilkas grundbelopp efter omregleringarna inte uppgår till 600 kronor.
ökningen har styrelsen funnit böra bli störst för de lägsta pensionerna
— dock högst 100 procent av grundbeloppet — och efter hand avtaga
för att upphöra, då pensionens grundbelopp uppgår till 900 respektive
600 kronor.
I anslutning härtill har styrelsen föreslagit, att en omreglering av pensionerna
till nu ifrågavarande pensionstagare skall ske enligt följande tabell.
Manliga pensionstagare
Kvinnliga pensionstagare
nuvarande
föreslaget
nuvarande
föreslaget
grundbelopp
grundbelopp
grundbelopp
grundbelopp
kr
kr
kr
kr
193-228
396
169—180
348
229—276
432
—
181—240
384
—
277—324
468
—
241—300
420
—
325—372
504
—
301-360
456
—
373—420
540
—
361—420
492
—
421—468
576
—
421—480
528
—
469—516
612
—
481—540
564
—
517-564
648
—
541—600
600
—
565-612
684
—
613—660
720
—
661—708
756
—
709-756
792
—
757—804
828
—
805—852
864
—
853—900
900
—
Tillika har styrelsen förordat, att grundbelopp, understigande 193 respektive
169 kronor, skall höjas till dubbla beloppet. Sålunda uträknat belopp,
som inte utgöres av helt med 12 jämnt delbart krontal, bör jämkas
till närmast högre sålunda delbara tal.
En tillämpning av de föreslagna nya grundbeloppen skulle i de förut
återgivna exemplen ge följande resultat.
Nu utgående pension
Föreslagen pension
Ökning
kr
grundbelopp
kr
med rörligt
tillägg (33 %)
kr
grundbelopp
kr
med rörligt
tillägg (33 %)
kr
1
2
8
4
5
Manlina f. d. anställningshavare
384
—
510: 72
540: -
718: 20
207: 48
504
—
670: 82
612: —
813: 96
143: 64
552
—
734: 16
648: —
861: 84
127: 68
636
—
845: 88
720: —
957: 60
1 11: 72
744
—
989: 52
792: —
1 053: 36
63: 84
828
—
1 101: 24
864: —
1 149: 12
47: 88
888
1 181: 04
900:
1 197: -
15: 96
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 205.
1
2
3
4
5
.
Kvinnliga f. d. anställningshavare
72
—
95: 76
144
_
191: 52
95: 76
324
—
430: 92
456
—
606: 48
175:56
336
—
446: 88
456
—
606: 48
159: 60
420
558: 60
492
—
654: 36
95: 76
Änkor efter f. d. anställningshavare
170
—
225: 44
348
—
462: 84
237: 40
240
—
319: 20
384
—
510: 72
191: 52
273
—
360: 12
420
—
558: 60
198: 48
377
—
499: 76
492
—
654: 36
154: 60
413
—
547: 64
492
—
654: 36
106: 72
563
—
745: 16
600
—
798: —
52:84
För övriga i exemplen angivna pensionsbelopp skulle ingen ändring ske.
Järnvägsstyrelsen har meddelat, att en pensionsreglering enligt de föreslagna
grunderna beräknas medföra en utgiftsökning på omkring 85 000
kronor för år, vilket belopp givetvis efter hand kommer att minskas.
Statskontoret har i utlåtande den 8 januari 1952 föreslagit att pensionerna
för samtliga i framställningen avsedda pensionstagare skall i princip
förhöjas med 10 procent av nu utgående grundbelopp men att i de
fall, då järnvägsstyrelsens förslag medför en större förbättring, regleringen
skall ske i enlighet med detta förslag. Ämbetsverket har härom anfört bl a.
följande.
Enligt statskontorets mening kunna de olika sätten för anordnandet av
anställningshavarnas pensionering vid de enskilda järnvägarna icke motivera
en relativt sett så stor förmånsskillnad som slutligt uppkommit genom
1945 och 1949 års regleringar av kassapensionerna. Det må dock framhållas,
att den omständigheten, att kassapensionärerna bidragit till sin pensionering
genom erläggande av avgifter, obestridligen talar för viss förmånsdifferentiering
för de här jämförda pensionärskategorierna.
För att beträffande bolagspensionärerna kunna genomföra en pensionsreglering,
som bättre motsvarar den som ifrågakommit för kassapensionärerna,
hade erfordrats en utredning rörande såväl de vid respektive enskilda
järnvägar tillämpade grunderna för ifrågakommande pensionering
som arten och längden av den anställning, som i det enskilda fallet legat
till grund för det beviljade pensionsbeloppet. På grundval av en dylik utredning
hade det enligt ämbetsverkets mening varit förtjänt att övervägas,
huruvida icke bolagspensionerna, under hänsynstagande till att det här
icke gäller en på avgiftsbetalning grundad pensionering, bort ställas i viss
relation till den summariska arbetarpension, som under motsvarande omständigheter
skolat utgå till statlig anställningshavare, eller, såvitt angår
f. d. tjänstemän, till pension för motsvarande befattningshavare i statens
tjänst.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att pensionsbeloppen variera avsevärt
i fråga om såväl en och samma järnväg som de olika järnvägarna emellan.
Under hand har även uppgivits, att tillräckligt material saknas för en ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
57
redning av den omfattning, som statskontoret här ifrågasatt. Vid sådant
förhållande finnas, i vart fall för närvarande, icke förutsättningar för en
uppräkning av bolagspensionerna till en nivå, varigenom de enhetligt erhålla
viss relation till nu gällande statliga pensioner för motsvarande pensionärskategorier.
De av järnvägsstyrelsen verkställda undersökningarna utvisa, att pensionerna
i här avsedda fall trots de förbättringar, som beviljats av statsmedel,
i fråga om storleksordningen alltjämt äro att betrakta som små.
Sålunda framgår, att mer än 90 procent av de manliga pensionstagarna
samt ännu större del av de kvinnliga pensionärerna och änkorna åtnjuta
pensioner, vilkas grundbelopp nu uppgå till högst 1 200 kronor för år. Mer
än hälften av pensionerna utgå med belopp understigande 800 kronor för
år. I stor utsträckning torde det här röra sig om pensioner till anställningshavare
med vad man i pensionshänseende räknar som fulla tjänstår. Grundpensionens
storlek synes emellertid i viss utsträckning ha varit beroende
av det enskilda företagets ekonomiska ställning vid den tidpunkt då pensionsbeslutet
fattats. Givetvis torde även förekomma med hänsyn till viss
begränsning av anställningstiden avkortade pensioner.
Statskontoret kan ansluta sig till järnvägsstyrelsens förslag så till vida,
att det torde vara angeläget, att de låga pensionerna förbättras. Då
emellertid, såsom nyss framhållits, anställningstidens längd måste förutsättas
ha påverkat storleken av den pension, som beslutats av den enskilda
järnvägsförvaltningen, kan förväntas, att med det förordade systemet pensionsförbättring
kommer att utgå till exempelvis en f. d. verkstadsarbetare
med 20 anställningsår, medan den med 40 anställningsår, som på den
grund tillerkänts en högre pension, icke kommer i åtnjutande av någon
som helst förhöjning av pensionen. Ett sådant resultat av pensionsregleringen
kan icke anses tillfredsställande och strider för övrigt helt mot de
principer, som hittills tillämpats vid regleringar på pensionsområdet. I
betraktande härav och med hänsyn till den förut påvisade stora skillnaden
i pensionsnivån mellan kassapensionerna och bolagspensionerna vill statskontoret
därför under förhandenvarande förhållanden förorda, att samtliga
med framställningen avsedda pensionstagare tillerkännas viss förhöjning
å dem tillkommande pensioner. Ämbetsverket föreslår sålunda, att
en förhöjning av alla bolagspensioner medgives med 10 procent av nu utgående
grundbelopp, för det fall att icke järnvägsstyrelsens föreliggande
förslag medför en större förbättring. I de fall så blir förhållandet bör regleringen
ske i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag. Den ifrågasatta pensionsregleringens
genomförande på sätt statskontoret förordat skulle innebära,
att en viss utjämning av pensionsnivån mellan kassapension och
bolagspension genomgående komme till stånd, samtidigt som de sämst
ställda pensionstagarnas intresse av en proportionsvis större förbättring
bleve tillgodosett.
Statskontoret har vidare anfört, alt ett bifall till vad ämbetsverket föreslagit
kan beräknas draga en kostnad av omkring 45 000 kronor för år utöver
av järnvägsstyrelsen vid genomförande av dess förslag beräknade
85 000 kronor.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Departementschefen.
Såsom den i det föregående lämnade redogörelsen utvisar har de i ärendet
ifrågavarande s. k. bolagspensionerna förbättrats dels genom vissa —
senast genom kungörelse den 18 april 1947 — beviljade tilläggsförmåner
och dels genom omreglering av pensionerna från och med den 1 juli 1947,
från vilken tidpunkt rörligt tillägg utgår å de omreglerade pensionsbeloppen
enligt samma grunder som tillämpas i fråga om pensionerade statliga
befattningshavare. På grund av det låga utgångsläget är pensionsbeloppen
dock alltjämt ofta av ringa storlek och icke oväsentligt lägre än de pensionsbelopp,
som tillkommer de s. k. kassapensionärerna. I likhet med ämbetsverken
anser jag därför påkallat, att viss förbättring äger rum av de
pensioner, varom här är fråga. Beträffande avvägningen av denna förbättring
anser jag mig böra ansluta mig till järnvägsstyrelsens förslag i den
till pensionärernas fördel modifierade form, som har förordats av statskontoret.
En reglering av pensionerna i enlighet härmed innebär i huvudsak,
att pensioner åt manliga anställningshavare med nuvarande grundbelopp
av omkring 700 kronor eller däröver samt pensioner åt kvinnliga anställningshavare
och änkor med nuvarande grundbelopp av omkring 500
kronor eller däröver förhöjes med 10 procent samt att lägre pensioner förhöjes
enligt den av järnvägsstyrelsen föreslagna skalan. Enligt denna skala
kommer pensionerna att förhöjas med belopp, som motsvarar procentsatser,
växlande från 100 för de lägsta pensionerna ned till 10 för de pensioner,
som till beloppet närmar sig nyss angivna gränser — omkring 700 och 500
kronor — där den generella höjningen med 10 procent vidtager.
De ifrågasatta pensionsförbättringarna synes böra få åtnjutas från och
med den 1 juli 1952 och bestridas av trafikmedel.
Hemställan.
I enlighet med vad under 1 :o—3 :o har anförts har inom civildepartementet
upprättats förslag till
1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
3) förordning om tillägg till förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om
ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän,
m. m. ,
4) kungörelse om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418)
samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
59
5) kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420).
Förslagen under 2:o, 3:o, 5:o och 6:o föranleder ändringar i SPA-reglementet.
Vidare påkallas av förslagen under 2:o ändringar i tjänstepensionsreglementet
för präster samt i gällande omregleringsbestämmelser. Dessa
ändringar ankommer det på Kungl. Maj:t att vidtaga, sedan riksdagen har
meddelat beslut i ärendet.
Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden har
anfört och förordat, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
I. godkänna förenämnda förslag till
1) kungörelse om ändring i 7047 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 19k7 (nr &16),
2) kungörelse om ändring i 7047 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 7047 (nr 477),
3) förordning om tillägg till förordningen den 1 juni
1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern
för civila statstjänstemän, m. m.,
4) kungörelse om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. 7047
års tjänstepensionsreglemente för de högre kommunala
skolorna den 30 juni 7047 (nr M8) samt
5) kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 7047
års tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni
7047 (nr A20),
II. besluta, att det högsta belopp, varmed tjänstepension
enligt övriga i det föregående berörda pensionsbestämmelser
må utgå efter pensionstagares frånfälle, höjes från 800
kronor till 1 000 kronor,
III. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående har förordats utfärda
1) föreskrifter om det för hel pension erforderliga antalet
tjänstår för vissa akademiska lärare.
2) pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare vid
Stockholms och Göteborgs högskolor samt folkliga musikskolan
i Arvika ävensom fruktodlingsskolor,
3) ändrade bestämmelser om pensionsklass för vissa
SPA-reglementet underkastade befattningshavare,
4) ändrade bestämmelser om pensionsförmåner till befattningshavare
vid statens krisorgan och
5) bestämmelser om pensionsreglering för vissa förutvarande
anställningshavare vid av staten övertagna enskil
-
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 205.
da järnvägar och efterlevande till sådana anställningshavare,
IV. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kan erfordras vid genomförandet av de
under I—III angivna förslagen, samt
V. medge att universitetskanslern, f. a. landshövdingen
Arthur Natanael Thomson, så länge han i oavbruten följd
innehar kanslersämbetet, bibehålies vid den rätt till pensionsförmåner,
som skulle ha tillkommit honom, därest han
kvarstått i landshövdingeämbetet.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ingvar Rörs.
61
Innehållsförteckning.
Författningsförslag...................
Av lönegradsuppflyttningar m. m. föranledda ändringar i pensionsregle
mentena.
....................
Maximibeloppet av tjänstepension för tid efter pensionstagares frånfälle
Vissa med universitetslöneregleringen sammanhängande pensionsfrågor
Fråga om reglering av pensionsförhållandena för innehavaren av univer
sitetskanslersämbetet.
...............
Pensionsreglering för lärarpersonal vid folkliga musikskolan i Arvika
m. m.......................
Ändrad pensionsklass för vissa SPA-reglementet underkastade befattningshavare
....................
Ändringar i pensionsbestämmelserna för befattningshavare vid statens
krisorgan....................
Pensionsreglering för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten
övertagna enskilda järnvägar m. fl...........
Hemställan...............
3
9
11
12
38
39
40
44
51
58
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:346 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj ris proposition angående ändringar i statens allmänna avlöning sreglemente m. m. gjorda framställninga a1 i texten
- SU 1952:187 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 19U7 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m. jämte i ämnet väck s. 5 i texten