Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor m. m

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:21, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den

30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m.; given Stockholms slott den 28 december

1951.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av

3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor

m. in.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås, att gällande bestämmelse om att distriktsbarnmorskor

skola vara anställda med sex månaders uppsägningstid upphäves.

Uppsägningstidens längd avses i stället skola regleras genom avtal med

huvudmännen.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570)

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 30 juni 1943 om anstäl
-

lande av distriktsbarnmorskor m. m

nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

3 §•

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen

efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen

skall ske tills vidare med sex månaders

ömsesidig uppsägningstid.

Barnmorskestyrelsen skall — — -

skall erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse:)

3 §•

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen

efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen

skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet

bestämd uppsägningstid.

- hennes stationeringsort.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 december

1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om

viss ändring i förordningen om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

samt anför därvid följande.

Enligt en bestämmelse i 3 § förordningen den 30 juni 1943 om anställande

av distriktsbarnmorskor in. m. äro dessa barnmorskor anställda hos

vederbörande barnmorskedistrikt (landstingsområde eller stad, som ej deltager

i landsting) tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

1 skrivelse den 3 mars 1951, nr 45, anhöll riksdagen att Kungl. Maj:t ville

taga upp spörsmålet om distriktsbarnmorskornas uppsägningstid till omprövning

samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde föranledas

därav. Med anledning härav upprättades inom inrikesdepartementet en den

25 oktober 1951 dagtecknad promemoria i ämnet med utkast till författningsändring.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av

medicinalstyrelsen, styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska

landstingsförbundet samt Svenska barnmorskeförbundet.

Jag anhåller nu att få upptaga detta spörsmål till närmare behandling.

Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av

distriktsbarnmorskor in. m. skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors

behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Vidare stadgas

i samma paragraf att varje landstingsområde samt varje stad, som icke

deltager i landsting, skall utgöra ett barnmorskedistrikt.

Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje barnmorskedistrikt tillkommer

enligt 2 § en barnmorskestyrelse.

I 3 § stadgas att barnmorskestyrelsen skall för distriktet anställa det

antal distriktsbarnmorskor, som medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen skall ske tills vidare med sex

månaders ömsesidig uppsägningstid.

1943 års förordning, som trädde i kraft den 1 januari 1944, ersatte lagen

den 4 juni 1937 (nr 298) om anställande av distriktsbarnmorskor m. in.

Sistnämnda lag trädde i sin tur i stället för lagen den 28 mars 1919 (nr 138)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

om anställande av distriktsbarnmorskor m. in. Redan i 1919 års lag —•

dess 3 § — stadgades, att distriktsbarnmorskas uppsägningstid utgjorde

sex månader.

Sistnämnda bestämmelse förordades av medicinalstyrelsen i det utlåtande,

som låg till grund för propositionen i ämnet till 1919 års riksdag. Styrelsen

framhöll härvid, att barnmorskorna i regel anställdes utan uppsägningstid

och härigenom finge en osäker och oskyddad ställning. Sättet för tillsättandet

borde därför ändras. Barnmorska borde förordnas tills vidare med sex

månaders ömsesidig uppsägningstid. Därigenom skulle erhållas en garanti

för trygghet i barnmorskans ställning och för opartiskt bedömande av

hennes verksamhet. — Någon motivering har icke lämnats då den 1919

fastslagna uppsägningstiden bibehölls i 1937 och 1943 års barnmorskeförfattningar.

I gällande tjänstereglemente för landstingens befattningshavare fastslås

i 1 § att reglementet omfattar hos landstinget anställda befattningshavare

tillhörande någon av de yrkesgrupper, som äro upptagna i en till reglementet

fogad tjänsteförteckning.

Enligt § 3 mom. 8 förenämnda reglemente anställes, där ej annorlunda

är i allmän författning stadgat eller av landstinget för särskilt fall beslutat,

ordinarie befattningshavare tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid,

vars längd angives i tjänsteförteckningen. Av denna inhämtas, att

tre månaders uppsägningstid tillämpas för bl. a. barnmorskor i sluten vård

eller heltidsanställda på mödravårdscentral, sjuksköterskor i sluten och

öppen vård samt distriktssköterskor — distriktsbarnmorskor (kombinerad

tjänst) medan uppsägningstiden är fyra månader för bl. a. första distriktssköterska

och instruktionssköterska. Sex månaders uppsägningstid gäller

enligt reglementet — förutom för distriktsbarnmorskor — endast för vissa

befattningshavare i högre lönegrader såsom köksföreståndarinna, landstingsassistent

och syssloman.

I skrivelse den 14 augusti 1950 hemställde Svenska barnmorskeförbundet

hos medicinalstyrelsen, att förbundet måtte beredas tillfälle till muntliga

överläggningar med styrelsen, därvid förbundet avsåge att bl. a. framställa

önskemålet, att anställning av distriktsbarnmorska skulle ske tills vidare

med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Enligt förbundets uppfattning

borde distriktsbarnmorska ha samma uppsägningstid som barnmorska,

anställd i sluten vård.

Vid sammanträde den 23 augusti 1950 mellan medicinalstyrelsen och

förbundet förklarade sig styrelsen icke ha något att invända mot den av

förbundet föreslagna ändringen. Styrelsen uttalade dock att Svenska landstingsförbundet

först måste höras i ärendet.

I två likalydande motioner till 1951 års riksdag (I: 224 och II: 295) hemställde

fru Svensson och herr Ericsson i Näs, att riksdagen måtte besluta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

att anställning av distriktsbarnmorska skall ske tills vidare med tre månaders

ömsesidig uppsägningstid. I motiveringen hänvisades till att denna

kortare uppsägningstid gäller för barnmorskor i sluten vård och vid mödravårdscentral

och att det knappast funnes anledning att olika lång uppsägningstid

skall gälla för olika slag av barnmorskor.

Andra lagutskottet uppgav i sitt utlåtande (nr 7) i anledning av motionerna,

att landstingsförbundet, enligt vad utskottet under hand erfarit, icke

hade något att erinra mot den föreslagna förkortningen av uppsägningstiden.

Utskottet har i utlåtandet vidare återgivit och åberopat bl. a. de här

ovan refererade uppgifterna om uppsägningstiden för befattningshavare

med liknande arbetsförhållanden. Vad som i ärendet förekommit fann utskottet

utgöra skäl för att frågan om distriktsbarnmorskornas uppsägningstid

omprövades av Kungl. Maj.t. Utskottet hemställde därför att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om omprövning av denna fråga samt de

förslag till riksdagen, som kunde föranledas därav.

Riksdagen godkände" utlåtandet (skr. nr 45).

Det utkast till ändring av distriktsbarnmorskeförordningen, som fanns

fogat vid den förut omförmälda departementspromemorian i ämnet, avsåg

en förkortning av uppsägningstiden från sex till tre månader. Vid promemorians

remissbehandling tillstyrktes detta förslag av Svenska barnmor

skeförbundet. Medicinalstyrelsen och styrelsen för Svenska landstingsförbundet

hade intet att erinra mot den föreslagna förkortningen av distriktsbarnmorskornas

uppsägningstid. Styrelsen för Svenska stadsförbundet förklarade

att det från förbundets sida ej syntes finnas anledning att motsätta

sig en sådan förkortning men tillfogade att frågan om uppsägningstidens

längd i detta fall liksom i andra liknande frågor borde regleras i samma

ordning som för kommunalanställda i allmänhet och således ej genom bestämmelse

i allmän författning. — Ett liknande uttalande gjordes av landstingsförbundets

styrelse. Styrelsen ansåg sålunda, att bestämmelsen om

distriktsbarnmorskornas uppsägningstid borde kunna utgå ur förordningen.

Departementschefen.

Den i distriktsbarnmorskeförordningen upptagna regeln om sex månaders

uppsägningstid för distriktsbarnmorskorna har ursprungligen tillkommit

i barnmorskornas eget intresse för att ge dem eu viss garanti för en

tryggad anställning. Numera synes bestämmelsen icke anses behövlig ur

denna synpunkt och barnmorskornas organisation har begärt en förkortning

av tiden till (re månader, vilken tid gäller bl. a. för barnmorskor i

sluten vård. Övriga berörda parter, huvudmännen genom sina centrala förbund,

ha förklarat sig icke lia något i och för sig all erinra häremot. Från

huvudmännens sida bar emellertid framhållits, att då dislriktsbarnmorskor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

nas anställningsförhållanden numera regleras genom centrala överenskommelser,

det icke funnes någon anledning att överhuvud bibehålla författningsbestämmelser

på detta område. Jag är av samma mening. Uppsägningstidens

längd torde böra regleras genom avtal i vanlig ordning. Jag

vill därför förorda, att bestämmelsen om en till längden angiven uppsägningstid

utgår ur distriktsbarnmorskeförordningens 3 § och att där endast

stadgas, att anställningen av distriktsbarnmorska skall ske tills vidare med

viss i anställningsavtalet bestämd uppsägningstid. Förslag till författningsändring

med denna innebörd har uppgjorts inom inrikesdepartementet. Då

avtalen löper per kalenderår, torde ändringen böra träda i kraft den 1 januari

1953.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förenämnda

inom inrikesdepartementet utarbetade förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande

av distriktsbarnmorskor m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen

för antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke W. Formvall.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

116976

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:15 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 a1 i texten