Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för skada å fiske på grund av militär verksamhet

1952-04-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:210, Angående ersättning för skada å fiske på grund av militär verksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning för

skada å fiske på grund av militär verksamhet; given

Stockholms slott den 4 april 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Militära övningar, framförallt skjutning och bombfällning, kan orsaka

skador för yrkesfisket, särskilt genom att fiskevatten under vissa tider avspärras.

Den som genom sådan avspärrning lider intrång i av honom utövat

fiske kan emellertid ej anses ha något rättsligt skyddat anspråk på ersättning.

Billighetsskäl talar dock för att ersättning skall utgå i sådana fall.

I propositionen föreslås därför, att skadelidande skall utfå ersättning enligt

vissa grunder för intrång såväl i enskild fiskerätt som i s. k. fritt fiske.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 210.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 4

april 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och statsrådet

Hjalmar Nilson anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Torsten Nilsson, följande.

Inledning.

Genom beslut av 1940 års urtima riksdag (prop. nr 76, rd. skr. nr 88)

godkändes vissa grunder för ersättning åt den som lidit förlust i anledning

av vissa åtgärder som vidtagits för militära ändamål. Enligt riksdagsbeslutet

skulle den som på grund av militära avspärrningsåtgärder lidit ekonomisk

skada i sin rörelse under vissa förutsättningar kunna erhålla ersättning

av statsmedel för den lidna skadan.

Sedan en del år tillbaka föreligger ersättningsanspråk från åtskilliga

yrkesfiskare, vilka uppgivit sig ha lidit skada genom intrång i deras fiskerätt.

Sålunda har skadeståndskrav hittills framförts bl. a. av fiskare vid

Vänern (Dättern-Brandsfjorden), vid Skånes ostkust (Ravlunda-Knäbäck)

och vid Roslagskusten (Väddö-Grisslehamn). Omständigheterna i dessa fall

är icke av den natur att ersättning kan utgå på grund av 1940 års riksdagsbeslut.

Med anledning av dessa skadeståndsanspråk har fiskeristyrelsen i skrivelse

den 18 april 1950 hemställt om utredning snarast möjligt rörande intrång

i fiskerinäringen till följd av militära övningar m. m. samt därvid i

huvudsak anfört följande.

Utredningen borde i första hand syfta till att uppdraga riktlinjer för att

bereda ersättning efter skälighetsgrunder till de näringsutövare vilka bedriver

fiske i det s. k. frivattnet, varvid jämväl spörsmål om ersättning för

skada å enskilt fiske till följd av militärt intrång borde tagas under omprövning.

Vid den föreslagna prövningen av ersättningsprinciperna borde

förslag även framläggas om de ersättningar, som kunde tillkomma de näringsutövare,

från vilka ersättningskrav rests för skador under de hittills

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

3

förflutna åren. Slutligen borde utredningen jämväl klarlägga möjligheterna

för att genom överenskommelse mellan fiskeriorganisationerna och de

militära myndigheterna eller på annat sätt avlysa eller inskränka för

fiskerinäringen inom ett visst avsnitt skadliga övningar.

Även fortifikationsförvciltningeri har i skrivelse den 21 december 1950

hemställt om utredning angående ersättningsanspråk å kronan på grund av

militära övningars inverkan på fisket. I skrivelsen har framhållits att ersättning

av statsmedel icke kunde med stöd av gällande lagbestämmelser

utgivas till fiskarena för förlorade inkomster men att sociala skäl m. m.

talade för att en sådan ersättning borde utgå.

Sedan Kungl. Maj:t med anledning av dessa framställningar den 22 december

1950 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla

en utredningsman för utredning av hithörande frågor, anmodade min företrädare

i ämbetet hovrättsrådet i Svea hovrätt Gösta Thulin att verkställa

utredningen.

Med skrivelse den 10 maj 1951 har utredningsmannen avgivit en promemoria

om vissa allmänna grunder angående ersättning för ifrågavarande

skador, över promemorian har efter remiss utlåtanden avgivits av chefen

för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, efter hörande av försvarets

skaderegleringsnämnd, fortifikationsförvaltningen, statskontoret, Svea hovrätt,

fiskeristyrelsen, riksvärderingsnämnden, länsstyrelserna i Stockholms,

Kristianstads och Skaraborgs län, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund,

Svenska insjöfiskarenas centralförbund samt Sveriges fiskares riksförbund.

Utredningsmannens förslag.

Utredningen har närmast tagit sikte på förhållandena i fred, då särskild

beredskap ej blivit anbefalld. Under beredskaps- och krigstillstånd, då

uppoffringar måste krävas av stora medborgargrupper, kan nämligen bedömningen

utfalla annorlunda. I utredningsmannens promemoria har

endast behandlats de skador å fisket, vilka icke kan anses grunda något

rättsligt skyddat anspråk på ersättning.

Utredningsmannen framhåller till en början vikten av skadeförebyggande

åtgärder. Militära övningar hör planeras så, att ändamålet utan oskälig

kostnad vinnes med minsta intrång och skada för civilbefolkningen. Vid

bombfällning o. d. bör sådana områden utväljas som är av mindre betydelse

ur fiskesynpunkt. Särskilt viktigt är att övningar förlägges till sådana

tider av dygnet eller året som möjliggör för yrkesfiskarena att under andra

för dem lämpliga lider kunna sätta, vårda och vittja sina redskap, övningarna

hör därjämte tillkännages i god lid och sedermera icke ändras

utan tillräcklig förvarning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits proposition nr 210.

Enligt utredningsmannen är skadorna å fiske stundom av sådan art att

de kan kompenseras genom särskilda åtgärder, såsom utsättande av fiskyngel,

inplantering av sättfisk eller andra fiskevårdande åtgärder. Därest

yrkesfiskarena avstänges från visst fiskevatten kan militärmyndigheten

enligt utredningsmannen i vissa fall mildra skadan genom att bereda fiskarena

annan förmån, t. ex. att låta dem fiska på enskilt vatten där kronan

har fiskerätten eller begagna en kronan tillhörig brygga eller annan anläggning.

Beträffande rätten till ersättning på grund av militära avspärrningsåtgärder

erinrar utredningsmannen om den i förenämnda proposition nr 76 till

1940 års urtima riksdag hävdade, av riksdagen godkända principen, att

vid all avspärrning, som icke tillika innefattar ett ianspråktagande av

egendom, skall, det må gälla land eller vatten, ersättning kunna utgå endast

efter billighet till den som hindras att utnyttja sin egendom. Någon rättslig

skyldighet att utgiva ersättning i dylika fall förelåge sålunda icke.

Uredningsmannen erinrar vidare om att den nya fiskelagstiftning som

trädde i kraft den 1 januari 1951 liksom äldre lag skiljer mellan enskild

fiskerätt och s. k. fritt fiske som må bedrivas utan sådan rätt. Utredningsmannen

framhåller, att vid intrång i enskild fiskerätt ersättning skall utgå

liksom vid intrång på annan enskild rättighet. Detta innebär att i den man

ett område med enskilt fiske tages i anspråk, ersättningen bestämmes enligt

vanliga regler i rekvisitions-, förfogande- eller expropriationslagstiftningen,

därest frivillig överenskommelse icke träffas. Är det däremot fråga endast

om en avspärrning av ett område kan den som lider detta intrång i sin

enskilda fiskerätt icke anses ha något rättsligt skyddat anspråk på ersättning.

I detta fall skall emellertid ersättning utgå av billighetsskäl och i

stort sett under samma förutsättningar och enligt samma grunder som de

i 1940 års proposition angivna.

Beträffande intrång i det s. k. fria fisket fastslår utredningsmannen, att

ett sådant intrång icke grundar en verklig rätt till skadestånd men att av

billighetsskäl ersättning bör kunna utgå enligt samma förutsättningar som

vid intrång å enskilt fiske. Något principiellt hinder föreligger därvid icke

att av billighetsskäl ge ersättning även då den fiskeplats från vilken yrkesfiskaren

avspärrats ligger på internationellt vatten.

De förutsättningar, som utredningsmannen uppställer för att av billighet

ersättning skall kunna utgå, överensstämmer i allt väsentligt med de förutsättningar

som angivits i förenämnda proposition till 1940 års urtima

riksdag.

Enligt utredningsmannen skall sålunda i första hand krävas, att sökanden

bevisar eller åtminstone gör sannolikt att den förlust för vilken ersättning

begäres orsakats av avspärrningen. Den som haft möjlighet att uppsöka

andra fiskeplatser får sålunda endast ersättning för den fångstminskning

som det oaktat inträtt, ävensom för merkostnaderna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 210.

5

Vidare skall avspärrningen ha varat ej alltför kort tid samt orsakat ett

betydande avbräck i näringsutövningen.

Såsom ytterligare förutsättning angiver utredningsmannen att förlusten i

förhållande till sökandens ekonomi är så betydande att den kan anses ha

medfört en avsevärd rubbning av hans ekonomi.

Utredningsmannen uppställer därjämte det kravet att avspärrningen

medfört omedelbar förlust för sökanden. Anställda arbetare bör i princip

icke kunna göra anspråk på ersättning av allmänna medel.

Enligt utredningsmannen kan ersättning utgå även till utlänning eller

statslös, som fiskar med stöd av enskild fiskerätt. Avspärrningsåtgärden

får dock ej bestå allenast däri, att förbud utfärdats för utlänning eller statslös

att vistas inom visst område. Bedriver han med Konungens tillstånd

sådant fiske som fritt må utövas av varje svensk medborgare, skall ersättning

utgå endast om särskilda omständigheter föreligger.

Slutligen förordar utredningsmannen, att Kungl. Maj:t, där särskilda skäl

föreligger, må utbetala ersättning även om de angivna allmänna förutsättningarna

icke är för handen.

Beträffande de grunder enligt vilka ersättning skall utgå därest de allmänna

förutsättningarna är uppfyllda föreslår utredningsmannen, att i

princip hela förlusten på grund av avspärrningen skall täckas. Detta överensstämmer

med den ståndpunkt som 1940 års urtima riksdag intog i denna

fråga. Den år 1940 bestämda maximeringen, 10 000 kronor per år för varje

avspärrat företag, bör enligt utredningsmannen med hänsyn till sedermera

inträffade förskjutningar i penningvärdet ersättas med ett uttalande, att

frågan om eventuell begränsning av ersättningsbeloppet överlämnas till

Kungl. Maj:ts prövning från fall till fall. Utredningsmannen förordar sålunda

att Kungl. Maj:t med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet må avgöra, huruvida jämkning nedåt av ersättningsbeloppets storlek

må äga rum.

Enligt utredningsmannen kan i vissa fall engångsersättning för framtiden

(omställningsersättning) vara påkallad. Härom anför utredningsmannen i

huvudsak följande.

Därest en avspärrning väntas fortbestå under en följd av år, med påföljd

att en fiskare kan bli berättigad till ersättning för därav uppkomna

skador, bör fiskaren erbjudas en engångsersättning, som motsvarar skälig

ersättning för omställning eller flyttning samt för minskade inkomster

under några övergångsår. Om myndigheterna tillkännagivit alt viss avspärrning

kommer att bli bestående lång tid framåt och fiskaren blivit

erbjuden skälig ersättning för omställning av sin verksamhet och för

värdeminskning å anläggningar in. in., bör han icke sedermera kunna räkna

med att få ytterligare ersättning för den avspärrning, han sålunda beretts

tillfälle att anpassa sig efter.

Vid hinder i s. k. fritt fiske ifrågasätter utredningsmannen att — i den män

individuell ersättning icke kan utgå — kollektiv ersättning lämnas i form

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. \laj:ts proposition nr 210.

av bidrag i penningar till någon åtgärd till gagn för yrkesfisket i den

berörda orten.

Utredningsmannen föreslår slutligen att föreliggande och uppkommande

skadeståndsanspråk prövas av vederbörande försvarsgrensförvaltning

respektive fortifikationsförvaltningen; dock att frågor som är av principiell

innebörd eller som gäller särskilt betydande belopp underställes

Kungl. Maj:ts prövning.

Remissutlåtanden.

I de över promemorian avgivna yttrandena har man allmänt uttalat sig

för att ersättning bör utgå vid uppkommen skada å fiske på grund av militär

verksamhet, såväl beträffande enskilt som fritt fiske. Till förslaget att

vid sidan av individuella ersättningar avsätta vissa belopp till stödåtgärder

för främjande av fisket i orten m. m. har flera av fiskeriintendenterna anslutit

sig. Om behovet av att principer snarast möjligt fastställes för prövning

av nuvarande och framtida ersättningsanspråk har erinrats från såväl

civila som militära myndigheter.

De förutsättningar som utredningsmannen angivit för att ersättning över

huvud taget skall kunna utgå har i stort sett godtagits.

Svea hovrätt har emellertid funnit att det framförallt i fråga om omfattningen

av inträffad skada komme att uppstå stora bevissvårigheter för

sökande. Alltför stränga krav på bevisningen finge därför ej uppställas.

Den i rättegångsbalken 35 kap. 5 § uppställda principen, att domstol vid

uppskattning av inträffad skada, varom full bevisning icke alls eller allenast

med svårighet kunde föras, ägde uppskatta skadan till skäligt belopp,

syntes böra vinna motsvarande tillämpning. Beträffande fiske, som med

hänsyn till sin karaktär endast kan bedrivas under kort säsong varje år,

ansåg hovrätten det vara obilligt om ersättning icke skulle kunna utgå

till den som hindrats alt bedriva dylikt fiske. Hovrätten har därför förordat

att vad i förutsättningarna upptagits angående tidrymd och avbräck

måtte utgå.

Att förutsättningarna för ersättning bör tolkas välvilligt har från flera

håll framhållits, bl. a. av försvarets civilförvaltning, försvarets skaderegleringsnämnd,

marinförvaltningen samt länsstyrelserna i Stockholms och

Kristianstads län.

Förslaget om befogenheter för Kungl. Maj:t dels att, där särskilda skäl

föreligger, utbetala ersättning även om någon av de allmänna förutsättningarna

icke skulle föreligga, dels att med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet avgöra, huruvida jämkning nedåt bör ske av ersättningsbeloppets

storlek, har i de flesta yttranden lämnats utan anmärkning.

Statskontoret har dock funnit det tveksamt, huruvida icke ett maximibelopp

borde fastställas för den ersättning, som kunde utgå till varje avspärrat

företag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

7

Beträffande prövningen av ersättningsanspråken har vissa myndigheter,

såsom chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen och fortifikationsförvaltningen,

föreslagit att denna prövning hänskjutes till ett organ av extra

ordinär karaktär eller till ett organ förstärkt med speciell sakkunskap.

Andra myndigheter, såsom fiskeristyrelsen, har förordat, att prövningen

verkställes av försvarets skaderegleringsnämnd. Vissa myndigheter har ansett,

att prövningen övergångsvis borde hänskjutas till ett extra ordinärt

organ för att sedermera omhänderhas av försvarsgrensförvaltningarna och

i sista hand av Kungl. Maj:t. Enligt flera myndigheter borde fiskevärderingsnämnderna

handlägga ersättningsfrågorna. Statskontoret har med hänsyn

till de avsevärda ersättningsbelopp, som kan komma i fråga, ävensom

med beaktande av angelägenheten av ett enhetligt bedömande av de gjorda

anspråken, föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle förbehålla sig beslutanderätten

beträffande ersättningarnas utgivande med fiskevärderingsnämnderna

som remissinstanser.

Departementschefen.

Militära övningar, särskilt skjutning och bombfällning, har under senare

år i allt större omfattning förlagts över vattenområden. Det har därvid

icke kunnat undvikas att fiskevatten under kortare eller längre tid måst

avspärras samt att vissa skador uppstått å fisket inom de av övningarna

berörda områdena. Skadeståndsanspråk har även framställts från en del

yrkesfiskare, och det kan förväntas att ytterligare krav på grund av skada

å fiske till följd av militär verksamhet kommer att resas. Med hänsyn till

de speciella förhållanden som föreligger beträffande ifrågavarande skador

har någon prövning av framställda ersättningsanspråk hittills icke kunnat

komma till stånd.

Den för lösandet av hithörande spörsmål tillkallade utredningsmannen

har i sin promemoria fastslagit, att någon rättslig skyldighet att lämna

ersättning för sådant intrång i fiskerätt, sonf består allenast i en avspärrningsåtgärd,

icke föreligger för staten men att under vissa närmare angivna

förutsättningar ersättning bör utgå av billighetsskäl. Jag ansluter mig till

denna uppfattning.

De av utredningsmannen uppställda förutsättningarna, vilka i stort sett

överensstämmer med de av 1940 års urtima riksdag godkända, anser jag

lämpliga. Beträffande s. k. säsongfiske har en myndighet förordat, att

kravet på att avspärrningen skall ha varat ej alltför kort tid och vållat

ett betydande avbräck i näringsutövningen borde utgå. Kungl. Maj:t skall

emellertid enligt utredningsmannens förslag få befogenhet att, där särskilda

skäl föreligger, medgiva utbetalning av ersättning även om någon

av de allmänna förutsättningarna icke skulle föreligga. Med hänsyn härtill

finner jag alt säsongfiskarenas berättigade intressen kan tillgodoses utan

att de allmänna förutsättningarna behöver ändras i och för sig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Beträffande frågan om de grunder efter vilka ersättning skall utgå anser

jag i likhet med utredningsmannen att hela förlusten i princip bör ersättas.

Ersättning torde alltså få utgå för utebliven vinst samt för sådana utgifter

som den av avspärrningen drabbade fått vidkännas. Även om i vissa fall

skador till betydande belopp kan tänkas ha uppstått, finner jag det icke

möjligt att fastställa någon maximering av det årliga ersättningsbeloppet

för varje skadefall; det torde i det särskilda fallet få prövas, huruvida jämkning

nedåt av ersättningens storlek bör ske.

Jag ansluter mig även till utredningsmannens förslag om engångsersättning

för framtiden (omställningsersättning) i de fall där så lämpligen

kan ske.

I likhet med utredningsmannen finner jag det angeläget att skadeförebyggande

åtgärder vidtages av berörda myndigheter, övningar som kan

väntas medföra skada å fiske bör såvitt möjligt planläggas i samråd med

vederbörande yrkesfiskarorganisationer och fiskeritjänstemän. När skada

uppstått bör möjligheter undersökas att lämna kompensation genom

åtgärder till gagn för yrkesfisket i de berörda områdena. Det torde ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser som kan befinnas

erforderliga i förevarande hänseenden.

Beträffande prövningen av uppkommande ersättningsanspråk anser jag

mig icke kunna biträda utredningsmannens förslag att prövningen skall

verkställas av försvarsgrensförvaltningarna respektive fortifikationsförvaltningen.

För vinnande av enhetlighet finner jag det nödvändigt att prövningen

handhas av Kungl. Maj:t. Den utredning som måste föregå ansökningsärendenas

prövning kan verkställas på olika sätt, beroende på ärendenas

beskaffenhet och vikt. I större ärenden'' bör utredningen, efter Kungl.

Maj:ts bestämmande, kunna ske genom riksvärderingsnämnden, vilken

därvid jämväl bör avgiva förslag till ersättningens storlek.

De ersättningar som må komma att utgå torde böra bestridas ur förslagsanslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet

m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de sålunda av mig förordade grunderna

för utbetalande av ersättning för skada å fiske på grund av

militär verksamhet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1952

50052

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1958 nr 5 s. 306, på s. 309 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:417 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning för skada å fiske på grund av militär verksamhet. a1 i texten
  2. SU 1952:197 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående ersättning för skada å fiske på grund av militär verksamhet. a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1958 s. 306 Utredningsuppdrag s. 309 i texten