Sök i Ratio Lex

Angående vissa tjänster vid kommunikationsverken m. m

1952-04-04 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:219, Angående vissa tjänster vid kommunikationsverken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa tjänster

vid kommunikationsverken m. m.; given Stockholms

slott den 4 april 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikation särenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 4 april 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelser den 7 december 1951 resp. den 10 och den 31 januari 1952 har

generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen och telegrafstyrelsen framlagt förslag

angående antalet tjänster i Ca 24 och högre lönegrader, över framställningarna

har statens lönenämnd avgivit utlåtanden den 12 resp. den 14 och

22 februari 1952.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 219.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Efter samråd med chefen för civildepartementet framlägger jag i det följande

förslag om kontraktsanställning i viss omfattning av tjänstemän vid

statens vattenfallsverk. I övrigt torde ifrågavarande framställningar icke böra

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd i vidare mån än som framgår av prop.

nr 107 till årets riksdag eller kan komma alt framgå som resultat av pågående

förhandlingar mellan 1947 års tjänsteförleckningskommitté och vederbörande

personalorganisationer.

I skrivelse den 31 januari 1952 har telegrafstyrelsen upprepat i skrivelse

den 23 februari 1951 framlagda förslag om förbättrad löneställning för vissa

tjänstemän i ledande ställning inom telegrafverket, över framställningen

har statens lönenämnd avgivit utlåtande den 13 februari 1952.

Efter samråd med chefen för civildepartementet finner jag mig icke böra

tillstyrka, att vad styrelsen föreslagit för närvarande föranleder annan

åtgärd än att, på sätt jag i det följande närmare utvecklar, chefen för verkstadsbyråns

tillverkningsavdelning tillerkännes särskilt arvode utöver utgående

lön.

Den 27 juni 1947 tillkallade min företrädare i ämbetet jämlikt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 6 juni 1947 utredningsmän för att verkställa utredning

rörande statens järnvägars organisation. Utredningen antog benämningen

1947 års järnvägsutredning.

Den 21 februari 1948 avgav utredningen betänkande angående den centrala

ledningen av statens järnvägar (SOU 1948: 13). Beträffande lokalförvaltningen

och biltrafiken in. in. avgav utredningen betänkande den 6 december

1949 (SOU 1949:61).

I skrivelse den 16 februari 1951 har järnvägsstyrelsen — efter det styrelsen

den 9 april 1948 utlåtit sig över utredningens förstnämnda betänkande

— framlagt vissa förslag rörande den centrala ledningens organisation. Vidare

har styrelsen den 26 februari 1952 avgivit utlåtande över utredningens

betänkande rörande lokalförvaltningen och biltrafiken.

I prop. nr 198 till 1951 års riksdag framhöll min företrädare i ämbetet i

anledning av järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 februari 1951, att enligt

hans mening samtliga organisationsförslag beträffande statens järnvägar

borde prövas i ett sammanhang. Han uttalade den förhoppningen all så

skulle kunna ske vid 1952 års riksdag.

Sedan järnvägsstyrelsen den 26 februari 1952 avgivit utlåtande över utredningens

förslag beträffande lokalorganisationen och biltrafiken, föreligger

ärendet i slutremitterat skick. Den av min företrädare angivna förutsättningen

för att organisationsfrågan skulle kunna underställas årets riksdag

föreligger alltså. Emellertid har riksdagen i skrivelse den 1 december 1951

(nr 365) anhållit, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om en allsidig utredning

rörande de statliga företagsformerna. Statsutskottet har i sitt till grund för

riksdagens beslut liggande utlåtande (1951: 194) särskilt framhållit de affärsdrivande

verken som utövare av sådan statlig företagsamhet, som bör bli

föremål för den begärda utredningen. På grund av vad sålunda förekommit

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

har jag för avsikt att i anledning av järnvägsstyrelsens skrivelse den

16 februari 1951 i det följande föreslå vissa ändringar av den centrala ledningens

organisation. Huruvida de föreliggande organisationsförslagen i

övrigt bör påkalla några åtgärder från statsmakternas sida synes mig böra

bli beroende på resultatet av den av riksdagen begärda utredningen; frågan

om dess igångsättande är enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet

under övervägande inom departementet.

Den 17 februari 1951 avgav 1948 års personalkommission vid statens järnvägar

betänkande rörande förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning

vid statens järnvägar (SOU 1951:3). Betänkandet omfattar tjänstemannapersonal

vid statsbaneföretaget med undantag av tjänstemän vid biltrafikbyrån

och bilrörelsens linjeorganisation. Kommissionens förslag rymmas

till övervägande delen inom den överenskommelse rörande lönegradsplaceringen

för vissa tjänster, som förelagts årets riksdag i prop. nr 107.

Vad kommissionen föreslagit beträffande löneställningen för byråchefer och

vissa andra högre tjänster, som icke beröras av överenskommelsen, anser

jag mig efter samråd med chefen för civildepartementet icke böra tillstyrka

i vidare mån än som följer av vad jag i det följande föreslår.

Telegrafverket.

Särskilt arvode till chefen för verkstadsbyråns tillverkningsavdelning. Telegrafstyrelsen

har hemställt, att chefen för verkstadsbyråns tillverkningsavdelning

uppflyttas från verkstadsöveringenjör i Cp 13 till överingenjör i Cp

14. Till stöd för förslaget anför styrelsen följande.

Under tillverkningsavdelningen sortera ett 20-tal tillverkningsavdelningar

på skilda håll i landet med en sammanlagd personalstyrka på 210 tjänstemän

och ca 2 000 arbetare. Till avdelningen höra vidare ett antal specialavdelningar,

nämligen en arbetsstudieavdelning med ackordsregister, en avdelning

för personal- och avtalsfrågor, en planeringsavdelning med leveranskontor,

ett verkstadsritkontor, en serviceavdelning för den inre tjänsten, ett

maskinritkonlor, en tillverkningskontrollavdelning och en verkstadsskola.

Chefen för avdelningen leder och övervakar den löpande tillverkningen

inom samtliga televerkstäder samt svarar för planering av sådana ny- och

l,lby&g)iader av verkstäderna, som betingas av drifts- och verkstadsmässiga

krav.

Etter samråd med chefen för civildepartementet förordar jag, alt chefen

för verkstadsbyråns tillverkningsavdelning med hänsyn till de uppgifter, som

beträffande televerkstäderna åvila honom i hans egenskap av närmaste man

(ill vcrksladsdirektören, tillerkännes ett särskilt lönetillägg av 1 200 kronor

för år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Statens järnvägar.

Vissa omorganisationsförslag. De förslag till omorganisation beträffande

den centrala ledningen av statens järnvägar, som jag i anslutning till vad jag

inledningsvis anfört anser böra underställas årets riksdag, avse ekonomibyrån,

trafik- och taxebyråerna samt rättsavdelningen. Jag kommer dessutom

att något beröra överdirektörens arbetsuppgifter.

Järnvägsstyrelsen. Såsom förut framhållits yttrade sig styrelsen över 1947

års järnvägsutrednings förslag till organisation av statens järnvägars centrala

ledning den 9 april 1948. Styrelsens förslag i skrivelsen den 16 februari

1951 grundar sig på den ytterligare erfarenhet, som vunnits efter gcneraldirektörsskiftet

den 1 januari 1949. I nämnda skrivelse anför styrelsen följande

allmänna synpunkter.

Under tiden efter den 1 januari 1949 har det i än högre grad än tidigare

visat sig önskvärt att åstadkomma en decentralisering från verkschefen av

ett ej obetydligt antal ärenden, varigenom han kan få större möjlighet att

ägna sig åt de omfattande och viktiga problem som vid ett företag av statens

järnvägars storlek oavlåtligt kräva sin lösning eller i vart fall uppmärksamhet.

En koncentrering av arbetet till ett färre antal ledande personer har vidare

framstått som ett viktigt önskemål, vars realiserande skulle medföra

förbättrade möjligheter till den särskilt i ett stort företag betydelsefulla ömsesidiga

informationen om händelseutvecklingen och än viktigare därjämte

även medföra en minskning av det stora antalet problem, som sträcka sig

över olika enheters kompetensgränser, samt härigenom en minskning av antalet

personer, som måste deltaga i besluten och de överläggningar och utredningar,

som måste dels föregå besluten, dels följa dem för kontroll av

deras verkningar, dels slutligen bli en följd av kravet att styrelsen kontinuerligt

följer utvecklingstendensen inom verksamhetsområdet och anpassar

sin målsättning därefter. Hittillsvarande diskussioner om styrelsens organisation

synas ej alltid ha ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt vikten av

att organisationen är anpassad — ej blott för de egentliga besluten — utan

även för här berörda moment av verksamheten.

Eu anpassning av organisationen till anförda önskemål kan och bör ske

genom dels den minskning av antalet självständiga enheter inom styrelsen

och därigenom föredragande, som kan vara möjlig att genomföra, dels överflyttande

på överdirektören av befogenheten att avgöra vissa generella eller

för visst tillfälle definierade grupper av ärenden, tillhörande annan byrås än

drifttjänstbyråns handläggning, dels slutligen en utvidgad befogenhet för

cheferna för styrelsens byråer. För att ernå en klar ansvarsfördelning skall

härvid eftersträvas, att styrelsens direktiv till distrikten skola, i den mån de

äro av beskaffenhet att mera påtagligt ingripa i distriktens förvaltning, gå

genom generaldirektören till distriktscheferna. Antalet föredragande har

under de två senaste åren — om distriktscheferna, med vilka samråd i avsevärd

utsträckning äger rum, även inräknas — ökat med chefen för det

provisoriska åttonde distriktet och minskat med chefen för reklamationskontoret,

som underställts ombudsmannen (chefen för rättsavdelningen). Antalet

har härigenom förblivit oförändrat 25. Minskningen av antalet föredragande

kan ej bliva omfattande, men i någon mån vinnas genom ändrad

byråindelning samt inordnande av självständiga kontor under byråer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

r>

Efter att ha erinrat, att 1947 års järnvägsutredning förordat dels en uppdelning

av den nuvarande ekonomibyrån på en kameralbyrå oeh en ekonomiexpedition

och dels en sammanslagning av persontrafik- och persontaxebyråerna,

å ena sidan, samt av godstrafik- och godstaxebyråerna, å andra sidan,

anför styrelsen till stöd för sina förslag följande.

Den uppdelning av ekonomibyrån, som av järnvägsutredningen föreslagits,

är i praktiken i viss mån genomförd, i det att en särskild utredningsavdelning

inrättats. Styrelsen har också hos Kungl. Maj :t hemställt om förslag

till riksdagen, att sagda sedan ett antal år de facto bestående tudelning skulle

organisatoriskt komma till uttryck sålunda, att ledaren för utredningsavdelningen

erhölle byråchefs tjänsteställning. Med en dylik uppdelning skulle

emellertid följa, att de olika ekonomiska frågorna och utredningarna komma

att sammanstråla först hos verkschefen. Visserligen skulle denne härigenom

få utredningsorganet sig direkt underställt och härigenom komma i

närmast möjliga kontakt med detta för honom utomordentligt viktiga organ,

men olägenheterna med den samtidigt inträdande ytterligare splittringen

i fråga om de ekonomiska frågornas handläggning framstå nu som

större än fördelarna av den direkta kontakten, detta särskilt sedan det visat

sig alt icke blott utredningsarbetet utan även efterkalkyleringen av intäktsprognosen

samt drifts- och investeringskostnader behöva effektiviseras.

Vid sådant förhållande anser styrelsen numera, alt övervägande skäl tala

för att byrån bibehålies såsom en enhet och ställes under en persons ledning.

Till byråns uppgift bör även höra att vara hjälporgan för övriga byråer

och linjemyndigheter i fråga om ekonomiska kalkyler. Avsikten är vidare,

att chefen för ekonomibyrån på generaldirektörens uppdrag skall kunna leda

vissa betydelsefulla utredningar, som spänna över flera byråers verksamhetsområden

men vid vilka den ekonomiska aspekten är framträdande. Härmed

skulle man konnna fram till en ordning analog med det arrangemang, som

redan träffats med överdirektören för drifttjänsten som ledande i sådana

gemensamma utredningar, där drifttjänstbyråns synpunkter dominera.

I och med genomförandet av ändringen av ekonomibyråns nuvarande organisation

kommer chefen för denna byrå att få ett betydande arbete och

högst avsevärt ansvar vid bedömandet av för statens järnvägar genomgripande

ekonomiska frågor. Han bör därför under benämningen ekonomidirektör

placeras i Cp 17.

Till skillnad från vad järnvägsutredningen föreslagit och vad styrelsen

tidigare förordat anser styrelsen nu, att de båda nuvarande trafikbyråerna.

person- och godstrafikbyråerna, böra sammanslås. Det kan nämligen med

skäl påstås, att dessa sistnämnda byråers verksamhet sammanhänger synnerligen

intimt. Sålunda fastställer för närvarande byråchefen för persontrafikbyrån

tidtabellen icke blott för de personförande tågen utan även för

godstågen. Byråchefen för godstrafikbyrån uppgör visserligen förslag till

godstågsplan, men tidtabellen för godstågen blir dock icke fastställd, förrän

byråchefen för persontrafikbyrån godkänt tågens lägen. Vid överläggningarna

om godslågslägena kunna meningsskiljaktigheter uppslå, som måste

dragas inför generaldirektören för avgörande.

Ett liknande förhållande föreligger beträffande transportplanerna för sådant

gods, som befordras med snäll- och persontågen. Det måste därför anses

vara till uppenbar fördel, alt eu person får i uppdrag tillse, att den inbördes

avvägningen mellan såväl tågplanerna som transportplanerna för person-

resp. godstrafiken göres så, att största möjliga effektivitet uppnås

med minsta möjliga kostnader. Eu sådan ordning eliminerar visserligen icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att ett slags trafik kan komma att gynnas på det andras bekostnad, beroende

på vederbörandes personliga inställning, men ansvaret därför lägges på den

för de sammanslagna byråerna tillsatte chefen. Avvägning och samordning

göres emellertid i sådan instans, att resultatet kan föreläggas verkschefen.

Nämnda båda byråer böra därför sammanslås till en byrå benämnd trafikbyrån.

Chefen för den nya trafikbyrån bör under benämningen direktör placeras i

Cp lä.

Det finnes även skäl, som tala för eu sammanslagning av taxebgråerna.

godstaxe- och persontaxebyråerna, och styrelsen har för avsikt att föreslå

ett genomförande därav. Med hänsyn till att båda byråchefsbefattningarna

äro besatta med ordinarie innehavare, anser sig dock styrelsen för närvarande

ej vilja föreslå, att sammanslagningen kommer till stånd.

Den nuvarande chefen för rättsavdelningen — som är placerad som ombudsman

i Ca 31 men som enligt Kungl. Maj :ts beslut från och med den

1 juli 1949 erhållit byråchefs titel och ett lönetillägg, motsvarande skillnaden

mellan byråchefs och ombudsmans lön — bör såsom byråchef inplaceras

i Co 15. Genom att numera reklamationskontoret med dess omkring

60 tjänstemän underställts rättsavdelningen har denna blivit likvärdig med

andra byråer inom verket. För befattningen kräves en omfattande juridisk

sakkunskap. Arbetsuppgifterna omfatta bl. a. en med domartjänst i viss

mån jämförlig verksamhet i fråga om personalmål, rättegångsärenden, sammanhållning

av distriktssekreterarnas arbete, reglering av skadeärenden,

kontroll av affärsavtal av mångskiftande natur och då särskilt leveransavtal

med in- och utländska leverantörer. Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att

stvrelsen på denna post måste ha en verkligt kvalificerad och mångsidig

jurist. Om styrelsen framdeles på grund av löneställningen icke skulle kunna

förvärva en dylik jurist, skulle detta bli till stort men för verket.

Innehavaren av tjänsten som överdirektör är utom chef för drifttjänstbyrån

även generaldirektörens ställföreträdare. Åt honom har under senaste

året överlämnats befogenheten att avgöra huvuddelen av de ärenden, soni

beröra drifttjänsten, varjämte avsikten är att utvidga denna befogenhet till

alt avse även ärenden, tillhörande andra byråers verksamhetsområde. Härigenom

skulle han komma att i verkligheten fungera icke blott såsom ställföreträdare

utan även såsom souschef. Denna ordning anser styrelsen böra

fastslås genom att befattningens benämning ändras till överdirektör och

souschef. Härigenom är dock icke avsett att nu göra någon ändring av

hans chefsskap för drifttjänstbyrån. Med hänsyn till den salunda redan inträdda

och avsedda ytterligare utökningen av hans arbetsuppgifter och befogenhet

bör han såsom överdirektör och souschef placeras lägst i Cp 21.

Statens lönendmnd. Därest den av järnvägsstyrelsen föreslagna organisationsförändringen

kommer till stånd, har lönenämnden icke funnit anledning

till erinran mot att överdirektören såsom överdirektör och souschef erhåller

samma lönegradsplacering som motsvarande tjänsteman i statens

vattenfallsverk, d. v. s. Cp 21.

Förslaget med avseende å ekonomibyrån innebär, att chefen för denna

byrå skall erhålla avsevärt vidgade uppgifter i jämförelse med vad som nu

är fallet. Vid sådant förhållande och med hänsyn till den centrala ställning

inom järnvägsstyrelsen innehavaren av denna tjänst kommer att intaga, anser

lönenämnden motiverat, att han erhåller en förbättrad löneställning. Lö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

7

nenämnden vill emellertid ifrågasätta, huruvida skäl finnas att upptaga

tjänsten i högre lönegrad än Cp 16, till vilken lönegrad verkstadsdirektören

och en av överingenjörerna hänföras.

Departementschefen. Delade meningar torde icke råda om betydelsen av

att de ekonomiska frågorna inom ett företag av statens järnvägars storleksordning

koncentreras till en byrå, organisatoriskt så uppbyggd att bästa

möjliga överblick, effektivitet och snabbhet kan uppnås. Icke minst med

hänsyn till de svåra ekonomiska problem, som statsbaneföretaget i rådande

läge har att lösa, anser jag angeläget, att statsmakterna nu lämnar sin medverkan

till att de önskemål, som motiverat styrelsens förslag, kan tillgodoses.

Härvid gäller det bl. a. att genom lämpligt avvägd löneställning skapa

förutsättningar för att styrelsen skall kunna förvärva och behålla en för

ledningen av en ekonomibyrå av angiven karaktär väl skickad arbetskraft.

Vid bedömandet av löneställningen bör uppmärksammas att innehavaren

av tjänsten, förutom chefskapet för ekonomibyrån, skall tilldelas funktioner,

som spänner över andra byråers verksamhetsområden. Med hänsyn härtill

förordar jag, att tjänsten under benämningen ekonomidirektör placeras

i Cp 17.

Jag tillstyrker vidare den av styrelsen föreslagna sammanslagningen av

de nuvarande persontrafik- och godstrafikbyråerna till eu trafikbyrå. Efter

samråd med chefen för civildepartementet föreslår jag, att chefen för den

nya byrån med tjänstetiteln byråchef placeras i Cp 14. Vid bifall härtill bör

antalet byråchefer i Ca 37 minskas med två.

Liksom järnvägsstyrelsen anser jag, att persontaxe- och godslaxebyråerna

vid lämplig tidpunkt bör sammanföras till en taxebyrå.

Ej heller har jag något att erinra mot styrelsens förslag om att den ombildning

av ombudsmannaexpeditionen till en byrå (rättsavdelningen), som

redan ägt rum och som lett till att ombudsmannen tilldelats särskilt lönetillägg

och tjänstetiteln byråchef, också kommer till uttryck i personalförteckningen.

Jag tillstyrker därför, att antalet byråchefer i Ca 37 ökas

med en.

I överdirektörens arbetsuppgifter ingår förutom chefskapet för drifttjänstbyrån

att vara verkschefens närmaste man. Åt honom har överlämnats att

avgöra huvuddelen av de ärenden, som berör drifttjänsten. I likhet med

järnvägsstyrelsen anser jag, att hans beslutanderätt bör utvidgas till ärenden,

som tillhör andra byråers verksamhetsområden, och att därför hans

tjänsteställning redan nu bör ändras till överdirektör och souschef. Frågan

i vad mån de vidgade arbetsuppgifterna bör leda till cn högre lönegradsplaeering

har jag för avsikt att upptaga, sedan någon lids erfarenhet vunnits

av de nya förhållandena.

*

Nya tjänster i anledning av förvärv av enskild järnväg. I prop. nr 165 föreslås,

att Köping—Uttersberg—Riddarhytlans järnväg införlivas med statens

järnvägar. Vid bifall härtill erfordras å övergångsstat från och med den 1

januari 1953 1 tjänst i Ca 30 och 1 tjänst i Ca 25.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Sammanfattning''. Vid bifall till vad jag föreslagit böra följande ändringar

göras i den av riksdagen för statens järnvägar fastställda personalförteckningen,

nämligen införande av 1 ekonomidirektör i Cp 17, införande av 1

byråchef i Cp 14 och minskning av antalet byråchefer i Ca 37 från 7 till 6

samt ändring av tjänstetiteln överdirektör till överdirektör och souschef.

Statens vattenfallsverk.

lvontraktsanställning av vissa tjänstemän. I skrivelse den (i oktober 1950

hemställde vattenfallsstyrelsen om extra ordinarie åtgärder för att säkerställa

styrelsens behov av ledande personal. Skrivelsen har icke föranlett

någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Vattenfallsstyrelsen. 1 sin skrivelse den 10 januari 1952 anför styrelsen

följande.

Den stora avgången av kvalificerad personal har försatt stj^relsen i ett

svårt läge. Styrelsen måste beredas möjlighet att genom eu verklighetsbetonad

lönepolitik såväl i större utsträckning behålla sin kvalificerade personal

som väcka erforderligt intresse för anställning vid styrelsen av goda

yngre krafter. Att det från strängt ekonomisk synpunkt skulle vara en mycket

god affär atl kunna betala skickliga krafter bättre löner är ställt utom

allt tvivel. De nuvarande personalsvårigheterna orsaka styrelsen förluster

och ökade kostnader, som äro mångfaldigt större än den i och för sig mycket

blygsamma ökning på lönekontot, som skulle bli en följd av ett genomförande

av styrelsens förslag i skrivelsen av den 6 oktober 1950.

Rekryteringen av högskoleingenjörer motsvarar ej på långt när behovet

och få av de nyanställda torde ha för avsikt att för framtiden stanna i verket.

De nyanställda erhålla i verkets tjänst en värdefull praktik och utbildning,

så att de kunna skaffa sig goda anställningar inom det enskilda näringslivet.

Under sådana omständigheter är det uppenbart att det tjänstemannaskikt,

varur styrelsen skall rekrytera sin ledande personal är ytterligt

uttunnat. Det är därför av största vikt att de ledande tjänsterna äro förenade

med något så när konkurrenskraftiga löneförmåner, så att den kvalificerade

yngre personalen lockas att kvarstå i verkets tjänst.

Under åren 1945—1951 ha 94 högskoleingenjörer och 14 läroverks- eller

institutsingenjörer lämnat verket. Medelanställningstiden för nämnda personal

har under de senaste åren ej uppgått till fem år.

I skrivelsen den 6 oktober 1950 begärde styrelsen bemyndigande att vid

behov lämna särskilda lönetillägg till personal i ledande ställning. Styrelsen

angav dock, att andra utvägar t. ex. kontraktsanställning kunde tänkas.

Vid de diskussioner rörande denna skrivelse, som under hand förts med

representanter för civildepartementet och styrelsen, har antytts, att den

bästa lösningen torde vara en arvodesanställning i form av kontraktsanställning,

varvid vederbörande skulle taga avsked från sin ordinarie eller extra

ordinarie tjänst. Enligt uttalanden från civildepartementets sida skulle emellertid

riksdagens medverkan vara erforderlig även för genomförande av en

sådan anställningsform för den ledande personalen.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens bemyndigande

att vid behov använda kontraktsanställning för ledande personal

vid verket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Statens lönenämnd. Enligt lönenänmdens vid olika tillfällen uttalade mening

föreligger behov av en allmän översyn av lönegradsplaceringen för de

högre tjänsterna inom vattenfallsverket. I avvaktan härpå kan lönenäinnden

icke tillstyrka det begärda bemyndigandet att kontraktsanställa ledande

personal. Det bör framhållas, att spörsmålet om kontraktsanställning har

vittgående betydelse icke blott för övriga affärsverk utan även för statsförvaltningen

i övrigt.

Departementschef en. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har

frågan om möjligheterna att genom kontraktsanställning av ledande personal

råda bot på de svårigheter, med vilka vattenfallsverket sedan länge

kämpar, varit föremål för uppmärksamhet. För egen del vill jag icke motsätta

mig tanken på att genom försök med en friare lönesättning än den

som står till buds med gällande lönegradsplaceringar komma till rätta med

de svårigheter, som är särskilt framträdande inom vattenfallsstyrelsens

verksamhetsområde på grund av konkurrensen från enskilda byggnadsföretag.

Efter samråd med chefen för civildepartementet förordar jag därför, att

Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande att bemyndiga vattenfallsstyrelsen

att i enlighet med vad jag i det följande förordar anställa tjänstemän

genom personliga avtal.

Bemyndigandet bör i regel avse ledande ingenjör spersonal vid byggnadsverksamheten.

Jag räknar härvid till byggnadsverksamhet även konstruktionsverksamhet

och av verkets byggande uppgifter i övrigt föranledd verksamhet.

Kontraktsanställning bör kunna användas vid såväl nyanställning

som då fråga uppkommer att vid verket kvarhålla viss tjänsteman. I sistnämnda

fall förutsättes, att tjänstemannen avgår från sin tjänst, vilken

därvid skall vakanssättas. Medgivande till sådan vakanssättning bör från fall

till fall inhämtas av Kungl. Maj :t. Kontraktsvillkoren bör det däremot ankomma

på styrelsen att bestämma.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj.l måtte

föreslå riksdagen att

l:o) medgiva, att chefen för tillverkningsavdelningen inom

telegrafstyrelsens verkstadsbyrå må tillerkännas ett särskilt

lönetillägg av 1 200 kronor för år;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj :t att i den av riksdagen fastställda

personalförteckningen för statens järnvägar vidtaga

de ändringar, jag i det föregående förordat;

2 UiliaiHj till riksdagens protokoll l!),r>2. I sainl. AV 2/.9.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

3:o) medgiva, att vattenfallsstyrelsen må bemyndigas att

i enlighet med vad jag i det föregående förordat anställa

tjänstemän genom personliga avtal;

4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att å övergångsstat uppföra

de tjänster och utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt,

som vid genomförandet av förberörda förslag må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hård af Segerstad.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:344 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan staten och Stockholms stad rörande förvärv för staden av k a1 i texten
  2. SU 1952:185 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa tjänster vid kommunikationsverken m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten