Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående skyldighet för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond åren 1953 och 195b, m. m

1952-03-31 · 54 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:228, Med förslag till lag angående skyldighet för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond åren 1953 och 195b, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående skyldighet för kommun att avsätta medel till

skatteregleringsfond åren 1953 och 195b, m. m.; given

Stockholms slott den 31 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga

dels härvid fogade förslag till lag angående skyldighet för kommun att

avsätta medel till skatteregleringsfond åren 1953 och 1954,

dels ock härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal fondbildning.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att de mycket betydande avräkningslikvider,

som kommunerna till följd av skatteunderlagets stegring erhåller under åren

1953 och 1954, till viss del skall avsättas till skatteregleringsfond. Den

obligatoriska avsättningen föreslås omfatta halva avräkningslikviden eller,

då underskott från tidigare år skall täckis i staten, hälften av vad som återstår

av avräkningslikviden, sedan underskottet avdragits. Avsättningsskyldighet

skall ej föreligga för kommuner, där den sammanlagda kommunala

utdebiteringen för vederbörande år kommer att överstiga 15 kronor för

skattekrona, och skall i andra kommuner begränsas, så att utdebiteringen

ej genom avsättningen bringas att överstiga nämnda nivå.

1—662 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 228.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Vidare föreslås vissa ändringar i kommunala fondbildningslagen. Dessa

innebär i huvudsak, att gällande begränsningar av kommuns rätt att avsätta

medel till skatteregleringsfond skall slopas och att kommun skall

erhålla rätt att avsätta medel till allmän investeringsfond, avsedd för anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk. Vid det nya fondinstitutet

blir förutsättningarna för avsättning enklare än vid avsättning till byggnads-

och anläggningsfonder enligt 2 § d) i lagen, där principbeslut om

byggnadens eller anläggningens utförande kräves. Samtidigt bereder den

allmänna investeringsfonden kommunerna möjligheter att smidigt anpassa

sina medelsdispositioner efter vad som erfordras för tillgodoseende av det

vid varje tillfälle angelägnaste behovet, exempelvis med hänsyn till erhållna

byggnadstillstånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

3

Förslag

till

lag angående skyldighet för kommun att avsätta medel till skattereglerings
fond

åren 1953 och 1954.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Stad, köping, landskommun och landsting skola, där Konungen på

grund av särskilda skäl icke annat medgiver, i utgifts- och inkomststaten för

år 1953 till skatteregleringsfond avsätta ett belopp motsvarande minst hälften

av vad den på grund av 1952 års taxering slutligt påförda kommunala

inkomstskatten överskjuter det under år 1951 uppburna förskottet å sådan

skatt.

Har kommunen underskott att täcka i nämnda utgifts- och inkomststat,

må fondavsättningen begränsas till ett belopp motsvarande hälften av vad

som återstår sedan från skillnaden mellan nyssnämnda slutliga skatt och

förskott avdragits berörda underskott.

Skulle i stad, köping eller landskommun den sammanlagda utdebiteringen

för år 1953 till den borgerliga kommunen, församlingen, särskilt

skoldistrikt samt landstinget, utan hänsyn tagen till fondavsättning som nyss

sagts, komma att överstiga 15 kronor för skattekrona, skall skyldighet att

göra avsättning ej föreligga. Skulle den sammanlagda utdebiteringen genom

den i första och andra stycket föreskrivna fondavsättningen bringas

att överstiga 15 kronor för skattekrona, skall skyldigheten i motsvarande

mån begränsas. Omfattar kommun flera församlingar eller skoldistrikt

med olika utdebitering, skall vid bedömande av den sammanlagda utdebiteringen

hänsyn tagas till den högsta utdebiteringen.

Har kommun vid statens fastställande eller senare ej fattat beslut om

sådan avsättning till skatteregleringsfond som förut angivits, skall länsstyrelse

vid utbetalning under år 1953 av kommunen tillkommande allmän

kommunalskatt innehålla ett belopp motsvarande den avsättning, som bort

hava beslutas.

2 §•

Bestämmelserna i 1 § skola äga motsvarande tillämpning beträffande år

1954.

3 §.

Konungen äger utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter till denna

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen tlen 6 december 1946

(nr 727) om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas att 1, 4 och 8 §§ lagen den 6 december 1946 om

kommunal fondbildning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

samt att i samma lag skall, närmast efter 3 §, under rubriken »Om allmän

investeringsfond» införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av nedan angiven

lydelse.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Kommun äger---till fond.

Sådan fond är:

särskild fond —--kommunalt behov;

allmän investeringsfond;

skatteregleringsfond för — — — utdebiteringen; eller

tillfällig fond.

Att kommun — ---6 §.

Om allmän investeringsfond.

3 a §.

Kommun äger att i den ordning, som eljest stadgas för kommunala beslut,

till allmän investeringsfond avsätta medel för anskaffande av tillgångar

för stadigvarande bruk. Beslut att taga medel ur fonden i anspråk

för annat ändamål skall för att vinna bindande kraft underställas Konungens

prövning och fastställelse.

Om skatteregler!ngsfond.

4 §.

I samband---- ur fonden.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år

beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående

åren.

Gemensamma bestämmelser.

8 §.

Fonds medel---- äro tillgängliga.

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto

eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens

tillstånd anbringa omyndigs medel.

Vad nu---än penningmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

Kommun må utan inhämtande av Konungens medgivande i varje särskilt

fall besluta om överförande till allmän investeringsfond av medel från

fond av annat slag än i 1 eller 11 § lagen den 6 december 1946 om kommunal

fondbildning avses, under förutsättning att fonden bildats före den

1 juli 1952.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för inrikesdepartementet dels förslag till lag

angående skyldighet för kommun att avsätta medel till skat tereglering sfond

åren 1953 och 1955, dels ock förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 6 december 1956 (nr 121) om kommunal fondbildning.

I. AVSÄTTNING TILL SKATTEREGLERINGSFOND AV DE

KOMMUNERNA FÖR ÅREN 1953 OCH 1954 TILLKOMMANDE

AVRÄKNINGSLIKVIDERNA.

I en inom finansdepartementet i mars 1952 upprättad promemoria har

redovisats resultaten av en inom departementet verkställd undersökning

rörande förekomsten och den beräknade storleken av kommunernas skatteregleringsfonder

vid utgången av år 1952 samt vissa beräkningar rörande

kommunernas finanser under åren 1953 och 1954, särskilt med hänsyn till

verkningarna av det mellan staten och kommunerna gällande avräkningssystemet.

Under sistnämnda två år beräknas kommunerna enligt vad i promemorian

anföres till följd av stegringen i inkomstskatteunderlagen erhålla

mycket betydande avräkningslikvider, överstigande under vartdera året

ett belopp av 500 miljoner kronor. Mot bakgrunden av avräkningssystemets

funktionssätt, som under en uppgångsperiod genom avräkningslikviderna

ger kommunerna en skenbart alltför gynnsam inkomstsituation och vid en

nedgång drabbar dem dubbelt hårt genom motsvarande avräkningsskulder

till staten, har i promemorian belysts huru otillräckliga föreliggande skatteregleringsfonder,

som stanna vid i runt tal 300 miljoner kronor, skulle

vara för att förebygga betydande kommunala skattehöjningar redan vid en

stabilisering av den allmänna inkomstnivån.

I promemorian framhålles att statens uppbörd och utbetalning av kommunalskatt

skapat ett i viss mån likartat läge för statsbudgetens del, där

det är angeläget tillse, att de för kommunerna uppburna pengarna icke

skapa ett missvisande budgetöverskott utan att dessa medel, i den mån

de överstiger de aktuella utbetalningarna till kommunerna, i stället fon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(>

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

deras vid sidan av budgeten i avvaktan på utbetalningen till kommunerna.

I anslutning härtill har i promemorian föreslagits, att avräkningslikviderna

till viss del skulle under åren 1953 och 1954 avsättas till skatteregleringsfonder

hos kommunerna. Genom en sådan åtgärd skulle åstadkommas

en angelägen utjämning av kommunernas för utgifter disponibla

inkomster samtidigt som det penningpolitiska behov, som låg till grund

för det vid 1951 års riksdag anmälda förslaget om ökad skattefinansiering

av de kommunala investeringarna, bleve tillgodosett.

Den obligatoriska avsättningen till slcatteregleringsfond har ifrågasatts

skola begränsas till ett belopp motsvarande hälften av den avräkningslikvid,

som kommun äger uppbära under åren 1953 och 1954. I den mån underskott

från tidigare års stater skulle föreligga att täcka, har dock förutsatts

att dessa först skulle få avdragas från avräkningslikviden. Generellt

undantag har föreslagits för stad, köping eller landskommun, där den

sammanlagda kommunala utdebiteringen för vederbörande år oavsett fondavsättningen

kommer att överstiga 15 kronor för skattekrona. Kungl. Maj :t

skulle därjämte äga på grund av speciella skäl medgiva viss kommun undantag

från avsättningsskyldigheten.

Över den inom finansdepartementet upprättade promemorian har yttranden

avgivits av Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund

och Svenska landstingsförbundet.

Jag torde i det följande få lämna en redogörelse för det huvudsakliga

innehållet i förenämnda promemoria och yttrandena över densamma.

Finansdepartementets promemoria.

Till en början må i huvudsaklig anslutning till vad i promemorian anföres

lämnas en kort redogörelse för hur gällande avräkningssystem mellan

stat och kommun fungerar och för tidigare framkomna förslag att råda bot

på därmed förbundna olägenheter.

Det nuvarande avräkningssystemet vid källskatteuppbörden innebär

ur kommunal synpunkt, att kommunen för att täcka ett följande års utdebiteringsbehov

har att besluta om den skattesats, varmed källskatt skall

uttagas detta år, på grundval av föregående års taxering och att förskott

på denna källskatt, beräknat efter enahanda grund, under det följande året

utgår till kommunen. Sedermera äger dock kommunen erhålla slutlig redovisning

av inkomstskatten efter den taxering, som slutligen träffar de med

ifrågavarande källskatt belagda inkomsterna. Det är sålunda två års mellanrum

mellan den taxering, som ligger till grund för beslutet om källskatten

och förskottet därå, och den taxering, som bestämmer vad kommunen

slutligt får in på grund av beslutet. Eftersom skatteunderlaget på två år

kan förändras högst avsevärt, betyder det, att systemet kan medföra stora

skillnader mellan slutlig inkomstskatt och uppburet förskott.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228. 7

Hur avräkningssystemet fungerar torde bli klarare genom följande tidsangivelser.

Kommuns fordran hos statsverket vid ingången av år 1953 kommer att

utgöras dels av det belopp, som med ledning av 1952 års taxering till kommunal

inkomstskatt beslutats till utdebitering för år 1953 och som kommunen

under år 1953 äger uppbära såsom förskott, dels ock av ett belopp

motsvarande skillnaden mellan å enda sidan den i slutlig skatt ingående

allmänna kommunalskatt (kommunal inkomstskatt och fastighetsskatt),

som debiteras på grundval av 1952 års taxering, och å andra sidan det på

grundval av 1950 års taxering fastställda förskott å sagda inkomstskatt,

som kommunen under år 1951 uppburit av statsverket. Om man bortser

från fastighetsskatten, kommer sålunda avräkningslikviden för år 1953

att utgöra ett belopp, motsvarande de för år 1951 gällande preliminära

kommunala inkomstskattesatserna multiplicerade med ökningen av inkomstskatteunderlaget

mellan 1950 och 1952 års taxeringar (motsvarande

de allmänna inkomststegringarna mellan åren 1949 och 1951).

Under källskattesystemets hittillsvarande tid har inkomstunderlaget i

stort sett varit i stigande, och kommunerna ha för den skull kunnat erhålla

mycket betydande, ej sällan opåräknade avräkningslikvider från staten.

Under åren 1953 och 1954 kunna dessa avräkningslikvider beräknas

bli exceptionellt stora till följd av de under åren 1950—1952 inträdda inkomstförskjutningarna.

Först då resultatet av 1952 års taxering föreligger,

kan storleken av avräkningslikviderna för år 1953 definitivt fastställas. En

preliminär beräkning bar emellertid verkställts inom finansdepartementet,

vilken givit vid handen att det sammanlagda belopp i avräkningslikvider,

som under år 1953 skall utbetalas till kommunerna, kommer att uppgå

till i runt tal 500 miljoner kronor. Storleksordningen av detta belopp framgår

av en jämförelse med det totala belopp kommunalskatt, som enligt

riksräkenskapsverkets i statsverkspropositionen redovisade uppskattningar

beräknats skola utbetalas till kommunerna under år 1952, nämligen omkring

2 260 miljoner kronor (inklusive avräkningslikvider på 185 miljoner

kronor och fastighetsskatt på 190 miljoner kronor). Avräkningslikviderna

under år 1953 skulle sålunda motsvara mellan en femtedel och en fjärdedel

av hela det kommunala utdebiteringsbehovet innevarande år.

För år 1954 kunna ifrågavarande avräkningslikvider beräknas uppgå

till ännu större belopp än under år 1953, beroende både på alt den allmänna

inkomstökningen från år 1950 till år 1952 kan antagas bli mera

betydande än ökningen från år 1949 till år 1951 och att de kommunala

skattesatserna vid 1952 års preliminär skatt ligga ej oväsentligt högre än

1951 års skattesatser.

Vid en nedgång i det kommunala skatteunderlaget inträffar det motsatta

resultatet, nämligen alt kommunerna få en skuld att betala till statsverket.

Under åren 1953 och 1954 torde detta knappast förekomma annat än möjligen

för någon enstaka kommun. Skulle emellertid inträffa att den slut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 22S.

liga skatten enligt 1952 års taxering understege det förskott, som kommunen

under år 1951 uppburit, skall kommunens fordran vid ingången av

år 1953 utgöras av det belopp, som på grundval av 1952 års taxering till

kommunal inkomstskatt beslutats till utdebitering för år 1953 och som

kommunen under år 1953 äger uppbära såsom förskott, minskat med det

belopp, varmed den allmänna kommunalskatt, som påförts på grundval

av 1952 års taxering, understigit det under år 1951 uppburna förskottet.

En mera betydande nedgång i skatteunderlaget träffar en kommuns ekonomi

dubbelt hårt därigenom att utgifterna ökas på grund av statsverkets

fordran och att den högre utgiftssumman skall utdebiteras på ett minskat

skatteunderlag.

Tidigare förslag om omprövning av gällande avräkningssgstem eller införande

av laglig skyldighet att fondera avräkningslikvider.

I promemorian har vidare erinrats om den tidigare diskussionen om avräkningssystemets

ogynnsamma verkningar. I huvudsak har anförts följande.

De spörsmål, som gällande avräkningssystem vid källskatteuppbörden

kunna medföra för den kommunala hushållningen, ha tidigare varit föremål

för uppmärksamhet. I ett den 20 november 1950 avgivet betänkande om

förfarandet vid fastställande av provisorisk skatteersättning till kommunerna

in. m. framförde kommunala skattelindringsutredningen'' ett förslag om en

utredning för omprövning av systemet med hänsyn till dess nackdelar i

olika avseenden. Om systemet skulle bibehållas, vore det enligt utredningens

mening angeläget att skyndsamt få klarhet om vilka möjligheter kommunerna

hade att reda sig vid en konjunkturnedgång och om de åtgärder, som

i dylikt fall vore erforderliga för skapande av nödiga reserver. Såsom en

åtgärd i sådant syfte nämndes införandet av laglig skyldighet för kommunerna

att i viss omfattning fondera avräkningslikvider under de perioder,

då inkomstskatteunderlaget stiger. Kommunala skattelindringsutredningen

hade vid sitt arbete med de kommunala skattefrågorna kommit till den

uppfattningen att det ur vissa synpunkter vore önskvärt att det nuvarande

avräkningssystemet avskaffades. I det följande lämnas en kort sammanfattning

av utredningens synpunkter, vilka alternativt innefatta en motivering

för kravet på fondering av de exceptionellt stora avräkningslikviderna

under de närmaste åren. Utredningen har bland annat framhållit följande

om tillkomsten av det nuvarande systemet.

Nu gällande avräkningssystem beslöts av riksdagen med avvikelse från

det av Kungl. Maj :t ursprungligen framlagda förslaget vid källskattesystemets

införande. Enligt det ursprungliga förslaget skulle kommunen äga

slutligt uppbära det belopp, som enligt nuvarande system utgår såsom förskott

å källskatt, och därmed skulle avräkningen vara klar. Det belopp, som

1 Utredningen bestod av expeditionschefen i finansdepartementet O. H. Klackenberg

(ordf.) och sekreteraren hos svenska landskommunernas förbund X. Järdler med kanslisekreteraren

E. R. Skiöld som sekreterare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 228.

kommunen med hänsyn till utdebiteringsbehovet beslöt utdebitera på grundval

av senast föreliggande taxering, skulle kommunen ock äga uppbära.

Skälet till riksdagens ståndpunktstagande torde främst ha varit antagandet,

att kommunerna skulle i långa loppet göra icke obetydliga förluster av

skattemedel, genom att icke utfå den slutliga skatten, eftersom inkomsternas

allmänna utvecklingslinje vore stigande och nedgångsåren under ett

konjunkturförlopp i regel vore färre än uppgångsåren. Staten skulle sålunda

tillföras intäkter på kommunalbeskattningens grund, som vore oförmånligare

särskilt för de mindre inkomsttagarna.

De senast gångna åren med ständigt stigande penninginkomster ha varit

i hög grad gynnsamma för kommunerna i enlighet med den av riksdagen

anlagda synpunkten. En fortgående allmän stegring av kommunernas

skatteunderlag har ägt rum och kommunerna ha på grund härav vid avräkningens

verkställande i regel haft stundom mycket betydande fordringar

å statsverket.

Utredningen har särskilt framhållit följande svårigheter eller nackdelar

med det nuvarande avräkningssystemet.

1) Kommunerna komma att drabbas av allvarliga ekonomiska svårigheter,

om och när en gång en vändning i inkomstutvecklingen inträffar.

Vid nedgång i kommunernas skatteunderlag medför avräkningsförfarandet,

att staten i'' stället får fordringar mot kommunerna. Dessa skulder torde

bli rätt pressande för många kommuner att betala. Kommunen skall ju

för det första utdebitera sina normala utgifter på ett lägre skatteunderlag

än tidigare, vilket i och för sig torde medföra höjning av utdebiteringen per

skattekrona. Måhända komma tillika de sociala utgifterna till följd av arbetslöshet

och depression att öka. För det andra måste avräkningsskulden

till statsverket betalas, och, i den mån skatteregleringsfonder icke finnas

disponibla, täckas genom ytterligare skattehöjning. Sistnämnda höjning

kommer att bliva desto kännbarare, som utdebiteringen måste ske på ett

fallande skatteunderlag. Tyvärr ha kommunerna endast i begränsad utsträckning

avsatt tidigare influtna avräkningslikvider, trots de uttalanden

om önskvärdheten av sådana fondavsättningar, som gjordes vid systemets

införande.

2) Kommunindelningsreformen accentuerar ytterligare riskerna för

ogynnsamma verkningar av avräkningsförfarandet. Många småkommuner

ha nämligen inför sammanslagningen tärt på sina tillgångar och i varje

fall underlåtit att genom avsättningar till skatteregleringsfond gardera sig

mot framtida risker av nedgång i skatteunderlaget. De nybildade storkommunerna,

som ofta torde få taga på sig kostnaderna för tidigare eftersatta

byggnadsbchov på olika områden, kunna på sina håll vid en konjunktursvängning

få synnerligen stora svårigheter att klara situationen.

Ur allmän synpunkt måste det nuvarande avräkningssystemet anses

irrationellt, eftersom det är ägnat att åstadkomma större svängningar i

den kommunala utdebiteringen än nödigt och att skärpa konjunkturens

verkningar för kommunerna. I ett depressionsläge tvingar det upp kommunalskatterna

genom att indriva skulder till staten och lamslår kommunernas

möjligheter att driva en aktiv konjunkturpolitik.

g) Det nuvarande avräkningsförfarandet utgör och har i hög grad utgjort

eu osäkerhetsfaktor i den kommunala hushållningen även såtillvida,

alt kommunalmännen pa många håll icke behärskat detsamma. Storleken

av den kommunen tillkommande allmänna kommunalskatten har i en stor

del av rikets kommuner beräknats felaktigt i inkomst- och utgiftsstaterna,

Irots alt ett ganska omfattande upplysningsarbete ägt rum på denna punkt.

Under den lid, då systemet givit oväntade inkomster, har osäkerheten ju

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

varit mindre svår att tåla, men då överraskningarna komma i form av oväntade

skulder, när skatteunderlaget sjunker, blir det bekymmersammare.

För den kommunala hushållningen skulle det vara tryggare och naturligare

att av staten få ut just det belopp, som beräknats vara erforderligt

för täckande av utgifterna och som man avsett att täcka genom den på

basis av föregående års skatteunderlag beslutade skattesatsen.

4) Om det nuvarande avräkningssystemet framstått som alltför invecklat

för många kommunalmän, komma svårigheterna att bemästra systemet

objektivt sett att öka efter kommunindelningsrcformen. Under de första

åren skola i storkommunen beräknas olika avräkningslikvider för envar av

småkommunerna, vilket, särskilt om dessa uppgå till ett större antal, kan

bli besvärligt. Svårigheterna bli bestående, i den mån den kyrkliga indelningen

bibehålies i framtiden.

En riktig fördelning är i och för sig ingen lätt uppgift, så snart den

avser flera kyrkliga kommuner. Man torde kunna utgå från att efter lcommunindelningsreformens

genomförande, då de nybildade kommunerna i

regel omfatta flera och kunna omfatta ända upp till 18 församlingar, denna

fördelning blir mycket svår att verkställa. Enligt utredningens mening bör

denna uppgift påläggas länsstyrelserna.

5) Eu övergång till ett enklare avräkningssystem skulle även medföra

den fördelen, att man vid förhandsberäkningen av statsverkets inkomster

bleve fri från det osäkerhetsmoment, som det nuvarande systemet medför.

Detta är emellertid ett skäl av underordnad betydelse i förevarande sammanhang.

Slutligen har utredningen med hänsyn till den sannolika obenägenheten

på kommunalt håll att godtaga ett system, som i långa loppet kunde befaras

bereda statskassan intäkter, uttagna på kommunalbeskattningens

grund, framkastat tanken att avräkningssystemet kunde avskaffas för de

enskilda kommunerna, som alltså skulle få ut exakt det belopp, som avsetts

med utdebiteringsbeslutet på basis av nästföregående års taxering,

men att ett slags slutavräkning likväl skulle bibehållas mellan statsverket

och samtliga kommuner såsom en helhet. Vid en ökning av det totala kommunala

skatteunderlaget skulle ett belopp motsvarande den beräknade summan

av avräkningslikviderna då tillföras en fond, reserverad för kommunala

ändamål, förslagsvis skatteutjämning. Vid fallande skatteunderlag

finge fonden på motsvarande sätt påföras en skuld till statsverket.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes kommunala skattelindringsutredningens

förslag att frågan om det nuvarande avräkningssystemet vid skatteuppbörden

skulle upptagas till skyndsam omprövning av det övervägande

antalet myndigheter, nämligen kammarkollegiet, statskontoret, konjunkturinstitutet,

22 länsstyrelser och 1949 års uppbördssakkunniga. Förslaget

avstyrktes av civerståthållarämbetet — som dock ansåg uppmärksamhet

böra ägnas åt svårigheterna vid en konjunkturnedgång, därvid om så skulle

erfordras laga skyldighet till fondering av avräkningslikvider borde övervägas

— och två länsstyrelser (Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs

län). Riksräkenskapsverket var tveksamt, om systemet redan nu borde omprövas.

Av de kommunala förbunden tillstyrkte svenska landskommunernas förbund

förslaget och underströk tillika, att ett bibehållande av det nuva
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 228.

11

rande systemet nödvändiggjorde eu vidgad rätt att avsätta medel till skatteregleringsfond.

Svenska landstingsförbundet var tveksamt om behovet av

en omprövning så snart efter systemets tillkomst men anslöt sig likväl till

tanken på en förutsättningslös utredning. Svenska stadsförbundet avstyrkte

bestämt förslaget om en utredning i det angivna syftet och kunde icke

heller finna tanken på ett kollektivt avräkningsförfarande genom en för

kommunerna gemensam fond förtjänt av närmare övervägande. Stadsförbundet

fann det däremot befogat att det toges under övervägande om en

laglig skyldighet borde införas för kommunerna att i viss omfattning fondera

avräkningslikvider i syfte att skapa skydd mot allvarliga ekonomiska

påfrestningar vid en lågkonjunktur. Stadsförbundet yttrade vidare.

Härvid bör dock särskilt beaktas, att eu dylik skyldighet icke utsträckes

längre än som verkligen kan anses för ändamålet behövligt. På grund av

de hittillsvarande erfarenheterna har man att periodvis räkna med så stora

avräkningslikvider till kommunerna, att de ifrågasatta fonderingsreglerna

givetvis icke böra innebära skyldighet att under alla förhållanden fondera

likvidens hela belopp eller att under obegränsad tid fortsätta med sådan

fondering oberoende av vilken storlek fonden redan uppnått.

Flertalet av de hörda kommunerna tillstyrkte utredningsförslaget. De

hörda större städerna avstyrkte däremot detsamma. Stadskollegiet i Stockholm

har därvid åberopat ett yttrande av finansborgarrådet J. Bergvall. I

yttrandet underströkos möjligheterna att genom upplysningsverksamhet

från såväl statens som de kommunala förbundens sida påverka kommunerna

att vid goda konjunkturer med stora fonderingsbelopp vid skatteavräkningen

avsätta medel till skatteregleringsfonder. Om åsyftat resultat ej

nåddes, borde enligt yttrandet övervägas att genom lagstiftning föreskriva

skyldighet för kommunerna att fondera medel i den utsträckning, som

kunde anses erforderlig för att möta en lågkonjunktur.

Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är konjunkturinstitutets

utlåtande, där problemet upptagits till principiell bedömning utifrån allmänna

samhällsekonomiska synpunkter. Efter att ha berört hurusom avräkningssystemet

vid källskatten blivit en faktor, som för statsbudgetens

vidkommande försvårade överblicken och planläggningen vid finanspolitiken,

har konjunkturinstitutet framhållit att svårigheten på den kommunala

sidan framför allt syntes vara, att systemet under en sådan inflationsperiod,

som rått efter kriget, sannolikt dreve upp den kommunala utgiftsbenägenheten.

Orsaken härtill vore närmast, att kommunalmännen under

rådande förhållanden hade ytterst svårt att överblicka inkomstutvecklingen.

Institutet anknöt för en exemplifiering till det då aktuella läget och anförde

följande.

Därest icke tillräckliga fonderade medel kunna tas i anspråk, tvingas

kommunerna för år 1951 sannolikt i många fall höja sina utdebiteringar

för att få täckning för förutsedda löne- och kostnadsstegringar. Höjningarna

bero bland annat på att inkomsterna icke kunnat beräknas på det aktuella

privata inkomstläget ulan att debiteringen måst fastställas med ledning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 228.

föregående års taxeringar. Antar man att de nya utdebiteringarna bestå

under 1952, skulle för 1953 vid oförändrad utgiftsstandard det då inflytande

stora avräkningsbeloppet på 1951 års förskott kunna medge en del

sänkningar av debiteringarna — eller alternativt en viss fondering av skattemedel

för mötandet av framtida nya kastningar i löne- och kostnadsutvecklingen.

Det är emellertid även möjligt, att det vidare inkomstutrymmet

1953 utnyttjas för en ytterligare expansion av de kommunala utgifterna.

Man har därmed ett högre utgångsläge för utdebiteringarna bestående, när

eventuellt i framtiden en större uppjustering av löner och kostnader på

nytt framtvingar en höjning av skattesatserna.

En kommunal utgifts- och inkomstspiral av denna art är, har institutet

framhållit, uppenbarligen särskilt allvarlig under en inflationsperiod, då

det gäller att begränsa efterfrågan.

Efter en redogörelse för de årliga stegringarna i kommunernas utgifter

mellan åren 1946 och 1950 har institutet anfört följande om behovet av en

fondering av avräkningslikviderna.

Man har anledning överväga, om icke med hänsyn till det aktuella konjunkturläget

en viss begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen

borde eftersträvas. Ett sådant mål skulle man till en del kunna nå genom

en fondering (helt eller delvis) av de avräkningsbelopp som förfalla till

betalning under de närmaste åren. En sådan fondering bör syfta till en utjämning

i kommunernas inkomstutveckling och till att den av avräkningssystemet

orsakade tendensen till uppskruvning av den kommunala utgiftsbenägenheten

förhindras.

En fondering av avräkningsbeloppen är även enligt konjunkturinstitutets

åsikt påkallad om man, såsom utredningen, anser sig ha anledning

räkna med att del kommunala skatteunderlaget i framtiden kommer att

falla. En sådan situation kommer för kommunerna att resultera i negativa

avräkningsbelopp, sålunda i skulder till staten, och kan därest en fondering

av skattemedel tidigare icke ägt rum tvinga kommunerna till höjda uttaxeringar

för att likvidera dessa skulder. Även i det nämnda läget skulle man

sålunda få en av avräkningssystemet föranledd skärpning av konjunktursituationen.

I avvaktan på att den förordade utredningen hinner verkställas och att

resultaten därav få praktisk tillämpning, synes det emellertid institutet

lämpligt, att man redan nu överväger, hur något slags fondering -— hos

kommunerna eller hos statsverket — kan åstadkommas av de avräkningsbelopp,

som med det nuvarande systemet komma att tillfalla kommunerna

år 1952 och 1953. En sådan fondering synes böra kombineras med en fondering

även av de tillfälliga »vinster» av kommunalskattemedel, som i framtiden

kan komma att tillfalla statsverket. Genom den senare åtgärden skulle

man kunna undvika de variationer i driftbudgetens inkomster, som förorsakas

av avräkningssystemet.

Även 1949 års uppbördssakkunniga ha strukit under att svårigheterna

med nuvarande system i viss mån kunde avhjälpas genom avsättning av

medel till skatteregleringsfonder under tider av uppåtgående konjunkturer.

Som alternativ till en statlig utjämningsfond ansåge de sakkunniga böra

övervägas obligatorisk skyldighet för kommunerna att verkställa avsättningar

till egna skatteregleringsfonder.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228. 13

Undersökning rörande storleken och behovet av kommunala skatteregle
ringsfonder.

I promemorian har lämnats i huvudsak följande redogörelse för resultatet

av finansdepartementets undersökning av de förekommande kommunala

skatteregleringsfondernas storlek och behovet av sådana fonder vid

ändringar i inkomstutvecklingen.

I syfte att klarlägga behovet inom olika kommuner av avsättningar till

skatteregleringsfonder har inom finansdepartementet verkställts en undersökning

rörande den beräknade storleken av förefintliga skatteregleringsfonder

vid utgången av år 1952. Uppgifter ha begärts från samtliga städer,

landskommuner, köpingar och municipalsamhällen samt landsting. De

kyrkliga kommunerna ha lämnats utanför. I den mån avsättningar till

dylika fonder förekommit inom de kyrkliga förvaltningarna, ha dessa varit

av så ringa omfattning att de ansetts sakna betydelse i detta sammanhang.

Från de förutnämnda kommunerna har tillika begärts uppgifter dels om de

belopp, som i 1952 års stater tagits i anspråk från, respektive avsatts till

skatteregleringsfond, dels ock om de ungefärliga beräknade underskotten

för år 1951 att täckas i 1953 års stat.

En närmare redovisning för undersökningens resultat för olika slag av

kommuner in. in. torde få lämnas i bilaga till statsrådsprotokollet i detta

ärende (Bilaga 1).

Ehuru uppgifter ej erhållits från samtliga kommuner, torde föreliggande

uppgifter vara tillräckligt omfattande för att kunna användas vid den här

avsedda bedömningen.

Vid utgången av år 1952 kunna de kommunala skatteregleringsfonderna

beräknas uppgå till icke fullt 310 miljoner kronor, varav något mer än

hälften faller på städerna, eller 157 miljoner kronor. För landsting och

landskommuner stanna skatteregleringsfonderna vid ungefär samma belopp,

67 respektive 71 miljoner kronor.

Avsättningarna till skatteregleringsfonder i 1952 års stater ha varit obetydliga,

omkring 11 miljoner kronor, och väsentligt mindre än de belopp

som under året tagits i anspråk från sådana fonder. Sistnämnda belopp

uppgår till omkring 40 miljoner kronor. Dessa siffror torde främst återspegla

det för kommunerna relativt vanskliga budgetläget under år 1952

i skarven mellan två penningvärden. De av den starkt höjda löne- och prisnivån

bestämda kommunala utgifterna skulle detta år täckas genom utdebitering

på ett skatteunderlag motsvarande 1950 års inkomstnivå, alltså

före den stora förskjutningen uppåt. I mindre mån medverkade även ökningen

av de kommunala ortsavdragen.

Löne- och prishöjningarna efter devalveringen hade i viss utsträckning

slagit igenom redan under år 1951 och föranlett betydande underskott i

1951 års stater. Enligt de erhållna uppgifterna uppgå de sannolika underskotten

för detta år, att täckas i 1953 års stater, sammanlagt till icke

mindre än nära 90 miljoner kronor.

För att bedöma betydelsen av den reserv som föreliggande kommunala

skatteregleringsfonder på i runt tal 300 miljoner kronor representerar kan

det vara rimligt att ställa frågan, i vilken utsträckning dessa fonder skulle

förslå att hindra eller lindra den skattehöjning, som eljest skulle bli erforderlig

vid en mindre svängning nedåt av inkomsterna, exempelvis 10 %>.

Det kan vara enklast att taga sin utgångspunkt i kommunernas skattein
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

komst- och utgiftssummor år 1952 och att — endast för att klargöra de

kvantitativa förändringarna i hudgetsituationen vid en nedgång — göra

det i och för sig orealistiska antagandet att resultatet av 1953 års taxering

skulle medföra en minskning av skatteunderlaget i förhållande till

1951 års taxering med 10 % ■— i stället för i verkligheten en ökning på

kanske 35 %. Det torde vara rimligt att i konsekvens därmed antaga, att

utgifterna i 1954 års stater, om man hortser från den till följd av skatteunderlagets

minskning uppkommande skulden till statsverket, stå kvar

vid 1952 års nivå och man sålunda bortser både från möjligheten att pressa

ner de kommunala utgifterna och från möjligheten att arbetslöshetskostnader

och liknande sociala utgifter kunna komma till vid en konjunkturnedgång.

Enligt riksräkenskapsverkets beräkningar utgör summan av 1952 års

skatteutbetalningar till kommunerna 2 260 miljoner kronor (= 1 880 miljoner

kronor inkomstskatteförskott + 185 miljoner kronor avräkningslikvider

och 195 miljoner kronor fastighetsskatt). 1951 års inkomstskatteunderlag

(efter reduktion för ortsavdragens höjning), som utgör 148,5

miljoner skattekronor, antages sålunda nedgå med 10 % till 133,65 miljoner

kronor. Vad skulle då inträffa med den kommunala utdebiteringen,

som för 1952 beräknats till i genomsnitt 12 kronor 66 öre för skattekrona?

Budgetläget skulle bli försämrat i tre avseenden:

1) genom bortfallet av de i 1952 års stater ingående avräkningslikviderna

om 185 miljoner kronor, motsvarande cn skattestegring av l.ss

kr./skr.

2) förlust av 10 % av inkomstskatten genom minskningen i skatteunderlag,

188 miljoner kronor, motsvarande en skattestegring av l.a kr./skr.

3) skulden till statsverket till följd av minskningen i skatteunderlaget

å 188 miljoner kronor, motsvarande en skattestegring av 1.41 kr./skr.

Om intäkterna av fastighetsskatterna på grund av den pågående fastighetstaxeringen

m. in. finge antagas stiga till 250 miljoner kronor mot 195

miljoner kronor 1952, eller 55 miljoner kronor mera, begränsade det skattehöjningen

med 41 öre, eller till 3.79 kr. för skattekrona.

Med de angivna antagandena skulle de kommunala skattesatserna sålunda

stiga från i genomsnitt 12 kronor 66 öre för år 1952 till 16 kronor

45 öre per skattekrona för år 19541. Utan hjälp från skatteregleringsfonder

skulle stegringen sålunda bli omkring 30 % redan vid en så måttlig nedgång

i skatteunderlaget som 10 %.

Vilken hjälp skulle då de föreliggande skatteregleringsfonderna på ej

fullt 310 miljoner kronor erbjuda, om de toges i anspråk i hela den utsträckning

som kommunala fondbildningslagen medger, eller med högst

en tredjedel av fondernas belopp? Från fonderna skulle sålunda kunna

täckas ett hål i staterna på omkring 103 miljoner kronor. Det utdebiteringsbehov,

som skulle täckas genom preliminärskatten, begränsades då

till 2 095 miljoner kronor. Den genomsnittliga kommunala skattehöjningen

skulle därigenom ingalunda utebli men stanna vid ett 77 öre lägre belopp,

eller 3 kronor 2 öre per skattekrona, motsvarande 24 % skattehöjning, eller

till nivån 15 kronor 68 öre.

1 För kontrollens skull må totalbeloppen angivas: Såsom preliminär inkomstskatt

för år 1954 skulle utdebiteras ett belopp motsvarande 1952 års skatteutbetalning av

(2 260 miljoner kronor) + skulden till statsverket (188 miljoner kronor) — fastighetsskatt

(250 miljoner kronor), tillhopa 2 198 miljoner kronor, på ett inkomstskatteunderlag,

som utgör 133,65 miljoner skattekronor i stället för 148,5 miljoner skattekronor för

år 1952.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

De hos kommunerna nu förekommande skatteregleringsfonderna skulle

sålunda långt ifrån förslå att hindra en skattehöjning ens vid eu mindre

nedgång i skatteunderlaget. För att helt förebygga en skattehöjning vid den

antagna 10-procentiga nedgången hade utdebiteringsbehovet måst nedbringas

till I 692 miljoner kronor (= 12.66 x 133. 65 miljoner kronor), eller

med 506 miljoner kronor. Om detta belopp skulle jämlikt fondbildningslagens

bestämmelser ha hämtats från skatteregleringsfonder, skulle dessa

fonder sammanlagt ha måst uppgå till ett tre gånger så stort belopp, 1 518

miljoner kronor. Det skulle alltså ha krävts, att de kommunala skatteregleringsfonderna

varit femdubblade i förhållande till de nu föreliggande beloppen.

Därest antagandet om en nedgång i skatteunderlaget i dagens läge skulle

anses såsom en alltför långt bort belägen möjlighet, kan man gärna belysa

situationen vid ett kanske mer realistiskt antagande, nämligen att skatteunderlaget

vid 1954 års taxering stagnerar på samma nivå som vid 1952

års taxering. Utgifterna år 1955 antagas tillika stanna på samma nivå som

under år 1953. 1953 års skatteutbetalningar till kommunerna ha vid 1952

års skattesatser beräknats till 3 200 miljoner kronor, varav 2 450 miljoner

kronor inkomstskatteförskott, 500 miljoner kronor avräkningslikvider och

250 miljoner kronor fastighetsskatt. Vid en stagnering av nivån skulle endast

den större förändringen inträffa, att avräkningslikviderna föll bort.

Ett bortfall av denna inkomstpost skulle vid i övrigt oförändrade förhållanden

medföra en höjning av preliminärskatten med 20 %. För att i stället

täcka hålet med tillskott från skatteregleringsfonder, skulle erfordras fonder

på 1 500 miljoner kronor.

Det må erinras om att vid de förut redovisade beräkningarna gjorts det

gynnsamma antagandet, att skatteregleringsfonderna varit jämnt fördelade

på samtliga kommuner. Såsom framgår av bilagda promemoria är

detta ju icke alls fallet. Ett par hundra kommuner sakna helt skatteregleringsfonder

och för flertalet stanna fonderna under 20 % av utdebiteringsbehovet

år 1952. Tyvärr är det heller ingalunda så, att företrädesvis de kommuner,

som kunna antagas bli i störst behov av skatteregleringsfonder, ha

samlat dylika reserver. Av nu antydda förhållanden framgår, att påfrestningarna

för enskilda kommuner kunna bli väsentligen hårdare redan vid

en mindre nedgång i skatteunderlaget än som framgår av de förut anförda

genomsnittsberäkningarna.

Förevarande beräkningar äro uppenbarligen starkt schematiserade och

avse endast att i grova drag klargöra bristen på skatteregleringsfonder hos

kommunerna. Kommunerna kunna ju på många olika sätt ha konsoliderat

sina finanser. Andra slag av fondavsättningar, extra skuldamortering, bekostande

av anläggningar med utdebiterade medel i stället för med lånemedel

äro några av de sätt, som använts. För alt belysa i vad mån dessa

vägar anlitats i större utsträckning av kommunerna under de tidigare gynnsamma

åren skulle krävas ingående undersökningar. Med de påfrestningar

för kommunernas ekonomi, som gällande avräkningssystem enligt vad förut

angivits kan medföra redan vid en mindre skiftning i konjunkturen, är

det dock otroligt alt dessa andra konsolideringsåtgärder jämte föreliggande

skatteregleringsfonder skulle kunna nedbringa utdebiteringsbehovet med de

väldiga belopp, som skulle erfordras för att i genomsnitt hålla utdebiteringarna.

Om man bortser från den stabiliserande inverkan av fastighelsskatteundcrlaget

— vilket för hela riket vid 1951 års taxering inte utgjorde mera än

11,5 % av hela det kommunala skatteunderlaget (efter reduktion för de nya

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

ortsavdragen) — är det lätt att i generella teymer bestämma verkningarna

i skattehänseende av växlingar i inkomstskatteunderlaget eller storleken av

de skatteutjämningsfonder, som skulle erfordras vid sådana växlingar för

att hålla skattesatsen oförändrad.

Antag att inkomstskatteunderlaget i kommunerna efter att ha legat på

en jämn nivå stiger under åren B och C med 10 % av föregående års nivå

och att denna stigande tendens sedan brytes genom en 10-procentig årlig

nedgång nnder vartdera året D och E samt att skatteunderlaget därefter

stannar på samma nivå som under år E.

Den sålunda antagna utvecklingen av skatteunderlaget och dess återverkan

på de kommunala skatteintäkterna belyses i följande tabell, där inkomstskatteunderlaget

året före A betecknas med U och den för hela perioden

antagna oförändrade skattesatsen betecknas med S.

Vid oförändrad skattesats (S)

År

Skatteunderlag vid

föregående års

taxering

Prel. skatte- forskott

Avräknings- 1 i kvid

Summa

skatteinkomst

Disponibel skatte- inkomst vid avsätt- ning av hela avräk- ningslikvidon till

skatteregleringsfond,

som tas i anspråk

med Va åren E

och F

1

2

8

4

5

6

A

u

s u

0

s u

s u

B

U X 1''10

*

S U X 1-10

SDX (1-10-1)

(=Oio)

SOX 1-20

SUx 1-10

C

u x l-io x I lo

(= 1-21)

S U X 1-21

S U X (1-21 — 1)

(=0-21)

SEX 1-42

SU X 1-21

D

U X 1''21 X 0 90

(= 1''089)

S U X 1-089

S U X (1-089 —1''10)

(= — 0-on)

SU X 1''078

SUX 1-078

E

U X 1’089 X 6-90

(= 0-9801)

S U X 0-9801

S U X (0-9801—1-21)

(= —0-2299)

SU X 0*7502

SUX 0 8535

F

U X 0*9801

S U X 0"9801

SU X (0''9801-1''089)

(= — 0-1089)

SU X 0-8712

SUX 0''9745

Avräkningslikvidernas roll som försvårande och tillspetsande faktor vid

skatteunderlagsförändringarna framstår markerad i tabellen (kol. 4 och

5). Avräkningslikviderna innefatta betydande tillskott, när kommuninkomsterna

till följd av det höjda skatteunderlaget stiga och de minst behövas,

men förvandlas till tyngande skulder, när skatteunderlaget sjunker

och tillskottet bäst behövdes. Vid förutsatt oförändrad skattesats får den

kommunala skatteinkomstkurvan (kol. 5) till följd av avräkningslikviderna

ett förlopp, som karakteriseras av väsentligt starkare kastningar än skatteunderlagskurvan.

Den senare har antagits stiga från grundnivån (år A)

till en topp (år C) 21 % över grundnivån för att nedgå till 2 % under denna

nivå (år E). Samtidigt skulle skatteinkomstkurvan stiga till en topp (år

C) liggande 42 % över grundnivån för att störta ned till en bottennivå (år

E) 25 % under grundnivån. Fallet i den kommunala skatteinkomsten på

två år motsvarar sålunda nära nog en reduktion till halva beloppet. Kastningarna

äro av en sådan storleksordning att om nedgången verkligen inträffade,

det är svårt att föreställa sig hur kommunerna i praktiken skulle

kunna bemästra svårigheterna. Att balansera dessa kastningar genom förändringar

i utdebiteringen skulle, om man icke samtidigt hade mera betydande

reserver att tillgripa, leda till skattesatser som efter nuvarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228. 17

begrepp framstå såsom tämligen orimliga. De skattehöjningar, som vid bibehållande

av utgiftsnivån från år C skulle erfordras för att balansera fallet

i inkomstskattekurvan, kunna beräknas med ledning av materialet i den

förut återgivna tabellen. Under år D skulle vid angivna förutsättningar erfordras

en skattesats, som med 31 % överstege nivån under år C. En ytterligare

väsentlig höjning skulle krävas under år E, då skattesatsen skulle

stiga till 68 % över nivån år C för att under påföljande år F sjunka något,

nämligen till 56 % av samma nivå.

Utvecklingen av den disponibla skatteinkomsten under förutsättning att

avräkningslikviderna i deras helhet hade avsatts till skatteregleringsfonder,

som maximalt toges i anspråk under de år (E och F) då skatteunderlaget

vore lägst, belyses även i den förut återgivna tabellen (kol. 6). Såsom framgår

av tabellen skulle den disponibla skatteinkomsten förete en avsevärt

jämnare kurva, och det förut omtalade stora fallet mellan år C och år E

(från 42 % över grundnivån till 25 % under samma nivå) skulle reduceras

väsentligt. Fallet skulle stanna vid en nedgång från 21 % över grundnivån

till 15 % under.

Om utgiftsnivån från år C skulle bibehållas och de genom avsättningarna

av avräkningslikviderna uppkomna skatteregleringsfonderna toges i anspråk

med en tredjedel under åren E och F, skulle de erforderliga skattehöjningarna

under dessa svåra år bli väsentligt måttligare än om några avsättningar

icke skett. Höjningen av skattesatsen under år E skulle stanna

vid 36 % av utdebiteringens höjd år C mot eljest beräknade 68 %, och under

år F skulle skattesatsen ligga endast 24 % över skattesatsen år C mot eljest

beräknade 56 %. Om en tredjedel av skatteregleringsfonden hade tagits i

anspråk redan under år D, skulle skattehöjningen ha stannat vid 3 % mot

förut beräknade 31 % av skattesatsen under år C.

Avräkningssystemets verkningar enligt det förut återgivna tabellmatelialet

återges grafiskt i följande diagram, där inkomstskatteunderlagets

måttliga upp- och nedgång (den grova heldragna linjen) kontrasterar mot

de dubbelt starkare kastningar uppåt och nedåt, som skatteinkomsten

(streckad linje) visar vid oförändrad skattesats.

Procent

Skattestegring över år C

vid bibehållen utgiftsnivå

---1

D:o om hela avriikning3likviden

avsatts till skattercglering3fond
-

Inkomstskatteunder
laget
Skatteinkomst

vid

oförändrad skattesats
-

2—eea sa Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 228.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 228.

Betydelsen av en faktor, som effektivt bidroge till att balansera den kommunala

utgiftsbenägenheten under de skenbart alltför goda uppgångsaren,

synes uppenbar mot bakgrunden av de anförda siffrorna. Ett krav på fondering

av avräkningslikviderna vore värdefullt ur två synpunkter, nämligen

dels genom att hindra de kommunala utgifterna att stiga till en

exceptionell toppnivå, där den vanliga risken för en fastlåsning av utgifterna

nu föreligger, dels genom skapandet av reserver att tillgripa under

de svåra åren.

Förslag om ökad skattefinansiering av de kommunala investeringarna.

I promemorian har vidare i korthet berörts det förslag om ökad skattefinansiering

av de kommunala finansieringarna, som anmäldes för 1951

års riksdag. I huvudsak har anförts följande.

Vid anmälan av proposition nr 206 till 1951 års riksdag förordade chefen

för finansdepartementet vissa riktlinjer för den kommunala lånetillståndsprövningen

åsyftande att i rådande högkonjunkturläge öka skattefinansieringen

av de kommunala investeringarna. Tanken var därvid att

vid de kommunala investeringarna tillämpa ett system med grundavskrivning

till viss del av anläggningskostnaden av samma art som tillämpades

vid den statliga fastighetsfonden. Huru åtgärderna borde utformas beträffande

kommuner med olika skattetryck och ekonomisk struktur samt beträffande

olika slag av investeringsobjekt skulle närmare utredas i samråd

med de kommunala förbunden.

I bankoutskottets av riksdagen sedermera godkända utlåtande i ärendet,

nr 33, förklarade utskottet sig i princip dela uppfattningen, att åtgärder

behövdes för att i dåvarande läge begränsa lånefinansieringen av de kommunala

investeringarna. Utskottet ansåg dock att ställningstagandet till

förslaget borde anstå i avvaktan på resultatet av den igångsatta utredningen

rörande den närmare utformningen av åtgärderna. Vidare framhölls

såsom önskvärt att utredningen kunde sa forceras, att riksdagen kunde

få tillfälle att yttra sig i frågan redan vid höstsessionen år 1951 och att

utredningens resultat hleve tillgängliga för kommunerna vid uppgörande

av stater för år 1952.

Kommunlåneutredningen1 framlade i betänkande den 15 augusti 1951

(SOU 1951:24) förslag med närmare utformade riktlinjer för lånekontrollen

i angivet syfte jämte vissa ändringar i kommunala fondbildningslagen.

Införandet av kravet på ökad skattefinansiering skulle, därest riksdagen

icke gjorde erinran däremot, enligt förslaget ske i den formen att Kungl.

Maj :t avgåve en förklaring, som bringades till länsstyrelsernas och kommunernas

kännedom, av i huvudsak följande innehåll.

i Utredningen, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 april

1951, består av expeditionschefen i finansdepartementet O. H. Klackenberg, tillika ordförande,

f. d. borgmästaren G. Fant och sekreteraren hos svenska landskommunernas

förbund S. A. Järdler.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228. 19

Kungl. Maj:t förklarar sig, med hänsyn till de extraordinära förhållandena

på kapitalmarknaden, vid prövning av ansökningar om tillstånd till

upplåning för kommuner vilja från och med ingången av år 1952 tills

vidare tillämpa nedan angivna riktlinjer.

1. Där särskilda skäl icke till annat föranleda, medgives upptagande av

lan med belopp motsvarande högst 75?*$ av kommunens kostnad för det

företag lånet avser. Sagda begränsning skall dock icke gälla beträffande lån

för bestridande av kostnader för markförvärv, uppförande av bostadshus

för allmänna marknadens behov samt anläggande av gator, vägar och vatten-

och avloppsledningar inom nya bostadsområden.

2. I stället för sådan i första punkten omförmäld prövning av låns storlek

med avseende å varje företag för sig må prövningen, där kommun så

önskar, avse hela lånebehovet för ett år i förhållande till samtliga under

aret gjorda investeringar. Lånetillstånd lämnas i sådant fall till högst det

belopp, vartill kommunen med tillämpning av vad i första punkten sagts

må vara berättigad med hänsyn till nämnda investeringar.

3. De i första och andra punkterna angivna begränsningarna i lånerätten

skola icke gälla beträffande kommuner, där den sammanlagda kommunala

utdebiteringen för år 1952 överstiger 14 kronor för skattekrona, ej

heller beträffande lån, som avse kostnader för företag, till vilket byggnadstillstånd

meddelats före utgången av år 1951 eller, där sådant tillstånd ej

erfordras, vilket påbörjats före nämnda tidpunkt.

Genom beslut den 17 augusti 1951 föreskrev Kungl. Maj:t att utredningens

betänkande jämlikt riksdagens önskemål skulle överlämnas till

envar av rikets kommuner för att finnas tillgängligt vid uppgörande av utgifts-

och inkomststater för år 1952.

Betänkandet var under hösten föremål för sedvanlig remissbehandling,

vid vilken de statliga myndigheterna tämligen genomgående anslöto sig

helt eller i huvudsak till förslaget. De kommunala förbunden voro övervägande

negativt inställda till genomförandet via lånekontrollen av åtgärder

av sådant slag, i synnerhet under år 1952. Svenska stadsförbundet

motsatte sig förslaget med stor skärpa.

Förslaget fiamiades emellertid icke för höstriksdagen, såsom från början

avsetts, med hänsyn till de ekonomiska svårigheter, som kunde förväntas

för kommunerna under innevarande år. Det kommunfinansiella

läget framstod under år 1952 såsom särskilt ansträngt på grund av eftersläpningen

i skatteunderlaget och de stegrade behoven till följd av kommunsammanslagningen.

För flertalet kommuner föranledde dessa omständigheter

skattehöjningar av sådan storlek, att ett genomförande av

förslaget, enligt vad chefen för finansdepartementet framhöll vid anmälan

av proposition nr 220 till riksdagens höstsession, icke ansågs böra ifrågakomma.

Mot bakgrunden av den sålunda lämnade utredningen om kommunernas

finansiella läge under åren 1953 och 1954 och de stora behov av skattcreglcringsfonder,

som gällande avräkningssystem vid uppbörden av kommunalskatterna

kan medföra vid en skiftning i inkomstutvecklingen, bär

i promemorian framlagts förslag om obligatorisk avsättning till skattercglcringsfond

under nämnda år. Omfattningen av avsättningsskyldiglieten

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

skulle enligt förslaget göras beroende av storleken av den avräkningslikvid,

som kommun äger uppbära under år 1953 och 1954. Därvid har förutsatts,

att i den mån underskott å 1951 års stat förelåge till täckning i 19o3 års

stat, en motsvarande nedsättning i avsättningsskyldighcten skulle erhållas.

På samma sätt skulle förekommande underskott från år 1952 få avraknas

från 1954 års avräkningslikvid. För att i möjligaste mån undvika att ingripa

störande på den utgiftsplanering, som ägt rum inom kommunerna,

kunde enligt vad i promemorian framhållits övervägas att därutöver begränsa

den obligatoriska avsättningen. Måhända vore det enligt promemorian

lämpligt alt stanna vid ett avsättningskrav motsvarande hälften avvad

som efter täckning av tidigare underskott återstod av avräkmngslikviden,

trots att avsevärt större avsättningar ur andra synpunkter kunde

vara önskvärda.

Avsättningsskyldigheten skulle, i den mån Kungl. Maj:t pa grund avsärskilda

skäl icke beviljade viss kommun undantag, avse städer, köpingar

och landskommuner ävensom landsting. Generellt undantag föreslogs dock

för primärkommuner, där den sammanlagda utdebiteringen för vederbörande

år komme att överstiga viss nivå, förslagsvis 15 kronor for skattekrona.

Remissyttranden.

De kommunala förbunden, som beretts tillfälle att yttra sig over förenämnda

departementspromemoria, har samtliga förklarat sig icke vilja

motsätta sig däri framlagt förslag om obligatorisk avsättning till skatte
regleringsfond

under åren 1953 och 1954.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har anfört i huvudsak följande.

Den i promemorian förebragta utredningen synes enligt styrelsens mening

bestyrka behovet av en ökad avsattmng till skatteregleringsfond. Av

avgörande betydelse för frågans bedömande ur kommunal synpunkt a

angelägenheten att söka så långt möjligt ar förekomma tvara forandrin^ar

i den kommunala skattebelastningen. Patagligt ar, att det nuvarande av

räkningssystemet för källskatteuppborden kan i hog grad skarpa de verkningar

a/denna innebörd, som inträffande k°njunkturf5,rand1ri.I?faL^l"

föra Särskilt för mera konjunkturkänsliga kommuner kan detta betyda,

att de tillfälligtvis bli försatta i en mycket brydsam situation, om icke

skvdd däremot skapas genom fondering i skattereglerande syfte.

Från denna utgångspunkt anser styrelsen det motiverat, att kommunerna

senom sådan fondering allmänt säkerställa en utjämning av tvara kastning”

i den kommunala ekonomien. Att för sådant andamal illgnpa

tvingande föreskrifter är icke tilltalande ur kommunal synpunkt, eftersom

dessa föreskrifter i och för sig betyda en beskaming.av den kommunala

självbestämmanderätten. Styrelsen skulle darfor helst se, att fonde

ringskravet bleve helt på frivillighetens väg tillgodosett genom kommunernas

egen försorg. Men det synes som om kommunerna icke allmant klar

gjort för si g, hur omfattande denna fondering bor vara för att ge ett tillfredsställande

skydd, och själva konstruktionen av avrakningssystemet ar

sådan, att det vid den kommunala budgetbehandlingen maste erbjuda sva
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

K ungl. Maj:is proposition nr 228.

righeter alt övertyga om behovet av tillräckligt stora avsättningar för ändamålet.

Med hänsyn härtill vill styrelsen icke motsätta sig att för kommunerna

tvingande bestämmelser i detta avseende med begränsad räckvidd

införas.

Mem tveksam är styrelsen däremot beträffande frågan, huru den åsyftade

tonderingsskyldigheten bör preciseras. Genom den i promemorian redovisade

utredningen synes icke ha vunnits säkert underlag för en reglering

i detta hänseende på längre sikt. Sedd mot bakgrunden av de uppgifter, som

lör frågans bedömande för år 19511 lämnats i promemorian dels om den sannolika

ökningen av skatteunderlaget och dels om den beräknade storleken

av avräkningslikviderna, kan den angivna regeln synas icke behöva innebära

någon för kommunerna alltför kännbar avsättningsskyldighet. Men

då dessa uppgifter avse kommunerna över lag, ge de icke någon föreställning

om vad denna regel kan komma att betyda för enskilda kommuner

ens för det närmaste året. Man måste räkna med att den finansiella situationen

i nämnda hänseenden kan i åtskilliga fall på grund av lokala förhållanden

bli vida mindre gynnsam än genomsnittligt. Såtillvida är otvivelaktigt

den förutsatta dispensrätten för Kungl. Maj :''t ett angeläget komplement

till den allmänna avsättningsregeln. Men givetvis måste man å andra

sidan hysa mycket starka betänkligheter mot att beträffande dispositionen

av de egna skattemedlen göra kommunerna beroende av ett dylikt dispensförfarande,

vilket kan tänkas behöva aktualiseras i ett stort antal fall åtminstone

vid någoji längre tids tillämpning under ostadiga konjunkturförhållanden.

Härtill kommer, att man väl knappast heller bör definitivt gå in för att

reglera förevarande fråga genom för kommunerna bindande föreskrifter

utan att till förnyat övervägande upptaga nu gällande, från helt andra utgångspunkter

givna bestämmelser om rätten för kommunerna att taga i

anspråk de till skatteregleringsfond avsatta medlen. En omprövning av

dessa bestämmelser kan vara motiverad både för att ge den åsyftade regleringen

större elasticitet och för att bättre säkerställa den effekt man vill

vinna med avsättningsskyldigheten. På grund av det anförda anser styrelsen,

att för ett slutligt ställningstagande i förevarande fråga kräves en

grundligare och mera allsidig utredning än som nu presterats. Styrelsen

hemställer, att eu sådan utredning måtte snarast igångsättas och även att

det säkerställes, att vid denna utredning stadskommunala synpunkter bli

beaktade.

Å andra sidan synes det behövligt, att redan nu i avvaktan på genomförandet

av en sådan utredning något åtgöres i saken med hänsyn till de

obestridliga risker för kommunerna, som det omförmälda avräkningsförfarande!

innebär i händelse av eu ändrad konjunkturutveckling särskilt

med utgångspunkt från det nuvarande läget. Styrelsen kan därför tillstyrka,

att som ett provisorium för ar 1953 och 1954 utfärdas bestämmelser om

skyldighet för kommunerna att till skatteregleringsfond avsätta medel av

avräkningslikviderna i den omfattning — hälften av vad som återstår av

dessa likvider sedan underskotten från 1951 och 1952 täckts — som ifrågasatts

i promemorian. Men härvid förutsattes, att dessa bestämmelsers giltighet

uttryckligen begränsas till att avse de båda nämnda åren, att icke''till

bestämmelserna anknytas några föreskrifter om medlens ianspråktagande,

som inskränka kommunernas möjligheter att disponera över redan förut

till skal i oregleringsfond avsatta medel, och alt Kungl. Maj:t får eu dispensrält

i fråga om avsättningsskyldigheten, som icke utesluter en ganska generös

tillämpning i undantagsfall. Styrelsen finner det också rimligt, att uppkommande

frågor om denna dispensrätts tillämpning få bli föremål för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung t. Maj:ts proposition nr 22S.

prövning under kommunal medverkan (exempelvis genom det kommunala

finansråd, om vars inrättande kommunförbunden nyligen gjort underdånig

framställning).

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund bär anfört följande.

Även om styrelsen anser, alt för landskommunernas vidkommande i det

närmaste samma resultat skulle kunna nås genom en effektiv upplysningsverksamhet

från förbundets sida, vill styrelsen för sin del icke motsatta sig

åtgärder i promemorians syfte, därest dylika åtgärder anses vara ofrånkomliga.

Enligt stvrelsens mening är det högst önskvärt, att en förutsättningslös

utredning om avräkningssystemet kommer till stånd under den

tid det tilltänkta provisoriet med obligatorisk avsättningsskyldighet till

skattereglcringsfond är avsett att gälla.

Fyra av stvrelsens ledamöter (herrar Nilsson, Mattsson, Eliasson och

Arwidson) har ansett, att styrelsen bort motsätta sig förslagets genomförande

med hänsyn till förbundets möjligheter att påverka kommunerna

att frivilligt avsätta medel till skattereglcringsfond.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har anfört i huvudsak följande.

Styrelsen delar den i promemorian framförda åsikten, att en väsentligt

ökad kommunal fondbildning är både önskvärd och nödvändig för att möta

eu eventuell minskning av skatteunderlaget.

Vad angår landstingen har under senare år eu betydande fondbildning

och konsolidering i övrigt av deras ekonomi ägt rum. Under åren 1949

1951 ha sålunda cirka 08 miljoner kronor avsatts till skatteregleringstonder.

För år 1952 har icke någon sådan fondavsättning ägt rum, utan i stallet

ha cirka 6 miljoner kronor tagits i anspråk ur dessa fonder. Erinras

må vidare om den betydande omfattning, i vilken nyanläggningar och nyanskaffningar

av landstingen finansierats med uttaxerade medel. En del

byggnadsföretag ha sålunda helt bekostats av skattemedel, i andra fall ha

lån upptagits och då dessa, på grund av byggnadskostnadernas starka stegring

visat sig otillräckliga, ha överskjutande kostnader gäldats av uttaxerade

medel, i medeltal kan man beräkna, att under senare år landstingen

anslagit cirka 80 miljoner kronor per år till nyanläggning och nyanskattning.

Lån ha under samma tid beslutats med cirka 25 miljoner kronoi per

år, av vilka många emellertid aldrig kommit till stånd. Återstoden,, drygt

50 miljoner kronor per år, har finansierats med uttaxerade medel. Ännu i

1952 års stater kan man räkna med att drygt 40 miljoner kronor uttaxerats

för nyanläggningar. Även i övrigt ha landstingen sökt stärka sm ekonomiska

ställning. Betydande belopp ha bland annat avsatts till en råd byggnadsföretag,

"vilka på grund av den knappa sjukhusbyggnadskvoten icke kunnat

tagas i anspråk. , .. ....

I stort sett torde man sålunda kunna säga, att landstingen stå ratt val

rustade i ekonomiskt hänseende, och att behovet av en lagstiftning om obligatorisk

fondavsättning för deras vidkommande för närvarande knappast

är särskilt framträdande. Emellertid utesluter detta icke, att situationen

för vissa landsting kan bliva brydsam, därest en nedgång i skatteunderlaget

inträder. De skatteregleringsfonder, som nu finnas, kunna vid en

skärpning av läget i vissa fall knappast anses tillräckliga. Staterna for år

1951 uppvisa i flertalet fall underskott och så torde bliva förhållandet aven

beträffande 1952 års stater. I ett dylikt läge lärer knappast kunna forvan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

las,, att några mera betydande avsättningar till skatteregleringsfonder frivilligt

skola komma till stånd.

Även om sålunda behovet av obligatorisk fondbildning för landstingens

vidkommande i stort sett icke har samma aktualitet som för vissa primärkommuner,

vill dock styrelsen icke motsätta sig, att en eventuell lagstiftning

får avseende jämväl å landstingen.

Vad angår huvudinnehållet i den föreslagna lagstiftningen kan styrelsen

i stort sett biträda vad i_promemorian härutinnan anförts. Att lagstiftningen

inskränkes till åren 1953 och 1954 finner styrelsen klokt. Likaså vill styrelsen

i likhet med promemorian understryka, att det bör ligga i Kungl.

Maj :ts hand att, där speciella skäl föreligga, giva kommun dispens från

den föreslagna fondavsättningsskyldigheten. Då den nuvarande kommunala

fondbildningslagen lägger hinder i vägen för en fondering av den storleksordning,

som det här kan bli fråga om, bör lagen ändras. Enligt vad styrelsen

erfarit, lärer också kommunallagskommittén i sitt blivande betänkande

komma att föreslå ett box-ttagande av den nuvarande begränsningen

alt avsätta medel till skatteutjämningsfond.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill styrelsen — trots det intrång

i den kommunala självbestämningsrätten som en lagstiftning på förevarande

område innebär — icke motsätta sig införande av obligatorisk avsättning

till skatteregleringsfond i huvudsaklig överensstämmelse med

promemorians förslag.

Departementschefen.

De penningpolitiska skäl, som låg till grund för fjolårets förslag om

ökad skattefinansiering av de kommunala investeringarna och i princip

vann riksdagens gillande, gör sig alltfort gällande. På sätt vid anmälan av

proposition nr 220 till riksdagens höstsession angavs, fann jag ett närmare

utformat förslag i ämnet med hänsyn till de ekonomiska svårigheter, som

kunde förväntas för kommunernas del under år 1952, icke böra framläggas.

För flertalet kommuner föranledde särskilt eftersläpningen av skatteunderlaget

i förhållande till den starkt höjda löne- och prisnivån skattehöjningar

av sådan storlek, att ett genomförande av förslaget under år 1952 enligt

min mening icke kunde ifrågakomma. De hittillsvarande stegringarna under

året både beträffande löner och priser torde på sina håll ha för kommunerna

skapat större svårigheter än som förutsetts, särskilt ur likviditetssynpunkt.

Såvitt nu kan bedömas kommer svårigheterna under år 1953 att bli

avsevärt mindre. Det skatteunderlag, som skall läggas till grund för utdebiteringsbesluten

nästa år, torde, såsom framgår av den i departementspromemorian

lämnade utredningen, i genomsnitt med åtminstone 20 % överstiga

motsvarande skatteunderlag för innevarande år. Härtill kommer avräkningslikvider

på i runt tal 500 miljoner kronor såsom eu följd av

skatteunderlagets stegring från 1950 till 1952 års taxering. På utgiftssidan

kommer dock till följd av innevarande års löne- och prisstegringar

alt föreligga kostnader, som avsevärt överstiger utgifterna i 1952 års stater.

Därjämte skall i 1953 års stater täckas betydande underskott från år

1951, tillhopa beräknade till närmare 90 miljoner kronor. Beaklas bör även

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

att de kommunala budgetsvårigheterna för innevarande år i viss utsträckning

kan ha föranlett uppskov med anslag för vissa ändamål, vilka kommunerna

i stället beräknat att tillgodose under år 1953. Även om dagens

svårigheter sålunda kan ha medfört, att 1953 ars starkt höjda inkomster

för kommunerna till betydande del får sägas vara disponerade, framslåi

likväl det finansiella läget 1953 för kommunerna i allmänhet såsom avsevärt

gynnsammare än innevarande år. Sannolikt gäller detsamma i än

högre grad beträffande läget år 1954.

Åtgärder med det syfte, som förslaget om ökad skattefinansiering av

investeringarna innefattade, är enligt min mening alltjämt behövliga. Samtidigt

har emellertid frågan om betalningarna mellan stat och kommun i

samband med källskatteuppbörden fått ökad aktualitet både för statens

och kommunernas del och synes pakalla åtgärder för bägges vidkommande.

Staten uppbär kommunalskatt av de enskilda personerna efter deras

aktuella inkomstläge och dessa medel inflyter i statens budget efter avdrag

för statens samma år gjorda utbetalningar till kommunerna. Sistnämnda

utbetalningar, som grundas på ett tidigare års taxering, kommer

under en uppgångsperiod som den nuvarande att hänföra sig till en väsentligt

lägre inkomstnivå än skatteuppbörden. De medel, som staten sålunda

förskottsvis uppburit i kommunalskatt, har till den del de överstigit statens

utbetalningar till kommunerna ingått i det allmänna budgetöverskottet

på riksstaten. Det synes påkallat att för statsbudgetens del tillse, att dessa

för kommunerna uppburna pengar icke skapar ett missvisande budgetöverskott,

utan att de i stället fonderas vid sidan av budgeten i avvaktan

på utbetalningen till kommunerna. Därest icke en sådan klar bokföring

genomföres, kan man riskera att statens utgifter expanderar till följd av ett

skenbart alltför gynnsamt inkomsttillflöde. Det vore orimligt, om dessa

kommunmedel skulle användas för att i budgeten täcka statens ordinaxie

utgifter. Vid anmälan av proposition till årets riksdag om slutlig reglering

av riksstaten för nästa budgetår avser jag att förorda, att en sadan ordning

genomföres att förekommande dylika överskott av kommunmedel fonderas

vid sidan av riksstaten.

För kommunernas del föreligger under de närmaste åren ett i viss mån

liknande läge beträffande avräkningslikviderna, vilka under år 1953 beräknas

uppgå till i runt tal 500 miljoner kronor och för år 1954 toide avsevärt

komma att överstiga nämnda belopp. Såsom av kommunala skattelindringsutredningen

framhållits, medför avräkningssystemet vid källskatteuppbörden

irrationella verkningar på kommunernas inkomstutveckling genom att

under uppgångsåren ge ett skenbart alltför gott läge och vid en skiftning

i konjunkturen skärpa svårigheterna. Dessa olägenheter och de förvaltningsmässiga

svårigheterna har av skattelindringsutredningen åberopats som

skäl för en omprövning av avräkningssystemet. Utredningskravet har, som

framgår av det föregående, fått stöd av övervägande antalet remissmyndigheter

men å andra sidan bestämt avstyrkts av Svenska stadsförbundet och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

länsstyrelserna i vissa av storstäderna. I de avstyrkande yttrandena hai

merendels såsom ett alternativ framförts förslag om införandet av en laglig

skyldighet att avsätta avräkningslikvider till skatteregleringsfonder.

Gällande avräkningssystem är enligt min mening en ur olika synpunkter

svårbedömbar fråga, som icke kan lösas utan en mera omfattande utredning.

Med de mycket betydande avräkningslikvider, som kommunerna i

allmänhet har att förvänta under de närmaste åren, torde förutsättningar

för närvarande heller icke föreligga för avskaffande av systemet. Däremot

synes möjligheterna att öka kommunernas fondavsättningar böra prövas.

Det är sålunda uppenbart angeläget att sörja för en viss utjämning av

kommunernas för utgifter disponibla inkomster. Den inom finansdepartementet

verkställda utredningen giver vid handen, att föreliggande skatteregleringsfonder

är alldeles otillräckliga för sitt ändamål såsom reserver

för den händelse inkomstutvecklingen skulle stagnera eller brytas. Mot bakgrunden

av de i det föregående återgivna beräkningarna rörande funktionssättet

hos gällande avräkningssystem framstår en fondering av avräkningslikvider

na — lika väl som fonderingen av uppbördsöverskotten för statens

del — såsom värdefull även med hänsyn till syftet att hindra utgifterna

att stiga till en toppnivå, som icke motsvarar den verkliga kommunala

inkomstnivån.

För skapande av garantier för att en erforderlig fondavsättning kommer

till stånd under de närmaste åren torde icke stå någon annan väg till buds

än genomförandet medelst särskild lagstiftning. Principiellt är det givetvis

icke tilltalande att tillgripa en sådan åtgärd. Lika väl som genomförandet

vid Kungl. Maj:ts låneprövning utav en ökad skattefinansiering av investeringarna

ingriper lagstiftningen ju i den kommunala friheten. Om

dessa båda åtgärder, som ur viss synpunkt kan sägas tjäna samma

ändamål, skulle vägas mot varandra, torde en generell föreskrift om

viss avsättning till skatteregleringsfond av olika skäl vara att föredraga.

Lämpligen bör åtgärder av båda slagen icke ifragakomma på en

gång. Såväl för kommunerna som för staten är det självfallet administrativt

enklare att saken ordnas i statbesluten med en gång än att frågan skall

behandlas i samband med varje lånetillstånd för kommunerna. Ur kommunal

synpunkt torde även ett krav på avsättningar till skalteregleringsfond

vara principiellt mera tilltalande än en åtgärd betingad endast av penningpolitiska

synpunkter. Fonderingskravet framstår närmast som ett erforderligt

komplement till det mellan staten och kommunerna gällande avräkningssystemet.

Om sålunda önskemålet om ökad skattefinansiering a\

investeringarna icke bör realiseras via Kungl. Maj:ts lånekontroll, vill jag

likväl i anslutning Ull de uttalanden, som gjordes bland annat av de kommunala

förbunden vid remissen av förslaget, uttala den förhoppningen, att

praxis för kommunernas del på frivillighetens väg alltmer skall utvecklas

i sådan riktning att viss del av investeringarna omedelbart bestrids på

skattestaten eller av i förväg avsatta medel. I längden främjas därigenom

en sund kommunal ekonomi.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Såsom i departementspromemorian framhållits, torde man vid utformningen

av ett krav på avsättning av avräkningslikvider till skatteregleringsfonder

under år 1953, med hänsyn till att kommunernas finansiella svårigheter

måhända icke helt övervunnits, böra gå fram med försiktighet,

trots att de penningpolitiska synpunkterna och behovet av framtida reserver

skulle göra mycket stora avsättningar önskvärda. Särskilt i förevarande

läge synes beaktansvärt vad Svenska stadsförbundet framhöll i yttrande

över kommunala skattelindringsutredningens förslag om omprövning av avräkningssystemet,

nämligen att en laglig skyldighet att avsätta avräkningslikvider

till skatteregleringsfond icke alltid hör kräva avsättning av hela

avräkningslikviden. I promemorian har förordats, att kommunerna för

både år 1953 och 1954 skulle äga att från avräkningslikviden täcka underskott,

som uppkommit å 1951 års respektive 1952 års stater och att den

obligatoriska avsättningsskyldigheten måhända lämpligen borde begränsas

till ett belopp motsvarande hälften av vad som efter täckning av tidigare

underskott återstode av avräkningslikviden. Sistnämnda begränsning har

motiverats med intresset att lagstiftningen i möjlig mån skulle undvika att

ingripa störande på den utgiftsplanering, som ägt rum inom kommunerna.

I den mån Kungl. Maj :t på grund av speciella skäl icke medgåve viss kommun

undantag, skulle avsättningsskyldigheten avse städer, köpingar och

landskommuner ävensom landsting, dock med generellt undantag för primärkommuner,

där den sammanlagda kommunala utdebiteringen för vederbörande

år oavsett sådan fondavsättning överstiger viss nivå, förslagsvis

15 kronor för skattekrona. Kyrkliga kommuner och municipalsamhällen

ha lämnats utanför.

De kommunala förbunden, som beretts tillfälle att yttra sig över departementspromemorian,

har förklarat sig icke vilja motsätta sig en lagstiftning

om obligatorisk avsättningsskyldighet för åren 1953 och 1954 motsvarande

hälften av vad som återstode av avräkningslikviderna, sedan förekommande

underskott från tidigare år täckts. Därvid har betonats, att

förbunden helst sett att fonderingskravet hade lillgodosetts genom

kommunernas egen försorg. Det syntes emellertid •— bär Svenska

stadsförbundet härutöver tillagt — som om kommunerna icke allmänt klargjort

för sig, hur omfattande denna fondering borde vara för att ge tillfredsställande

skydd. Själva konstruktionen av avräkningssystemet är

enligt förbundets mening sådan, att det vid den kommunala budgetbehandlingen

måste erbjuda svårigheter att övertyga om behovet av tillräckligt

stora avsättningar för ändamålet. Vid sin tillstyrkan till förslaget

bär stadsförbundet fogat ett önskemål om utredning rörande den avsättning

av avräkningslikvider, som på längre sikt borde ifrågakomma. Svenska

landskommunernas förbund har för sin del såsom högst önskvärt betonat,

att en förutsättningslös utredning om avräkningssystemet kommer till stånd

under tiden för det tilltänkta provisoriet.

Även om större avsättningar till skatteregleringsfonder måste anses ur

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 22S.

olika synpunkter önskvärda under åren 1953 och 1954, anser jag mig av

hänsyn till kommunernas utgiftsplanering böra stanna vid det obligatoriska

avsättningskrav, som i promemorian antytts och av de kommunala förbunden

kunnat godtagas. Vid tillstyrkan av denna begränsning räknar jag

med att kommunerna, i den mån möjligheter härför föreligger, av eget intresse

skall göra större fondavsättningar än den föreskrivna och att de

kommunala förbunden är beredda att stödja en sådan kommunal finanspolitik

genom en vädjan till kommunerna om frivilliga avsättningar. Självklart

är, att även kommuner, för vilka avsättningsskyldighet icke föreslås,

kan ha starka skäl att pröva sitt behov av skatteregleringsfonder.

Utöver det generella undantag från den obligatoriska avsättningsskyldigheten,

som i promemorian föreslagits för kommuner med en sammanlagd

utdebitering, fondavsättningen oräknad, över 15 kronor för skattekrona,

synes mig lämpligt att i lagen införa den allmänna begränsningen av den

obligatoriska avsättningen, att denna ej må bringa utdebiteringen att överstiga

nämnda nivå. Genom en sådan reglering av gränsfallen torde den åt

Kungl. Maj :t inrymda dispensbefogenheten kunna tagas i anspråk i betydligt

mindre utsträckning och förbehållas sådana fall, där alldeles särskilda

skäl för undantag föreligger.

Vid utformningen av lagstiftningen i ämnet har uppkommit fråga om

de åtgärder, som bör vidtagas, om en kommun trots lagstiftningen till äventyrs

skulle underlåta att vid fastställande av utgifts- och inkomststaten besluta

om föreskriven avsättning. Om så skett av förbiseende, synes en möjlighet

böra föreligga för kommunen att senare fatta sådant beslut, därvid

dock förberedelserna för utsändandet av källskattetabellerna ställer rätt

trånga tidsgränser. Om en kommun likväl underlåter besluta om föreskriven

avsättning, synes man, ehuru tvångsåtgärder är föga tilltalande, icke

kunna underlåta att låta länsstyrelsen vid utbetalning av allmän kommunalskatt

till kommunen under vederbörligt år innehålla och på bank för

kommunens räkning insätta det belopp, som skulle ha avsatts till skatteregleringsfond.

Detta belopp bör kommunen sedermera äga utfå i samma

ordning som den, i vilken medlen fått tagas i anspråk, därest de varit avsatta

till skatteregleringsfond.

Vad beträffar ianspråktagandet av medel, som i vederbörlig ordning avsatts

till skatteregleringsfond, kan synas rimligt, att de tvångsavsatta medlen

icke skulle få disponeras, förrän behov därav förelåge för täckande av en

avräkningsskuld till statsverket. I avvaktan på den utredning om lösningen

på längre sikt av de med avräkningssystemet sammanhängande problemen,

som torde bli erforderlig, anser jag mig icke böra föreslå några särregler beträffande

dispositionen av ifrågavarande fondmedel. Samma regler bör sålunda

gälla som i fondbildningslagen stadgats i fråga om ianspråktagandet

av andra till skatteregleringsfond avsatta medel. Jag utgår därvid ifrån såsom

givet, att medel ur skatteregleringsfonder icke tagas i anspråk under

åren 1953 och 1954 av kommun, som då äger uppbära avräkningslikvider

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

överstigande underskotten från tidigare år och sålunda är underkastad

det obligatoidska avsättningskravet.

Uppgift om den beslutade avsättningen till skatteregleringsfond hör avvederbörande

kommun lämnas till länsstyrelsen samtidigt med den i kommunallagarna

föreskrivna anmälan om den beslutade skattesatsen och det

totala utdebiterade beloppet. Föreskrift härom torde av Kungl. Maj :t kunna

i administrativ ordning utfärdas såsom en tillämpningsbestämmelse.

I enlighet med de här angivna riktlinjerna har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag angående skyldighet för kommun att avsätta

medel till skatteregleringsfond åren 1953 och 1954. Hemställan om förslag

till riksdagen om antagande av detta lagförslag göres i det följande i samband

med anmälan av ett förslag om vissa ändringar i lagen om kommunal

fondbildning. Därvid föreslås bland annat, att nu gällande begränsningar

i kommuns rätt att avsätta medel till skatteregleringsfond skall

slopas.

II. VISSA ÄNDRINGAR I LAGEN OM KOMMUNAL

FONDBILDNING.

I det följande torde jag få till behandling upptaga vissa förslag till

ändringar i lagen den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal fondbildning,

vilka framlagts av kommunlåneutredningen i dess förut omnämnda

betänkande med förslag rörande utformningen av åtgärder för ökad skattefinansiering

av kommunala investeringar (SOU 1951:24). I samband därmed

anmäler jag även ett av 1950 års jordbrukskasseutredning i en den 12

september 1951 dagtecknad promemoria framlagt förslag om viss ändring

av 8 § andra stycket samma lag.

Kommmilåneulredniiigens förslag.

Kommunlåneutredningens uppdrag avsåg, som förut berörts, i första

hand utformningen av vissa av 1949 års investeringskommitté föreslagna

åtgärder beträffande den kommunala lånekontrollen, åsyftande att öka den

omedelbara skattefinansieringen av kommunala investeringar. Vid tilllämpningen

av den av Kungl. Maj :t utövade lånekontrollen skulle enligt

förslaget genomföras ett krav på skattefinansiering med i normala fall

25 % av kommunens kostnad för investeringen. Lånen skulle med andra

ord begränsas till återstående 75 % av kostnaderna. I samband härmed

föreslog kommunlåneutredningen införande av en rätt för kommun att

avsätta medel till allmän investeringsfond. Innan frågan om behovet av eu

komplettering av fondbildningslagen med nämnda institut behandlas, må

i anslutning till vad utredningen anfört lämnas en kortfattad redogörelse

för bestämmelserna i 2 och 3 §§ fondbildningslagen samt för de med stöd av

dessa stadganden bildade fondtyperna.

Till särskild fond äger kommun jämlikt 2 § fondbildningslagen avsätta

medel för a) pensionsfond, b) försäkringsfond, c) kassaförlagsfond samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds proposition nr 228.

d) fond till bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel,

genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt, där kommunen

fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande

eller anstaltens upprättande.

Den utredning, vars betänkande angående revision av kommunala fondbildningslagen

(SOU 1945: 37) ligger till grund för lagstiftningen i ämnet,

har framhållit, att cn ovillkorlig förutsättning för rätt till annan fondbildning

enligt 2 § än till pensions-, försäkrings- och kassaförlagsfond är, att

kommun fattat särskilt beslut om »ägodelens förvärvande, företagets genomförande

eller anstaltens upprättande». Att beslut fattats om sådant företag

kan enligt de sakkunniga icke innebära mera än att principbeslut om

dylikt företag skall föreligga. Fullständiga kostnadsberäkningar, ritningar

och dylikt kunna således icke krävas. Vidare har utredningen i huvudsak

anfört följande. . . „ „

Den fondbildningsrätt, som medgives till annan fondbildning enligt 2 ö

än till pensions-, försäkrings- och kassaförlagsfond, torde vid en riktig tolkning

av detta lagrum få anses vara tämligen vidsträckt. De ändamål, som

kunna tillgodoses genom nu ifrågavarande fondering, torde få sökas inom

en mycket vid ram. Bestämmelsen går tillbaka på ett uttalande av borgmästaren

Fant i dennes betänkande (angående lagstiftning om kommunal

fondbildning, avgivet år 1919), att fonderingsrätt maste anses föreligga, sa

snart kommun »fattat beslut om förverkligande av ett speciellt, konkret

bestämt ändamål». Anses denna bestämning riktigt återge innehållet beträffande

här ifrågavarande fondering, synes fondering kunna förekomma

för varje beslutat bestämt ändamål, även om detta icke avser förvärvande

av ägodel, genomförande av företag eller upprättande av anstalt. Däremot

synes dylik fondering icke kunna ske för ett mera generellt angivet ändamål

eller för den fortlöpande kommunala verksamheten. Fondering synes

alltså kunna förekomma t. ex. för ett visst gatuarbete men ej för gatuaibeten

i allmänhet. ...

Nu ifrågavarande fondbildning torde i regel avse att underlätta tramtida

inköp av fastighet, mark eller byggnader, uppförande i framtiden av byggnader,

såsom ålderdomshem, pensionärshem, skolhus, lärarbostäder, kommunalhus

o. dyl. eller anläggande av vatten- och avloppsledningar, ytterbelysning

o. dyl. (anläggnings- och byggnadsföretag).

Vill kommun avsätta medel för tillgodoseende av annat särskilt, uttryckligen

angivet kommunalt behov men har beslutet härom icke kombinerats

med principbeslut om företagets utförande, måste fondbildningen ske jämlikt

3 § fondbildningslagen. Samma stadgande reglerar även det fall att

kommun vill taga i anspråk medel, avsatta till särskild fond, för annat

ändamål än vid avsättningen bestämts. I nu nämnda fall erfordras Kungl.

Maj :ts medgivande för beslut därom. Sådant medgivande kan lämnas genom

Kungl. Maj :ts fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter rörande

fonden.

Nyssnämnda utredning lämnade i sitt betänkande även cn redogörelse

för de fonder, som ditintills bildats med stöd av 3 §, samt framhöll bland

annat följande.

De fonder, som bildats enligt 3 §, ha varit kapitalfonder eller dnflfonder

eller fonder av blandad typ. Bland kapitalfonderna ha upptagits förmjelsench

ulvidgningsfonder för kommunala affärsföretag i det fall att sådan

fondbildning cj skett enligt bestämmelserna i 6 § om förnyelsefond. Fn

andra huvudgrupp fonder bär avsett andra anläggningsarbeten än sådana,

som röra inkomstgivande företag, t. ex. badhus, krematorium, pensionärshem,

förvaltningsbyggnader, restaureringsarbeten av olika slag, gatu- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

vägbyggnader eller framdragande av olika slags ledningar, friluftsanläggningar,

bibliotek, teater, konsertlokaler, allmänna samlingslokaler, idrottsplatser.

Därest beslut fattats om ägodelens förvärvande, företagets genomförande

eller anstaltens upprättande gälla bestämmelserna i 2 §. Till kapitalfonder

ha även hänförts fonder som bildats för att fortbestå, alltså icke

för att omsättas i realkapital (fastigheter in. in.). Sådan fond kan fylla sitt

syfte antingen genom runteavkasiningen eller genom utlåning, t. ex. för bostadsbyggande

eller bostadslåns amortering.

Som exempel på driftfonder ha nämnts fonder för löpande underhållsoch

restaureringsarbeten å byggnader av olika slag (teatrar, förvaltningsbyggnader,

kyrkor, för gudstjänstens främjande genom sång och musik,

kyrkans prydande vid helger och andra liknande tillfällen, utveckling av

kommunens skogar, genomförande och utarbetande av stads- eller byggnadsplaner,

kyrkogårdens underhåll och förskönande, studiecirklar, stipendier).

S. k. nöjes- och hundskattefonder ha ofta avsett att främja ideella ändamål,

såsom studieverksamhet, teater- och musiklivet, kroppskultur. Dylika

kulturfonder voro ofta blandade kapital- och driftfonder. En fond kan t. ex.

avse »dels anläggning, underhåll och drift av allmän badinrättning, dels

anläggning och underhåll av idrotts- och lekplatser, dels anläggning och

underhåll av parker och planteringar, dels ock tillgodoseende av lokafbehov

för kulturella och ideella ändamal». Som exempel på driftfond har nämnts

fonder, som voro avsedda att finansiera återkommande behov av social

och kulturell verksamhet. Fond har även bildats för att tillgodose flera

särskilda kommunala behov, som dock varit tydligt avgränsade. Reglemente

har sålunda godkänts för fond »för utbyggande och föi’bättring av kloakledningsnätet,

anläggande av emscherbrunn och pumpstation för avloppsvatten,

anläggande och underhåll av baddamm samt understödjande av

idrotten inom kommunen».

Kommunlåneutredningen framhåller vidare, att enligt lagens bestämmelser

kommun är förhindrad, sedan väl medel avsatts till särskild fond enligt

2 § d) eller reglemente för fond enligt 3 § av Kungl. Maj :t fastställts,

att förfoga över fondmedlen för annat ändamål än vid avsättningen bestämts

eller reglementet tillåter. För ändrat ianspråktagande fordras särskilt

tillstånd av Kungl. Maj :t.

De erforderliga ändamålsbestämmelserna, vilka låser en gång avsatta

fondmedel för det vid avsättningen bestämda ändamålet, har enligt utredningens

uppfattning medfört, att kommunerna visat en viss försiktighet att

fondera medel. Utredningen fortsätter.

Erfarenheten ger vid handen, att lagens fordringar på fondbildning jämlikt

2 § d) av kommunerna i praktiken i betydande utsträckning icke uppfyllts,

vare sig delta berott på försiktighet eller bristande kännedom om

lagens föreskrifter. Kommunernas beslut om avsättning av medel till en

fond ha icke, såsom stadgandet föreskriver, kombinerats med principbeslut

om företagets utförande etc. En närmare precisering av ändamålet har

rentav ofta uteblivit. En underlåtenhet att fatta principbeslut om visst företags

utförande etc. medför närmast att fonderingsbeslutet hemfaller under

3 §, varvid Kungl. Maj :ts medgivande till fondbildningen skall inhämtas.

Sådant medgivande synas kommunerna emellertid icke ha sökt i större

utsträckning. Likväl ha fondmedlen i sinom tid tagits i anspråk. Praxis

synes således ha utvecklat sig i den riktningen, att fonder, som bildats när
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

mast med tanke på 2 § d), men icke tillkommit helt i enlighet med nämnda

stadgande och ej heller fullföljts enligt 3 §, förekomma i betydande utsträckning.

Även efter nya fondbildningslagens ikraftträdande den 1 januari

1947 ha sålunda en mångfald fonder uppstått vid sidan av lagen.

Kommunlåneutredningen anför vidare, att det för utredningen framstått

som ett önskemål av vikt att få till stånd cn ökning av den kommunala

fondbildningen och att samtidigt underlätta möjligheterna för kommunerna

att genom fondmedel smidigt möta skattefinansieringskravet. En förenkling

av förutsättningarna för fondbildning, som i viss mån anslöte sig till

kommunernas förutberörda praxis vid sidan av lagen, torde enligt utredningen

på längre sikt kunna öka benägenheten att avsätta medel till fonder.

Utredningen har funnit en sådan komplettering av fondbildningslagen

önskvärd, att kommun beredes möjlighet avsätta medel till en fond för anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk, utan att principbeslut enligt

2 § d) om visst företags utförande etc. förelåge och utan att ändamålet

för fondmedlens användning fastställts jämlikt 3 §. Den sålunda ifrågasatta

fonden har av utredningen benämnts allmän investeringsfond. Därest

institutet allmän investeringsfond infördes i fondbildningslagen, bör enligt

utredningens mening även tillses, att de i praxis utanför lagen framväxta

fondbildningarna kunna komma in under lagens föreskrifter utan

särskilda beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

Kommunlåneutredningen anför i huvudsak vidare.

Förslag om inrättande av en fond med liknande syfte har tidigare varit

föremål för diskussion i ett av borgmästaren Fant år 1919 avgivet betänkande

om kommunal fondbildning. Tanken på införande av en fond av denna

allmänna typ upptogs dock icke, vare sig i den första fondbildningslagen

år 193G eller i 1946 års lagstiftning i ämnet. Vid utformningen av 1936 års

lagstiftning om kommunal fondbildning (prop. nr 202, konstitutionsutskottets

uti. nr 38, r. skr. nr 321) anfördes såsom skäl emot ett dylikt institut,

att det icke borde vara tillåtligt att fondera medel utan tanke på visst

ändamål endast i syfte att konsolidera kommuns ställning eller att skapa

tillgångar, vilka kunde tagas i anspråk i framtiden, när behov av ett eller

annat slag yppade sig. Det kunde knappast anses vara på sin plats att betunga

ett visst års skattebetalare för helt obestämda framtida syften. Vid

bedömande av fondbildningsspörsmålet kunde ej undgås att taga hänsyn

till möjligheterna av förändringar i penningvärdet. Denna synpunkt bleve

särskilt framträdande i fråga om fonder med obestämt syfte och framför

allt beträffande sådana, som upplades för att bevaras för all framtid. Därest

fondbildningen skulle inskränkas till de fall, där en sådan vore verkligt

behövlig och önskvärd, syntes den i första hand böra avse uppläggande av

fonder för särskilda bestämda ändamål, som kunde förutses skola bli aktuella.

Även i 1946 års lagstiftning i ämnet (prop. nr 324, konstitutionsutskottets

uti. nr 24, r. skr. nr 504) var inställningen densamma beträffande

fondbildning utan angivande av visst ändamål.

Den huvudinvändning, som tidigare rests mot införande av en allmän

fond, nämligen risken för att ett visst års skattebetalare skulle kunna

komma att oskäligt belastas, anser kommunlåneutredningen icke bärande

efter det nya uppbördsförfarandets ikraftträdande. Utredningen uttalar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Vid den lidpunkt, då det här förut återgivna uttalandet gjordes, bestämdes

den kommunala utdebiteringen i efterhand, alltså vid ett tillfälle,

när man hade vetskap om skatteunderlagets storlek och fördelning. Vid

sådant förhållande förelåg åtminstone teoretiskt den angivna risken av

oskälig belastning på ett visst års skattebetalare, eller, för att uttrycka den

bakomliggande tanken mera rakt på sak, risken att en kommun kunde

passa på att taga en särskilt hög kommunalskatt det år, när en viss skattebetalare

hade en stor inkomst. Med den nya uppbördsförordningens ikraftträdande

från och med 1947 års ingång har läget i detta avseende förändrats.

Enligt gällande föreskrifter bestämmes kommuns utdebitering i samband

med fastställandet i oktober av kommunens utgifts- och inkomststat för det

nästföljande kalenderåret. Kommunalskatten kommer således att fastställas

utan att man vid tiden härför vet, vare sig hur de allmänna ekonomiska

konjunkturerna för nästa år komma att te sig eller vilka inkomster

en enskild skattskyldig kan komma att erhålla under året.

Någon fara för att de kommunala beslutande organen skulle allmänt sett

ta ut för hög skatt i syfte att i alltför hög grad konsolidera kommunernas

ställning, anser kommunlåneutredningen knappast föreligga. Den motsatta

risken torde i vart fall vara väsentligt större.

Enligt kommunlåneutredningens mening skulle en allmän investeringsfond

av den här ifrågasatta typen, förutom att underlätta en ökad fondavsättning,

få praktisk betydelse därutinnan, att den skänkte kommunerna

en ökad möjlighet att ha sina fondmedel rörliga och disponibla för de ändamål,

till vilka byggnadstillstånd vid varje särskild tidpunkt erhållits. Utredningen

uttalar vidare.

Givet är att det enligt gällande fondbildningslag erforderliga tillståndet

av Kungl. Maj :t till ianspråktagande av fondmedel för annat ändamål än

det, som vid medelsavsättningen bestämts, kan erhållas i samband med

lånetillståndsfrågans avgörande. Likaledes torde frågan om ändring i reglemente

eller föreskrifter för jämlikt 3 g fondbildningslagen bildad fond

kunna upptagas till avgörande i samband med prövning av lånetillståndsansökning.

En sådan anordning kommer dock säkerligen att synas kommunerna

både betungande och opraktisk samt föranleda ett ganska stort extraarbete

för de vid tiden för kommunindelningsreformens genomförande särskilt

arbetstyngda kommunala myndigheterna. I vart fall skulle en sådan

anordning mångenstädes uppfattas som alltför invecklad och tungrodd.

Även ur statliga administrativa synpunkter skulle ett dylikt tillvägagångssätt

te sig åtskilligt opraktiskt. Beträffande nu förefintliga fonder enligt

2 g d) och 3 § torde nämnda problem kunna lösas genom en övergångsbestämmelse.

I

I fråga om spörsmålet, huruvida det föreslagna institutet allmän investeringsfond

skulle komma i kollision med de nuvarande fondbildningsmöjligheterna

i lagen, framhåller utredningen följande.

Även om det måhända kunde göras gällande, att den allmänna investeringsfonden

skulle kunna övertaga flera av de nuvarande fondtypernas

funktioner och den slutsatsen kunna dragas, att förslaget om allmän investeringsfond

borde draga med sig ett förslag om slopande av dessa fondtyper,

torde ett sådant steg med hänsyn till pågående kommunallagsrevision

icke nu böra övervägas. Enligt utredningsmännens mening kan den allmänna

investeringsfonden ha en uppgift att fylla jämsides med övriga fond
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

typer i fondbildningslagen. Det är givet, att kommuner, som erhållit möjlighet

att avsätta medel till en allmän investeringsfond, likväl kunna ha

vägande kommunala skäl att vilja för framtiden låsa fondavsättningar för

visst bestämt ändamål.

Vad gäller frågorna om begränsning av rätten att avsätta medel till fonden

och om fondens maximala storlek erinrar kommunlåneutredningen till

en början om de gränser, som gäller för avsättning till skatteregleringsfond

enligt fondbildningslagen i dess nuvarande lydelse, samt uttalar.

Avsättning till skatteregleringsfond må ej avse mer än en femtedel av

det belopp, som enligt utgifts- och inkomststaten skall täckas med allmän

kommunalskatt. Genom beslutet må fonden ej heller bringas att överstiga

hälften av nämnda belopp. Vid beräkningen av det belopp, som skall täckas

med allmän kommunalskatt, skall hänsyn ej tagas till den beslutade avsättningen

till skatteregleringsfonden. En uppmjukning av dessa begränsningar

är emellertid aktuell, nämligen så tillvida att dels högsta avsättningen

till skatteregleringsfonden skulle höjas från en femtedel till en

tredjedel av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt, dels

fonden skulle tillåtas uppgå till hela nämnda belopp.

A andra sidan, fortsätter kommunlåneutredningen, stadgar fondbildningslagen

i dess gällande lydelse icke någon begränsning av vare sig avsättningsrätten

till eller storleken av fonder enligt 2 och 3 §§. Klart är att

storleken av dylika fonder kunde sägas ha sin begränsning i det ändamål,

för vilket fondmedlen skulle komma till användning. Någon gräns funnes

emellertid icke heller för det antal särskilda fonder, till vilka kommun

finge avsätta medel. En kommun kunde ju praktiskt taget bilda fonder för

varje ändamål, som fölle innanför den kommunala hushållningen. Enligt

vad utredningen hade sig bekant, hade — oaktat de fria händer kommunerna

erhållit, när det gällde fondbildning — något missbruk från kommunalt

håll i sådant avseende icke förekommit.

Med hänsyn till det nu anförda finner utredningen icke påkallat att föreslå

någon legal begränsning av rätten att avsätta medel till allmän investeringsfond

eller av den storlek, vartill sådan fond må uppgå. Någon kvantitativ

begränsning av rätten att taga fonden i anspråk för avsett ändamål

anser utredningen icke heller påkallad.

Medel avsatta till allmän investeringsfond skall enligt kommunlåneutrcdningens

mening i princip användas för anskaffande av tillgångar för

stadigvarande bruk. Utredningen anser dock icke lämpligt att lagen skrives

så, att dylika fondmedel för all framtid bli definilivt låsta för dylika ändamål.

I särskilda situationer kan det ju uppstå svåravvisliga behov för eu

kommun alt använda den allmänna investeringsfondens medel till annat

ändamål än anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk. Med hänsyn

härtill föreslår utredningen en bestämmelse av innehåll, att medel ur allmän

investeringsfond må lagas i anspråk för annat ändamål än det med

fonden avsedda under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande.

Bestämmelser om allmän investeringsfond föreslås av utredningen in
3

— 6fi2 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 228.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

fogade i fondbildningslagen genom en ny paragraf, 3 a §. Införandet av

detta nya stadgande torde vidare motivera ett tillägg till 1 § andra stycket.

Därest så med hänsyn till 1946 års kommunallagskommittés arbete —

vars kommande lagförslag icke lär beräknas träda i kraft förrän tidigast

den 1 januari 1955 — skulle finnas önskvärt, kunde enligt utredningen

möjligen ifrågakomma att begränsa giltigheten av de föreslagna författningsändringarna.

Då emellertid fondbildningslagen vore föremål för kommitténs

revision, låge det i sakens natur, att de nu föreslagna ändringarna

endast skulle bli temporärt giltiga.

I anslutning till förslaget om inrättande av en allmän investeringsfond,

har kommunlåneutredningen föreslagit ett par övergångsbestämmelser.

Den ena av dessa åsyftar att bereda kommunerna möjlighet att utan särskilt

tillstånd av Kungl. Maj :t överföra behållningar i fonder, bildade före

den 1 januari 1952 jämlikt 1''ondbildningslagens 2 § d) och 3 §, till den

allmänna investeringsfonden. Denna överföringsrätt motiveras av utredningen

med kommunernas behov att redan under år 1952 smidigt kunna

fullgöra det föreslagna kravet på skattefinansiering och att anpassa sig

efter byggnadstillståndsgivningen. Den andra av utredningen föreslagna

övergångsbestämmelsen innebär, att fonder, vilka kommit att ligga utanför

fondbildningslagen, må överföras till den allmänna investeringsfonden

utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Härom anför utredningen.

Det torde i praktiken icke så sällan ha förekommit, att kommun beslutat

om avsättning av medel till en fond men underlåtit att fatta beslut

om företagets utförande. Sådan fondering är närmast att hänföra till 3 §,

varvid Konungens medgivande erfordras. I fall, där sådant medgivande

icke inhämtats, har fonden kommit att bli ställd vid sidan av fondbildningslagen.

Med den utformning förslaget om allmän investeringsfond här givits,

komma dylika fondbildningar i framtiden, därest förslaget genomföres, att

automatiskt hänföras till den allmänna investeringsfonden. Sådana formellt

bristfälliga fonder, som kommit till stånd under tiden före det nu framlagda

förslagets ikraftträdande, synas även böra kunna överföras till den

allmänna investeringsfonden. I syfte att möjliggöra en dylik överföring

föreslås jämväl en övergångsbestämmelse av innebörd, att nu nämnda fonder

utan Kungl. Maj :ts tillstånd må överföras till den allmänna investeringsfonden.

Någon begränsning av den tid, under vilken sådan överföring

skall kunna äga rum, har icke ansetts erforderlig.

Kommunlåneutredningen behandlar vidare frågan om vidgning av kommuns

rätt till fondbildning i skattereglerande syfte. Utredningen redogör

till en början för innehållet i fondbildningslagens 4 och 5 §§, som innehåller

bestämmelser om skatteregleringsfond, och anför.

Enligt 4 § äger kommun att i samband med fastställande av utgifts- och

inkomststat avsätta medel till sådan fond eller taga i anspråk medel ur

fonden. Beslut om avsättning må ej avse mer än en femtedel av det belopp,

som enligt samma stat skall täckas med allmän kommunalskatt. Genom

beslutet må fonden ej heller bringas att överstiga hälften av nämnda

belopp. Vid beräkningen av det belopp, som skall täckas med allmän kom
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

35

munalskatt, skall hänsyn ej tagas till den beslutade avsättningen till skatteregleringsfonden.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse

mer än eu tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått under det

år beslutet fattas eller något av de två närmast föregående åren.

Vid särskilda förhållanden må, med Kungl. Maj :ts tillstånd, medel avsättas

till eller tagas i anspråk ur skatteregleringsfonden utöver vad i 4 §

stadgas. Sådant tillstånd kan lämnas genom fastställelse å reglemente eller

andra föreskrifter rörande fonden och må förknippas med villkor för de

avsatta medlens användning (5 §).

I det till grund för gällande lagstiftning i ämnet liggande förslaget om

inrättandet av en särskild skatteregleringsfond (SOU 1945: 37) ha de sakkunniga

understrukit, att fondens ändamål vore att tjäna till utjämning av

skattetrycket mellan olika år. Detta syfte kunde också i viss utsträckning

tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom att medel under goda konjunkturer

avsättas till särskilda fonder enligt 2 § d) (anläggnings- och byggnadsfonder),

vilka fonder tagas i anspråk när konjunkturerna försämras. Vidare

hade kommunerna möjlighet att genom utdebitering för behov, som kunnat

täckas med medel i tillfällig fond, genom förtidsamortering av gäld och andra

dylika åtgärder stärka sin beredskap för en lågkonjunktur. Sådana åtgärder

kunde dock ofta ej vara tillfyllest för att sätta kommunen i tillfälle

att bedriva en aktiv, konjunkturbctingad skattepolitik.

Frågan om en utvidgning av möjligheterna att avsätta medel till skatteregleringsfond

har, enligt vad kommunlåneutredningen under hand inhämtat,

även upptagits till behandling av 1946 års kommunallagskommitté.

Härom anför utredningen följande.

Kommunallagskommittén, som har för avsikt att inarbeta fondbildningslagen

i kommunallagarna, har i en till kommunlåneutredningen under hand

överlämnad promemoria anfört, att — ehuru kommunernas möjligheter

att avsätta medel till sådan fond och taga medel ur fonden i anspråk väsentligt

utvidgades vid 1946 års lagrevision — rätten till fondbildning i skattereglerande

syfte enligt kommitténs mening alltjämt vore för hårt kringskuren

för att fonden skulle kunna fylla sin uppgift vid kraftiga konjunkturväxlingar

eller då skatteunderlaget av andra orsaker hastigt förändras.

Kommittén framhåller vidare den nya uppgift skatteregleringsfonden fått

efter 1946 års uppbördsreform. Enligt kommitténs mening är det angeläget

att kommunerna äro i tillfälle att under goda år verkställa avsättningar

till skatteregleringsfonden i sådan omfattning, att när skatteunderlaget av

den ena eller andra orsaken försämras, medel finnas tillgängliga dels för

återbetalning av vad som erhållits för mycket i form av förskott från statsverket,

dels för den utjämning i övrigt av skattetrycket, som är fondens primära

uppgift.

På nu anförda skäl har i promemorian förordats dels att högsta avsättningen

till skatteregleringsfonden höjes från en femtedel till en tredjedel av

det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt, dels att fonden

må tillåtas uppgå till nämnda belopp mot endast hälften därav enligt nu

gällande bestämmelser.

I anslutning till kommunallagskommitténs preliminära förslag framhåller

kommunlåneutredningen, all reglerna om begränsning av avsättningsrätten

vid utformningen av gällande fondbildningslag närmast torde

ha motiverats därav att garantier ansetts erforderliga för att visst års skatt
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

skyldiga icke skulle kunna oskäligt betungas genom kommuns beslut om

stora fondavsättningar. Genom källskattesystemets tillkomst har enligt utredningens

mening — såsom närmare berörts i samband med förslaget om

icke maximerad rätt till avsättning till allmän investeringsfond -— huvudskälet

för en begränsning av fondavsättningsmöjligheterna fallit bort.

Kommunlåneutredningen anser det för sin del kunna ifrågasättas, om behov

av en spärr för fondavsättning till skatteregleringsfond över huvud föreligger

i dagens läge. En tillräckligt vid spärr torde å andra sidan icke behöva

medföra några nackdelar. Den inom kommunallagskommittén föreslagna

ändringen av gällande avsättningsregler för skatteregleringsfonden

finner sig utredningen med hänsyn härtill kunna biträda, om försiktigheten

nu anses bjuda att en spärr över huvud taget bibehålies.

Kommunlåneutredningen finner det icke tillrådligt att vänta med

ddgningen av avsättningsrätten intill dess att kommunallagskommitténs

förslag till ny kommunallag kan träda i kraft, eller tidigast i början av år

1955. Redan vid fastställande av 1953 års stater i oktober 1952 torde behov

föreligga att kunna besluta om större avsättningar än nuvarande bestämmelser

medger. Utredningen finner det önskvärt, att de ändringar av fondbildningslagen,

som betingas av förslagen om inrättande av en allmän investeringsfond

och om ökade avsättningsmöjligheter till skatteregleringsfond,

genomföres samtidigt.

I samband med ändringen av bestämmelserna rörande avsättning till

skatteregleringsfond har i kommunallagskommitténs förenämnda promemoria

upptagits frågan om en redaktionell ändring av stadgandet i 4 §

tredje stycket fondbildningslagen. Enligt stadgandet i dess nuvarande lydelse

må beslut att taga medel ur fonden i anspråk ej avse mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill »fonden uppgått under det år beslutet fattas

eller något av de två närmast föregående åren». För undanröjande av en formell

oklarhet har föreslagits en omformulering på det sätt, att beslutet ej

må avse mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill »fonden beräknas

uppgå vid utgången av det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av

något av de två närmast föregående åren». Även denna redaktionella jämkning

av lagtexten bör enligt kommunlåneutredningens mening vidtagas i

nu förevarande sammanhang.

I en den 12 september 1951 dagtecknad promemoria har 1950 års jordbrukskasseutredning1

hemställt om viss ändring i 8 § andra stycket fondbildningslagen.

Stadgandets nu gällande lydelse är följande.

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank, å postgirokonto eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

I utredningens promemoria anföres, att den citerade bestämmelsen vore

identisk med motsvarande bestämmelse i lagen den 12 juni 1936 om kom- 1

1 Utredningen, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 22 juni 1950,

består av riksbankschefen M. H. Lemne, tillika ordförande, direktören T. V. E. Björkman,

bankdirektören G. Didner och ledamoten av andra kammaren N. I. Johansson.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

munal fondbildning (nr 281). Vid anmälan av proposition med förslag till

1936 års lag (nr 202/1936) uttalade föredragande departementschefen

bland annat följande.

Därest ett till lagrådet för granskning remitterat förslag, enligt vilket

i fråga om placering av förmyndarmedel centralkassa för jordbrukskredit

skall likställas med placering hos bank, kommer att genomföras, bör härav

föranledas viss omformulering även av nu ifrågavarande bestämmelse.

Det av departementschefen åsyftade förslaget att likställa centralkassa

för jordbrukskredit med bank, när det gällde placering av förmyndarmedel,

genomfördes, framhåller jordbrukskasseutredningen, i lagen den 26 juni

1936 angåetide ändrad lydelse av 8 kap. 4 § lagen om förmynderskap (nr

325: se numera föräldrabalken 15 kap. 4 §). Den omformulering av regeln

om placering av kommunala fondmedel, som enligt departementschefens

yttrande bort föranledas därav, kom emellertid icke till stånd vare sig under

den tid 1936 års lag om kommunal fondbildning gällde eller då 1946 års

lag tillkom.

Med hänsyn till olägenheterna för jordbrukskasserörelsen av att i lagen

icke klart utsagts, att centralkassa skall vara likställd med bank, när det

gäller placering av kommunala fondmedel, föreslår jordbrukskasseutredningen

eu omformulering av nämnda stadgande i enlighet med vad i det

återgivna departementschefsanförandet förutskickades.

Remissyttranden.

Över kommunlåneutredningens förslag har utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

överståthållar ämbetet, 23 länsstyrelser, 1919 års

inyesteringskommitté, 1946 års kommunallagskommitté, riksbanksfullmäktige

och riksgäldsfullmäktige, svenska landskommunernas förbund, svenska

stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och vissa kommunala myndigheter.

Det alldeles övervägande flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt

eller lämnat förslagen, såvitt angår ändringar i kommunala fondbildningslagen,

i huvudsak utan erinran.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i princip införandet av institutet allmän

investeringsfond i fondbildningslagen och eu vidgning av kommuns

rätt till fondbildning i skattereglerande syfte, men finner tveksamt, huruvida

avsättningar till särskild fond, som finnas vid tidpunkten för lagändringens

ikraftträdande, bör utan vidare få överföras till allmän investeringsfond.

Överståthållar ämbetet finner för sin del icke anledning alt i princip

framföra någon erinran mot tillskapandet av en fondbildning av den art

som här avses. Vad utredningen härvidlag anfört synes ämbetet bärande.

Emellertid ifrågasätter ämbetet, om icke Kungl. Maj:ts medgivande borde

erfordras för rätten till avsättning av medel till allmän investeringsfond.

En frihet från underställning i detta fall skulle innebära en mycket långt

gående uppmjukning av nu gällande regler beträffande undcrställningskra
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

vet, då sådant föreskrives i vissa fall även när ändamålet med avsättningen

uttryckligen angivits. Den omgång ett underställande hos Kungl. Maj :t

skulle innebära synes överståthållarämbetet mer än väl kunna uppvägas

av den ökade säkerhet som skulle vinnas genom att de fondavsättningar,

varom här är fråga, komme under Kungl. Maj :ts prövning.

överståthållarämbetet vill i vart fall framföra erinran mot förslaget att

bestämmelserna om den allmänna investeringsfonden skall införas i en

helt ny paragraf, benämnd 3 a §, med särskild titelrubrik, och 3 § kvarstå.

Avsättning för särskilt uttryckligen angivet ändamål skulle då i vissa fall

behöva underställas Kungl. Maj :t, medan samtidigt frågan om avsättning

utan angivet ändamål finge ske utan sådan begränsning. En# sådan lagskrivning

bör enligt överståthållarämbetets uppfattning icke godtagas, även

om det som utredningen framhållit endast är fråga om ett kortare provisorium.

Ämbetet fortsätter.

Den föreslagna lagtexten är även ägnad att skapa ytterligare tveksamhet

hos kommunerna och de myndigheter, vilka ha att övervaka lagligheten

av kommunernas beslut, vid bedömandet av frågan om ett beslut om avsättning

av fondmedel lagligen fordrar underställning eller ej. För att undvika

dessa förhållanden synas bestämmelserna i 3 § och den föreslagna

3 a § böra på lämpligt sätt sammankopplas, så att de ej kollidera med

varandra.

Överståthållarämbetet, som tillstyrker den föreslagna ändringen av 4 §

andra stycket fondbildningslagen, anser tveksamt om omformuleringen

av 4 § sista stycket ej kan anses innefatta en åtgärd av saklig natur och

förmenar, att denna fråga kan anstå till den slutliga revisionen av stadgandena

om kommunal fondbildning.

De föreslagna ändringarna i fondbildningslagen förefaller länsstyrelsen

i Stockholms län icke i och för sig ge anledning till erinran ur saklig synpunkt.

Länsstyrelsen understryker, att man med hänsyn till pågående kommunallagsrevision

i förevarande sammanhang kan bortse från det sannolikt

rätt svårbedömda spörsmålet, i vad mån ett accepterande av det förordade

nya fondinstitutet bör medföra bortsortering ur lagstiftningen av

nuvarande fondtyper.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att de förordade ändringarna

i fondbildningslagen synes ägnade att anpassa fondavsättningar

efter kommunernas vid sidan av lagen nu tillämpade praxis ävensom att

befrämja — åtminstone på längre sikt — ett ur flera synpunkter önskvärt

kommunalt sparande. Även med bortseende från det rådande ekonomiska

läget torde de av utredningen förordade lagändringarna vara motiverade.

Ehuru faran för missbruk av rätten att upplägga allmän investeringsfond

icke synes stor, anser länsstyrelsen det dock påkallat, att i lagen stadgas en

viss gräns, inom vilken avsättning till dylik fond i allmänhet skall vara tilllåten,

samt att på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall skall bero,

huruvida fondbildning därutöver må ske.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som tillstyrker inrättande av institutet

allmän investeringsfond, ansluter sig till utredningens uppfattning, att en

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

förenkling av förutsättningarna för fondbildning skulle kunna öka benägenheten

att avsätta medel till fonder.

Mot utredningens förslag till ändringar i lagen om kommunal fondbildning

bar länsstyrelsen i Kristianstads län i stort sett icke något att erinra.

Ur vissa synpunkter kunde dock ifrågasättas lämpligheten av en så vidsträckt

befogenhet för vederbörande kommun, att fondens hela belopp på

en gång kan förbrukas. Med hänsyn till de syften fonden enligt det framlagda

förslaget avsåge att fylla, vill länsstyrelsen dock under nu rådande

förhållanden icke förorda, att rätten att taga densamma i anspråk för avsett

ändamål på något sätt begränsas.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län tillstyrker

utredningens förslag om ändringar i fondbildningslagen samt uttalar, att

de däri föreslagna lättnaderna borde genomföras, även om utredningens

förslag om viss skattefinansiering icke skulle genomföras.

De föreslagna ändringarna i lagen om kommunal fondbildning finner

länsstyrelsen i Älvsborgs län välbetänkta. Genomförandet av desamma bör

vara ägnat att skapa möjligheter för kommunerna att på ett smidigt sätt bemästra

olika svårigheter i ekonomiskt avseende.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig icke kunna biträda den föreslagna

övergångsbestämmelsen, att medel från fond, som före den 1 januari

1952 bildats jämlikt 2 § d) och 3 § lagen om kommunal fondbildning,

skulle utan inhämtande av Konungens medgivande i varje särskilt fall

kunna genom beslut av kommunen överföras till allmän investeringsfond.

Länsstyrelsen anför.

Enligt länsstyrelsens mening bör en lagändring av förevarande beskaffenhet

icke givas tillbakaverkande kraft. Vid den tidpunkt, då medlen avsatts,

hava vederbörande utgått från att medlen kunde användas för annat

ändamål än det ursprungligen bestämda endast under förutsättning att

Konungen prövade de anförda skälen härför i det särskilda fallet och funne

sig kunna lämna medgivande till den ändrade dispositionen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som förklarar sig icke ha några erinringar

att framställa emot de föreslagna ändringarna i fondbildningslagen,

framhåller, att ändringarna ger kommunerna möjligheter till ökad fondbildning.

Inrättandet av institutet allmän investeringsfond kommer, enligt vad

länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att fylla ett verkligt praktiskt

behov och att underlätta för kommunerna att ordna sina fonder i

överensstämmelse med fondbildningslagen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker önskemålet, att den kommunala

fondbildningen ökas, och anser någon erinran icke kunna göras mot

den förenkling av förutsättningarna för fondbildning, som innefattas i utredningens

förslag om tillskapande av en allmän investeringsfond för anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk. Avsättning till sådan fond

bör sålunda kunna ske utan alt det föreligger principbeslut enligt 2 § d)

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

fondbildningslagen om utförande av visst företag och utan att fondmedlens

användande är medgivet enligt lagens 3 §. Länsstyrelsen finner det vidare

försvarligt att vidga rätten att avsätta medel till skatteregleringsfond.

Fullmäktige i riksgäldskonioret förklarar sig biträda kommunlåneutredningens

förslag till ändring av fondbildningslagen såsom betingat bland

annat av önskemålet att få till stånd en ökning av den kommunala fondbildningen.

Kommunallag skommittén framhåller, att de föreslagna ändringarna i

fondbildningslagen ingått såsom ett led i de åtgärder, som föreslås för eu

ökad skattefinansiering av kommunala investeringar och uttrycker den förmodan,

att det icke torde ha varit kommunlåneutredningens avsikt att förslaget

om dessa ändringar skulle framläggas för sig om huvudförslaget ej

genomfördes. Kommittén anför vidare.

Kommunallagskommittén anser för sin del, att det vore lämpligast, om

den översyn av fondbildningsbestämmelserna, som nu utföres inom kommittén

i samband med arbetet på en ny kommunallagstiftning, kunde avvaktas.

Det ligger i sakens natur, att det är en fördel, om samtliga regler

angående fondbildning på en gång bliva föremål för prövning. I detta sammanhang

bör särskilt nämnas, att med hänsyn till fondbildningens syfte,

nämligen att avsätta medel för att tillgodose framtida behov, det icke är

önskvärt att, såsom i kommunlåneutredningens betänkande antydes, låta

vissa regler om fondbildning endast erhålla temporär giltighet. Vidare må

framhållas, att det i nuvarande finansiella läge icke torde finnas något

mera framträdande behov av att skapa ökade möjligheter till fondering.

Beträffande utformningen av de föreslagna bestämmelserna ifrågasätter

kommittén, huruvida icke bestämmelser om allmän investeringsfond bör införas

i 2 § fondbildningslagen och fonden sålunda jämställas med övriga

där uppräknade fonder. Allmän investeringsfond borde i så fall angivas

under en ny littera, e), och fond enligt 2 § d) kan då erhålla benämningen

investeringsfond för bestämt ändamål.

Mot den föreslagna övergångsbestämmelsen om att till allmän investeringsfond

skulle utan Kungl. Maj :ts tillstånd kunna överföras medel från

fond, bildad antingen enligt 2 § d) eller 3 § eller också vid sidan av fondbildningslagen,

riktar kommittén vissa erinringar, nämligen i första hand

faran för att kommunerna skulle utnyttja ett sådant stadgande för att i

nuvarande beträngda läge överföra medel från för särskilda ändamål avsatta

fonder till en allmän investeringsfond i syfte att kunna använda dem

till kommunala investeringsbehov, som i annat fall skulle täckts med omedelbart

utdebiterade medel. Härjämte framhåller kommittén, att det kunde

verka stötande, om en genom kommunindelningsreformen nybildad kommun

skulle, genom att till allmän investeringsfond utan Kungl. Maj :ts tillstånd

överföra medel från en för särskilt ändamål inom en delkommun bildad

fond, kunna begagna dessa medel för helt annat ändamål än som ursprungligen

avsetts.

Mot de föreslagna ändrade bestämmelserna om avsättning till skattere
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

gleringsfond har kommittén givetvis icke i och för sig något att erinra men

framhåller, att det i dåvarande finansiella läge icke torde finnas något mera

framträdande behov att skapa ökade fondbildningsmöjligheter. Ändrade

ekonomiska förhållanden kunde självfallet medföra, att redan före den 1

januari 1955, då kommittén beräknar, att ny kommunallagstiftning skall

träda i kraft, behov kunde uppstå av att genomföra vidgad avsättningsrätt

till skatteregleringsfond liksom av sådan omarbetning av fondbildningslagen

i övrigt, som kommunlåneutredningen föreslagit. I dylikt ändrat läge

ankomme det givetvis på Kungl. Maj:t att framlägga förslag till de ändringar

i fondbildningslagen, som kunde finnas erforderliga i avbidan på

den nya kommunallagens ikraftträdande.

En ledamot av kommittén, direktören Sixten Larsson, framhåller i särskilt

yttrande, att oavsett om kommunlåneutredningens förslag till begränsning

av den kommunala lånerätten skulle bli genomfört eller icke, starka

skäl funnes att överväga, huruvida icke till 1952 års riksdag borde framläggas

förslag rörande de ifrågasatta ändringarna i fondbildningslagen, så

att dessa kunde träda i tillämpning från och med den 1 juli 1952. Han fortsätter.

Det är egentligen först under det senaste året och ännu endast i enstaka

kommuner, som — med hänsyn till uppbördssystemets verkningar — behovet

av en väl tilltagen skatteregleringsfond kommit till synes. Vid ett

eventuellt konjunkturomslag skulle åtskilliga kommuner kunna råka i ekonomiskt

trångmål, därest icke dessförinnan skatteregleringsfonderna uppbringats

till förhållandevis avsevärd storlek. Bland annat till följd av ortsavdragsreformen

har i 1952 års stater endast i undantagsfall utrymme funnits

för avsättningar till skatteregleringsfond. Tvärtom "har i icke så få fall

skatteregleringsfonden tullats för att undvika en alltför kraftig utdebiteringshöjning.

Det stora flertalet nybildade kommuner har att starta sin

verksamhet utan skatteregleringsfonder och utan nämnvärda övriga reserver,

som kunna tjäna motsvarande funktion. Icke minst för dessa kommuner

böra möjligheter öppnas att så snabbt som möjligt fylla skatteregleringsfonderna.

Vid en icke alltför ogynnsam utveckling av penningvärdet

kunna särskilt för landskommunerna, där budgetens löneposter icke ha

samma dominerande betydelse som i städer och landsting, redan i 1953 års

stater betydande avsättningar till skatteregleringsfond bli möjliga, särskilt

om de i höst fastställda utdebiteringarna i stort sett skulle bibehållas. Hänsyn

måste ju nämligen tagas till att kommunerna i gemen i 1953 års stater

få att räkna med betydande avräkningslikvider i fråga om den allmänna

kommunalskatten.

Den av kommunallagskommittén ifrågasatta vidgade avsättningsrätten

till skatteregleringsfond skulle enligt vad Larsson framhåller icke få praktisk

tillämpning förrän i 1956 års stater, om kommitténs förslag skulle avvaktas.

Det vore för sent att medge en vidgad fondbildningsrätt, om och

när kommunerna mera allmänt kommit i det läget, alt skatteregleringsfondcn

behöver tagas i anspråk för att hålla eu någorlunda jämn utdebitering.

Vid bedömningen av frågan om vidgad fondcringsrätt kunde i varje

fall utgångspunkten icke få vara det ogynnsamma kommunala budgetläget

under hösten 1951.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl Maj:ts proposition nr 228.

Ett införande samtidigt i fondbildningslagen av bestämmelser om allmän

investeringsfond skulle enligt Larssons mening icke komma att föregripa

kommunallagsrevisionen. Han anför vidare.

I själva verket ha fonderna enligt 2 § d) i landskommunerna hittills i betydande

omfattning fungerat som allmänna investeringsfonder. Som kommunlåneutredningen

framhållit ha de gällande formföreskrifterna ofta icke

iakttagits. Särskilt så länge byggnadsregleringen måste bibehållas skulle en

strikt tillämpning av ändamålsbestämningarna m. in. i 2 § d) leda till en

lång rad tyngande underställningsärenden. På kommunalt håll torde man

gärna se åt t de föreslagna bestämmelserna om allmän investeringsfond

snarast införas i lagen. Reglerna härom behöva ingalunda ges endast temporär

karaktär. Visserligen torde genom denna fond vissa av de nuvarande

fonderna bli överflödiga (så torde t. ex. bli förhållandet med förnyelsefonden

med dess i praktiken mycket svårtillämpade regler), men utrensningen

av dessa fonder kan utan olägenhet anstå.

Den praktiska nyttan av en allmän investeringsfond vore enligt Larssons

mening så oomtvistlig, att den ifrågasatta reformen snarast borde genomföras.

Om ändringarna i fondbildningslagen genomföres utan samband med

bestämmelser om skattefinansiering, torde anledning dock icke finnas att

medgiva ett överförande utan Kungl. Maj :ts tillstånd av fonder enligt 2 § d)

och 3 § till investeringsfonden.

De av kommunlåneutredningen föreslagna ändringarna i fondbildningslagen

är enligt Svenska landskommunernas förbunds mening av vida större

praktisk betydelse än förslaget om skattefinansiering. Den ifrågasatta

ändringen beträffande skatteregleringsfonden borde med hänsyn till uppbördsväsendets

verkningar icke anstå till dess revisionen av kommunallagarna

kunde komma till stånd. Förbundet vill därför tillstyrka, att ändringen

snarast åvägabringades. Även om reglerna om skattefinansieringen

icke skulle bli fixerade på sätt utredningen föreslagit, anser förbundet det

vara fullt motiverat att i fondbildningslagen införa bestämmelser om allmän

investeringsfond. Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna

härom kunna intagas under 2 § i lagen (som punkt e). Fond

enligt 2 § d) skulle då samtidigt kunna ges benämningen »särskild investeringsfond».

Svenska stadsförbundets finansråd, vars yttrande Svenska stadsförbundets

styrelse åberopat, har icke yttrat sig om innehållet i de föreslagna

ändringarna i fondbildningslagen utan endast uttalat, att det kunde ifrågasättas,

om kommunlåneutredningens insats i detta avseende kunde motsvara

investeringskommitténs intentioner, då från dennas sida anförts, att »möjligheterna

att genom ändrade regler för den kommunala fondbildningen

åstadkomma en konjunkturanpassning av den kommunala budgeten äro

avsedda att behandlas i annat sammanhang».

1949 års investeringskommitté har tillstyrkt de föreslagna ändringarna

i fondbildningslagen.

Vidkommande den av 1950 års jordbrukskasseutredning ifrågasatta

kompletteringen av 8 § andra stycket fondbildningslagen anför bank- och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 228.

43

fondinspektionen, att avfattningen av stadgandet redan nu medgiver insättning

av fonds medel hos centralkassa för jordbrukskredit, i det att sådan

kassa jämlikt 15 kap. 4 § föräldrabalken jämställes med bank, vari på

grund av stadgandet i 3 § förordningen den 21 mars 1924 med särskilda bestämmelser

om anbringande av omyndigs medel dylika medel utan överförmyndares

samtycke må insättas. För vinnande av större tydlighet hos

förstnämnda lagrum, kunde dock jordbrukskasseutredningens förslag vara

motiverat.

Departementschefen.

De av kommunlåneutredningen föreslagna ändringarna i fondbildningslagen

avser i huvudsak dels en vidgning av rätten att avsätta medel till

skatteregleringsfond, dels införande av en rätt att avsätta medel till allmän

investeringsfond avsedd för anskaffande av tillgångar för stadigvarande

bruk. Vid avsättning till allmän investeringsfond skulle ändamålet

icke behöva vara på annat sätt angivet än att därmed avsåges anskaffande

av varaktiga tillgångar, eller med andra ord kapitalutgifter i allmänhet.

Härutinnan skulle fonden skilja sig från de särskilda fonderna, som enligt

1 § lagen skall tillgodose särskilda, uttryckligen angivna kommunala behov

och där förutsättningen, såvitt angår de s. k. byggnads- och anläggningsfonderna

enligt 2 § d) lagen, är att kommunen fattat beslut om företagets

genomförande.

De föreslagna ändringarna i fondbildningslagen har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av övervägande flertalet hörda remissmyndigheter. Det

praktiska behovet av ändringarna har starkt understrukits från kommunalt

håll och vitsordats av flera länsstyrelser. 1946 års kommunallagskommitté

har emellertid med utgångspunkt från det ansträngda kommunala budgetläget

under år 1952 ansett några mera framträdande behov av ökade fondbildningsmöjligheter

icke föreligga och för sin del funnit lämpligast, om den

översyn av fondbildningsbestämmelserna, som utfördes inom kommittén i

samband med arbetet på en ny kommunallagstiftning, kunde avvaktas.

Om i ett ändrat läge behov av vidgad fondbildningsrätt uppkomme, borde

dock enligt kommitténs mening ankomma på Kungl. Maj:t att framlägga

förslag om erforderliga ändringar i fondbildningslagen utan avbidan på den

nya kommunallagens ikraftträdande.

Kommunallagskommitténs revision av fondbildningsbestämmelserna,

vid vilken de erforderliga bestämmelserna skall inarbetas i en ny kommunallag,

är icke avsedd att träda i kraft före år 1955. Av vad jag vid anmälan

av förslaget om viss obligatorisk avsättning till skatteregleringsfonder

under åren 1953 och 1954 anfört framgår, att under åren 1953 och 1954

för kommunerna kan väntas ett ändrat finansiellt läge, där enligt min mening

icke blott ökade möjligheter utan även starka kommunfinansiella och

samhällsekonomiska skäl föreligga för ökad kommunal fondbildning. Även

enligt kommunallagskommitténs nyss anförda uttalande bör då frågan om

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

revision av fondbildningslagen upptagas till prövning, oavsett att resultatet

endast kan bli av provisorisk giltighet. Uppenbart är att en vidgning av

fondbildningslagens regler om rätten att avsätta medel till skatteregleringsfond

är påkallad redan nu. Den praktiska nyttan för kommunerna av en

sådan ökad rörelsefrihet vid dispositionen av fondmedel, som en fondtyp

av den allmänna investeringsfondens karaktär medför, finner jag motivera,

att förslaget därom samtidigt upptages till prövning. I samband därmed

synes även den av 1950 års jordbrukskasseutredning ifrågasatta kompletteringen

av 8 § andra stycket i nyssnämnda lag kunna beaktas.

Vad först beträffar den i 4 § fondbildningslagen reglerade rätten att avsätta

medel till skatteregleringsfond bär remissmyndigheterna funnit välbetänkt,

att kommuns möjligheter att utan Kungl. Maj:ts tillstånd göra sådan

avsättning vidgas. För närvarande må den årliga avsättningen uppgå till

högst en femtedel av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt,

och fondens totala belopp genom avsättning bringas att uppgå till

högst hälften av nämnda belopp. Koinmunlåneutredningen har i anslutning

till ett inom kommunallagskommittén preliminärt utarbetat förslag föreslagit

en höjning av den medgivna årliga avsättningen till en tredjedel och

fondens maximala storlek till hela det belopp, som skall täckas genom allmän

kommunalskatt. Utredningen har dock ifrågasatt, om behov av en

spärr mot fondavsättning till skatteregleringsfond överhuvudtaget förelåge

i dagens läge. Den i lagen fastställda begränsningen hade närmast motiverats

därmed, att garantier ansetts erforderliga för att visst års skattskyldiga

icke skulle kunna oskäligt betungas genom beslut om för stora fondavsättningar.

Detta huvudskäl kan enligt vad utredningen påpekat icke

anses bärande efter källskattesystemets genomförande. I och med att den

kommunala utdebiteringen icke längre bestämmes i efterhand, då man har

vetskap om skatteunderlagets storlek och fördelning, måste den åsyftade

teoretiska risken för att en kommun skulle passa på att taga ut en särskilt

hög skatt det år, när en viss skattebetalare hade stor inkomst, anses vara obefintlig.

Om försiktigheten likväl skulle anses bjuda att en spärr bibehålies,

har kommunlåneutredningen — som beträffande den allmänna investeringsfonden

icke ansett begränsning av fare sig den årliga avsättningen eller

totalbeloppet för fonden erforderlig — funnit sig kunna biträda kommunallagskommitténs

vidgning av spärrarna. Enligt vad jag under hand inhämtat

har kommunallagskommittén numera kommit fram till att begränsningen

av den högsta årliga avsättningen till skatteregleringsfond kunde slopas.

Fondens totala storlek skulle däremot icke enligt kommitténs nuvarande

ståndpunkt utan Kungl. Maj :ts tillstånd få genom avsättning bringas att

överstiga hela det belopp, som under året skall täckas med allmän kommunalskatt,

fondavsättningen oberäknad.

Behovet av en vidgad rätt för kommunerna att avsätta medel till skattercgleringsfond

är, som jag förut framhållit, enligt min mening uppenbart.

Genom införandet av den provisoriska skatteersättningen i samband med

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: Is proposition nr 228. 45

höjningen av de kommunala orlsavdragen har denna rätt ju rentav begränsats.

Ett fyrtiotal kommuner har redan nu skatteregleringsfonder överstigande

gällande maximum. Jag delar uppfattningen, att det icke kan vara

förenat med några större vådor att borttaga maximeringen av den årliga

avsättningen och ställer mig även tveksam till frågan, om det verkligen

kan vara erforderligt med en spärr mot en kommunal benägenhet att alltför

mycket sörja för framtiden genom uppläggande av för stora skatteregleringsfonder.

Några risker i sådant avseende under de närmaste skenbart

alltför goda inkomståren lär i vart fall icke föreligga. Frågan om behovet

på längre sikt av en legal gräns torde få prövas i samband med lcommunallagskommitténs

förslag. Mot bakgrunden av det mycket stora behov

av skatteregleringsfonder, som enligt den förut redovisade utredningen om

avräkningssystemets verkningar kommer att framträda vid en skiftning i

inkomstutvecklingen, anser jag det för den skull befogat att icke nu förorda

någon legal begränsning av det belopp, vartill skatteregleringsfond

högst må uppgå. Denna ståndpunkt synes även vara mest konsekvent med

hänsyn till mitt ställningstagande till förslaget om en icke maximerad rätt

till avsättning till allmän investeringsfond.

Beträffande den i tredje stycket av 4 § stadgade begränsningen av rätten

att taga i anspråk skatteregleringsfond till högst en tredjedel av fondens

storlek har icke ifragasatts någon saklig ändring. Mot den föreslagna omformuleringen

av stycket har jag ingen erinran. Enligt den nuvarande lydelsen

må av fonden tagas i anspråk högst en tredjedel av det högsta belopp,

vartill fonden uppgått under det år beslutet fattas eller något av de

två närmast föregående åren. Enligt den föreslagna lydelsen avser tredjedelen

det högsta belopp, vartill fonden »beräknas uppgå vid utgången av

det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av» de två närmast

föregående åren. Denna lydelse synes mig ägnad att klarare ange

stadgandets egentliga innebörd.

Det av 1950 års jordbrukskasseutredning förordade tillägget till 8 §

andra stycket fondbildningslagen, att fondmedel må placeras i centralkassa

för jordbrukskredit lika väl som i bank, kan jag tillstyrka. Tillägget

innefattar, såsom bank- och fondinspektionen framhållit, icke någon ändring

i sak av gällande rätt utan är endast ett förtydligande.

Vad därefter beträffar förslaget om allmän investeringsfond har detta

av kommunlåneutredningen motiverats med önskemålet att få till stånd en

ökning av den kommunala fondbildningen och att samtidigt underlätta

möjligheten för kommunerna alt genom fondmedel smidigt möta skattefinansieringskravet.

Även om sistnämnda motiv väsentligt försvagats, då

något obligatoriskt skattefinansieringskrav nu ej ifrågasättes, torde önskvärdheten

av att öka fondbildningsmöjligheterna tillräckligt motivera inrättandet

av sådan londlyp. Utvecklingen av kommunernas praxis att i betydande

utsträckning fondera medel utanför lagens ram torde antyda be
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

hov av sådan förenkling av de legala förutsättningarna för fondering till

investeringsändamål. Samtidigt skulle rätten till disposition av investeringsfonden

tillfredsställa det praktiska behovet inom kommunerna att smidigt

kunna anpassa sig efter de förändringar i investeringar och byggplaner,

som föranledes exempelvis av den nuvarande byggnadstillståndsgivningen.

Om en kommun i sådant syfte vill taga i anspråk särskild fond för annat

än det ursprungligen bestämda ändamålet, måste kommunen enligt lagen

inhämta Kungl. Maj :ts tillstånd därtill.

Den föreslagna utformningen av institutet har i allmänhet tillstyrkts i

remissyttrandena, överståthållarämbetet har dock ifrågasatt, om icke

Kungl. Maj :ts medgivande borde erfordras för rätten till avsättning av

medel till sådan fond, enär ändamålet vore så svävande som anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk. Länsstyrelsen i Södermanlands län

har ansett försiktigheten bjuda, att i lagen stadgades en viss gräns, intill

vilken avsättning till sådan fond i allmänhet skulle vara tillåten, samt att

på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall skulle bero, om tondbildning

därutöver finge ske.

Införande av ett krav på Kungl. Maj :ts medgivande för varje avsättning

till investeringsfond skulle enligt min mening betyda, att syftet med det

nya institutet i praktiken förfelades. Kommunerna skulle i allmänhet icke

påtaga sig det besvär, som inhämtande av sådant medgivande skulle föranleda.

Frågan om en generell gräns för det sammanlagda belopp, som utan

Kungl. Maj :ts tillstånd finge avsättas till allmän investeringsfond, förtjänar

mera att övervägas. Varje dylik maximigräns har emellertid gärna en benägenhet

att bli normerande. Erfarenheten torde också ha visat, att de

skattskyldiga som regel ej är villiga att oskäligt låta sig betunga genom avsättningar

till fonder för framtida behov. Då faran för missbruk av rätten

att upplägga sådana fonder av skäl, som närmare berörts vid diskussionen

om legal maximering av skatteregleringsfonderna, ej synes mig stor, finner

jag i likhet med utredningen ej påkallat att införa någon legal begränsning

av rätten att avsätta medel till allmän investeringsfond, vare sig i fråga

om den årliga avsättningen eller fondens totala belopp.

Beträffande stadgandets rent tekniska utformning har överståthållarämbetet

ansett sammanförandet av bestämmelserna i en ny paragraf med bibehållande

av 3 § lagen medföra den oformligheten, att avsättning för uttryckligen

angivet ändamål i visst fall skulle kräva Kungl. Maj :ts tillstånd,

medan underställning ej erfordrades vid avsättning utan angivet ändamål

till allmän investeringsfond. Landskommunernas förbund och kommunallagskommittén

har ifrågasatt, att bestämmelserna om det nya fondinstitutet

skulle intagas under 2 § i lagen under en ny littera e), därvid fond

enligt 2 § d) skulle erhålla benämningen »särskild investeringsfond» eller

dylikt.

Den ifrågasatta ändrade inplaceringen av det nya stadgandet torde, om

man icke är beredd att vidtaga någon mera omfattande revision av 1—

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

3 §§, möta vissa svårigheter. Dessa paragrafer ingår i fondbildningslagen

i dess nu gällande lydelse under titelrubriken »Särskild fond», varmed enligt

1 § avses en fond för tillgodoseende av särskilt, uttryckligen angivet

kommunalt behov. I 2 § upptages under a), b) och c) pensionsfond, försäkringsfond

och kassaförlagsfond. Under 2 d) kommer de s. k. anläggningsoch

byggnadsfonderna, vid vilka för giltig fondbildning kräves, att kommunen

fattat särskilt beslut om »ägodelens förvärvande, företagets genomförande

eller anstaltens upprättande». Den fond, som beskrivcs i 3 §, karakteriseras

av att avsättningen av medel skall tillgodose annat särskilt, uttryckligen

angivet kommunalt behov än i 2 § sägs och att Kungl. Maj:ts

godkännande erfordras. Fond enligt 3 § utgör således en särskild fond,

kompletterande de fondtyper, som finnes återgivna i 2 §. Fondbildningslagens

övriga fondtyper, skatteregleringsfond och tillfällig fond, har upptagits

under egna titelrubriker.

Den förordade allmänna investeringsfonden är såsom namnet antyder

avsedd att användas för avsättning av medel, som kommunen icke bundit

för något speciellt investeringsbehov. Dess användning begränsas blott avkravet

på att tillgångar för stadigvarande bruk därmed skall anskaffas.

Vad som huvudsakligen skiljer det nya fondinstitutet från de i lagen närmast

stående fondtyperna, är sålunda att kommun icke behöver fatta något

principbeslut om visst företags utförande enligt 2 § d) och icke heller jämlikt

3 § inhämta Kungl. Maj :ts tillstånd i varje särskilt fall för att fondering

skall kunna komma till stånd.

Den allmänna investeringsfondens karaktär av allmän fond synes mig

sålunda medföra, att den svårligen kan infogas inom ramen för vad fondbildningslagen

kallar särskild fond. Under sådana förhållanden och med

beaktande av att mera omfattande omarbetning av ifrågavarande stadganden

i fondbildningslagen i avvaktan på kommunallagskommitténs kommande

lagstiftning i ämnet icke bör göras, anser jag mig kunna i huvudsak godtaga

den av kommunlåneutredningen föreslagna lagskrivningen. Den kommunerna

därigenom medgivna fonderingsrätten överstiger onekligen väsentligt

fonderingsrätten enligt 2 och 3 §§ i lagen, vilket synes vara kärnan i

överståthållarämbetets invändning, men den ökade friheten för kommunerna

att fondera är ju det egentliga syftet med det nya institutet. Även om

anledning kunde finnas att revidera 2 och 3 §§ lagen, torde deras kvarstående

i oförändrat skick icke behöva föranleda några olägenheter i praktiken.

Såsom kommunlåneutredningen berört kan byggnads- och anläggningsfonder

ha en funktion att fylla jämsides med den allmänna investeringsfonden

i sådana fall, då kommunen vill fastlåsa fondmedlen vid ett speciellt

företag. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att om en kommun beslutat

om avsättning av medel för visst behov, exempelvis för skolbyggnadsändamål,

utan att principbeslut fattats om uppförande av viss skola, något londbildningsskydd

enligt 2 § d) icke uppkommit. Frågan blir då, om fondmedlen

skall anses falla under institutet allmän investeringsfond. Att en
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

ligt det av utredningen föreslagna stadgandet kommun äger »utan angivande

av särskilt kommunalt behov» avsätta medel till allmän investeringsfond,

synes icke vara avsett att tolkas så, att beslut om avsättande av medel

till allmän investeringsfond endast må ske helt ospecificerat och sålunda endast

kunna avse anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk i allmänhet.

Även om viss ändamålsbestämmelse skulle förekomma vid medelsavsättningen

men fondskvdd enligt 2 § d) eller 3 § icke erhålles, synes

lämpligt att medelsavsättningen anses hänförlig till allmän investeringsfond.

Den blir då disponibel för kapitalutgifter i allmänhet, men kommunen

har givetvis kvar sin befogenhet att fullfölja beslutet enligt nyssnämnda

stadganden och sålunda låsa medlen för ett särskilt byggnadsföretag eller

dylikt. För att förebygga tvekan om den här angivna tolkningen synes

lämpligt, att klausulen »utan angivande av särskilt kommunalt behov» -—

som endast torde ha tjänat det pedagogiska syftet att markera motsättningen

till de särskilda fonderna i 2 och 3 §§ — utgår ur lagtexten.

Den av kommunlåneutredningen föreslagna rätten för kommun att övergångsvis

under år 1952 utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till allmän

investeringsfond överföra behållningar i fonder, som före den 1 januari

1952 bildats jämlikt fondbildningslagens 2 § d) och 3 §, har mött kritik från

några remissinstanser. Det huvudsakliga syftet med denna övergångsbestämmelse

var enligt utredningen att möjliggöra för kommunerna att redan

under år 1952 smidigt kunna fullgöra skattefinansieringskravet med anlitande

av dylika fondmedel. Då huvudsyftet med stadgandet icke längre är

aktuellt, synes mig denna övergångsbestämmelse lämpligen kunna slopas.

Kommunlåneutredningen har vidare föreslagit en övergångsbestämmelse

av innebörd, att kommun utan inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd i

varje särskilt fall skall kunna besluta om överförande till allmän investeringsfond

av medel från fond av annat slag än i 1 eller 11 § fondbildningslagen

avses och som bildats före den 1 januari 1952. Det synes svårt att

bestrida utredningens konstaterande, att gällande formföreskrifter för fonds

bildande ofta icke iakttagits, varigenom ett antal fonder uppstått, som icke

faller in under fondbildningslagens föreskrifter. Det är givetvis av stort

intresse att möjligheter skapas för kommun att föra in dylika »olagliga»

fonder under lagens föreskrifter. Den av kommunlåneutredningen förordade

övergångsbestämmelsen finner jag ägnad att underlätta en dylik överföring

utan att andra vägande intressen trädes för när. Rätten till överföring

till allmän investeringsfond av utanför lagen nu fallande fonder bör

avse endast dylika fonder, som bildats före ikraftträdandet av de här föreslagna

ändringarna i fondbildningslagen.

De av mig förordade ändringarna i fondbildningslagen bör ha trätt i tilllämpning

senast, då kommunernas beslut om inkomst- och utgiftsstaterna

för år 1953 fattas. Med hänsyn till det förberedande budgetarbetet synes

lämpligt, att ändringarna träder i kraft från och med den 1 juli 1952.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

HEMSTÄLLAN.

49

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga följande inom finansdepartementet

upprättade förslag till lagar, nämligen

dels lag angående skyldighet för kommun att avsätta medel

till skatteregleringsfond åren 1953 och 1954,

dels ock lag angående ändring i vissa delar av lagen den

6 december 19W> (nr 727) om kommunal fondbildning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

i—bo* n* Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 228:

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Bilaga 1.

P. M.

med vissa uppgifter angående kommunernas skatteregleringsfonder m. m.

1. Inom finansdepartementet har verkställts en undersökning i syfte att

klarlägga förekomsten och den beräknade storleken av skatteregleringsfonder

inom kommunerna vid utgången av år 1952, ävensom omfattningen av

de sannolika budgetunderskott å 1951 års kommunala stater, vilka avses

skola täckas å 1953 års stater. Undersökningen har begränsats till borgerliga

kommuner samt har baserats på uppgifter, som inhämtats direkt från

kommunerna. Antalet till kommuner av olika slag utsända frågeformulär

samt antalet vid utgången av mars 1952 inkomna svar framgår av följande

sammanställning.

Utsända formulär

Svar

Svarsproeent

Landsting ...........................

............ 25

25

100

Städer utanför landsting .........

............ 5

5

100

Städer under landsting .........

............ 128

128

100

Köpingar ............................

............ 88

87

99

Municipalsamhällen ...............

............ 184

152

83

Landskommuner ..................

............ 816

783

96

Summa och medeltal 1 246 1 180 95

Svarsprocenten uppgår sålunda till i medeltal 95 %, varför materialets

representativitet måste anses som mycket god. De kommuner, som trots påminnelser

icke lämnat de begärda uppgifterna, äro till större delen mindre

landskommuner samt municipalsamhällen, vilka sannolikt icke kunna

nämnvärt påverka undersökningens resultat. Representativiteten torde därför

även kunna anses vara bättre än vad nyssnämnda procentsiffra utvisar.

— Av de inkomna formulären ha ett fåtal på grund av uppgifternas ofullständighet

icke kunnat användas vid uppgörandet av samtliga de i fortsättningen

redovisade sammanställningarna.

2. Underskott å staterna för år 1951, avsedda att täckas i 1953 års stater,

ha preliminärt redovisats till ett sammanlagt belopp av 87, i miljoner kronor,

med den fördelning på olika slag av kommuner som framgår av följande

sammanställning:

Milj. kr.

Landsting ............................... 19,i

Städer utanför landsting ............ 43,5

Städer under landsting ............... ll,i

Köpingar ................................. 2,5

Municipalsamhällen ................... 0,-2

Landskommuner ........................ 10,7

Summa 87,4

3. Den beräknade behållningen i skatteregleringsfonderna vid utgången

av år 1952 uppgår till sammanlagt 309,9 miljoner kronor. Av detta belopp

kommer inemot en tredjedel på städer under landsting, medan omkring

20 % hänföra sig till var och en av grupperna landsting, städer utanför

landsting samt landskommuner. De belopp, som i 1952 års stater avsatts till

skatteregleringsfonder, uppgå till blott 10,? miljoner kronor, motsvarande

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

3,5 % av den beräknade behållningen i dylika fonder vid nuvarande års slut.

Eu betydligt större summa, 40,5 miljoner kronor, har i 1952 års stater hämtats

från skatteregleringsfonderna, därav drygt hälften av städer utanför

landsting. Närmare uppgifter återfinnas i följande sammanställning (miljoner

kronor).

!

K o in in u n e r

Skattereglerings- fondernas

beräknade

behållning \id

1952 års slut1)

I 1952 års stater skedda

avsättningar till

ianspråktaganden

från

skatteregleringsfonder

Landsting........

Städer utanför landsting.....

Städer under landsting . . .

Köpingar .............

Municipalsamhällen ......

Landskommuner. . .

Summa

*) I vissa fall ha medel avsatts för skatt

medel ha icke här medräknats.

66''5

61-8

96 a

13-5

0-5

71-8

309 9

ereglering i andra fo

4-3

1*8

Oo

4’6

107

rmer än skatteregler

4»

21-9

11-4

04

0-o

2-8

405

ingefonder. Dylika

4. En bedömning av skatteregleringsfondernas betydelse för de enskilda

kommunerna har verkställts genom att den för 1952 års utgång beräknade

behållningen i varje kommuns skatteregleringsfond satts i relation till det

belopp, som ifrågavarande kommun under år 1952 täcker med allmän kommunalskatt.

Kommunerna ha grupperats efter den procent, som fonden

utgjort av nämnda kommunalskatt. Av följande tabell framgår det antal

kommuner av olika slag, som tillhör respektive grupper.

Skatteregleringsfond i relation till

1952 års allmänna kommunalskatt

0

0''1—

101 —

201 —

30-1 —

40-1—

50‘1 —

60U —

75-1 —

Summa

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

60 %

75 %

%

Landsting ........

2

5

10

6

1

\

25

Städer utanför lands-

ting ..............

—

3

2

_

_

_

Städer under landsting

7

22

41

37

15

4

1

1

128

Köpingar...........

4

18

33

22

7

1

1

86

Municipalsamhällen . .

114

5

9

10

6

1

_

3

3

151

Landskommuner ....

123

144

208

146

79

43

20

10

7

780

Summa

250

197

803

221

108

50

21

15

10

1175

Av tabellen framgår, att för de flesta slagen av kommuner ävensom totalt

det största antalet återfinnes i den grupp av kommuner, som ha skattereglermgsionder

motsvarande 10—20 av det under år 1952 genom den allmänna

kommunalskatten täckta beloppet. Icke mindre än cirka 450 eller

ungefär 36 % av rikets samtliga kommuner sakna helt skatteregleringsfonder

eller ha dylika, vilka kunna sägas vara klart otillräckliga. En särställning

intages här av municipalsamhällena, där sådana fonder saknas

bland 75 % av dem, som lämnat uppgifter.

„ syfte a^t åskådliggöra i vad mån lokala förhållanden kunna inverka

på förekomsten av skatteregleringsfonder ha följande tabeller samman
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 22S.

Städer änder landsting.

Skatteregler in gsfond i relation till 1952

åi*6 allmänna kommunalskatt

0 %

0-1-10 %

10-1-20 %

20-1-30 %

301-40 %

401-75 %

Summa

7

2

1

1

1

12

_

2

—

—

—

2

Södermanlands ....

Östergötlands ......

2

1

1

1

1

3

1

2

2

3

3

1

2

1

1

9

7

9

_

—

1

1

—

2

_

1

3

2

—

—

6

_

_

1

—

—

—

1

_

_

2

1

—

1

4

_

3

—

—

1

—

4

_

1

2

3

—

1

7

_

1

2

2

—

—

5

Göteborgs och Bohus

—

1

1

2

1

3

3

1

6

6

1

_

3

2

1

—

7

—

1

4

1

—

6

1

—

1

3

—

1

6

1

2

1

1

—

5

_

1

2

3

—

—

6

1

—

3

—

—

—

4

Västernorrlands .....

Jämtlands.........

Västerbottens .....

1

1

2

3

3

1

1

1

1

—

5

1

3

5

Köpingar.

Län

Skatteregleringsfond i relation till 1952

års allmänna kommunalskatt

0 %

0-1-10 %

101-20 %

20 1-30 %

o

t**

l

Ö

CO

40-1-75 %

Summa

1

3

1

_

_

—

5

1

—

—

—

—

1

Södermanlands ....

—

1

1

1

1

—

1

3

_

1

1

4

—

—

6

1

—

—

3

3

1

8

1

—

1

1

—

3

__

—

1

—

—

—

1

_

—

1

—

—

—

1

_

3

5

—

1

—

9

1

1

5

—

1

—

8

—

—

1

—

—

1

Göteborgs och Bohus

—

—

4

2

_

—

6

_

_

2

2

—

—

4

_

1

3

2

—

1

7

_

2

2

1

—

—

5

_

_

I

2

—

—

3

1

i

1

—

—

3

_

1

i

—

—

—

2

Västemorrlands ....

—

—

1

2

2

_

—

3

2

_

1

1

—

1

—

3

1

1

—

—

—

—

—

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 228. 53

Landskommuner.

Län

Skadereglering

sfond i relation till 1952 års allmänna kommunalskatt

0 %

Öl —

10 %

101- 20 %

20J- 30 %

30-1- 40 %

Ö O

lO

Över

50 %

Summa

Stockholms ........

6

14

9

4

3

36

Uppsala............

3

3

8

3

1

2

i

21

Södermanlands ....

5

7

5

6

3

1

_

27

Östergötlands ......

a

8

19

4

2

_

36

Jönköpings ........

11

i

5

7

1

1

_

32

Kronobergs ........

6

1

6

5

6

2

6

32

Kalmar ............

7

12

10

4

3

3

1

40

Gotlands ..........

—

2

5

1

2

1

11

Blekinge ..........

—

2

4

5

4

1

2

18

Kristianstads ......

7

10

15

5

4

2

_

43

Malmöhus..........

19

17

7

6

O

_

1

53

Hallands ..........

4

7

8

5

6

1

31

Göteborgs och Bohus

3

7

10

8

1

3

2

34

Alvsborgs ..........

8

7

18

16

4

2

—

55

Skaraborgs ........

13

13

9

6

1

1

_

43

Värmlands..........

3

3

9

7

7

5

4

38

Örebro ............

1

7

7

4

1

—

1

21

Västmanlands ......

2

3

7

3

2

1

1

19

Kopparbergs........

3

3

9

9

6

3

8

41

Gävleborgs ........

—

1

6

10

5

5

7

34

Västernorrlands ....

1

4

15

8

3

3

1

35

Jämtlands..........

1

2

8

13

3

2

2

31

Västerbottens ......

4

1

5

7

6

4

27

Norrbottens........

13

3

4

__

2

—

22

ställts med fördelning länsvis av antalet kommuner tillhörande respektive

grupper.

Några lokalt betonade tendenser äro tämligen svåra att utläsa ur dessa

tabeller. Relativt stora skatteregleringsfonder synas dock i stort sett finnas

i kommunerna inom Kronobergs, Blekinge, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Däremot synas kommunerna inom Stockholms, Kristianstads och Norrbottens

län i allmänhet ha små skatteregleringsfonder. Mera splittrade förhållanden

synas råda i vissa andra län, t. ex. Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Skaraborgs län, där städerna ha relativt betydande sådana

fonder, medan landskommunerna i allmänhet sakna eller ha endast obetydliga

sådana.

6. Slutligen ha kommunerna även grupperats efter skatteregleringsfondernas

relativa storlek, beräknad enligt punkt 4, samt utdebiteringens storlek.

Resultatet framgår av följande sammanställningar. Att utläsa några

särskilda tendenser torde emellertid vara synnerligen Aranskligt. Dock torde

de kommuner, som ha tillfredsställande skatteregleringsfonder, i genomsnitt

ha en något högre utdebitering än kommuner med obetydliga eller inga

sådana fonder. Klart torde vara att frånvaron av skatteregleringsfond i allmänhet

icke kan tillskrivas hårt skattetryck.

opaginerad Kontrollera mot PDF

;'')4

Kuuyl. Maj ds proposition nr 228.

U t d e b

i t e r i n g

per

skattekrona

Skatteregleringsfoudens

relativa storlek

* 1

^ g

■» i

o.

é g

SO Y

• 04

« g

-4

s?

X «

S?

66.G

-00.G

10 00-

10-99

S g

■*> i

•» g

® T

66.SI

-00.81

® g

® T

o. ?

* g

m ?

cs

S§

73 ^

- §

® ?

» ®

Sf

Sum-

ma

o %.

1

1

2

Städer under lands-

2

2

i

2

_

_

_

_

_

7

_

__

2

1

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

4

Landskommuner ....

2

6

28

37

21

5

5

6

7

2

2

—

—

1

—

1

123

Summa

o

mi

7

29

39

24

7

6

8

7

3

2

—

—

1

—

1

136

0-1-10 %.

2

3

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

Städer utanför lands-

1

2

_

_

—

_

—

8

Städer under lands-

1

2

4

4

9

2

_

_

—

_

—

22

_

__

1

7

3

4

2

1

—

—

—

—

—

—

—

18

Landskommuner ....

—

10

25

32

37

22

8

1

3

2

i

i

—

—

—

—

142

Summa

3

13

25

35

48

29

21

4

8

2

i

i

—

—

—

—

190

101—20 %■

l

9

_

—

_

_

10

Städer utanför lands-

1

i

_

_

_

—

__

—

2

Städer under lands-

1

0

7

12

11

5

_

_

—

_

—

41

__

_

_

5

12

9

4

3

—

—

—

—

—

—

—

—

88

Landskommuner ....

—

5

36

46

45

35

20

15

8

2

—

—

—

—

—

—

207

Summa

1

14

36

52

62

51

36

29

9

3

—

—

—

—

—

—

293

201-30 %.

2

3

1

_

_

6

Städer under lands-

1

5

17

7

4

3

_

_

—

_

—

37

__

_

1

3

6

5

4

2

—

—

—

—

—

—

—

—

21

Landskommuner ....

—

3

30

32

23

33

11

7

5

1

—

—

—

—

—

—

145

Summa

2

G

32

36

34

55

22

13

8

1

—

—

—

—

—

—

209

301—40 %.

i

_

_

_

1

Städer under lands-

1

1

8

3

2

_

_

_

—

_

_

15

_

_

1

3

o

7

Landskommuner . . ..

2

3

10

18

17

10

8

6

3

—

—

—

—

—

—

—

77

Summa

3

3

11

22

20

18

11

8

4

—

—

—

—

—

. —

—

100

40-1—50 %.

1

1

Städer under lands-

o

2

4

_

_

_

_

_

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

Landskommuner . . . .

—

2

7

16

2

8

2

2

1

3

—

—

—

—

—

—

43

Summa

1

2

7

16

4

9

4

2

1

3

—

—

—

—

—

—

49

Över 50 %.

Städer under lands-

1

1

2

—

1

Landskommuner . ..

1

3

7

7

5

5

5

—

—

1

—

—

—

—

—

—

84

Summa

1

3

7

8

6

5

6

—

—

1

—

—

—

—

—

—

37

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin (1)

  1. Jan-Erik Stenius, Kommunala låne- och borgensärenden, omfattningen av K. M:ts prövningsrätt. II, FT 1956 nr 5–6 s. 305, på s. 314 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ lagen den 9 april 1937 s. 14 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1956 s. 305 Jan-Erik Stenius, Kommunala låne- och borgensärenden, omfattningen av K. M:ts prövningsrätt. II s. 314 i texten