Sök i Ratio Lex

Angående befrielse från återbetalning av statsbidrag, som utbetalats till Rotasjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Kronobergs län, m. m

1952-01-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:24, Angående befrielse från återbetalning av statsbidrag, som utbetalats till Rotasjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Kronobergs län, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse från

återbetalning av statsbidrag, som utbetalats till Rotasjöns

torrläggningsföretag av år 1937 i Kronobergs län,

m. m.; given Stockholms slott den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att ett belopp av It 400 kronor, vilket utbetalats

såsom statsbidrag till Rotasjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Kronobergs

län, icke skall återkrävas, ehuru företaget avvecklats, ävensom att

visst anstånd skall beviljas med gäldandet av ett till företaget utbetalat lån.

1 Biliuntj till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup.

Genom beslut den It november 1938 beviljade Kungl. Maj:t statsbidrag

med 18 670 kronor från statens avdikningsanslag och lån med 6 180 kronor

från statens avdikningslånefond till Rotasjöns torrläggningsföretag av

år 1937 i Angelstads och Berga socknar samt Ljungby stad, Kronobergs

län. Samtidigt fastställdes arbetsplan för företaget. Sedermera beviljade

lantbruksstyrelsen den 4 november 1939 ett ytterligare lån å 450 kronor till

vissa nytillkomna lånesökande. De för företaget godkända kostnaderna, inklusive

ersättningar och förrättningskostnader, hade beräknats till 37 604

kronor. Båtnaden var uppskattad till 37 833 kronor 54 öre. Av företaget

berörd mark utgjorde i runt tal 10 hektar åker, 80 hektar äng och 75 hektar

annan duglig mark.

Arbetet påbörjades år 1939 men måste redan påföljande år avbrytas på

grund av brist på arbetskraft och drivmedel. Till företaget utbetalades under

dessa två år, i proportion till utfört arbete, 11 400 kronor av det beviljade

bidraget och 4 050 kronor av det beviljade lånet eller tillhopa 15 450 kronor.

Det avbrutna arbetet ansågs sedermera icke kunna återupptagas och fullbordas

till rimliga kostnader. Företaget avvecklades enligt delägarnas beslut

den 28 augusti 1948 och någon ansökan till vattendomstolen om förlängning

av arbetstiden, vilken utgick den 1 oktober 1948, har icke gjorts.

Enligt gällande författningsbestämmelser (kung. nr 431/39 och 432/39)

äro medel, som utbetalats av beviljat statsunderstöd, förfallna till återbetalning

därest arbetet icke fullföljts inom föreskriven tid. Å lyftade belopp

skall i dylikt fall därjämte erläggas fem procent årlig ränta från lyftningsdagen

tills återbetalning sker. I förevarande fall äro sålunda bidragsbelopp

å 11 400 kronor och lånebelopp å 4 050 kronor förfallna till återbetalning

jämte ränta. Räntan uppgår, beräknat per den 1 april 1951, till 6 413 kronor

för bidraget och 2 258 kronor beträffande lånet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 24.

Företagets styrelse har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 oktober 1948

anhållit att företaget måtte befrias från skyldigheten att återbetala det uppburna

bidraget samt att ränta å det uppburna lånebeloppet måtte beräknas

efter de grunder, som skulle ha gällt, om företaget fullbordats, d. v. s. efter

3,6 procent om året från och med fjärde året efter lyftningsdagen. Företagsstyrelsen

har till stöd för ansökningen anfört bland annat följande.

Sedan statsunderstöd beviljats den 11 november 1938 tecknades den 12

april 1939 kontrakt om företagets utförande för en kostnad av 29 700 kronor.

Omkring 55 procent av företaget hade utförts, då av krisförhållandena

orsakade svårigheter i form av brist på arbetskraft och drivmedel började

göra sig gällande. Entreprenörerna förklarade därför att de ej kunde fullfölja

arbetet utan en viss ökning av entreprenadsumman. På grund av de svårigheter,

som entreprenörerna genom de ändrade förhållandena — ej minst

i fråga om löner — råkat i, beslöts sedermera att tills vidare bevilja dem en

ökning av entreprenadsumman med 1 000 kronor. På grund av bland annat

militära inkallelser måste arbetet dock snarast nedläggas. Sedan inkallelserna

upphört upptogs åter förhandlingar med entreprenörerna, som dock

nu ej voro sinnade att fullfölja kontraktet, även om de erhöllo en avsevärd

ökning av entreprenadsumman. Delägarna beslöto därför år 1947 att på

nytt utlysa företaget på entreprenad. För utförande av resterande arbete

inkom under året endast två anbud, det ena å 119 540 kronor och det andra

å 65 750 kronor, vilka båda förkastades. Vid förnyat utbud i mars år 1948

inkom ett anbud å 58 828 kronor, som dock bland annat med hänsyn till

därmed förknippade villkor ej ansågs böra antagas.

En beräkning av kostnaderna med hänsyn till gällande arbetspriser gav

vid handen att företaget ej kunde utföras för ett pris understigande 55 000

kronor. Då havda kostnader uppgått till cirka 19 000 kronor, skulle således

totalkostnaden bli omkring 74 000 kronor. En sådan kostnad skulle kanske

i och för sig ej verkat avskräckande med hänsyn till markens beskaffenhet

m. m. Andra omständigheter gjorde emellertid att företaget beräknades

draga dryga kostnader utöver de nämnda. Vid båtnadsberäkningen 1937

hade räknats med låga jordvärden med hänsyn till att markerna för huvuddelen

av delägarna voro mindre välbelägna. Vid den tiden ansågs i allmänhet

sådant förhållande spela mindre roll, men då kostnaderna för såväl vägbyggen

som transporter nu ökat avsevärt, under det att jordprisernas stegring

varit betydligt blygsammare, skulle förhållandet bli ett annat. Dessa

omständigheter tillsammans med de mindre lämpliga skiftesförhållandena

gjorde att delägarna ansågo sig hellre böra avveckla företaget och taga

förlusten än att försöka fullborda det.

Företagets styrelse påpekar vidare att någon direkt nytta av det utförda

arbetet praktiskt taget ej uppkommit. Båtnaden för de marker, som erhållit

töi''bättrad torrläggning genom det utförda arbetet, uppginge nämligen endast

till cirka 1,5 procent av hela den för företaget beräknade båtnaden. De

utförda arbetena vore således helt att betrakta såsom förarbeten. Företagets

intressenter utgjordes så gott som uteslutande av småbrukare. För dessa vore

de redan erlagda kostnaderna — av vilka i runt tal 5 000 kronor utdebiterats

bos delägare som ej sökt lån - kännbara. Styrelsen vore övertygad om

att en återbetalning av statsbidraget skulle sätta de flesta delägarna i ekonomisk!

trångmål. Med hänsyn till alt ett stort antal av företagets intressenter

ej sökt lån utan kontant betalat de medel som — utöver statsbidraget -

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

erfordrats för täckande av företagets kostnader, ville styrelsen för sin del

ej ifrågasätta någon avskrivning av statslånet.

Länsstyrelsen har i skrivelse den 8 november 1949 till lantbruksstyrelsen

tillstyrkt företagsstyrelsens ansökning. Länsstyrelsen, som hört lantbruksingenjören,

bar därvid framhållit i huvudsak följande.

Torrläggningsföretaget har icke fullföljt arbetena i enlighet med den för

företaget uppgjorda planen, utan arbetet har nedlagts, innan någon nämnvärd

båtnad å det med torrläggningen avsedda området uppkommit. Företaget

har under sådana förhållanden jämlikt vattenlagens bestämmelser

förfallit och i samband härmed uppstår frågan, vilka i företaget delaktiga

fastigheter som skola anses skyldiga att slutligt bära de av företaget uppkomna

kostnaderna. Det synes knappast antagligt, att andra deltagare i

företaget än sökandena och med dem likställda fastighetsägare kunna

åläggas betalningsskyldighet för företagets kostnader. Huruvida nuvarande

nya ägare till de fastigheter, vilkas tidigare ägare sökt företaget, äro

betalningsskyldiga i likhet med sökandena är ytterligare en fråga, som måste

anses oviss. Enligt lantbruksingenjörens utredning voro sökandena till företaget

allenast sju till antalet, varjämte ytterligare en delägare i företaget

gjort gemensam sak med dem. Av dessa fastighetsägare synas icke med säkerhet

fler än tre fortfarande vara ägare till de fastigheter, som de ägde

vid tiden för syneförrättningen.

Orsaken till att arbetet inom företaget icke fullföljdes i föreskriven ordning

i vidare män än som skett har angivits vara den brist på arbetskraft

och drivmedel, som uppkom under kristiden. Då dessa svårigheter sedermera

lättade, hade arbetslönerna stigit till sådan höjd, att företagets slutförande

ej längre kunde anses ekonomiskt utförbart. Med hänsyn till dessa

förhållanden, varöver torrläggningsföretagets ledning icke kunnat utöva något

inflytande, anser länsstyrelsen billighetsskäl tala för att företagets skuldbörda

för de nedlagda kostnaderna i företaget lindras genom eftergift å

statsverkets fordran om återbetalning av det utbetalade statsbidraget. Den

ekonomiska ställningen för de nuvarande ägarna till sökandenas fastigheter

är varierande. Därest utgifterna för företaget skola bäras enbart av ägarna

till de fastigheter som sökt företaget, torde flertalet av dessa råka i ekonomiska

svårigheter. Skulle vidare av de nuvarande ägarna till samma fastigheter

allenast de, som ägde desamma vid syneförrättningens avslutande,

vara betalningsskyldiga för företagets kostnader, bli de ekonomiska konsekvenserna

för dessa ännu mera betungande. Det måste slutligen enligt länsstyrelsens

mening anses av vikt, att processer och andra tvistigheter mellan

delägarna i torrläggningsföretaget kunna förebyggas. Länsstyrelsen får därför

tillstyrka, att krav på återbetalning av det till torrläggningsföretaget utbetalade

statsbidraget, It 400 kronor, måtte eftergivas samt att vid återbetalningen

av de av företaget uppburna lånemedlen, 4 050 kronor, ränta icke

måtte utkrävas i större omfattning än som skolat ske, om företaget blivit i

föreskriven ordning fullbordat.

Även lantbruksstyrelsen, som med utlåtande den 22 mars 1951 underställt

ärendet Kungl. Maj :ts prövning, har tillstyrkt företagsstyrelsens framställning.

Till motivering av sin tillstyrkan har lantbruksstyrelsen anfört bland annat

följande.

Att företaget icke slutförts synes i huvudsak bero på sådana omständigheter,

varöver delägarna icke kunnat utöva något inflytande. Hade före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

5

taget blivit fullbordat till de höga kostnader, vartill de efter kriget erhållna

anbuden uppgingo, hade hela merkostnaden drabbat dem som voro sökande

till förrättningen. Dessa, vilka enligt 1937 års förrättning sammanlagt skulle

ha svarat för cirka 50 procent av den beräknade kostnaden, skulle därvid

fått betala ungefär tre gånger det belopp, som ursprungligen beräknats.

Om dessutom beaktas, att arronderingen inom det berörda området är föga

ändamålsenlig, måste företaget för närvarande med nu rådande avsevärt

ökade kostnader för vägbyggen och transporter framstå såsom i hög grad

oekonomiskt. Enär företaget förfallit och de hittills utförda arbetena i stort

sett icke medfört någon nytta, synas kostnaderna få bäras av ett fåtal bland

de fastigheter, som beröras av företaget. För ägarna av dessa fastigheter

kunna de ekonomiska konsekvenserna bli ytterst betungande och vissa

bland dem torde råka i ekonomiska svårigheter.

Beträffande storleken av delägarnas återbetalningsskyldighet har lantbruksstyrelsen

anfört.

De vid företaget utförda arbetena ha enligt uppgift dragit en kostnad av

omkring 19 000 kronor. De av företagets delägare, som äro betalningsskyldiga,

skulle sålunda komma att drabbas av en totalkostnad, som inklusive

nämnda räntebelopp uppgår till cirka (19 000 + 8 671 =) 26 671 kronor,

utan att samtidigt ha erhållit någon nytta för sina marker. Därest återbetalning

av statsbidraget ej skulle fordras, skulle kraven på de betalningsskyldiga

minskas med (11 400 + 6 413 =) 17 813 kronor till 9 858 kronor.

En ytterligare minskning skulle ernås om de lyftade lånemedlen finge återbetalas

på samma villkor, som om företaget blivit i föreskriven ordning

fullbordat. Enär återbäring av det lyftade lånet jämlikt gällande lånebestämmelser

påbörjats från och med sjunde året efter första lyftningsdagen, hade

av låntagarna inbetalats ett sammanlagt belopp av 1 044 kronor. Företagets

skuld per den 1 april 1951 skulle sålunda alternativt utgöra 23 077 kronor

vid återbetalning av såväl bidrag som lån jämte fem procent årlig ränta,

5 264 kronor vid återbetalning av enbart lån jämte fem procent årlig ränta

samt 4 321 kronor vid återbetalning av lån efter samma villkor, som om företaget

blivit i föreskriven ordning fullbordat.

Statskontoret har i remissyttrande den 9 april 1951 förklarat, att ämbetsverket

med hänsyn till föreliggande omständigheter icke har något

att erinra mot vad lantbruksstyrelsen hemställt.

Departementschefen.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser även jag,

alt åtgärder äro påkallade för att avhjälpa de ekonomiska svårigheter, som

uppstått för delägarna i ifrågavarande torrläggningsföretag till följd av att

detta måst avvecklas. Jag tillstyrker därför förslaget, att delägarna skola

befrias från skyldigheten att återbetala uppburen del av statsbidraget, 11 400

kronor, jämte därå belöpande ränta. Att därutöver även medge ändring av

grunderna för beräknande av räntan å det lån, som förelaget erhållit, kan

enligt min mening — med hänsyn särskilt till det förhållandevis obetydliga

belopp del här gäller — ej anses påkallat. För all återbetalningen av lånet

jämte ränta skall underlättas vill jag dock förorda, all låntagarna skola

erhålla anstånd därmed till utgången av år 1953. Det torde få ankomma på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter rörande återbetalningen av

lånet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva de ändringar i villkoren för återbetalning av

utbetalat statsunderstöd till Rotasjöns torrläggningsföretag

av år 1937 i Kronobergs län, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

527013. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:28 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. s. 10 i texten
  2. JoU 1952:4 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från återbetalning av statsbidrag, som utbetalats till Rotasjöns torrläggningsföretag av s. 13 i texten