Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare
1952-11-28 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:253, Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 253.
1
Nr 253.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utlämnande
av stödlån till jordbrukare; given Stockholms slott
den 28 november 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor
skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1952 tillfogats betydande skördeskador
på grund av ogynnsam väderlek. Lånen föreslås skola löpa med
fyra procent ränta, dock att räntefrihet skall åtnjutas i två år för 10 000
kronor av lånebeloppet, samt amorteras under en tid av fem eller i särskilda
fall högst tio år med början år 1955. Det begäres, att de odisponerade
medlen av de investeringsanslag, som anvisades till stödlån i anledning av
skördeskador under 1950 och 1951, tillhopa cirka 19 770 000 kronor, skall
få disponeras för ändamålet.
1 Jiihantj till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 253.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 253.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 november 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup. Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd
till jordbrukare för skördeskador på grund av regn eller eljest ogynnsamma
väderleksförhållanden samt anför därvid.
I skrivelse den 28 oktober 1952 har statens jordbruksnämnd föreslagit,
att åt jordbrukare, som drabbats av förluster till följd av skördeskador
under hösten 1952, skall lämnas tillfällig kredithjälp i form av stödlån.
Nämnden framhåller därjämte, att enligt gjorda erfarenheter lokala skördeskador,
av större eller mindre sammanlagd omfattning, så gott som varje
år förekommer av sådan svårhetsgrad, att enskilda jordbrukare, som drabbas
därav, råkar i trängande behov av ekonomiskt bistånd. Det synes därför
nämnden mest lämpligt, att denna anordning erhåller en mera permanent
karaktär och utformas så, att den utan särskilt riksdagsbeslut kan träda i
tillämpning för skördeskador av väsentlig art, som framdeles kan komma
att inträffa. För ändamålet bör enligt nämnden inrättas en särskild utlåningsfond.
Erforderligt kapital till denna kan erhållas genom att från fonden
för låneunderstöd överföra de medel, som ännu icke utnyttjats av de för
budgetåren 1950/51 och 1951/52 under sistnämnda fond anvisade investeringsanslagen
å tillhopa 23 000 000 kronor till stödlån åt jordbrukare, vilka
lidit skördeskador på grund av regn eller översvämning under år 1950, respektive
svartrostangrepp å vete eller stormskador å oljeväxter under år 1951.
Utlåningsfonden bör emellertid enligt nämnden icke blott tillföras ifrågavarande
odisponerade belopp — 19 772 550 kronor — utan även inflytande
amorteringsbelopp. Fonden beräknas under sådana förhållanden komma att
uppgå till i det närmaste 23 000 000 kronor.
Nämnden har med skrivelsen överlämnat vissa till nämnden för utlåtande
remitterade framställningar rörande statligt stöd åt jordbrukare på
grund av skördeskador. Dessutom har nämnden anmält, att till nämnden
inkommit framställningar i ämnet från Jämtlands läns hushållningssäll
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
3
skaps förvaltningsutskott samt från vissa underavdelningar av Riksförbundet
Landsbygdens folk. Innan jag närmare går in på nämndens förslag,
torde jag få redogöra för det huvudsakliga innehållet i förstnämnda framställningar.
Riksförbundet Landsbygdens folk anför i skrivelse den 14 oktober 1952,
att efter tidpunkten för insamlandet av de sedvanliga officiella skörderapporterna
den 15 juli och den 30 augusti innevarande år, då skördeutsikterna
tedde sig i stort sett goda, de under hösten synnerligen ogynnsamma
väderleksförhållandena avsevärt försenat skördearbetet och orsakat allvarliga
skador på skörden, framför allt i Norrland men även i Småland, Blekinge
och vissa andra delar av landet. Enligt av förbundet infordrade uppgifter
från läns- och provinsförbunden per den 11 oktober 1952 var de vårsådda
grödorna vid denna tidpunkt i stor utsträckning fortfarande obärgade.
Då dessutom den del av skörden, som bärgats, har en osedvanligt hög vattenhalt,
i många fall 30 procent och däröver, kommer jordbrukarna att
få vidkännas betydande prisavdrag. Förbundet hemställer, att de förändringar,
som inträffat eller kan komma att inträffa i fråga om skörderesultatet
och jordbrukarnas intäkter till följd av de ogynnsamma väderleksförhållandena,
skall beaktas vid de fortsatta övervägandena rörande prisregleringsåtgärderna
på jordbrukets område. Därjämte föreslår förbundet,
att en mera detaljerad uppskattning av skadornas omfattning skall verkställas
samt att de åtgärder skall vidtagas, vartill uppskattningen kan ge
anledning.
I skrivelse den 13 oktober 1952 anför länsstyrelsen i Norrbottens län, att
hushållningssällskapet verkställt utredning rörande skördeskadornas omfattning
i de mest utsatta trakterna av länet. Därvid har beräknats värdet
av den minskning, som uppstått i fråga om höskörden, ävensom de kontanta
utgifter, jordbrukarna haft eller komma att få för inköp av foder m. in. Ett
sammandrag av utredningen utvisar, att värdet av skadorna å höskörden
uppgår till i runt tal 847 000 kronor samt de kontanta utgifterna till omkring
1 449 000 kronor, varav 1 317 000 kronor för foderinköp och 132 000 kronor
för skador å insådd och gödslad mark. Under framhållande av att nämnda utgifter
i huvudsak måst täckas genom upplåning, hemställer länsstyrelsen,
att 1 500 000 kronor ställes till förfogande för att gottgöra de skadelidande.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar i skrivelse
den 17 oktober 1952, att den rådande skördesituationen beträffande länet
är ägnad att inge de allvarligaste bekymmer. Vårsäden har bärgats huvudsakligen
endast i de sydvästra delarna av länet. 1 övriga delar beräknas
vårvetet med få undantag ej kunna användas till annat än foder. Höstsäden
åter är till övervägande del bärgad. Kvaliteten är dock på grund av hög
vattenhalt i många fall mindre god. Potatisskörden beräknas bli medelgod,
under förutsättning att återstoden — ungefär hälften — överhuvudtaget kan
bärgas. Foderrotfrukterna beräknas komma att ge mindre god skörd, betorna
endast halv sådan. Av oljeväxterna synes beträffande vårraps och vitsena])
missväxt komma alt föreligga i vissa fall, medan höstoljeväxterna i
allmänhet givit god skörd. Slutligen framhålles, att väderleksförhållandena
även medfört betydligt ökat arbete och högre kostnader samt att risk föreligger
för att höstbruket icke skall kunna genomföras. Förvaltningsutskottet
hemställer om åtgärder för att gottgöra eller iindra de förluster, som sålunda
drabbat jordbrukarna.
I skrivelse den 11 oktober 1952 anför Gotlands läns hushållningssällskap.
att betydande skador åsamkats jordbruket inom länet på grund av den osed
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 253.
vanligt lika nederbörden innevarande höst. Redan i mitten av augusti vållade
sålunda ett häftigt regn svåra skador, i flera fall totalförlust, å de relativt
omfattande odlingarna av potatis och grönsaker på östra Gotland. Den
kraftiga nederbörden under september och oktober har med all sannolikhet
förorsakat mycket betydande skördeskador inom praktiskt taget hela länet.
Omfattningen av dessa kan dock ännu ej helt överblickas. Sällskapet hemställer
om åtgärder för att gottgöra jordbrukarna de uppkomna förlusterna.
Härefter har statistiska centralbyråns skörderapport för den 15 oktober
1952 blivit färdigställd. Enligt denna uppgick nederbörden för hela riket under
september till 116 procent av den normala. Det största överskottet noterades
i norra Lappland, som erhöll något mer än dubbla normalmängden. I
stora delar av Götaland uppgick nederbörden samma månad till omkring
150 procent av den normala. Västra och norra Svealand hade däremot nederbördsunderskott.
Även första hälften av oktober kännetecknades av en ovanligt
riklig nederbörd i stora områden. I större delen av Götaland samt östra
delen av Svealand var sålunda nedex-börden under första hälften av oktober
större än den för hela månaden normala. Nederbördsunderskott konstaterades
även nu i norra Svealand samt därjämte i stora delar av Norrland. För
bedömningen av läget är vidare det förhållandet betydelsefullt, att större delen
av Götaland och Svealand hade en nästan sammanhängande regnperiod
efter den 20 september.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse inledningsvis upplyst, att nämnden
för att förbereda en utredning beträffande skördeskadornas omfattning och
de åtgärder, som kan ifrågakomma med anledning av dessa, hållit ett sammanträde
med representanter för lantbruksstyrelsen, statistiska centralbyrån,
Hushållningssällskapens föi’bund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk. Vid sammanträdet beslöts dels att statistiska
centralbyrån skulle anmodas att för lokalisering av skadorna och för bedömning
av deras relativa storlek i förhållande till en normalskörd göra en särskild
bearbetning av uppgifterna till årsväxt- och skörderapporten för den
15 oktober 1952, dels att kompletterande uppgifter om läget skulle infordras
genom att till samtliga hushållningssällskap översända ett frågeformulär angående
förhållandena den 15 november 1952.
De sålunda beslutade utredningarna beräknas emellertid icke i sin helhet
bli färdiga förrän i början av december innevarande år. För att redan nu
skaffa sig en ungefärlig bild av omfattningen av skadorna å
19 5 2 års skörd har jordbruksnämnden därför från vissa hushållssällskap
infordrat preliminära uppgifter angående skördesituationen den 24
oktober. Av dessa uppgifter framgår följande.
Stockholms län: Höstsäden är i allmänhet bärgad, under det att vårsäden i
stor utsträckning ännu icke bärgats. Vårvetet ligger delvis i vatten. Potatisskörden
beräknas bli dålig. Svårigheterna är störst i Södertörn och på låglänta
leriga jordar, under det att sandjordarna i norra länet fått tämligen
goda skördar. Höstsådden har kunnat påbörjas endast i ringa omfattning.
Kronobergs län: Höstsäden beräknas ge medelgod skörd. Vårsäden är be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
5
tydligt sämre och skölden kan betecknas såsom mindre god. Potatisskörden
är kvantitativt god men kvaliteten är dålig.
Kalmar läns norra del: Höstsäden har i regel bärgats, medan 75 procent av
vårsäden är obärgad och 50 procent av potatisen oupptagen. Under tiden den
1—24 oktober föll så mycket regn, som motsvarar hälften av normalnederbörden
för ett helt år. Arbetet med höstsådden har ej kunnat påbörjas.
Kristianslads län: Slättbygderna har i stort sett såväl höst- som vårsäden
bärgad, under det att i skogstrakterna 10—15 procent av säden är
obärgad. Vidare har slättbygderna praktiskt taget all potatis upptagen, men
i skogstrakterna är fortfarande en tredjedel kvar i jorden. Sockerbetsskörden
beräknas vara 10 å 12 dagar försenad.
Värmlands län: Småbrukarna i västra delen av länet har i regel lyckats
bärga sin skörd, under det att de större gårdarna, som väntat på att kunna
använda skördetröskor, fortfarande har en del vårsäd ute. Vårsäden har
drabbats av så svåra frostskador att den omöjligen kan användas till utsäde.
Höstsäden är genomgående tillfredsställande bärgad. Potatisskörden
är ungefär medelmåttig.
Örebro län: Höstsäden är bärgad och har lämnat gott resultat. Vårvete
och oljeväxter står fortfarande ute. De östra delarna av länet har klarat sig
bättre än övriga delar. Potatisen har endast delvis tagits upp.
Gävleborgs län: Höstsäden är fortfarande obärgad och är ännu ej mogen
i Västra Hälsingland. Potatisskörden är i regel bärgad men är ej fullt utvuxen
på grund av den tidiga frosten.
Kopparbergs län: Höstsäden har i regel bärgats. På havre och potatis
finns frost- och bärgningsskador, främst i Västerdalarna och i Siljansbygden.
Skördeskadorna är dock icke av större omfattning än vad de brukar
vara i länet.
Västerbottens län: Skadorna på spannmålen beräknas uppgå till 50 procent
av normalskörd. Potatisskörden är synnerligen ojämn. I kustbygden
är skörden bättre.
Norrbottens län: Spannmålsskörden beräknas till endast cirka 25 procent
av normal skörd. Potatisen har givit tillfredsställande skörd och är
av god kvalitet. Betydande skador förekommer på stråfoder.
Jordbruksnämnden framhåller, att redan det nu föreliggande utredningsmaterialet
klart utvisar, att ett stort antal jordbrukare drabbats av så betydande
skador, att hjälp från det allmännas sida får anses påkallad. Vid bedömandet
av frågan rörande formen för den statliga hjälpen finner
nämnden, att skadorna är så lokaliserade och inom vissa områden så
spridda, att hjälpen icke lämpligen bör lämnas i form av höjda priser på
jordbrukets produkter. Nämnden anmärker i detta sammanhang, att jordbruket
i sin helhet icke torde kunna göra anspråk på några prisförbättringar
med tillämpning av den s. k. 4-procentregeln. Vid skördeskador av
liknande art under tidigare år har enskilda jordbrukare erhållit bistånd
dels genom att möjlighet beretts dem att få statslån i viss omfattning, dels
genom kontanta bidrag, som ibland utgått på så sätt, att avskrivning av
beviljade lån medgivits på vissa villkor. Nämnden anser sig icke kunna
laga ställning till frågan om eller i vilken omfattning bidragsformen i förevarande
fall bör komma till användning, förrän mera fullständiga upplysningar
föreligger om skadornas natur och storlek. Mot bakgrunden av vad
nyss sagts anser sig nämnden dock redan nu böra föreslå, att lånemöjlig
-
6
Kungi. Iviaj.is proposition nr 253.
heter beredes vederbörande jordbrukare i form av stödlån i likhet med
vad som senast skett med anledning av skador å 1951 års skörd. Nämnden
understryker angelägenheten av att beslut härom fattas snarast möjligt.
Som förut anförts bör låneverksamheten icke avse endast de nu ifrågavarande
skördeskadorna utan få sådan utformning, att den utan särskilt
riksdagsbeslut kan träda i tillämpning vid skador, som kan inträffa under
kommande år.
Beträffande den närmare utformningen av lånehjälpen
anser nämnden lämpligt, att bestämmelserna om stödlån nära anknytes
till reglerna för stödlån i anledning av svartrostskador hösten 1951 (kung.
den 14 december 1951, nr 766). Detta innebär i huvudsak följande.
Förutsättningen för att erhålla lån skall vara, att vederbörande lidit
mera betydande skördeminskning och på grund därav är i behov av ekonomiskt
bistånd. Lånen skall löpa med fyra procent ränta och amorteras
på fem eller i undantagsfall högst tio år. Emellertid föreslår nämnden den
ändringen i förhållande till 1951 års bestämmelser, att maximibeloppet
skall höjas från hälften till I 2/3 av den beräknade förlusten. För lån skall
vidare som regel ställas säkerhet, som kan anses tillfredsställande ur det
allmännas synpunkt. Från detta krav skall dock kunna göras eftergift, om
lånebeloppet icke överstiger 1 000 kronor eller om det, vid lån å högre belopp,
möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och det
befinnes sannolikt, att han kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Låneverksamheten skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under
lantbruksstyrelsens tillsyn. Nämnderna har därvid att samarbeta med hushållningssällskapen.
Beträffande medels behovet erinrar jordbruksnämnden till en början
om att under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisats till
stödlån till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 i anledning av 1950
års skördeskador och dels ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 på grund av de skador,
som uppstod å 1951 års skörd. Från dessa anslag har utlämnats lån å i
runt tal 247 000 respektive 2 980 000 kronor, varför ett sammanlagt belopp
av cirka 19 773 000 kronor återstår odisponerat. Nämnden föreslår, att
detta belopp skall överföras till en särskild fond, som för framtiden skall
få användas för att bereda jordbrukare bistånd vid skördeskador. Fonden
bör även tillföras de amorteringsbelopp å redan utlämnade stödlån, som
kommer att inflyta, varigenom den beräknas stiga till omkring 23 000 000
kronor.
I remissutlåtande den 7 november 1952 förklarar statskontoret sig icke
ha något att erinra mot de föreslagna stödlånen eller grunderna för dessas
beviljande. Emellertid anser ämbetsverket, att de under fonden för låneunderstöd
anvisade medlen icke bör disponeras för den nya utlåningsfon
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 253.
7
den. Erforderliga medel till denna, för innevarande budgetår förslagsvis
5 000 000 kronor, bör i stället anvisas å kapitalbudgeten under rubriken
statens utlåningsfonder. Den föreslagna fonden bör förvaltas av lantbruksstyrelsen,
som torde kunna få rätt att efter av lantbruksnämnd gjord utredning
besluta om stödlån.
Härefter har Hushållningssällskapens förbund i skrivelse den 13 november
1952 hemställt, att den av jordbruksnämnden föreslagna stödlåneverksainheten
skall lokalt handhavas av hushållningssällskapen. Som stöd härför
bär förbundet anfört i huvudsak följande.
Vid skördeskador av större omfattning sker numera alltid en värdering
eller uppskattning av skadornas omfattning. Dessa värderingar eller uppskattningar
kommer till stånd antingen på initiativ från lokalt håll eller på
uppdrag av vederbörande statliga myndighet. Härmed sammanhängande
arbetsuppgifter handhas nästan undantagslöst av hushållningssällskapen och
deras underavdelningar, alltså samma organ, som svarar för uppgiftsinsamlingen
till den officiella jordbruksstatistiken. Innevarande höst har sålunda
på grund av årets omfattande skördeskador vissa sällskap på eget
initiativ eller i samförstånd med Riksförbundet Landsbygdens folk verkställt
dylika utredningar och vidare har jordbruksnämnden uppdragit åt
samtliga sällskap att utföra sådana. Dessa verkställes av tjänstemän från
sällskapen i samråd med representanter från underavdelningarna. Ofta
medverkar även någon av ledamöterna i förvaltningsutskotten. Härav följer,
att sällskapen torde vara de lokala organ, som har bäst kännedom om
skadornas omfattning och förekomst. Ifrågavarande förhållande synes böra
beaktas, då det gäller att ge nämnda stödåtgärder en mera permanent
karaktär.
Enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 766/1951 handhas låneförmedlingen
till jordbrukarna av lantbruksnämnderna. Visserligen skall detta ske
i samarbete med sällskapen, men med hänsyn till vad som anförts angående
formerna för härmed sammanhängande värderingar och uppskattningar
torde det vara mest ändamålsenligt att såväl dessa åtgärder som
låneförmedlingen handhas av samma organ, d. v. s. sällskapen. Härför
talar även den omständigheten, att sällskapen är de lokala organ, som svarar
för andra allmänna åtgärder, vilka sammanhänger med jordbrukets
driftsförhållanden. En sådan anordning torde även ur den lånesökande
jordbrukarens synpunkt vara den mest praktiska och rationella, eftersom
det blir samma personer, som deltager i värderingarna och behandlingen
av låneansökningarna.
Departementschefen.
Den synnerligen ogynnsamma väderleken under hösten 1952 har som bekant
åstadkommit skördeskador i åtskilliga delar av vårt land. Situationen
kan visserligen icke överblickas, förrän resultatet föreligger av den utredning,
som för närvarande pågår inom statens jordbruksnämnd, men redan
de nu tillgängliga uppgifterna ger vid handen, all skadorna — även om deras
betydelse för totalskörden icke får överdrivas — är lokalt setl mycket
allvarliga. Klart är också, att de enskilda jordbrukarna i ett stort antal fall
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 2-53.
drabbats av så omfattande skador, att de på grund därav råkat i ekonomiska
svårigheter. Det föreligger därför enligt min mening trängande behov av
åtgärder från det allmännas sida för att mildra verkningarna av det inkomstbortfall,
som följer av den felslagna skörden.
Vad angår formen för det stöd, som jag sålunda anser böra komma i fråga,
kan uppenbarligen slutlig ställning icke tagas till detta spörsmål, innan mera
fullständiga upplysningar blivit tillgängliga rörande skadornas natur och
storlek. Då skyndsam hjälp emellertid är av nöden, bör man dock icke avvakta
nyssnämnda utredning utan redan nu ofördröjligen vidtaga de åtgärder,
som är möjliga utan att denna föregripes. Jag ansluter mig därför till
förslaget, att i avbidan på utredningen möjlighet skall skapas att lämna
stödlån till sådana jordbrukare, som på grund av den felslagna skörden fått
vidkännas mera betydande förlust och fördenskull är i behov av ekonomiskt
bistånd.
I fråga om den närmare utformningen av stödlånen anser jag, att denna
lämpligen bör nära anknyta till de bestämmelser, som enligt kungörelsen nr
766/1951 gäller för stödlån med anledning av 1951 års skördeskador. Även om
hushållningssällskapen haft hand om den förberedande utredningen av skadornas
omfattning, förordar jag sålunda, att låneverksainheten skall under lantbruksstyrelsens
tillsyn oinhänderhavas av lantbruksnämnderna. Dessa har
emellertid därvid att intimt samarbeta med hushållningssällskapen. Såsom jag
anförde vid tillkomsten av 1951 års stödlån (prop. nr 219/1951) bör någon
ingående prövning av lånesökandens ekonomiska ställning dock icke behöva
företagas utan det väsentliga bör vara att den inkomstminskning skördeskadorna
medfört verkligen är så stor att den måste antagas medföra
lånebehov för sökanden. Icke heller bör något fixt maximibelopp fastställas
för lånen. Det torde dock böra anges, att lån som regel ej skall beviljas till
högre belopp än som motsvarar viss del av den inkomstminskning, skadorna
medfört. Med ledning av tidigare erfarenheter synes detta belopp lämpligen
böra bestämmas till 2/3 av inkomstminskningen.
Med den nu angivna utformningen kan uppenbarligen ganska betydande
lånebelopp komma i fråga. Bland annat med hänsyn därtill torde lånen —
i synnerhet som enligt vad nyss anförts någon sträng behovsprövning icke
avses skola äga rum — böra löpa med ränta. Denna synes böra bestämmas
till 4 procent. Normalt torde lånen böra amorteras på fem år. Föreligger
särskilda skäl, bör lantbruksnämnden äga medge förlängning av amorteringstiden
till högst tio år. Med hänsyn till den föreliggande situationen samt
till syftet med lånen synes låntagarna dock skäligen böra erhålla förmånen
av två års ränte- och amorteringsfrihet, dock att räntefriheten bör avse
högst 10 000 kronor. Lån som icke överstiger 10 000 kronor blir sålunda helt
ränte- och amorteringsfritt under två år.
Liksom fallet var beträffande stödlånen föregående år bör i anslutning
till vad som gäller för avskrivningslån för inre och yttre rationaliseringsåtgärder
för de nu ifrågavarande lånen som regel krävas säkerhet, som kan
anses tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Det är emellertid tydligt,
Kungl. Maj.ts proposition nr 263.
9
att rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyftas
med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Jag vill därför
understryka vad jag anförde i enahanda fråga föregående år, nämligen att
anspråken på säkerhet icke får sättas så höga, att de otillbörligt försvårar
långivningen i sådana fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga
egenskaper och förhållandena i övrigt finns anledning antaga, att han skall
fullgöra sin betalningsskyldighet. Överstiger lånebeloppet icke 3 000 kronor,
bör enligt min mening säkerhet som regel icke fordras. Vidare bör kravet
på säkerhet kunna efterges, om det vid lån av högre belopp möter svårigheter
för sökanden att ställa säkerhet och lantbruksnämnden finner sannolikt,
att han kommer att fullgöra betalningsskyldigheten.
Ansökan om stödlån bör göras före den 15 januari 1953. Med hänsyn till
att behovet av lån är trängande, bör ansökningarna upptagas till behandling,
så snart de kommer vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, och lånebeloppen
bör utbetalas utan dröjsmål.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget torde
få fogas till protokollet såsom bilaga.
Vad beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten
har jordbruksnämnden erinrat om att under kapitalbudgeten, fonden för
låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare anvisats dels ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/
51, dels ock ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1951/52. Av dessa medel kvarstår odisponerade
sammanlagt över 19 700 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, att detta
belopp skall få tagas i anspråk även för stödlån på grund av innevarande års
skördeskador. Därjämte innebär förslaget, att stödlåneverksamheten med
hänsyn till att behov av ekonomiskt bistånd på grund av skördeskador ofta
uppkommer skall göras permanent. Nyss angivna medel jämte inflytande
amorleringsbelopp föreslås därför skola överföras till en särskild fond, ur
vilken stödlån framdeles vid behov skall kunna beviljas utan riksdagens
börande.
Det är otvivelaktigt riktigt, att de senare årens erfarenhet ger vid handen,
att man måste räkna med att skördeskador icke sällan uppkommer av sådan
storleksordning, att enskilda jordbrukare råkar i ekonomiskt trångmål. Jag
delar därför jordbruksnämndens uppfattning, att skäl föreligger att överväga
införandet av någon form av hjälpåtgärder, som ständigt skall stå till förfogande.
Detta är emellertid ett spörsmål, vars lösning erbjuder olika möjligheter
och som därför enligt min mening icke bör avgöras utan en föregående
grundlig utredning. Jag är fördenskull icke beredd att nu taga ställning
till detsamma. 1 stället bar jag för avsikt att inom kort begära Kungl.
Maj :ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en dylik
utredning. Med denna ståndpunkt bör medel nu anvisas endast till stödlån
med anledning av 1952 års skördeskador. Vad dessa angår är det givetvis
icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet beräkna medelsbe
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
hovet. Det torde emellertid i nuvarande läge vara tillfyllest, att Kungl. Maj :t
inhämtar riksdagens medgivande att för ändamålet få använda de delar av
förut nämnda båda investeringsanslag, som icke tagits i anspråk för stödlån
i anledning av 1950 och 1951 års skador. Skulle medel därutöver komma
att behövas, torde jag framdeles få framlägga förslag om ytterligare medelsanvisning.
Som jag förut anfört, framlägges förslaget om stödlån i syfte att skapa
möjlighet för omedelbar hjälp till de jordbrukare, som är i trängande behov
därav. Sedan jordbruksnämnden avslutat sin utredning av skördeskadornas
omfattning och natur, ämnar jag på nytt upptaga frågan om bistånd
åt de skadelidande och därvid överväga huruvida ytterligare hjälpåtgärder
kan anses behövliga. I detta sammanhang kan jag redan nu nämna, att jag
under hand inhämtat, att chefen för finansdepartementet har för avsikt att
föreslå, att Kungl. Maj :t — med stöd av bemyndigandet i 9 § lagen om investeringskonto
för skog — skall förordna att skyldighet att göra insättning
å dylikt konto icke skall föreligga för jordbrukare, som ingivit ansökan om
stödlån och enligt lantbruksnämndens beprövande är i behov av ekonomiskt
bistånd. Befrielsen från insättningsskyldighet skall dock icke avse sådana
fall, då det belopp, som skall insättas å investeringskonto, avsevärt överstiger
det belopp, som kan komma i fråga som stödlån. För att sätta lantbruksnämnden
i tillfälle att pröva, om förutsättning för befrielse är för handen,
skall låneansökan innehålla uppgift om storleken av det belopp, lånesökanden
är skyldig insätta på investeringskonto. Då insättning i regel skall vara
verkställd senast den 15 februari 1953 förutsättes, att lantbruksnämnden
före den 10 samma månad åtminstone preliminärt prövat de inkomna låneansökningarna.
Lånesökande, som befunnits uppfylla villkoren för befrielse
från insättningsskyldigheten, skall ofördröjligen underrättas därom.
Senast den 15 februari 1953 skall lantbruksnämnden vidare till länsstyrelsen
insända förteckning över samtliga jordbrukare, som erhållit sådan befrielse.
Länsstyrelsen skall i sin tur underrätta taxeringsnämnden i vederbörande
hemortskommun om befrielsen.
Genomföres detta förslag, torde man kunna räkna med att behovet av stödlån
i åtskilliga fall kommer att bortfalla. Å andra sidan är det klart, att lån
skall beviljas, i den mån de medel, sökanden befrias från att insätta, icke
förslår till att täcka behovet av bistånd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva
att de å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/
51 och tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52
under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisade
investeringsanslagen till Stödlån till jordbrukare må i enlighet
med de grunder, som förordats i det föregående, tagas
i anspråk för utlämnande av stödlån med anledning av
1952 års skördeskador.
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
11
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 2-53.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse om stödlån till jordbrukare.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1952 lidit väsentlig förlust
och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest
han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna erhålla
lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
2 §•
Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas
av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning Kungl.
Maj :t efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid
låneverksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med
hushållningssällskapen.
3 §-
Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två
tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.
För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande
ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må dock göras eftergift,
om lånebeloppet ej överstiger tretusen kronor eller om det, vid lån å högre
belopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och nämnden
finner sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande betalningsskyldighet.
4 §.
Å lån skall gäldas ränta efter 4 procent om året, dock att under de första
två åren räntefrihet åtnjutes för belopp upp till 10 000 kronor.
Lån skall återbetalas genom amortering med en femtedel om året med
början år 1955. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden medgiva
förlängning av amorteringstiden till högst tio år.
5 §.
Ränta och amortering skall för varje kalenderår inbetalas till lantbruksnämnden
före årets utgång. Å amorteringsbelopp, som ej erlägges inom föreskriven
tid, skall från förfallodagen tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta
efter 5 procent om året.
6 §.
Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden före den 15 januari
1953 och skall innehålla uppgift om storleken av den förlust sökanden anser
sig hava lidit.
Sökanden skall i förekommande fall jämväl lämna uppgift om storleken
av det belopp, som sökanden kan vara skyldig att senast i samband med avgivande
av självdeklaration avseende 1952 års inkomster insätta å spärrat
konto i riksbanken enligt lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto
för skog.
Kungl. Maj.ts proposition nr 253. 13
Lantbruksnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröj ligen tillställas
sökanden.
Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom lantbruksnämndens
försorg.
7 §.
Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,
att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller
låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.
Å uppsagt kapitalbelopp som ej omedelbart erlägges skall från uppsägningsdagen
tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent
om året.
8 §.
Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,
skall ärendet underställas Kungl. Maj :t.
9 §.
De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse
meddelas av lantbruksstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:448 Skrivelse till Konungen med anledning av väckt motion, om höjning av bidraget till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad. a1 i texten
- JoU 1952:58 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten