Sök i Ratio Lex

Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare

1952-11-28 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:253, Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare; given Stockholms slott

den 28 november 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor

skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1952 tillfogats betydande skördeskador

på grund av ogynnsam väderlek. Lånen föreslås skola löpa med

fyra procent ränta, dock att räntefrihet skall åtnjutas i två år för 10 000

kronor av lånebeloppet, samt amorteras under en tid av fem eller i särskilda

fall högst tio år med början år 1955. Det begäres, att de odisponerade

medlen av de investeringsanslag, som anvisades till stödlån i anledning av

skördeskador under 1950 och 1951, tillhopa cirka 19 770 000 kronor, skall

få disponeras för ändamålet.

1 Jiihantj till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 253.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 november 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup. Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd

till jordbrukare för skördeskador på grund av regn eller eljest ogynnsamma

väderleksförhållanden samt anför därvid.

I skrivelse den 28 oktober 1952 har statens jordbruksnämnd föreslagit,

att åt jordbrukare, som drabbats av förluster till följd av skördeskador

under hösten 1952, skall lämnas tillfällig kredithjälp i form av stödlån.

Nämnden framhåller därjämte, att enligt gjorda erfarenheter lokala skördeskador,

av större eller mindre sammanlagd omfattning, så gott som varje

år förekommer av sådan svårhetsgrad, att enskilda jordbrukare, som drabbas

därav, råkar i trängande behov av ekonomiskt bistånd. Det synes därför

nämnden mest lämpligt, att denna anordning erhåller en mera permanent

karaktär och utformas så, att den utan särskilt riksdagsbeslut kan träda i

tillämpning för skördeskador av väsentlig art, som framdeles kan komma

att inträffa. För ändamålet bör enligt nämnden inrättas en särskild utlåningsfond.

Erforderligt kapital till denna kan erhållas genom att från fonden

för låneunderstöd överföra de medel, som ännu icke utnyttjats av de för

budgetåren 1950/51 och 1951/52 under sistnämnda fond anvisade investeringsanslagen

å tillhopa 23 000 000 kronor till stödlån åt jordbrukare, vilka

lidit skördeskador på grund av regn eller översvämning under år 1950, respektive

svartrostangrepp å vete eller stormskador å oljeväxter under år 1951.

Utlåningsfonden bör emellertid enligt nämnden icke blott tillföras ifrågavarande

odisponerade belopp — 19 772 550 kronor — utan även inflytande

amorteringsbelopp. Fonden beräknas under sådana förhållanden komma att

uppgå till i det närmaste 23 000 000 kronor.

Nämnden har med skrivelsen överlämnat vissa till nämnden för utlåtande

remitterade framställningar rörande statligt stöd åt jordbrukare på

grund av skördeskador. Dessutom har nämnden anmält, att till nämnden

inkommit framställningar i ämnet från Jämtlands läns hushållningssäll
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3

skaps förvaltningsutskott samt från vissa underavdelningar av Riksförbundet

Landsbygdens folk. Innan jag närmare går in på nämndens förslag,

torde jag få redogöra för det huvudsakliga innehållet i förstnämnda framställningar.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför i skrivelse den 14 oktober 1952,

att efter tidpunkten för insamlandet av de sedvanliga officiella skörderapporterna

den 15 juli och den 30 augusti innevarande år, då skördeutsikterna

tedde sig i stort sett goda, de under hösten synnerligen ogynnsamma

väderleksförhållandena avsevärt försenat skördearbetet och orsakat allvarliga

skador på skörden, framför allt i Norrland men även i Småland, Blekinge

och vissa andra delar av landet. Enligt av förbundet infordrade uppgifter

från läns- och provinsförbunden per den 11 oktober 1952 var de vårsådda

grödorna vid denna tidpunkt i stor utsträckning fortfarande obärgade.

Då dessutom den del av skörden, som bärgats, har en osedvanligt hög vattenhalt,

i många fall 30 procent och däröver, kommer jordbrukarna att

få vidkännas betydande prisavdrag. Förbundet hemställer, att de förändringar,

som inträffat eller kan komma att inträffa i fråga om skörderesultatet

och jordbrukarnas intäkter till följd av de ogynnsamma väderleksförhållandena,

skall beaktas vid de fortsatta övervägandena rörande prisregleringsåtgärderna

på jordbrukets område. Därjämte föreslår förbundet,

att en mera detaljerad uppskattning av skadornas omfattning skall verkställas

samt att de åtgärder skall vidtagas, vartill uppskattningen kan ge

anledning.

I skrivelse den 13 oktober 1952 anför länsstyrelsen i Norrbottens län, att

hushållningssällskapet verkställt utredning rörande skördeskadornas omfattning

i de mest utsatta trakterna av länet. Därvid har beräknats värdet

av den minskning, som uppstått i fråga om höskörden, ävensom de kontanta

utgifter, jordbrukarna haft eller komma att få för inköp av foder m. in. Ett

sammandrag av utredningen utvisar, att värdet av skadorna å höskörden

uppgår till i runt tal 847 000 kronor samt de kontanta utgifterna till omkring

1 449 000 kronor, varav 1 317 000 kronor för foderinköp och 132 000 kronor

för skador å insådd och gödslad mark. Under framhållande av att nämnda utgifter

i huvudsak måst täckas genom upplåning, hemställer länsstyrelsen,

att 1 500 000 kronor ställes till förfogande för att gottgöra de skadelidande.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar i skrivelse

den 17 oktober 1952, att den rådande skördesituationen beträffande länet

är ägnad att inge de allvarligaste bekymmer. Vårsäden har bärgats huvudsakligen

endast i de sydvästra delarna av länet. 1 övriga delar beräknas

vårvetet med få undantag ej kunna användas till annat än foder. Höstsäden

åter är till övervägande del bärgad. Kvaliteten är dock på grund av hög

vattenhalt i många fall mindre god. Potatisskörden beräknas bli medelgod,

under förutsättning att återstoden — ungefär hälften — överhuvudtaget kan

bärgas. Foderrotfrukterna beräknas komma att ge mindre god skörd, betorna

endast halv sådan. Av oljeväxterna synes beträffande vårraps och vitsena])

missväxt komma alt föreligga i vissa fall, medan höstoljeväxterna i

allmänhet givit god skörd. Slutligen framhålles, att väderleksförhållandena

även medfört betydligt ökat arbete och högre kostnader samt att risk föreligger

för att höstbruket icke skall kunna genomföras. Förvaltningsutskottet

hemställer om åtgärder för att gottgöra eller iindra de förluster, som sålunda

drabbat jordbrukarna.

I skrivelse den 11 oktober 1952 anför Gotlands läns hushållningssällskap.

att betydande skador åsamkats jordbruket inom länet på grund av den osed
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

vanligt lika nederbörden innevarande höst. Redan i mitten av augusti vållade

sålunda ett häftigt regn svåra skador, i flera fall totalförlust, å de relativt

omfattande odlingarna av potatis och grönsaker på östra Gotland. Den

kraftiga nederbörden under september och oktober har med all sannolikhet

förorsakat mycket betydande skördeskador inom praktiskt taget hela länet.

Omfattningen av dessa kan dock ännu ej helt överblickas. Sällskapet hemställer

om åtgärder för att gottgöra jordbrukarna de uppkomna förlusterna.

Härefter har statistiska centralbyråns skörderapport för den 15 oktober

1952 blivit färdigställd. Enligt denna uppgick nederbörden för hela riket under

september till 116 procent av den normala. Det största överskottet noterades

i norra Lappland, som erhöll något mer än dubbla normalmängden. I

stora delar av Götaland uppgick nederbörden samma månad till omkring

150 procent av den normala. Västra och norra Svealand hade däremot nederbördsunderskott.

Även första hälften av oktober kännetecknades av en ovanligt

riklig nederbörd i stora områden. I större delen av Götaland samt östra

delen av Svealand var sålunda nedex-börden under första hälften av oktober

större än den för hela månaden normala. Nederbördsunderskott konstaterades

även nu i norra Svealand samt därjämte i stora delar av Norrland. För

bedömningen av läget är vidare det förhållandet betydelsefullt, att större delen

av Götaland och Svealand hade en nästan sammanhängande regnperiod

efter den 20 september.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse inledningsvis upplyst, att nämnden

för att förbereda en utredning beträffande skördeskadornas omfattning och

de åtgärder, som kan ifrågakomma med anledning av dessa, hållit ett sammanträde

med representanter för lantbruksstyrelsen, statistiska centralbyrån,

Hushållningssällskapens föi’bund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk. Vid sammanträdet beslöts dels att statistiska

centralbyrån skulle anmodas att för lokalisering av skadorna och för bedömning

av deras relativa storlek i förhållande till en normalskörd göra en särskild

bearbetning av uppgifterna till årsväxt- och skörderapporten för den

15 oktober 1952, dels att kompletterande uppgifter om läget skulle infordras

genom att till samtliga hushållningssällskap översända ett frågeformulär angående

förhållandena den 15 november 1952.

De sålunda beslutade utredningarna beräknas emellertid icke i sin helhet

bli färdiga förrän i början av december innevarande år. För att redan nu

skaffa sig en ungefärlig bild av omfattningen av skadorna å

19 5 2 års skörd har jordbruksnämnden därför från vissa hushållssällskap

infordrat preliminära uppgifter angående skördesituationen den 24

oktober. Av dessa uppgifter framgår följande.

Stockholms län: Höstsäden är i allmänhet bärgad, under det att vårsäden i

stor utsträckning ännu icke bärgats. Vårvetet ligger delvis i vatten. Potatisskörden

beräknas bli dålig. Svårigheterna är störst i Södertörn och på låglänta

leriga jordar, under det att sandjordarna i norra länet fått tämligen

goda skördar. Höstsådden har kunnat påbörjas endast i ringa omfattning.

Kronobergs län: Höstsäden beräknas ge medelgod skörd. Vårsäden är be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

5

tydligt sämre och skölden kan betecknas såsom mindre god. Potatisskörden

är kvantitativt god men kvaliteten är dålig.

Kalmar läns norra del: Höstsäden har i regel bärgats, medan 75 procent av

vårsäden är obärgad och 50 procent av potatisen oupptagen. Under tiden den

1—24 oktober föll så mycket regn, som motsvarar hälften av normalnederbörden

för ett helt år. Arbetet med höstsådden har ej kunnat påbörjas.

Kristianslads län: Slättbygderna har i stort sett såväl höst- som vårsäden

bärgad, under det att i skogstrakterna 10—15 procent av säden är

obärgad. Vidare har slättbygderna praktiskt taget all potatis upptagen, men

i skogstrakterna är fortfarande en tredjedel kvar i jorden. Sockerbetsskörden

beräknas vara 10 å 12 dagar försenad.

Värmlands län: Småbrukarna i västra delen av länet har i regel lyckats

bärga sin skörd, under det att de större gårdarna, som väntat på att kunna

använda skördetröskor, fortfarande har en del vårsäd ute. Vårsäden har

drabbats av så svåra frostskador att den omöjligen kan användas till utsäde.

Höstsäden är genomgående tillfredsställande bärgad. Potatisskörden

är ungefär medelmåttig.

Örebro län: Höstsäden är bärgad och har lämnat gott resultat. Vårvete

och oljeväxter står fortfarande ute. De östra delarna av länet har klarat sig

bättre än övriga delar. Potatisen har endast delvis tagits upp.

Gävleborgs län: Höstsäden är fortfarande obärgad och är ännu ej mogen

i Västra Hälsingland. Potatisskörden är i regel bärgad men är ej fullt utvuxen

på grund av den tidiga frosten.

Kopparbergs län: Höstsäden har i regel bärgats. På havre och potatis

finns frost- och bärgningsskador, främst i Västerdalarna och i Siljansbygden.

Skördeskadorna är dock icke av större omfattning än vad de brukar

vara i länet.

Västerbottens län: Skadorna på spannmålen beräknas uppgå till 50 procent

av normalskörd. Potatisskörden är synnerligen ojämn. I kustbygden

är skörden bättre.

Norrbottens län: Spannmålsskörden beräknas till endast cirka 25 procent

av normal skörd. Potatisen har givit tillfredsställande skörd och är

av god kvalitet. Betydande skador förekommer på stråfoder.

Jordbruksnämnden framhåller, att redan det nu föreliggande utredningsmaterialet

klart utvisar, att ett stort antal jordbrukare drabbats av så betydande

skador, att hjälp från det allmännas sida får anses påkallad. Vid bedömandet

av frågan rörande formen för den statliga hjälpen finner

nämnden, att skadorna är så lokaliserade och inom vissa områden så

spridda, att hjälpen icke lämpligen bör lämnas i form av höjda priser på

jordbrukets produkter. Nämnden anmärker i detta sammanhang, att jordbruket

i sin helhet icke torde kunna göra anspråk på några prisförbättringar

med tillämpning av den s. k. 4-procentregeln. Vid skördeskador av

liknande art under tidigare år har enskilda jordbrukare erhållit bistånd

dels genom att möjlighet beretts dem att få statslån i viss omfattning, dels

genom kontanta bidrag, som ibland utgått på så sätt, att avskrivning av

beviljade lån medgivits på vissa villkor. Nämnden anser sig icke kunna

laga ställning till frågan om eller i vilken omfattning bidragsformen i förevarande

fall bör komma till användning, förrän mera fullständiga upplysningar

föreligger om skadornas natur och storlek. Mot bakgrunden av vad

nyss sagts anser sig nämnden dock redan nu böra föreslå, att lånemöjlig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Iviaj.is proposition nr 253.

heter beredes vederbörande jordbrukare i form av stödlån i likhet med

vad som senast skett med anledning av skador å 1951 års skörd. Nämnden

understryker angelägenheten av att beslut härom fattas snarast möjligt.

Som förut anförts bör låneverksamheten icke avse endast de nu ifrågavarande

skördeskadorna utan få sådan utformning, att den utan särskilt

riksdagsbeslut kan träda i tillämpning vid skador, som kan inträffa under

kommande år.

Beträffande den närmare utformningen av lånehjälpen

anser nämnden lämpligt, att bestämmelserna om stödlån nära anknytes

till reglerna för stödlån i anledning av svartrostskador hösten 1951 (kung.

den 14 december 1951, nr 766). Detta innebär i huvudsak följande.

Förutsättningen för att erhålla lån skall vara, att vederbörande lidit

mera betydande skördeminskning och på grund därav är i behov av ekonomiskt

bistånd. Lånen skall löpa med fyra procent ränta och amorteras

på fem eller i undantagsfall högst tio år. Emellertid föreslår nämnden den

ändringen i förhållande till 1951 års bestämmelser, att maximibeloppet

skall höjas från hälften till I 2/3 av den beräknade förlusten. För lån skall

vidare som regel ställas säkerhet, som kan anses tillfredsställande ur det

allmännas synpunkt. Från detta krav skall dock kunna göras eftergift, om

lånebeloppet icke överstiger 1 000 kronor eller om det, vid lån å högre belopp,

möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och det

befinnes sannolikt, att han kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Låneverksamheten skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under

lantbruksstyrelsens tillsyn. Nämnderna har därvid att samarbeta med hushållningssällskapen.

Beträffande medels behovet erinrar jordbruksnämnden till en början

om att under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisats till

stödlån till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 i anledning av 1950

års skördeskador och dels ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 på grund av de skador,

som uppstod å 1951 års skörd. Från dessa anslag har utlämnats lån å i

runt tal 247 000 respektive 2 980 000 kronor, varför ett sammanlagt belopp

av cirka 19 773 000 kronor återstår odisponerat. Nämnden föreslår, att

detta belopp skall överföras till en särskild fond, som för framtiden skall

få användas för att bereda jordbrukare bistånd vid skördeskador. Fonden

bör även tillföras de amorteringsbelopp å redan utlämnade stödlån, som

kommer att inflyta, varigenom den beräknas stiga till omkring 23 000 000

kronor.

I remissutlåtande den 7 november 1952 förklarar statskontoret sig icke

ha något att erinra mot de föreslagna stödlånen eller grunderna för dessas

beviljande. Emellertid anser ämbetsverket, att de under fonden för låneunderstöd

anvisade medlen icke bör disponeras för den nya utlåningsfon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

7

den. Erforderliga medel till denna, för innevarande budgetår förslagsvis

5 000 000 kronor, bör i stället anvisas å kapitalbudgeten under rubriken

statens utlåningsfonder. Den föreslagna fonden bör förvaltas av lantbruksstyrelsen,

som torde kunna få rätt att efter av lantbruksnämnd gjord utredning

besluta om stödlån.

Härefter har Hushållningssällskapens förbund i skrivelse den 13 november

1952 hemställt, att den av jordbruksnämnden föreslagna stödlåneverksainheten

skall lokalt handhavas av hushållningssällskapen. Som stöd härför

bär förbundet anfört i huvudsak följande.

Vid skördeskador av större omfattning sker numera alltid en värdering

eller uppskattning av skadornas omfattning. Dessa värderingar eller uppskattningar

kommer till stånd antingen på initiativ från lokalt håll eller på

uppdrag av vederbörande statliga myndighet. Härmed sammanhängande

arbetsuppgifter handhas nästan undantagslöst av hushållningssällskapen och

deras underavdelningar, alltså samma organ, som svarar för uppgiftsinsamlingen

till den officiella jordbruksstatistiken. Innevarande höst har sålunda

på grund av årets omfattande skördeskador vissa sällskap på eget

initiativ eller i samförstånd med Riksförbundet Landsbygdens folk verkställt

dylika utredningar och vidare har jordbruksnämnden uppdragit åt

samtliga sällskap att utföra sådana. Dessa verkställes av tjänstemän från

sällskapen i samråd med representanter från underavdelningarna. Ofta

medverkar även någon av ledamöterna i förvaltningsutskotten. Härav följer,

att sällskapen torde vara de lokala organ, som har bäst kännedom om

skadornas omfattning och förekomst. Ifrågavarande förhållande synes böra

beaktas, då det gäller att ge nämnda stödåtgärder en mera permanent

karaktär.

Enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 766/1951 handhas låneförmedlingen

till jordbrukarna av lantbruksnämnderna. Visserligen skall detta ske

i samarbete med sällskapen, men med hänsyn till vad som anförts angående

formerna för härmed sammanhängande värderingar och uppskattningar

torde det vara mest ändamålsenligt att såväl dessa åtgärder som

låneförmedlingen handhas av samma organ, d. v. s. sällskapen. Härför

talar även den omständigheten, att sällskapen är de lokala organ, som svarar

för andra allmänna åtgärder, vilka sammanhänger med jordbrukets

driftsförhållanden. En sådan anordning torde även ur den lånesökande

jordbrukarens synpunkt vara den mest praktiska och rationella, eftersom

det blir samma personer, som deltager i värderingarna och behandlingen

av låneansökningarna.

Departementschefen.

Den synnerligen ogynnsamma väderleken under hösten 1952 har som bekant

åstadkommit skördeskador i åtskilliga delar av vårt land. Situationen

kan visserligen icke överblickas, förrän resultatet föreligger av den utredning,

som för närvarande pågår inom statens jordbruksnämnd, men redan

de nu tillgängliga uppgifterna ger vid handen, all skadorna — även om deras

betydelse för totalskörden icke får överdrivas — är lokalt setl mycket

allvarliga. Klart är också, att de enskilda jordbrukarna i ett stort antal fall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-53.

drabbats av så omfattande skador, att de på grund därav råkat i ekonomiska

svårigheter. Det föreligger därför enligt min mening trängande behov av

åtgärder från det allmännas sida för att mildra verkningarna av det inkomstbortfall,

som följer av den felslagna skörden.

Vad angår formen för det stöd, som jag sålunda anser böra komma i fråga,

kan uppenbarligen slutlig ställning icke tagas till detta spörsmål, innan mera

fullständiga upplysningar blivit tillgängliga rörande skadornas natur och

storlek. Då skyndsam hjälp emellertid är av nöden, bör man dock icke avvakta

nyssnämnda utredning utan redan nu ofördröjligen vidtaga de åtgärder,

som är möjliga utan att denna föregripes. Jag ansluter mig därför till

förslaget, att i avbidan på utredningen möjlighet skall skapas att lämna

stödlån till sådana jordbrukare, som på grund av den felslagna skörden fått

vidkännas mera betydande förlust och fördenskull är i behov av ekonomiskt

bistånd.

I fråga om den närmare utformningen av stödlånen anser jag, att denna

lämpligen bör nära anknyta till de bestämmelser, som enligt kungörelsen nr

766/1951 gäller för stödlån med anledning av 1951 års skördeskador. Även om

hushållningssällskapen haft hand om den förberedande utredningen av skadornas

omfattning, förordar jag sålunda, att låneverksainheten skall under lantbruksstyrelsens

tillsyn oinhänderhavas av lantbruksnämnderna. Dessa har

emellertid därvid att intimt samarbeta med hushållningssällskapen. Såsom jag

anförde vid tillkomsten av 1951 års stödlån (prop. nr 219/1951) bör någon

ingående prövning av lånesökandens ekonomiska ställning dock icke behöva

företagas utan det väsentliga bör vara att den inkomstminskning skördeskadorna

medfört verkligen är så stor att den måste antagas medföra

lånebehov för sökanden. Icke heller bör något fixt maximibelopp fastställas

för lånen. Det torde dock böra anges, att lån som regel ej skall beviljas till

högre belopp än som motsvarar viss del av den inkomstminskning, skadorna

medfört. Med ledning av tidigare erfarenheter synes detta belopp lämpligen

böra bestämmas till 2/3 av inkomstminskningen.

Med den nu angivna utformningen kan uppenbarligen ganska betydande

lånebelopp komma i fråga. Bland annat med hänsyn därtill torde lånen —

i synnerhet som enligt vad nyss anförts någon sträng behovsprövning icke

avses skola äga rum — böra löpa med ränta. Denna synes böra bestämmas

till 4 procent. Normalt torde lånen böra amorteras på fem år. Föreligger

särskilda skäl, bör lantbruksnämnden äga medge förlängning av amorteringstiden

till högst tio år. Med hänsyn till den föreliggande situationen samt

till syftet med lånen synes låntagarna dock skäligen böra erhålla förmånen

av två års ränte- och amorteringsfrihet, dock att räntefriheten bör avse

högst 10 000 kronor. Lån som icke överstiger 10 000 kronor blir sålunda helt

ränte- och amorteringsfritt under två år.

Liksom fallet var beträffande stödlånen föregående år bör i anslutning

till vad som gäller för avskrivningslån för inre och yttre rationaliseringsåtgärder

för de nu ifrågavarande lånen som regel krävas säkerhet, som kan

anses tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Det är emellertid tydligt,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

9

att rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyftas

med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Jag vill därför

understryka vad jag anförde i enahanda fråga föregående år, nämligen att

anspråken på säkerhet icke får sättas så höga, att de otillbörligt försvårar

långivningen i sådana fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga

egenskaper och förhållandena i övrigt finns anledning antaga, att han skall

fullgöra sin betalningsskyldighet. Överstiger lånebeloppet icke 3 000 kronor,

bör enligt min mening säkerhet som regel icke fordras. Vidare bör kravet

på säkerhet kunna efterges, om det vid lån av högre belopp möter svårigheter

för sökanden att ställa säkerhet och lantbruksnämnden finner sannolikt,

att han kommer att fullgöra betalningsskyldigheten.

Ansökan om stödlån bör göras före den 15 januari 1953. Med hänsyn till

att behovet av lån är trängande, bör ansökningarna upptagas till behandling,

så snart de kommer vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, och lånebeloppen

bör utbetalas utan dröjsmål.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget torde

få fogas till protokollet såsom bilaga.

Vad beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten

har jordbruksnämnden erinrat om att under kapitalbudgeten, fonden för

låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare anvisats dels ett investeringsanslag

av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/

51, dels ock ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1951/52. Av dessa medel kvarstår odisponerade

sammanlagt över 19 700 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, att detta

belopp skall få tagas i anspråk även för stödlån på grund av innevarande års

skördeskador. Därjämte innebär förslaget, att stödlåneverksamheten med

hänsyn till att behov av ekonomiskt bistånd på grund av skördeskador ofta

uppkommer skall göras permanent. Nyss angivna medel jämte inflytande

amorleringsbelopp föreslås därför skola överföras till en särskild fond, ur

vilken stödlån framdeles vid behov skall kunna beviljas utan riksdagens

börande.

Det är otvivelaktigt riktigt, att de senare årens erfarenhet ger vid handen,

att man måste räkna med att skördeskador icke sällan uppkommer av sådan

storleksordning, att enskilda jordbrukare råkar i ekonomiskt trångmål. Jag

delar därför jordbruksnämndens uppfattning, att skäl föreligger att överväga

införandet av någon form av hjälpåtgärder, som ständigt skall stå till förfogande.

Detta är emellertid ett spörsmål, vars lösning erbjuder olika möjligheter

och som därför enligt min mening icke bör avgöras utan en föregående

grundlig utredning. Jag är fördenskull icke beredd att nu taga ställning

till detsamma. 1 stället bar jag för avsikt att inom kort begära Kungl.

Maj :ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en dylik

utredning. Med denna ståndpunkt bör medel nu anvisas endast till stödlån

med anledning av 1952 års skördeskador. Vad dessa angår är det givetvis

icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet beräkna medelsbe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

hovet. Det torde emellertid i nuvarande läge vara tillfyllest, att Kungl. Maj :t

inhämtar riksdagens medgivande att för ändamålet få använda de delar av

förut nämnda båda investeringsanslag, som icke tagits i anspråk för stödlån

i anledning av 1950 och 1951 års skador. Skulle medel därutöver komma

att behövas, torde jag framdeles få framlägga förslag om ytterligare medelsanvisning.

Som jag förut anfört, framlägges förslaget om stödlån i syfte att skapa

möjlighet för omedelbar hjälp till de jordbrukare, som är i trängande behov

därav. Sedan jordbruksnämnden avslutat sin utredning av skördeskadornas

omfattning och natur, ämnar jag på nytt upptaga frågan om bistånd

åt de skadelidande och därvid överväga huruvida ytterligare hjälpåtgärder

kan anses behövliga. I detta sammanhang kan jag redan nu nämna, att jag

under hand inhämtat, att chefen för finansdepartementet har för avsikt att

föreslå, att Kungl. Maj :t — med stöd av bemyndigandet i 9 § lagen om investeringskonto

för skog — skall förordna att skyldighet att göra insättning

å dylikt konto icke skall föreligga för jordbrukare, som ingivit ansökan om

stödlån och enligt lantbruksnämndens beprövande är i behov av ekonomiskt

bistånd. Befrielsen från insättningsskyldighet skall dock icke avse sådana

fall, då det belopp, som skall insättas å investeringskonto, avsevärt överstiger

det belopp, som kan komma i fråga som stödlån. För att sätta lantbruksnämnden

i tillfälle att pröva, om förutsättning för befrielse är för handen,

skall låneansökan innehålla uppgift om storleken av det belopp, lånesökanden

är skyldig insätta på investeringskonto. Då insättning i regel skall vara

verkställd senast den 15 februari 1953 förutsättes, att lantbruksnämnden

före den 10 samma månad åtminstone preliminärt prövat de inkomna låneansökningarna.

Lånesökande, som befunnits uppfylla villkoren för befrielse

från insättningsskyldigheten, skall ofördröjligen underrättas därom.

Senast den 15 februari 1953 skall lantbruksnämnden vidare till länsstyrelsen

insända förteckning över samtliga jordbrukare, som erhållit sådan befrielse.

Länsstyrelsen skall i sin tur underrätta taxeringsnämnden i vederbörande

hemortskommun om befrielsen.

Genomföres detta förslag, torde man kunna räkna med att behovet av stödlån

i åtskilliga fall kommer att bortfalla. Å andra sidan är det klart, att lån

skall beviljas, i den mån de medel, sökanden befrias från att insätta, icke

förslår till att täcka behovet av bistånd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att de å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/

51 och tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52

under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisade

investeringsanslagen till Stödlån till jordbrukare må i enlighet

med de grunder, som förordats i det föregående, tagas

i anspråk för utlämnande av stödlån med anledning av

1952 års skördeskador.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

11

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-53.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om stödlån till jordbrukare.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1952 lidit väsentlig förlust

och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest

han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna erhålla

lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

2 §•

Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas

av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning Kungl.

Maj :t efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid

låneverksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med

hushållningssällskapen.

3 §-

Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två

tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.

För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande

ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må dock göras eftergift,

om lånebeloppet ej överstiger tretusen kronor eller om det, vid lån å högre

belopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och nämnden

finner sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande betalningsskyldighet.

4 §.

Å lån skall gäldas ränta efter 4 procent om året, dock att under de första

två åren räntefrihet åtnjutes för belopp upp till 10 000 kronor.

Lån skall återbetalas genom amortering med en femtedel om året med

början år 1955. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden medgiva

förlängning av amorteringstiden till högst tio år.

5 §.

Ränta och amortering skall för varje kalenderår inbetalas till lantbruksnämnden

före årets utgång. Å amorteringsbelopp, som ej erlägges inom föreskriven

tid, skall från förfallodagen tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta

efter 5 procent om året.

6 §.

Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden före den 15 januari

1953 och skall innehålla uppgift om storleken av den förlust sökanden anser

sig hava lidit.

Sökanden skall i förekommande fall jämväl lämna uppgift om storleken

av det belopp, som sökanden kan vara skyldig att senast i samband med avgivande

av självdeklaration avseende 1952 års inkomster insätta å spärrat

konto i riksbanken enligt lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto

för skog.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253. 13

Lantbruksnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröj ligen tillställas

sökanden.

Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom lantbruksnämndens

försorg.

7 §.

Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,

att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller

låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.

Å uppsagt kapitalbelopp som ej omedelbart erlägges skall från uppsägningsdagen

tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent

om året.

8 §.

Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,

skall ärendet underställas Kungl. Maj :t.

9 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse

meddelas av lantbruksstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:448 Skrivelse till Konungen med anledning av väckt motion, om höjning av bidraget till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad. a1 i texten
  2. JoU 1952:58 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten