Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen

35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:3, Med förslag till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

1

Nr 3.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen; given Stockholms

slott den 14- december 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt Kungl.

Maj :ts och kyrkomötets däri omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj :t härmed,

jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag,

midsommardagen och allhelgonadagen.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att Marie bebådelsedag skall upphöra att vara en

fristående helgdag och att den i stället skall firas på en söndag. En särskild

hösthelgdag föreslås inrättad genom att firandet av allhelgonadagen flyttas

från den söndag, då den nu firas, till närmast föregående lördag. Slutligen

förordas, att midsommardagen alltid skall förläggas till en lördag.

Syftet med den föreslagna reformen är dels att erhålla en jämnare och

lämpligare fördelning under året av helgdagarna och dels att minska den

splittring av arbetsveckorna, som vissa av de fristående helgdagarna nu

medföra.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen.

Med ändring av vad i 14 kap. 1 § kyrkolagen och förordningen den 4 november

1772 angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller

indragning är stadgat om tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen samt med upphävande av 14 kap. 5 §

kyrkolagen förordnas som följer.

Nedannämnda helgdagar skola firas,

Marie bebådelsedag å den söndag som infaller under tiden den 22—den

28 mars eller, om denna söndag är palmsöndag eller påskdag, å söndagen

före palmsöndagen,

midsommardagen å den lördag som infaller under tiden den 20—den

26 juni samt

allhelgonadagen å den lördag som infaller under tiden den 31 oktober

—den 6 november.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 74 december 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

I skrivelse till kyrkomötet den 27 augusti 1951, nr 3, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtat kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkände skrivelsen bifogat förslag till lag angående

tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

Kyrkomötet har i skrivelse den 12 oktober 1951, nr 35, anmält, att kyrkomötet

godkänt lagförslaget.

Härefter hemställer föredraganden, att lagförslaget måtte jämlikt § 87

mom. 2 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. G. Grönhagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

Sr 3.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag angående

tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen; given Stockholms

slott den 27 augusti 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag1

till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 juni 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändrad ordning

beträffande vissa helgdagar samt anför därvid följande.

Sedan riksdagen i skrivelse den 13 juni 1944, nr 374, anhållit om en förutsättningslös

utredning, huruvida en allmän högtidsdag med eller utan

kyrklig karaktär kunde inrättas under höstens lopp, har chefen för ecklesiastikdepartementet

uppdragit åt särskilt tillkallade sakkunniga, helgdagssakkunniga,

att verkställa utredning av nämnda fråga ävensom av spörsmålet

om midsommardagens förläggande. Helgdagssakkunniga ha den 17

april 1947 avgivit betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande

vissa helgdagar (SOU 1947: 27). Sedan utlåtanden över betänkandet avgivits

av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar, har betänkandet jämte

utlåtandena överlämnats till arbetstidsutredningen för att beaktas i samband

med det åt utredningen lämnade uppdraget att utreda frågan om en

utökning av den lagstadgade semesterns längd. Den 1 september 1950 har

arbetstidsutredningen fullgjort nämnda uppdrag genom att avlämna sitt

betänkande del IV om tre veckors semester (SOU 1950: 32). Även över detta

betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av ett betydande antal myndigheter

och organisationer. På grundval av sistnämnda betänkande har

för 1951 års riksdag genom proposition nr 72 framlagts förslag om ändring i

bl. a. lagen om semester, vilken proposition sedermera på hemställan av

andra lagutskottet i dess utlåtande nr 28 av riksdagen bifallits. I propositionen

har emellertid frågan om en kalenderreform lämnats å sido. Jag

anhåller nu att få upptaga detta spörsmål.

I. Gällande ordning.

Det grundläggande stadgandet om högtids- och helgdagar återfinnes i 1686

års kyrkolag. I 14 kap. 1 § — vilket stadgandes sakliga innehåll dock senare

jämkats — föreskrives sålunda, att såsom sabbaten, som nu är sön
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

dagen hos oss, bör efter Guds lag helgas, så skola ock dessutom efterskrivne

högtider, nämligen jul-, påsk- och pingstdagarna behållas och firas på sätt

och vis, som härtill vant varit, samt desslikes nyårs- och trettondedagen,

Kristi himmelsfärdsdag, kyndelsmässan, Marie bebådelse- och besökelsedag,

Johannes döparens, S:t Mikaélis- och allhelgonadag samt alla apostladagar.

Därvid är att märka att envar av de tre större högtiderna, jul, påsk och

pingst, omfattade, om också icke över hela riket, fyra helgdagar samt påsken

därjämte skärtorsdagen och långfredagen. Kyrkolagen innehåller — frånsett

i ett hänseende, vartill jag strax återkommer — inga föreskrifter om de

dagar, på vilka de angivna högtids- och helgdagarna skola infalla. Denna

fråga torde ej heller eljest ha särskilt reglerats genom skriven lag eller författning.

I så måtto synas dock regler i förevarande avseende ha införlivats

med skriven rätt som det förut återgivna stadgandet — att de angivna högtids-

och helgdagarna skola behållas och firas på sätt och vis som härtill

vant varit —- innebär ett fastslående av den vid kyrkolagens tillkomst gällande

ordningen beträffande helgdagarnas förläggning. Såsom förut antytts

finnes emellertid i kyrkolagen en specialbestämmelse om tidpunkten för

viss helgdag. Sålunda stadgas i 14 kap. 5 §, att om Marie bebådelsedag infaller

i dymmelveckan, han skall sättas på palmlördagen men, om han infaller

längre fram, han skall hållas tredjedag påsk.

Genom förordning den 4 november 1772 har emellertid väsentlig ändring

gjorts i den av kyrkolagen ursprungligen fastslagna ordningen. I förordningen

har sålunda föreskrivits, att tredje- och fjärdedagarna i de tre större

högtiderna, Marie besökelsedag, skärtorsdagen och apostladagarna skulle

helt indragas samt att kyndelsmässodagen, S:t Mikaélis dag och allhelgonadagen

visserligen skulle bibehållas såsom kyrkliga högtidsdagar men skulle,

om de infölle på någon söckendag, i stället firas på viss närmare angiven

söndag. Denna ordning består alltjämt.

I anslutning till de nu återgivna stadgandena gäller i fråga om helgdagarnas

förläggande, att vissa av dem firas å bestämt datum, oavsett på vilken

veckodag detta datum infaller. Dessa helgdagar kallas fasta. Hit höra

juldagen och annandag jul (den 25 och den 26 december), nyårsdagen (den 1

januari), trettondedagen (den 6 januari) och midsommardagen, vilken före år

1923 kallades endast Johannes döparens dag (den 24 juni). Jämväl Marie bebådelsedag

är att anse som fast helgdag (den 25 mars), ehuru den på grund

av det förut nämnda stadgandet i 14 kap. 5 § kyrkolagen vissa år skall firas

å annat datum. De helgdagar, som sedan gammalt alltid firas å bestämd

veckodag, kallas rörliga. Att jämställa med dessa äro de helgdagar — kyndelsmässodagen,

Mikaelidagen och allhelgonadagen — vilka, ehuru primärt

bundna till visst datum, likväl på grund av förordningen den 4 november

1772 alltid skola firas å viss veckodag. Av de rörliga och med dem jämställda

helgdagarna infaller flertalet å söndagar. A annan veckodag firas

långfredagen, annandag påsk (måndag), Kristi himmelsfärdsdag (torsdag)

och annandag pingst (måndag).

Vidare är i fråga om gällande kalenderordning att nämna, att enligt lag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

den 8 april 1938 skall den 1 maj, då denna dag ej infaller å sön- eller helgdag,

vara likställd med allmän helgdag. Den skall dock icke hava någon

kyrklig karaktär. Ytterligare må anmärkas, att enligt en 1935 genomförd

lagstiftning påskafton, midsommarafton och julafton äro att likställa med

allmänna helgdagar i fråga om beräkning av lagstadgad tid samt enligt

växel- och checklagarna.

II. Tidigare reformförslag.

Upprepade gånger under 1800- och 1900-talen ha i såväl kyrkomötet som

riksdagen upptagits frågor om indragning av olika helger. Förslag om indragning

av helgdagar ha sålunda behandlats av 1878, 1910 och 1915 års

kyrkomöten och i riksdagen ha alltsedan 1815 sådana frågor återkommit

med längre eller kortare mellanrum.

I motion vid 1815 års riksdag väcktes sålunda förslag om slopande av trettondedagen,

Marie bebådelsedag, annandag pingst, Kristi himmelsfärdsdag

och midsommardagen. Förslaget avvisades emellertid. Vid riksdagen 1828/

30 framställdes motionsledes förslag om överflyttande av Marie bebådelsedag,

långfredagen och Kristi himmelsfärdsdag till söndag samt om avskaffande

av trettondedagen och annandag pingst. Även detta förslag avvisades.

1 motion vid 1867 års riksdag väcktes förslag om borttagande av de tre annandagarna

vid jul, påsk och pingst, indragande av trettondedagen samt överflyttande

till söndag av Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag.

Motionen avslogs av riksdagen. Motionären återkom efterföljande riksdag

med mindre omfattande förslag, vilka även de avvisades. Förslag av

samma innebörd som det vid 1867 års riksdag framförda väcktes ånyo vid

1885 års riksdag. Vederbörande utskott tillstyrkte indragning av trettondedagen

och överflyttande av Marie bebådelsedag till söndag. Som kamrarna

stannade i olika beslut, föll dock förslaget. Vid 1903 års riksdag yrkades i

motion, att trettondedagens egenskap av helgdag måtte upphävas. Motionen,

som tillstyrktes av majoriteten i utskottet, blev emellertid avslagen av båda

kamrarna.

I motion vid 1915 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag angående införande av

bestämmelser om helgdagar utan kyrklig karaktär i syfte att bereda särskilt

den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker sysselsatta delen av befolkningen

tillfälle till vila och rekreation under den ljusa och varma årstiden.

Lagutskottet gav sin anslutning till motionens syfte och erinrade i detta sammanhang,

att endast ett jämförelsevis ringa antal personer åtnjöte fömånen

av semesterledighet. Därest med hänsyn till vissa betänkligheter av nationaloch

privatekonomisk natur en ökning av de arbetsfria dagarnas antal icke

läte sig genomföras, syntes det utskottet böra tagas under övervägande, huruvida

icke nämnda syfte kunde nås genom att samtidigt med införandet av

arbetsfria vardagar, förlagda till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

helgdagar, som infölle under en i rekreationshänseende mindre lämplig årstid.

Jämlikt utskottets förslag beslöt riksdagen avlåta skrivelse till Kungl.

Maj :t i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionen gjorda hemställan.

Skrivelsen blev på sätt framgår av det följande slutbehandlad 1931.

Frågan om införande av en ny kyrklig helgdag behandlades vid 1924 års

riksdag i anledning av en motion, vari yrkades att riksdagen ville uttala sig

för att allhelgonadagen måtte bliva en åt minnet av alla döda ägnad helgdag.

Motionen avslogs av riksdagen på hemställan av första lagutskottet,

som i sitt utlåtande anförde, att motionären med sitt förslag ville vinna bl. a.

det syftet att bereda befolkningen ett välbehövligt avbrott i vardagslivets

enformighet även under den tid av året, då helgdagar saknades. Enligt utskottets

mening kunde detta syfte dock bättre och fullständigare tillgodoses

genom de arbetsfria dagar som ifrågasatts i den förut omnämnda motionen

vid 1915 års riksdag.

Genom lag den 12 juni 1931 infördes i 5 § lagen den 29 juni 1912 om

arbetarskydd en bestämmelse av innehåll, att åt vissa arbetare borde, i allmänhet

under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst

iyra söckendagar. I den proposition, som låg till grund för denna lagändring,

framhöll föredragande departementschefen, att genom den föreslagna bestämmelsen

det syftemål, som legat till grund för 1915 års riksdagsskrivelse,

syntes vara i väsentlig mån tillgodosett, varför han ej ansett vidare åtgärd

böra vidtagas i anledning av skrivelsen.

Under förarbetena till den förut omnämnda lagstiftningen 1935, enligt vilken

påskafton, midsommarafton och julafton äro att likställa med allmänna

helgdagar i fråga om beräkning av lagstadgad tid samt jämlikt växel- och

checklagarna, framfördes förslag om att sådan likställighet skulle tillerkännas

även någon dag i anslutning till söndag under den senare hälften av året.

I den till grund för lagstiftningen liggande propositionen upptogs dock ej

förslag i detta hänseende. I samband härmed uttalade föredragande statsrådet,

att då den föreslagna lagstiftningen inskränkts till att avse påskafton,

midsommarafton och julafton, indragning av någon av de allmänna

helgdagarna icke ansåges motiverad.

I den proposition till 1938 års riksdag, genom vilken framlades förslag till

den förut omnämnda lagen om den 1 majs likställande i vissa hänseenden

med allmän helgdag, framhöll föredragande statsrådet, att man kunde hänvisa

till det förhållandet, att den 1 maj redan i avsevärd utsträckning vore

arbetsfri, varför legaliserandet av denna dag såsom likställd med allmän

helgdag icke såsom kompensation påkallade indragning av någon av de s. k.

lätthelgdagarna. I anledning av propositionen väcktes en motion, i vilken

yrkades, att riksdagen icke måtte bifalla propositionen med mindre sådan

lagändring genomfördes, att Marie bebådelsedag upphörde att vara helgdag.

Riksdagen biföll emellertid propositionen.

Vid 1938 års riksdag behandlades frågan om en kalenderreform även i

samband med prövningen av då framlagd proposition med förslag till lag

om semester. I anledning av propositionen väcktes en motion, i vilken hem
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 (Bilagor). 9

ställdes, att riksdagen hos Kungl. Maj :t matte anhålla, att skyndsam utredning

verkställdes i fråga om en kalenderreform i syfte att minska antalet

helgdagar. Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande, att den i motionen

behandlade frågan otvivelaktigt vore förtjänt av uppmärksamhet. Då det

emellertid icke kunde anses lämpligt att i det förevarande sammanhanget

upptaga frågan till närmare undersökning, ansåg utskottet skäl icke föreligga

för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

i ämnet. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen godkände efter

sammanjämkning utskottets utlåtande.

Även vid 1939 år.s riksdag var frågan om en kalenderreform aktuell. I

en motion framställdes nämligen yrkande med syfte att vissa enkla helgdagar

skulle indragas och utbytas mot ledighet sdagar i anslutning till söndagar

under andra halvåret. Motionen blev emellertid avslagen.

Såsom av det inledningsvis anförda framgår behandlades spörsmålet

jämväl vid 1944 år.s riksdag. I en vid riksdagen väckt motion hemställdes

sålunda, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå utredning,

huruvida en kyrklig högtidsdag kunde inrättas i vårt land under höstens

lopp, eventuellt på bekostnad av antalet helgdagar under förra hälften av

året. Första lagutskottet, till vilket motionen hänvisades och som infordrade

yttrande över motionen från åtskilliga myndigheter och sammanslutningar,

framhöll i .sitt utlåtande bl. a., att de tio kyrkliga helgdagar i Sverige som

ej vore fixerade till söndagar och av vilka fyra överhuvudtaget icke kunde

infalla på söndag, alla liksom den 1 maj firades under halvåret jul—midsommar.

Synpunkten att höstens enformighet borde avbrytas med extra

fridag hade tidigare dryftats i samband med införande av s. k. bankfridagar.

Förslag härom hade dock icke i detta sammanhang framlagts för

riksdagen. De skäl som anförts för en allmän högtidsdag under senare

halvåret vore av sådan styrka att frågan borde göras till föremål för en

utredning. Utskottet framhöll vidare, att en eventuell ny högtidsdag borde

förläggas intill en söndag. Därjämte uttalade utskottet, att det •— för att

i någon mån tillmötesgå framkomna önskemål att arbetsveckorna ej måtte

för mycket splittras av sådana helgdagar, som infölle eller kunde infalla

utan anslutning till söndag -— syntes i detta sammanhang förtjänt att, såsom

alternativ till indragning av en helgdag på våren, övervägas, huruvida

icke några av dessa helgdagar, t. ex. Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag,

alltid skulle kunna förläggas till en lördag eller måndag,

varigenom samtidigt deras värde för allmänheten som fridag skulle ökas.

Beträffande midsommardagen syntes det icke uteslutet att tänka sig densamma

förlagd i anslutning till en söndag, nämligen till första lördagen efter

den 20 juni. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa en förutsättningslös utredning,

huruvida en allmän högtidsdag, med eller utan kyrklig karaktär, kunde

inrättas under höstens lopp. Detta blev också riksdagens beslut.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

III. Helgdagssakkunnigas förslag.

Helgdagssakkunniga ha uttalat, att det .syntes lämpligt, från såväl religiösa

som sociala synpunkter, att söka åstadkomma en jämnare fördelning

under året av helgdagarna. En sådan fördelning kunde åstadkommas, antingen

så att totalantalet helgdagar bibehölles oförändrat under året eller

så att ett nettotillskott av helgdagar skapades. I förra fallet skulle alltså

införandet av en eller flera nya helgdagar under senare delen av året kräva,

att denna utökning kompenserades genom borttagande eller överflyttande

till närliggande söndag av ett lika antal redan existerande helgdagar under

den förra delen av året. Det förelåge därför följande tre huvudproblem:

l:o) Huruvida en nettoökning av antalet särskilda helgdagar borde undvikas,

och eljest med vilket högsta antal en dylik ökning kunde tänkas ske;

2:o) Vilka nuvarande särskilda helgdagar som, där så befunnes önskvärt,

borde helt indragas eller också borde överföras till söndag; samt

3:o) Huru många nya helgdagar som borde tillskapas och — de därmed

sammanhängande frågorna — när dessa lämpligast borde infalla och det firningsämne

till vilket de skulle anknytas.

Ett isolerat ställningstagande till var och en av dessa frågor, ha helgdagssakkunniga

fortsatt, syntes emellertid knappast möjligt. Genom att hänsyn

måste tagas till skilda faktorer komme ett beslut på den ena eller andra

punkten att starkt begränsa valmöjligheterna i övriga fall. De till buds stående

alternativen borde dock så långt möjligt prövas förutsättningslöst.

Beträffande frågan om en ökning av antalet helgdagar ha

helgdagssakkunniga anfört, att det icke torde kunna förnekas, att införande

av ytterligare helgdagar kunde komma att orsaka en minskad produktion

inom näringslivet eller åtminstone inom vissa delar därav. Under förutsättning

av totalt produktionsbortfall komme indragandet av en arbetsdag att

medföra en produktionsminskning med mindre än en halv procent. Helgdagssakkunniga

ha ansett, att särskilda sociala skäl talade för att, oavsett

de produktionsinskränkande konsekvenserna, en utökning av antalet helgdagar

i allt fall borde företagas. Den levnadsstandardhöjning som kommit

till stånd tack vare bl. a. näringslivets ökade effektivitet syntes de sakkunniga

icke böra få karaktären endast av förbättrade direkt materiella förmåner.

En viss del av standardhöjningen syntes lämpligen böra kunna uttagas

jämväl i form av ökad tid för rekreation.

Efter att ha närmare övervägt de verkningar en ökning av antalet helgdagar

kunde väntas medföra för folkhälsan, för vissa arbetsgivares och arbetstagares

ekonomi samt för skolväsendet ha helgdagssakkunniga funnit övervägande

skäl tala för att en viss utökning av antalet helgdagar under året

vidtoges. Helgdagssakkunniga ha emellertid vid sitt ställningstagande till

frågan med huru många dagar, den förutsatta ökningen av helgdagarna i så

fall lämpligen kunde ske, ansett sig böra begränsa förslaget till endast en dag.

Angående spörsmålet om indragning av de nuvarande helg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

dagarna ha helgdagssakkunniga uttalat, att någon förändring av julhelgen

icke borde ifrågasättas. Skäl att förändra nyårshelgen syntes icke

heller föreligga. Enligt helgdagssakkunnigas mening funnes icke någon anledning

att rubba på vare sig långfredagen, påskdagen, Kristi himmelsfärdsdag

eller pingstdagen. Midsommarhelgen och första maj borde ej heller indragas,

särskilt med hänsyn till den förankring de fått i det folkliga medvetandet

samt de seder och bruk som utvecklats kring dem. Återstående helgdagar,

bland vilka en indragning kunde ske, vore alltså trettondedagen,

Marie bebådelsedag och annandagarna vid påsk och pingst. Beträffande annandagarna

hyste helgdagssakkunniga den uppfattningen, att även om det

ur kyrklig synpunkt icke skulle innebära ett allvarligt intrång att indraga

dem, dessa dubbelhelger hade vunnit en sådan hävd att ett borttagande av

dem icke vore att förorda. Sett ur rekreationssynpunkt vore också, med hänsyn

till deras karaktär av dubbelhelger, ett borttagande av en av dem olämpligt.

Trettondedagens intima samhörighet med julfirandet skänkte åt den

dagen en särprägel som gjorde den svår att inordna i söndagarnas rad.

Helgdagssakkunniga ha därför kommit till den ståndpunkten, att om indragning

av någon helgdag skulle krävas, indragningen borde avse Marie

bebådelsedag och ske därigenom, att denna helgdag överfördes till de rörliga

helgerna att alltid firas på en söndag. Enligt helgdagssakkunnigas mening

borde regeln om Marie bebådelsedags överförande till söndag ha det

innehållet, att bebådelsedagen skulle förläggas till den söndag, som infölle

under tiden den 22—den 28 mars, dock att därest denna söndag skulle vara

palmsöndag eller påskdag, bebådelsedagen i stället skulle firas å femle söndagen

i fastan.

Lämpligheten att förlägga de ifrågasatta nya helgdagarna till fast

vecko da g i anslutning till s ö nd a g har framhållits av helgdagssakkunniga.

En annan ordning medförde splittrade arbetsveckor, vilket

föranledde betydande förluster för näringslivet. Ur rekreationssynpunkt

vore det värdefullt att genom placeringen av helgdagen i omedelbar anslutning

till en söndag erhålla en tvådagarsledighet. I valet mellan lördag

och måndag ha helgdagssakkunniga stannat för att de ifragasatta nya helgdagarna

borde förläggas till lördag. Härigenom komme förlusten av arbetstimmar

att begränsas i möjligaste mån.

Helgdagssakkunniga ha övervägt frågan om vilken karaktär nyinrättade

högtidsdagar borde givas och till vilken

tidpunkt de borde förläggas. Hinder mötte icke att göra dem

blott och bart till allmänna ledighetsdagar utan någon speciell vare sig

kyrklig eller borgerlig prägel. Säkerligen skulle detta dock komma att förefalla

tämligen främmande för det allmänna tänkesättet. Helgdagssakkunniga

ha därför ansett, att åtminstone en av de nya dagarna borde äga ett

.särskilt firningsämne, som gåve dagen något av helgd och högtid. Efter att

ha avvisat tanken att anknyta till något historiskt minne ha helgdagssakkunniga

uttalat, att vissa betänkligheter anmälde sig inför frågnn om att

giva en hösthelgdag kyrklig karaktär. I vida kretsar hade försiggått och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

försigginge alltjämt en sekularisering av det allmänna tänkesättet. Detta

märktes ej minst därigenom, att de stora helgerna blivit fritider mer än

högtider samt att söndagen alltmera förlorat karaktären av sabbatsdag och

i .stället blivit en dag för vederkvickelse. Det vore därför vanskligt, att genom

inrättande av en ny kyrklig högtidsdag söka levandegöra en religiös

idé, som för någon större grupp medborgare syntes sakna aktualitet.

Helgdagssakkunniga ha undersökt om någon eller några av de nya dagarna

skulle kunna anslutas till ett religiöst eller eljest ideellt motiv, som

är förbundet med någon av höstens söndagar. De söndagar, inför vilka helgdagssakkunniga

därvid i första hand stannat, äro Mikaelisöndagen och allhelgonasöndagen.

Mikaelisöndagen, ha helgdagssakkunniga fortsatt, hade från att

ursprungligen varit ägnad föreställningen om änglarna under senare tider

allt mer fått karaktären av en dag, då ansvaret mot barnen plägade beionas

i predikningar, i föredrag å församlingsaftnar o. d. Med hänsyn härtill

skulle det visserligen kunna anses välgrundat alt förlägga en särskild

helgdag i anslutning till Mikaelisöndagen och därvid giva denna nva helgdag

ett religiöst innehall, anknytande till nyssnämnda motiv, ansvaret mot

de små. Men själva .sambandet med Mikaelidagen och det tidigare trosskede

i vårt folks liv, varom nämnda dag dock alltjämt bure vittne, skulle

likvisst vara föga lämpligt för att motivera den nya helgdagen såsom en

helgdag med kyrklig karaktär. I vissa delar av Norrland firades Mikaelidagen

ännu i dag. Traditionen ägde dock numera starka inslag av profan

karaktär. Den extra ledighetsdag, som Mikaelsmässan utgjorde i dessa områden,

vore därför närmast att betrakta som en arbetsfri dag avsedd för rekreation

och förströelse. Kyrklig karaktär borde därför ej givas åt en ny

dag i anslutning till Mikaelidagen. Mikaelidagen infölle emellertid vid en

tidpunkt, den 29 september, då det vore lämpligt att förlägga en ny hösthelgdag.

En sådan dag borde vara en rent borgerlig allmän fridag och borde

förläggas till lördagen före Mikaelisöndagen. Någon ändring i almanackans

namnlängd vore ej behövlig i anledning av detta förslag.

I fråga om allhelgonasöndagen, vilken infaller den 1 november

eller närmast följande söndag, ha helgdagssakkunniga framhållit, att den

vore en relikt från den katolska tiden. Även om den i åtskilliga katolska

länder också firades till åminnelse av kyrkans helgongestalter, hade dock i

dessa länder en förskjutning ägt rum, så att dagen numera ofta firades såsom

en minnesdag för de hädangångna. Starka skäl talade för att giva en

av de ifrågasatta nya hösthelgdagarna en liknande karaktär. Genom att en

sådan minnesdag erhölle en kyrklig karaktär inpassades den också i ett

större andligt sammanhang. Helgdagssakkunniga ha vidare erinrat om att

redan nu på många håll i vårt land nybildats en sed att på allhelgonadagen

smycka de dödas gravar samt att på denna dag värdiga högtidsstunder till

de bortgångnas minne anordnades på kyrkogårdar, i kyrkor och andra andaktslokaler

och en minnesstund för de avlidna sedan flera år hölles i radion.

En ny helgdag av här angiven karaktär skulle ligga i gränslinjen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

13

mellan kristen religiös livssyn och en allmän-ideell humanistisk uppfattning.

Såsom sådan skulle den korrespondera mot det rådande andliga läget

i vårt land och skulle därför kunna fylla ett behov hos det stora flertalet

inom vårt folk. Helgdagssakkunniga ha följaktligen förklarat sig

övertygade om lämpligheten av att en allmän kyrklig helgdag till minnet

av de bortgångna inrättas och ha föreslagit att den förlägges till lördagen

närmast den nuvarande allhelgonasöndagen, vilken därvid skulle göras till

en vanlig söndag med benämning i raden av söndagar efter trefaldighet.

Den nya dagen borde heta Alla helgons dag. Den ändringen i almanackans

namnlängd borde därjämte företagas, att den 1 november, som nu har beteckningen

allhelgonadagen, skulle erhålla ett vanligt namn.

Att midsommardagen är en fast helgdag medför enligt vad helgdagssakkunniga

uttalat vissa praktiska olägenheter. Till dessa hörde bl. a.

en oläglig splittring av arbetet under midsommarveckan. Dessutom koncentrerades

semestrarna på ett olämpligt sätt till denna vecka. Vid ställningstagandet

till frågan om en ändrad ordning för midsommardagens förläggande

borde emellertid hänsyn tagas ej endast till rent praktiska överväganden.

Midsoinmarfirandet vore i vårt land allmänt och hade djupa

rötter i det folkliga medvetandet men syntes dock icke med nödvändighet

behöva vara bundet till just den 24 juni, Johannes döparens dag. I detta

sammanhang förtjänade också framhållas, att sommarsolståndet inträffar

den 22 juni. Helgdagssakkunniga ha därför ansett, att en förändring av

midsommardagen till en rörlig helg skulle kunna göras utan att inverka

menligt på förutsättningarna för det traditionella midsoinmarfirandet. Midsommardagen

borde därför förläggas till en bestämd veckodag i anslutning

till en söndag. Tidpunkten för midsommardagen borde enligt helgdagssakkunniga

ej infalla alltför nära månadsskiftet juni—juli. Anledningen härtill

vore främst trafiktekniska skäl. För att i möjligaste mån minska förutsättningarna

för en alltför stor anhopning av semesterresor i anslutning till

helgen ha helgdagssakkunniga — i överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen

förordat i ett till de .sakkunniga avgivet yttrande -— föreslagit, att

midsommardagen borde infalla under tiden den 20—den 26 juni. Vid valet

mellan lördag och måndag såsom fast veckodag för midsommardagen talade

de trafiktekniska skälen för lördagen. Därutöver vore att beakta, att midsommaraftonen

för betydande grupper anställda vore helt arbetsfri. Genom

den åsyftade reformen borde man ej begränsa ledighet, som redan nu åtnjötes.

Helgdagssakkunniga ha därför stannat för att förorda att midsommardagen

förlägges till lördagen.

Sammanfattningsvis innebär hel gdags sakkunnigas

förslag, att Marie bebådelsedag skall förläggas till den söndag som infaller

under tiden den 22—den 28 mars, dock att om denna söndag skulle

vara palmsöndag eller påskdag, bcbådelsedagen i stället skall tiras å femte

söndagen i fastan, att midsommardagen förlägges till den lördag som infaller

under tiden den 20—den 26 juni, att en ny helgdag av icke kyrklig karaktär

förlägges till lördagen före Mikaelisöndagen eller med andra ord

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

till lördagen under tiden den 28 september—den 4 oktober, samt att en ny

helgdag med kyrklig karaktär, Alla helgons dag, förlägges till lördagen

före den nuvarande allhelgonasöndagen, d. v. s, till lördagen under tiden

den 31 oktober—den 6 november. Helgdagssakkunniga ha därjämte framhållit,

att om endast en ny ledighetsdag konune att inrättas, de betraktade

förslaget om anordnandet av Alla helgons dag såsom en fristående allmän

helgdag på senhösten med kyrklig karaktär såsom det primära och väsentliga.

IT. Utlåtandena över helgdagssakkunnigas betänkande.

Utlåtanden ha efter remiss avgivits av vetenskapsakademien, överbefälhavaren,

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, kommerskollegium

(som bifogat yttranden från samtliga handelskammare i riket), skolöverstyrelsen,

fullmäktige i riksbanken, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

domänstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna, domkapitlen,

svenska kyrkans diakonistyrelse, allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse,

svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska bankföreningens

styrelse, kooperativa förbundets styrelse, landsorganisationen i Sverige,

tjänstemännens centralorganisation, Sveriges riksidrottsförbund, svenska

turistföreningen, svenska resebyråföreningen, Fredrika-Bremer-förbundet

och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

önskemålet att erhålla en jämnare fördelning under året

av helgdagarna har gillats eller lämnats utan erinran av de ickekyrkliga

remissinstanserna med endast något enstaka undantag.

Till de sistnämnda hör kooperativa förbundets styrelse, som framhållit, att

erfarenheten visade, att det knappast funnes någon som önskade semester

på hösten. Vid ett fritt val skulle med all sannolikhet de flesta föredraga ökat

antal lediglietsdagar på våren eller på eftervintern. Styrelsen före,sloge, att

frågan om dagarnas placering upptoges till förnyat övervägande.

Utan att dock motsätta sig att Marie bebådelsedag upphörde att firas som

fristående helgdag och i stället en ny helgdag infördes på hösten, har länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt huruvida icke betydelsen av

helgdagens förläggning till hösten något överskattats.

I de kyrkliga remissinstansernas utlåtanden kan knappast spåras någon

önskan i och för sig om en jämnare fördelning av helgdagarna. Visserligen

har Härnösands domkapitel uttalat, att de sakkunnigas förslag att berika

den för närvarande festlösa delen av kyrkoåret med en ny kyrklig helgdag

på hösten i och för ,sig vore tilltalande. Å andra sidan har Växjö domkapitels

flesta ledamöter framhållit, att det knappast syntes innebära någon större

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

olägenhet att våren hade flera helg- och vilodagar än hösten. Olikheten berodde

på kyrkoårets historiskt bestämda, egenartade rytm. Den relativt festlösa

hösten utgjorde en bakgrund för julcykelns högtider. Sommarens semestertid

torde göra det icke alltför svårt att uthärda höstmånadernas sammanhängande

arbete. Och Linköpings domkapitel har anmärkt, att ur kyrklig

synpunkt icke antalet helgdagar utan de olika helgdagarnas religiösa innehåll

och firningsämne vore det väsentliga.

Strävandet att förlägga särskild helgdag intill söndag har

mottagits med tillfredsställelse eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanserna.

Endast några få ha framfört betänkligheter eller uttalat

tveksamhet.

Generalpoststgrelsen, som dock ej velat motsätta sig förslag i enlighet med

nämnda strävan, har sålunda framhållit, att postgirokontorets bokföringsavdelning

icke vore i verksamhet å sön- och helgdagar. Antalet omsättningar

att bokföra första vardagen efter en dubbelhelg bleve avsevärt större än

andra dagar. Detta vållade stora svårigheter ur arbetssynpunkt. Särskilt betungande

bleve arbetsanhopningar efter en dubbelhelg vid månadsskifte och

i synnerhet efter en sådan vid kvartalsskifte.

Utan att dock ha avstyrkt de nya helgdagarnas förläggande till lördag har

kooperativa förbundets styrelse framhållit, att dubbelhelger medförde en

onormal arbetsbelastning för alla livsmedelsbutiker, vilket krävde extra arbetskraft

och övertidsarbete. Lagerhållningen av färskvaror försvårades under

dubbelhelger. Nya sådana kunde därför komma att innebära ökade kostnader.

Från kyrkligt håll har av Växjö domkapitels flesta ledamöter framhållits,

att tendensen att förlägga helgdagar, som förut kunnat infalla på olika veckodagar,

till lördagar kunde befaras medföra en förflackning i fråga om uppfattningen

av dessa dagars innebörd. Härnösands domkapitel har såsom en

särskild olägenhet vid de flesta dubbelhelger anfört, att den senare helgdagens

gudstjänster som regel bleve mindre väl besökta.

Förslaget om ökning av antalet helgdagar har avstyrkts av

flertalet icke-kyrkliga remissinstanser.

Denna ståndpunkt har sålunda intagits av överståthållarämbetet, fjorton

länsstyrelser, kommerskollegium, samtliga handelskamrar utom en, järnvägsstyrelsen,

telegrafstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, svenska bankföreningens

styrelse, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk och

kooperativa förbundets styrelse.

Utökningen med en ny helgdag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av skolöverstyrelsen, vetenskapsakademien, tio länsstyrelser, handelskammaren

i Karlstad, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

domänstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statens

arbetsmarknadskommissions flesta ledamöter, landsorganisationen,

tjänstemännens centralorganisation, Sveriges riksidrottsförbund, svenska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

turistföreningen, svenska resebyråföreningen, Fredrika-Bremer-förbundet

och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

De skäl, som de avstyrkande remissinstanserna genomgående åberopat

för sin ståndpunkt, äro den produktionsminskning och den belastning för

näringslivet som en utökning av antalet helgdagar skulle medföra.

Med denna utgångspunkt har ett stort antal remissinstanser som förutsättning

för införande av två hösthelgdagar uppställt kravet, att utöver

Marie bebådelsedag ytterligare en av första halvårets fasta helgdagar förlädes

till söndag. Den dag som därvid åsyftats har i flertalet fall varit trettondedagen

eller Kristi himmelsfärdsdag.

Några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha emellertid

framhållit även andra omständigheter. Sålunda har länsstyrelsen i Hallands

län anfört, att helgdagarna för vissa befolkningsgrupper i första rummet blivit

tillfällen till ett överdrivet nöjesliv och därigenom kommit att innebära

snarast motsatsen till vederkvickelse. Nöjeslivet under helgdagarna medförde

vidare en ökning av lyxkonsumtionen på sparandets och nyttokonsumtionens

bekostnad. Även kooperativa förbundets styrelse har anfört liknande

synpunkter.

Riksförbundet landsbygdens folk har erinrat om att den jordbrukande

befolkningen icke hade möjlighet att i samma utsträckning som andra befolkningsgrupper

utnyttja helgerna till rekreation. En ökning av antalet

helgdagar komme att verka till nackdel för den jordbrukande befolkningen.

I stället för att minska komme man att öka skillnaden i levnadsbetingelser.

Liknande synpunkter ha antytts även av Sveriges lantbruksförbund.

I detta sammanhang må ock anmärkas, att vissa remissinstanser berört

det samband, ,som råder mellan frågan om en ökning av antalet helgdagar

och spörsmålet om en förlängning av den lagstadgade semestern. Sålunda

har överståthållarämbetet funnit det icke lämpligt att dessa frågor behandlades

rent skilda från varandra. Sambandet mellan dessa spörsmål har understrukits

även av länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län, Göteborgs

domkapitel, Sveriges köpmannaförbund och svenska bankföreningens styrelse.

Av de remissinstanser, som tillstyrkt en ökning av antalet helgdagar, ha

endast vissa närmare utvecklat sina synpunkter.

Sålunda har socialstyrelsen erinrat om nutidsmänniskans ökade behov

av vila och avspänning, beroende på rationalisering och övergång till heloch

halvautomatiserade arbetsformer inom industrien. Som exempel på att

livet för den enskilde individen blivit jäktigare och mera komplicerat har

styrelsen pekat på omöjligheten för ett stort antal människor att finna en

bostad på rimligt avstånd från arbetsplatsen. Ur allmänna sociala synpunkter

vore det enligt styrelsens mening därför motiverat att utöka antalet

helgdagar. Även länsstyrelsen i Kronobergs lån har anfört liknande synpunkter.

Några remissinstanser ha givit uttryck för den tankegången, att de olägenheter

ur produktionssynpunkt, som införande av en ny helgdag inne
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

bure, i viss män uppvägdes av den minskning i splittringen av arbetsveckorna,

som de sakkunnigas förslag skulle medföra, varför produktionsminskningen

icke torde bliva större än att den kunde bäras. Detta anse

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommissions flesta ledamöter, länsstyrelserna

i Östergötlands och Kronobergs län samt landsorganisationen.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att ökningen av antalet helgdagar under

läsåret med en för skolans del icke behövde leda till någon inskränkning

i antalet läsdagar, enär möjlighet funnes att balansera detta bortfall

av en läsdag genom indragning av en allmän lovdag.

Helgdagssakkunnigas förslag att förlägga firandet av Marie

bebådelsedag till en söndag har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga icke-kyrkliga remissinstanser utom två nämligen länsstyrelsen

i Uppsala län och svenska turistföreningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har sålunda funnit borttagandet av Marie

bebådelsedag såsom fristående helgdag innebära en onödig och för ett stort

antal människor ovälkommen förändring i bestående tradition. Länsstyrelsen

har förordat, att bebådelsedagen i stället städse måtte förläggas till

lördag.

Enligt vad svenska turistföreningen anfört har under senare år semesterdagar

i allt större utsträckning uttagits under vårvintern. En bestämd fördel

vore att genom förekomsten av Marie bebådelsedag dessa semestrar

blivit mera utspridda. Borttoges denna helgdag, vore det enligt föreningens

mening sannolikt, att trafikföretag och hotellanläggningar komme att utsättas

för ännu större påfrestningar under påsktiden än vad nu vore fallet.

Däremot borde dagen förläggas antingen till lördag eller måndag.

Samtliga kyrkliga remissinstanser ha hävdat att Marie bebådelsedag fortfarande

bör firas. Dock har Västerås domkapitel uttalat, att om man ej

kunde bibehålla den såsom fristående helgdag, den borde helt avföras som

kyrklig helgdag. Där man så önskade kunde dagen kyrkligt högtidlighållas

genom vespergudstjänst eller dylikt.

Helgdagssakkunnigas förslag om förläggning av Marie bebådelsedag har

tillstyrkts eller godtagits av Linköpings domkapitel, en ledamot av Växjö

domkapitel, Lunds domkapitel, Göteborgs domkapitel, Karlstads domkapitel,

Härnösands domkapitels flesta ledamöter, Luleå domkapitel, Visby domkapitel

och Stockholms domkapitel. Dock har Göteborgs domkapitel föreslagit

den jämkningen i förslaget, att om Marie bebådelsedag skulle infalla å femte

söndagen i fastan eller palmsöndagen eller efter påsk, Marie bcbådelsdag

ej skulle firas det året.

Däremot har förslaget avstyrkts av Uppsala domkapitel, Skara domkapitel,

Strängnäs domkapitel, Västerås domkapitel, Växjö domkapitels flesta

ledamöter, två ledamöter av Härnösands domkapitel, svenska kyrkans diakonistyrelse

och allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse. Dessa

ha föreslagit, att Marie bebådelsedag i stället skulle förläggas till en lördag,

dock ej till lördagen före påskdagen.

Västerås domkapitel har såsom skäl för sin ståndpunkt anfört, att de

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 3.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

sakkunnigas förslag skulle leda till att under 28-årsperioden 1949—1976

Marie bebådelsedag skulle infalla tre gånger på tredje söndagen i fastan,

nio gånger på midfastosöndagen och sexton gånger på femte söndagen i

fastan. Den strängt slutna serien av fastetiden söndagar skulle regelbundet

genombrytas just under den tid, då dessa söndagars budskap intensifierades

med blicken mot passionsdramat. Därtill komme, att i inemot en tredjedel

av åren Marie bebådelsedag måste tillbakaflyttas till relativt stort avstånd

från den kalendariska bebådelsedagen den 25 mars, vilket skulle i

hög grad förrycka dess innebörd. Liknande synpunkter ha anförts av övriga

avstyrkande remissinstanser, därvid åtskilliga — såsom Uppsala domkapitel,

Skara domkapitel och svenska kyrkans diakonistyrelse -— särskilt

understrukit olägenheten av att just femte söndagen i fastan, vars firningsämne

hörde till de mest omistliga och till kristendomens mest centrala, så

ofta skulle komma att bortfalla. Därutöver har bl. a. Skara domkapitel

framhållit, att då lördagen i stor utsträckning endast kunde räknas såsom

halv arbetsdag, Marie bebådelsedagen och midsommardagen, om de båda

förlädes till lördagar, tillsammans ej skulle få nämnvärt större inverkan på

arbetsresultatet än vad envar av dem nu hade.

Helgdagssakkunnigas förslag om midsommardagens förläggning

har föranlett betänkligheter endast hos några få remissinstanser.

Förslaget har uttryckligen avstyrkts av tre ledamöter av Uppsala domkapitel,

därvid framhållits, att det vore föga välbetänkt att dirigera midsommarnatt

och midsommardag till för varje år lämplig tidpunkt samt att

tradition och folkseder, vilka liksom framsprungit ur livet självt, icke läte

sig utan att taga skada tvingas in under växlande lämplighetskrav. Liknande

synpunkter ha — utan att dock ha föranlett ett bestämt avståndstagande

från förslaget — åberopats av länsstyrelserna i Södermanlands, Skaraborgs,

och Västmanlands län samt Växjö domkapitels flesta ledamöter. De sistnämnda

ha även framhållit, att med den föreslagna ordningen det sammanhang

mellan Johannes döparens dag och juldagen, som hade sin grund i

den evangeliska berättelsen, i viss mån skulle undanskymmas.

Järnvägsstyrelsen har vidhållit vissa av styrelsen tidigare till de sakkunniga

framförda betänkligheter av trafikteknisk art. Om man trots dessa

betänkligheter ansåge att en ändrad ordning borde införas, hade styrelsen

intet att erinra mot förslaget.

I tre yttranden har föreslagits viss jämkning i förslaget beträffande den

tidsperiod inom vilken midsommardagen skulle infalla. Sålunda har landsorganisationen

föreslagit, att midsommardagen skulle förläggas till den

lördag, som infaller under tiden den 24—den 30 juni. Midsommarhelgen

infölle redan nu i tidigaste laget och enligt helgdagssakkunnigas förslag

skulle den kunna inträffa än tidigare. Landsorganisationen vore ej övertygad

om att de trafiktekniska hänsyn, som varit bestämmande för de sakkunniga,

måste tillerkännas utslagsgivande betydelse. Handelskammaren i

Gävle har ansett, att midsommardagen borde förläggas till sista måndagen

i juni. Härigenom skulle en spridning av arbetarsemestrarna över större de
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

19

len av sommaren underlättas. Enligt svenska turistföreningen borde midsommardagen

förläggas till den lördag som infaller närmast före den 24

juni. En senare förläggning skulle leda till att den redan nu alltför korta

högsäsongen för turisttrafiken än mer minskades.

Av de remissinstanser, som tagit ställning till frågan om förläggningen

av två hösthelgdagar, har det övervägande flertalet tillstyrkt

eller lämnat utan erinran helgdagssakkunnigas förslag att förlägga den ena i

anslutning till Mikaelidagen och den andra intill allhelgonadagen. I några

utlåtanden ha dock givits uttryck för tveksamhet eller annan mening. Sålunda

har länsstyrelsen i Malmöhus län, som tillstyrkt, att den ena dagen

förlädes i anslutning till allhelgonadagen, förordat, att den andra placerades

i mitten på september. Skånes handelskammare, som är ense med de sakkunniga

om den ena dagens förläggning i anslutning till Mikaelidagen, har

ansett, att den andra borde anknytas till andra söndagen i november och icke

erhålla kyrklig karaktär. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län samt Västernorrlands och Jämtlands låns handelskammare liksom ock

Sveriges lantbruksförbund ha ifrågasatt om icke de båda helgdagarna borde

förläggas i ett sammanhang, varigenom en längre sammanhängande ledighet

skulle uppkomma. De två förstnämnda ha förordat, att de två nya dagarna

skulle anknytas till Mikaelidagen; lantbruksförbundet däremot har ansett,

att den sammanhängande ledigheten borde infalla vid allhelgonadagen. Av

vad tidigare anförts framgår, att kooperativa förbundets styrelse ifrågasatt

lämpligheten att förlägga nya ledighetsdagar till hösten samt att generalpoststyrelsen

framhållit, att dubbelhelgdagar vid månadsskiftena medförde

vissa olägenheter för postverket.

Ungefär en tredjedel av remissinstanserna har tagit ståndpunkt till frågan

huru, därest endast en hösthelgdag införes, denna

bör förläggas. Ungefär tre fjärdedelar av dessa instanser ha anslutit

sig till helgdagssakkunnigas uppfattning att dagen borde placeras i anslutning

till allhelgonadagen. De återstående — Skånes handelskammare, Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Uppsala och Kopparbergs län, Uppsala domkapitel och Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation — ha uttalat sig för helgdagens anknytning

till Mikaelidagen.

Några av de remissinstanser som förordat helgdagens förläggning i anslutning

till allhelgonadagen ha närmare motiverat sin ståndpunkt. Sålunda

bar Stockholms handelskammare jämte ytterligare några instanser framhållit,

att denna dag infölle längre från sommaren med dess semesterledighet

än Mikaelidagen. Sveriges lantbruksförbund har åberopat, att vid Mikaelidagen

rotfrukts- och potatisskörd samt höstkörning påginge, varför det vore

lämpligare att helgdagen förlädes i samband med allhelgonadagen.

Överståthållarämbetet har till stöd för sin ståndpunkt att dagen borde

anknytas till Mikaelidagen anfört, att allhelgonadagen infölle på en ur

rekreationssynpunkt olämplig årstid samt att den helgdagsfria tiden från

midsommardagen till julafton skulle jämnare uppdelas vid hclgdagens för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

läggning till Mikaelidagen. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

samt länsstyrelsen i Kopparbergs län ha anfört, att för helgdagens placering

i anslutning till Mikaelidagen talade dels att väderleksförhållandena

då vore bättre än senare och dels att tradition funnes för en fridag vid

Mikaelidagen.

Förslaget att den till den helige Mikaels dag anknutna

helgdagen skulle förläggas till lördag och givas ickekyrklig

karaktär har med endast enstaka undantag tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av de remissinstanser, som tagit närmare ståndpunkt

till dessa spörsmål.

I fråga om tidpunkten har endast en instans — nämligen Karlstads domkapitel

— hemställt om jämkning. Fridagen borde enligt domkapitlets mening

förläggas till måndagen efter den helige Mikaels dag. Endast en remissmyndighet,

Visby domkapitel, har förordat, att ifrågavarande dag borde givas

karaktär av kyrklig helgdag. Åtskilliga av de kyrkliga remissinstanserna ha

ansett att dagen borde kallas »Mikaeliafton».

Av de icke-kyrkliga remissinstanser, som gått in på frågan om den till

allhelgonadagen anknutna helgdagens närmare förläggande

och karaktär, ha — utom Skånes handelskammare, vars

ståndpunkt tidigare omnämnts — endast länsstyrelserna i Malmöhus och

Älvsborgs län samt Sveriges husmodersföreningars riksförbund framfört erinringar

mot helgdagssakkunnigas förslag i detta hänseende. Sålunda ha

de två sistnämnda ansett, att dagen ej borde givas karaktär av kyrklig högtid.

Dagen borde enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län benämnas allhelgonaafton.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har endast framfört den erinringen att

dagen borde kallas, icke såsom enligt de sakkunnigas mening »Alla helgons

dag», utan »allhelgonadagen».

Mellan de kyrkliga remissinstanserna råda delade meningar om ifrågavarande

dag bör givas kyrklig eller icke-kyrklig karaktär.

Sålunda ha Strängnäs, Lunds, Karlstads, Luleå och Visby domkapitel

samt en ledamot av Växjö domkapitel anslutit sig till den förra meningen.

Däremot ha Linköpings, Skara, Västerås, Göteborgs och Stockholms domkapitel

samt svenska kyrkans diakonistyrelse och allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse ansett, att dagen icke borde erhålla kyrklig karaktär.

Därtill kommer, att Uppsala domkapitel, Växjö domkapitels flesta

ledamöter och Härnösands domkapitel ställt sig avvisande till en särskild

helgdag i anslutning till allhelgonadagen.

Flertalet av instanserna, som avstyrkt att dagen erhåller kyrklig karaktär,

ha givit uttryck för tankegången att en följd av helgdagssakkunnigas förslag

skulle bli att den nuvarande allhelgonadagen — vars firningsämne vore

fullkomningen och det universella evighetsperspektivet — i verkligheten

skulle försvinna och ersättas med en högtid av annan innebörd, nämligen

firandet av de bortgångnas minne i anslutning till den fordom den 2 november

firade alla själars dag. Detta skulle vara i hög grad betänkligt, då allhelgonadagens

texter och psalmer måste betecknas såsom omistliga. Vad

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

sålunda anförts innebure intet underskattande av det firningsämne som låge

i högtidlighållandet av de bortgångnas minne. Av stämningsskäl borde gudstjänst

av detta innehåll helst firas på aftonen. Därför borde allhelgondagen

med oförändrad innebörd alljämt firas på söndag. Föregående lördag kunde

göras till en icke kyrklig fridag, på vars kväll man lämpligen kunde hålla

en vespergudstjänst eller dylikt till de bortgångnas minne. Lördagen borde

i så fall kallas allhelgonaafton.

Anmärkas må att Luleå och Visby domkapitel, som förordat att ifrågavarande

lördag finge karaktär av kyrklig högtid, understrukit, att den måtte

givas samma religiösa innebörd, som allhelgonasöndagen nu hade.

I detta sammanhang må ock anmärkas, att flera av de kyrkliga remissinstanserna

framhållit, att sådan varsamhet borde iakttagas att ändring i den

relativt nya evangelieboken ej behövde göras.

Ett spörsmål, som också uppmärksammats i yttrandena, är de än dringar

i namnlängden, som kunna föranledas av helgdagssakkunnigas

förslag. Sålunda har vetenskapsakademien framhållit, att benämningen

midsommardagen för den 24 juni borde utgå och att dagen liksom fram

till år 1923 åter borde heta Johannes döparens dag. Växjö domkapitel har

förklarat, att förslaget att från almanackan avlägsna beteckningen allhelgonadagen

för den 1 november av historiska skäl borde avvisas. I samma

riktning har Luleå domkapitel uttalat sig.

Ytterligare må anmärkas, att i vissa yttranden önskemål framförts om en

mera genomgripande kalenderreform. Sålunda har Skånes

handelskammare framhållit, att med hänsyn till den omvälvning som ägt

rum på snart sagt alla samhällslivets områden nuvarande helgdagsordning

framstode såsom otidsenlig och föga lämpad efter nuvarande behov. En långt

mera omfattande kalenderreform än den nu föreslagna vore därför väl motiverad.

I samma riktning ha fyra ledamöter av statens arbetsmarknadskommission

samt Sveriges husmodersföreningars riksförbund uttalat sig. Sveriges

industriförbund har anfört, att även frågan om julhelgens och påskens

placering borde bli föremål för diskussion. En reform i sådant hänseende

måste genomföras internationellt. Förbundet har uttalat sin förhoppning att

Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet. Även Smålands

och Blekinge handelskammare samt handelskammaren i Gävle ha framhållit,

att en internationell kalenderreform skulle innebära avsevärda fördelar. V.

V. KalenderfrAgans behandling vid genomförandet av reformen om tre

veckors semester.

Arbetstidsutredningen.

I sitt förut omnämnda betänkande har arbetstidsutredningen beträffande

kalenderfrågan inledningsvis betonat, att utredningen icke varit i tillfälle

att själv utföra några undersökningar rörande den utformning en kalenderreform

lämpligen borde erhålla, varför utredningen inskränkt sig till att be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

handla det förslag, som helgdagssakkunniga framlagt, och den kritik, som

anförts mot förslaget.

Utredningen — som i betänkandet framlagt förslag om tre veckors lagstadgad

semester — har vid behandlingen av frågan om kalenderreformen

främst beaktat de synpunkter som äro att anföra ur rekreations- och produktionssynpunkt.

Därvid har utredningen med utgångspunkt från att dagen

före Marie bebådelsedag och före var och en av de nya helgdagarna

vore hel arbetsdag och att midsommarafton vore helledig beräknat, att hela

reformen skulle föranleda ett bortfall av omkring 1/3 arbetsdag i genomsnitt

per år, medan den mindre reformen, som förutsatte oförändrat antal

helgdagar, skulle medföra en vinst av ungefär Va arbetsdag. I anslutning

härtill har utredningen uttalat, att om tre veckors lagstadgad semester infördes,

det vore uteslutet att vid en kalenderreform välja ett alternativ, som

skulle komma att ytterligare minska antalet arbetsdagar. Ville man för närvarande

genomföra en kalenderreform i anslutning till helgdagssakkunnigas

förslag, hade man sålunda endast att överväga det mindre förslaget,

d. v. s. att överföra en helgdag till kyrkoårets senare del och eventuellt att

ändra ordningen för midsommarhelgen.

Av utredningens uttalanden framgår, att den ansett en kalenderreform

i enlighet med helgdagssakkunnigas mindre förslag och alltså med en hösthelgdag

förlagd till månadsskiftet oktober/november vara fördelaktig. Utredningen

har emellertid ej ansett spörsmålet om rekreationsbehovets tillgodoseende

vara det viktigaste vid bedömande av frågan om en kalenderreform.

Ett realiserande av förslaget om tre veckors semester torde nämligen

komma att tillgodose rekreationsbehovet i all den utsträckning som

vore möjlig. Vad utredningen i detta sammanhang i stället ville framhålla

vore att förlängningen av semestertiden komme att skapa en tendens till

sänkning av den materiella levnadsstandarden på grund av ett visst produktionsbortfall

och att en ökning av produktionskostnaderna komme att

göra sig gällande. Det vore givetvis angeläget att söka på olika sätt motverka

dessa tendenser. Ett sätt att göra detta vore att genomföra en rationellare

ordning för våra helgdagar i syfte att undvika en sådan splittring

av arbetsveckorna som vissa helgdagar för närvarande förorsakade.

Efter att ha framhållit, att på frågan om en kalenderreform icke finge anläggas

endast sådana synpunkter som utredningen dittills anfört, har utredningen

uttalat, att skäl kunde åberopas för en längre gående reform av

den nuvarande kalendern än den föreslagna. Men detta skulle med all sannolikhet

komma att möta erinringar främst från kyrkligt håll. Enligt vad

utredningen kunde bedöma betecknade helgdagssakkunnigas förslag en medelväg,

som kunde accepteras av samtliga.

Sammanfattningsvis har utredningen uttalat, att frågan om en kalenderreform,

ehuru den ej utgjorde någon förutsättning för treveckorssemesterns

förverkligande, borde prövas snarast. Reformen syntes böra ha den innebörden

i fråga om helgdagarnas förläggande som innefattades i helgdagssakkunnigas

mindre förslag. Som särskilt skäl för sin ståndpunkt att bi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor)^

träda helgdagssakkunnigas förslag om förläggandet av midsommardagen

har utredningen framhållit, att efter genomförandet av tre veckors lagstadgad

semester det komme att bli synnerligen angeläget att allt gjordes, som

kunde medföra en spridning av semestrarna. Ur denna synpunkt vore det

angeläget, att man förläde midsommardagen så tidigt som möjligt.

Arbetstidsutredningen har icke varit enhällig beträffande kalenderreformen.

Sålunda har ledamoten av utredningen, direktören i järnbruksförbundet

Gustaf Rudenstam i särskilt yttrande föreslagit, att kalenderreformen

skulle genomföras samtidigt med treveckorssemestern. Reformen borde innebära,

att Marie bebådelsedag förlädes till en söndag och midsommardagen

i anslutning till en söndag.

Yttrandena över arbetstidsutredningens betänkande.

Såsom tidigare nämnts ha yttranden över arbetstidsutredningens betänkande

avgivits av ett betydande antal myndigheter och organisationer. I

det övervägande flertalet av yttrandena har vad arbetstidsutredningen förordat

på denna punkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Flera av de

tillstyrkande remissinstanserna ha uttalat, att reformen borde genomföras

snarast.

I några remissyttranden ha emellertid framförts erinringar och föreslagits

jämkningar. Sålunda ha telegrafstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

lön, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle och svenska lasttrafikbilägareförbundet

framlagt förslag, som innebära att helgdagarnas antal skulle minskas

med en. Förutsättning för inrättande av en hösthelgdag borde sålunda

enligt telegrafstyrelsen, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Skånes handelskammare samt länsstyrelsen i Göteborgs och Rohus län —

vilken sistnämnda för övrigt har ifrågasatt lämpligheten över huvud av en

hösthelgdag — vara att utöver Marie bebådelsedag ytterligare en helgdag

indroges eller förlädes till en söndag. Handelskammaren i Gävle och svenska

lasttrafikbilägareförbundet ha anslutit sig till ledamoten av arbetstidsutredningen

Rudenstams uppfattning att Marie bebådelsedag borde förläggas

till söndag utan att hösthelgdag inrättades.

Svenska turistföreningen har vidhållit sin i yttrandet över helgdagssakkunnigas

betänkande uttalade mening att Marie bebådelsedag måtte bibehållas

såsom särskild helgdag och förläggas till måndag eller lördag. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har funnit det icke nödvändigt eller önskligt att

förlägga en helgdag till hösten och har på grund därav ansett sig ej kunna

tillstyrka att Marie bebådelsedag slopades; sistnämnda dag kunde dock förläggas

till en lördag.

Två handelskammare ha framfört erinringar mot den av arbetstidsutredningen

förordade tidpunkten för hösthelgdagen. Sålunda har handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län ifrågasatt om icke dagen kunde

förläggas till en dag tidigare under hösten. Västcrnorrlands och Jämtlands

läns handelskammare har uttalat, att hösthelgdagen borde anslutas till Mikaclidagcn

och givas icke kyrklig karaktär.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

I anledning av vad utredningen anfört beträffande midsommardagen har

svenska turistföreningen vidhållit sin ståndpunkt att midsommardagen

borde förläggas till den lördag som infaller närmast före den 24 juni. Landsorganisationen

har förklarat, att utredningens förslag att förlägga midsommardagen

till en lördag ej föranledde någon erinran från organisationens

sida.

1951 års riksdag.

I den förut omnämnda propositionen nr 72 till innevarande års riksdag

— genom vilken förslag om tre veckors lagstadgad semester framlades för

riksdagen — har chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, efter att

ha återgivit vissa av arbetstidsutredningens uttalanden i kalenderreformsfrågan

anfört, att en ändrad ordning i den riktning som förordats självfallet

skulle medföra vissa gynnsamma verkningar ur produktionssynpunkt.

Emellertid fann föredragande departementschefen det ej vara erforderligt

att i då förevarande sammanhang taga ståndpunkt till frågan om en sådan

reform.

I anledning av propositionen väcktes en motion nr 336 i första kammaren,

vari hemställdes, att riksdagen måtte uttala, att den förutsatte att förslag

om en kalenderreform komme att avlämnas till 1952 års riksdag.

I sitt över propositionen och motionen avgivna utlåtande nr 28 har andra

lagutskottet — efter att ha erinrat om att frågan om en kalenderreform vore

av den art att samtycke till reformen fordrades av allmänt kyrkomöte —

framhållit, att det vore anledning att förvänta, att spörsmålet komme att

upptagas till behandling vid instundande kyrkomöte samt att förslag i ämnet

därefter snarast förelädes riksdagen. Utskottet hemställde, att motionen

måtte anses besvarad genom vad utskottet sålunda anfört. Detta blev också

riksdagens beslut.

YI. Departementschefen.

Våra helgdagars innebörd och placering grunda sig på kyrkliga traditioner.

Det synes utan vidare klart att man ej onödigtvis bör genomföra sådana

ändringar i gällande helgdagsordning som stå i strid mot eller innebära avsteg

från dessa traditioner. Å andra sidan kan samhällets utveckling leda

till att jämkningar i ordningen framstå som behövliga. Tidigare ha också

vissa ändringar i helgdagsordningen vidtagits av denna anledning.

Sedan åtskillig tid tillbaka ha önskemål framkommit om jämkningar i

främst två avseenden. Det ena är att erhålla en jämnare fördelning under

året av helgdagarna. Någon eller några fristående högtidsdagar borde sålunda

förläggas till den nu helt helgdagslösa tiden mellan midsommar och

jul. Det andra önskemålet är att de fristående helgdagarna förläggas på

sådant sätt, att den splittring av arbetsveckorna som åtskilliga av dem nu

medföra i görligaste mån undvikes. En sådan jämkning skulle innebära

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kangl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

påtagliga fördelar för näringslivet och därjämte medföra den vinsten, att de

fristående helgdagarna skulle få en ur rekreationssynpunkt mera värdefull

placering. Nu angivna önskemål äga enligt min mening den tyngd att de

böra tillgodoses i den mån det är möjligt utan att de kyrkliga och traditionella

synpunkter, som varit bestämmande för den nu gällande ordningen,

trädas för när i mera betydande utsträckning.

Helgdagssakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande. Marie bebådelsedag

upphör att firas såsom fristående helgdag och förlägges i stället till

den söndag, som infaller under tiden den 22—den 28 mars. Midsommardagen

förlägges till den lördag, som infaller under tiden den 20—den 26 juni.

Två nya högtidsdagar inrättas under hösten. Den ena, som icke skall ha

kyrklig karaktär, förlägges till lördagen före den helige Mikaels dag eller

med andra ord till den lördag, som infaller under tiden den 28 september—

den 4 oktober. Den andra dagen förlägges till lördagen närmast före den nuvarande

allhelgonasöndagen, d. v. s. till den lördag, som inträffar under

tiden den 31 oktober—den 6 november. Dagen ägnas minnet av de bortgångna

och erhåller karaktär av kyrklig helgdag. Den nuvarande allhelgonasöndagen

göres till vanlig söndag med benämning i raden av söndagar efter

trefaldighet.

Detta förslag avser att tillgodose de nyss angivna önskemålen om att

åstadkomma en jämnare fördelning under året av helgdagarna samt att undvika

en onödig splittring av arbetsveckorna. Men förslaget innebär därjämte,

att det totala antalet helgdagar under året i regel ökas med en. Starkt delade

meningar om lämpligheten av en sådan ökning ha kommit till uttryck i

yttrandena över helgdagssakkunnigas förslag. Efter det att detta förslag avgivits

och remissbehandlats ha dessutom de skäl som kunna anföras för en

utökning av antalet helgdagar avtagit i styrka. Vid årets riksdag har nämligen

införts en lagstadgad semester om tre veckor. Under behandlingen av

denna fråga rådde enighet om att ett genomförande av tre veckors semester

uteslöte möjligheten att nu företaga en kalenderreform som skulle ytterligare

minska antalet arbetsdagar. För egen del kan jag ansluta mig till

denna ståndpunkt. Jag anser alltså att åtminstone för närvarande antalet

helgdagar ej bör ökas. Å andra sidan finner jag ej heller skäl föreligga att,

på sätt ifrågasatts från några håll vid behandlingen av frågan om förlängningen

av semestertiden, minska antalet helgdagar.

Med denna ståndpunkt förutsätter inrättandet av helgdagar under hösten

att motsvarande antal fristående helgdagar under det tidigare halvåret

indrages. Det kan självfallet vara tveksamt hur långt man skall gå i strävandet

att vinna en jämnare fördelning under året av helgdagarna. Jag anser,

att övervägande skäl tala för att åtminstone för närvarande begränsa

reformen i detta syfte till att avse indragande av en vårhelgdag och inrättande

i dess ställe av en hösthelgdag.

I likhet med helgdagssakkunniga finner jag, att den helgdag under våren,

som i första hand bör komma i fråga för indragning såsom fristående helgdag,

är Marie bebådelsedag. Den föreslagna överflyttningen av denna dag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

till en söndag har också vunnit anslutning från remissinstanserna med

undantag egentligen endast för ett mindretal bland företrädarna för kyrkliga

intressen. Dessa sistnämnda, som förordat att Marie bebådelsedag förlägges

till en lördag, ha som huvudsakligt skäl för sin ståndpunkt anfört, att enligt

förslaget fastetidens söndagar regelbundet skulle genombrytas; särskilt olägligt

vore att just femte söndagen i fastan så ofta skulle komma att undanträngas.

Av vad jag förut anfört om önskvärdheten av att med bibehållande

av nuvarande antal helgdagar förlägga en högtidsdag till hösten följer,

att jag ej kan ansluta mig till detta förslag. Den av en remissinstans

framförda tanken att helt avskaffa Marie bebådelsedag såsom helgdag — vilket

självfallet ej skulle utgöra hinder att genom gudstjänst högtidlighålla

den — kan jag ej heller biträda; allmän enighet råder nämligen mellan de

kyrkliga remissinstanserna om att Marie bebådelsedag fortfarande bör firas

såsom helgdag. Med hänsyn till vad nu anförts har jag stannat för att ansluta

mig till helgdagssakkunnigas förslag.

Vid valet mellan de föreslagna tidpunkterna för den tilltänkta högtidsdagen

under hösten tala vissa skäl för att den förlägges i anslutning till Mikaelidagen.

Väderleken är då lämpad för friluftsliv. Tradition för en ledighetsdag

vid denna tid finnes i vissa delar av landet. Å andra sidan ligger Mikaelidagen

väl nära sommaren; ur rekreationssynpunkt är det önskvärt att

den ledighet den nya högtidsdagen medför kommer senare under hösten.

För en senare tidpunkt kunna också åberopas arbetsförhållandena inom

jordbruksnäringen. Jag finner därför i likhet med flertalet remissinstanser,

att praktiska överväganden leda till att företräde bör givas förslaget att anknyta

hösthögtidsdagen till den nuvarande allhelgonasöndagen.

Även de kyrkliga och ideella synpunkter som äro att anlägga synas tala

härför. Allhelgonadagen har tidigare varit en fristående helgdag och den

torde — i större utsträckning än Mikaelidagen —- i den allmänna uppfattningen

ha bibehållit karaktären av särskild högtidsdag, ehuru den på grund

av särskilt stadgande numera alltid firas på en söndag. Flertalet av de

kyrkliga remissinstanserna ha visserligen tagit avstånd från helgdagssakkunnigas

förslag att lördagen före den nuvarande allhelgonasöndagen skulle

givas kyrklig karaktär. Kritiken synes emellertid främst bottna däri att de

sakkunniga föreslagit, att helgdagen skulle erhålla ett firningsämne, som

i viss mån avviker från den nuvarande allhelgonasöndagens. Enligt min

mening är det knappast erforderligt att ingå på frågan om en ändring av

firningsämnet. Reformen torde böra inskränkas till en jämkning av regeln

om dagen för allhelgonadagens firning. I stället för att som nu firas på en

viss söndag bör den högtidlighållas på den av helgdagssakkunniga föreslagna

lördagen. Självfallet är det emellertid intet som hindrar att man å

den i enlighet med vad nu förordats till lördag förlagda allhelgonadagen

högtidlighåller även minnet av de avlidna.

Genom det nu förordade förslaget att samtidigt som Marie bebådelsedag

avskaffas såsom fristående helgdag firandet av allhelgonadagen förlägges

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

till en lördag kommer även önskemålet att minska antalet splittrade arbetsveckor

att i någon mån tillgodoses. Ett mer betydande tillmötesgående av

detta önskemål innebär helgdagssakkunnigas förslag att förlägga midsommardagen

till den lördag, som infaller under tiden den 20—den 26 juni.

Detta förslag har i stort sett vunnit allmän anslutning. Jämkning har egentligen

endast påyrkats från några få håll i fråga om den tidsperiod som

skulle väljas. Då bärande skäl anförts för helgdagssakkunnigas ståndpunkt

ansluter jag mig till densamma. Att i detta sammanhang jämka på förläggningen

av andra fristående helgdagar i syfte att vinna sammanhängande

arbetsveckor finner jag ej påkallat.

Genomförandet av den nu förordade reformen kräver ändring av de bestämmelser

som upptagas i 14 kap. 1 och 5 §§ kyrkolagen samt förordningen

den 4 november 1772. I likhet med vad som regelmässigt skett vid jämkningar

i kyrkolagens stadganden torde ändringarna böra vidtagas genom

att en särskild lag utfärdas. Härför föreligger i detta fall ett särskilt skäl.

Med den utformning nu gällande regler om helgdagarna ha skulle för de nya

bestämmelsernas inarbetande i kyrkolagen erfordras, att en rad spörsmål,

som ej sammanhänga med förevarande reform, upptoges till bedömande.

Slutligen är att beröra frågan om tidpunkten för reformens genomförande.

Ur skilda synpunkter är det önskvärt att reformen träder i kraft redan den

1 januari 1953. Sålunda må anföras, att år 1953 verkningarna av den i år

beslutade förlängningen av den lagstadgade semestern till tre veckor till

fullo inträda. Emellertid synes det nu framlagda förslaget kunna bli slutbehandlat

tidigast under våren 1952 och vid denna tidpunkt skulle med nu

tillämpad ordning tryckningen av almanackorna för år 1953 redan ha pågått

åtskilliga månader. En omläggning av ordningen för almanackornas

tryckning medför vissa svårigheter. Om dessa ej kunna övervinnas, nödgas

man låta anstå med reformens ikraftträdande till den 1 januari 1954. Undersökningen

om de tryckeritekniska förhållandena är ännu ej slutgiltigt

genomförd. Det torde därför vara lämpligast att för närvarande lämna

frågan huruvida den ändrade helgdagsordningen skall gälla fr. o. m. 1953

eller först fr. o. m. 1954 öppen. Med hänsyn till vad nu anförts torde den

föreslagna lagens slutstadgande böra innehålla, att lagen skall träda i kraft

den dag Konungen bestämmer.

Den nu förordade reformen kan måhända föranleda, att ändringar böra

ske i almanackans namnlängd samt i kyrkohandboken, evangelieboken eller

annan föreskrift rörande kyrkans handlingar. Jag finner emellertid ej skäl

föreligga att nu ingå på dessa frågor, som i första hand ankomma på ecklesiastikdepartementets

handläggning. I

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag angående tidpunkten för firandet av Marie

bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen. 1

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det vid

skrivelsen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27

augusti 1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 22 augusti 1951 tillhandakomraet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 22 juni 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående tidpunkten för firandet av Marie bebådelsedag,

midsommardagen och allhelgonadagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn O. Petrén.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 augusti 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Quensel, Danielson,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27

augusti 1951 avgivna utlåtande över det den 22 juni 1951 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående tidpunkten för firandet av Marie bebådelsedag,

midsommardagen och allhelgonadagen.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden

att, sedan i förslaget vidtagits vissa redaktionella jämkningar,

från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas yttrande

huruvida kyrkomötet godkänner det sålunda föreliggande förslaget

till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

31

Nr 35.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 27 augusti 1951, nr 3, har Eders Kungl.

Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, inhämtat kyrkomötets yttrande huruvida kyrkomötet godkänner

skrivelsen bifogat förslag till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag,

midsommardagen och allhelgonadagen.

I samband med skrivelsen har kyrkomötet till behandling haft tre i anledning

av densamma väckta motioner.

Kyrkolagsutskottet har i ärendet avgivit betänkande, nr 19, varav ett tryckt

exemplar här bifogas.

Som svar å nämnda skrivelse får kyrkomötet i underdånighet anmäla,

att kyrkomötet godkänt det vid Eders Kungl. Maj :ts skrivelse nr 3 fogade

förslaget till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen.

Underdånigst

YNGVE BRILIOTH.

j G. H. Berggren.

Stockholm den 12 oktober 1951.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

Nr 19.

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av dels Kungl.

Maj:ts skrivelse med förslag till lag angående tiden

för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 augusti 1951 dagtecknad skrivelse, nr 3, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, velat inhämta kyrkomötets yttrande huruvida kyrkomötet godkänner

följande

Förslag

till

Lag

angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen.1

I anledning av skrivelsen ha väckts tre motioner, nämligen

nr 26 av herr Danell, Sven, och herr Ekmark,

nr 57 av herr Estborn m. fl., samt

nr 81 av herr Johansson m. fl.

I motionen nr 26 hemställes, att kyrkomötet ville besluta att hos Kungl.

Maj :t i underdånighet anhålla dels om sådan ändring i förslaget till lag angående

tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen,

att den i den tillämnade hösthelgen ingående lördagen benämnes

alla själars dag och söndagen som hittills alla helgons dag, samt

dels om föranstaltande av utredning angående av den åsyftade lagen betingade

förändringar i nu gällande evangeliebok såväl för bättre utnyttjande

av de betydelsefullaste texterna på femte söndagen i fastan genom deras

överflyttning till årligen återkommande söndagar som för förseendet av den

nya helglördagen med lämpliga texter in. m.

Motionen nr 57 utmynnar i ett yrkande, att kyrkomötet måtte besluta

att hos Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring i förslaget till lag angå
1

Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

ende tiden för firandet av vissa helgdagar, att Marie bebådelsedag bevaras

som fristående helgdag och firas å den lördag, som infaller under tiden den

22—28 mars, eller, om denna lördag är påskafton, å lördagen före palmsöndagen.

Yrkandet i motionen nr 81 innehåller att kyrkomötet måtte i underdånig

skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänner det

i skrivelse nr 3 till kyrkomötet framlagda förslaget om vissa helgdagars

firande med den ändringen, att Marie bebådelsedag skall firas å lördag som

infaller mellan den 21 och 27 mars eller, om denna lördag är påskafton, å

närmast föregående lördag.

Kyrkolagsutskottet — till vilket motionerna hänvisats, motionen nr 26

dock icke i vad den angår utredning rörande ändringar i gällande evangeliebok

— har förehaft skrivelsen och motionerna till behandling i ett sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts i Kungl. Maj :ts skrivelse, och de skäl,

motionärerna åberopat, får utskottet hänvisa till skrivelsen och motionerna.

Utskottet. Förevarande lagförslag innebär, att Marie bebådelsedag ej längre

skall utgöra en fristående helgdag. Den skall i stället firas på den söndag,

som infaller under tiden den 22—den 28 mars. Om emellertid denna

söndag skulle vara palmsöndagen eller påskdagen, skall Marie bebådelsedag

i stället firas å söndagen före palmsöndagen. Vidare innebär lagförslaget,

att tiden för firandet av midsommardagen och allhelgonadagen ändras. Midsommardagen

skall högtidlighållas å den lördag, som infaller under tiden

den 20—den 26 juni, och allhelgonadagen å den lördag, som infaller under

tiden den 31 oktober—den 6 november.

Den föreslagna reformen är föranledd av vissa önskemål av icke-kyrklig

karaktär. De viktigaste av dessa önskemål äro att erhålla en högtidsdag under

den helgdagslösa hösten samt att uppnå en såväl för produktionen som

ur rekreationssynpunkt lämpligare placering av vissa av de fristående helgdagarna.

Ur kyrklig synpunkt kan förslaget ej anses vara fritt från invändningar.

Sålunda måste varje ändring i kyrkoåret, som bestått orubbat sedan mer

än ett sekel, ingiva betänkligheter. Vidare medför förslaget att antalet dubbelhelger

ökas, vilket måste betecknas såsom en olägenhet, då gudstjänsten

den andra helgdagen som regel samlar ett mindre antal besökare än gudstjänsten

en fristående sön- eller helgdag.

Frånsett dessa allmänna erinringar är enligt utskottets mening intet att

invända mot förslaget, såvitt avser midsommardagen och allhelgonadagen.

Utskottet kan därför ej biträda den i motionen nr 26 framförda tanken att

den i hösthelgen ingående lördagen skulle erhålla ett annat firningsämne

än allhelgonadagens.

Föreliggande förslag att förlägga firandet av Marie bebådelsedag till söndag

är förenat med olägenheter. Den föreslagna ordningen innebär näm
8

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 3.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilagor).

ligen, att femte söndagen i fastan, vilken måste anses vara särskilt värdefull,

skulle undanträngas mycket ofta, under en viss 28-årsperiod ej mindre än

16 gånger. Denna olägenhet skulie undvikas enligt det i motionerna nr 57

och 81 framförda förslaget att förlägga firandet av Marie bebådelsedag till

viss lördag. Med hänsyn härtill skulle detta förslag — även om det medför

en ökning av antalet i och för sig icke önskvärda dubbelhelger — vara ur

kyrklig synpunkt att föredraga. Denna lösning skulle emellertid medföra

att antalet helgdagar skulle ökas med en. Med hänsyn till den bestämt avvisande

hållning till en ökning av antalet helgdagar, som av statsmakterna

intagits efter genomförandet av en lagstadgad semester om tre veckor, synes

en lösning efter denna linje ej vara framkomlig. Andra möjligheter kunna

dock tänkas. Man skulle kunna helt avskaffa Marie bebådelsedag såsom

helgdag, men vidtaga åtgärder för att dagen likväl högtidlighålles med

gudstjänst. Firandet av Marie bebådelsedag skulle kunna inställas de år,

då densamma enligt den föreslagna huvudregeln skulle infalla å femte söndagen

i fastan, palmsöndagen eller påskdagen. En tredje möjlighet är att

den föreslagna kompletteringsregeln gives det innehållet att, om söndagen

under tiden den 22—den 28 mars skulle vara femte söndagen i fastan, palmsöndagen

eller påskdagen, Marie bebådelsedag skall firas å söndagen före

femte söndagen i fastan. Inom utskottet har även den tanken framförts, att

Marie bebådelsedag de år då den enligt huvudregeln skulle infalla å palmsöndagen

eller påskdagen skulle firas å annandag påsk samt då den skulle

infalla å femte söndagen i fastan skulle högtidlighållas å tidigare söndag i

fastan. Mot envar av dessa möjligheter kunna emellertid så starka erinringar

riktas att utskottet ej kan förorda någon av dem.

Såsom av det anförda framgår anser utskottet att det framlagda förslaget

medför olägenheter ur kyrklig synpunkt och utskottet har ej funnit någon

framkomlig väg att undvika dem. Utskottet anser emellertid att olägenheterna

ej äro så allvarliga, att de böra utgöra hinder för kyrkomötet att godtaga

den föreslagna reformen, om vilkens lämplighet praktiskt taget enighet

råder mellan alla i ärendet hörda icke-kyrkliga instanser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att kyrkomötet måtte — med avslag å motionerna nr 57

och 81 samt motionen nr 26, såvitt den hänvisats till kyrkolagsutskottet

— godkänna det vid Kungl. Maj :ts skrivelse

nr 3 fogade förslaget till lag angående tiden för firandet av

Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

Stockholm den 4 oktober 1951.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

CARL HAMILTON.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilagor).

35

Reservation

av herr Sundberg, som ansett att det, med hänsyn till den historiska och

kulturella traditionen, borde vara lika uteslutet att flytta midsommardagen,

av kyrkan firad som Johannes döparens dag, från den 24 juni som det vore

att flytta midvinterdagen, av kyrkan högtidlighållen som Jesu födelses dag,

från den 25 december.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.