Sök i Ratio Lex

Angående anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53, m. m

1952-01-11 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:32, Angående anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till hushållningssällskapen

för budgetåret 1952/53, m. m.;

given Stockholms slott den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framläggas till en början förslag rörande vissa frågor, som

behandlats av 1950 år.s hushållningssällskapsutredning, nämligen frågorna

om grunderna för fördelningen av hushållningssällskapens omkos tnadsanslag,

ändring av bestämmelserna om ortsbidrag, ändring av bestämmelserna

om norrlandsanslaget och utökning av sällskapens med .statsbidrag avlönade

kontorspersonal.

Beträffande grunderna för fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag

föreslås att dessa från och med kalenderåret 1952 skola ändras

så, att i stället för det nuvarande grundbeloppet å 15 000 kronor till varje

hushållningssällskap skall utgå ett grundbelopp med 5 000 kronor för varje

resande statsbidragsavlönad befattningshavare. Norrlandsanslaget föreslås

skola omläggas på så sätt, att en del av detta anslag skall tillföras hushållningssällskapens

omkoslnadsanslag och återstoden upptagas som ett särskilt

riksstatsanslag. I fråga om ortsbidragen föreslås, att bestämmelserna om

att statsbidrag till vissa verksamhetsgrenar skall utgå endast under förutsättning

att ortsbidrag presteras till motsvarande belopp skola slopas. Antalet

statsbidragsavlönade kontorsbiträden i sällskapen .slutligen föreslås

skola ökas med 15. Dessa befattningar avses skola fördelas å sällskapen av

Kungl. Maj :t efter förslag från lantbruksstyreLsen.

I Biliang till riksdagens protokoll 19!>2. 1 saml. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Vad angår anslagen till hushållningssällskapen för år 1952 föreslås till

en början en höjning av avlöningsanslaget med 803 000 kronor. Denna ökning

beror så gott som helt på höjningen av det rörliga tillägget. Några nya

tjänster ha ej ansetts böra inrättas vid sällskapen, bortsett från de förut

nämnda 15 biträdestjänsterna. Omkostnadsanslaget föreslås höjt med

900 000 kronor. Härav representera 400 000 kronor en överföring från norrlandsanslaget

och återstoden en uppräkning av det nuvarande anslaget med

omkring 15 procent. Slutligen föreslås att återstoden av det hittillsvarande

norrlandsanslaget, 600 000 kronoi'', skall uppföras såsom ett särskilt riksstatsanslag

under nionde huvudtiteln, benämnt Bidrag till produktionsbefrämjande

åtgärder i Norrland.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, följande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 84) har Kungl. Maj :t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1952/53 beräkna till Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar

ett förslagsanslag av 4 120 000 kronor och till Bidrag till hushållningssällskapen

: Omkostnader ett reservationsanslag av 3 500 000 kronor.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor och vissa därmed sammanhängande

problem.

Till en början torde jag få erinra om att min företrädare i ämbetet den

12 maj 1950 med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade tre sakkunniga

för att verkställa utredning och avgiva förslag angående ändrade

grunder för fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag

m. in. De sakkunniga voro statssekreteraren i jordbruksdepartementet M. I.

C.-H. Nordlander, tillika ordförande, byråchefen i lantbruksstyrelsen E. A.

Granström och direktören i Hushållningssällskapens förbund S. J. G. Zachrison,

Stockholm. De sakkunniga, som antagit namnet 1950 års hushållningssällskapsutredning,

ha den 13 juni 1951 avgivit betänkande med förslag

rörande ändrade grunder för fördelningen av hushållningssällskapens

omkostnadsanslag in. in.

över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, samtliga hushållningssällskap

och Hushållningssällskapens förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk

samt Sveriges lantbruksförbund.

Lantbruksstyrelsen har den 24 augusti 1951 framlagt anslagsäskanden beträffande

bidrag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53. Beträffande

avlöningsanslaget har styrelsen hemställt om eu ökning med 864 600

kronor till 4 286 600 kronor. Omkostnadsanslaget har av styrelsen upptagits

med ett preliminärt beräknat belopp av 4 200 000 kronor. Styrelsen har därvid

framhållit, att den hade för avsikt att i sitt yttrande över utredningens

förslag lämna en slutgiltig beräkning av sistnämnda anslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 32

Sedermera har Hushållningssällskapens förbund i två skrivelser den 2 oktober

1951 hemställt dels att minst en befattning som husdjursinstruktör

hos varje hushållningssällskap och ytterligare fyra jordbruksinstruktörsbefattningar

skola inrättas, dels att hushållningssällskapens omkostnadsanslag

för nästa budgetår skall upptagas med 4 450 000 kronor.

Slutligen torde i detta sammanhang få behandlas en framställning från

lantbruksstyrelsen (skr. 21/7 1951) angående statsbidrag för avlönande av

en extra tjänsteman hos Västernorrlands läns hushållningssällskap. Över

framställningen har statskontoret avgivit yttrande den 5 september 1951.

Innan jag ingår på själva anslagsfrågorna torde jag först få upptaga till

behandling de förslag som 1950 års hushållningssällskapsutredning framlagt.

Hushållningssällskapsutredningens förslag och yttrandena däröver.

A. Huvuddragen av förslaget.

Utredningens förslag. Utredningens uppdrag har omfattat i huvudsak fyra

uppgifter, nämligen dels frågan om en ändring av de grunder, som nu gälla

beträffande fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag, dels

frågan vilken belastning de s. k. ortsbidragen utgöra för hushållningssällskapen

samt vad ett slopande av dessa bidrag skulle få för inverkan på sällskapens

behov av bidrag av statsmedel och på grunderna för fördelningen

av omkostnadsanslaget, dels spörsmålet om lämpligheten av att inarbeta de

s. k. norrlandsbidragen i sistnämnda anslag och dels slutligen frågan om en

utvidgning av den med statsbidrag avlönade kontorspersonalen hos sällskapen.

Däremot har utredningen ej haft att ingå på frågan om storleken i och

för sig av det statliga omkostnadsanslag, som bör utgå till sällskapen.

I fråga om grunderna för fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag

föreslår utredningen att i stället för det nuvarande grundbeloppet

å 15 000 kronor till varje hushållningssällskap skall utgå ett

grundbelopp med 5 000 kronor för varje resande statsbidragsavlönad befattningshavare.

Om antalet dylika befattningshavare ökas, bör detta föranleda

en motsvarande ökning av omkostnadsanslaget.

Den del av omkostnadsanslaget, som återstår sedan nyssnämnda grundbelopp

utgått, bör enligt utredningens förslag fördelas efter samma grunder

som nu gälla, med allenast en mindre av tekniska skäl föranledd jämkning.

De nya fördelningsgrunderna föreslås skola tillämpas från och med kalenderåret

1952.

I fråga om ortsbidragen påvisas i betänkandet att en höjning av statsbidragen

till speciella verksamhetsgrenar, som företages i syfte att minska

eller borttaga ortsbidragen, får helt andra verkningar för de enskilda sällskapen

än en höjning av det allmänna omkostnadsanslaget med motsvarande

belopp. Med hänsyn härtill uttalar utredningen att en höjning av statsbidragen

och en däremot svarande minskning av ortsbidragen icke lämpligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 32.

5

bör komina i fråga, därest man främst åsyftar att åstadkomma en generell

förstärkning av hushållningssällskapens ekonomiska resurser, utan att man

i så fall i stället bör höja det allmänna omkostnadsanslaget.

Utredningen föreslår emellertid att bestämmelsen att presterande av ortsbidrag

skall utgöra en förutsättning för rätt till statsbidrag skall slopas. Förslaget

gäller de bidrag, som utgå för fröodling, berberisbekämpning, nötboskapsavel,

kontrollföreningsverksamhet, svinskötsel och fårskötsel.

I fråga om norrlandsanslaget uttalar sig utredningen mot tanken på att de

bidrag, som hittills utgått ur norrlandsanslaget till hushållningssällskapen

i Norrland samt i Värmlands och Kopparbergs län, skulle inarbetas i det

allmänna omkostnadsanslaget. Utredningen anser att dessa bidrag även i

fortsättningen böra hållas skilda från sistnämnda anslag samt fördelas efter

i stort sett samma grunder som för närvarande gälla. Däremot anser utredningen

att medel för ändamålet i fortsättningen böra utgå icke ur anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område utan ur ett särskilt riksstatsanslag

under nionde huvudtiteln.

Vad nu sagts gäller dock ej de tillskott å 40 000 respektive 60 000 kronor,

som Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap de senaste åren

erhållit såsom särskilda bidrag till rese- och traktamentskostnader för befattningshavarna.

Ifrågavarande belopp böra enligt utredningens åsikt tillföras

det allmänna omkostnadsanslaget.

Utredningen har även upptagit frågan om användningen av den del av

norrlandsanslaget, som hittills disponerats för utbetalande av bidrag till uppförande

av mejerianläggningar m. in. Utredningen anser sig kunna konstatera

att dessa bidrag, på grund av produktionsutvecklingen i Norrland och koncentrationen

av driften till större enheter, numera ha mindre betydelse än

de hade då stödformen infördes. Det framhålles vidare att bidragen efter

hand kommit att utgå även för anläggningar i andra delar av Norrland än

dem, för vilka de från början varit avsedda. Därest det i samband med den

föreslagna omläggningen av grunderna för fördelningen av omkostnadsanslaget

av statsfinansiella skäl ej skulle vara möjligt att på annat sätt bereda

sällskapen en reell anslagsökning, förordar utredningen med hänsyn till

dessa förhållanden att bidragsgivningen till mejerianläggningar o. d. skall

begränsas till de områden, för vilka den från början varit speciellt avsedd,

d. v. s. till lappmarkerna och därmed jämförliga trakter. De medel, som

skulle inbesparas genom en sådan begränsning, eller cirka 300 000 kronor

om året, böra i så fall i stället tillföras hushållningssällskapens omkostnadsanslag.

I den mån det kan anses påkallat, att något särskilt stöd skall utgå till sådana

redan uppförda eller påbörjade mejerianläggningar, som ej i fortsättningen

skulle kunna inrymmas under bidragsbestämmelserna men för vilka

bidrag ur norrlandsanslaget enligt hittills tillämpad praxis skulle ha kunnat

komma ifråga, bör enligt utredningens åsikt hinder ej möta för Kungl. Maj:t

att såsom en övergångsåtgärd bevilja bidrag till dylika anläggningar ur anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Vad till slut gäller den med statsbidrag avlönade kontorsbiträdespersonalen

hos hushållningssällskapen föreslår utredningen — såsom ett provisorium

i avbidan på att en mera allmän förstärkning av hushållningssällskapens

resurser skall bli möjlig — att antalet statsbidragsavlönade kontorsbiträden

vid sällskapen skall ökas med 20. Dessa befattningar avses skola

fördelas på sällskapen av Kungl. Maj :t efter förslag från lantbruksstyrelsen.

Yttrandena. Utredningens förslag har i sina huvuddrag tillstgrkts i så gott

som samtliga yttranden. På enstaka punkter ha dock avvikande meningar

uttalats. Särskilt gäller detta reglerna för fördelningen av den del av omkostnadsanslaget,

som skulle återstå, sedan de av utredningen föreslagna

grundbeloppen utgått.

B. Grunderna för fördelningen av omkostnadsanslaget.

Efter denna översiktliga redogörelse för innebörden av utredningens förslag

och yttrandena över detta torde jag få närmare ingå på de olika avsnitten

av förslaget och därvid först behandla grunderna för fördelningen av

omkostnadsanslaget.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt nu gällande bestämmelser skall av omkostnadsanslaget

ett grundbelopp av 15 000 kronor först Lillföras varje hushållningssällskap.

Av återstoden fördelas å sällskapen tre tiondelar efter den

med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom sällskapens områden,

två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden — dock

att, där stad inom sådant område har mera än 10 000 invånare, av överskjutande

invånarantalet skola medräknas endast 20 procent — fyra tiondelar

efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas

totalareal.

På tal om innebörden av nu gällande bestämmelser torde här även få anmärkas,

att betänkandet innehåller en på uppgifter från hushållningssällskapen

grundad redogörelse för sällskapens inkomster och utgifter för olika

verksamhetsgrenar ävensom för de belopp, till vilka rese- och traktamentskostnaderna

uppgå för olika grupper av befattningshavare. Beträffande innehållet

i denna redogörelse torde jag i huvudsak få hänvisa till betänkandet

(s. 6—20). Här kan emellertid nämnas att sällskapen för avlöning av sådana

befattningshavare, som ej äro upptagna i personalförteckningen, för bestridande

av kontorskostnader, rese- och traktamentskostnader och ett flertal

allmänna omkostnader m. m. samt över huvud taget för den verksamhet, som

de vilja bedriva utöver vad som består i förmedling av statliga och andra bidrag,

i stort sett främst ha att lita till medlemsavgifter och vissa räntor, bidrag

från organisationer och enskilda samt, framför allt, till det statliga omkostnadsanslaget.

För de nordligaste länen har härjämte det s. k. norrlandsanslaget

stor betydelse. Vad angår den roll, som rese- och traktamentskostnaderna

spela för hushållningssällskapens ekonomi, och dessa kostnaders

fördelning på olika grupper av befattningshavare kan nämnas att säll
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

7

skapens utgifter för rese- och traktamentsersättningar till befattningshavare

år 1949 sammanlagt uppgingo till något över 1 600 000 kronor eller något

mer än 50 procent av hela det statliga omkostnadsanslaget. Härav belöpte

den avgjort övervägande delen, eller ej mindre än drygt l,i miljoner

kronor, på personal som avlönas med bidrag av statsmedel, ej fullt 0,2 miljoner

kronor på personal vid veterinäravdelningarna samt återstoden, närmare

0,4 miljoner kronor, på övrig icke statsbidragsavlönad personal.

Beträffande det resultat, till vilket de nu gällande bidragsgrunderna leda

för de olika sällskapen, torde få hänvisas till betänkandet (s. 21—33).

Utredningens förslag. Utredningen understryker inledningsvis att den helt

ansluter sig till vad chefen för jordbruksdepartementet i direktiven för utredningen

anfört om att fördelningsgrunderna alltjämt böra vara schematiska

och automatiskt verkande och att sålunda någon prövning ej bör ske av

de olika sällskapens statförslag eller ekonomiska ställning.

I betänkandet betonas att den frihet, som sällskapen hittills haft att

disponera sina resurser efter eget gottfinnande, varit av stort värde. Den

har nämligen givit sällskapen ganska vidsträckta möjligheter att inom ramen

för de till buds stående medlen inrikta sin verksamhet på de uppgifter,

som inom varje särskilt sällskaps område synts vara mest angelägna

med hänsyn till uppgifternas beskaffenhet eller intresset bland jordbrukarna.

Utredningen uttalar, att det torde vara av vikt att så skall bli fallet

även i fortsättningen. I enlighet härmed bör man enligt dess mening ej

heller tänka sig att fördelningen skall ske på grundval av den nuvarande

eller önskvärda omfattningen av verksamheten inom vissa särskilt betydelsefulla

verksamhetsgrenar eller i relation till sällskapens utgifter för verksamheten

inom dylika grenar.

Det framhålles vidare att de klagomål beträffande omkostnadsanslaget,

som anförts från hushållningssällskapen, främst synas ha gällt det förhållandet,

att bidragen ur anslaget icke varit tillräckliga för att sällskapen

skulle kunna uppehålla sin verksamhet på ett tillfredsställande sätt. Något

mera allmänt eller allvarligt missnöje med de nu gällande fördelningsgrunderna

synes däremot icke ha kommit till uttryck inom sällskapen,

dock med det undantaget att åtskilliga sällskap hävdat att dessa grunder

tagit alltför liten hänsyn till de skillnader i fråga om storleken av befattningshavarnas

rese- och traktamentskostnader, som föreligga mellan olika

sällskap. Utredningen understryker att denna anmärkning är desto viktigare,

som en förhållandevis stor del av sällskapens totala utgifter utgöres

av dylika kostnader.

Till belysande av detta förhållande har i betänkandet (s. 36) intagits

en tablå, vari för varje sällskap angivits dels den totala utgiftssumman för

befattningshavarnas rese- och traktamentskostnader, dels hur stor procent

denna summa utgjorde av sällskapets totala kostnader (frånräknat avlöningar

till statsbidragsavlönade befattningshavare och statsbidrag för speciella

ändamål) samt av det bidrag, som sällskapet för sagda år erhöll ur

omkostnadsanslaget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att även en annan olägenhet

är förenad med de nu gällande fördelningsgrunderna. Den åsyftar därmed

det förhållandet att ett sällskap, som erhåller en ny statsbidragsavlönad

tjänst, till exempel en ny konsulent- eller instruktörstjänst, icke kan

påräkna att samtidigt få någon sådan höjning av omkostnadsbidraget, som

skulle erfordras för att täcka de rese- och traktamentskostnader, vilka nödvändigtvis

måste uppstå under utövandet av den nya tjänsten. Utredningen

påpekar att även om omkostnadsanslaget höjes i samband med inrättandet

av den nya tjänsten kommer denna ökning enligt nu gällande regler

att fördelas på samtliga sällskap. Det kan därför inträffa att den endast

till en mycket ringa del kommer det eller de sällskap till godo, för vilka

den egentligen varit avsedd.

Det enklaste sättet att komma till rätta med de nu berörda olägenheterna

är enligt utredningens mening att omarbeta de nu gällande bestämmelserna

om grundbeloppet så att man — i stället för att lämna varje sällskap

ett relativt lågt fixt grundbelopp — låter en del av omkostnadsanslaget

fördelas på sällskapen i förhållande till antalet resande statsbidragsavlönade

befattningshavare vid varje sällskap. Genom en dylik åtgärd skulle

bland annat vinnas den fördelen, att en del av anslaget skulle fördelas på

ett sätt, som stode i direkt proportion till sällskapens utgifter för rese- och

traktamentskostnader till befattningshavarna. Vidare skulle man vinna, att

en utvidgning av den statsbidragsavlönade personalen vid ett visst sällskap

automatiskt skulle få till följd en motsvarande ökning av sällskapets omkostnadsanslag.

Beträffande möjligheterna att genomföra en dylik ändring anföres i betänkandet

att det, om man skall beträda den nyss antydda vägen, tydligen

av praktiska skäl är önskvärt att det belopp, som skall utgå för varje resande

statsbidragsavlönad befattningshavare, skall vara detsamma vid

samtliga hushållningssällskap. Detta förutsätter åter, att divergenserna mellan

de olika sällskapen i fråga om rese- och traktamentskostnaderna såväl

totalt per här avsedd befattningshavare som per förrättningsdag ej skola

vara alltför stora.

För att få klarlagt huruvida denna förutsättning föreligger har utredningen

gjort en undersökning rörande dels storleken av rese- och traktamentskostnaderna

för varje resande statsbidragsavlönad befattningshavare,

dels antalet resdagar per befattningshavare och dels den genomsnittliga

rese- och traktamentskostnaden per dag. Resultatet av undersökningen

framgår av en i betänkandet (s. 39) intagen tablå, till vilken här torde få

hänvisas. Enligt denna tablå skulle bland annat den genomsnittliga reseoch

traktamentskostnaden i kronor per befattningshavare under år 1949

ha uppgått till 4 474 kronor, antalet rese- och förrättningsdagar per befattningshavare

i medeltal ha varit 160 och rese- och traktamentskostnaderna

per dag i genomsnitt ha uppgått till 28 kronor. Rörande resultatet av undersökningen

uttalar utredningen bland annat följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Med hänsyn till det begränsade material, som använts vid undersökningen,

får man givetvis ej tillmäta de i tablån anförda siffrorna alltför stor

betydelse. Vad som i detta sammanhang är av särskilt intresse är emellertid,

att rese- och traktamentskostnaderna per dag ingalunda äro högst i de

till arealen största hushållningssällskapsområdena utan i stället där i vissa

fall till och med ligga under genomsnittet. En av anledningarna härtill torde

vara att många av befattningshavarna i de större sällskapen äro tilldelade

särskilda distrikt och stationerade inom dessa. Detta är exempelvis regel

beträffande jordbrukskonsulenter och jordbruksinstruktörer. En annan

förklaringsgrund torde vara att befattningshavarna i dessa hushållningssällskap

i stor utsträckning planlägga sina förrättningsresor så att de flera

dagar i sträck äro borta från sin hemort, medan befattningshavarna i övriga

hushållningssällskap betydligt oftare — i många fall till och med i regel

— återvända till sin bostad vid varje förrättningsdags slut. Genom att

dagliga resor till och från bostaden i det förra fallet bortfalla i stor utsträckning

kunna de sammanlagda rese- och traktamentskostnaderna i

detta fall — trots att avstånden i och för sig äro större och trots att kostnader

för nattraktamenten tillkomma — bli lika låga som eller lägre än de

kostnader, som uppstå i det senare fallet.

Det ankommer ej på utredningen att uttala sig om möjligheten att använda

förstnämnda förfaringssätt i större utsträckning än som för närvarande

faktiskt sker. Utredningen vill emellertid hänvisa till att förhållandena

ofta kunna vara sådana att det av praktiska skäl — till exempel svårigheter

att uppbringa nattlogi — är omöjligt att lägga förrättningsresorna

på det sätt, som rent teoretiskt skulle medföra de lägsta kostnaderna.

Som ett sammanfattande omdöme beträffande resultatet av undersökningen

uttalar utredningen att de differenser, som föreligga beträffande de

totala rese- och traktamentskostnaderna per befattningshavare respektive i

fråga om de genomsnittliga rese- och traktamentskostnaderna per förrättningsdag,

ej synas vara större än att man kan bortse från desamma, då det

gäller att fastställa schematiska grunder för fördelningen av omkostnadsanslaget.

Utredningen förordar med hänsyn till det nu anförda att i stället för det

nuvarande grundbeloppet å 15 000 kronor per hushållningssällskap skall

sättas ett grundbelopp, som utgår med ett visst belopp per resande statsbidragsavlönad

befattningshavare.

Vad angår storleken av det belopp, som bör beräknas per resande befattningshavare,

framhålles att de faktiska rese- och traktamentskostnaderna

för sådana befattningshavare, som företagit förrättningsresor i någon större

omfattning, år 1949 uppgått till i genomsnitt ej fullt 4 500 kronor per befattningshavare.

Med hänsyn till de kostnadsökningar, som därefter inträtt

eller som kunna väntas inom den närmaste tiden, föreslår utredningen att

beloppet skall bestämmas till 5 000 kronor.

Som skäl för att man vid tillämpningen av den nu föreslagna fördelningsgrunden

endast skall taga hänsyn till resande statsbidragsavlönade befattningshavare

anför utredningen.

Denna begränsning synes motiverad både av principiella och praktiska

skäl. Rent principiellt synes det sålunda riktigt att man i detta sammanhang

endast fäster sig vid den verksamhet, som det allmänna direkt stödjer genom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj.ts proposition nr 32.

att tillhandahålla medel till avlönande av befattningshavarna, och således

utgår från den fördelning av tjänsterna på sällskapen, som kommit till

uttryck i personalförteckningarna. Vad de praktiska skälen angår må framhållas,

att en annan ståndpunkt än den som här angivits skulle kunna medföra

vissa gränsdragningsproblem, då det gällde att avgöra vilka befattningshavare

som skulle medräknas. Bland annat skulle det i så fall bli nödvändigt

att uppställa regler beträffande den omfattning, i vilken en befattningshavare

skulle ha företagit tjänsteresor för att bli beaktad vid fördelningen. Dessutom

måste hänsyn tagas till att verksamheten i en del fall — såsom vid

hushållningssällskapens veterinäravdelningar — är lagd så att den skall vara

helt självbärande.

Med resande statsbidragsavlönade befattningshavare avser utredningen till

en början samtliga innehavare av i personalförteckningarna upptagna konsulent-

och instruktörsbefattningar, eller sålunda jordbrukskonsulenter, husdjurskonsulenter,

trädgårdskonsulenter, maskinkonsulenter, hemkonsulenter

och jordbruksinstruktörer ävensom sådana maskininstruktörer, som anställts

i stället för maskinkonsulenter. Vidare räknas hit de i personalförteckningarna

upptagna fiskeriassistenterna. Slutligen anses även sällskapens

sekreterare böra medräknas. Till stöd för det sistnämnda framhåller utredningen

dels att sekreterarna redan nu åtminstone vid vissa sällskap företaga

tjänsteresor i rätt stor omfattning och att det synes önskvärt att så skall ske

även i fortsättningen.

Med utgångspunkt från nu angivna normer skulle för närvarande sammanlagt

276 befattningshavare komma i betraktande vid fördelningen.

Utredningen understryker, att en tillämpning av den nu föreslagna fördelningsgrunden

förutsätter, att omkostnadsanslaget i samband med varje utökning

av antalet resande statsbidragsavlönade befattningshavare skall höjas

med ett belopp, motsvarande vad sällskapen skola erhålla för de nya befattningshavarna.

Med den fördelningsgrund, som nu föreslagits, skulle inemot hälften av

det nuvarande omkostnadsanslaget bli disponerad. Vad angår frågan om de

grunder, efter vilka återstoden av anslaget bör fördelas, kunna enligt utredningens

uppfattning olika synpunkter anföras. Utredningen framhåller,

att genom de nuvarande fördelningsgrunderna hänsyn tages till en rad olika

faktorer, vilka var för sig kunna sägas i viss mån ge ett uttryck för omfattningen

av de föreliggande arbetsuppgifterna och därmed också för anslagsbehovet,

samt vidare på sätt och vis kunna anses representera olika

avsnitt av sällskapens verksamhet. Härom anföres i betänkandet följande.

Storleken av den inom jordbruk och fiske sysselsatta befolkningen är ju

sålunda t. ex. av särskild betydelse, då det gäller att bedöma det inbördes

behovet av medel för den viktiga del av sällskapens arbete, som upplysningsverksamheten

utgör. Att hänsyn även tages till övrig folkmängd kan motiveras

med att sällskapens verksamhet ej är begränsad enbart till den inom

jordbruk och fiske sysselsatta befolkningen utan även, främst då beträffande

det arbete som bedrives av hemkonsulenter och i viss mån även trädgårdskonsulenter,

till övriga befolkningsgrupper. Antalet brukningsdelar spelade

uppenbarligen en mycket viktig roll, så länge sällskapen omhänderhade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

huvuddelen av den statliga låne- och bidragsgivningen för inre rationaliseringsåtgärder,

och har alltjämt stor betydelse såsom en måttstock på arbetsuppgifternas

omfattning såvitt gäller hela verksamheten för rationalisering

av jordbrukets driftsförhållanden. Totalarealen slutligen kan uppenbarligen

påverka kostnaderna för sällskapens verksamhet, även om denna inverkan

torde vara mindre än man i allmänhet antagit.

I betänkandet anföres vidare att det är klart att det svårligen kan göras

gällande att de nuvarande fördelningsgrunderna ge något objektivt sett absolut

rättvisande uttryck för omfattningen av de arbetsuppgifter, som föreligga

i de olika hushållningssällskapsområdena, och därmed för det sätt, på

vilket fördelningen mellan de olika sällskapen bör ske. Utredningen påpekar

även att mot dessa fördelningsgrunder kan riktas den anmärkningen, att de

delvis verka i motsatt riktning och följaktligen delvis neutralisera varandra.

En annan invändning, som enligt utredningen kan göras mot dem, är att

man kan ifrågasätta riktigheten av att totalarealen för vissa län får spela

så stor roll som den för närvarande faktiskt gör. Man synes vidare kunna

diskutera om det är riktigt att taga någon som helst hänsyn till befolkningsantalet

i de största städerna, där sällskapens verksamhet torde vara mycket

ringa.

Utredningen påpekar härefter att det resultat, som erhålles vid en tillämpning

av nu gällande fördelningsgrunder, avviker ej oväsentligt från det som

skulle erhållas, om den faktiska omfattningen av verksamheten lades till

grund för fördelningen. Verksamhetens omfattning beror ju nämligen även

på en rad andra faktorer, såsom exempelvis storleken av sällskapens egna

tillgångar, den omfattning i vilken stöd till verksamheten lämnas från annat

håll, samt ej minst den utsträckning, i vilken sällskapens egen initiativkraft

tagit sig uttryck i igångsättande av nya verksamhetsgrenar eller intensifiering

av arbetet inom de mera hävdvunna grenarna.

Av de skäl, som nu anförts, har utredningen övervägt om det skulle vara

möjligt att komma fram till fördelningsgrunder, som skulle kunna anses

objektivt sett vara mera rättvisande än de nuvarande. Därvid har utredningen

övervägt både vissa jämkningar i de nu tillämpade fördelningsgrunderna

och införande av andra faktorer vid fördelningen. I det förra hänseendet

har utredningen exempelvis ansett att man med hänsyn till den relativt

ringa del av verksamheten, som berör befolkningen utanför jordbruket och

dess binäringar, skulle kunaa ifrågasätta att slopa fördelningsgrunden övrig

folkmängd eller låta densamma spela ännu mindre roll än den för närvarande

gör. I betraktande av resultatet av den undersökning om resekostnadernas

relativa storlek inom olika sällskap, som förut redovisats, har utredningen

vidare ansett ett slopande av fördelningsgrunden totalareal kunna

ifrågasättas. Vad angår de två återstående av de nu gällande fördelningsgrunderna,

nämligen folkmängd i jordbruk och fiske samt antal brukningsdelar,

anser utredningen det kunna diskuteras om någondera av dem rent

sakligt sett kan anses bättre än den andra ge ett uttryck för omfattningen av

de arbetsuppgifter, som föreligga inom de olika hushållningssällskapsområdena.

Utredningen har vidare bland annat övervägt införande av en ny

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. ])Iaj:ts proposition nr 32.

fördelningsfaktor, enligt vilken större hänsyn än nu skulle tagas till antalet

mindre jordbruk. Likaså har utredningen diskuterat möjligheten att — i

stället för någon av de nuvarande fördelningsgrunderna eller vid sidan av

dessa — taga hänsyn till åkerarealens storlek i de olika sällskapen.

Utredningen har gjort beräkningar rörande resultatet av dylika och andra

ändringar i bidragsgrunderna. Enligt vad som framhållits i betänkandet ha

dessa beräkningar i flertalet fall gett resultat, vilka ej oväsentligt avvika från

dem, som erhållas genom tillämpning av nu gällande fördelningsgrunder.

Utredningen avvisar emellertid tanken på att man skulle kunna finna någon

norm för fördelningen, som vore absolut rättvisande. Härom anföres i

betänkandet följande.

Det förhållandet att nya fördelningsgrunder leda till en väsentlig ändring

av bidragsbeloppen till olika sällskap, utgör väl i och för sig intet avgörande

skäl mot en ändring. De nuvarande fördelningsgrunderna ge nämligen, som

tidigare framhållits, rum för vissa erinringar. Utredningen har emellertid

samtidigt icke kunnat undgå att konstatera, att fördelningen även efter dylika

ändringar knappast skulle kunna sägas ske efter någon norm, som vore

objektivt fullt rättvisande eller ens nämnvärt mer rättvisande än den nuvarande.

Utredningen har vidare ansett sig böra fästa stor vikt vid den synpunkt,

som framhållits i direktiven för utredningens arbete, nämligen att

det med de stora och varierande uppgifter, som föreligga för sällskapen, är

svårt för att ej säga omöjligt att ange någon exakt gräns för sällskapens

behov av statsbidrag samt att omfattningen av sällskapens verksamhet snarare

måste anpassas efter storleken av de medel, som kunna ställas till förfogande

vid varje särskild tidpunkt. Denna synpunkt gäller givetvis ej blott

vid bestämmandet av det totala statsanslagets storlek utan även vid den fördelning,

som sedan måste ske mellan de olika sällskapen, och synes närmast

leda till att man åtminstone i viss mån bör acceptera det läge, som utbildat

sig på grundval av sällskapens hittillsvarande resurser.

Man bör enligt utredningens mening slutligen beakta, att hela frågan om

eventuella jämkningar i de nu berörda speciella fördelningsgrunderna får

minskad betydelse, därest utredningens förslag om ett grundbidrag, bestämt

i förhållande till antalet resande statsbidragsavlönade befattningshavare, genomföres.

För närvarande representera nämligen grundbidragen ej mer än

13 procent av hela omkostnadsanslaget, och 87 procent av detta fördelas

alltså efter de speciella fördelningsgrunderna. Genomföres nyssnämnda förslag,

skulle vid omkostnadsanslagets nuvarande storlek ej mindre än 45

procent komma att utgå i grundbidrag och endast 55 procent återstå att

fördela enligt de speciella fördelningsgrunderna. Den praktiska betydelsen

av de anmärkningar, som riktats mot de sistnämnda, minskas följaktligen

i motsvarande mån.

Av de skäl som nu anförts finner utredningen det lämpligast att man vid

valet av fördelningsgrunder skall ändra de nuvarande bestämmelserna endast

i den mån så kan anses påkallat för att undanröja uppenbara olägenheter

av dessa. Detta önskemål blir enligt utredningens mening tillgodosett

genom den omläggning av grundbeloppet, som tidigare berörts.

Utredningen stannar alltså A7id att förorda, att de nuvarande fördelningsgrunderna

skola bibehållas oförändrade med den ändringen, att det nu utgående

grundbeloppet skall ersättas av ett grundbelopp med 5 000 kronor

för varje resande statsbidragsavlönad befattningshavare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

De nya bidragsreglerna böra enligt utredningens mening tillämpas redan

vid fördelningen av omkostnadsanslaget för kalenderåret 1952. Utredningen

framhåller härom att riksdagens beslut i frågan icke kan fattas förrän våren

1952. Det synes emellertid önskvärt, att de nya fördelningsgrunderna

skola sättas i tillämpning så snart ske kan. Utredningen föreslår därför, att

de nya fördelningsreglerna skola få tillämpas redan vid fördelningen av

omkostnadsanslaget för kalenderåret 1952, d. v. s. det omkostnadsanslag

som kommer att upptagas i riksstaten för budgetåret 1952/53. Detta skulle

överensstämma med vad som tillämpades vid 1935 års ändringar i bidragsgrunderna.

Ett dylikt förfaringssätt medför visserligen den olägenheten att

sällskapen, då de i slutet av år 1951 skola fastställa inkomst- och utgiftsstater

för det kommande kalenderåret, ej veta vilka fördelningsgrunder som

komma att gälla. Samma ovisshet föreligger emellertid alltid även beträffande

anslagets storlek. Förhållandet bör därför enligt utredningens mening

ej betraktas som något avgörande hinder mot den föreslagna anordningen.

I detta sammanhang anmärker utredningen även att den förutsätter att sådana

anordningar skola vidtagas att intet sällskap vid övergången till de

nya bestämmelserna skall behöva vidkännas en bidragssänkning av någon

betydenhet.

Beträffande tillämpningen av de nya fördelningsreglerna anföres i övrigt

i betänkandet följande.

I likhet med vad som hittills varit brukligt torde de olika hushållningssällskapens

delaktighet i den del av anslagsmedlen, som icke utgår såsom

grundbelopp, böra fastställas för tioårsperioder. Den första perioden torde

böra omfatta åren 1952—1961. Liksom hittills torde vidare för varje period

folkmängden och dennas gruppering efter yrken böra beräknas med stöd av

den före periodens början senast hållna folkräkningen samt antalet brukningsdelar

beräknas med stöd av den före periodens början senast utförda

jordbruksräkningen. Det är emellertid ej troligt att resultatet av

1951 års jordbruksräkning kan föreligga färdigt i juli 1952, då beloppen

skola utbetalas. Med hänsyn därtill torde hinder ej böra möta för

lantbruksstyrelsen att då verkställa en å conto-utbetalning med lämpliga

belopp". Det torde för övrigt ej vara sannolikt, att de avvikelser,

som kunna föranledas av att den nya jordbruksräkningen skall tillämpas,

komma att bli av någon större omfattning. Vad folkmängden angår

torde i enlighet med nu angivna principer resultatet av 1945 års folkräkning

böra användas. Vid denna folkräkning gjordes emellertid ej någon särskild

beräkning av folkmängden inom jordbruk och fiske. I stället upptog

denna folkräkning yrkesgruppen jordbruk med binäringar. Sistnämnda yrkesgrupp

omfattar alltså även folkmängden inom skogsbruket. För att en

kostsam bearbetning av materialet till 1945 års folkräkning skall undvikas,

torde yrkesgruppen jordbruk med binäringar denna gång böra godtagas såsom

fördelningsfaktor. Den praktiska betydelsen av denna jämkning, vilken

uppenbarligen kommer att verka till förmån för de skogrikare delarna

av landet, torde bli begränsad. Om vissa grupper, som rätteligen ej borde

ha medräknats i jordbruksbefolkningen, inbegripas i denna kategori, kommer

detta nämligen att medföra en motsvarande minskning i kategorien övrig

folkmängd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Yttrandena. Utredningens förslag att det nuvarande grundbeloppet å 15 000

kronor till varje hushållningssällskap skall ersättas av ett grundbidrag

å 5 000 kronor för varje resande statsbidragsavlönad befattningshavare

tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden.

Bland annat tillstyrkes förslaget sålunda av lantbruksstyrclsen, Hushållningssällskapens

förbund och det övervägande antalet hushållningssällskap.

Förslaget avstyrkes åter uttryckligen av statskontoret, varjämte Skaraborgs

läns hushållningssällskap anser att det ej bör genomföras för närvarande.

Även Östergötlands och Jönköpings läns hushållningssällskap

framföra anmärkningar mot förslaget.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att det nuvarande grundbidraget

bör bibehållas men att därutöver ett särskilt bidrag i förhållande till antalet

resande statsbidragsavlönade befattningshavare bör utgå i enlighet med utredningens

förslag. Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser

att erinringar ur främst rättvisesynpunkt kunna göras mot de av utredningen

föreslagna fördelningsgrunderna. Sällskapet förklarar emellertid att det,

trots att förslaget har påtagligt ogynnsam inverkan för sällskapet, icke vill

motsätta sig bifall till förslaget under den bestämda förutsättningen att en

del av norrlandsanslaget inarbetas i det allmänna omkostnadsanslaget på sätt

utredningen förordat. Även vissa andra hushållningssällskap, bland dem

hushållningssällskapen i Kronobergs, Värmlands och Kopparbergs län, förklara

sig tillstyrka förslaget endast under förutsättning att omkostnadsanslaget

uppräknas på sätt angivits i betänkandet. Södermanlands läns hushållningssällskap

anmärker att möjlighet bör beredas Kungl. Maj :t eller

eventuellt lantbruksstyrelsen att i särskilda fall medgiva, att vid bestämmandet

av det grundbelopp av anslaget, som skall tillkomma visst hushållningssällskap,

tjänsteman, som icke avlönas med statsmedel men som i allt väsentligt

fullgör samma arbetsuppgifter som statsavlönade tjänstemän hos

andra sällskap, får medräknas. Mätare på behovet av bidx-ag till omkostnaderna

och därmed avgörande för grundbeloppets fördelning bör nämligen

enligt sällskapets uppfattning vara omfattningen av det arbete, vilket utföres

inom de olika sällskapen på sådana områden som i princip omfattas av statens

avlöningsanslag.

I de yttranden, där förslaget tillstyrkts, har någon särskild motivering härför

i allmänhet icke lämnats. Åtskilliga remissinstanser, bland dem Hushållningssällskapens

förbund, framhålla emellertid det önskvärda i att fördelningen

i högre grad än som hittills varit fallet skall ske med beaktande av

den roll, som rese- och traktamentskostnaderna spela för sällskapens ekonomi.

Vidare understrykes den fördel, som ligger i att enligt förslaget ett

sällskap, som erhåller en ny statsbidragsavlönad tjänst, kan få en viss gottgörelse

för de rese- och traktamentskostnader, som föranledas därav, utan

att detta behöver påverka fördelningen av omkostnadsanslaget i övrigt.

Det kan i detta sammanhang jämväl nämnas, att i ett flertal yttranden understrukits

vikten av att fördelningsgrunderna även i fortsättningen skola

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

15

vara schematiska och automatiskt verkande och att sålunda någon prövning

ej skall ske av de olika sällskapens statförslag eller ekonomiska ställning.

Vad angår de yttranden, där betänkligheter mot förslaget anförts, kan utöver

det förut sagda nämnas, att Skaraborgs läns hushållningssällskap anmärker

att det föreslagna fördelningssättet i princip skulle vara riktigt, om

antalet statsbidragsavlönade befattningshavare verkligen stode i relation till

sällskapsområdenas storlek och därmed till arbetsuppgifternas omfattning.

Så är dock enligt sällskapets uppfattning icke fallet för närvarande. Den

statsbidragsavlönade personalen är, med undantag för norrlandssällskapen,

praktiskt taget lika stor för alla sällskap, oberoende av sällskapsområdenas

storlek. Inom de större sällskapen måste omkostnadsanslaget därför användas

ej endast till de kostnader för resor m. in., som följa med en viss statsLidragsavlönad

personal, utan även till löner, resor och övriga omkostnader

för den ytterligare personal, som dessa sällskap anställt och ytterligare behöva

anställa för att kunna fylla sina arbetsuppgifter. Dén föreslagna ändringen

av omkostnadsanslagets fördelning skulle emellertid medföra, att de

mindre hushållningssällskapens andel i det totala omkostnadsanslaget skulle

ökas och de större sällskapens andel minskas i motsvarande grad. Sällskapet

anser därför att det, även om den föreslagna ändringen i princip kan

vara riktig, bör anstå med dess genomförande till dess sällskapens med

statsmedel avlönade personal blivit så kompletterad, att den motsvarar arbetsuppgifternas

storlek i de olika hushållningssällskapsområdena.

Statskontoret anför som skäl för sitt avstyrkande till en början bland annat,

att den ändring av fördelningsgrunderna, som utredningen föreslagit, i

själva verket skulle innebära ett frångående av huvudprincipen, att statsbidraget

till omkostnader skall vara ett allmänt tillskott till sällskapen, vilket

icke är knutet till viss eller vissa verksamhetsgrenar. Enligt ämbetsverkets

mening ändras detta förhållande ej därigenom att statsbidraget till resor konstrueras

som ett grundbelopp, bestämt till ett visst belopp, 5 000 kronor, per

resande statsbidragsavlönad befattningshavare. Denna principiella förändring

i fråga om anslagets fördelning finner ämbetsverket framträda alldeles

särskilt genom förslaget, att grundbeloppet skulle automatiskt ökas med

5 000 kronor för varje nytillkommen statsbidragsavlönad befattningshavare

och omkostnadsanslaget ökas i motsvarande mån. Därigenom skulle nämligen

anslaget, såvitt angår grundbeloppet, närmast få karaktären av förslagsanslag.

Statskontoret anser sig i nuvarande läge ej kunna förorda en dylik

omläggning, i vart fall icke på grundval enbart av den föreliggande utredningen.

I yttrandet framhålles vidare att det framlagda förslaget icke synes

taga den hänsyn till de olika sällskapens rese- och traktamentskostnader,

som enligt direktiven varit avsedd. Statskontoret anför härefter bland annat

följande.

Därest en ändring av grunderna för fördelningen av ifrågavarande reservationsanslag

anses böra komma till stånd, synes det därmed åsyftade resultatet

icke kunna vinnas enbart genom att införa de föreslagna beräkningsgrunderna

avseende resekostnaderna och sedan låta återstoden av anslaget

utgå efter oförändrade grunder. Anslagsfördelningen torde i stället

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

böra i sin helhet upptagas till förnyat skärskådande. I detta sammanhang

anser sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida icke förhållandena på jordbrukets

område numera så avsevärt förändrats, att ett förnyat övervägande

av frågan om hushållningssällskapens finansiering kunde vara motiverat. De

större och medelstora jordbruken ha nämligen erhållit en så avsevärt förbättrad

ställning i ekonomiskt hänseende, att de utan olägenhet själva kunna

bestrida en större del av kostnaderna för åtskilliga av de åtgärder, som falla

inom hushållningssällskapens verksamhetsområden. Det förefaller statskontoret

icke orimligt, att sådan ändring av här avsedda fördelningsgrunder av

hushållningssällskapens omkostnadsanslag kommer under omprövning, att

större bidrag utgå för de mindre brukningsdelarna inom de olika hushållningssällskapsområdena.

Den inverkan på anslagsfördelningen, som tillagts

de mindre jordbruken genom att fördelningen delvis sker efter antalet brukningsdelar

är, såsom framgår av tabellen å sidan 30 i utredningens betänkande,

uppenbarligen alltför obetydlig.

Östergötlands läns hushållningssällskap anför såsom principiella erinringar

mot förslaget biand annat att utgiftsposten rese- och traktamentsersättningar

ingalunda är någon fast kostnad utan i hög grad är beroende av områdenas

totala areal, antalet brukningsdelar in. fl. faktorer. Totalarealens

inverkan på kostnaderna hänför sig emellertid så gott som uteslutande till

rese- och traktamentsersättningarna, åtminstone om man bortser från avlöningskostnadcrna,

vilka ju i huvudsak avses skola bli täckta av det särskilda

avlöningsanslaget. Under sådana omständigheter förefaller det sällskapet

ologiskt och omotiverat att gradera grundbeloppet efter resekostnadernas

storlek i de olika hushållningssällskapsområdena samtidigt som

man bibehåller totalarealen som fördelningsfaktor. Sällskapet anser alltså

att totalarealen bör utgå som proportionell fördelningsfaktor, om förslaget

att sätta grundbeloppet i direkt proportion till antalet resande statsbidragsavlönade

befattningshavare skall kunna godtagas. Vidare erinrar sällskapet

om att den kostnadsstegring, som ägt rum sedan omkostnadsanslaget fastställdes

till 3 100 000 kronor, kan uppskattas till i runt tal minst 20—25 procent.

Det synes då icke riktigt att bryta ut en viss utgiftspost, beräkna dess

nuvärde och täcka detta helt genom ett grundbelopp, såvida icke hela anslaget

höjes med 20—25 procent. Ytterligare framhålles i yttrandet att den

princip, som ligger till grund för utredningens förslag, är rättvis endast under

förutsättning att förhållandet mellan det faktiska antalet resande statsbidragsavlönade

befattningshavare och det i verkligheten behövliga antalet

är ungefärligen detsamma i alla sällskap. Så är emellertid enligt sällskapets

mening icke förhållandet. Till motivering av detta uttalande återgivas i

yttrandet vissa beräkningar över antalet resande statsbidragsavlönade befattningshavare

sett i relation till de olika sällskapsområdenas areal, jordbrukande

befolkning, antalet brukningsdelar in. in.

Sammanfattningsvis anför sällskapet att det avstyrker att grundbeloppen

sättas i direkt proportion till antalet statsbidragsavlönade befattningshavare,

såvida icke dels totalarealen får utgå som fördelningsfaktor, dels grundbeloppet

per resande statsbidragsavlönad befattningshavare minskas med cirka

20 procent eller anslaget höjes i motsvarande grad, dels en allsidig och förut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

sättningslös utredning om behovet av resande statsbidragsavlönade befattningshavare

i de olika sällskapen verkställes och personalförteckningarna

justeras därefter. Sällskapet föreslår i stället att det nuvarande grundbeloppet

skall höjas till förslagsvis 35 000 kronor för varje sällskap i södra

och mellersta Sverige och att till hushållningssällskapen i Norrland såsom

grundbelopp skall utgå sammanlagt 225 000 kronor. Återstoden av anslaget

bör fördelas efter de grunder, som nu gälla, dock att någon hänsyn ej bör

tagas till fördelningsfaktorn övrig folkmängd. Sällskapet har i detta sitt förslag

utgått från den nuvarande storleken av omkostnadsanslaget.

Jönköpings läns hushållningssällskap anför i sitt yttrande delvis liknande

synpunkter som hushållningssällskapet i Östergötlands län. Sålunda anmärker

även förstnämnda sällskap, att antalet statsbidragsavlönade befattningshavare

ej ger något riktigt uttryck för omfattningen av de arbetsuppgifter,

som föreligga i de olika hushållningssällskapsområdena, samt ifrågasätter

om ej en måttlig höjning av det nuvarande grundbidraget vore att föredraga

framför ett genomförande av utredningens förslag.

Malmöhus läns hushållningssällskap anför, utan att uttryckligen avstyrka

förslaget, betänkligheter mot den anslagsminskning, som ett genomförande

av detta skulle medföra för sällskapets vidkommande.

Riksförbundet Landsbygdens folk erinrar i sitt. yttrande om att förslag

att borttaga det i nuvarande form utgående grundbeloppet framförts tidigare

men då rönt motstånd bland annat från lantbruksstyrelsen. Denna

hade då framhållit, att man ej finge förbise att samtliga hushållningssällskap

hade vissa omkostnader för administration, lokaler m. in. och att dessa

kostnader icke stode i direkt förhållande till hushållningssällskapens verksamhet

i övrigt. Förbundet påpekar jämväl att även utredningen framhållit

att de grunder, efter vilka återstoden av omkostnadsanslaget enligt utredningens

förslag skulle fördelas, icke äro helt invändningsfria. Under sådana

omständigheter anser förbundet det vara riktigast, att så stor del av anslaget

som möjligt fördelas så, att bidragen komma att motsvara direkta kostnader

för sällskapen. Förbundet anser därför, att de nuvarande grundbidragen

böra bibehållas samt att därutöver bör beräknas resekostnadsbidrag efter

de principer, som utredningen föreslagit.

Beträffande storleken av det belopp, som avses skola utgå i form avgrundbelopp

för varje resande statsbidragsavlönad befattningshavare, göres

ingen erinran i det övervägande flertalet yttranden. I åtskilliga av dessa

framhålles i stället, att beloppet synes vara lämpligt avvägt.

Västcrnorrlands läns hushållningssällskap anser dock att beloppet bör bestämmas

till 4 000 kronor. Å andra sidan förorda hushållningssällskapen i

Kopparbergs län, Norrbottens län och Kalmar läns södra områds att beloppet

skall höjas. Åtskilliga hushållningssällskap, däribland hushållningssällskapen

i Blekinge och Norrbottens län samt i Kalmar läns norra område,

framhålla vidare att beloppet bör justeras uppåt eller nedåt i den mån rescoch

traktamentskostnaderna stiga eller sjunka.

Lantbruksstyrelsen anför rörande sistnämnda fråga, alt grundbeloppets

2 Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. Nr 32.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

storlek bör omprövas endast om mera betydande förändringar inträda i

rese- och traktamentskostnaderna. Man bör enligt styrelsen kunna utgå från

att sådan omprövning i regel icke bör ske oftare än vart tionde år.

Enligt utredningens förslag skall den del av omkostnadsanslaget, som

återstår sedan sällskapen erhållit ett i förhållande till antalet resande statsbidragsavlönade

befattningshavare bestämt grundbelopp, fördelas med tilllämpning

av nu gällande fördelningsgrunder. De flesta av de remissinstanser,

som anslutit sig till utredningens uppfattning rörande sättet för bestämmande

av grundbeloppet, ha även biträtt förslaget i denna del. I några fall

ha dock framförts förslag om ändring av dessa fördelningsgrunder.

Ändringsförslagen gälla speciellt fördelningsfaktorerna totalareal och övrig

folkmängd. Sålunda anse hushållningssällskapen i Kalmar läns norra

och södra områden ävensom i Blekinge och Kristianstads län, att fördelningsfaktorn

totalareal bör utgå och att vid bestämmandet av fördelningsfaktorn

övrig folkmängd hänsyn ej bör tagas till invånarantalet i stad, i

den mån detta överstiger 10 000.

Till belysande av motiveringen för dessa ändringsyrkanden torde ur yttrandet

från hushållningssällskapet i Kalmar läns norra område få återgivas

följande.

Enligt nuvarande grunder skall en tiondedel av nyssnämnda del av omkostnadsanslaget

fördelas efter de olika hushållningssällskapens totalareal.

Avsikten härmed har varit att kompensera hushållningssällskap med stor

geografisk utbredning för de kostnader i form av större personal och större

resekostnader, som ansetts bli följd av den större arealen. Om ett fast grundbelopp

för varje resande befattningshavare kommer att utgå enligt förslaget,

ha dylika sällskap fått kompensation för ökade resekostnader, så mycket

mer som det i praktiken visat sig, att resekostnaderna för varje enskild befattningshavare

icke stå i proportion till sällskapets totalareal. Ovannämnda

tiondedel bör sålunda utgå efter någon av de tre övriga fördelningsgrunderna,

förslagsvis den inom jordbruk med binäringar sysselsatta befolkningen.

Den del av omkostnadsanslaget, som icke utgår som grundbelopp, skulle

sålunda enligt detta förslag komma att utgå med fyra tiondedelar efter vardera

jordbruksbefolkningens storlek och brukningsdelarnas antal samt med

två tiondedelar efter övrig folkmängd.

Vid beräkningen av den folkmängd, som bildar underlag till sistnämnda

fördelningsgrund, gäller nu att där stad inom sällskapets område har mer

än 10 000 invånare, av överskjutande invånarantal endast 20 % skola medräknas.

Denna bestämmelse har tillkommit för att de hushållningssällskap,

där folkrikare städer äro belägna, icke skola komma att erhålla ett i förhållande

till andra sällskap oskäligt stort statsanslag. Emellertid har under

de senaste årtiondena en mycket betydande ökning av befolkningen särskilt

i de större städerna förekommit, vilket medfört, att syftet med reduceringen

av befolkningstalet för de större städerna delvis förfelats. Då sällskapens

verksamhet enligt stadgarna i främsta rummet avser jordbruk och dess binäringar,

ävensom fiske och hemslöjd, blir det en naturlig följd, att denna

verksamhet i huvudsak blir förlagd till den egentliga landsbygden och de

mindre tätorterna. Hushållningssällskapet finner det sålunda icke längre

motiverat, att omkostnadsanslagets fördelning i samma utsträckning som

nu påverkas av folkmängden i städer med ett invånarantal, överstigande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32. 19

10 000. Sällskapet vill därför föreslå, att vid anslagets fördelning efter övrig

folkmängd av folkmängd i stad icke medräknas den del, som överskjuter

10 000 invånare.

Samma yrkande i fråga om totalarealen framställes av Västernorrlands

läns hushållningssällskap. Detta sällskap anser dock att den del, som enligt

utredningens förslag skulle fördelas i förhållande till totalarealen, i stället

bör fördelas i förhållande till övrig folkmängd inom hushållningssällskapsområdena.

Att fördelningsfaktorn övrig folkmängd skall tillmätas mindre betydelse

än utredningen föreslagit, förordas vidare i yttrandet från Södermanlands

läns hushållningssällskap.

Även hushållningssällskapet i Östergötlands län anser, såsom framgår av

det förut anförda, att fördelningsfaktorn övrig folkmängd bör utgå, därest

grundbeloppet beräknas i enlighet med utredningens förslag.

Riksförbundet Landsbygdens folk och hushållningssällskapet i Jämtlands

län ansluta sig i fråga om fördelningsfaktorn övrig folkmängd till den ståndpunkt,

som bland andra hushållningssällskapen i Kalmar läns norra och

södra områden intagit, medan hushållningssällskapet i Gotlands län anser

att denna fördelningsfaktor bör utgå helt.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap, å andra sidan, finner det

fullt befogat, att vid fördelningen en viss hänsyn skall tagas även till folkmängden

i de större städerna. Sällskapet anför härom.

Utredningsmännen ifrågasätta huruvida någon som helst hänsyn bör tagas

till befolkningsantalet i de större städerna. Sällskapet vill i anledning därav

framhålla, att huvudstadens belägenhet i mitten av sällskapets verksamhetsområde

utgör en i flera avseenden rätt betydande belastning. Tjänsteresorna

förlängas i hög grad, ofta två mil eller mera. Expeditionen anlitas ofta för

rådfrågningar samt framställningar om ciceronskap vid visningar av jordbruket

närstående institutioner och industrier. Trädgårdskonsulentens och

fiskeriinstruktörens arbete faller därjämte i förhållandevis stor utsträckning

inom Stockholms stads område. Det bör i detta sammanhang jämväl erinras

om att den yrkesmässiga trädgårdsodlingen under glas inom sällskapets område

är bland de större i landet och att övervägande delen av densamma

ligger inom huvudstadens jurisdiktion.

Slutligen kan nämnas, att hushållningssällskapet i Västmanlands län ifrågasätter,

att åkerarealen skall införas som fördelningsfaktor.

C. Ortsbidragen.

Gällande bestämmelser m. m. Beträffande åtskilliga av de statsbidrag,

vilka utgå till hushållningssällskapen för speciella ändamål, gäller som villkor

för bidrag, att av hushållningssällskapet eller eljest för ändamålet tillskjutes

minst lika stort belopp som statsbidraget (s. k. ortsbidrag). Dylika

villkor gälla för närvarande bland annat i fråga om statsbidragen för främjande

av fröodlingen (kungörelse nr 121/28), berberisbekämpning (kungörelse

nr 127/35), tjurföreningsverksamhet m. m. (kungörelse nr 530/50),

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

kontrollföreningsverksamhet (kungörelse nr 501/50), svinpremiering, bildande

och upprätthållande av svinavelsstation samt bildande av galtförening

(kungörelser nr 46/28, 114/36 och 375/37) samt bildande av baggförening

ävensom bildande och upprätthållande av fåravelsstation (kungörelser nr

116/36, 233/39 och 143/50).

Storleken av de statsbidrag, som utgått för nu nämnda ändamål under år

1949, anges i betänkandet till i runt tal 645 000 kronor. Vad angår storleken

av de belopp, som utgått såsom ortsbidrag, framhåller utredningen att någon

exakt uppgift härom icke står till buds, i vart fall icke om man avser de

belopp, vilka sällskapen utbetalat av medel, som stått till deras fria disposition.

En av anledningarna härtill är enligt betänkandet, att till de ortsbidrag,

som sällskapen utbetalat, i åtskilliga fall använts medel, som från

annat håll ställts till sällskapens förfogande, exempelvis från landsting,

utan att något visst användningssätt uttryckligen föreskrivits. En annan anledning

är att en del sällskap i viss utsträckning såsom ortsbidrag till kontroll-

och tjurföreningsverksamheten upptagit avgifter, som erlagts av djurägarna.

Det har därför icke varit möjligt för utredningen att exakt ange vad varje

särskilt sällskap utgivit i ortsbidrag av egna medel.

Utredningens förslag. I direktiven för utredningen har erinrats om att

förslag tidigare väckts om att ortsbidragen skulle avvecklas och staten i

stället direkt påtaga sig sällskapens andel i kostnaderna för de åtgärder man

ville främja genom dessa bidrag. Dessa förslag hade emellertid hittills förverkligats

endast på ett enda område, nämligen i fråga om bidragen till hästaveln.

Man borde även vid utredningsarbetet utgå från att ortsbidragen skulle

bibehållas tills vidare i nuvarande omfattning. Samtidigt borde det emellertid

närmare undersökas, vilken belastning de utgjorde för de olika sällskapen

och vad ett slopande av desamma skulle få för inverkan på bidragsbehovet

och på grunderna för fördelningen av omkostnadsanslaget.

Utredningen framhåller för egen del inledningsvis att syftet med bestämmelserna

om ortsbidragen torde ha varit att få en garanti för att ett verkligt

ortsintresse skulle föreligga för de åtgärder, som man ville främja genom det

statliga stödet, och samtidigt även skapa en viss säkerhet för att sparsamhet

skulle iakttagas med de allmänna medel som ställdes till förfogande. Även

om det ur dessa synpunkter från början kan ha funnits fog för bestämmelmelserna

om ortsbidragen, anser utredningen det dock synnerligen tvivelaktigt,

om så alltjämt kan anses vara fallet. Den påpekar att jordbrukarnas

intresse för åtgärder av här avsedda slag torde vara tillräckligt ådagalagt.

Detta gäller särskilt den viktigaste gruppen, nämligen åtgärder på husdj ursskötselns

område. Regleringen av hur stora belopp, som skola ställas till

förfogande av allmänna medel, kan enklast ske vid prövningen av anslagsäskandena

för ändamålet. I vart fall så länge det allmänna ej påtagit sig hela

kostnaden för åtgärderna synes man vidare ej behöva befara att ett borttagande

av begränsningen skulle leda till onödiga utgifter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 32.

21

Utredningen framhåller vidare, att påtagliga nackdelar äro förenade med

de nuvarande bestämmelserna, samt anför härom bland annat följande.

Detta förhållande påtalades redan i 1939 års hushållningssällskapsutrednings

betänkande. Det framhölls däri, att bestämmelserna i realiteten inneburo,

att ett hushållningssällskap med relativt stora egna tillgångar ägde

möjlighet att dokumentera ett större intresse än ett sällskap med små egna

resurser, oaktat i verkligheten jordbrukarna inom sistnämnda hushållningssällskaps

område kanske hyste större intresse för ifrågavarande verksamhet

samt måhända hade med hänsyn till jordbrukets struktur och produktionsförhållanden

större behov av understöd till densamma än jordbrukarna inom

förstnämnda hushållningssällskaps område. Att ett visst hushållningssällskap

anvisade relativt litet anslag av egna medel för verksamheten behövde

sålunda icke tyda på ett jämförelsevis litet intresse från orten utan utgjorde

en nödtvungen besparingsåtgärd från sällskapets sida på grund av bristande

medelstillgång. Denna nödtvungna inknappning koinme sålunda att bli till

nackdel för jordbruket. Enligt utredningens mening vore en bestämmelse,

som kunde medföra sådana konsekvenser, icke lämplig. Ortsintresset torde

till fullo dokumenteras genom att exempelvis en tjurförenings medlemmar

måste helt bestrida kostnaderna för tjurens underhåll. Då vidare slöseri

med allmänna medel syntes kunna stävjas genom exakta bestämmelser rörande

de högsta statsbidragsbelopp, som skulle få utgå för skilda ändamål,

höll utredningen bestämt före, att den gällande halveringsbestämmelsen i

princip borde övergivas.

I propositionen nr 172 till 1944 års riksdag uttalade dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet sin anslutning till vad som i betänkandet anförts på

denna punkt. Riksdagen biträdde propositionen i denna del.

Detta principiella ståndpunkttagande har emellertid endast lett till mycket

begränsade praktiska åtgärder. De bestämmelser om ortsbidrag, som berördes

i betänkandet, gälla nämligen alltjämt med ett enda undantag. Undantaget

utgöres av föreskrifterna om ortsbidrag till vissa åtgärder för hästavelns

främjande. Dessa föreskrifter upphävdes den 1 januari 1950, varvid

det allmänna påtog sig hela kostnaden för åtgärderna.

1950 års hushållningssällskapsutredning kan för egen del helt ansluta sig

till de synpunkter beträffande nackdelarna med bestämmelserna om ortsbidrag,

som nu återgivits. Särskilt göra dessa nackdelar sig gällande inom

de sällskap, vilka ha svag ekonomi och ej heller ha möjlighet att erhålla erforderliga

tillskott från annat håll. Sammankopplingen av statsbidragen med

ortsbidragen kan nämligen för dessa sällskap lätt medföra antingen att sällskapen

tvingas att för ifrågavarande verksamhet använda större del av sina

totala resurser än som — med hänsyn till de arbetsuppgifter som föreligga

på andra områden — i och för sig kan anses motiverat, eller ock att verksamheten

hålles tillhaka och föreliggande möjligheter till statsbidrag ej utnyttjas.

Inom kontrollförenings- och tjurföreningsverksamheten har det vidare under

senare år i åtskilliga fall förekommit att sällskap, då det varit omöjligt

att uppbringa erforderliga ortsbidrag på annat sätt, såsom ortsbidrag redovisat

de medlemsavgifter, som djurägarna erlagt til! sina föreningar. För

att undvika eu nedskärning av statsbidraget, vilken skulle ha kunnat få allvarliga

återverkningar på verksamheten, bär lantbruksstyrelsen sett sig nödsakad

att godtaga ett dylikt förfaringssätt. Ett annat handlingssätt har enligt

utredningens uppfattning ej heller varit möjligt. Det synes dock klart,

att man därigenom avlägsnat sig ganska långt från vad som ursprungligen

varit syftet med bestämmelserna om ortsbidragen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Med anledning av vad i direktiven anförts om att det borde undersökas,

vilken belastning ortsbidragen utgöra för de olika sällskapen och vad ett slopande

av desamma skulle få för inverkan på bidragsbehovet och på grunderna

för fördelningen av omkostnadsanslaget, påpekar utredningen, såsom redan

förut nämnts, att det ej är möjligt att exakt ange, vad varje särskilt

sällskap för dylikt ändamål utgivit av egna medel. För att ge en allmän bild

av vad bestämmelserna om ortsbidrag i ekonomiskt hänseende betyda för

sällskapen har utredningen emellertid uppgjort en tablå över storleken av de

statsbidrag till de ifrågavarande verksamhetsgrenarna, som under år 1949

utgått i varje särskilt hushållningssällskapsområde. Tablån är såsom bilaga 9

fogad vid utredningens betänkande till vilket här torde få hänvisas. Utredningen

framhåller att man i avsaknad av exakta uppgifter om vad sällskapen

av egna medel utgivit i ortsbidrag torde få taga statsbidragens storlek såsom

ett schematiskt uttryck även för den belastning, som bestämmelserna om ortsbidrag

innebära för de olika sällskapen. Detta gäller dock enligt vad som påpekas

i betänkandet givetvis ej i de fall, då sällskapen redovisat avgifter från

djurägarna såsom ortsbidrag.

Med det nu sagda anser utredningen även frågan, vad ett slopande av ortsbidragen

skulle få för inverkan på sällskapens bidragsbehov, i stort sett besvarad.

Däremot ger tablån självfallet ej något svar på den andra i direktiven

ställda frågan, nämligen frågan hur ett slopande av bestämmelserna om

ortsbidrag borde påverka grunderna för fördelningen av omkostnadsanslaget.

Härom framhåller utredningen först, att det icke finnes något direkt samband

mellan de olika sällskapens utgifter för ortsbidrag och deras andel i det

statliga omkostnadsanslaget. Detta gäller vare sig man tillämpar de regler

för fördelningen av omkostnadsanslaget, som nu gälla, eller dem, som utredningen

föreslagit. Förhållandet belyses av en i betänkandet (s. 58) intagen

uppställning, vari angives dels hur stor del de statsbidrag, som under år

1949 utgingo till de olika sällskapen för ifrågavarande ändamål, procentuellt

utgjorde av den sammanlagda summan av dessa statsbidrag, dels hur stor

del som varje sällskap erhåller av omkostnadsanslaget enligt de nu gällande

respektive enligt de av utredningen föreslagna fördelningsgrunderna.

Utredningen framhåller att det av tablån framgår att en höjning av statsbidragen,

som företages i syfte att minska eller borttaga ortsbidragen, får helt

andra verkningar för de enskilda sällskapen än en höjning av omkostnadsanslaget

med motsvarande belopp. Som exempel anföres, att en fördubbling

av statsbidragen och en däremot svarande minskning av ortsbidragen skulle

medföra en besparing av 14 220 kronor för Stockholms läns och stads hushållningssällskap,

medan en höjning av omkostnadsanslaget med motsvarande

belopp med tillämpning av nu gällande fördelningsgrunder skulle tillföra

sagda sällskap 27 100 kronor. För Älvsborgs läns södra hushållningssällskap

bli motsvarande siffror 28 448 respektive 19 300 kronor.

Med hänsyn till det anförda uttalar utredningen som sin uppfattning, att

eu höjning av statsbidragen och en däremot svarande minskning av ortsbidragen

icke lämpligen bör komma i fråga, därest man främst åsyftar att

åstadkomma en generell förstärkning av hushållningssällskapens ekonomis
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

23

ka resurser. I sådant fall bör man i stället höja det allmänna omkostnadsanslaget.

Vill man i främsta rummet stimulera verksamheten på de områden,

för vilka bidragen äro avsedda, kan däremot en dylik åtgärd givetvis vara

lämplig. Man bör emellertid då vara på det klara med att den lättnad densamma

medför för sällskapen varierar mycket och att åtgärden därför ej

kan ersätta en höjning av omkostnadsanslaget, därest en sådan höjning i och

för sig är påkallad.

Utredningen föreslår emellertid en ändring av bestämmelserna om statsbidrag.

Enligt dess mening bör nämligen föreskriften att presterande av

ortsbidrag skall utgöra förutsättning för rätt till statsbidrag slopas. I betänkandet

framhålles att en sådan ändring icke skulle medföra någon ökad

belastning för statsverket men likväl innebära en viss lättnad för sällskapen.

Som ytterligare motivering för förslaget anföres i betänkandet följande.

För en sådan åtgärd kunna åtskilliga skäl anföras. Genom densamma

skulle man undanröja åtskilliga av de erinringar, som riktats mot de nuvarande

stadgandena om ortsbidrag. Någon spärr skulle ej längre föreligga

för en utveckling av de ifrågavarande verksamhetsgrenarna, i den mån intresse

därför finnes och statliga bidrag äro tillgängliga. Sällskapen skulle

vidare få större frihet att sätta in sina resurser på olika viktiga områden

utan att därför löpa risken att hålla tillbaka de här ifrågavarande verksamhetsgrenarna.

Vidare kan påpekas, att statsbidrag redan nu på ett flertal

likartade områden lämnas utan villkor om ortsbidrag. Så till exempel har

något dylikt villkor ej uppställts i fråga om den statsunderstödda utbildningsverksamheten

på jordbrukets område. Och slutligen må framhållas,

att bestämmelserna om ortsbidrag i realiteten bli satta ur kraft, i den mån

man godtager det nyss nämnda, på sina håll praktiserade förfaringssättet

att redovisa djurägareavgifter såsom ortsbidrag.

Utredningen förutsätter givetvis att sällskapen, om villkoret om ortsbidrag

slopas, även i fortsättningen skola stödja de berörda verksamhetsgrenarna

efter måttet av sina resurser.

Förslaget om slopande av villkoret om ortsbidrag gäller följande statsbidragsunderstödda

verksamhetsgrenar, nämligen fröodling, berberisbekämpning,

nötboskapsavel, kontrollföreningar, svinskötsel och fårslcötsel.

Ändringen bör enligt utredningen genomföras i fråga om fröodling, berberisbekämpning,

svinskötsel och fårskötsel från och med den 1 juli 1952,

i fråga om kontrollföreningsverksamheten från och med ingången av verksamhetsåret

1952/53 samt beträffande nötboskapsaveln från och med den

1 januari 1953.

I betänkandet framhålles till slut att det, om man i enlighet med utredningens

förslag överlämnar åt sällskapen att själva avgöra, i vilken utsträckning

de kunna stödja de nu berörda verksamhetsgrenarna, uppenbarligen

icke finns någon anledning att låta omfattningen av detta stöd påverka

grunderna för fördelningen av omkostnadsanslaget. Därest det i fortsättningen

skulle befinnas möjligt och lämpligt att öka statsbidragen till dessa

verksamhetsgrenar, och behovet av stöd från annat håll därigenom skulle

minska, bör sålunda enligt utredningens mening den lättnad, som detta kan

föranleda för hushållningssällskapen, icke medföra någon förändring i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

grunderna för fördelningen av omkostnadsanslaget. Utredningen förutsätter

härvid att det liksom hittills måste bli en avvägningsfråga, huruvida den

ökning av det allmännas ekonomiska insatser för främjande av jordbrukets

driftsrationalisering som kan vara möjlig, skall få formen av nya

eller höjda bidrag till speciella ändamål eller av en höjning av omkostnadsanslaget

och därmed en allmän förstärkning av sällskapens resurser.

Yttrandena. Utredningens förslag om att presterande av ortsbidrag ej längre

skall utgöra förutsättning för erhållande av statsbidrag till vissa verksamhetsgrenar

tillstyrkes av samtliga remissinstanser utom statskontoret.

Sistnämnda ämbetsverk anser att kravet på ortsbidrag bör bibehållas men

reduceras så att ortsbidraget skulle motsvara minst 75 procent av statsbidraget.

Som motivering härför anför ämbetsverket följande.

Syftet med föreskrifterna om ortsbidrag har, såsom utredningen framhållit,

varit att skapa garanti för att ett verkligt ortsintresse skulle föreligga

för de åtgärder, som man ville främja genom det statliga stödet, och

samtidigt även uppnå viss säkerhet för att sparsamhet iakttages med de

allmänna medel, som ställas till förfogande. De skäl, som anförts för slopande

av bestämmelserna om ortsbidragen, ha icke gentemot de synpunkter,

som anförts för deras införande, övertygat statskontoret om att ett

borttagande av detta villkor skulle vara välbetänkt. Innan en så radikal åtgärd

vidtages som att helt slopa kraven på ortsbidrag, vilka för närvarande

uppgå till minst samma belopp som motsvarande statsbidrag, synes man

i varje fall böra pröva sig fram genom att ändra bestämmelserna om storleken

av bidragen från orten. Ämbetsverket vill alltså för sin del föreslå,

att kravet på ortsbidrag alltjämt bibehålies men att dessa reduceras att

motsvara exempelvis minst 75 procent av statsbidragen.

Riksförbundet Landsbygdens folk föreslår i första hand att de statsbidrag,

som utgå till här avsedda verksamhetsgrenar, skola sammanföras

med det allmänna omkostnadsanslaget och fördelas enligt de grunder,

som förbundet förordat beträffande fördelningen av sistnämnda anslag.

Skulle detta förslag ej kunna genomföras, tillstyrker förbundet i andra

hand utredningens förslag. Samma åsikt uttalas av hushållningssällskapen i

Västmanlands och Västernorrlands län.

Hushållningssällskapet i Kalmar läns södra område förordar, jämte det

sällskapet tillstyrker utredningens förslag, att kravet på ortsbidrag skall

slopas jämväl beträffande den verksamhet på fiskets och undervisningens

område, som hushållningssällskapen bedriva i enlighet med kungörelsen

nr 502/1948 samt reglementena nr 451/1949 och 269/1950.

Hushållningssällskapet i Norrbottens län påpekar i detta sammanhang

att det statsbidrag, som utgått under senare år, i vissa fall, exempelvis i

fråga om statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten, ej uppgått till de

maximibelopp som medgivits i bidragsförfattningarna och att detta medfört

en osäkerhet för sällskapen. Sällskapet anser det därför angeläget att ökade

statsmedel skola kunna ställas till förfogande, så att kontrollföreningsverksamheten

skall kunna bibehållas i sin nuvarande omfattning och i vissa fall

utvidgas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 32.

25

D. Norrlandsanslaget.

Gällande bestämmelser m. m. Alltsedan budgetåret 1937/38 ha av de medel,

som stått till förfogande för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

vissa medel (norrlandsanslaget) fått disponeras för produktionsbefrämjande

åtgärder i Norrland samt vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län.

Dessa belopp ha uppgått till under budgetåret 1937/38 700 000 kronor, under

budgetåret 1938/39 800 000 kronor, under budgetåret 1939/40 1 000 000

kronor, under ettvart av budgetåren 1940/41—1949/50 900 000 kronor samt

under vartdera budgetåret 1950/51 och 1951/52 1 000 000 kronor.

Norrlandsanslaget fördelas av Kungl. Maj :t med utgångspunkt från vissa

av riksdagen godkända riktlinjer. Dessa innebära i huvudsak att en del av

anslaget skall användas för att utlämna bidrag utan återbetalningsskyldighet

till uppförande av andelsslakterier, andelsmejerier och liknande anläggningar

medan resten skall användas för produktions- och avsättningsbefrämjande

åtgärder. Beträffande de sistnämnda åtgärderna skola huvudsakligen

sådana komma i fråga, som ha till syfte att förbilliga och rationalisera produktionen

samt anpassa denna till de naturliga betingelser för en lönande

jordbruksdrift, som kunna föreligga i varje särskilt fall.

Den senare delen av anslaget ställes i regel av Kungl. Maj :t till hushållningssällskapens

förfogande för att av sällskapen efter deras förslag disponeras

för åtgärder av de slag, som nyss nämnts. Kungl. Maj :t brukar emellertid

vid fördelningen angiva vissa allmänna riktlinjer beträffande användningen

av medlen. Sålunda brukar föreskrivas att bidragen i första hand

skola användas till åtgärder, vilka avse att mera direkt främja jordbruksproduktionen

— alltså i allmänhet icke till avlöning av tjänstemän eller

bestridande av expeditionskostnader — och för vilka bidrag av allmänna

medel eljest icke kunna väntas bli disponibla, att sällskapens personal i

första hand skall anlitas för verksamhetens bedrivande, att av bidragen arvoden

få utbetalas endast i sådana fall, då på grund av särskilda förhållanden

verksamheten icke kan bedrivas med anlitande av sällskapens personal

samt att bidragen ej få användas för utlämnande av bidrag till lantbruksundervisningsanstalter

för anskaffande av möbler, undervisningsmateriel

eller andra inventarier, till mejeri- eller potatislagerhusanläggning eller

till fiskets främjande. Bland de ändamål, för vilka bidragen använts, må

nämnas fodcrmedelsanalyser, undersökningar rörande kreatursbeståndets

beskaffenhet, demonstrationsjordbruk, förbättrad betesproduktion samt upplysning

och propaganda. Den del av anslaget, som ställts till hushållningssällskapens

förfogande, uppgick under ett vart av åren 1946—1949 till

500 000 kronor samt under vartdera året 1950 och 1951 till 600 000 kronor.

Fördelningen av medlen mellan de olika sällskapen framgår av en å nästföljande

sida intagen tablå.

Den höjning av bidragen till Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap,

som skedde är 1950, var, såsom framgår av propositionen nr

245/1950, avsedd att utgöra ett särskilt stöd till dessa sällskap på grund av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Hushållningssällskap

1916

1947

1948

1949

1950

Värmlands läns..........

40 000

40 000

40 000

40 000

40000

Kopparbergs läns........

45 000

45 000

45 000

45 000

45 000

Gävleborgs läns..........

50 000

50 000

50 000

50 000

50 000

Västernorrlands läns......

95 000

95 000

95 000

95 000

95 000

Jämtlands läns...........

70 000

70 000

70 000

70 000

70 000

Västerbottens läns.......

100 000

100 000

100 000

100 000

140 000

Norrbottens läns.........

100 000

100 000

100 000

100 000

160 000

Tillhopa

500 000

500 000

500 000

500 000

000000

deras beträngda ekonomiska läge. Återstoden av norrlandsanslaget användes

såsom nyss nämnts i huvudsak för utbetalande av bidrag till uppförande

av andelsslakterier, andelsmejerier och liknande anläggningar. Medel

för dessa ändamål utgingo från början endast till andelsslakterier. Av de

anslag, som ställdes till förfogande för budgetåren 1937/38 och 1938/39,

skulle nämligen enligt riksdagens beslut för vartdera budgetåret högst

200 000 kronor få användas för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet

för byggande av andelsslakterier i Norrland ävensom i andra delar

av riket, där svårigheter funnos att ordna avsättningen av kött och fläsk

på ett rationellt sätt. Bidragen skulle i regel utgå med högst 20 procent av

ky§§nadskostnaden i Norrland och högst 10 procent i de övriga delar av

landet som kunde komma i fråga. Sedermera utvidgades emellertid användningsområdet

till att även gälla andelsmejerier och vissa andra anläggningar.

Avsikten var dock härvid främst att stödja jordbruksproduktionen

i de ur produlctionshänseende sämst ställda delarna av landet.

I propositionen nr 230/1939 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område för regleringsåret 1939/40 anförde nämligen dåvarande departementschefen,

att framställningar gjorts från vissa mejeriorganisationer

i Västerbottens och Norrbottens län om hjälp till ordnande av mejerihanteringen

inom Västerbottens läns lappmark och därmed jämförliga delar av

sagda län samt inom Norrbottens län. Departementschefen framhöll, att han

funnit syftet med dessa framställningar behjärtansvärt och ansåge att bidrag

för ändamålet borde utgå ur norrlandsanslaget. Han föreslog därför,

att i fortsättningen viss del av detta anslag skulle få användas för utlämnande

av bidrag för anläggande eller ombyggnad av andelsmejerier i lappmarken

och därmed jämförliga trakter av landet. Bidragen borde i regel begränsas

till 20 procent av anläggningskostnaderna. Därest vederbörande hushållningssällskap

på grund av särskilda förhållanden funne sig böra tillstyrka

högre bidrag än 20 procent, borde Kungl. Maj :t dock givetvis vara

oförhindrad att besluta i enlighet därmed. Såsom villkor för erhållande av

bidrag borde gälla, att anläggningarna utfördes i samverkan med Svenska

mejeriernas riksförening och tillgodosåge ett rationellt ordnande av driften.

I propositionen uttalades vidare att bidrag ur norrlandsanslaget även borde

få utgå för anläggning av potatislagerhus i Norrland och andra delar av

landet, där likartade avsättningsförhållanden för potatis rådde. Beträffande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

bidragens storlek och villkoren för erhållande av bidrag borde i tillämpliga

delar gälla vad som i propositionen sagts om bidrag för anläggande av mejerier

i lappmarken.

Vad sålunda anförts i propositionen nr 230/1939 lämnades utan erinran

av riksdagen.

Bidrag ur norrlandsanslaget för uppförande av andelsslakterier utlämnades

endast under de första åren. Även för uppförande av potatislagerhus har

anslaget tagits i anspråk endast i mycket ringa omfattning. Den huvudsakliga

användningen har i stället under senare år blivit utlämnande av bidrag

för uppförande av andelsmejerier och liknande anläggningar. Härvid har

även en viss utvidgning av användningsområdet skett. Medan bidragen till en

början i huvudsak endast kommo lappmarksmejerierna och liknande mejerier

tillgodo, har nämligen bidragsgivningen efter hand kommit att utsträckas

därhän att även mejeriföretag i övriga delar av Norrland samt vissa områden

av Kopparbergs och Värmlands län fått del av bidragen .Härvid har

dock den praxis utformats att bidragsprocenten satts högre för mejerianläggningar

i lappmarken än för dylika anläggningar i övriga områden. Sålunda

har bidrag för mejerianläggningar i övre lappmarken i något fall utgått

med 50 procent av kostnaderna. Bidragsprocenten har sedan minskats

allteftersom förhållandena ändrats så att den för stadsmejerier och jämförliga

mejerier i kustlandet endast utgjort 10 procent.

Under femårsperioden 1946—1950 ha bidragen — med ett undantag — utgått

uteslutande till mejerier. Undantaget utgöres av en ostlagringslokal i

Östersund. För att undvika att något enstaka företag skulle få alltför stor del

av det för ett visst år disponibla beloppet har vidare i rätt stor utsträckning

förfarits så, att bidrag till mera omfattande företag beviljats två eller flera

år i rad, varje år med viss del av det begärda bidraget, till dess man kommit

upp i en sammanlagd bidragssumma, som ansetts skälig i förhållande till den

totala kostnaden och företagets läge.

Det förtjänar i detta sammanhang även anmärkas, att Kungl. Maj :t vid

olika tillfällen beviljat bidrag till uppförande av slakterianläggningar i Norrland

ur den del av anslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

som stått till statens jordbruksnämnds (förut statens livsmedelskommissions)

förfogande.

Ur norrlandsanslaget har Kungl. Maj :t slutligen beviljat bidrag för speciella

ändamål med mindre belopp, exempelvis till studiegårdsverksamheten,

till mejeriförsöksstationen i Kroksta, till jordbrukets upplysningsnämnd för

anordnande av upplysningsverksamhet i jordbruks- och trädgårdsfrågor för

ifrågavarande delar av landet och till lantbruksstyrelsens disposition för anordnande

av en speciellt för norra Sverige anpassad upplysnings- och undersökningsverksamhet

på utsädesodlingens och utsädeshandelns område.

Utredningens förslag. 1 direktiven uttalades att det av flera skäl syntes

lämpligt att de särskilda bidrag, som utgå ur norrlandsanslaget till hushållningssällskapen

i Norrland samt i Värmlands och Kopparbergs län, skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

•28

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

inarbetas i hushållningssällskapens allmänna omkostnadsbidrag. Denna fråga

borde därför närmare övervägas under utredningen. Hushållningssällskapsutredningen

avvisar emellertid för sin del tanken på att sammanföra

ifrågavarande bidrag med bidragen ur det allmänna omkostnadsanslaget. Utredningen

anför härom bland annat följande.

Med hänsyn ej minst till den ganska fria dispositionsrätt, som sällskapen

redan nu bruka tillerkännas över ifrågavarande medel, skulle det väl i och

för sig kunna anses vara principiellt motiverat att sammanföra dessa bidrag

med dem, som utgå ur det allmänna omkostnadsanslaget. Att de förstnämnda

medlen i allmänhet ej få användas till avlönande av tjänstemän eller bestridande

av expeditionskostnader kan i detta sammanhang ej tillmätas någon

större betydelse, eftersom de i allt fall innebära ett tillskott till sällskapens

ekonomi, vilket kan göra det möjligt för sällskapen att i stället använda

andra inkomster för att täcka dylika administrationskostnader. Mot ett sådant

sammanförande tala emellertid vissa praktiska skäl. Om bidragen skulle

inarbetas i det allmänna omkostnadsanslaget och detta skulle fördelas enligt

de grunder, som utredningen tidigare föreslagit, skulle följden därav

bli, att medlen till större eller mindre del skulle komma samtliga hushållningssällskap

till godo i stället för att — såsom nu är fallet — fördelas mellan

sällskapen i de sju nordligaste länen. Noga räknat skulle effekten bli

den, att sistnämnda sju sällskap endast skulle få 36 procent av beloppet. De

skäl, som på sin tid föranledde, att man ville lämna ett särskilt stöd till det

norrländska jordbrukets förkovran, kvarstå emellertid åtminstone i huvudsak

alltjämt. Utredningen anser sig med hänsyn därtill icke vilja föreslå

någon åtgärd, som innebär att detta stöd minskas. Under sådana förhållanden

har man enligt utredningens uppfattning att välja mellan att bibehålla

stödet i form av ett särskilt anslag och att sammanföra det med det allmänna

omkostnadsanslaget men likväl fördela det enligt speciella regler mellan de

sällskap som anses böra få del av detsamma. Den senare utvägen, vilken

överensstämmer med vad 1939 års hushållningssällskapsutredning på sin tid

föreslog, innebär emellertid knappast någon egentlig lösning. Att inom det

allmänna omkostnadsanslaget ha två olika poster, vilka fördelas efter helt

skilda regler och av vilka den ena endast är avsedd för ett fåtal sällskap, kan

ju i vart fall reellt icke sägas utgöra något sammanförande av de båda anslagen

och ej heller eljest medföra någon påtaglig fördel. Ett skäl mot en

sådan åtgärd är vidare, att man därigenom skulle få svårare att vidtaga sådana

jämkningar i fråga om fördelningen mellan sällskapen, som eventuellt

kunna befinnas lämpliga i samband med en höjning av det totala bidragsbeloppet

eller eljest. Utredningen har därför stannat för att förorda, att

ifrågavarande del av norrlandsanslaget även i fortsättningen skall hållas

skild från det allmänna omkostnadsanslaget.

Utredningen har ej heller funnit skäl att föreslå någon ändring i fråga

om fördelningen av bidragen. Utredningen anser sålunda, att förutom Norrlandslänen

både Värmlands och Kopparbergs län även i fortsättningen böra

erhålla del av bidragen och har ej heller någon erinran mot det sätt på vilket

bidragen fördelats mellan dessa sällskap. I den mån några jämkningar i

fråga om fördelningen kunna finnas påkallade, bör det enligt utredningen

liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta därom. Utredningen

förutsätter dock givetvis, att de belopp å 40 000 respektive 60 000 kronor,

vilka för närvarande utgå till Västerbottens och Norrbottens läns hushåll
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

29

ningssällskap för bestridande av rese- och traktainentskostnader för befattningshavarna,

skola bortfalla. Motsvarande belopp, tillhopa 100 000 kronor,

bör i stället tillföras det allmänna omkostnadsanslaget.

Ehuru utredningen sålunda anser, att ifrågavarande bidrag ej böra sammanföras

med hushållningssällskapens omkostnadsanslag, förordar den dock

en annan ändring beträffande desamma. Utredningen anser nämligen att bidragen

i fortsättningen böra utgå ur ett särskilt riksstatsanslag under nionde

huvudtiteln. I betänkandet anföres härom följande.

Det synes knappast föreligga tillräckliga skäl för att bidragen även i fortsättningen

skola utgå ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. De ändamål, för vilka medlen användas, rymmas ju helt inom

den verksamhet, som sällskapen i övrigt bedriva med hjälp av särskilda i

riksstaten upptagna anslag. Det är alltså här ej fråga om några speciella åtgärder,

vilka ha ett direkt samband med den prisreglerande verksamheten

på jordbrukets område, utan om en del av sällskapens allmänna verksamhet

för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden. Under sådana förhållanden

synes det riktigare att även de medel, som ställas till förfogande

för ifrågavarande verksamhet för det norrländska jordbrukets förkovran,

skola anvisas under ett särskilt riksstatsanslag. Detta synes lämpligen böra

upptagas under G. i nionde huvudtiteln samt benämnas »Anslag för främjande

av jordbruksproduktionen i Norrland».

Beträffande användningen av det sålunda föreslagna anslaget framhåller

utredningen att Kungl. Maj :t, i överensstämmelse med vad som gäller för

närvarande, bör äga rätt att ur anslaget direkt bevilja bidrag för speciella

ändamål.

I detta sammanhang har utredningen även upptagit frågan, i vad mån

sällskapen böra ha rätt att efter eget gottfinnande disponera de medel, som

anvisas till dem ur anslaget. I betänkandet framhålles härom att sällskapen

redan nu ha ganska vidsträckta befogenheter i detta hänseende. Den viktigaste

av de inskränkningar, som nu gälla, finner utredningen vara föreskriften

om att medlen i allmänhet icke få användas till avlöning av tjänstemän

eller bestridande av expeditionskostnader. Utredningen påpekar emellertid,

att en dylik föreskrift får endast begränsad verkan, eftersom sällskapen ha

full frihet att använda sina andelar i det allmänna omkostnadsanslaget för

dylika ändamål. Det synes vidare utredningen bäst överensstämma med de

allmänna principerna i fråga om det statliga stödet åt hushållningssällskapens

verksamhet, att sällskapen skola ha rätt att inom sin fastställda verksamhetsram

fritt disponera även ifrågavarande medel. Utredningen förordar

därför att sällskapen i princip skola tillerkännas dylik rätt. Härvid gör den

dock den reservationen, att hinder ej bör möta för Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att, därest så skulle visa

sig påkallat, liksom nu meddela vissa bestämmelser rörande användningen

av medlen.

Vad hittills anförts har endast gällt den del av norrlandsanslaget, som

brukat ställas till hushållningssällskapens förfogande. Såsom förut nämnts

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

användes emellertid även en betydande del av norrlandsanslaget — närmare

400 000 kronor om året — för utbetalande av bidrag till uppförande

av mejerianläggningar in. in. Utredningen har i anslutning till sitt förslag

om ändrade grunder för fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag

ansett sig böra upptaga även frågan om användningen av dessa

medel.

I betänkandet framhålles härom till en början, att det stöd, som lämnats

i denna ordning, givetvis i och för sig har varit av stort värde. Utredningen

anser det emellertid vara obestridligt dels att en viss förändring numera

inträtt i de förhållanden, som närmast torde ha motiverat införandet av

ifrågavarande stödform, dels att stödet särskilt under senare år i stor omfattning

kommit att utgå till andra områden än dem, för vilka det från

början synes ha varit avsett.

1 det förra hänseendet pekar utredningen på att utvecklingen inom mejeri-

och slakterirörelsen i Norrland likaväl som i landet i dess helhet gått

i riktning mot en koncentration av verksamheten till färre men större enheter.

Särskilt i Norrland har samtidigt härmed verksamheten utvidgats på

grund av ökad produktion och ökad anslutning från producenternas sida.

Till belysande härav återgivas i betänkandet vissa uppgifter angående utvecklingen

på mejeri- och slakteriområden från år 1939 till år 1950.

Utredningen framhåller härefter att det, även om man tar hänsyn till

den mycket kraftiga stegring av byggnadskostnaderna som ägt rum, synes

klart att den relativa betydelsen av de ifrågavarande bidragen på grund av

den nyss skisserade utvecklingen får anses vara mindre nu än den var i

slutet av 1930-talet, då stödformen infördes. Rörande denna fråga anföres

härefter i betänkandet följande.

Vad angår dispositionen av bidragsmedlen torde först få erinras om att

stödet till mejerianläggningar från början varit avsett att utgå till anläggningar

i lappmarken och därmed jämförliga delar av landet, samt att det

jämväl uttalats att bidragen i regel borde begränsas till 20 procent av anläggningskostnaderna.

Av den förut återgivna tablån framgår emellertid

att de bidrag, som beviljats under senare år, till avgjort övervägande del

utgått till företag i trakter, vilka i produktions- och avsättningshänseende

måste anses bättre ställda än lappmarkerna och därmed jämförliga områden.

Av de bidrag å tillhopa närmare 1 800 000 kronor, som beviljats under

den senaste 5-årsperioden, har sålunda i runt tal endast något mindre än

en tredjedel eller i genomsnitt cirka 100 000 kronor om året tillfallit företag

i lappmarken eller därmed jämförliga områden. Utvidgningen av tillämpningsområdet

har även medfört att man, för att åstadkomma en lämplig

differentiering av bidragens storlek, lämnat bidrag med ända upp till 50

procent av kostnaden till företag i sistnämnda områden.

Utredningen vill understryka, att bidragen måste anses ha varit av värde

även i de fall, då de utgått till anläggningar i de ur produktions- och avsättningssynpunkt

bättre belägna delarna av Norrland. Samtidigt är det

emellertid klart, att det stöd till jordbruket, som de innebära, är av mycket

ringa omfattning jämfört med det totala värdet av jordbruksproduktionen i

ifrågavarande delar av landet och även jämfört med det stöd, som utgår i

annan ordning. Till belysande härav kan exempelvis nämnas, att värdet av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

31

den vid mejerier invägda mjölken i Norrland, med undantag av Gästrikland,

år 1950 grovt räknat kan uppskattas till 175 miljoner kronor. Av denna

summa utgjorde cirka 20 miljoner kronor särskilt mjölkpristillägg. Då

de bidrag, som beviljades sagda år uppgingo till ej fullt 400 000 kronor, representerade

bidragen sålunda ej mer än cirka 0,2 procent av hela värdet

av mejerimjölken respektive 2 procent av det särskilda mjölkpristillägget.

Det kan i delta sammanhang även erinras om att de särskilda clearingåtgärder,

som enligt den våren 1951 träffade överenskommelsen angående

prissättningen på jordbrukets produkter under första delen av regleringsåret

1951/52 skola vidtagas under instundande regleringsår, beräknats tillföra

mjölkproduktionen i bland annat nyssnämnda delar av landet en

summa av omkring 24 miljoner kronor.

Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen den uppfattningen,

att man ej ur det norrländska jordbrukets synpunkt behöver hysa några

allvarligare betänkligheter mot ett borttagande eller en begränsning av

ifrågavarande bidrag, därest de medel, som därigenom inbesparas, komma

jordbruket till godo i annan form och på ett sätt som innebär påtagliga fördelar.

Med denna utgångspunkt har utredningen övervägt lämpligheten av

att ifrågavarande medel helt eller delvis skola tillföras hushållningssällskapens

allmänna omkostnadsanslag.

Utredningen påpekar härom, att det i direktiven för utredningens arbete

framhållits, att det statsfinansiella läget icke under den närmaste tiden torde

komma att medge någon egentlig utvidgning av sällskapens verksamhet

och att utredningen därför ej heller i samband med omprövningen av grunderna

för fördelningen av omkostnadsanslaget borde räkna med någon sådan

utvidgning. Det förslag till ändrade fördelningsgrunder, som utredningen

framlagt, har ej heller tagit sikte på någon utvidgning av verksamheten.

Resultatet av de nya fördelningsgrunderna måste emellertid självfallet,

om den totala anslagssumman bibehålies oförändrad, bli att vissa

sällskap få vidkännas en minskning av de till dem utgående bidragen.

Alldeles bortsett från den kostnadsökning, som inträtt sedan hösten 1950,

är dock sällskapens ekonomiska ställning i flertalet fall sådan, att möjligheterna

att kompensera ett dylikt inkomstbortfall på annat sätt måste anses

mycket små för att ej säga obefintliga. Utredningen anser det därför

vara nödvändigt, att man i samband med genomförandet av de nya fördelningsgrunderna

tillser, att de ej för något sällskap skola medföra försämring

av någon betydenhet. Samtidigt är det — alldeles bortsett från den

kostnadsökning, som ägt rum efter år 1950 — i hög grad angeläget, att man

ej enbart skall begränsa sig till att utjämna inkomstbortfallen utan även

försöka åstadkomma någon förbättring för i vart fall det övervägande antalet

av sällskapen.

Beträffande möjligheterna att åstadkomma en sådan förbättring anför

utredningen följande.

Till det omkostnadsanslag å 3 100 000 kronor, som nu utgår respektive

beviljats för budgetåret 1951/52, bör, som redan förut påpekats, till en

början läggas det belopp å 100 000 kronor, vilket nu utgår ur norrlandsanslaget

såsom ett särskilt bidrag till hushållningssällskapen i Västerbot
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

tens och Norrbottens län. Detta tillägg är emellertid i och för sig icke tillräckligt

för att åstadkomma sådana verkningar, som nyss nämnts, utan

härför erfordras ytterligare ett ej oväsentligt belopp. Det är givetvis i och

för sig önskvärt, att även sistnämnda belopp skall kunna ställas till förfogande

på så sätt, att omkostnadsanslaget höjes utan att någon motsvarande

minskning sker på annat håll. Utredningen har emellertid med hänsyn

till innehållet i direktiven och till den utveckling, som ägt rum sedan dessa

meddelades, ansett sig böra räkna med att detta sannolikt icke blir möjligt,

särskilt i betraktande av att en betydande anslagshöjning kommer att

behövas redan för att kompensera den ökning av kostnaderna för verksamheten,

som ägt rum efter slutet av år 1950. Under dessa förhållanden har

utredningen ansett att man — för den händelse den nyss angivna vägen icke

visar sig framkomlig — bör överväga att begränsa bidragsgivningen till

mejerier in. in. ur norrlandsanslaget och tillföra hushållningssällskapens

omkostnad sanslag det belopp, som därigenom inbesparas.

I betraktande av vad förut sagts om dessa bidrags relativt ringa betydelse

jämfört med värdet av den totala jordbruksproduktionen i de berörda

delarna av landet, skulle det måhända kunna ifragasättas ati man därvid

skulle helt slopa ifrågavarande bidragsgivning och sålunda höja omkostnadsanslaget

med i runt tal 400 000 kronor jämte det i nästföregående

stycke nämnda beloppet å 100 000 kronor. Det är emellertid klart att sådana

jämförelser som nyss nämnts ej ge någon rättvisande bild av den betvdelsc

bidragen ha rent lokalt, då det gäller att få till stånd en viss anläggning.

Denna synpunkt gör sig i särskilt hög grad gällande i de områden, för

vilka bidragsverksamheten från början speciellt varit avsedd, d. v. s. i lappmarkerna

och därmed jämförliga trakter. Utredningen anser därför att man,

även om bidragen bortfalla för övriga delar av Norrland, bör bibehålla dem

för sagda områden samt därvid även söka hålla bidragsgivningen på ungefärligen

samma nivå som under senare år. Härför skulle^ erfordras en anslagstilldelning

av i genomsnitt 100 000 kronor om året. Återstoden av den

nu ifrågavarande delen av norrlandsanslaget, cirka 300 000 kronor, skulle

däremot kunna tillföras hushållningssällskapens omkostnadsanslag och

sällskapen på så sätt erhålla en välbehövlig förstärkning av sina resurser.

Därest det i samband med den föreslagna omläggningen av grunderna

för fördelningen av omkostnadsanslaget av statsfinansiella skäl icke skulle

vara möjligt att på annat sätt bereda sällskapen en reell anslagsökning,

förordar utredningen därför, att bidragsgivningen ur norrlandsanslaget till

mejerier in. fl. inrättningar skall begränsas till att avse anläggningar i

lappmarken och därmed jämförliga trakter och att i samband därmed även

medelsanvisningen för sistnämnda ändamål skall begränsas till förslagsvis

100 000 kronor om året. Samtidigt bör den besparing, som göres därigenom,

eller cirka 300 000 kronor om året, tillföras det allmänna omkostnadsanslaget.

Detta skulle i så fall komma att uppgå till i runt tal (3 100 000 +

100 000 + 300 000 =) 3 500 000 kronor. Medel för utbetalande av de nu

nämnda bidragen till mejerier m. m. anses lämpligen böra utgå ur det anslag

till produktionsfrämjande åtgärder i Norrland in. in., som enligt vad

utredningen tidigare förordat bör uppföras såsom ett särskilt riksstatsanslag

under nionde huvudtiteln. Detta skulle innebära, att norrlandsanslaget

icke längre skulle behöva upptagas såsom en särskild delpost av anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

33

Utredningen berör till sist frågorna om eventuella övergångsbestämmelser

beträffande bidrag till sådana redan uppförda eller påbörjade anläggningar,

som ej i fortsättningen skulle kunna inrymmas under bidragsbestämmelserna

men för vilka bidrag ur norrlandsanslaget enligt hittills tilllämpad

praxis skulle ha kunnat komma i fråga. Den uttalar att, i den mån

ett särskilt stöd till dylika anläggningar kan anses påkallat, hinder ej torde

böra möta för Kungl. Maj :t att såsom en övergångsåtgärd bevilja bidrag

till desamma ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Utredningen åsyftar härvid särskilt sådana företag, vilka redan erhållit

bidrag men där de hittills beviljade bidragsbeloppen endast uppgå

till en del av vad företaget kunnat påräkna därest den nyss angivna ändringen

ej vidtagits.

Yttrandena. Även utredningens förslag till en viss omläggning av norrlandsanslaget

tillstyrkes eller lämnas utan erinran i så gott som samtliga

yttranden, bland annat av hushållningssällskapen i Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I åtskilliga

av dessa yttranden understrykes dock att förslaget i denna del, såsom även

utredningen angivit, bör genomföras endast därest det ej är möjligt att på

annat sätt bereda hushållningssällskapen en verklig anslagsökning ävensom

att bidrag övergångsvis bör beviljas till sådana redan uppförda eller

påbörjade mejerianläggningar, som ej i fortsättningen skulle kunna inrymmas

under bidragsbestämmelserna men för vilka bidrag ur norrlandsanslaget

skulle ha kunnat komma i fråga enligt hittills tillämpad praxis. Dylika

uttalanden göras bland annat av lantbruksstyrelsen. Hushållningssällskapet

i Jämtlands län ifrågasätter vidare om ej det belopp, som även i fortsättningen

skall stå till förfogande för utbetalande av bidrag till uppförande av

mejerianläggningar m. m., bör höjas från det av utredningen föreslagna

beloppet, 100 000 kronor, till 200 000 kronor.

Riksförbundet Landsbygdens folk förklarar sig ej kunna godtaga utredningens

förslag i denna del, då det enligt förbundets mening alltjämt finns

ett betydande behov av bidrag till nya anläggningar för mejerier, potatislagerlokaler

m. m. Förbundet finner det å andra sidan nödvändigt att man

tillser att intet hushållningssällskap skall komma i avsevärt försämrat ekonomiskt

läge genom de ifrågasatta ändringarna i fördelningsgrunderna. Den

höjning av omkostnadsanslaget med 300 000 kronor, som enligt utredningens

förslag skulle ske genom att medel överfördes till sagda anslag från

norrlandsanslaget, bör därför åstadkommas på annat sätt.

Statskontoret anser, såsom redan förut anförts, att fullgoda skäl finnas

för den begränsning av bidragsgivningen till mejerianläggningar in. in. i

Norrland som utredningen föreslagit men att denna minskning ej får tagas

till intäkt för en höjning av omkostnadsanslaget.

3 Bihang till riksdagens protokoll W52. 1 samt. Nr 32.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

E. Hushållningssällskapens kontorspersonal.

Nuvarande förhållanden. Den å hushållningssällskapens personalförteckningar

upptagna biträdespersonalen, vars avlöning helt bestrides av statsmedel,

utgöres för varje sällskap av ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11 samt

ett skriv- och kontorsbiträde i reglerad befordringsgång (lönegrad Cf 4—

Ca 8). Härjämte ha emellertid sällskapen så gott som undantagslöst ytterligare

biträdespersonal anställd, vilken avlönas med sällskapens egna medel.

Enligt uppgifter, som lämnats utredningen av Hushållningssällskapens

förbund, uppgingo exempelvis under år 1950 sällskapens avlöningskostnader

för icke statsbidragsavlönad kontorspersonal till över 300 000 kronor.

Utredningens förslag. Utredningen erinrar om att dåvarande statsrådet och

chefen för jordbruksdepartementet i propositionen nr 76/1947 angående

omorganisationen av hushållningssällskapen m. m. — jämte det han förordade

att för varje hushållningssällskap skulle beräknas två statsbidragsavlönade

befattningshavare av kontorspersonalkategorien — uttalade, att

man borde upptaga frågan om en utökning av denna personal till övervägande,

därest det, sedan den nya organisationen varit i verksamhet någon tid,

visade sig att ett stadigvarande behov av ytterligare biträdespersonal förelåge.

Särskilda utskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 6 departementschefens förslag och underströk samtidigt särskilt dennes

uttalande om en utökning av antalet kontorstjänstemän.

I betänkandet framhålles härefter, att verksamheten vid hushållningssällskapen

hunnit stabiliseras under den tid, som gått sedan omorganisationen

av sällskapen genomfördes. Det kan enligt utredningens uppfattning icke

råda något tvivel om att det sammanlagda behovet av kontorspersonal vid

sällskapen betydligt överstiger det nuvarande antalet i personalförteckningarna

upptagna tjänster av detta slag. Utredningen hänvisar i detta sammanhang

till en i betänkandet intagen sammanställning över den biträdespersonal

som nu avlönas av sällskapens egna medel. I samband härmed uttalar

utredningen också att sällskapen för närvarande ofta otvivelaktigt på

många håll av brist på medel till avlönande av skrivbiträdespersonal tvingas

låta andra befattningshavare själva utföra skrivarbete, som lämpligen bort

anförtros dylik personal.

Det kan därför enligt utredningens mening icke råda något tvivel om att

en utvidgning av den statsbidragsavlönade biträdespersonalen vid sällskapen

är motiverad. Särskilt uppenbart finner utredningen detta vara beträffande

de större hushållningssällskapen. Utredningen har därför också övervägt

att föreslå en generell utvidgning av biträdespersonalen med ett kontorsbiträde

för varje hushållningssällskap och därjämte ett lämpligt antal befattningar

av samma slag att fördelas mellan de större sällskapen. Utredningen

har emellertid ansett sig icke böra framlägga ett dylikt förslag. Som

motivering härför anför utredningen följande.

Enligt utredningens uppfattning kan det i betraktande av den frihet, som

sällskapen äga att själva utforma sin verksamhet, icke utan vidare anses

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

35

klart, att statsmakterna böra genom avlöningsanslaget påtaga sig avlöningskostnaderna

för all den biträdespersonal, som sällskapen behöva.

I den mån sällskapen bedriva viss verksamhet med stöd av andra inkomstkällor

än statliga bidrag synes det sålunda i och för sig rimligt, att de

skola använda dessa inkomstkällor även för att täcka åtminstone en del av

kostnaderna för det skrivarbete, som verksamheten för med sig''. Samma

resonemang kan i viss mån föras även beträffande sådan verksamhet, som

bedrives på grundval av medel, som sällskapen erhållit från det allmänna

omkostnadsanslaget. Särskilt gäller detta därest verksamheten utformas på

ett sätt, som medför större behov av biträdespersonal än normalt eller som

medför inkomster för sällskapen.

Av rent praktiska skäl bör vidare tydligen någon ny statsbidragsavlönad

biträdestjänst icke inrättas, med mindre fullt behov av en sådan tjänst kan

beräknas föreligga under hela året. Mera tillfälliga behov av arbetskraft böra

följaktligen tillgodoses i annan ordning.

Utredningen har vidare fäst avseende vid att ett genomförande av ett

sådant förslag för några hushållningssällskap i realiteten skulle betyda ett inrättande

av nya tjänster. Även om detta i och för sig skulle kunna vara ytterst

välbehövligt -— ej minst med hänsyn till önskvärdheten av att den kvalificerade

personalen skall avlastas från skrivgöromål o. d. — har utredningen

mot bakgrunden av den restriktiva politik, som statsmakterna i nuvarande

ekonomiska läge föra såvitt gäller inrättande av nya tjänster, ansett förutsättningarna

för ett realiserande av ett sådant önskemål mycket små.

För att man skall kunna åtminstone delvis undanröja den orättvisa, som

ligger däri att de nuvarande bestämmelserna ej taga någon som helst hänsyn

till variationerna mellan de olika sällskapen i fråga om arbetets omfattning,

och samtidigt åstadkomma en viss lättnad för sällskapen, föreslår

utredningen emellertid, att från och med den 1 juli 1952 ytterligare 20 befattningar

som kontors- och skrivbiträden skola upptagas i sällskapens personalförteckningar.

Det bör enligt utredningens uppfattning lämpligen få

ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag från lantbruksstyrelsen fördela

dessa tjänster på de olika sällskapen. I den mån tjänsterna besättas med

personer, vilka redan förut varit anställda hos vederbörande sällskap, torde

i fråga om befattningshavarnas inplacering i löneklass få gälla samma övergångsbestämmelser,

som tidigare tillämpats i liknande fall.

Utredningen framhåller, att det förslag, som den sålunda framlägger, icke

är avsett att innebära någon definitiv lösning av den föreliggande frågan

utan i stället bör betraktas som ett provisorium i avbidan på att en mera

allmän förstärkning av hushållningssällskapens resurser skall bli möjlig.

En ökning av antalet kontorsbiträden med 20 skulle för statsverket medföra

en ökning av anslaget till avlöningskostnader med i runt tal 104 000

kronor (inbegripet rörligt tillägg enligt de hösten 1951 gällande grunderna).

Yttrandena. Förslaget om en utvidgning av den statsbidragsavlönade kontorspersonalen

vid hushållningssällskapen tillstyrkcs av samtliga remissinstanser

utom statskontoret. Därvid framhålla dock bland andra åtskilliga

hushållningssällskap, att den föreslagna ökningen endast tillgodoser eu del

av det föreliggande behovet och följaktligen kan godtagas blott såsom ett

provisorium i avbidan på en mera definitiv lösning av biträdesfrågan. Hus
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

hållningssällskapens förbund ävensom flera hushållningssällskap anse vidare,

att antalet nya befattningar redan nu bör sättas något högre än vad

utredningen föreslagit. Sålunda anför exempelvis nyssnämnda förbund följande.

Förbundet delar helt utredningens mening om hushållningssällskapens

behov av ökad kontorspersonal. Förbundet håller dock före, att det torde

vara ytterst vanskligt att rättvist fördela befattningar av ifrågavarande slag

med olika antal på varje sällskap. Visserligen är omfattningen av sällskapens

verksamhet varierande, men variationerna sammanhänga i många fall mera

med hushållningssällskapens olika ekonomiska resurser än med omfattningen

av de verkliga arbetsuppgifterna. Det är sålunda icke utan vidare givet,

att sagda uppgifter äro färre eller mindre trängande inom sällskap med för

närvarande jämförelsevis liten verksamhet. Med hänsyn härtill anser sig

förbundet böra förorda en ökning med en befattning som kontors- eller

skrivbiträde hos ett vart hushållningssällskap eller sålunda med tillhopa 26

befattningar. Styrelsen finner angeläget framhålla, att sällskapens statsbidragsavlönade

kontorspersonal det oaktat väsentligt understiger motsvarande

personal inom andra jämförbara läns- och distriktsorganisationer.

Statskontoret erinrar om den generella beskärning av de statliga myndigheternas

avlöningsanslag, som genomfördes vid 1951 års riksdag, samt anser

att det med hänsyn till denna åtgärd knappast kan komma i fråga att

medel nu skulle anvisas för att inrätta de av utredningen föreslagna nya

befattningarna hos sällskapen.

Hushållningssällskapet i Gävleborgs län framför i detta sammanhang det

önskemålet, att kontorspersonalen i vissa fall skall kunna placeras i högre

lönegrad än som för närvarande är möjligt, nämligen i 15 lönegraden. Enligt

sällskapets mening borde denna lönegrad, efter lantbruksstyrelsens bestämmande,

på framställning från ett hushållningssällskap kunna tilldelas särskilt

kvalificerad och för sitt arbete speciellt lämpad tjänsteinnehavare, som

erhållit mera ansvarsfullt och självständigt arbete. Sällskapet anser, att en

sådan uppmjukning av bestämmelserna ej skulle behöva belasta statsverket

med ökade lönekostnader, då det sällskap, som erhölle en sådan tjänst, helt

säkert skulle kunna nöja sig med lägre lönegrad för någon av den övriga

kontorspersonalen.

F. övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag. Det förslag till nya fördelningsgrunder, som utredningen

framlagt, kommer att för åtskilliga sällskap medföra förändringar i

fråga om storleken av sällskapens bidrag ur omkostnadsanslaget. För att

bedöma, i vad mån särskilda övergångsbestämmelser kunna bli erforderliga,

har utredningen gjort beräkningar rörande storleken av de belopp, som de

olika sällskapen skulle erhålla vid fördelningen av ett omkostnadsanslag av

antagen storlek. Härvid har utredningen utgått från det nuvarande omkostnadsanslaget,

3 100 000 kronor, samt härtill lagt dels det belopp å 300 000

kronor av norrlandsanslaget, som enligt utredningens förslag eventuellt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

37

skulle kunna sparas genom en omläggning av reglerna för bidragsgivningen

ur sagda anslag till mejerier in. fl. anläggningar, dels det belopp å 100 000

kronor, som nu utgår ur norrlandsanslaget såsom ett särskilt bidrag till

Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap. Det belopp, vilket

utredningen tagit till utgångspunkt för beräkningen, uppgår sålunda till

3 500 000 kronor.

I följande av utredningen uppgjorda tablå angivas de andelar av omkostnadsanslaget,

vilka skulle tillfalla de särskilda hushållningssällskapen

samt vilka ökningar respektive minskningar i förhållande till nu utgående

bidrag, som härigenom skulle inträda för de olika sällskapen, därest ett

belopp av 3 500 000 kronor skulle fördelas enligt de av utredningen föreslagna

fördelningsgrunderna.

Hushållningssällskaps-

område

Summa

kronor

ökning

( + ) eller

minskning

(-)

Hushållningssällskaps-

område

Summa

kronor

Ökning

( + ) eller

minskning

(-)

Stockholms läns och

Älvsborgs läns norra ..

106 602

+ 4 088

stads...............

145114

+ 13 889

Älvsborgs läns södra ..

103 359

+ 11967

88 320

+ 17 513

156 074

+ 1253

Södermanlands läns ...

95 869

+ 8 363

Värmlands läns.......

181195

+ 11881

Östergötlands läns ....

127 642

— 784

Örebro läns ..........

116 089

+ 9 814

Jönköpings läns.......

138 161

+ 9 590

Västmanlands läns ....

96 999

+ 16188

Kronobergs läns......

122 740

+ 13104

164 103

+ 12 614

Kalmar läns norra ....

68 895

+ 16 564

Gävleborgs läns ......

159 784

+ 26 946

Kalmar läns södra ....

99 007

+ 14 496

Västernorrlands läns ..

183 141

+ 20 617

69 172

+ 15 852

148 821

+ 23 380

Blekinge läns.........

89 525

+ 16 895

Västerbottens läns____

242 806

+ 53190

144 723

— 377

265 909

+ 76 386

Malmöhus läns........

153 528

— 9 760

Hela landet

3 500 000

+ 410 921

Hallands läns.........

111 300

+ 15 995

— 10 921

Göteborgs och Bohus

läns................

121122

+ 336

Beträffande de i tablån angivna beloppen påpekar utredningen att beräkningen

av de belopp, som de olika sällskapen skulle erhålla enligt de speciella

fördelningsgrunderna, gjorts med användande av de relationstal som

gälla i fråga om folkmängd och totalareal enligt 1945 års folkräkning samt

beträffande antal brukningsdelar enligt jordbruksräkningen år 1944. I fråga

om Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap anmärkes vidare,

att den reella ökningen för dessa sällskap stannar vid 13 190 respektive

16 386 kronor, eftersom de särskilda bidrag å 40 000 respektive

60 000 kronor, som nu utgå till dessa båda sällskap ur norrlandsanslaget,

förutsättas skola bortfalla.

Utredningen framhåller att det av tablån framgår, att vid ett anslag av

nyssnämnda storlek ändringen i fördelningsgrunderna skulle medföra en

minskning av bidragets storlek endast för tre av sällskapen och att nedgången

för två av dessa skulle stanna vid så obetydliga belopp som 377 och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

784 kronor. Enligt utredningens uppfattning böra dessa obetydliga differenser

icke tillmätas någon betydelse i detta sammanhang. För Malmöhus

läns hushållningssällskap skulle nedgången däremot bli åtskilligt större,

nämligen 9 760 kronor. Ej heller denna minskning är dock enligt utredningens

mening — i betraktande bland annat av detta sällskaps ekonomiska

ställning — så stor, att några särskilda övergångsanordningar kunna anses

erforderliga.

Skulle omkostnadsanslaget ej komma att höjas i den utsträckning, som

utredningen nu förutsatt, bör man emellertid enligt utredningens uppfattning

vidtaga särskilda övergångsåtgärder. Dessa anses lämpligen kunna få

den formen, att de sällskap, som få vidkännas en minskning, övergångsvis

erhålla kompensation härför genom ett särskilt övergångsbidrag under den

första tioårsperioden. Detta övergångsbidrag bör i så fall första året uppgå

till samma belopp som sänkningen av det ordinarie bidraget och sedan

minskas med en tiondel av sagda belopp varje år, så att det helt upphör vid

periodens slut.

I samband med behandlingen av frågan om behovet av övergångsbestämmelser

understryker utredningen slutligen, att den i sina i betänkandet framlagda

förslag icke tagit någon hänsyn till den ökning av sällskapens utgifter,

som måste bli en följd av den under den senaste tiden inträffade allmänna

kostnadsstegringen och löneökningen. Utredningen har nämligen ansett, att

det enligt direktiven icke tillkommer den att ingå på sistnämnda spörsmål,

utan att detta i stället bör upptagas av lantbruksstyrelsen i samband med

att styrelsen avgiver förslag till anslagsäskanden för hushållningssällskapen

för budgetåret 1952/53. Utredningen uttalar emellertid ändock att det, om

sällskapens verksamhet ej skall behöva begränsas på ett sätt, som skulle

innebära ett allvarligt hot mot det av sällskapen bedrivna rationaliseringsarbetet

och en misshushållning med de tillgängliga personalresurserna, är

nödvändigt att sällskapens inkomster ökas i den utsträckning som erfordras

för att kompensera nyssnämnda utgiftsökning. En höjning av statsbidraget

anses härvid vara praktiskt taget den enda utväg som står till buds.

Yttrandena. Utredningens uttalanden rörande eventuella övergångsbestämmelser

tillstyrkas eller lämnas utan erinran i så gott som samtliga yttranden.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap förklarar sig dock ej kunna

tillstyrka att de övergångsbidrag, som enligt utredningen eventuellt borde

utgå, skulle successivt minskas och helt upphöra efter 10 år. Vidare uttalar

Malmöhus läns hushållningssällskap, att ett genomförande av utredningens

förslag skulle innebära en allvarlig påfrestning för sällskapet. Sällskapet

framhåller att det direkta statsanslaget utgör sällskapets huvudsakliga inkomst.

Detta bidrag har i penningar räknat varit tämligen oförändrat under

de sista 40 åren trots att penningvärdet starkt försämrats. Skulle sällskapet

nu i stället för en välbehövlig anslagshöjning få finna sig i den betydande

anslagsminskning, som ett genomförande av förslaget skulle medföra, måste

den ofrånkomliga följden bli att sällskapet måste starkt inskränka sin verksamhet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Slutligen kan här erinras om att statskontoret, på sätt tidigare redovisats,

bland annat uttalat att en minskning av bidragsgivningen ur norrlandsanslaget

ej bör få tagas till intäkt för en höjning av sällskapets omkostnadsanslag.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1952/53.

A. Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar.

Anslag

1950/51 .................... 3 300 000

1951/52 (statsliggaren s. 790) 3 422 000

1952/53 (förslag) .......... 4 225 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 24/8 1951) hemställer, att anslaget

skall höjas med 864 600 kronor enligt följande beräkning.

Ökning

1. 26 husdj ursinstruktörer i Ca 16 under 6 månader............ 110 500

2. Löneklassförändringar .................................... 60 200

3. Rörliga tilläggets höjning.................................. 693 900

864 600.

Dessutom föreligger en framställning från Hushållningssällskapens förbund

(skr. 2/10 1951) att minst en husdj ursinstruktörsbefattning skall inrättas

hos varje sällskap (jfr p. 1).

4. Vidare har Hushållningssällskapens förbund i sin nyss omförmälda

framställning hemställt, att ytterligare fyra jordbruksinstruktörsbefattningar

skola inrättas hos hushållningssällskapen.

5. Slutligen har lantbruksslyrelsen (skir. 21/7 1951) hemställt om statsbidrag

för avlönande av en extra tjänsteman hos Västernorrlands läns hushållningssällskap.

Motiv 1. Ifrågavarande förslag framlades senast i anslagsäskandena för

innevarande budgetår (se IX ht 1951 s. 148 under 2). Lantbruksstyrelsen

framhåller nu att inrättandet av husdj ur,sinstruktörstjänster synes vara det

mest angelägna hland hushållningssällskapens önskemål i fråga om personalutökningar.

2 och 3. ökningarna äro av automatisk karaktär.

4. Beträffande motiveringen för detta yrkande, som framförts av förbundet

under de senaste två budgetåren, torde jag få hänvisa till IX ht

1950 s. 145 och IX ht 1951 s. 150 under 7.

5. Till stöd för detta förslag anför lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.

Västernorrlands läns hushållningssällskap anställde den 16 september

1944 agronomen Erik Nikolaus Eriksson såsom ordinarie jordbrukskonsulent

hos .sällskapet. Under en tjänsteresa den 28 juni 1947 skadades Eriksson

mycket allvarligt vid en bilolycka och han har sedan dess varit helt eller

Nettoutgift

3 028 376

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

delvis oförmögen till arbete i tjänsten. Erikssons arbetsförmåga uppgår för

närvarande till endast omkring hälften av den normala. UndeV sådana omständigheter

måste de uppgifter, som ankomma på jordbrukskonsulenten,

bli eftersatta. Detta inverkar i längden menligt på .sällskapets verksamhet.

Sällskapet har därför funnit det nödvändigt att erhålla arbetsförstärkning

och har i samråd med lantbruksstyrelsen undersökt, huruvida någon omplacering

av Eriksson vore möjlig. Någon sådan möjlighet föreligger emellertid

ej och synes icke heller kunna väntas uppkomma inom rimlig tid. Till

dess Eriksson eventuellt blir i .stånd att ensam fullgöra jordbrukskonsulentens

åliggande är det därför nödvändigt att hos sällskapet anställa en extra

tjänsteman, förslagsvis en agronom med placering i lönegrad Cg 21 eller

Cg 22, vilken skall övertaga bland annat de arbetsuppgifter som Eriksson

är förhindrad att utföra.

Då sällskapet med sina starkt begränsade ekonomiska resurser ej har

möjlighet att med egna medel avlöna dylik arbetskraft, synes det erforderligt

att statsbidrag utgår för ändamålet. Styrelsen hemställer därför att

statsbidrag måtte beviljas för avlönande av en extra jordbrukskonsulent i

lönegrad Cg 21 eller Cg 22 hos Västernorrlands läns hushållningssällskap

samt att styrelsen måtte få besluta i frågor rörande ifrågavarande tjänstemans

kompetens och lönegradsplacering.

Statskontoret framhåller att statsbidrag författningsenligt icke torde kunna

lämnas till avlönande av annan tjänsteman hos hushållningssällskapen

än sådan som omfattas av statsbidragsbestämmelserna, även om denne, såsom

förhållandet är i föreliggande fall, skulle övertaga de arbetsuppgifter,

som eljest ankomma på statsbidragsavlönad befattningshavare. Då statsbidiragsgrunderna

varit underställda riksdagen, torde för bifall till framställningen

erfordras riksdagens medgivande. Med hänsyn till de konsekvenser,

som skulle följa av ett tillmötesgående av framställningen, föreslår emellertid

ämbetsverket att densamma ej skall föranleda någon åtgärd.

B. Bidrag till hushållningssällskapen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1950/51 .................... 3 100 000 3 100 000

1951/52 (statsliggaren s. 792) 3 100 000

1952/53 (förslag) .......... 4 000 000

Lantbruksstyrelsen (skr. 24/8 1951) hemställer, att anslaget skall uppföras

med ett preliminärt beräknat belopp av 4 200 000 kronor.

Sedermera har styrelsen i sitt yttrande över hushållningssällskapsutredningens

betänkande verkställt en definitiv beräkning av anslagsbehovet och

därvid kommit till samma belopp. Beträffande beräkningen anför styrelsen

i huvudsak följande.

Den under de senaste åren inträffade kostnadsstegringen har berört samtliga

de utgifter -— avlöningar, rese- och traktamentsersättningar, hyror, expenser

o. s. v. — som skola täckas med hjälp av omkostnadsanslaget. Kostnadsökningarna

under de olika utgiftsposterna ha varierat något men torde

i genomsnitt icke understiga 20 procent. Lantbruksstyrelsen föreslår därför,

att omkostnadsanslaget för budgetåret 1952/53 skall uppskrivas med

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

motsvarande procenttal. Uppskrivningen synes böra avse det belopp å

3 200 000 kronor, som utgöres av dels nu utgående omkostnadsanslag å

3 100 000 kronor och dels de 100 000 kronor, som Västerbottens och Norrbottens

läns hushållningssällskap erhållit under de senaste åren för bestridande

av rese- och traktamentskostnader för befattningshavarna och som

enligt utredningens förslag lämpligen böra tillföras omkostnadsanslaget.

Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag till anslagsäskanden hos 1952 års

riksdag under punkten Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar hemställt

om inrättande av 26 husdjursinstruktörsbefattningar i lönegrad Ca

16. Härigenom skulle särskilt bidrag till hushållningssällskapen för övervakning

av kontrollföreningsverksamheten icke längre erfordras liksom icke

heller medel till avlönande av hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenter.

Ett bifall till sagda förslag synes böra medföra dels en ökning

av grundbeloppet med 5 000 kronor för ett vart hushållningssällskap och

dels en ökning av omkostnadsanslaget. I fråga om sistnämnda ökning får

lantbruksstyrelsen anföra följande. Såsom anförts har styrelsen föreslagit,

att 26 husdjursinstruktörsbefattningar skola inrättas. Av ifrågavarande instruktörer

äro 14 stycken avsedda att ersätta hos sällskapen anställda överkontrollassistenter,

vilkas rese- och traktamentsersättningar redan nu belasta

sällskapens omkostnadsanslag. De övriga 12 husdjursinstruktörerna, som

måste betraktas såsom nya tjänstemän hos sällskapen, avses skola ersätta

de hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenterna. Styrelsen anser

med hänsyn härtill att omkostnadsanslaget bör uppräknas med ett belopp

av (12 X 5 000 =) 60 000 kronor.

Hushållningssällskapsutredningen har förordat att, därest det ej skulle

vara möjligt att på annat sätt bereda sällskapen en anslagsökning, från anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område utgående bidrag

till mejerianläggningar och dylikt borde begränsas till att avse de områden,

för vilka de från början varit speciellt avsedda, det vill säga lappmarkerna

och därmed jämförliga trakter. De medel, som härigenom skulle inbesparas,

eller cirka 300 000 kronor om året, borde enligt utredningens mening i stället

tillföras omkostnadsanslaget. Styrelsen tillstyrker förslaget att 300 000

kronor skola överföras till omkostnadsanslaget. Detta skulle alltså i enlighet

med vad styrelsen i det föregående anfört böra uppräknas till (3 100 000

+ 100 000 + 3 200 Z X 2° + 60 000 + 300 000 =) 4200000 kronor för

budgetåret 1952/53.

Vidare hemställer Hushållningssällskapens förbund (skr. 2/10 1951), att

hushållningssällskapens omkostnadsanslag för nästa budgetår skall upptagas

med 4 450 000 kronor. Såsom motivering för sin framställning anför

förbundet bland annat följande.

Hushållningssällskapen ha för närvarande stora ekonomiska svårigheter.

Sålunda redovisa ej mindre än hälften av sällskapen betydande underskott

i de inkomst- och utgiftsstater, som fastställts för innevarande budgetår.

Med hänsyn till de kostnadsstegringar, som därefter inträtt, torde man

kunna räkna med elt ännu större underskott än som från början antagits.

Möjligheterna att genom kapitaltillskott få inkomster och utgifter att balansera

äro med undantag för några få sällskap synnerligen begränsade. De

ekonomiska svårigheterna under krigsåren medförde nämligen, att sällskapens

kapital till väsentlig del togos i anspråk för att täcka då uppkomna

underskott å verksamheten. Det långt övervägande antalet sällskap disponerar

sålunda ej längre några för den allmänna verksamheten tillgängliga

kapitalmedel, från vilka driftsunderskott kunna täckas.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utgiftsökningarna ha i särskild grad drabbat de kostnader, som äro avsedda

att täckas med anlitande av oinkostnadsanslaget. Hit höra i främsta

rummet befattningshavarnas rese- och traktamentskostnader, lönerna till sådana

tjänstemän, till vars avlönande statsmedel icke alis eller endast delvis

utgår, samt kostnader för papper, tryck, telefon och övriga expenser.

Den genomsnittliga stegringen av dessa kostnader torde för år 1951 komma

att uppgå till cirka 25 procent.

Om sällskapens verksamhet även i framtiden skall kunna upprätthållas

i den omfattning, som statsmakterna avsett, är därför en betydande höjning

av oinkostnadsanslaget nödvändig. I anslutning härtill må framhållas, att

den snabba utvecklingen på jordbrukets område avsevärt ökat betydelsen

av det rationaliseringsarbete, som anförtrotts sällskapen. Därest jordbrukarna

i sin drift skola kunna nöjaktigt utnyttja och tillgodogöra sig alla

de förbättringar och tekniska hjälpmedel, som de bli delaktiga genom åtgärder

från det allmännas sida, erfordras sålunda en omfattande upplysnings-

och rådgivningsverksamhet. Denna måste numera i stor utsträckning

inriktas på att åstadkomma en ändamålsenlig anpassning till ändrade

produktionsinriktningar. Hithörande spörsmål kräva allt större uppmärksamhet

i det rationaliseringsarbete, som handhas av sällskapen. Det

är därför angeläget, att sällskapens resurser till fullo kompenseras för de

väsentliga kostnadsstegringar, som inträtt.

Med anledning härav synes omkostnadsanslaget böra höjas med 25 procent.

Till omkostnadsanslaget bör vid denna uppräkning läggas det belopp

å 100 000 kronor, som nu utgår ur det s. k. norrlandsanslaget till Västerbottens

och Norrbottens läns hushållningssällskap för bestridande av ökade rese-

och traktamentsersättningar. Den föreslagna procentuella höjningen bör

sålunda beräknas å (3 100 000 -j- 100 000 =) 3 200 000 kronor. Härigenom

skulle anslaget komma att utgöra 4 000 000 kronor. Härutöver räknar förbundet

med ett belopp av ytterligare 300 000 kronor, som skulle tillföras anslaget

enligt hushållningssällskapsutredningens förslag. Till följd härav skulle

anslaget komma att uppgå till (4 000 000 + 300 000 =) 4 300 000 kronor.

Enligt förbundet kunna skäl anföras för en ytterligare uppräkning av anslaget.

Med hänsyn till nuvarande ekonomiska läge anser förbundet sig emellertid

böra avstå från att framställa yrkande härom.

Förbundet har i särskild skrivelse föreslagit att ytterligare fyra befattningar

som jordbruksinstruktörer och minst en befattning som husdjursinstruktör

skola inrättas hos varje hushållningssällskap. Sammanlagt föreslås

sålunda åtminstone trettio nya instruktörsbefattningar. Enligt hushållningssällskapsutredningens

förslag skulle i samband med varje utökning

av antalet resande statsbidragsavlönade befattningshavare hos sällskapen

omkostnadsanslagets grundbelopp automatiskt höjas med 5 000 kronor för

varje nytillkommande sådan befattning. Med utgångspunkt från utredningens

förslag skulle utökningen av antalet instruktörer medföra en höjning

av omkostnadsanslaget med (30 X 5 000 =) 150 000 kronor. Omkostnadsanslaget

bör därför för år 1952 fastställas till (4 300 000 + 150 000 =)

4 450 000 kronor.

Departementschefen.

Vad angår grunderna för fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag

vill jag inledningsvis betona att det med hänsyn till den betydelse,

som hushållningssällskapens arbete har, uppenbarligen är angeläget att de

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

medel, som statsmakterna ställa till förfogande såsom bidrag till hushållningssällskapens

omkostnader, skola vara så stora, att de göra det möjligt

för sällskapen att uppehålla en effektiv verksamhet. Samtidigt är det emellertid

också angeläget att reglerna för fördelningen av detta belopp skola

vara ändamålsenligt utformade.

Det förslag, som utredningen framlagt i sistnämnda hänseende, avviker

från nu gällande bestämmelser såtillvida, att enligt förslaget en betydande

del av anslaget skall fördelas mellan sällskapen i förhållande till antalet resande

statsbidragsavlönade befattningshavare hos dessa. Eftersom rese- och

traktamentskostnaderna utgöra en mycket betydande del av sällskapens utgifter

anser även jag det riktigt, att vid fördelningen större hänsyn skall

tagas till dessa kostnader än vad för närvarande sker. På sätt utredningen

påpekat vinner man med den i betänkandet förordade lösningen även den

fördelen, att statsbidraget smidigt kan anpassas till de förändringar, som

kunna inträffa i fråga om antalet resande statsbidragsavlönade befattningshavare

vid de olika sällskapen. Jag biträder följaktligen i princip utredningens

förslag i denna del, vilket även tillstyrkts i flertalet yttranden. Grundbeloppet

per resande statsbidragsavlönad befattningshavare synes, såsom

föreslagits i betänkandet, för närvarande skäligen kunna bestämmas till

5 000 kronor. Med anledning av vad i en del yttranden anförts om eventuella

jämkningar i detta belopp vid ändringar i rese- och traktamentskostnaderna

vill jag framhålla att beloppet i princip torde böra vara så avvägt att det

motsvarar de genomsnittliga faktiska rese- och traktamentskostnaderna per

befattningshavare. Av praktiska skäl torde jämkning dock böra göras endast

vid mera betydande förändringar i sagda kostnader. I anslutning till vad

statskontoret anfört vill jag även påpeka att någon automatisk ökning av

hela omkostnadsanslaget vid en höjning av antalet statsbidragsavlönade

befattningshavare icke bör ske utan att frågan om en ökning av sagda anslag

i en dylik situation liksom eljest bör prövas med hänsyn till föreliggande

medelsbehov för sällskapen.

I ett yttrande har förordats att det nuvarande grundbeloppet å 15 000 kronor

för varje hushållningssällskap skulle bibehållas vid sidan av det av utredningen

föreslagna grundbeloppet per resande statsbidragsavlönad befattningshavare.

Härmed torde ha avsetts att göra fördelningen förmånligare

för de mindre sällskapen. Det är emellertid att märka, att redan utredningens

förslag leder till gynnsammare resultat för de mindre sällskapen än

de nuvarande bestämmelserna. Om även de nuvarande grundbeloppen skulle

bibehållas, skulle detta innebära en ytterligare förskjutning av stödet till

nackdel för bland andra de norrländska sällskapen. Då detta icke synes tillrådligt,

kan jag ej biträda den åsikt, som uttalats i nämnda remissutlåtande.

Grundbeloppet bör, såsom redan nämnts, beräknas i förhållande till antalet

resande statsbidragsavlönade befattningshavare. Mot vad utredningen anfört

angående de tjänstemän, som böra hänföras till denna grupp, har jag intet

att erinra. Hit böra alltså räknas hushållningssällskapens sekreterare samt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

alla innehavare av i personalförteckningarna upptagna tjänster såsom jordbruks-,

husdjurs-, trädgårds-, maskin- och hemkonsulenter, fiskeriassistenter

och jordbruksinstruktörer ävensom sådana maskininstruktörer, som anställts

i stället för maskinkonsulenter.

Södermanlands läns hushållningssällskap har i sitt yttrande föreslagit att

möjlighet skulle beredas Kungl. Maj :t eller eventuellt lantbruksstyrelsen att

i särskilda fall medge att vid bestämmandet av grundbeloppet skulle få medräknas

även tjänsteman, vilken visserligen icke avlönades med statsmedel

men i allt väsentligt fullgjorde samma statsuppgifter som statsavlönade

tjänstemän hos andra sällskap. Mot en sådan utvidgning kunna emellertid

betänkligheter anföras ur såväl principiella som praktiska synpunkter. Jag

kan därför icke ansluta mig till sagda förslag.

Enligt utredningen skulle vidare den del av omkostnadsanslaget, som återstår

sedan grundbeloppen för resande statsbidragsavlönade befattningshavare

avräknats, fördelas mellan sällskapen enligt i stort sett de regler, som

nu gälla, eller med tre tiondelar efter den inom jordbruk med binäringar

sysselsatta folkmängden inom sällskapens områden, två tiondelar efter den

övriga folkmängden inom samma områden — dock att där stad inom sådant

område har fler än 10 000 invånare, av överskjutande invånarantalet skola

medräknas endast 20 procent — fyra tiondelar efter antalet brukningsdelar

inom områdena samt en tiondel efter områdenas totalareal. Dessa fördelningsgrunder

kunna givetvis, såsom även utredningen framhållit, ingalunda

anses vara helt invändningsfria. Goda skäl kunna sålunda exempelvis anföras

för den i åtskilliga yttranden framförda uppfattningen, att fördelningsfaktorn

övrig folkmängd i och för sig borde tillmätas mindre betydelse än vad

för närvarande är fallet. Den del av omkostnadsanslaget, som skall fördelas

med hjälp av de särskilda fördelningsfaktorerna, kommer emellertid vid ett

genomförande av utredningens förslag beträffande grundbeloppet att bli proportionsvis

väsentligt mindre än tidigare. Förslaget innebär alltså i realiteten

en minskning av den betydelse, som tillkommer fördelningsfaktorn övrig

tolkmängd. En ytterligare jämkning på denna punkt skulle vidare kunna

komma att få allvarliga återverkningar för vissa hushållningssällskap. Jag

anser mig därför ej vilja ifrågasätta någon ändring på denna punkt. Liknande

synpunkter kunna anföras även beträffande de ändringsförslag som

framkommit i vissa andra yttranden. Med hänsyn till nu anförda förhållanden

biträder jag utredningens förslag även i denna del.

I likhet med utredningen anser jag att de nya fördelningsgrunderna böra

tillämpas redan från och med kalenderåret 1952. Vad i betänkandet anförts

angående förfarandet vid utbetalandet av bidragen för sagda år föranleder

ingen erinran från min sida.

Vad härefter angår förslaget, att presterande av ortsbidrag ej längre skall

utgöra villkor för de statsbidrag, som utgå till fröodling, berberisbekämpning,

nötboskapsavel, kontrollföreningsverksamhet, svinskötsel och fårskötsel,

har detta med allenast ett fåtal undantag tillstyrkts av remissinstanserna.

Även jag ansluter mig till detsamma. Med anledning av vad hushåll
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 32.

45

ningssällskapet i Kalmar läns södra område anfört om att motsvarande

ändring bör vidtagas även beträffande statsbidragen till viss undervisningsverksamhet

må framhållas, att de bidragsförfattningar, som sällskapet åsyftat,

icke innehålla något stadgande om ortsbidrag utan endast reglera omfattningen

av det statliga stöd, som må utgå till verksamheten. Den fråga,

som sällskapet berört, gäller därför i realiteten storleken i och för sig av

sagda stöd. Denna fråga torde emellertid ej böra upptagas i detta sammanhang.

Vad härefter angår utredningens förslag angående det s. k. norrlandsanslaget

anser även jag det lämpligast att statliga bidrag för de ändamål, som

här avses, i fortsättningen skola bestridas från ett särskilt riksstatsanslag

under nionde huvudtiteln. Detta synes lämpligen böra benämnas Bidrag till

produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland in. m. Ur detta anslag torde

till en början böra bestridas de bidrag, vilka hittills utgått ur norrlandsanslaget

till hushållningssällskapen i Norrland samt till Värmlands och Kopparbergs

län, dock med undantag av det belopp å 100 000 kronor, vilket

under de senaste budgetåren utgått såsom ett särskilt stöd åt hushållningssällskapen

i Västerbottens och Norrbottens län. I likhet med utredningen

anser jag det lämpligt att dessa bidrag i regel skola ställas till hushållningssällskapens

fria disposition. Kungl. Maj :t bör vidare äga att ur anslaget

direkt bevilja bidrag för speciella ändamål.

Ur norrlandsanslaget har emellertid utgått ej endast bidrag till vissa hushållningssällskap

utan även bidrag för uppförande av mejerier och slakterier

m. m. Sistnämnda bidragsverksamhet har enligt min mening otvivelaktigt

varit av stort värde. Samtidigt är det emellertid klart att betydelsen av bidragen

nu relativt sett är mindre än tidigare på grund av den utveckling och

koncentration, som ägt rum inom mejeri- och slakterirörelsen i Norrland

under det senaste årtiondet. I betraktande av sällskapens trängda ekonomiska

läge finner jag det vidare synnerligen angeläget att sällskapen nu

skola erhålla något ekonomiskt stöd utöver vad som erfordras enbart för att

kompensera de kostnadsökningar som ägt rum under den senaste tiden.

Under dessa förhållanden anser jag mig kunna biträda tanken på att ifrågavarande

bidrag till mejeri- och slakterianläggningar m. m. — i överensstämmelse

med vad som från början varit avsett — skola begränsas till de ur

produktions- och avsättningssynpunkt sämst ställda delarna av Norrland och

att de medel, som kunna frigöras därigenom, i runt tal 300 000 kronor om

året, skola användas för att möjliggöra en viss reell ökning av hushållningssällskapens

omkostnadsbidrag och samtidigt lösa de svårigheter, som eljest

kunnat uppkomma för vissa sällskap vid övergången till de nya bidragsgrunderna.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att en betydande del av det

belopp, som genom en dylik omläggning tillföres hushållningssällskapens

omkostnadsanslag, faller på de norrländska hushållningssällskapen och sålunda

även i fortsättningen direkt kommer det norrländska jordbruket till

godo.

I enlighet med vad nu anförts tillstyrker jag förslaget att beviljandet av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

bidrag för uppförande av mejeri- och slakterianläggningar in. m. skall begränsas

till sådana delar av Norrland där produktions- och avsättningsförhållandena

äro särskilt ogynnsamma. För ändamålet torde tills vidare böra

beräknas ett belopp av 100 000 kronor om året eller samma belopp, som i

praktiken utgått till dessa delar av Norrland under de senaste åren. Även

ifrågavarande bidrag torde böra bestridas ur det nyssnämnda särskilda anslaget

till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland in. m.

Genomföres den av mig nyss förordade omläggningen av bidragsgivningen

torde emellertid, på sätt föreslagits i betänkandet, bidrag såsom en övergångsåtgärd

böra kunna beviljas till sådana redan uppförda eller påbörjade

anläggningar, som ej i fortsättningen skulle kunna inrymmas under bidragsbestämmelserna

men för vilka bidrag ur norrlandsanslaget skulle ha kunnat

komma i fråga enligt hittills tillämpad praxis. Sistnämnda bidrag torde liksom

hittills böra bestridas ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område.

Vad till slut angår frågan om hushållningssällskapens kontorspersonal

finner jag det av betänkandet klart framgå, att det stadigvarande behovet

av sådan personal betydligt överstiger vad som kan täckas genom de å personalförteckningarna

upptagna biträdestjänsterna. En förstärkning av den

statsbidragsavlönade personalen torde därför vara motiverad. I nuvarande

läge anser jag mig dock ej i detta avseende kunna gå fullt så långt som utredningen

föreslagit. Jag förordar alltså att •— närmast såsom ett provisorium

— ytterligare 15 tjänster som skriv- och kontor sbiträden i reglerad

befordringsgång skola inrättas vid sällskapen den 1 juli 1952. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen

att fördela dessa tjänster mellan sällskapen.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningarna för budgetåret 1952/53.

Vad då först angår hushållningssällskapens avlöningsanslag torde jag få

erinra om att jag redan vid anmälan av anslaget till understöd åt kontrollföreningsverksamheten

i årets statsverksproposition (IX ht p. 58) förklarat

mig icke vara beredd att nu tillstyrka inrättandet av husdjursinstruklörsbelatlningar

hos sällskapen. Ej heller kan jag biträda Hushållningssällskapens

förbunds förslag, att ytterligare fyra jordbruksinstruktörsbefattningar

skola inrättas hos sällskapen. Däremot har jag icke något att erinra mot att

anslaget i anledning av beräknade löneklassförändringar och det rörliga tillläggets

höjning skall höjas med 60 200 respektive 693 900 kronor. I anslutning

till vad jag i det föregående föreslagit böra vidare under anslaget beräknas

medel till avlönande av ytterligare 15 skriv- och kontorsbiträden i

reglerad befordringsgång under senare hälften av år 1952. Kostnaderna härför

torde böra uppskattas till i runt tal 43 000 kronor. Med hänsyn till vad

lantbruksstvrelsen anfört i ärendet vill jag slutligen icke motsätta mig att

statsbidrag tills vidare skall utgå till avlönande av en extra jordbrukskonsulent

i 21 eller 22 lönegraden hos Västernorrlands läns hushållningssäll
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

47

skap med hänsyn till att dess ordinarie konsulent på grund av olycksfall

är förhindrad att helt fullgöra de arbetsuppgifter som äro förenade med

tjänsten. Bidraget bör dock icke utgå förrän från och med den 1 juli 1952.

För ändamålet bör följaktligen avses ett belopp av i runt tal 6 000 kronor.

Hushållningssällskapens avlöningsanslag skulle alltså för nästa budgetår

behöva uppföras med (3 422 000 + 60 200 + 693 900 + 43 000 + 6 000 =)

avrundat 4 225 000 kronor.

Vad härefter angår omkostnadsanslaget har jag redan i det föregående

antytt, att sällskapen böra erhålla kompensation för de kostnadsökningar

som ägt rum under den senaste tiden. En allmän uppräkning av anslaget bör

sålunda vidtagas. Beträffande uppräkningens storlek anser jag, att denna bör

bestämmas till 15 procent. Vid beräkningen av den sålunda föreslagna anslagshöjningen

torde man, såsom lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens

förbund uttalat, böra utgå från summan av nuvarande omkostnadsanslag

och den del av norrlandsanslaget, som under de senaste budgetåren

utgått såsom ett särskilt stöd åt hushållningssällskapen i Västerbottens och

Norrbottens län och som från och med nästa budgetår bör överföras till omkostnadsanslaget.

Uppräkningen av omkostnadsanslaget skulle i så fall komma

att uppgå till 0,15 (3 100 000 + 100 000 =) 480 000 kronor. I överensstämmelse

med vad jag förut anfört böra vidare till anslaget överföras ytterligare

300 000 kronor från norrlandsanslaget. Till sällskapens omkostnader

bör alltså för nästa budgetår anvisas ett anslag av (3 100 000 +

100 000 + 480 000 -f 300 000 =) avrundat 4 000 000 kronor.

Vid bifall till mina förslag rörande norrlandsanslaget skulle slutligen

återstående delar av detta från och med nästa budgetår sammanföras till ett

särskilt riksstatsanslag, benämnt Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder

i Norrland in. in. Från detta anslag skulle sålunda bestridas dels de bidrag,

vilka hittills utgått till hushållningssällskapen i Norrland samt i

Värmlands och Kopparbergs län, dels ock bidrag för uppförande av mejerioch

slakterianläggningar in. in. i sådana delar av Norrland där produktionsoch

avsättningsförhållandena äro särskilt ogynnsamma. Då för dessa ändamål

disponerats cirka 500 000 respektive 100 000 kronor, bör ifrågavarande

anslag alltså uppföras med 600 000 kronor. Anslaget bör givas karaktär av

reservationsanslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de föreskrifter i övrigt, som bli erforderliga vid bifall till

vad jag i det föregående förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de ändrade grunder för fördelningen av hushållningssällskapens

omkostnadsanslag, som angivits i det

föregående;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

a) till Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 4 225 000 kronor;

b) till Bidrag till hushållningssällskapen: Omkostnader

ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor;

c) till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland

in. m. ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

Till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

517982. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:158 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53, m. m., jämte i ämnet väck a1 i texten
  2. JoU 1952:14 Utlåtande med anledning av Kimgl. Maj:ts proposition angående anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten